GRUNDTRYGGHETSSYSTEMET - Centerstudenter

Under åren 1933-57 regerades Sverige i huvudsak av Socialdemokraterna i nära
samarbete eller regeringsmedverkan med Bondeförbundet. Bondeförbundets
medverkan sågs som en garant mot utpräglad socialistisk politik med socialiseringar
och planhushållning samtidigt som politiken anpassades till landsbygdens behov. En
viktig utgångspunkt för bondeförbundarna var lika villkor för stad och land, anställda
och företagare.
En särskild stolthet för partiet var genomförandet av barnbidraget som utformats av
bondeförbundaren och professorn i statistik Sten Wahllund. Tidigare hade fattiga
barnfamiljer fått behovsprövat understöd som ofta utdelades under förnedrande
former som mat, kläder och skor, samtidigt som det funnits ett barnavdrag på skatten
som främst gynnat hög- och medelinkomsttagare. Här gjordes ett särskilt nummer av
att ersättningen skulle vara lika för alla barn och att den inte skulle vara behovsprövad.
Den fråga som framför allt skulle kristallisera Centerpartiets fördelningspolitiska idé
var pensionsfrågan som blev alltmer aktuell från 1930-talet och framåt. Allmän
folkpension hade införts redan 1913 men ersättningsbeloppen var låga - grundnivån
enbart en tiondel av en industriarbetarlön 1918.
På grund av världskrig och andra reformbehov var det först under 50-talet som en
större pensionsreform kunde aktualiseras. Koalitionsregeringen mellan
Socialdemokraterna och Bondeförbundet var dock splittrad i hur en pensionsreform
skulle utformas.
Socialdemokraterna och LO ville att tilläggspensionen skulle baseras på
förmånstagarens lön och inbetalade premier. Tage Erlander hade insett att partiets bas
måste breddas. Industriarbetarna hade börjat minska i antal medan
tjänstemannagrupperna blev allt fler. Därför måste den socialdemokratiska
välfärdspolitiken utformas så att också tjänstemannagrupperna kände ett intresse i ett
fortsatt socialdemokratiskt styre. Det skulle ske genom inkomstgraderade
socialförsäkringar som utsträckte statens ansvar för tryggheten allt högre upp i
inkomstdecilerna.
Centerpartiet – som Bondeförbundet nu bytt namn till – ansåg att ett sådant system
skulle konservera skillnader i förvärvsinkomster samtidigt som det missgynnade
företagare och inskränkte den individuella handlingsfriheten. Jordbrukare och andra
småföretagare liksom de många kvinnor som var hemmafruar eller medarbetare i
jordbruk och småföretag hade små penninginkomster och skulle därför få låg pension.
Åtminstone på ålderns höst borde människor ha rätt till samma stöd från det allmänna
och därför ville Centerpartiet hellre höja grundpensionen som var lika för alla.
Enskilda som ville öka sin inkomstpension kunde teckna frivilliga försäkringar eller
spara i boende eller eget företag.
37