En konfliktfri avtalsrörelse

En konfliktfri avtalsrörelse? 

19 exempel på varsel och stridsåtgärder 

under avtalsrörelsen 2007 

Februari 2008

En konfliktfri avtalsrörelse? 1 

En konfliktfri avtalsrörelse? 

19 exempel på varsel och stridsåtgärder under avtalsrörelsen 2007 

Under avtalsrörelsen 2007 utbröt tre uppmärksammade strejker på avtalsområden där Svenskt 

Näringslivs medlemsorganisationer tecknar kollektivavtal med sina fackliga motparter. Strejkerna 

utlöstes av Byggnadsarbetareförbundet på byggnadsavtalets område, av Elektrikerförbundet på 

elinstallationsområdet och av HTF för den svenska kabinpersonalen på SAS. 

Totalt förlorades under de tre strejkerna 11 338 arbetsdagar. Man kan ha synpunkter på om det är 

mycket eller litet, men alla kan nog vara överens om att måttet är trubbigt. Det var möjligen ett 

mer relevant mått på den tiden när företagen kunde ta igen utebliven produktion efter en konflikt, 

eller genom att ta ur sitt lager. 

I dag är företagens konkurrenssituation helt annorlunda. I den globaliserade ekonomin är konflikterna 

i de internationellt konkurrensutsatta sektorerna mycket få, medan de har ökat i de inhemskt 

orienterade sektorerna. Det är på hemmamarknaderna som vissa fackföreningar fortfarande anser 

att det är möjligt att vältra över kostnaderna för avtalen på konsumenterna. 

I alla företag har beroendet av andra företag ökat. Förädlingskedjorna omfattar många företag i 

olika branscher och länder som samarbetar med minimala lager och med leveranser ”just in time”. 

Transportsektorns betydelse i de integrerade produktionssystemen är mycket stor. 

Det här betyder att företagens sårbarhet för störningar genom stridsåtgärder, eller hot om stridsåtgärder, 

har ökat dramatiskt. Lockouter är i praktiken sedan länge omöjliga att använda. Redan 

varsel om stridsåtgärder leder i många fall till bestående skador för de företag som berörs, exempelvis 

genom avbokningar och att företaget inte längre betraktas som en pålitlig leverantör. Denna starkt 

ökade sårbarhet gör att det är nödvändigt att ta hänsyn till omfattningen av varsel om stridsåtgärder, 

och utformningen av dem, i bedömningen av om en avtalsrörelse har varit fredlig eller inte. 

Vi beskriver ett avgränsat urval konflikter på arbetsmarknaden 

I denna rapport beskriver vi, utöver de tre strejkerna, de varsel som förekom under riksavtalsförhandlingarna 

om nya kollektivavtal 2007 inom Svenskt Näringslivs medlemsorganisationer. Det är 

en ganska snäv avgränsning som innebär att vi inte här beskriver fackliga blockader för att tvinga 

företag att teckna kollektivavtal, exempelvis blockaderna mot salladsbaren Wild n´ Fresh som 

pågick under hela vintern och den av Arbetsdomstolen olagligförklarade blockaden mot Wing- 

Plast i Smålandsstenar i februari. Därför har vi inte heller tagit med exempelvis Livsmedelsarbetareförbundets 

och Transportarbetareförbundets sympatiåtgärder, som alltså bröt fredsplikten, med 

Handels i dess blockad mot Videomix under hösten. 

Inte heller har vi tagit med varsel om konflikter eller konflikter utanför Svenskt Näringslivs medlemsorganisationers 

områden, exempel Journalistförbundets konflikt med Tidningsutgivarna, TU, 

under sommaren. Fackliga gränsdragningskonflikter, exempelvis konflikten mellan Pappers och 

Handels om avtalsrätten för ett förråd vid Skärblacka bruk i september, finns inte med. Konfliktåtgärder 

av utbrytarfack, som Hamnarbetarförbundets konflikt i Göteborgs Hamn, eller syndikalisternas 

många konflikter berör vi inte heller. 

I denna rapport har vi således fokus på konfliktvarslen i samband med riksavtalsförhandlingarna 

om nya kollektivavtal 2007 på Svenskt Näringslivs område. 

Svenskt Näringsliv


Varsel om stridsåtgärder bör betraktas som stridsåtgärder 

Trots avgränsningen framträder en bild av allt annat än fred och harmoni på arbetsmarknaden 2007. 

Under i stort sett hela året har förhandlingar strandats och varsel har lagts. Arbetsgivarsidan har 

skrivit på avtal ”med kniven på strupen”, det vill säga med ett överhängande hot om strids åtgärder. 

Parterna har inte varit jämbördiga. Detta har fått tydliga konsekvenser för avtalens innehåll. 

En slutsats är därför att varsel om stridsåtgärder måste betraktas som just stridsåtgärder. 

Varslens utformning fräter på förtroendet mellan parterna 

Det finns en lång rad exempel på att en facklig organisation varslar om konflikt innan möjligheterna 

till en förhandlad lösning på tvistefrågorna är uttömda. Det fräter naturligtvis på förtroendet 

mellan parterna när den fackliga parten är snar att tillgripa konfliktvapnet, ett vapen som 

arbetsgivarparten dessutom i praktiken inte förfogar över. 

Det är närmast regel att varslet gäller blockad mot övertid, mertid, nyanställning och inhyrning, 

oftast av hela avtalsområdet. Även om ett sådant varsel skulle utlösas ger det inte utslag i konfliktstatistiken. 

Arbetstagarna är ju fortfarande i tjänst och ingen konfliktersättning betalas ut. 

Men stridsåtgärden innebär ändå en facklig fjärrstyrning av ett företags arbetsledningsmöjligheter. 

Stridsåtgärden kan vara mycket besvärlig för vissa företag, men mer uthärdlig för andra. 

Ofta kombineras en övertidsblockad med en riktad strejk mot ett urval företag inom avtalsområdet. 

Det händer att varslet riktas mot företag där arbetsgivarpartens förtroendevalda finns 

– i avtalsrörelsen 2007 var det Grafikerfacket som gjorde så. I sådana fall har varslet karaktär av 

trakasseri. En riktad konflikt får också till effekt att konkurrensneutraliteten sätts ur spel. Ofta är 

det fackliga syftet med sådana konflikter att skapa splittring inom arbetsgivarna. Kostnaden för 

konflikten blir dessutom obetydlig för facket. 

När flera varsel läggs på en gång med upptrappning i varje steg är det ett klart avsteg från en god 

förhandlingskultur och all rimlig proportionalitet vid användningen av konfliktvapnet. Arbetsgivaren 

tvingas bedöma förhandlingsläget efter det avslutande steget i upptrappningsvarslet. Ett 

exempel på ett sådant varsel 2007 är HTF:s trestegsvarsel mot Svensk Handel. 

På samma sätt som strejker bör omfattas av en proportionalitetsprincip bör även varsel göra det. 

Det finns ingen proportion i att HTF varslar om total strejk för att få igenom sin lönepolitik. 

Obalansen mellan parterna leder till obalanserade resultat 

De många varslen har inte varit förenade med några större kostnader för de angripande fackliga 

organisationerna, i de flesta fall inga alls. Medan arbetsgivarparten är tvingad att i sina bedömningar 

kalkylera med utomordentligt långtgående skador till följd av varslade stridsåtgärder är den 

risk som en facklig organisation tar med att varsla i det närmaste obefintlig. Denna obalans i förhandlingssituationen 

leder till obalanserade förhandlingsresultat. 

I 2007 års avtalsrörelse blev den internationellt konkurrensutsatta industrins märke för löneökningarna 

på arbetsmarknaden snabbt ett golv för andra fackförbund. 

Svenskt Näringsliv


Arbetsgivarna kan i vissa fall acceptera högre löneökningar, under förutsättning att det genomförs 

förändringar i de allmänna villkoren i avtalet som väger upp kostnadsökningarna. Det kan röra sig 

om förändringar som ökar flexibiliteten på olika sätt. Det fackliga intresset för det är genomgående 

mycket litet och resultatet av den grundläggande obalansen mellan parterna blir avtal som innebär 

för höga kostnader och villkor i övrigt som inte ger nödvändig flexibilitet. 

Hot om stridsåtgärder, varsel om konflikter och utbrutna konflikter innebär också en kraftig 

hämsko för en utveckling av lönebildningen i en riktning som företagen, och de flesta anställda, 

anser önskvärd. Utrymmet för lokal lönebildning minskade i 2007 års avtalsrörelse, dels till följd 

av kostnadsnivåer som många företag får svårt att bära, dels till följd av en styrande fördelning av 

löneökningarna. 

