Jungfrulig planet - Läs en bok

stol han sjunkit ner i och tog den andres hand på ett
sätt som förhoppningsvis var naturligt. Nu var han
nervös igen.
– Nå, vad kan jag göra för dig, sa Traverne vänligt.
Sefrem svalde.
– Mentor, sa han, jag har studerat listan över nya
seniorer och jag tycks inte vara upptagen där… Jag
antar det beror på något fel, så jag vill gärna att du
ger mig ett råd om hur jag kan få det tillrättat.
Han hade lyckats klämma fram med det.
Travernes leende försvann. Hans ansikte blev en
smula formellt, yrkesmässigt.
– Nja, det är ju konsistoriet som handhar det där,
och du vet lika väl som jag, att sekreterare Gourdley
är till för att ta emot klagomål om felaktig behandling
av olika ärenden.
Han tittade direkt på Sefrem.
– Men jag tror inte det är en handläggningsfråga
du refererar till. Det är snarare en fråga om personalpolitik
eller ämnesrivalitet och du vill ha mitt
stöd. Jag kan tyvärr inte hjälpa dig.
Sefrem försökte låta bli att hoppa upp och springa
ut. Jag är slut, tänkte han.
Högt stammade han:
– Va… varför?
– Huvudorsaken är den att jag inte kan hjälpa
dig, sa den andre. Jag försökte faktiskt föra dig på
tal en gång, men majoriteten viftade bort det. Och
något jag inte förstår är varför du inte lämnar
akademin genast. Din situation här är hopplös. Har
du försökt söka arbete?
– Arbete? sa Sefrem. I hans mun låg ordet illa
till. Han ville studera, forska… det var ett arbete så
gott som något, fast när man säger arbete så åsyftar
man anställning hos ett kommersiellt företag. Det
ville han undvika.
– Vad vill du göra som senior? sa Traverne.
Sefrem tyckte frågan var svårbesvarad för att
svaret var så uppenbart. Han tvekade:
– Forska, undervisa, skriva vetenskapliga uppsatser,
söka sanningen…
– Också ett sätt, sa Traverne sarkastiskt, att älska
sanningen på… att skriva uppsatser om den.
Han korsade benen och tände sin pipa, sittande
mitt emot Sefrem.
– Det har aldrig slagit dig att det du gör här är
fullkomligt betydelselöst, sa han.
– Men… sa Sefrem till svar, upprörd, det är ett
viktigt ämne. Får jag påminna dig om att…
Han tystnade, Traverne visste allt det där.
– Jag ser det som en rättvisefråga, fortsatte
Sefrem stelt. Mitt ämne har behandlats styvmoder-
44 45