Jordisering (pdf) - Fobo

Jordisering ger jätteskördar
Uppfinnaren Börje Gustavsson borrar ned organiskt material
Text: Karin Jansson
Foto: Ulrika Gustafsson
Att stora mängder organiskt material ger
fina skördar har många läsare av Odlaren redan
konstaterat. Den vanliga metoden för detta som
vi brukar rekommendera är täckodling. Men
Börje Gustavsson i skånska Skurup har andra idéer när det
gäller hur man ska tillföra näring till det som växer. I över 30
år har han med hjälp av sitt jordborr gjort borrhål som han
har fyllt med ogräs, gräsklipp, halm, urin, växtavfall, matrester
mm. Metoden kallar han för jordisering och oavsett vad man
tycker om den kan man konstatera att den ger ofantligt stora
skördar.
Jordisering
Börjes odlingsmetoder har en lång historia. Hans far var
uppfinnare av jordbruksmaskiner och konstruerade bland
annat en halmhack att hänga bak på tröskorna så att halmen
lättare kunde plöjas ned.
– Även min farfar jordiserade kan man säga. Han plöjde breda
fåror och lade potatisen på den ena sidan och naturgödseln på
den motsatta. Men han såg till att gödseln och potatisen inte
låg för nära varandra för då kan potatisen ta smak.
Sitt första jordborr konstruerade Börje för 32 år sedan.
Tanken var då att kunna göra hål i jorden för att gjuta
4
plintar men Börje kom snart på fler användningsområden för
jordborret.
– Borret används fortfarande av många för att gjuta
fundament eller sätta ned färdiga plintar men det används
också för att borra efter vatten, sätta ned urnor på kyrkogårdar
och göra djupa planteringshål med.
Ganska snart kom Börje på att han kunde pressa ned
organiskt material i hålen. Därmed hade han uppfunnit sin
egen odlingsmetod som han kallar för jordisering.
– Fast egentligen har naturen redan uppfunnit metoden.
Den har i alla tider tagit hand om rötter och låtit dem förmultna
långt nere i jorden, förklarar Börje.
Europarekord
Börje kunde snabbt konstatera att planteringshålen med
förmultnade växtdelar gav en enorm växtkraft till jorden.
Hans odlingar gav allt större skördar och han började visa upp
sina grönsaker på skördemarknader och tävlingar. 1995 vann
Börje sin första tävling på Sofiero med en pumpa som vägde
54 kilo.
Men detta var bara en blygsam början. Genom nedborrning
av organiskt material skaffade sig Börje gradvis en enormt
bördig jord och pumporna blev allt större. Numera tar han
Odlaren nr 4-2011

varje år fram en pumpa som väger flera hundra kilo, rekordet
ligger på nästan ett halvt ton!
När jag ringer Börje i år för att höra om vi kan komma
och fota årets pumpa säger han först att det inte är något
märkvärdigt – säsongen i Skåne har varit för kall för att få
fram någon rekordpumpa. Men väl framme vid hans växthus
visar det sig att pumpan är ”ganska” stor.
– Jag har inte kunna väga årets pumpa men jag uppskattar
att den väger cirka 350 kilo.
Inte så dåligt för en enda grönsak! Pumpan odlas i ett
egenhändigt byggt växthus på cirka 100 kvadratmeter. Endast
en planta fyller ut hela ytan och endast en pumpa får växa
vidare och bli riktigt stor.
– Jag skördar småpumpor som tennisbollar och använder
dem istället för potatis. Men det är bara en pumpa som får
växa till sig.
Börje sår sina pumpafrön i början av april inomhus.
Fröna är av sorten Atlantic Giant och för att få fram dessa
gigantiska pumpor måste de ha en god stamtavla med tidigare
rekordpumpor bakom sig. Frön kommer alltså från utvalda
pumpor och de är inte billiga – de säljs på pumpafröauktion
och kan kosta flera tusen kronor styck. Pumpaplantorna får
växa någon vecka inomhus innan det är dags att välja den som
ser bäst ut och sätta ut den i växthuset. Här gäller det sedan att
sköta om plantan maximalt för att få fram en rekordpumpa.
