Panorama #2 - Panorama - LUPEF

More documents

Recommendations

Info

16. Nolltolerans mot graffiti ifrågasätter bilden av Sverige Under två dagar i augusti, för andra året i rad, anordnade Riksteatern i Stockholm graffitkonventet Art of the streets. På konventet hölls det föredrag, debatter och workshops om graffiti och gatukonst. Dessutom fanns det möjlighet för vem som helst att måla med sprayburkar på uppsatta spånskivor. Sammanlagt besökte ungefär 6 000 människor tillställningen, nästan mer än dubbelt så många som året innan. Precis som riksteatern hade gjort förra året gav man ett antal välrenommerade graffitimålare i uppdrag att göra affischer som skulle sättas upp på Stockholms stads kulturtavlor för att marknadsföra eventet. tavlorna, som sitter placerade 3 meter över marken på runt 1000 lyktstolpar runt om i staden används frekvent av olika kulturgrupper för att annonsera om utställningar och evenemang. Men en så en dag dök det upp ett mail från Stockholm stad hos riksteatern där det stod att man inte tillät att affischerna fick sättas upp på grund av dess graffitiliknande motiv. 2007 upprättade Stockholm en anti-klotterpolicy för att komma till bukt med den illegala graffitin. I policyn ingår en nio punkter där det bland annat fastslås att allt olagligt klotter skall saneras inom 24 timmar, att skolpersonal och fältassistenter ska utbildas för att bli mer medvetna om graffitikulturen. I den sista punkten står det ”Staden ska aktivt motarbeta verksamheter och evenemang som har någonting som helst att göra med, eller kan väcka intresse för, någon aktivitet som har minsta koppling till sprejfärg eller liknande.” Det var just den sista punkten i klotterpolicyn som legitimerade Stockholms stads beslut att inte tillåta affischerna att komma upp, eftersom Art of the streets tydligt var ett evenemang som kunde väcka intresse och hade starka kopplingar för färgspray, och att staden därmed inte skulle kunna stödja detta projekt. På bloggar blev reaktionen stark och det skrevs mängder med inlägg om statlig censur. 2004 trädde en ny lag i kraft som tillät polisen att kroppsvisitera misstänkta klottrare och beslagta eventuell färg i syftet att minska skadegörelsen. Lagförslaget möttes inte av särskilt häftiga debatter, trots att det i regeringsformens andra kapitel står att varje medborgare gentemot det allmänna skyddas mot kroppsvisitation. Dock betonade man i lagen att kläder och personer som kommer direkt ur en färgaffär inte i sig var fog nog utan situationen och miljön skulle vara det avgörande för beslut För vidare läsning: www.atlasakademin.se om visitation. Dessvärre visade sig lagen i praktiken inte efterlevas. Direkt efter införandet började polisen systematiskt ställa sig utanför färgaffären highlights i Stockholm och kroppsvisitera kunder. I de fallen där sprayburkar påträffades blev de beslagtagna. En dag blev ägaren till butiken själv visiterad och fick sin färg beslagen tagen. han valde att anmäla händelsen till polisen. Åklagaren lade ner fallet, men beslutet överklagades och hamnade på Justitiekanslerns (JK) bord. JK var dock av en annan åsikt och menade att polisen hade gjort fel. Efter utlåtandet började highlights hjälpa sina kunder att anmäla de visitationerna som skett utanför deras affär. Efter JKs remissvar förklarade åklagaren polisens arbetsmetoder för ogiltiga. Samtidigt höjs allt fler röster för en ändring mot nolltolleransen. Socialdemokraterna i Stockholm har i eftersvallningarna av Art of the streets gått ut och sagt att de inte ställer upp på nolltolleransens metoder längre och vill sätta upp ”offentliga atteljer”. Finland, som länge var ett av de länderna som hårdast var för nolltolleransen har idag ändrat inställning och kallar den gamla politiken för ett misslyckande. Men vad är då historien bakom nolltoleransen? Och vad står egentligen politiken för? Jacob Kimvall är doktorand på Stockholms Universitet i konstvetenskap. han är en av de största kritikerna i Sverige till nolltoleransen och skriver just nu på en pamflett som han ska släppa i november om graffitimotståndet. Enligt Jacob är dagen nolltolerans frukten av en politik som började redan mitten på 90 talet där en mängd olika orsaker har lett till dagens kalla klimat. ”Allting startade egentligen med att Länsstyrelsen i Stockholm skapade en kampanj runt -95 som hette Operation trygghet. Det var en kampanj som syftade till att skapa större trygghet och faktorer som de ansåg skapade
