Jordisering (pdf) - Fobo

fobo.se

Jordisering (pdf) - Fobo

Jordisering ger jätteskördar

Uppfinnaren Börje Gustavsson borrar ned organiskt material

Text: Karin Jansson

Foto: Ulrika Gustafsson

Att stora mängder organiskt material ger

fina skördar har många läsare av Odlaren redan

konstaterat. Den vanliga metoden för detta som

vi brukar rekommendera är täckodling. Men

Börje Gustavsson i skånska Skurup har andra idéer när det

gäller hur man ska tillföra näring till det som växer. I över 30

år har han med hjälp av sitt jordborr gjort borrhål som han

har fyllt med ogräs, gräsklipp, halm, urin, växtavfall, matrester

mm. Metoden kallar han för jordisering och oavsett vad man

tycker om den kan man konstatera att den ger ofantligt stora

skördar.

Jordisering

Börjes odlingsmetoder har en lång historia. Hans far var

uppfinnare av jordbruksmaskiner och konstruerade bland

annat en halmhack att hänga bak på tröskorna så att halmen

lättare kunde plöjas ned.

– Även min farfar jordiserade kan man säga. Han plöjde breda

fåror och lade potatisen på den ena sidan och naturgödseln på

den motsatta. Men han såg till att gödseln och potatisen inte

låg för nära varandra för då kan potatisen ta smak.

Sitt första jordborr konstruerade Börje för 32 år sedan.

Tanken var då att kunna göra hål i jorden för att gjuta

4

plintar men Börje kom snart på fler användningsområden för

jordborret.

– Borret används fortfarande av många för att gjuta

fundament eller sätta ned färdiga plintar men det används

också för att borra efter vatten, sätta ned urnor på kyrkogårdar

och göra djupa planteringshål med.

Ganska snart kom Börje på att han kunde pressa ned

organiskt material i hålen. Därmed hade han uppfunnit sin

egen odlingsmetod som han kallar för jordisering.

– Fast egentligen har naturen redan uppfunnit metoden.

Den har i alla tider tagit hand om rötter och låtit dem förmultna

långt nere i jorden, förklarar Börje.

Europarekord

Börje kunde snabbt konstatera att planteringshålen med

förmultnade växtdelar gav en enorm växtkraft till jorden.

Hans odlingar gav allt större skördar och han började visa upp

sina grönsaker på skördemarknader och tävlingar. 1995 vann

Börje sin första tävling på Sofiero med en pumpa som vägde

54 kilo.

Men detta var bara en blygsam början. Genom nedborrning

av organiskt material skaffade sig Börje gradvis en enormt

bördig jord och pumporna blev allt större. Numera tar han

Odlaren nr 4-2011


varje år fram en pumpa som väger flera hundra kilo, rekordet

ligger på nästan ett halvt ton!

När jag ringer Börje i år för att höra om vi kan komma

och fota årets pumpa säger han först att det inte är något

märkvärdigt – säsongen i Skåne har varit för kall för att få

fram någon rekordpumpa. Men väl framme vid hans växthus

visar det sig att pumpan är ”ganska” stor.

– Jag har inte kunna väga årets pumpa men jag uppskattar

att den väger cirka 350 kilo.

Inte så dåligt för en enda grönsak! Pumpan odlas i ett

egenhändigt byggt växthus på cirka 100 kvadratmeter. Endast

en planta fyller ut hela ytan och endast en pumpa får växa

vidare och bli riktigt stor.

– Jag skördar småpumpor som tennisbollar och använder

dem istället för potatis. Men det är bara en pumpa som får

växa till sig.

Börje sår sina pumpafrön i början av april inomhus.

Fröna är av sorten Atlantic Giant och för att få fram dessa

gigantiska pumpor måste de ha en god stamtavla med tidigare

rekordpumpor bakom sig. Frön kommer alltså från utvalda

pumpor och de är inte billiga – de säljs på pumpafröauktion

och kan kosta flera tusen kronor styck. Pumpaplantorna får

växa någon vecka inomhus innan det är dags att välja den som

ser bäst ut och sätta ut den i växthuset. Här gäller det sedan att

sköta om plantan maximalt för att få fram en rekordpumpa.

