Panorama #2 - Panorama - LUPEF
Panorama #2 - Panorama - LUPEF
Panorama #2 - Panorama - LUPEF
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
06. TEMA<br />
Ett samarbete på ruinens br<br />
Den än idag pågående europeiska skuldkrisen inleddes i början av 2010. Marknadens bristande<br />
förtroende för de offentliga finanserna i Grekland, Portugal, Irland och Spanien har skakat<br />
eurosamarbetet in i grunden. Eurons omedelbara öde har i stort sett lagts i Tysklands händer,<br />
Europas starkaste ekonomi och det enda land som kunnat axla ledarrollen när flertalet<br />
euroländer stått vid ruinens brant. ”The engine of Europe” har genomfört ”the bailout of<br />
Europe”. Men om euron ska överleva på längre sikt måste eurozonen integreras både politiskt<br />
och ekonomiskt.<br />
Den grekiska tragedin<br />
Det hela tog sin början i Grekland. Landet hade åtnjutit stark<br />
tillväxt under 2000-talet och utländskt kapital strömmade in.<br />
Låga räntor på statsobligationer kombinerat med stark tillväxt<br />
utgjorde goda förutsättningar för regeringar som behövde<br />
finansiera statliga budgetunderskott. Det har påpekats att<br />
budgetunderskotten i Grekland använts för att finansiera den<br />
sociala freden i samhället; sedan demokratins genombrott 1974<br />
har dessa extra medel använts för att utöka antalet offentliga jobb<br />
och förbättra sociala förmåner, och därigenom blidka de<br />
vänstersympatiserande segmenten av befolkningen.<br />
Finanskrisen kom att slå hårt mot ekonomin.<br />
Budgetunderskotten och den stora statsskulden som sedan 1993<br />
varit större än landets BNP blev inget man längre kunde<br />
ignorera. Det kom dessutom att uppdagas att grekiska regeringar<br />
medvetet rapporterat felaktig ekonomisk statistik till omvärlden.<br />
Lägg där till avslöjandet att de betalat Goldman Sachs och andra<br />
banker hundratals miljoner dollar för att arrangera transaktioner<br />
som effektivt dolde deras egentliga upplåning.<br />
När marknaden började upptäcka att inte allt stod rätt till med<br />
de grekiska statsfinanserna steg som förväntat<br />
obligationsräntorna, vilket speglar den extra risk som långivarna<br />
såg i dessa värdepapper. Under månaderna som följde blev<br />
stämningen mer pessimistisk på marknaden. Misstänksamheten<br />
steg mot de grekiska finanserna, skulle staten verkligen klara av<br />
sina räntebetalningar? Det blev<br />
så småningom uppenbart att Grekland inte skulle klara av<br />
skuldbördan själv.<br />
Dock hände inte mycket under de första månaderna. Allas<br />
blickar vändes mot tyskland, men där var man avvaktande och<br />
märkbart kyliga till uppmaningarna att rädda Grekland.<br />
Stämningen var tidvis bitter. Greklands vice statsminister<br />
berättade för BBC att tyskland fortfarande var skyldiga dem<br />
pengar efter att ha stulit guld under andra världskriget.<br />
Parlamentets talman Filippos Petsalnikos hade möte med den<br />
tyska ambassadören för att diskutera den ”aggressiva”<br />
rapporteringen av krisen i tysk media. tidskriften Focus hade till<br />
exempel den 22 februari publicerat ett provocerande omslag med<br />
rubriken ”bedragare i eurofamiljen”.<br />
a<br />
”The bailout”<br />
I slutet av april efter att räntorna på grekiska statsobligationer<br />
skjutit i höjden blev situationen ohållbar. Den 2 maj<br />
annonserades en överenskommelse mellan den grekiska<br />
regeringen, euroländerna och IMF. De sistnämnda skulle ställa<br />
upp med €110 miljarder i lån till 5% ränta, förutsatt att<br />
regeringen genomdrev ett kraftigt sparpaket som bl.a. skulle<br />
innebära försämrade löner och pensioner för offentligt anställda.<br />
Nödlånen löste emellertid knappast krisen och misstänksamheten<br />
spreds dessutom vidare till Irland och Portugal, två länder som<br />
led svåra ekonomiska bekymmer i finanskrisens kölvatten.<br />
Det blev uppenbart att euroländerna behövde visa större<br />
handlingskraft för att lugna marknaden. Den 9 maj kom EU:s 27<br />
medlemsländer överens om att skapa en nödfond, European<br />
Financial Stability Facility (EFSF). Denna säljer obligationer,<br />
garanterade av euroländerna, till allmänheten och använder<br />
insamlade medel för utlåning till krisdrabbade EU länder.<br />
De grekiska nödlånen kom att följas av lån till Irland (€85<br />
miljarder) i november och sedan till Portugal (€78 miljarder) i<br />
maj. Men ratinginstituten har fortsatt att nedgradera de<br />
skuldtyngda länderna och nu har samtliga tre länders<br />
statsobligationer sjunkit till ”junk status” efter att Portugal och<br />
Irland nedgraderats i juli. Det grekiska sparpaketet kom<br />
dessutom att misslyckas och snarare förvärra Greklands<br />
finansiella ställning. I juli genomdrevs ännu ett räddningspaket<br />
för Grekland (€109 miljarder) vilket dock kort efter kom att<br />
åtföljas av ännu en nedgradering av deras kreditstatus, till en nivå<br />
lägre än för någon annan stat.<br />
Fortfarande är krisen alltså inte löst och det som ligger och oroar<br />
i bakhuvudet är Spanien. Grekland, Irland och Portugal är<br />
relativt små ekonomier och deras sammanlagda BNP är knappt<br />
tre fjärdedelar av Spaniens. Spaniens statsskuld ligger inte på de<br />
höga nivåer som krisländernas, men man dras med oroväckande<br />
budgetunderskott. Dessutom lider de, likt krisekonomierna, av<br />
svag tillväxt och hög arbetslöshet. Om Spanien hamnar i<br />
svårigheter kan situationen bli akut, landet är nämligen<br />
förmodligen för stort för en ”bailout”.<br />
n t