– Det hade varit roligt att få världsrekordet till Sverige,
men hittills har jag fått nöja mig med att inneha det europeiska
rekordet en kort tid.
Börja på hösten
Nyckeln till de stora pumporna ligger i jorden och Börje menar
att odlingen börjar på hösten. Det är då han fyller på jordens
näringsförråd så att det organiska materialet har börjat brytas
ned inför kommande växtsäsong.
Efter att pumpan är skördad för säsongen är det dags att
förbereda jorden för nästa säsong. Han går då igenom hela
odlingsmarken och borrar hål efter hål som han fyller med
pumpablast, halm, löv, köksavfall, urin och annat organiskt
material han får tag i. Han borrar systematiskt igenom hela
området och fyller det ända ned till matjordlagrets botten
vilket numera betyder att han får borra en halv till en meter
ned.
– Jag har lärt mig från en gammal Bondepraktika jag har,
att en klok bonde fördjupar sin matjord varje år. Man kan alltså
borra någon centimeter eller två djupare än matjordslagret är
och på så sätt göra jorden djupare efter hand.
Vid jul är hela odlingsmarken som ett schackbräde med
ömsom odlingspelare, ömsom vanlig jord. Då täcker han hela
området med halm eller löv.
– På så sätt får jag ingen tjäle i jorden och nedbrytningsprocessen
kan fortsätta under vintern.
Börjes odlingsmetod innebär inte bara att marken luckras
och tillförs näring på djupet, han vattnar också sina växter
djupt ned. Han borrar därför ned dränginsslangar/rör som
sitter kvar i marken hela säsongen. Den mesta bevattningen
sker genom dessa rör.
– När man vattnar på ytan avdunstar mycket och växternas
rötter lockas mot ytan. Genom att djupbevattna lockas rötterna
istället nedåt och på djupet. Jag passar alltid på och vattnar när
jag lägger ned organiskt material för att ge växterna en riktig
rotblöta. Man kan även packa det organiska materialet, t ex
löv, mycket hårdare om dessa är våta.
Överst: Ett jordborr är praktiskt att använda när man ska gjuta plintar
men används ochså för att sätta ned urnor på kyrkogårdar, vid
plantering och även som i Börjes fall, för att tillföra organiskt material
till odlingsjorden.
Ovan: Börje sätter ned ett dräneringsrör vid sina plantor för att under
hela odlingssäsongen kunna vattna på djupet. Inget vatten dunstar
bort på det viset och rötterna lockas att söka sig nedåt.
Odlaren nr 4-2011 5
2

Så här jordiserar Börje sitt organiska avfall
Först borrar Börje ett hål som är lika djupt
som matjordslagret, plus ett par centimeter i
alven. På det sättet fördjupas jorden en liten
bit varje år och Börje har nu ca en meter
tjockt matjordslager i sina odlingar.
Materialet packas ihop ett par gånger under
arbetets gång, så att borrhålet blir ordentligt
fyllt.
6
Borrhålet fylls sedan med det orga niska
avfall som finns tillgängligt. Det kan vara
matavfall, växtdelar, gräsklipp, halm och
löv mm. Uppflisade grenar brukar Börje först
låta ligga i urin ett tag och dra i sig näring,
innan han lägger ned dem i jorden.
När hålet är fyllt med organiskt material,
vattnar Börje tills vattnet står i överkant. På
det här sättet kommer vattnet ner ordentligt
i marken och lurar inte några rötter att gå
upp mot ytan.
Han brukar också sätta ned ett
dränerings rör i ett hål nära platorna för fortsatt
vattning och näringstillförsel med gödselvatten
under odlingssäsongen.
Här fylls hålet på med mer material tills det
är fullt. Med tanke på råttor och andra djur
kan det vara en fördel att låta matavfallet
ligga undertill i hålet och som här, använda
gammalt gräsklipp överst. Börje använder
även urin i sina borrhål.
Som sista åtgård tar Börje en spade och skär
av kanterna till hålet för att på så sätt luckra
omkringliggande jord en aning. Sedan är
det bara att börja borra och fylla nästa hål,
en liten bit ifrån det föregående.