– Det hade varit roligt att få världsrekordet till Sverige,

men hittills har jag fått nöja mig med att inneha det europeiska

rekordet en kort tid.

Börja på hösten

Nyckeln till de stora pumporna ligger i jorden och Börje menar

att odlingen börjar på hösten. Det är då han fyller på jordens

näringsförråd så att det organiska materialet har börjat brytas

ned inför kommande växtsäsong.

Efter att pumpan är skördad för säsongen är det dags att

förbereda jorden för nästa säsong. Han går då igenom hela

odlingsmarken och borrar hål efter hål som han fyller med

pumpablast, halm, löv, köksavfall, urin och annat organiskt

material han får tag i. Han borrar systematiskt igenom hela

området och fyller det ända ned till matjordlagrets botten

vilket numera betyder att han får borra en halv till en meter

ned.

– Jag har lärt mig från en gammal Bondepraktika jag har,

att en klok bonde fördjupar sin matjord varje år. Man kan alltså

borra någon centimeter eller två djupare än matjordslagret är

och på så sätt göra jorden djupare efter hand.

Vid jul är hela odlingsmarken som ett schackbräde med

ömsom odlingspelare, ömsom vanlig jord. Då täcker han hela

området med halm eller löv.

– På så sätt får jag ingen tjäle i jorden och nedbrytningsprocessen

kan fortsätta under vintern.

Börjes odlingsmetod innebär inte bara att marken luckras

och tillförs näring på djupet, han vattnar också sina växter

djupt ned. Han borrar därför ned dränginsslangar/rör som

sitter kvar i marken hela säsongen. Den mesta bevattningen

sker genom dessa rör.

– När man vattnar på ytan avdunstar mycket och växternas

rötter lockas mot ytan. Genom att djupbevattna lockas rötterna

istället nedåt och på djupet. Jag passar alltid på och vattnar när

jag lägger ned organiskt material för att ge växterna en riktig

rotblöta. Man kan även packa det organiska materialet, t ex

löv, mycket hårdare om dessa är våta.

Överst: Ett jordborr är praktiskt att använda när man ska gjuta plintar

men används ochså för att sätta ned urnor på kyrkogårdar, vid

plantering och även som i Börjes fall, för att tillföra organiskt material

till odlingsjorden.

Ovan: Börje sätter ned ett dräneringsrör vid sina plantor för att under

hela odlingssäsongen kunna vattna på djupet. Inget vatten dunstar

bort på det viset och rötterna lockas att söka sig nedåt.

Odlaren nr 4-2011 5

2


Så här jordiserar Börje sitt organiska avfall

Först borrar Börje ett hål som är lika djupt

som matjordslagret, plus ett par centimeter i

alven. På det sättet fördjupas jorden en liten

bit varje år och Börje har nu ca en meter

tjockt matjordslager i sina odlingar.

Materialet packas ihop ett par gånger under

arbetets gång, så att borrhålet blir ordentligt

fyllt.

6

Borrhålet fylls sedan med det orga niska

avfall som finns tillgängligt. Det kan vara

matavfall, växtdelar, gräsklipp, halm och

löv mm. Uppflisade grenar brukar Börje först

låta ligga i urin ett tag och dra i sig näring,

innan han lägger ned dem i jorden.

När hålet är fyllt med organiskt material,

vattnar Börje tills vattnet står i överkant. På

det här sättet kommer vattnet ner ordentligt

i marken och lurar inte några rötter att gå

upp mot ytan.

Han brukar också sätta ned ett

dränerings rör i ett hål nära platorna för fortsatt

vattning och näringstillförsel med gödselvatten

under odlingssäsongen.

Här fylls hålet på med mer material tills det

är fullt. Med tanke på råttor och andra djur

kan det vara en fördel att låta matavfallet

ligga undertill i hålet och som här, använda

gammalt gräsklipp överst. Börje använder

även urin i sina borrhål.

Som sista åtgård tar Börje en spade och skär

av kanterna till hålet för att på så sätt luckra

omkringliggande jord en aning. Sedan är

det bara att börja borra och fylla nästa hål,

en liten bit ifrån det föregående.

