Jungfrulig planet - Läs en bok

Batak City var byggt i ett plan, utom i centrum, där
några kullar bildade grund för en naturlig uppdelning
i nivåer. Jämfört med de städer Sefrem sett,
var den gles, grönskande, fridfull.
De passerade en flod. Metallspåret bara upphörde
på ena stranden och tåget flög över vattnet. Det gick
på en sekund, sedan rusade de fram över mark igen.
Sefrem svalde.
– Var kommer vi in? sa han.
Anne log mitt i sin bitterhet.
– Du vet verkligen inte mycket, sa hon.
– När man inte är född här, och aldrig varit här
förut, så är det väl naturligt, invände Sefrem.
– Det är klart, slätade hon över. Men du, då har
du väl bokat hotellrum och allt genom en byrå?
Sefrem skakade på huvudet.
– Bra, sa hon.
– Hur så? Jag borde väl klandras?
Tåget hade gradvis saktat farten. De for fram
genom en park som tycktes fylld av förbiflimrande
fruktträd. Sedan kom det allt tätare bebyggelse…
– De skulle ha placerat dig på Stellar International
i centrum, förklarade hon. Priserna där är ohyggliga;
allt är säkert interstellärt, men tråkigt. Det
hotell jag bor på tar däremot bara femton dollar om
dagen. Maten är fin, rummen är fina. Det ligger ju
106 107
inte i centrum direkt, men man kommer in dit på
fem minuter.
– Är du på väg dit? undrade Sefrem.
Hon nickade.
– Men… sa han, kan inte jag följa med dig? Jag
har ju ingen anledning att kasta bort mina pengar
på ett dyrt lyxhotell, om det finns lika bra eller nästan
lika bra hotell i mellanprisklassen. Så kan vi
kanske fortsätta diskutera vad du bör ta dig till. Du
bör ju inte förhasta dig.
– Du får gärna följa med, sa hon. Jag vill åtminstone
göra dig en liten gentjänst. Men det där andra…
nej.
– Men jag kan väl få bjuda dig på middag i alla
fall, sa Sefrem, frustrerad av hennes insisterande
på ett hopplöst oberoende.
– Jag ska tänka på saken, sa hon.
När de kom ut sa Anne:
– Det här är centrum.
Det påminde om en litet glesare version av Drömstad
på Isztwar. Människor gled omkring på sina
band, en del interstellärt groteska, andra klädda i
mer funktionella kläder som troligen hörde till den
lokala livsstilen.
De överfölls av individer i trasor så snart de kom
ut från stationen.