Förbud mot varsel under pågående medling 

År 2005 gav Svenskt Näringsliv ut den uppmärksammade rapporten ”Den svenska modellen har 

kantrat”. I den föreslog vi ett antal förändringar som vi vill se av konfliktreglerna: 

1. inför en proportionalitetsregel, det vill säga en stridsåtgärds omfattning och syfte måste stå i 

proportion till dess konsekvenser och vilka effekter den får för företagen och tredje man 

2. förbjud sympatiåtgärder, det vill säga säkerställ att utomstående arbetsgivare inte tvingas in i 

andras konflikter 

3. inför möjlighet till tvångsskiljedom via lag för att tvinga parterna till ansvarsfulla avtal 

4. ge medlare ökade befogenheter att skjuta upp eller ställa in varslade stridsåtgärder 

5. förbjud samhällsfarliga konflikter 

6. förbjud organisation som saknar kollektivavtal att vidta stridsåtgärder inom områden där det 

finns gällande kollektivavtal 

7. inför förbud för fackliga organisationer att vidta stridsåtgärder mot företag där organisationen 

saknar medlemmar. 

Den genomgång av hur konfliktvapnet hanterats av de fackliga organisationerna i 2007 års avtalsrörelse 

understryker starkt behovet av en reformering av konfliktreglerna. Krav på proportionalitet 

och på att stridsåtgärder inte får vidtas förrän alla möjligheter till en fredlig löning är uttömda 

måste gälla även varsel om stridsåtgärder. Så skulle exempelvis ett förbud mot varsel under pågående 

medling underlätta medlarnas arbete och medverka till en bättre och mellan parternas 

intressen mer balanserad lösning av tvistefrågorna. 

Stockholm i februari 2008 

Jan-Peter Duker 

Svenskt Näringsliv

Innehåll 4 

Innehåll 

En konfliktfri avtalsrörelse? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .1 

19 exempel på varsel och stridsåtgärder under avtalsrörelsen 2007 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .1 

Vi beskriver ett avgränsat urval konflikter på arbetsmarknaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .1 

Varsel om stridsåtgärder bör betraktas som stridsåtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2 

Varslens utformning fräter på förtroendet mellan parterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2 

Obalansen mellan parterna leder till obalanserade resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2 

Förbud mot varsel under pågående medling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .3 

Tre strejker under avtalsrörelsen 2007 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5 

Byggnads i strejk för ökad makt när granskningsarvode uteblev . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5 

Elektrikerförbundet strejkade för ny avgift till facket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .6 

HTF-strejk för ökad makt orsakade skyhöga kostnader för SAS . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8 

16 varsel om stridsåtgärder under avtalsrörelsen 2007 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .9 

HTF varslade om total strejk med upptrappning i tre steg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .9 

HRF strejkvarslade för avtalsrörelsens högsta löneökningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .10 

SEKO-strejk skulle stoppa alla beläggningsarbeten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 

Sif varslade vitala samhällsfunktioner om strejk för vetorätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .12 

Fastighets varslade om konflikt under sittande förhandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .13 

Grafiker varslade arbetsgivarnas förtroendevalda om strejk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .14 

Veterinärstrejk skulle hota djurskyddet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 

Skogs- och Träfacket strejkvarslade för löneökning över märket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .16 

HRF varslade om strejk för att överträffa eget avtal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .17 

Byggnads sympativarsel större än primärkonflikten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .18 

Transport strejkvarslade för löneökningar på 16 procent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .19 

Fyra SACO-förbund varslade om strejk för centrala löner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .20 

HRF varslade om strejk för 20-procentiga löneökningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21 

Piloterna varslade om tre konflikter för kortare arbetstid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .22 

Svenskt Näringsliv

Tre strejker under avtalsrörelsen 2007 5 

Tre strejker under avtalsrörelsen 2007 

Byggnads i strejk för ökad makt när granskningsarvode uteblev 

Europadomstolens dom om det olagliga i att ta ut granskningsarvoden från oorganiserade 

arbetstagare ledde till att Byggnads sökte en ny roll för förbundet . Byggnads 

strejkade för ökad facklig makt över lönesättningen i företagen . 

Den 27 februari 2007 träffades Sveriges Byggnadsindustrier, BI, och Byggnads för att utväxla 

yrkanden inför avtalsförhand lingarna för 70 000 byggnadsarbetare. BI lämnade sina yrkanden, 

medan Byggnads endast lämnade tre yrkanden, som eventuellt skulle kompletteras senare. Inget 

hände förrän den 27 mars, då Byggnads presenterade ett paket med nya yrkanden. Detta kompletterades 

med ytterligare yrkanden den 30 mars och den 3 april. Avtalen löpte ut den 31 mars. 

Byggnads huvudkrav var att partsförhållandet skulle ändras i Specialföretagsavtalet (S-avtalet), 

Reparations- och Ombyggnadsavtalet (R-avtalet) och Anläggningsavtalet. Byggnads lokalavdelning 

skulle vara part vid löneförhandlingar och inte, som avtalen föreskrev, arbetslaget eller arbetstagaren. 

Det partsförhållandet hade gällt sedan 1960-talet. 

Innan förhandlingarna kom i gång varslade Byggnads den 4 april om 

strejk vid 46 av PEAB:s arbetsplatser runt om i landet. Strejken skulle 

träda i kraft den 18 april. Det var oklart varför just PEAB togs ut i 

strejk. 

Medling kom i gång och ett slutförslag till överenskommelse godkändes 

av BI den 16 april. Byggnads sade nej med motiveringen att medlarnas 

förslag till löneökningar understeg nivåerna i det träffade industriavtalet, 

att företagen enbart skulle leverera in löneunderlag för dem som 

var organiserade i Byggnads och att Byggnads krävde mer av förhandlingsrätten 

på mindre arbetsplatser. 

Strejken inom Peab bröt ut den 18 april. Strejken omfattade cirka 1 000 byggnadsarbetare. 

Byggnads varslade omedelbart om en utökning av konflikten. Den 19 april 2007 varslade förbundet 

om utökade stridsåtgärder i form av strejk på ett stort antal bygg- och anläggningsarbetsplatser 

inom Skanska Sverige AB, JM AB och NCC AB. Strejken skulle träda i kraft den 27 april 

2007 och skulle beröra cirka 2 500 byggnadsarbetare. 

Den 24 april 2007 träffades överenskommelse mellan BI och Byggnads. BI såg ingen annan utväg 

än att skriva på avtalet, som bland annat innebar att arbetsgivarna tvingas rapportera allas löner – 

även de oorganiserades – till facket. BI varnade för att det kunde strida mot personuppgiftslagen. 

Arbetsgivarna tvingades dessutom löneförhandla med Byggnads ombudsmän i stället för med de 

anställda. 

• Genom att rikta sin strejk mot ett enda storföretag skulle Byggnads pressa resten av branschen 

till eftergifter. 

• Byggnads förhandlingsstrategi innebär att arbetsgivarparten har ett ständigt konflikthot över sig. 

Kontaktperson: Björn Müntzing, bitr förhandlingschef, Sveriges Byggindustrier, tfn 08 698 58 08. 

Svenskt Näringsliv 

”Byggnads lokal- 

avdelning skulle 

vara part vid löneförhandlingar


Elektrikerförbundet strejkade för ny avgift till facket 

Domen i Europadomstolen i februari 2007 om granskningsarvoden innebar också 

behov av grundläggande ändringar i Elektrikerförbundets motsvarande avgift . Därför 

strejkade Elektrikerförbundet för att arbetsgivarna skulle betala för den fackliga verksamheten 

med en ny avgift . 

Avtalskraven i januari 2007 från Svenska Elektrikerförbundet, SEF, var på sedvanligt sätt många – 

34 löst formulerade punkter. En punkt var kravet på att arbetsgivarna i Elektriska Installatörsorganisationen 

EIO skulle finansiera den så kallade ackordskontrollavgiften. Sedan 1977 gör 

arbetsgivarna avdrag på alla anställdas löner med 0,5 procent, vilket betalas in till SEF som en 

ackords kontrollavgift. Avtalskravet innebar att arbetsgivaren själv skulle stå för kostnaden. 

Den 13 februari 2007 meddelade Europadomstolen att det granskningsarvode som arbetsgivarna i 

byggsektorn betalade till Svenska Byggnadsarbetareförbundet för lönegranskning – 1,5 procent på 

lönen – inte var förenligt med Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Med 

anledning av domen rekommenderade Sveriges Byggindustrier sina medlemsföretag att upphöra 

med löneavdrag för granskningsarvoden för oorganiserade och så småningom beslutade Byggnads 

att överge granskningsarvodet. 

EIO:s rättsliga bedömning av domen resulterade i en likartad 

rekommendation till EIO:s medlemsföretag. Företagen skulle 

inte göra avdrag för ackordskontrollavgift för oorganiserade 

som inte arbetar på ackord. 

SEF utökade då sina avtalskrav med ett yrkande om att arbetsgivarna 

skulle betala för förbundets fackliga verksamhet, ett 

aldrig tidigare framfört yrkande som skulle innebära ett systemskifte. 

Kravet specificerades så småningom till att arbetsgivarna 

skulle betala 0,6 procent på lönesumman för alla 

anställda på avtalsområdet. Kostnaden för arbetsgivarna skulle 

bli närmare 40 miljoner kronor om året. 

EIO sade nej till kravet med motiveringen att facklig verksamhet 

ska betalas av medlemmarna, inte av arbetsgivaren, 

annat än vad som följer av lagen om facklig förtroendeman. 