När Börje är klar med hela odlingsområdet

ser det ut som ett schackbräde med

omväxlande borrade, fyllda hål och omväxlande

orörd jord. Även mellan hålen kör

Börje ned spaden för att luckra lite.

Odlaren nr 4-2011


Intill äppelträden har Börje grävt ned breda dräneringsrör

där han stoppar ned orga niskt material,

t ex trädets egen fallfrukt, för att ge näring

till träden och för att djupvattna i. Även efter regn

kan det vara torrt djupare ned i jorden där rötterna

hämtar vatten och näring. Årets enorma

äppelskörd vittnar om att metoden fungerar väldigt

bra.

Det går även att rädda gamla fruktträd

genom att tillföra mycket näring på det här

sättet. Istället för att hugga ned dem så fortsätter

de att ge frukt ännu några år.

Detta är också ett resonemang som

Börje använder omkring gödslingen. Han

menar att ytgödsling som marktäckning

eller att bruka ned gödsel ytligt leder till att

rötterna inte går ned på djupet. Växten blir

därmed mer känslig för väder och vind.

Rekordskördar

Att det går bra att odla pumpor med Börjes

jordiseringsmetod – eller maximalmetoden

som han också kallar den – kan man

knappast diskutera. Men det fungerar även

bra med andra grönsaker. På Börjes hemsida

kan man se bilder på en sockerbeta som

väger 7,5 kilo, en foderbeta på 12 kilo, en

morot som väger 1,8 kilo, en rödbeta på 1,8

kilo, en tomat på 0,8 kilo och dill som blev

nästan 3 meter hög. Imponerande!

– Jag har också fått 3,5 kilo potatis på

ett enda stånd. Men det mest intressanta tyckte jag var att

sättpotatisen inte hade blivit dålig utan kunde skördas och

kokas med de andra potatisarna.

Börje tror att sättpotatisen kunde överleva ytterligare en

säsong genom att det fanns så mycket näring tillgängligt. Och

det är just näringen som ger smak till grönsakerna, menar

han. Även rekordpumporna som han odlar är fullt ätbara och

har ett gott, orange kött fyllt med betakaroten.

Börjes odlingsmetod liknar delvis andra metoder för

djupbäddar och odling på komposthögar. Men han anser att

det är viktigt att näringen läggs ned i pelare och att det finns

vanlig jord runtomkring. Det gör det möjligt för växterna

att välja att ta näring från pelaren eller att växa vidare i den

vanliga joden.

Dessutom tycker han inte att rotsaker ska växa direkt i det

organiska avfallet. När det gäller rotsaker kan man antingen

odla dem ett år efter att näring lagts ned eller ha näringspelare

nära odlingsraden men inte mitt i den. Man kan då tänka sig

en odlingsföljd där man första året odlar t ex pumpa, nästa år

rotsaker och kanske tredje året bönor eller någon annan växt

som inte behöver så mycket näring. Ett annat alternativ är att

borra men fylla hållet med jord 10­20 centimeter överst så att

näringen hamnar under rotsakerna.

Fruktträd

Det är inte bara i grönsakslandet som Börje använder

jordiseringsmetoden. Han har också grävt ned breda

dräneringsrör vid sina äppelträd. I dessa rör stoppar han ned

organiskt material och han vattnar också i rören för att få ner

vatten på en djup nivå.

– Jag märker ofta när jag borrar att det kan vara torrt djupt

ned trots att det har regnat.

Äppelträden har reagerat väldigt positivt på gödslingen

och vattningen och årets äppelskörd är gigantisk (se bild). Även

träden runt hans pumpaväxthus har vuxit till sig enormt. Ett

körsbärsträd som står nära växthuset har skickat ut en tjock

rot till mot växthuset och stammen har en tydlig buckla som

visar tillväxt just i den riktningen.

– Man kan också rädda gamla fruktträd och få dem att ge

frukt igen med denna metod. Många tror att det bara är att

hugga ned gamla fruktträd men ger man dem näring kommer

det fram nya grenar och man kan få skörd många år till.

