Arvet till framtiden - Rikare Liv

tion, som under alla hennes år som journalist har hjälpt och väglett henne
när hon stått inför situationer som handlat om sant eller falskt. Så ser hon sig
själv, med sitt eget omdöme.
Fältforskningen idag har, genom decennier av studier, kommit fram till de
formuleringar för nödvändiga åtgärderna av olika samhällsinstitutioner och
parlamentariker. Att misstro denna verklighet är rena paranoian.
Det finns panikslagna kritiker mot forskningen som ser forskningsresultaten
som något slags konspiratoriskt. Men precis som Höglund säger, så är inte alla
forskarna ense och övertygade om att det finns tillräckliga bevis om att Jor-
den står inför en klimatkris. Men det anser däremot en förkrossande majoritet
av världens forskare, de är övertygade om klimathotet. Och då har vi att ta
ställning till vilka vi bör lita på.
Forskarna är inga konspiratörer, bara för att de kommer med obekväma
sanningar. De ser heller inte svart eller vitt på problemen, eller ser det som
en politisk höger- vänsterfråga. Dessa forskare är seriösa och med allra bästa
avsikter.
Det går att förstå de psykologiska våndor som uppstår vid förändringar av
den omfattning som världen nu är i behov av.
Det som ser ut som en konflikt mellan ideologier, är i denna situation olyck-
ligt. Visst finns det propagandistiska övertoner, men det beror nog mera på
problemets allvar och frustrationen över att så lite görs. Och den motsatta
frustrationen över att drömmens nyliberalism var dömd att misslyckas redan
från början.
Nyliberalism har visat sig komma till stor skada för människorna, både vad
det gäller för rättvisa och demokrati, världsekonomin, men framförallt för
konsekvenser av den globala miljön.
Elisabeth Höglund berättade på kampanjmötet vad hon starkt ogillar: ”det
är när andra försöker pådyvla information och förmenta fakta, som jag själv
inte kan kontrollera eller som står i strid med de kunskaper och erfarenheter
jag själv förvärvat. – Jag ogillar, när utnämnda och självutnämnda experter
försöker tala om för mig vad som är rätt och fel och att jag är förbjuden att
tänka i andra banor än de påbjudna.”
Man tar sig för pannan. Detta är den grova propagandans språkbruk i all sin
burdusa tydlighet. Höglund gör sig här till alltings mått.
Under kampanjmötet i Härnösand talar hon själv om ”de 400 forskare” som
minsann visar hur fel FN:s klimatpanel har. Hon utnämner sig själv med rätten
att döma ut hela FN:s klimatpanel som inkompetenta, och där står hon själv
78