05.09.2013 Views

Panorama #2 - Panorama - LUPEF

Panorama #2 - Panorama - LUPEF

Panorama #2 - Panorama - LUPEF

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

06. TEMA<br />

Ett samarbete på ruinens br<br />

Den än idag pågående europeiska skuldkrisen inleddes i början av 2010. Marknadens bristande<br />

förtroende för de offentliga finanserna i Grekland, Portugal, Irland och Spanien har skakat<br />

eurosamarbetet in i grunden. Eurons omedelbara öde har i stort sett lagts i Tysklands händer,<br />

Europas starkaste ekonomi och det enda land som kunnat axla ledarrollen när flertalet<br />

euroländer stått vid ruinens brant. ”The engine of Europe” har genomfört ”the bailout of<br />

Europe”. Men om euron ska överleva på längre sikt måste eurozonen integreras både politiskt<br />

och ekonomiskt.<br />

Den grekiska tragedin<br />

Det hela tog sin början i Grekland. Landet hade åtnjutit stark<br />

tillväxt under 2000-talet och utländskt kapital strömmade in.<br />

Låga räntor på statsobligationer kombinerat med stark tillväxt<br />

utgjorde goda förutsättningar för regeringar som behövde<br />

finansiera statliga budgetunderskott. Det har påpekats att<br />

budgetunderskotten i Grekland använts för att finansiera den<br />

sociala freden i samhället; sedan demokratins genombrott 1974<br />

har dessa extra medel använts för att utöka antalet offentliga jobb<br />

och förbättra sociala förmåner, och därigenom blidka de<br />

vänstersympatiserande segmenten av befolkningen.<br />

Finanskrisen kom att slå hårt mot ekonomin.<br />

Budgetunderskotten och den stora statsskulden som sedan 1993<br />

varit större än landets BNP blev inget man längre kunde<br />

ignorera. Det kom dessutom att uppdagas att grekiska regeringar<br />

medvetet rapporterat felaktig ekonomisk statistik till omvärlden.<br />

Lägg där till avslöjandet att de betalat Goldman Sachs och andra<br />

banker hundratals miljoner dollar för att arrangera transaktioner<br />

som effektivt dolde deras egentliga upplåning.<br />

När marknaden började upptäcka att inte allt stod rätt till med<br />

de grekiska statsfinanserna steg som förväntat<br />

obligationsräntorna, vilket speglar den extra risk som långivarna<br />

såg i dessa värdepapper. Under månaderna som följde blev<br />

stämningen mer pessimistisk på marknaden. Misstänksamheten<br />

steg mot de grekiska finanserna, skulle staten verkligen klara av<br />

sina räntebetalningar? Det blev<br />

så småningom uppenbart att Grekland inte skulle klara av<br />

skuldbördan själv.<br />

Dock hände inte mycket under de första månaderna. Allas<br />

blickar vändes mot tyskland, men där var man avvaktande och<br />

märkbart kyliga till uppmaningarna att rädda Grekland.<br />

Stämningen var tidvis bitter. Greklands vice statsminister<br />

berättade för BBC att tyskland fortfarande var skyldiga dem<br />

pengar efter att ha stulit guld under andra världskriget.<br />

Parlamentets talman Filippos Petsalnikos hade möte med den<br />

tyska ambassadören för att diskutera den ”aggressiva”<br />

rapporteringen av krisen i tysk media. tidskriften Focus hade till<br />

exempel den 22 februari publicerat ett provocerande omslag med<br />

rubriken ”bedragare i eurofamiljen”.<br />

a<br />

”The bailout”<br />

I slutet av april efter att räntorna på grekiska statsobligationer<br />

skjutit i höjden blev situationen ohållbar. Den 2 maj<br />

annonserades en överenskommelse mellan den grekiska<br />

regeringen, euroländerna och IMF. De sistnämnda skulle ställa<br />

upp med €110 miljarder i lån till 5% ränta, förutsatt att<br />

regeringen genomdrev ett kraftigt sparpaket som bl.a. skulle<br />

innebära försämrade löner och pensioner för offentligt anställda.<br />

Nödlånen löste emellertid knappast krisen och misstänksamheten<br />

spreds dessutom vidare till Irland och Portugal, två länder som<br />

led svåra ekonomiska bekymmer i finanskrisens kölvatten.<br />

Det blev uppenbart att euroländerna behövde visa större<br />

handlingskraft för att lugna marknaden. Den 9 maj kom EU:s 27<br />

medlemsländer överens om att skapa en nödfond, European<br />

Financial Stability Facility (EFSF). Denna säljer obligationer,<br />

garanterade av euroländerna, till allmänheten och använder<br />

insamlade medel för utlåning till krisdrabbade EU länder.<br />

De grekiska nödlånen kom att följas av lån till Irland (€85<br />

miljarder) i november och sedan till Portugal (€78 miljarder) i<br />

maj. Men ratinginstituten har fortsatt att nedgradera de<br />

skuldtyngda länderna och nu har samtliga tre länders<br />

statsobligationer sjunkit till ”junk status” efter att Portugal och<br />

Irland nedgraderats i juli. Det grekiska sparpaketet kom<br />

dessutom att misslyckas och snarare förvärra Greklands<br />

finansiella ställning. I juli genomdrevs ännu ett räddningspaket<br />

för Grekland (€109 miljarder) vilket dock kort efter kom att<br />

åtföljas av ännu en nedgradering av deras kreditstatus, till en nivå<br />

lägre än för någon annan stat.<br />

Fortfarande är krisen alltså inte löst och det som ligger och oroar<br />

i bakhuvudet är Spanien. Grekland, Irland och Portugal är<br />

relativt små ekonomier och deras sammanlagda BNP är knappt<br />

tre fjärdedelar av Spaniens. Spaniens statsskuld ligger inte på de<br />

höga nivåer som krisländernas, men man dras med oroväckande<br />

budgetunderskott. Dessutom lider de, likt krisekonomierna, av<br />

svag tillväxt och hög arbetslöshet. Om Spanien hamnar i<br />

svårigheter kan situationen bli akut, landet är nämligen<br />

förmodligen för stort för en ”bailout”.<br />

n t

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!