otrygghet var graffiti och våld. Samtidigt startade liknande kampanjer runt i Oslo och helsingfors. Innan dess hade väldigt få människor sett graffiti som något otryggt, utan det var något som inpräntades i människors medvetna under de här åren.” SL (Storstockholms Lokaltrafik) tröttnade allt mer på klottret och framförallt trygghetschefen Kjell hultman började nu gå ut i media där han hävdade att klottrarna rökte heroin för att hålla sig vakna om nätterna. Samtidigt började gratistidningen Metro delas ut i tunnelbanan. ”Metro var i början väldigt måna om att vara SL till lags för att få fortsätta dela ut tidningen. Detta ledde till att Metro dagligen under 90 talet hade en sida om klotter där man direkt förmedlade SLs budskap. Bättre propaganda plattform går inte att få. Samtidigt tog många andra journalister inte seriöst på det som skrevs i Metro och budskapet nådde fram ostört. Nolltoleransen beror till stor del av ett publicistiskt misslyckande, journalisterna har inte gjort sitt jobb.” Under 90-talet ändrades den offentliga ekonomiska strukturen allt mer. Från att kommunerna själva hade utfört sanering av klotter lade man nu istället ut det på entreprenad. Enligt Jacob Kimvall är detta den främsta anledningen till varför nolltolleransen består än idag. ”Nu började kommunerna och SL anlita privata sanerings- och väktarbolag. Plötsligt växte en helt ny industri fram och de hade allt att tjäna på att graffitin förblev marginaliserad.” Dessvärre var den nya framväxta branschen smutsigare än vad de flesta kunde ha anat. SL chefen Kjell hultman som spritt myten om den kriminelle graffitimålaren blev 2002 avskedad och blev dömd på grund av mutbrott. Anledningen var att han spritt hemliga uppgifter till väktarbolaget Falck Security. I samband med att muthärvan framkom det också att Falck hade arbetat civilklätt och fört ett register över misstänkta klottrare, något som de inte hade tillstånd till. Under hultmans år på SL steg kostnaden från cirka 25 miljoner kronor per år för saneringen till 150 miljoner. Enligt Jacob Kimvall var hultman var en strålande lobbyist, men mindre bra på att förvalta skattepengar. ”Jag har inget som helst bekymmer med att SL inte vill ha vandaliserad egendom, men det de inte har rätt att göra är att sprida en felaktig bild av ungdomar för att gagna sina egna intressen.” Samma år som Kjell hultman blev avskedad stängde det dåvarande kulturborgarrådet i Stockholm Birgitta rydell (FP) ner utställning Sthlm Underground just för att graffiti visades. Det är ytterst allvarligt att myndigheter går såhär långt i jakten på en viss uttrycksform. 17. Efter jurister tagit sig an fallet tvingade Stockholm att öppna utställningen igen. Samtidigt försökte Stockholm Stad tillsammans med polisen att vräka affärer inriktade på graffiti. ”Innan var det ett bekymmer att graffitimålarna snodde sin färg, nu när de plötsligt började köpa den så var inte det okej heller. För mig så är det samma retorik som har förts kring invandringen; först snodde de våra jobb och nu lever de på bidrag. Jag tycker det visar att politikerna är så desperata att få bort graffitin så de snavar på sina egna argument.” Bilden av att kommuner bestämmer över vilken konst som ska få visas och att myndigheter försöker stänga ner affärer i ett land med yttrandefrihet och markandsekonomi kan för oss i Sverige kännas främmande. hur kan det då egentligen förekomma i ett öppet land som Sverige att polisen försöker detaljstyra näringsidkares sortiment och att kommuner inte tillåter utställningar med en viss estetik? ”Det är ytterst allvarligt att myndigheter går såhär långt i jakten på en viss uttrycksform. Såhär i efterhand framstår det för mig mer och mer som att nolltolleransen är en pr- strategi som har fått sitt egna lilla liv och som ingen riktigt kan hantera. Nolltoleransen vill förstå sig själv som det sunda förnuftet, men jag tror inte ens att politikerna själva kan försvara det dem håller på med. Nolltoleransen i sig är så populistisk och så frånvänd verkligheten att den aldrig kan lyckas. Faktum är att när politikerna pratar om att hårdare krafttag mot klotter så går de egentligen bara saneringsbolagens ärende.” Jacob själv tror att nolltolleransen någon gång kommer att försvinna, men inte inom överskådlig framtid. ”Jag skulle vilja att någon gjorde en ordentlig utredning för att kartlägga vad som egentligen skett. Jag tror vi skulle kunna lära oss mycket på det, framför allt hur lobbyindustrin verkar i Sverige men även hur offentliga upphandlingar ska gå till i fortsättningen.” Art of the streets har just nu en mobil utställning som åker runt i landet under hösten. highlights kunder blir fortfarande visiterade och får sin sprayfärg beslagtagen, men inte längre i direkt anslutning till affären och mycket färre i antal. Erik Hellqvist
Page 1: panorama.lupef.se 2
Page 4 and 5: 04. TEMA Läs, lär och briljera...
Page 6 and 7: 06. TEMA Ett samarbete på ruinens
Page 8: 08. TEMA Robotar tar över börsen
Page 11 and 12: 11. Singapore har haft en rekordart
Page 13 and 14: Hungarian Politics and mentality 13
Page 15: In September 2006 an audio tape con
Page 19 and 20: Läs även vår webbtidning: panora

Panorama #2 - Panorama - LUPEF

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?