Kollektivavtalet gick ut den 31 mars. Den 14 april lade Elektrikerförbundet tre olika varsel: Varsel 

om övertidsblockad från den 25 april för hela avtalsområdet, varsel om strejk för alla elarbeten vid 

LKAB i Kiruna från den 2 maj – i båda fallen med uttryckligt undantag för ett företag, samt varsel 

om total strejk vid 33 småföretag runt om i landet från den 7 maj. Medlingsförhandlingar upptogs 

omedelbart och den 24 april 2007 kom ett förslag från medlarna som arbetsgivarna accepterade 

medan facket sade nej. 

Konflikten bröt därmed ut den 25 april. Den drabbade bland annat LKABs omfattande bygge 

av en ny anläggning för tillverkning av järnmalmspellets, och konflikten ledde också till internt 

missnöje bland SEFs medlemmar. SEF kom därför att bevilja dispens till de småföretag som var 

uttagna i strejk. 


”EIO sade nej till kravet 

med motiveringen att 

facklig verksamhet ska 

betalas av medlemmarna, 

inte av arbetsgivaren, 

annat än vad som följer 

av lagen om facklig 

förtroendeman


Medlingsförhandlingarna återupptogs senare, men medlarna ansåg att de över huvud taget inte 

kunde föreslå en lösning på SEF:s avgiftskrav. SEF trappade upp konflikten den 8 maj och varslade 

om total strejk, dels i 11 elföretag runt om i landet, dels för alla elarbeten på 5 stora arbetsplatser 

samt också för allt elarbete i hela Norrland, Skåne och Blekinge. Strejkerna skulle bryta ut 

den 21 maj. 5 000 av avtalsområdets 23 000 elektriker skulle därmed strejka. 

På grund av det kraftiga varslet och på begäran av och i samråd med EIO, förhandlade Svenskt 

Näringsliv fram en lösning på avgiftsfrågan med LO. Lösningen innebar att arbetsgivarna får betala 

sex miljoner kronor per år i två år i omställningsersättning till SEF. Ackordskontrollavgiften fanns 

dock kvar. Ett nytt avtal kunde träffas den 14 maj 2007. 

• SEF varslade om strejk för att arbetsgivarna skulle bekosta den fackliga verksamheten. 

• Genom att undanta ett stort företag från det första strejkvarslet försökte SEF både skapa splittring 

mellan arbetsgivarna och klara sig undan kritik mot att inga elarbeten kunde utföras 

• SEF var berett att lamslå hela landsändar med sitt sista strejkvarsel. 

Kontaktperson: Åsa Kjellberg Kahn, förhandlingschef, EIO, tfn 08 762 75 64. 

Svenskt Näringsliv


HTF-strejk för ökad makt orsakade skyhöga kostnader för SAS 

HTF utlöste strejk för krav på att arbetsgivaren SAS skulle avstå delar av sin lednings- 

och styrningsrätt . Arbetsgivarens kostnad för konflikten blev nära 150 miljoner kronor . 

Kollektivavtalet mellan Flygarbetsgivarna/SAS och HTF för den svenska kabinpersonalen vid SAS 

löpte ut den 28 februari 2007. Flygarbetsgivarna inväntade industrins avtal, men HTF krävde 

ett 12-månadersavtal, trots att treårsavtal träffades på den övriga arbetsmarknaden. HTF krävde 

också flera förändringar i tjänstgöringsbestämmelserna och de allmänna anställningsvillkoren samt 

en löneökning med 4,5 procent – krav som sammanlagt skulle kosta SAS cirka 25 procent. HTF 

krävde också inskränkningar i arbetsgivarens möjligheter att leda verksamheten. Några exempel på 

det är förbud mot anlitande av bemanningsföretag, förbud mot nyttjande av visstids- och deltidsanställning 

och krav på överenskommelse om hur bemanningen på olika flygningar ska dimensioneras. 

Den första reella förhandlingsdagen, den 14 maj, överlämnade HTF ett strejkvarsel trots att ytterligare 

förhandlingsdatum var utsatta till den 28 och 29 maj. 

De varslade åtgärderna innebar strejk för den svenska kabinpersonalen, 

800 personer, från och med den 25 maj kl. 05.00 

till och med den 11 juni kl. 00.00 och därefter från och med 

den 13 augusti kl.00.00. SAS interkontinentala flygningar från 

Arlanda var undantagna från varslet. 

SAS och Flygarbetsgivarna svarade dels med att varsla om 

indragna biljettförmåner, dels med ett varsel om spegellockout, 

som innebär att samma personer som tagits ut i strejk också lockoutas. 

Det innebar ingen utvidgning av konflikten. 

Medlingsförhandlingar inleddes den 16 maj. Medlarna lade fram ett första bud den 18 maj. SAS 

svarade ja och HTF svarade nej. Ett slutbud presenterades den 20 maj. Det var ett förslag till ett 

treårsavtal i nivå med det avtal som träffats mellan industrins parter. Den 23 maj svarade SAS ja, 

men HTF förkastade återigen förslaget och HTFs stridsåtgärder utlöstes på morgonen den 25 maj. 

Under medlarnas överinseende återupptog parterna direkta förhandlingar samma dag och sent på 

kvällen den 28 maj träffade parterna överenskommelse om ett treårsavtal för perioden den 1 mars 

2007 till den 30 april 2010. Samtidigt återkallades samtliga stridsåtgärder. Den strejkdrabbade 

flygtrafiken kunde dock återupptas först den 30 maj. 

Kostnaden för avtalet ligger i paritet för det märke som satts för Avtal 07. Samtliga styrnings- och 

ledningsrelaterade krav kunde slutligen avvisas. 

SAS beräknade den direkta skadan av konflikten till 146 miljoner kronor. 

• HTF varslade redan innan reella förhandlingar kommit i gång. 

• Trots att det vid den aktuella tidpunkten träffats treårsavtal på märkesnivå för över en miljon 

arbetstagare utlöste HTF strejk för att driva igenom krav på ett ettårsavtal på en kostnadsnivå 

på cirka 25 procent. 

Kontaktperson: Jonas Bernunger, Flygarbetsgivarna, tfn 08 762 71 33. 


”HTF överlämnade 

ett strejkvarsel trots att 

ytterligare förhandlingsdatum 

var utsatta

16 varsel om stridsåtgärder under avtalsrörelsen 2007 9 

16 varsel om stridsåtgärder under avtalsrörelsen 2007 

HTF varslade om total strejk med upptrappning i tre steg 

Svensk Handel och HTF har ett förhandlingsavtal med regler för förhandlingarna . 

Trots detta varslade HTF om stridsåtgärder som skulle trappas upp i tre steg . Det 

sista steget var en total strejk för avtalsområdets 60 000 tjänstemän . Stridsfrågan 

gällde mindre höjningar av individgarantier och minimilöner . 

Förhandlingsavtalet mellan Svensk Handel och HTF innehåller regler om tidplan för förhandlingarna 

och förhandlingsordning. I god tid innan det gällande kollektivavtalet löpte ut den 30 

april 2007 fick den av parterna utsedda förlikningsnämnden i uppdrag att söka lösa förhandlingsfrågorna. 

Nämnden hann överlämna ett avtalsförslag, men HTF varslade, 

trots vädjanden från nämnden, den 26 april om mycket 

omfattande stridsåtgärder. Stridsfrågan gällde nivåerna på de 

garanterade löneökningarna och höjda lägstlöner, dock utan 

att kraven var specificerade. Stridsåtgärderna skulle utlösas i tre 

steg med början den 9 maj. 

I det första steget varslades Svensk Handels största medlemsföretag, 

bland andra flera centrallager. Tjänstemän som styrde 

leveranser från företagens lager skulle tas ut i strejk. En sådan 

åtgärd leder snabbt till tomma butikshyllor och utebliven för- 

säljning också för företag som inte är uttagna i konflikt. De anställda i butikerna blir sysslolösa till 

följd av den fackliga stridsåtgärden, men arbetsgivaren får ta den fulla kostnaden. 

Det andra steget omfattade strejk från den 14 maj på ytterligare ett antal stora företag. Det 

tredje steget gällde strejk från den 21 maj på samtliga medlemsföretag inom Svensk Handel med 

anställda som utför arbete inom avtalsområdet, cirka 60 000 anställda. 

Efter ytterligare avtalsförslag från nämnden kunde ett nytt avtal träffas den 7 maj. Arbetsgivarna 

fick gå med på försämrade möjligheter i företagen till en individbaserad lönesättning. Jämfört 

med förlikningsnämndens tidigare förslag om en höjning av individgarantin till 340 kronor ökade 

beloppet med ytterligare 70 kronor det första året. Lägstalönen ökade med 110 kronor för en 

20-åring det första året jämfört med förlikningsnämndens tidigare förslag. 

• HTF lade avtalsrörelsens mest omfattande varsel för att få igenom ökningar av individgarantier 

och lägstlönerna. 

