Jungfrulig planet - Läs en bok

man två stenar, sa jordmannen som läst en del indiska
vishetsböcker och började misstänka att utomjordisk
filosofi bestod i likartat nonsens.
– Just det, sa hans värd, veblen är mycket mer
komplicerat.
Jordmannen fick syn på några främmande djur,
mer eller mindre däggdjurslika, och eftersom det ena
satt på det andra så antog han att de kopulerade.
– Jag antar att det där är ett tydligt fall av veblen,
sa han. Den andre skakade sorgset på huvudet.
– Långt därifrån, sa han. Jag måste förklara det
tydligare.
Nu följde en kvart av tålmodig demonstration.
Utomjordingen stannade och pekade. Ibland trodde
jordmannen att det var en viss vinkel mellan ett träd
och marken undertill som var veblen; vid andra tillfällen
verkade veblen vara en mystisk livskraft som
genomsyrade allt. Men det var också fel, för ibland
hade även döda ting något att göra med veblen. Utomjordingen
blev under tiden mer och mer upprörd och
angelägen.
Plötsligt kände jordmannen hur någonting rörde
sig i marken under dem och han såg neråt. Just som
han gjorde det, öppnades ett mörkt hål och uppslukade
honom.
Utomjordingen betraktade marken, som åter slu-
tit sig över den försvunne jordmannen och såg ut
som om ingenting hade hänt.
– Ännu ett beklämmande fall av veblen, sa han,
och eftersom inget var att göra, fortsatte han ensam
promenaden hem.
Sefrem log svagt.
– Ni får fundera ut det här själva, sa han, meningen
och frågorna och svaren, den gömda poängen.
Historien är inte bara sann, den är signifikant. När
vi ses nästa gång bör ni ha läst de två första kapitlen
av Termofilens ”Essay in ecology” och första kapitlet
i LeGrandes ”Det interstellära problemet”. Läs det
och försök få ett grepp om vad författarna vill säga,
skriv ner frågor ni kommer att tänka på. De kommer
sannolikt att vara viktiga, och vi bör diskutera dem
här när vi möts.
Han bet sig i läppen och undrade vad mer det var
han tänkt säga.
– De här grundtexterna kommer tyvärr inte att
ge er någon vidare bra bild av vad vårt ämne handlar
om, sa han sen. Om ni vill lära känna det bättre,
kan jag rekommendera ”The great Q” av Mili Mitchison,
en roman skriven av en ekolog, som ni säkert
aldrig hört talas om, inte som ekolog i varje fall. Och
ändå är hon den största som levt. Men eftersom det
är en roman är den inte obligatorisk och ger i och för
16 17