KÄRNVAPEN - Svenska och samhällsvetenskapliga ämnen

K Ä R N V A P E N
Foto: Public Domain
Möte mellan USA:s president Ronald
Reagan och Sovjets ledare Mikhail Gor-
batjov. Kännetecknande för dessa her-
rar är att först kapprustade de och se-
dan förhandlade de om begränsningar
av respektive lands kärnvapenarsena-
ler .
K Ä R N V A P E N O C H M A K T
Sida 10
Situationen var otroligt spänd mellan länderna och under 1983 sked-
de två allvarliga incidenter, en med ett civiltflygplan och en med en
NATO-övning. Det civila flygplanet var Sydkoreanskt och sköts ner över
Sovjet, med motivering att man trodde att det var en förtäckt provoka-
tion från CIA. Med andra ord trodde Sovjet att USA ville starta krig och
använda kärnvapen nu när de hade ett missilförsvar. Sovjet visste inte
om att det bara var en framtidsidé. Den andra incidenten var en NATO
-övning som Sovjet uppfattade som förberedelser för krig. Då var situ-
ationen riktigt spänd och Sovjet var en kort period övertygade om att
kriget var ett faktum. USA och deras allierade visste inte om att situa-
tionen var så pass allvarlig förrän i efterhand. Efter dessa svåra stun-
der spelade Reagan ut sitt nästa kort. Nu ville han förhandla om be-
gränsningar av kärnvapen. Av detta kan man uttolka att Reagan såg
att Sovjet var svagt och att han och USA kunde utnyttja det för att
skaffa sig en starkare förhandlingsposition. Kärnvapnet hade återigen
använts som politiskt maktmedel.
Före USA släppte sina två atombomber över Japan var det ingen som riktigt viss-
te vad det innebar att använda kärnvapen. Efter att de bägge atombomberna
hade släppts var de flesta ledarna i världen medvetna om att detta vapen var
fruktansvärt och att dess praktiska användning i krig näst intill var obefintlig. Det
gällde såväl Truman som Stalin och Churchill och det har gällt senare aktörer
som Eisenhower, Chrusjtjov, Kennedy, Andropov, Reagan och Gorbatjov. Trots det
var kärnvapnet under hela perioden ett centralt maktmedel. Man ska också vara
medveten om att trots att alla såg vapnet som fruktansvärt var det flera av de
ovan nämnda som närde idéer om hur man skulle kunna använda kärnvapen i
andra former än totalt krig. Dock var det ingen som satt hela sin tid med den inställningen. Alla kom de till insik-
ten att kärnvapen endast kunde vara ett vapen i totalt krig. Det var den insikten som födde och närde kärnva-
penstrategin MAD. Om båda supermakterna hade nog med resurser för att säkerställa att ingen kunde överleva
ett kärnvapenkrig, var ett sådant krig inget alternativ. En fråga som då dyker upp är varför skrev man inte tidigt
avtal om vilka typer av vapen man fick ha och hur många? Varför säkerställde man inte bara MAD och slapp all
dyr kapprustning? Svaret är enkelt. Eftersom att ingen sida litade på den andra, vågade ingen riskera att ham-
na bakom. MAD blev därför inte ett statiskt förhållande utan istället blev det en tävling om vem som hade bäst
och mest kärnvapen. Kapprustningen mer än något annat kännetecknar Kalla kriget. Den beskriver två rivaler
som inte litar på varandra och som ser kärnvapnet som ett viktigt maktmedel för att säkerställa politiskt infly-
tande.
It is better to discuss
things, to argue and
engage in polemics
than make perfidious
plans of mutual de-
struction.
Mikhail Gorbtjov Sovjets le-
dare 1985-1991