• Varslet saknade proportion mellan stridsåtgärdens syfte och skadans omfattning. 

• Ett varsel som innebär en snabbt stegrad upptrappning av konflikten ger i praktiken inget 

utrymme att presentera ett bud som svarar endast mot det första steget. Budet måste läggas så 

högt att det förhindrar ett utlösande av det sista steget i upptrappningsvarslet. 

Kontaktperson: Stefan Myrefelt, förhandlingsansvarig, Svensk Handel, tfn 08 762 77 04. 


”En sådan åtgärd leder 

snabbt till tomma butikshyllor 

och utebliven försäljning 

också för företag 

som inte är uttagna i 

konflikt


HRF strejkvarslade för avtalsrörelsens högsta löneökningar 

Hotell- och Restaurangfacket varslade om strejk på besöksnäringens största hotell 

och restauranger för att få igenom ytterligare 40 kronor i löneökningar till avtalsrörelsens 

dittills högsta lönebud . 

Kollektivavtalet mellan Hotell- och Restaurangfacket, HRF, och Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare, 

SHR, för cirka 45 000 anställda på hotell, restauranger och i besöksnäringen löpte 

ut den 30 april 2007. HRF tog i förhandlingarna sikte på det avtal som Handelsanställdas förbund 

tidigare träffat med Svensk Handel och krävde 5,7 procent i löneökningar det första året. 

Alla anställda skulle få minst 1 000 kronor i löneökning, lägstalönen skulle höjas, rätten till heltid 

skulle stärkas och de fasta jobben skulle blir fler. 

Parterna var överens om att först lösa frågorna om hel- och deltid och de tillfälliga anställningarna. 

HRF höjde dock sin konfliktberedskap genom att säga upp avtalet den 22 april. Avtalslöst tillstånd 

skulle då gälla från den 8 maj. Stridsåtgärder kunde därmed utlösas. 

Förhandlingarna fortsatte, och SHR erbjöd den 26 april HRF löneökningar 

på 13,1 procent på tre år. Budet låg över detaljhandelns avtal, det 

dittills högsta i avtalsrörelsen. Det skulle ge löne ökningar på 2 435 kronor 

i månaden efter tre år, samma belopp som inom handeln, men med mer 

av löneökningen tidigare i avtalsperioden. SHR kunde motivera att budet 

gick utöver ”märket” för förhandlingarna på 10,2 procent genom att 

arbetsgivarna skulle få förbättringar av de allmänna anställningsvillkoren. 

Men HRF krävde ytterligare 85 kronor i månadslöneökning, och att mer av höjningen skulle 

komma det första året. HRF:s krav var 13,7 procent. Förbundet sade därför nej till SHR:s bud. 

HRF:s krav gick dessutom utöver den modell för lönekrav i relation till antalet lågavlönade 

kvinnor inom avtalsområdet som LO-förbunden enats om. Enligt den modellen skulle handelns 

avtal vara högre än inom hotell- och restaurangområdet där det finns färre kvinnor. 

HRF varslade den 26 april om strejk och förbud mot nyanställningar från den 9 maj på 17 större 

hotell och restauranger i storstäderna, bland andra Royal Viking Hotel och Sheraton Hotel i Stockholm, 

Gothia Towers och Svenska Mässan i Göteborg. Närmare 1 100 anställda omfattades. 

Medlare tog över förhandlingarna som åter kom i gång efter valborgshelgen. Ett medlingsbud lades 

den 4 maj och ett nytt avtal kunde träffas samma kväll. Löneökningen blev 2 475 kronor på tre 

år. Ett dyrt avtal, menade SHR, som dock ansåg det positivt att man fått till stånd vissa branschanpassade 

lösningar i avtalet. 

• HRF var berett att strejka vid besöksnäringens största hotell och restauranger för att få igenom 

ytterligare krav på löneökningar. 

• SHR:s bud var det dittills högsta i avtalsrörelsen. 

• Branschen har tidigare kännetecknats av gott samarbetsklimat utan konflikter. 

Kontaktperson: Susanne Svärd Elfström, förhandlingschef, SHR, tfn 08 762 74 39. 


”HRF:s krav var 

13,7 procent


SEKO-strejk skulle stoppa alla beläggningsarbeten 

SEKO varslade om strejk som skulle stoppa bygget av exempelvis Botniabanan och 

Norra länken . Det påstådda motivet var villkoren för säsongsarbetare . Det verkliga 

motivet var att få behålla granskningsarvodena . 

Den 4 maj 2007 varslade SEKO arbetsgivarna i Sveriges Byggindustrier (BI) om stridsåtgärder. 

Dagen innan hade förhandlingarna om ett nytt avtal inom väg- och banområdet strandat. Varslet 

gällde strejk vid ett tiotal företag och blockad mot övertidsarbete, mertid, in- och utlåning och 

inhyrning av personal vid samtliga företag som var medlemmar i BI och som omfattades av Väg- 

och Banavtalet. Cirka 1 800 beläggningsarbetare omfattades. Stridsåtgärderna skulle träda i kraft 

den 16 maj 2007. 

Stridsåtgärderna skulle få till följd att flertalet medlemsföretag inom väg- och banbranschen hade 

varit tvungna att stänga sina arbetsplatser från dag ett. 

BI hade i förhandlingarna föreslagit att granskningsarvodena skulle avvecklas på samma sätt som 

inom Anläggningsavtalets område. Det innebar att företagen, i stället för att betala 1,5 procent på 

de anställdas lön till SEKO, höjde vägarbetarnas löner med 380 kr/mån utöver den normala avtalshöjningen. 

SEKO:s officiella skäl för sitt varsel om stridsåtgärder 

var att man ville avskaffa säsongsanställning som anställningsform. 

BI delade uppfattningen att det vore önskvärt 

att skapa förutsättningar för fler tillsvidareanställningar 

inom väg- och banbranschen. I denna fråga fanns 

det alltså goda förutsättningar för parterna att komma 

överens utan konflikt. 

Den egentliga orsaken till SEKO:s varsel var dock att 

man inte accepterade Europadomstolens dom i målet om granskningsarvoden och inte heller 

Byggnads beslut att till följd av domen utmönstra granskningsarvodet ur Anläggnings- och 

Byggnadsavtalet. 

Medlare tillsattes och både BI och SEKO godkände medlarnas slutförslag till överenskommelse 

den 12 maj 2007. Även arbetsgivarna ansåg att överenskommelsen om årsarbetstid var bra. BI var 

också tillfreds med att granskningsarvodena försvann, men priset var högt: Utöver det första årets 

avtalade löneökning på 557 kronor i månaden höjdes lönerna med 574 kronor i månaden för att 

ge utrymme åt en ökad fackföreningsavgift. BI fick också betala ett så kallat utvecklingsarvode till 

SEKO på 40 miljoner kronor under en treårsperiod. 

• SEKO varslade om en mycket omfattande konflikt för att få behålla de granskningsarvoden 

som Europadomstolen förklarat olagliga. 



”Flertalet medlems företag 

inom väg- och banbranschen 

hade varit tvungna att stänga 

sina arbetsplatser


Sif varslade vitala samhällsfunktioner om strejk för vetorätt 

Sif var berett att utlösa en omfattande konflikt med stora återverkningar för tredje 

man och för viktiga samhällsfunktioner för att få vetorätt vid fördelning av en översynspott 

. 

Förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal på avtalsområdet Utveckling och Tjänster mellan 

Almega Tjänsteförbunden och Sif strandade fredagen den 11 maj 2007. Antalet företag inom 

avtalsområdet är cirka 250 och antalet anställda är drygt 8 800. Exempel på företag är AB Svensk 

Bilprovning, Svenska Rymd AB, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut AB och ALcontrol AB. 

Oenigheten i förhandlingarna gällde hur löneutrymmet i den så kallade översynspotten skulle fördelas. 

Potten är värd 0,5 procent per avtalsår och syftar till att arbetsgivaren inom ramen för löneuppgörelsen 

ska kunna premiera särskilt goda arbetsinsatser och behålla eller uppnå en önskad 

lönestruktur i företaget som helhet. Sif hade i nyligen träffade avtal accepterat eller till och med 

drivit den utformning av potten som Almega föreslagit. Men i avtalet för bransch Utveckling och 

Tjänster krävde Sif en vetorätt. Denna skulle kunna motverka syftet med översynspotten, eftersom 

det då skulle bli möjligt att tvinga fram en lika fördelning av potten på alla arbetsplatser. 

Måndagen den 14 maj varslade Sif om strejk för 3 000 tjänstemän 

på 220 arbetsplatser inom avtalsområdet. Varslet skulle utlösas den 

24 maj. Till de varslade företagen hörde Svensk Bilprovning, vars samtliga 

175 anläggningar skulle tas ut i strejk i högsäsongen inför sommaren. 

Inga bilbesiktningar skulle kunna ske, vilket skulle slå mycket 

hårt mot tredje man. Ett annat varslat företag var ALcontrol som gör 

miljö- och livsmedelsanalyser. 