Odlaren nr 4-2011 7

2


Hela Börjes växthus på ca

100 kvadratmeter, fylls av

en enda pumpaplanta. Det

är också bara en enda pumpa

som får växa till sig, de

övriga som plantan sätter

skördar Börje när de är stora

som tennisbollar, allt för

att näringen ska koncentreras

och förhopp ningsvis ge

en världsrekordstor pumpa.

I år satte det kalla och regniga

skånska vädret stopp

för den förhopp ningen men

nästa år hoppas han på en

rekordpumpa.

Bra tillförsel av näring och vatten anser Börje också är

lösningen på sjukdomar och ohyra i trädgården.

– Rosor till exempel drabbas ju av många sjukdomar och

angrepp. Men ger man dem näring och vatten på djupet så

håller de sig fina.

När nya buskar och träd ska planteras borrar Börje först

ett hål som han fyller med organiskt material och gödning

på djupet. Eftersom det är bra med stora planteringgropar

förstorar han hålet med hjälp av en spade. Börje vattenfyller

sedan hålet och låter vattnet rinna undan. Sedan planteras

växten i hålet med jord. Ett nyplanterat nektarinträd har med

denna metod gett Börje frukt redan första året.

Bara organiskt material

Generellt är Börje negativ till det han kallar ytgödsling, dvs.

täckodling eller ytlig nedbrukning av gödsel. Dels försvinner

en hel del av näringen upp i luften, även det mullbildande

kolet i form av koldioxid, dels får växterna ytliga rötter.

– Med jordisering skulle vi ta tillvara all näring från det

organiska materialet och tillföra det direkt till växterna. Om

allt organiskt avfall på jordklotet jordiserades genom grävning,

borrning och/eller plöjning skulle ingen behöva svälta.

Han tycker alltså att det är bäst att tillföra växtmaterial

direkt. Därför komposterar han inte utan trycker t ex ogräs

och små kvistar rakt ned i hålen. Större grenar kan han flisa

men han låter då fliset ligga och dra med urin och vatten

innan det hamnar i jorden.

– Gräsklipp är bättre näring än stallgödsel – djuren har ju

tagit upp en del av näringen. Jag tycker också det är märkligt

att göra terra preta (träkol) av organiskt material. Man får helt

enkelt ut mer näring om man tillför det organiska materialet

direkt.

Börje är skeptisk till att indianerna i Amazonas skulle

ha bränt ned sina träd för att skapa terra preta. Hans

matjordslager är numera lika djupt som terra preta­jordarna

längs Amazonasfloden (1 meter) och när han borrar på djupet

så märker han att materialet i gamla borrhål omvandlats till

något som liknar torv.

8

Med hjälp av en indikatorklocka kan Börje följa sin stora pumpas tillväxt

under dygnets alla timmar. Han har upptäckt att den växer mer

på natten än på dagen. Anledningen är att plantan samlar in näring

på dagen, via fotosyntesen, för att sedan omsätta den i tillväxt under

natten.

Odlaren nr 4-2011


Genom sin filosofi att tänka tvärtom gentemot “allmänt vedertagna

sanningar”, funderar Börje mycket på att förbättra sina metoder. Här

experimenterar han med att sätta plantor djupare ned i ett borrhål.

På så sätt skyddas den lilla plantan för exempelvis vind och det underlättar

även bevattningen av den.

– Det är många som tror att mitt sätt att odla ger

näringsläckage, men det är inget problem om man har

ett tjockt matjordslager som dessutom innehåller mycket

organiskt material. Anledningen till att många jordar läcker

näring är att de har för tunna jordlager, med för lite organiskt

material, och de kan då inte kan hålla kvar näringen.

Tvärtom

Börje lever som han lär. Trots att han har fått möta mycket

motstånd för sina idéer borrar han troget ned sitt köksavfall

hela året. En enkel metod för jordisering på vintern är att borra

hål innan tjälen kommer och sedan täcka dem med halm. De

kan sedan fyllas under vintersäsongen. Han undviker också

att gå på vattentoaletter eftersom han tycker att det är fel att

den mänskliga urinen spolas ut i vattendragen.

– Det går alldeles utmärkt att använda urin i odlingarna

men man ska inte hälla det på växterna. Genom att hälla det

i mina borrhål ger det näring till rötterna utan att komma i

kontakt med själva växten.

