Läs eller ladda ner rapporten i pdf-format - HandikappHistoriska ...

Insändarskribenter ansåg att det var upprörande att någon kunde
vilja spara och visa upp en så mörk och skamlig historia. Men
stugan flyttades och restaurerades och har använts till konstutställningar.
Numera är museet nedlagt och det finns inga aktiviteter i
Dårstugan.
Ska föremålen eller berättelsen styra?
På seminariet i Umeå tog Kerstin Smeds, professor i museologi vid
Umeå universitet, upp frågan om ett val som hon ansåg att museerna
har att göra när de ska beskriva historien. Ska man utgå från
föremålen eller från berättelsen?
– Om man utgår från berättelsen kan alla bli synliga, däremot inte
om man utgår från föremålen. Man hittar inte funktionshindrades
historia i samlingarna därför att den aldrig har beaktats, sa
Kerstin Smeds.
Hon kom också in på frågan om att få röra vid utställningsföremålen.
Särskilt personer med synskada får ut mycket mer av sitt
museibesök om de får göra det men det är nästan aldrig tillåtet.
Kerstin Smeds undrade varför.
– Hur mycket förstörs föremålen av att man tar på dem? Om de
förstörs på två år, på tio år eller på hundra år, än sen? För vem
bevarar vi dem? Vi kan ändå inte bevara sakerna för evigt och vi
vet inte om någon ens vill ha dem om fem hundra år. Jag tycker att
man kan tala om en monterterror. Helst skulle vi väl inte ha några
utställningar alls, föremålen kan ju förstöras. Nej, vi måste släppa
på konserveringskraven, sa Kerstin Smeds.
Richard Pettersson, universitetslektor vid Umeå universitet, berättade
att museiarbetet ursprungligen bara byggde på texter och
menade att den viktigaste informationen egentligen ligger i texten.
Föremålen kom in först i början av 1800-talet.
– Man kan ställa sig tre frågor när det gäller föremålets roll som
historiskt källmaterial, sa han. På vad grundar sig idén att vi bildar
oss när vi tittar på föremål när vi är på ett museum, men inte på ett
29