När Börje är klar med hela odlingsområdet
ser det ut som ett schackbräde med
omväxlande borrade, fyllda hål och omväxlande
orörd jord. Även mellan hålen kör
Börje ned spaden för att luckra lite.
Odlaren nr 4-2011

Intill äppelträden har Börje grävt ned breda dräneringsrör
där han stoppar ned orga niskt material,
t ex trädets egen fallfrukt, för att ge näring
till träden och för att djupvattna i. Även efter regn
kan det vara torrt djupare ned i jorden där rötterna
hämtar vatten och näring. Årets enorma
äppelskörd vittnar om att metoden fungerar väldigt
bra.
Det går även att rädda gamla fruktträd
genom att tillföra mycket näring på det här
sättet. Istället för att hugga ned dem så fortsätter
de att ge frukt ännu några år.
Detta är också ett resonemang som
Börje använder omkring gödslingen. Han
menar att ytgödsling som marktäckning
eller att bruka ned gödsel ytligt leder till att
rötterna inte går ned på djupet. Växten blir
därmed mer känslig för väder och vind.
Rekordskördar
Att det går bra att odla pumpor med Börjes
jordiseringsmetod – eller maximalmetoden
som han också kallar den – kan man
knappast diskutera. Men det fungerar även
bra med andra grönsaker. På Börjes hemsida
kan man se bilder på en sockerbeta som
väger 7,5 kilo, en foderbeta på 12 kilo, en
morot som väger 1,8 kilo, en rödbeta på 1,8
kilo, en tomat på 0,8 kilo och dill som blev
nästan 3 meter hög. Imponerande!
– Jag har också fått 3,5 kilo potatis på
ett enda stånd. Men det mest intressanta tyckte jag var att
sättpotatisen inte hade blivit dålig utan kunde skördas och
kokas med de andra potatisarna.
Börje tror att sättpotatisen kunde överleva ytterligare en
säsong genom att det fanns så mycket näring tillgängligt. Och
det är just näringen som ger smak till grönsakerna, menar
han. Även rekordpumporna som han odlar är fullt ätbara och
har ett gott, orange kött fyllt med betakaroten.
Börjes odlingsmetod liknar delvis andra metoder för
djupbäddar och odling på komposthögar. Men han anser att
det är viktigt att näringen läggs ned i pelare och att det finns
vanlig jord runtomkring. Det gör det möjligt för växterna
att välja att ta näring från pelaren eller att växa vidare i den
vanliga joden.
Dessutom tycker han inte att rotsaker ska växa direkt i det
organiska avfallet. När det gäller rotsaker kan man antingen
odla dem ett år efter att näring lagts ned eller ha näringspelare
nära odlingsraden men inte mitt i den. Man kan då tänka sig
en odlingsföljd där man första året odlar t ex pumpa, nästa år
rotsaker och kanske tredje året bönor eller någon annan växt
som inte behöver så mycket näring. Ett annat alternativ är att
borra men fylla hållet med jord 10­20 centimeter överst så att
näringen hamnar under rotsakerna.
Fruktträd
Det är inte bara i grönsakslandet som Börje använder
jordiseringsmetoden. Han har också grävt ned breda
dräneringsrör vid sina äppelträd. I dessa rör stoppar han ned
organiskt material och han vattnar också i rören för att få ner
vatten på en djup nivå.
– Jag märker ofta när jag borrar att det kan vara torrt djupt
ned trots att det har regnat.
Äppelträden har reagerat väldigt positivt på gödslingen
och vattningen och årets äppelskörd är gigantisk (se bild). Även
träden runt hans pumpaväxthus har vuxit till sig enormt. Ett
körsbärsträd som står nära växthuset har skickat ut en tjock
rot till mot växthuset och stammen har en tydlig buckla som
visar tillväxt just i den riktningen.
– Man kan också rädda gamla fruktträd och få dem att ge
frukt igen med denna metod. Många tror att det bara är att
hugga ned gamla fruktträd men ger man dem näring kommer
det fram nya grenar och man kan få skörd många år till.