Risken för att exempelvis ambulanser skulle drabbas av körförbud eller 

att laboratorieprover skulle förstöras till följd av strejken, medförde att 

Almega begärde att parternas särskilda skiljenämnd skulle pröva konfliktens 

samhällsfarlighet. 

Sent på söndagskvällen den 20 maj accepterade dock parterna medlarnas slutbud. Ett ”paket” av 

samverkansgrupper för att hitta rätt löner lokalt, rätt struktur på lönenivåerna och ökad flexibilitet 

i arbetstidens förläggning gjorde avtalet acceptabelt, enligt Almega. Stridsåtgärderna kunde därmed 

dras tillbaka, liksom skiljenämndens prövning. 

• Under hotet om en stor konflikt med stora skadeverkningar accepterade Almega begränsningar 

i översynspottens fördelningsregler i enlighet med Sifs krav. 

Kontaktperson: Åsa Ramel, Almega, tfn 08 762 68 46. 


”Almega begärde att 

parternas särskilda 

skiljenämnd skulle 

pröva konfliktens 

samhällsfarlighet


Fastighets varslade om konflikt under sittande förhandling 

Fastighets varslade om konflikt trots att Fastighetsarbetsgivarna inom Almega 

till mötesgått sin motpart och ytterligare förhandlingsutrymme fanns . 

Avtalsområdet för fastighetsskötsel omfattar ungefär 3 000 anställda i fastighetsbolag och entreprenadföretag 

i fastighetsbranschen. Kollektivavtalet tecknas mellan Fastighetsarbetsgivarna inom 

Almega Tjänsteförbunden och Fastighetsanställdas Förbund, Fastighets. 

Förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal strandade den 15 maj 2007. Fastighets strandade för att 

förbundet var missnöjt med villkoren för arbetstidsregleringen när det gällde dygns- och veckovila 

samt lönenivåer. Fastighets varslade samma dag om stridsåtgärder i form av blockad mot övertid, 

mertid och nyanställningar för hela avtalsområdet. Varslet skulle träda i kraft den 26 maj kl. 00.00. 

Arbetsgivarna förvånades över varslet, som kom trots att 

Almegas förhandlare gått sin motpart till mötes i det förslag 

till lösning på arbetstidsfrågorna som presenterades i 

avtalsförslaget den 14 och 15 maj. Arbetstidsreglerna hade 

parallellt med förhandlingarna bearbetats av en arbetsgrupp 

mellan parterna. 

Parterna var före varslet överens också om lönenivåerna, 

men uppenbarligen sade Fastighets förhandlingsdelegation 

nej. Fastighets refererade till redan tecknat avtal med 

Fastigo, arbetsgivarorganisation för kooperativa och allmännyttiga fastighetsföretag. 

Medlingsförhandlingar ägde rum den 21 och 22 maj. Medlarna presenterade ett slutbud den 

23 maj. Parterna skulle svara på medlarbudet, som skulle antas i sin helhet eller förkastas, den 

24 maj. 

Båda parterna sade efter justeringar ja till medlingsbudet. Det innebar inte några avvikelser från 

liknande avtal som träffades inom närliggande avtalsområden under avtalsrörelsen. En arbetsgrupp 

skapades dock för att följa upp tillämpningen av de nya arbetstidsreglerna, särskilt vad gäller 

dygns-, natt- och veckovila. Arbetsgruppen har haft två möten, juni och december, för uppföljning 

och avstämning där det kunnat konstateras att inga lokala eller centrala tvister förekommit, vare sig 

om arbetstidens förläggning eller i övrigt om avtalets allmänna villkor. 

• Fastighets varslade om konflikt trots att möjligheterna att finna en förhandlingslösning på 

tviste frågorna inte var uttömda. 

Kontaktperson: Claes Hedlund, regionchef och chefsförhandlare, Almega, tfn 040 35 25 36. 


”Arbetsgivarna förvånades 

över varslet, som kom trots 

att Almegas förhandlare 

gått sin motpart till mötes


Grafiker varslade arbetsgivarnas förtroendevalda om strejk 

Grafiska Fackförbundet, GF, bröt en tradition av samarbetsanda med arbetsgivarna 

och varslade om konflikt två gånger under pågående förhandlingar . Det andra varslet 

gällde strejk i samtliga företag som förhandlade för arbetsgivarna . 

De gällande avtalen inom den grafiska industrin, Civilavtalet och Förpackningsavtalet, löpte ut 

den 31 maj 2007. Förhandlingarna mellan Grafiska Företagens Förbund, GFF, och Grafiska fackförbundet, 

GF, hade pågått sedan början av april när de oväntat strandade den 15 maj. 

I förhandlingarna krävde GF att en omställningsförsäkring – motiverad med den borgerliga regeringens 

förändringar i A-kassan – skulle tecknas för GFs arbetslösa medlemmar. Finansieringen 

skulle göras av hela kollektivet, men förmånen skulle endast komma GFs medlemmar till del. 

GFF framförde rättsliga och arbetsgivarpolitiska hinder för detta. GF valde då att stranda förhandlingarna 

och varsla om stridsåtgärder, trots att samtliga övriga yrkanden var olösta. Två veckor återstod 

av avtalstiden och förhandlingsdagar fanns utsatta. 

GF varslade den 22 maj om övertids- och nyanställningsblockad 

för samtliga företag anslutna till GFF inom civil- och 

förpackningsområdet. Varslet gällde också strejk vid fyra grafiska 

företag. Tre av dem ingick i GFF:s förhandlingsdelegation. 

Konflikten skulle börja den 1 juni. 

Medlare utsågs av Medlingsinstitutet. Dessa träffade under ett 

flertal dagar parterna i vad arbets givarsidan uppfattade som konstruktiva 

möten. 

Men GF lade ett nytt och utvidgat varsel den 28 maj som skulle träda i kraft den 11 juni. Varslet 

motiverades med att arbetsgivarna skulle ha uppmanat till strejkbryteri. De hade erbjudit oorganiserade 

anställda att utföra sitt arbete där det var möjligt. Varslet gällde strejk vid ytterligare 

sju företag. GF hade nu riktat strejkvarsel mot samtliga företag i arbetsgivarpartens förhandlingsdelegation. 

Det utökade varslet skulle innebära att omkring 2 000-3 000 av branschens 15 000 

anställda skulle tas ut i strejk. 

Medling pågick samtidigt och medlarna uppmanade GF att skjuta på de först varslade stridsåtgärderna 

och att återta det andra varslet. GF vägrade detta. 

Ett nytt avtal kunde träffas natten till den 1 juni. GFF ansåg att det blev ett dyrt avtal som ytterligare 

skulle förvärra branschens redan låga lönsamhet. 

• GF varslade om konflikt för att få igenom en diskriminerande försäkringsförmån. 

• GF varslade utan att en förhandlingslösning i övriga frågor var uttömda. 

• GF trappade under pågående medling upp konflikten och undergrävde därmed Medlingsinstitutets 

ställning. 

• GF kränkte arbetsgivarrepresentanternas föreningsrätt genom att rikta stridsåtgärder mot de 

företag som ingick i förhandlingsdelegationen. 

• GF vägrade följa medlarnas begäran om att skjuta på varslade stridsåtgärder, vilket också misskrediterade 

Medlingsinstitutet i dess roll att verka för en väl fungerande lönebildning. 

Kontakt: Jan Bergman, förhandlingschef, Grafiska Företagens Förbund, tfn 08 762 68 25. 


”Finansieringen skulle 

göras av hela kollektivet, 

men förmånen skulle 

endast komma GFs 

medlemmar till del


Veterinärstrejk skulle hota djurskyddet 

De privatanställda veterinärerna varslade om strejk som allvarligt skulle hota 

djurskyddet och snabbt bli kostsam för djurskyddsföretagen . 

Sveriges Veterinärförbund, SVF, sade den 31 maj 2007 upp kollektivavtalet för privatanställda veterinärer 

med Skogs- och Lantarbetsgivarna, SLA, och varslade samtidigt om strejk från den 8 juni. 

Strejken omfattade samtliga veterinärer vid Djursjukhuset i Albano AB i Stockholm och Regiondjursjukhuset 

i Helsingborg AB. 

SVF varslade samtidigt om en utvidgning av strejken från den 29 juni vid ytterligare 17 djursjukhus 

runt om i landet. I varslet ingick Djursjukhuset i Bagarmossen AB, vilket skulle innebära 

att hela Storstockholm riskerade att stå utan kvalificerad akut djursjukvård. Enligt arbetsgivarna 

i SLA hotade strejkerna därmed djurskyddet. För företagen skulle strejkerna bli kostsamma i och 

med att andra personalkategorier än veterinärerna arbetade som vanligt och fick lön. 

Stridsfrågan gällde inte lönerna, utan arbetstiderna. Arbetsgivarna ville 

ha en mer flexibel schema läggning för att kunna motsvara djurägarnas 

förväntningar om att kunna behandla sina djur på andra tider än dagtid 

på vardagar. Arbetsgivarsidan ville reglera förskjuten tid, jour och beredskap 

på samma sätt som i andra tjänstemannaavtal på den privata sidan. 

