Jakten på superarbetskraften - TCO

INlEdNING
TCO har i olika rapporter påvisat att arbetsmarknaden i Sverige
förändrades dramatiskt under och efter den ekonomiska krisen på
1990-talet. På bara några år ökade andelen i befolkningen med egen
erfarenhet av arbetslöshet kraftigt för att sedan ligga kvar på den högre
nivån. Under samma period etablerades en omfattande negativ
långtidsfrånvaro från arbetsmarknaden samtidigt som kvalifikationskraven
i jobben accelererade. Antalet personer utanför den reguljära
arbetsmarknaden steg under några år i nästan alla industriländer.
I Västeuropa har ökningen av antalet personer utanför arbetskraften
skett i olika språng vid kriserna – och efter varje ökning har ”utanförskapet”
tenderat att fastna på höga nivåer även efter det att ekonomin
har vänt uppåt. Olika studier tyder på att det tar allt längre och
längre tid för arbetsmarknaden att återhämta sig efter ekonomiska
kriser. ILO skriver i sin senaste krisrapport att det i genomsnitt tar fyra
till fem år efter att produktionen har bottnat innan arbetsmarknaden
åter når förkrisnivåer. 1
Förklaringarna till detta fenomen har varierat från att detta skulle
kunna bero på att den nya globala ekonomin har lett till en allmän
minskning i efterfrågan på arbetskraft genom rationaliseringar eller
jobbflytt, till andra hypoteser som att tillväxten inte har varit tillräckligt
hög för att långvarigt kunna skapa tillräckligt många jobb
på arbetsmarknaden. Ytterligare en förklaring som förts fram är att
ekonomin har genomgått strukturella förändringar som minskat
efterfrågan på kortutbildade och grupper som betraktas ha en lägre
produktivitet. Som en följd av detta skulle personer med långvariga
perioder av frånvaro stigmatiseras genom att detta signalerar produktivitetsförluster.
Det finns inte särskilt många studier som belyser hur långtidsarbetslösas
möjligheter att få jobb är avsevärt sämre än för personer som inte är eller
har varit långtidsarbetslösa. Däremot finns omfattande belägg för att
långvariga perioder av arbetslöshet både ger sämre upplevd och faktiskt
hälsa och långvariga förluster i inkomst, vilket skulle kunna indikera att
de också i högre grad selekterats bort av arbetsgivarna.
Uppenbara brister i många tidigare studier är att de inte i särskilt hög
grad har tagit hänsyn till eller undersökt om arbetsgivarnas attityder
till olika grupper av arbetskraft spelar roll för vilka man nyanställer
respektive säger upp.
Jakten på superarbetskraften III 2009
1 http://www.ilo.org/wcmsp5/
groups/public/---ed_norm/---relconf/
documents/meetingdocument/
wcms_103580.pdf
13