GRUNDTRYGGHETSSYSTEMET - Centerstudenter

Dagens trygghetssystem:
En välfärd byggd på godtycklighet
”All animals are equal but some animals are more equal than others.”
– George Orwell 1
Det berömda citatet är här taget något ur sitt sammanhang men den implicerade
frågeställningen är alltjämt lika aktuell: Ska lagen behandla alla människor likadant
eller inte? Vad är det egentligen som gör en 25 åring mer värd än en 24 åring eller en
höginkomsttagare mer värd än låginkomsttagare?
Vi har idag ett system som utgår ifrån att t.ex. en 40-åring har hunnit dra på sig mer
utgifter än en 18-åring eller att en höginkomsttagares liv är mer kostsamt än en
låginkomsttagares. Detta är ofta sant men endast en konsekvens av vilka skulder dessa
personer ådragit sig och vilken levnadsstandard de vant sig vid. Att tillfredsställa
grundläggande behov av trygghet och föda borde rimligtvis kosta ungefär lika mycket
oavsett vem du än är. Man skulle istället kunna vända på argumentet och påstå att de
personer som tidigare haft högre inkomst själva skulle haft större möjligheter att
trygga sig inför framtiden. Det är emellertid skrämmande ovanligt förekommande att
vi Sverige tar ansvar för vår egen trygghet på det sättet, istället litar vi på staten. Var
femte svensk har mindre än 10 000 kr i sparkapital, Nästan en halv miljon svenskar
har inget alls. 2
Systemen med inkomstbortfallsprincipen eller schablonartade kriterier i
trygghetssystemen bygger på att du i en bidragstagarsituation ska kunna fortsätta leva
ungefär samma liv du levde innan. Det kanske kan förefalla rimligt att man inte ska
behöva gå ifrån hus och hem bara för att man drabbats av sjukdom eller befinner sig
mellan arbeten. Det är emellertid precis den sortens tänkande som gjort att människor
placerar sig i sådana situationer till att börja med. Nuvarande system medför t.ex. att
en tjänsteman efter en kort period av högavlönat arbete kan leva på bidrag som är
högre än realinkomsten för en låglönearbetare som arbetat och betalat skatt hela livet.
Detta är inte försvarbart ur ett liberalt perspektiv. Statens uppgift i en liberal
trygghetspolitik måste vara att agera skyddsnät, inte att säkra guldkant i tillvaron för
högavlönade i tider av osäkerhet. Den som vill försäkra sig om att även i tider av
osäkerhet kunna åtnjuta en hög levnadsstandard kan med fördel ta ansvar för detta
själv, t.ex. genom att investera i en egen trygghetsförsäkring eller i ett eget sparande.
1 Orwell, George (1945) Animal Farm. London: Penguin Books Ltd. s. 97
2 Länsförsäkringar (2011) 480 000 svenskar utan en enda krona på banken.
5