HURTIGRUTEN

DAG 6
Författare: Finn Midtbö
Dagfolkhögskolan i Trollhättan
Läsåret 94-95
Hurtigruten, Sidan 19
NORDKAPP
I 1681 fick de Bergenske borgarna hela Finnmark i förpaktning mot en årlig avgift på
200 riksdaler till den kungliga kassa. Samtidigt blev Finnmark gort till
förvisningssted. Luffare och folk som var dömda till järn och fängelse, kunde skickas
till dit och användes i fiskeriarna. Landsdelen blev sanning betraktat som Ultima
Thule--- det yttersta Norden. Mot slutet av det 18. århundrade slog nya ekonomiska
ideer igenom. Finnmarkshandeln blev frigord, städerna Hammerfest och Vardö
upprettades och en ny tid började för den försömda landsdel.
Finnmark är et kargit och barskt land, något som alla kan överbevisa sig om från
Hurtigrutans däck,-- men det är inte så lite vegetation som kusten ger intryck av. För
detta riket i norr är också motsätningarnas landsdel. Kontrasten till den grå kusten är
Pasvikelvas och Karasjokkas och Tanaelvas skogklädde dalgångar med frodiga
älvesidor och små gårdar.
De flesta arbetsplatserna i industrin har anknytning till fiskerinäringen. Slår man
industri ihop med bärgverksdrift, bygg och anlegg så sysselsätter dessa näringar 1/3
av yrkesbefolkningen. Jordbruk skulle man knappast tro var möjligt på dessa
breddgrader der korn inte modnar. Men tackat vare import av kraftfoder och mjölkeoch
köttproduktion, samt lite skogbruk, har nestan lika många funnit sitt utkomme här
som på havet 1/10.
Samerna har varit et karakteristiskt innslag i Finnmarks befolkning. De utgör den
äldste befolkningsgruppen i fylket, och var i flertal för 150 år sedan. På 1700-- och
1800 talet innvandrade också många finnar till landsdelen. I dag är skillnaden mellan
befolkningsgrupperna så urtvättad att det inte länger förs någon statistik över
härstamning och språk. I 1950 använde 12,3% samisk språk dagligen, 2,5% finska
och 1,7% två språk. I dem senare åren har säkert norskan ökat betraktligt.
Ingen samer är längre nomader. Men ca. 1600 lever fortfarande av rendrift..Om
vintern bor de i fasta bosteder inne på vidda och vaktar renarna med snöscooter.På
Våren drar de sig ned mot kusten, der dem har sina sommarbosteder, och om
hösten går färden tillbaka till fjället. Det är blant dessa rensamer att samisk kultur,
trdition och språk vill hålla sig längst.
Typiskt för Finnmark är de klimatiska skillnader mellan kust och innland mellan
sommar och vinter. Om sommarn är det köligare vid kusten än i innlandet och om
vintern är det omvänd. Kusten har en jämnare helårstemperatur. I innlandet är
skillnaden mellan vinter och sommar enorm. Exempelvis är det i Karasjok ofta
registrerat under 50 minusgrader, men också sommartempraturer över 32
plussgrader. På Finnmarksvidda är vintern lång, ca.210 dagar, och sommarn kort, ca