Hittills hade den ordinarie arbetstiden för veterinärerna förlagts mellan 

8 och 17, övrig tid täcktes med det som i dagligt tal kallas jour. Förläggning 

och ersättning för den tiden förhandlades lokalt, vilket har 

resulterat i ersättning i form av kompensationsledighet och i princip 

övertidsersättning. Den lediga tiden innebär att företagen inte får ut 

40 timmars arbetsvecka för veterinärerna. SVF motsatte sig en förändring, med motiveringen att 

veterinärerna inte ”vill” arbeta utanför den ordinarie arbetstiden, trots att den skulle regleras med 

OB-, jour- och beredskapsersättning i kollektivavtalet. 

SVF:s varsel lades utan att man enligt arbetsgivarsidan hade förhandlat ”i botten”. Strax innan den 

första strejken skulle utlösas sköts varslet upp en vecka. Ett nytt varsel lades som skulle träda i kraft 

den 15 juni. 

Ett nytt avtal kunde dock träffas dagen innan, den 14 juni. Avtalet blev treårigt, 1 juni 2007 till 

31 maj 2010, och innehöll samma avtalade kostnadsramar som arbetsmarknaden i övrigt, 10,2 

procent. SVF fick igenom att inga regler om ersättning och klockslag för arbete utanför ordinarie 

arbetstid infördes i avtalet. Arbetsgivarsidan fick skrivningar om att man har rätt att förlägga 

arbetstid dygnet runt, dock ska ersättningarna även fortsättningsvis förhandlas lokalt. 

• En strejk vid de privata djursjukhusen skulle både hota djurskyddet och orsaka stora förluster 

för företagen, varför ett avtal i linje med fackets önskemål tecknades. 

• En ovan facklig organisation använde sig av strejkvapnet på ett ansvarslöst sätt – man ställde 

ultimatum och förhandlade inte klart, dessutom tillämpade man gamla regler om varsel och 

varslade fel. 

Kontaktperson: Katarina Novák, VD SLA, tfn 08 762 72 72. 


”Storstockholm 

riskerade att stå 

utan kvalificerad 

akut djursjukvård


Skogs- och Träfacket strejkvarslade för löneökning över märket 

Skogs- och Träfacket accepterade inte industrins märke för löneökningarna för 

trävaruhandelsfirmorna . Facket varslade om strejk för att få handelns i procent 

högre avtal – och utan att vilja gå med på förändringar i de allmänna avtalsvillkoren . 

Kollektivavtalet för trävaruhandelsfirmor omfattar drygt 550 anställda. Avtalet tecknas mellan 

arbetsgivarna i Svensk Handel och Skogs- och Träfacket. 

Förhandlingarna om ett nytt avtal strandade den 29 maj 2007 sedan parterna inte kommit överens 

om lönenivåerna och ändringar av de allmänna villkoren. Skogs- och Träfacket krävde mer än de 

10,2 procent över tre år som industrins normerande avtal skulle ge. Enligt Skogs- och Träfacket 

skulle en ökning med 10,2 procent innebära en ”fördelningspolitisk katastrof” eftersom medlemmarna 

skulle få 200 kronor mindre per månad än jämförbara grupper. Förbundet krävde därför 

nominella löneökningar som innebar att den procentuella ökningen översteg 10,2 procent. Detta 

utan att förbundet ville gå med på någon av Svensk Handels föreslagna ändringar i kollektivavtalet, 

såsom införandet av skiftregler. 

Skogs- och Träfacket varslade den 1 juni om övertids- och nyanställningsblockad 

för samtliga företag som tillhörde Svensk Handel och 

var bundna av trävaruhandelsavtalet. Dessutom varslades om strejk 

på fem utvalda företag; tre inom Beijerkoncernen (i Malmö, Uppsala 

och Örebro) och två inom Optimera (i Malmö och Halmstad). Strejkvarslet 

omfattade 70 anställda. Stridsåtgärderna skulle utlösas den 

14 juni. 

Medlare tillsattes och dessa träffade parterna den 7 och 8 juni. Medlarna uppmanade därefter 

parterna att återuppta förhandlingar med sikte på att vara klara den 13 juni, dagen innan stridsåtgärderna 

skulle träda i kraft. Den 12 juni kopplades medlarna åter in sedan de återupptagna förhandlingarna 

inte gett resultat. 

Medlarnas slutliga förslag till avtal för trävaruhandeln accepterades av parterna den 13 juni. Ett 

treårigt avtal kunde tecknas med löneökningar i nivå med partihandelsavtalet. Värdet av det avtalet 

var 11,35 procent på tre år. 

Att arbetsgivarna kunde acceptera avtalet motiverades med att en möjlighet till skiftgång infördes 

från 2008. 

• Facket krävde ett högt löneutfall utan att arbetsgivaren medgavs någon väsentlig ändring i avtalets 

allmänna villkor. 

Kontaktperson: Jan Cedergren, förhandlingsansvarig, Svensk Handel, tfn 040 35 25 23. 


”Dessutom varslades 

om strejk på fem 

utvalda företag


HRF varslade om strejk för att överträffa eget avtal 

Svensk Handel ville inte ge de restauranganställda inom handeln mer i avtalad 

löneökning än vad de butiksanställda redan hade fått . Då varslade Hotell- och 

restaurangfacket om strejk för att få mer än också övriga restauranganställda . 

Inom Svensk Handels avtalsområde finns ett särskilt kollektivavtal för dem som är anställda vid 

restauranger och personalrestauranger i handelsföretagen. Avtalet omfattar cirka 800 anställda och 

tecknas mellan Svensk Handel och Hotell- och Restaurangfacket, HRF. 

Förhandlingar om ett nytt avtal pågick under juni 2007. Svensk Handel lade ett bud till HRF som 

innebar samma höjning av lönerna, 2 435 kronor på tre år, som i detaljhandelsavtalet som Svensk 

Handel tecknade i mars 2007 för drygt 80 000 handelsanställda. Budet till HRF innehöll också 

samma fördelning av löneökningen mellan avtalsåren som i detaljhandelsavtalet. Men till skillnad 

från det avtalet, där den individuella garanterade löneökningen är 60 procent av den totala löneökningen, 

ville Svensk Handel i avtalet med HRF sätta garantin till 40 procent – i syfte att kunna 

premiera särskilt duktiga medarbetare. 

HRF, däremot, tog sikte på att få till och med något bättre 

villkor än vad förbundet fått i avtalet i maj med Sveriges 

Hotell- och Restaurangföretagare, SHR, omfattande drygt 

45 000 hotell- och restauranganställda. Det avtalet blev något 

högre än detaljhandelsavtalet. Den totala löneökningen i 

hotell- och restaurangavtalet blev 2 475 kronor per månad, 

40 kronor mer än i detaljhandels avtalet och Svensk Handels 

bud. Hotell- och restaurangavtalet ger också större löneökningar, 850 kronor mot 764 kronor, 

i början av avtalsperioden. En tredje skillnad är att individ garantin är 50 procent i hotell- och 

restaurangavtalet, jämfört med budet på 40 procent. 

HRF krävde dessutom 865 kronor det första avtalsåret, mer än i hotell- och restaurangavtalet. 

Detta, och de nämnda skillnaderna i Svensk Handels bud jämfört med hotell- och restaurangavtalet, 

gjorde att HRF strandade förhandlingarna och varslade om konflikt. 

HRF varslade den 27 juni 2007 om strejk på restaurangerna vid elva IKEA-varuhus från lördagen 

den 7 juli. Strejken skulle omfatta 300 anställda och snabbt få konsekvenser för försäljningen 

under en tid då svenskarna var lediga och gärna besöker varuhusen. 

Medlare tillsattes och medlingsförhandlingar inleddes den 28 och 29 juni. Ett nytt avtal kunde 

träffas måndagen den 2 juli. Den totala lönehöjningen överensstämde med detaljhandelsavtalet, 

men HRF fick igenom sitt krav på en större löneökning i början av avtalsperioden. Andelarna för 

den individuella fördelningen av den totala löneökningen överensstämde med Svensk Handels 

krav. 

• Ett uppnått resultat i ett avtal innebär fackliga krav på minst samma villkor i nästa avtalsförhandling, 

oavsett bransch, förutsättningar och vilka avtal som tidigare träffats inom området. 

Kontaktperson: Maria Löwlund, förhandlingsansvarig, Svensk Handel, tfn 040 35 25 20. 


”Strejken skulle omfatta 

300 anställda och snabbt 

få konsekvenser


Byggnads sympativarsel större än primärkonflikten 

Byggnads varslade om sympatikonflikt med sig själv . Sympatikonflikten skulle ha 

varit minst tjugo gånger mer omfattande än Byggnads ursprungliga konflikt . 

Entreprenadmaskinavtalet för cirka 4 000 maskinförare löpte ut den 30 september 2007. Efter 

några fruktlösa förhandlingsförsök enades parterna, Byggnads och arbetsgivarna i Maskinentreprenörerna 

(ME), om att tillkalla medling. Medling kom i gång den 15 oktober. 