Odlaren nr 4-2011 7
2

Hela Börjes växthus på ca
100 kvadratmeter, fylls av
en enda pumpaplanta. Det
är också bara en enda pumpa
som får växa till sig, de
övriga som plantan sätter
skördar Börje när de är stora
som tennisbollar, allt för
att näringen ska koncentreras
och förhopp ningsvis ge
en världsrekordstor pumpa.
I år satte det kalla och regniga
skånska vädret stopp
för den förhopp ningen men
nästa år hoppas han på en
rekordpumpa.
Bra tillförsel av näring och vatten anser Börje också är
lösningen på sjukdomar och ohyra i trädgården.
– Rosor till exempel drabbas ju av många sjukdomar och
angrepp. Men ger man dem näring och vatten på djupet så
håller de sig fina.
När nya buskar och träd ska planteras borrar Börje först
ett hål som han fyller med organiskt material och gödning
på djupet. Eftersom det är bra med stora planteringgropar
förstorar han hålet med hjälp av en spade. Börje vattenfyller
sedan hålet och låter vattnet rinna undan. Sedan planteras
växten i hålet med jord. Ett nyplanterat nektarinträd har med
denna metod gett Börje frukt redan första året.
Bara organiskt material
Generellt är Börje negativ till det han kallar ytgödsling, dvs.
täckodling eller ytlig nedbrukning av gödsel. Dels försvinner
en hel del av näringen upp i luften, även det mullbildande
kolet i form av koldioxid, dels får växterna ytliga rötter.
– Med jordisering skulle vi ta tillvara all näring från det
organiska materialet och tillföra det direkt till växterna. Om
allt organiskt avfall på jordklotet jordiserades genom grävning,
borrning och/eller plöjning skulle ingen behöva svälta.
Han tycker alltså att det är bäst att tillföra växtmaterial
direkt. Därför komposterar han inte utan trycker t ex ogräs
och små kvistar rakt ned i hålen. Större grenar kan han flisa
men han låter då fliset ligga och dra med urin och vatten
innan det hamnar i jorden.
– Gräsklipp är bättre näring än stallgödsel – djuren har ju
tagit upp en del av näringen. Jag tycker också det är märkligt
att göra terra preta (träkol) av organiskt material. Man får helt
enkelt ut mer näring om man tillför det organiska materialet
direkt.
Börje är skeptisk till att indianerna i Amazonas skulle
ha bränt ned sina träd för att skapa terra preta. Hans
matjordslager är numera lika djupt som terra preta­jordarna
längs Amazonasfloden (1 meter) och när han borrar på djupet
så märker han att materialet i gamla borrhål omvandlats till
något som liknar torv.
8
Med hjälp av en indikatorklocka kan Börje följa sin stora pumpas tillväxt
under dygnets alla timmar. Han har upptäckt att den växer mer
på natten än på dagen. Anledningen är att plantan samlar in näring
på dagen, via fotosyntesen, för att sedan omsätta den i tillväxt under
natten.
Odlaren nr 4-2011

Genom sin filosofi att tänka tvärtom gentemot “allmänt vedertagna
sanningar”, funderar Börje mycket på att förbättra sina metoder. Här
experimenterar han med att sätta plantor djupare ned i ett borrhål.
På så sätt skyddas den lilla plantan för exempelvis vind och det underlättar
även bevattningen av den.
– Det är många som tror att mitt sätt att odla ger
näringsläckage, men det är inget problem om man har
ett tjockt matjordslager som dessutom innehåller mycket
organiskt material. Anledningen till att många jordar läcker
näring är att de har för tunna jordlager, med för lite organiskt
material, och de kan då inte kan hålla kvar näringen.
Tvärtom
Börje lever som han lär. Trots att han har fått möta mycket
motstånd för sina idéer borrar han troget ned sitt köksavfall
hela året. En enkel metod för jordisering på vintern är att borra
hål innan tjälen kommer och sedan täcka dem med halm. De
kan sedan fyllas under vintersäsongen. Han undviker också
att gå på vattentoaletter eftersom han tycker att det är fel att
den mänskliga urinen spolas ut i vattendragen.
– Det går alldeles utmärkt att använda urin i odlingarna
men man ska inte hälla det på växterna. Genom att hälla det
i mina borrhål ger det näring till rötterna utan att komma i
kontakt med själva växten.
