Jungfrulig planet - Läs en bok

orientera sig kring. Han hade sitt rykte att tänka på.
Hemstaden fick inte räkna honom bland de misslyckade.
Detta hade länge varit den grundläggande
ambitionen. Han hade växt upp som ett av femton
barn. Föräldrarna hade han sällan sett, då han mest
levt – som andra barn – på förskoleinternat, skolinternat
och till sist på högskolan. Hans föräldrar
var en del av det samhälle han lämnat bakom sig.
Han hade aldrig återvänt till Trier under sina år vid
Transwite av Hearst-akademin på Isztwar. Hemvärlden
Trier hade han sagt farväl till för alltid.
Den hade bekostat hans studier vid akademin
för att han skulle sprida en viss ära över sin hemvärld.
I alla officiella dokument stod det att han kom
från Trier.
Om han återvände hem och tog kontrakt på hemvärlden,så
var allt gott och väl, investeringen hade
lönat sig, kapi-talet återfördes till moderbolaget.
Om han inte återvände, var han ändå från Trier
och det ålåg honom att göra sin hemvärlds namn
heder. Detta hade inpräntats i honom sedan han var
liten, det var en del av kulturen. Fast han intellektuellt
kunde genomskåda mekanismerna, var han
känslomässigt bunden av dem.
Och nu var situationen den, att han kunde telegrafera
hem sin seniorsupphöjelse och sin anställ-
ning vid VF-sekretariatet med placering direkt på
Batak. Sedan kunde han glömma Trier. Skulden var
betald.
Han satte sig ett slag på en bänk och betraktade
den akademi, som han önskat viga sitt liv åt.
Den hade inte velat ha honom, och var redan nu
avlägsen, främmande, overklig.
Ja, avlägsen.
Det slog honom att han var rik. Ett interstellärt
telegram till Trier skulle inte innebära någon ekonomisk
uppoffring för honom längre. Tack vare sin
egendomligt inflytelserike mentor hade han ett rörelsekapital
på trettio tusen interstellära pund, vilket
torde motsvara femtio tusen isztwar-dollar. Då
han insåg att han var uppbackad av detta kapital,
kände han sig lättad. Han planerade vad han närmast
skulle göra.
Han skulle åka in till Isztwars huvudmetropol
Drömstad och utrusta sig för resan. Sitt rum disponerade
han ännu några dagar.
Han hade inte besökt Drömstad särskilt ofta.
Resan dit var lång och dyr. Och ett besök i metropolen
var också en ekonomisk påfrestning.
Drömstad var ett interstellärt center. Här skyfflades
valutor, hit kom tekniska nyheter som bara de
rikaste kunde fundera på att skaffa sig, här kunde
56 57