Trots medlingen sade Byggnads den 16 oktober upp kollektivavtalet, som hade förlängts en vecka 

i taget, och varslade om stridsåtgärder. Varslet avsåg strejk för samtliga tornkranförare, mobilkranförare 

samt betongpumpförare i företag anslutna till Maskinentreprenörerna. Strejken skulle träda i 

kraft den 26 oktober och omfatta cirka 100 personer. 

Dagen därpå, den 17 oktober, varslades även Sveriges Byggindustrier (BI) om sympatiåtgärder i 

form av strejk från den 29 oktober. Byggnads och BI har ett kollektivavtal sedan den 24 april, men 

Byggnads avsåg nu att bryta arbetsfreden genom att sympatisera med sig själv. Varslet var mycket 

stort. Samma yrkeskategorier som i ME-varslet omfattades, vilket på BI-området innebar knappt 

2 000 personer. Byggnads klargjorde varken vilka eller hur många medlemmar som omfattades, 

eller vilka arbetsplatser varslet gällde. Denna så kallade sekundärkonflikt skulle bli närmare tjugo 

gånger större än primärkonflikten mellan Byggnads och ME. Därtill kom att andra yrkeskategorier, 

uppemot 20 000 yrkesarbetare, inte skulle kunna utföra sina uppgifter när kranförarna inte 

kunde leverera material. 

Byggnads motiverade sitt varsel med att man inte litade på BI. BI 

hade samma dag lämnat in sitt yttrande i Datainspektionens tillsynsärende 

om överlämnande av löneuppgifter till Byggnads. Detta 

ogillades starkt av Byggnads. Misstanken var alltså stark att Byggnads 

utnyttjade den legalt tillåtna sympatikonflikten för att bryta 

fredsplikten i kollektivavtalet och ta strid mot BI. (Senare underkände 

Datainspektionen överlämnandet av löneuppgifter.) 

BI visade i pressmeddelande den 24 oktober att Byggnads krav mot 

ME kostade betydligt mer än vad Byggnads hade accepterat i avtalet med BI, över 13 procent mot 

10,2 i Byggavtalet. Därtill kom särkrav på över 8 procent. 

Efter medling slöts ett nytt avtal mellan Byggnads och ME den 25 oktober. Kostnaden uppgavs 

vara 10,2 procent, men Byggnads skrev i ett pressmeddelande att man var nöjd med att motparten 

”inte gick i Svenskt Näringslivs ledband”. Det betyder i klartext att avtalet är värt mer än de 10,2 

procent som var den konkurrensutsatta industrins märke för den övriga arbetsmarknadens avtalsförhandlingar. 

För arbetsgivarna var priset för en konflikt alltför högt, och ME förklarade i ett 

pressmeddelande att man var nöjda med att ha undvikit en konflikt. 

• Byggnads varslade om konflikt trots att medling pågick. 

• Byggnads utnyttjade den legalt tillåtna sympatiåtgärden för att sympatisera med sig själv. 

• Byggnads lösgjorde sig därmed från fredsplikten i kollektivavtalet med Sveriges Byggindustrier 

för att kunna ta strid mot BI som genom ett yttrande till Datainspektionen i ett tillsynsärende 

om löneuppgifter misshagat Byggnads. 

• Det saknades proportion mellan konfliktens syfte och omfattning. 



”Byggnads avsåg nu 

att bryta arbetsfreden 

genom att sympatisera 

med sig själv


Transport strejkvarslade för löneökningar på 16 procent 

Svenska Transportarbetareförbundet, Transport, varslade om strejk som skulle bli 

mycket besvärlig för Flygarbetsgivarnas, FlygA, medlemsföretag och deras kunder . 

Strejken syftade både till löneökningar och till arbetstidsförkortningar . 

Förhandlingarna mellan Transport och FlygA om det så kallade Riksavtalet och SAS Arbetareavtal, 

påbörjades redan före sommaren 2007. Avtalen gick ut den 31 mars och gällde därefter med sju 

dagars ömsesidig uppsägningstid. Avtalen omfattar ungefär 2 000 lastare, mekaniker med flera, 

främst inom SAS. 

Den 17 oktober meddelade Transport att förbundsstyrelsen tagit beslut om att möjliggöra en konflikt. 

Ett varsel kunde enligt ordföranden Per Winberg komma inom några dagar. Winberg förklarade 

att man inte var nöjd med industrins norm på 10,2 procent, utan krävde drygt 3 procent mer. 

En annan olöst fråga var arbetstiderna. 

Uttalandena gav en hel del publicitet om ett nytt väntat ”flygkaos” efter kabinpersonalens strejk 

vid SAS i maj. För FlygA:s medlemmar skulle en konflikt vara mycket allvarlig. Redan ett varsel 

innebär att kunderna avbokar och ombokar sina resor. Enligt Winberg fanns inget annat alternativ 

än att varsla för att få igång förhandlingarna igen, och då med press på FlygA. 

Transports medlemmar erbjöds enligt FlygA samma löneökningar 

som övriga arbetsmarknaden, 10,2 procent eller 

2 400 kronor på tre år, varav 1 000 kronor det första året. 

Transports krav var dock 1 000 kronor per år, vilket skulle 

motsvara 16 procent på tre år och enligt Transport ge ”marknadsmässiga 

tarifflöner”. Utöver detta krävde Transport bland 

annat en arbetstidsförkortning vid tvåskift med 1,75 timmar. 

Den 24 oktober sade Transport upp kollektivavtalen och varslade 

samtidigt om konflikt från den 5 november. Stridsåtgärderna 

bestod i blockad mot övertid och mertid för samtliga inom avtals områdena samt blockad 

mot nyanställning och inhyrning av personal. 

Därtill varslades om strejk vid Nordic Aero AB, West Air Sweden AB, Gate Gourmet Sweden AB 

och GG Logistics AB. Strejken vid Nordic Aero skulle innebära stopp för avisning av flygplanen 

och få till följd att Arlanda flygplats stängdes. Det skulle också bli störningar i postgången, ingen 

mat skulle serveras på planen och tax free-försäljningen utebli. 

Flygplatserna Göteborg City Airport och Tärnafjällens flygplats AB varslades också. Varslet skulle 

i denna del innebära att flygplatserna stängdes. 

Strejken skulle träda i kraft den 8 november. Transport planerade en total arbetsnedläggelse vid 

företag där 38 timmars arbetsvecka vid tvåskift ännu inte var infört. Detta hade redan uppnåtts på 

SAS, varför de inte omfattades av konflikten. 

Medling kom i gång och parterna sade ja till ett andra bud på fredagskvällen den 2 november. 

Avtalet blev 42 månader långt, vilket medgav högre löneökningar än de avtal som tecknats på 

tre år. Det första året gav 1 000 kronor, därefter 800 kronor per år. Transport anser att avtalet är 

värt 16–18 procent. FlygA menar att med de förändringar av avtalet som gjordes blev kostnaden 

11,9 procent, det vill säga 10,2 procent på 36 månader. 

• Det kan räcka med en strejk bland ett fåtal personer för att konsekvenserna ska bli mycket stora 

för flygtrafiken. 

Kontaktpersoner: Veronica de Bourgh och Per Helgesson, förhandlare Flygarbetsgivarna, 

tfn 08 762 71 27 respektive 08 762 71 37. 


”Redan ett varsel innebär 

att kunderna avbokar 

och ombokar sina resor


Fyra SACO-förbund varslade om strejk för centrala löner 

SACO-förbunden inom främst Posten varslade om strejk eftersom de ansåg att den 

lokala lönebildningen inte hade fungerat . 

Kollektivavtalet mellan Almega Tjänsteförbunden, bransch Kommunikation, och akademikerförbunden 

Civilekonomerna, Jusek, Sveriges Ingenjörer och SRAT gick ut den 30 september 2007. 

Största arbetsgivare är Posten. SRAT är ett förbund för akademiker inom hälsa, kommunikation 

och förvaltning där medlemsgrupperna är för små för att bilda egna fackförbund. 

Inom branschområdet har under sex år – två treåriga avtalsperioder – funnits ett sifferlöst avtal 

utan något angivet procenttal för löneökningen. Enligt SACO-förbunden hade lönebildningsprocessen 

inte fungerat inom Postenkoncernen och facken hävdade att deras medlemmar haft 

en klart sämre löneutveckling än motsvarande grupper inom den privata sektorn. Facken krävde 

därför att det nya avtalet skulle innehålla procentsatser som gav minst samma löneökningar, 10,2 

procent på tre år, som övriga delar av den privata sektorn förhandlat till sig. 

Arbetsgivarna konstaterade att förbunden inte framfört några 

negativa synpunkter på avtalet under de sex åren det hade varit 

siffer löst. Tvärtom hade SACO-förbunden vid den senaste avtalsrörelsen 

2004 framfört att det lokala lönebildningsavtalet fungerat 

bra. Att SACO-medlemmarna inom Postenkoncernen haft sämre 

löneutveckling än motsvarande grupper inom den privata sektorn, 

under den sexårsperiod som avtalet varit sifferlöst, kunde SACOförbunden 

inte styrka. Arbets givarna kunde samtidigt konstatera 

att akademikerfack inom andra områden driver frågan om fler 

lokala lönebildningsavtal. 