Börje säger själv att han lever efter devisen att ”tänka
tvärtom”.
– När jag läser i en bok att man ska göra på ett visst sätt, så
tänker jag ofta: vad händer om man gör tvärtom? Ofta har jag
upptäckt att det fungerar bättre! Något behöver inte vara sant
bara för att många håller med om en ”sanning”.
Börje har funderat på att skriva en bok om alla felaktigheter
inom jordbruket – men ännu har det inte blivit av. Den som
vill veta mer om hans tankar och idéer kan gå in på hans
hemsida där det finns mycket material, odlingstips, reportage,
forskning mm. Odlarens redaktion önskar Börje lycka till i
nästa års jakt på en rekordpumpa! j
Börje låter hälsa att pumpans slutvikt i år blev 380 kg!
Läs mer:
http://www.skurupsborren.se/
http://www.bigpumpkins.com/
http://www.youtube.com/watch?v=BtGstVZeEsU
Notiser
Eko-jordbruk ger mer
avkastning än GMO-grödor
En ny FN-rapport punkterar den moderna myten
att genetiskt modifierade organismer (GMO:s) är lösningen
för att öka skördar och råda bot på världssvälten. En FNtalesman
förklarar att småskaligt ekologiskt jordbruk där
naturenliga odlingsmetoder används, fungerar bättre än
GMO­ och andra kemikaliebaserade jordbrukssystem för
att producera mer och bättre mat – och om sådana infördes
i högre utsträckning, skulle småskaliga jordbruk ge en
fördubbling av världens matproduktion inom tio år.
– Dagens vetenskapliga bevis visar att ekologiska
odlingsmetoder överträffar användandet av kemiska
gödselmedel för att öka matproduktionen på de platser
där svält råder – speciellt i ogynnsamma områden, säger
Olivier De Shutter, FN:s speciella talesman.
– Fram till idag har ekologiska jordbruksprojekt gett
en skördeökning med 80 % i 57 utvecklingsländer, med
ett genomsnitt av en 116­procentig ökning i de afrikanska
projekten. Nyligen genomförda projekt i 20 afrikanska länder
gav en skördefördubbling inom en tre­ till tioårsperiod.
Istället för att lita till kemiska växtskyddsmedel och
insektsgifter, använder sig det ekologiska jordbruket av
naturens egen balans för att motarbeta skadedjur och öka
skördarna. Speciella kombinationer av träd, växter, djur och
insekter används för att bibehålla jordhälsa och eliminera
skadedjur. Gynnsamma insekter som t ex nyckelpigor,
fungerar väldigt väl inom ekologisk odling för att skydda
grödorna från skadedjur, utan att behöva använda för
skadliga kemiska bekämpningsmedel.
I motsats till GMO:s, ger ekologisk odling människor
möjlighet att fritt odla och skörda sin egen föda och att
helt gratis kunna dra fördel av naturens egna metoder.
Inom GMO­paradigmet däremot, är odlarna kontrollerade
av företag som Monsanto som säljer självförstörande
”Frankensteinfrön” till dem. De här fröna kräver stor
tillförsel av kemiska bekämpningsmedel för att kunna växa
och representerar ett icke­hållbart system som har förstört
försörjningen för tusentals jordbrukare, genom att de inte
har gett vad de utlovat.
De Schutter förklarar i sitt tal att när det afrikanska
landet Malawi bytte ut sitt ”massiva bidragsprogram för
kemisk konstgödsel” mot ekologiska jordbruksmetoder,
gynnades mer än 1,3 miljoner av de fattigaste invånarna
och majsskördarna steg från 1 ton/hektar upp till 3 ton/
hektar.
– Trots sina imponerande möjligheter att möjliggöra
rätten till mat för alla, har ekologiska jordbruksmetoder
fortfarande otillräckligt stöd från den offentliga fördelningspolitiken
och som konsekvens kommer de ekologiska
odlingsmetoderna sällan vidare, ut från experiment fasen,
tillägger han.
Läs mer: http://www.naturalnews.com/031917_eco-farming_
crop_yields.html#ixzz1ZtQXfvU7
(Natural News)
Odlaren nr 4-2011 9