ur ett regionalgeografiskt perspektiv - Göteborgs universitet

vattenbalansen uppstår som får till följd små odlingsmöjligheter. Men mellan november och mars
odlar man potatis. Höglandet i söder har en höjd över havet på ca 4000m jämfört med norra delen
som har en höjd på ca 1000möh. Topografin i samspel av passadvindarna spelar stor roll för den
nederbörd som faller på högplatån. I Andernas östra sluttningar regnar det upp till 4000mm eller
mer medan den västra sidan alltså har mycket små nederbördsmängder (ibid s. 61).
Ca 5ºS ligger området där floderna från Anderna binds samman i Amazonas floddelta. Områdena
här kan benämnas Perus tropiska och fuktiga klimatområde. Mitt i området ligger staden Iquitos
som har en årsnederbörd omkring 2800mm och medeltemperatur på 26º hela året (Wallén s.63)
Lokalt kan nederbörden skilja sig kraft. I Palcazudalen öster om Anderna ca 500 m.ö.h, har en årlig
nederbörd på 6000mm, vilket är högst i hela landet. Regnmoln pressas upp i dalen från
Amazonasbäckenet och töms när de når högre höjd i dalen. Här verkar en typisk frontnederbörd
med enorma utfällningar och med mer regn än vad som för övrigt är vanligt i tropiska områden
(Lundberg s.59).
Växtliv
Längs sydvästra kustremsan i havsdimmiga klimatet växer örten Loma. Pelarkaktus och
ananasväxter trivs bra längs hela västkustens arida områden. På västsluttningarnas torrmarker finner
man lövfällande buskar. På den högre höjden dominerar vintergröna växter. På högplatåerna växer
lågt krypande eller kuddformiga växter ur många olika växtfamiljer som i många fall har täta hår.
På östsidan av Anderna varierar vegetationen mer. I den tropiska delen växer palmer, bananväxter
och kallaväxter. Fortsätter man resan mot nordöst mot lågland möts man, längs floderna, av
översvämningsbenägna delar vilka hyser en vegetationstyp – matorral - som kännetecknas av
spridda träd och tät undervegetation med gräs och örter (NE-Peru). I det tropiska klimatområdet
växer Mahogny och gummiträd, ständigt grön buskvegetation och gräsmarker. Andra exotiska
växter är palmer, bananträd, monstreror och filodenron med sin färgprakt. I Puya Raimondiis
nationalpark växer världens största blomma med samma namn som blir 10 meter hög vilken endast
blommar var fjärde år mellan april/maj. Dess blomställning innehåller 8000 små vita blommor.
Dessutom är det den blomma som tar längst tid på sig att utveckla sin blomställning nämligen då
den är mellan 80-150 år. Efter att alla blommor slagit ut tar det tragiskt nog, bara några dagar innan
växten dör (South American Handbook -87 s. 687 ) (Illustrerad vetenskap 10/2002 s.91).
Bergsluttningarna ger sin specifika möjligheter till odling. Höjden är bestämmande för vad som går
att odla. På 4000m kan man odla rotfrukter som klarar bergens nattfrost mycket bra på grund av att
de utöver att de är tåliga också med hjälp av att de växer under jord klarar sig bättre. De ger både
kolhydrater och bra med vitamintillskott i kosten. Lite längre ner i bergen klarar sig både
sötpotatisen, korn och råg. Proteingrödor som bönor av skilda slag går också bra att odla. Under ca
3500möh kan man ha majs och veteplantage och mer avkastning ökar i nedåtgående sluttning.
Under ca 2000möh kan man driva upp tomater och vissa frukter och i de tropiska områdena flera
sorter av citrus och andra tropiska läckerheter.
Djurliv
Längst upp under de glaciala kalla områdena fanns redan innan spanjorernas intrång betande lama-,
alpacka- och vicuñadjuren. Spanjorerna har till faunan bl.a. tillfört får och getter med klövar, istället
för kameliderna vilka har tassar. Detta bidrog till en del av sluttningserosionen.1700 fågelarter gör
Peru till det artrikaste landet i världen. I Junínsjön finns junindoppingen - en av Perus många
endemisk djurarter (NE-Peru). Störst koncentration av sjöfågel i världen finns på Paracashalvön
(South American Handbook-87 s.712). På Chinchaöarna häckar kapskarvar vilka gett den
näringsrika fågelspillningen guano som ger högvärdigt gödningsmedel (se Självständighetstiden).
Att det finns gott om sjöfågel beror på de fiskerika vattnen (Ne-Peru).
3