För att få igenom ett nytt lönebildningsavtal med procentsatser varslade akademikerförbunden 

den 5 november 2007 om strejk på en rad Posten-företag från den 14 november. Strejken skulle 

omfatta cirka 100 tekniker, trafikledare och IT-personal i Göteborg, Malmö och ytterligare ett 

antal städer. Stridsåtgärderna omfattade även nyanställningsblockad, övertidsblockad för samtliga 

inom avtalsområdet, cirka 1 400 personer, och förbud mot att anlita konsulter. 

Konflikten skulle i princip ha stängt all postverksamhet i västra Sverige inom två dygn. Exempelvis 

skulle distributionen av betalningshandlingar i bank- och postgirokuvert stoppas. I denna del ansåg 

arbetsgivarsidan att den varslade konflikten var samhällsfarlig. 

Medlare utsågs den 6 november. Dessa träffade parterna den 7 och 8 november. Under helgen den 

10 och 11 november fortsatte medlingsförhandlingar. Det ursprungliga varslet drogs tillbaka och 

ersattes av ett nytt, i princip likalydande, som skulle träda i kraft den 21 november. 

På måndagskvällen den 12 november träffades ett nytt avtal. Akademikerna fick på grund av det 

omfattande varslet igenom kravet på procentsatser i lönebildningsavtalet. 

• Sedan akademikerfacken lagt ett omfattande strejkvarsel mot Posten fick de igenom vad de 

krävt. De varslade konfliktåtgärderna, med samhällsfarliga inslag, stod inte i proportion till det 

krav SACO-förbunden drev. Förbunden hade inte framfört några negativa synpunkter på det 

sifferlösa lönebildningsavtalet under sexårsperioden som gått och några centrala förhandlingar 

hade inte påkallats. 

Kontaktperson: Harriet Lövén, vice förbundsdirektör, Almega Tjänsteförbunden, tfn 08 762 68 82. 


”Konflikten skulle i 

princip ha stängt all 

postverksamhet i västra 

Sverige inom två dygn


HRF varslade om strejk för 20-procentiga löneökningar 

HRF var berett att stänga julmarknaden på Gröna Lund för att få igenom samma 

löneökningar för säsongsanställda ungdomar som förbundet fått för yrkesarbetare 

i andra branscher . 

Kollektivavtalet för nöjes- och djurparker omfattar ungefär 25 företag och som mest under sommarsäsongen 

cirka 4 000 personer. Avtalet tecknas mellan Almega Tjänsteföretagen och Hotell- 

och Restaurangfacket, HRF. 

Arbetsgivarna hade under ett drygt halvårs tid stött på HRF om att det var dags att omförhandla 

avtalet som löpte ut 31 mars 2007. HRF valde dock att avvakta, men kom under hösten 2007 med 

krav som i kronor överensstämde med vad förbundet uppnått på andra avtalsområden. På detta 

område skulle det innebära drygt 20-procentiga löneökningar, som dessutom utkrävdes retroaktivt, 

alltså även för den säsong som redan förflutit. 

Minimilönerna för de anställda, de flesta av dem säsongsanställda ungdomar, 

har höjts vid 18 år, vid 21 år och vid 25 år. HRF:s krav var 

löneökningar om 2 475 kronor på tre år, exakt samma summa som 

HRF hade fått för sina tillsvidareanställda yrkesarbetare i det stora 

hotell- och restaurangavtalet med Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare, 

SHR, som motpart. Almega bjöd 1 980 kronor, vilket i procent 

var betydligt mer än vad andra avtal på arbetsmarknaden gett i avtalsrörelsen 

2007. 

HRF sade upp kollektivavtalet fredagen den 23 november och varslade om stridsåtgärder tisdagen 

den 27 november. Varslet bestod i strejk på nöjesfältet Gröna Lund från den 7 december. Gröna 

Lunds julmarknad hade säsongsöppnat på fredagen och skulle vara öppen fram till dagen före julafton. 

Förra årets julmarknad hade lockat nära 50 000 besökare. 

Medlare tillsattes den 28 november. De överlämnade ett bud till parterna den 4 december. Båda 

parterna sade ja till budet den 5 december. Ett nytt avtal kunde träffas och julmarknaden behövde 

inte stänga. 

Det nya avtalet gav löneökningar i nivå med HRF:s övriga avtal från den 1 april 2007 till de tillsvidareanställda 

yrkesarbetarna inom avtalsområdet. De visstidsanställdas löner höjdes den 1 oktober, 

alltså inte retroaktivt. HRF gladde sig dock åt att höjningen blev högre än i HRF:s avtal med SHR 

och innebar en ökning av den lägsta ungdomslönen med cirka 20 procent. De särskilda ungdomslönerna 

fasades också ut efter 21 års ålder med full effekt 2010. 

• Inför hotet om en konflikt fick HRF igenom en låglönesatsning som kan komma att negativt 

påverka möjligheterna för ungdomar att få säsongsarbete i nöjesparkerna. 

Kontaktperson: Carl-Erik Setterberg, chefsförhandlare, Almega, tfn 08 762 68 81. 


”20-procentiga 

löneökningar, som 

dessutom utkrävdes 

retroaktivt


Piloterna varslade om tre konflikter för kortare arbetstid 

Inom flygets område är det vanligt med företagsavtal . Under 2007 varslade Svensk 

Pilotförening vid tre tillfällen om konflikter mot olika flygbolag . Inom flygbranschen 

innebär redan ett konfliktvarsel stora konsekvenser för flygbolagen och deras kunder . 

I hög grad påverkas förhandlingssituationen av detta . 

Svensk Pilotförening sade upp kollektivavtalet med Flygarbetsgivarna, FlygA, för piloter vid Transwede 

Airways AB den 3 december 2007 och varslade samtidigt om strejk under två dygn, från den 

12 december kl. 14.00 till den 14 december kl. 24.00. Konflikten gällde oenighet om förändringar 

i de allmänna villkoren. Dessa förändringar skulle innebära löner utöver ramen för löneökningarna 

som etablerats på arbetsmarknaden samt en minskad flexibilitet för företaget. 

Transwede är ett wet lease-bolag (wet lease innebär inhyrning av flygplan med besättning) som 

flyger med 15 egna och 30 inhyrda piloter såväl nationellt som internationellt. 

Medling inleddes den 4 december och medlarna lade ett slutbud den 11 december. Pilotföreningen 

sade nej och FlygA ja. Omedelbart innan strejken skulle träda i kraft, den 12 december, accepterade 

arbetstagarparten medlarnas förslag. Det nya avtalet ger piloterna ett engångsbelopp på 3 

procent för perioden 1 april till 31 december 2007 samt 2,2 procent per år den 1 april 2008 och 

2009. Vissa ändringar i tjänstgöringsbestämmelserna gjordes samt att ytterligare semesterdagar 

kommer att införas under åren 2010-2012. 

Svensk Pilotförening sade också upp kollektivavtalet med FlygA för 

piloter vid Skyways Express AB. Detta skedde den 7 december 2007. 

Samtidigt varslade Pilotföreningen om strejk den 18 december från 

kl. 04.00 till 24.00. Företagets flygningar förklarades också i blockad, 

inget pilotarbete fick utföras under strejkdagen. 

Skyways har 110 piloter och har dagligen 140 avgångar på 18 destinationer 

inrikes och tre utrikes. 

Konflikten gällde bland annat frågor om arbetstidsförläggning och löner. Medling inleddes den 

10 december. Medlarna lade ett slutbud, som Pilotföreningen svarade nej och FlygA ja på, den 

17 december. Medlarna valde då att frånträda sitt uppdrag. Parterna fortsatte därefter att förhandla 

själva lokalt och centralt, vilket utmynnade i att avtal träffades. Avtalet skiljer sig från medlarbudet 

när det gäller arbetstidsreglerna. Piloterna fick löneökningar med 5 procent, 3 procent samt 2,2 

procent under en treårsperiod. 

Ännu ett flygbolag kom att varslas under 2007. Det var ett varsel om blockad mot övertid och 

arbete på lediga dagar. Med tanke på de stora konsekvenserna som hade blivit följden för bolaget, 

om varslet hade blivit känt, slutfördes dessa förhandlingar under stor diskretion. 

• Sårbarheten för konflikter påverkar starkt förhandlingssituationen för flygbolagen. Det kan 

räcka med en strejk bland ett fåtal personer för att konsekvenserna ska bli mycket stora för flygtrafiken. 

Kontaktperson: Per Helgesson, förhandlare, Flygarbetsgivarna, tfn 08 762 71 27. 


”Medlarna lade ett 

slutbud, som Pilotföreningen 

svarade 

nej och FlygA ja på

www.svensktnaringsliv.se 

storgatan 19, 114 82 stockholm, telefon 08-553 430 00

En konfliktfri avtalsrörelse

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?