Börje säger själv att han lever efter devisen att ”tänka

tvärtom”.

– När jag läser i en bok att man ska göra på ett visst sätt, så

tänker jag ofta: vad händer om man gör tvärtom? Ofta har jag

upptäckt att det fungerar bättre! Något behöver inte vara sant

bara för att många håller med om en ”sanning”.

Börje har funderat på att skriva en bok om alla felaktigheter

inom jordbruket – men ännu har det inte blivit av. Den som

vill veta mer om hans tankar och idéer kan gå in på hans

hemsida där det finns mycket material, odlingstips, reportage,

forskning mm. Odlarens redaktion önskar Börje lycka till i

nästa års jakt på en rekordpumpa! j

Börje låter hälsa att pumpans slutvikt i år blev 380 kg!

Läs mer:

http://www.skurupsborren.se/

http://www.bigpumpkins.com/

http://www.youtube.com/watch?v=BtGstVZeEsU

Notiser

Eko-jordbruk ger mer

avkastning än GMO-grödor

En ny FN-rapport punkterar den moderna myten

att genetiskt modifierade organismer (GMO:s) är lösningen

för att öka skördar och råda bot på världssvälten. En FNtalesman

förklarar att småskaligt ekologiskt jordbruk där

naturenliga odlingsmetoder används, fungerar bättre än

GMO­ och andra kemikaliebaserade jordbrukssystem för

att producera mer och bättre mat – och om sådana infördes

i högre utsträckning, skulle småskaliga jordbruk ge en

fördubbling av världens matproduktion inom tio år.

– Dagens vetenskapliga bevis visar att ekologiska

odlingsmetoder överträffar användandet av kemiska

gödselmedel för att öka matproduktionen på de platser

där svält råder – speciellt i ogynnsamma områden, säger

Olivier De Shutter, FN:s speciella talesman.

– Fram till idag har ekologiska jordbruksprojekt gett

en skördeökning med 80 % i 57 utvecklingsländer, med

ett genomsnitt av en 116­procentig ökning i de afrikanska

projekten. Nyligen genomförda projekt i 20 afrikanska länder

gav en skördefördubbling inom en tre­ till tioårsperiod.

Istället för att lita till kemiska växtskyddsmedel och

insektsgifter, använder sig det ekologiska jordbruket av

naturens egen balans för att motarbeta skadedjur och öka

skördarna. Speciella kombinationer av träd, växter, djur och

insekter används för att bibehålla jordhälsa och eliminera

skadedjur. Gynnsamma insekter som t ex nyckelpigor,

fungerar väldigt väl inom ekologisk odling för att skydda

grödorna från skadedjur, utan att behöva använda för

skadliga kemiska bekämpningsmedel.

I motsats till GMO:s, ger ekologisk odling människor

möjlighet att fritt odla och skörda sin egen föda och att

helt gratis kunna dra fördel av naturens egna metoder.

Inom GMO­paradigmet däremot, är odlarna kontrollerade

av företag som Monsanto som säljer självförstörande

”Frankensteinfrön” till dem. De här fröna kräver stor

tillförsel av kemiska bekämpningsmedel för att kunna växa

och representerar ett icke­hållbart system som har förstört

försörjningen för tusentals jordbrukare, genom att de inte

har gett vad de utlovat.

De Schutter förklarar i sitt tal att när det afrikanska

landet Malawi bytte ut sitt ”massiva bidragsprogram för

kemisk konstgödsel” mot ekologiska jordbruksmetoder,

gynnades mer än 1,3 miljoner av de fattigaste invånarna

och majsskördarna steg från 1 ton/hektar upp till 3 ton/

hektar.

– Trots sina imponerande möjligheter att möjliggöra

rätten till mat för alla, har ekologiska jordbruksmetoder

fortfarande otillräckligt stöd från den offentliga fördelningspolitiken

och som konsekvens kommer de ekologiska

odlingsmetoderna sällan vidare, ut från experiment fasen,

tillägger han.

Läs mer: http://www.naturalnews.com/031917_eco-farming_

crop_yields.html#ixzz1ZtQXfvU7

(Natural News)

Odlaren nr 4-2011 9

More magazines by this user
Similar magazines