Så tuktas en argbigga på Malmö Dramatiska teater Anette Norberg ...

Så tuktas en argbigga på Malmö Dramatiska teater
– En komedi ska det vara – så långt det nu går!
Anette Norberg sätter upp Så
tuktas en argbigga på Malmö
dramatiska teater med 10
skådespelare. Hur tänker hon kring
problemen med pjäsen och det
hemska slutet?
– Jag tänker som jag tror många
kvinnor gör, att det blir en tragedi,
att hon tuktas och att pjäsen får sluta
med hennes tal om att kvinnor ska
underordna sig mannen och folks
reaktion på det. Men jag har också
tänkt att någonting ska hända med
Petrucchio på slutet också. Han är
splittrad och osäker när Katarina
håller tal och det blir snarare så att
båda blir ensamma igen på slutet;
hon är tuktad och kärleken mellan
dem båda dör.
ANETTE NORBERGS IDÉ ÄR ATT DET I
pjäsen ska leda till tragedi även om
det inte är det från början. Hon
menar också att det är viktigt för att
få rätt ’fokus’, speciellt när det gäller
Shakespeare.
– Man kan inte låta det sväva ut och
bli för allmänt. Man måste strama åt
det för att få tag i kärnan. Det är en
utmaning att göra en pjäs som Så
tuktas en argbigga. Men en komedi ska
det vara från början – så långt det nu
går. Och det är det i första akten
med sina lättvindiga repliker och sina
förväxlingar. I andra akten skruvas det
åt när Katarina kommer hem till
Petrucchio och tuktningen börjar.
– På Shakespeares tid var det förstås
jättekomiskt bara detta att en kvinna
var så argsint. Och då skulle hon helt
enkelt tuktas.Vi kan se lite av samma
sak i gammal buskis med ’ragator’
som står med brödkaveln i högsta
hugg när mannen kommer hem. Det
bygger på en gammal tradition som
ska vara rolig, särskilt om mannen är
rädd för kvinnan. Vi kan säga väl
kärring eller bitch, men det är inte
lika roligt idag som då. Det blev
förstås också annat på Shakespeares
tid när ensemblen bestod av bara
män, något som säkert gjorde det
ännu roligare.
Repetitionsbild från Anette Norbergs uppsättning
av Så tuktas en argbigga. Foto: Peter Westrup.
ANETTE NORBERG TYCKER INTE ALLS
det fungerar att Katarina håller sitt
tal ironiskt för att visa att det hela
bara är ett spel. Hon tycker att det
bara skulle legitimera Petrucchios
handlande.
– Och hur reagerar Petrucchio, när
han i slutet ser hur Katarina har
förändrats? Är han nöjd med det
som har skett? Var det så han ville ha
det? Är detta ett bra äktenskap? Idag
anser jag att män och kvinnor måste
hjälpas åt för att få till en förändring
för att få ett bättre samhälle. Det blir
lätt så ensidiga påhopp i media-
SHAKESPEARE 1-2206 - 16 -
/ Anette Norberg, regissör
debatten om ’könskriget’. Sådant är
bara enfaldigt och tråkigt. Man kastar
skit på varann och till slut heter det
att ’feminister är manshatare’ i stället
för att det handlar om rättvisa.
I ÖVRIGT SKA ANETTE NORBERG LÅTA
tjänarna spelas av kvinnor, de har alltså
gjorts om till kvinnoroller, så Grumio
blir Grumia och Biondello blir
Biondella.
– Det förstärker att kvinnor är de
som tjänar och därmed är underlägsna
männen. Särskilt bra blir det
med kvinnliga tjänare under
tuktningen hemma hos Petrucchio,
eftersom de ser vad som händer utan
att säga något.
DRAMAT UTSPELAR SIG I MODERN TID,
berättar Anette Norberg. Miljön är
Baptistas hotell i Padua där herrklubben
huserar. Dessutom är det en
manlig miljö med manliga attribut
som biljardbord och bardisk.
– Det är intressant att nästan alla män
är ensamma; de har inga fruar. De är
antingen änkemän, som Baptista eller
också är de på jakt efter en kvinna. I
en sådan mansklubb tävlar man mot
varandra. Det handlar även där om att
vara bäst och vinna. Och gärna ska
det vara pengar inblandade.
Repetitionsbild från Anette Norbergs uppsättning av Så tuktas en argbigga. Foto: Peter Westrup.
www.shakespearesallskapet.se

Anette Norberg har använt Britt G
Hallqvists outgivna översättning av
pjäsen från 1996. Ibland har hon
tillsammans med dramaturgen Stellan
Larsson ändrat lite, speciellt för att få
Katarina lite snärtigare.
– Det är svårt det där, eftersom man i
pjäsen säger att Katarina är så grov i
mun. Vad är det som är grovt? Jo, hon
svär! Men att svära är ju inte alls grovt
i våra dagar. Så det där måste man
göra nånting åt. Vi har också strukit
lite här och var så det är en lite
nättare pjäs nu.
VAD GÄLLER PETRUCCHIOS och Katarinas
första mötet tycker Anette Norberg
att man inte ska få en känsla av
att han bara spelar ett spel med henne.
Romeo och Julia på Örebro länsteater
Mellan 1982 och 2002 gjorde Länsteatern
i Örebro bara två Shakespeareuppsättningar.
2003 spelade
man Trettondagsafton (i regi av dåvarande
teaterchefen Finn Paulsen)
och i mars i år har man premiär på
Romeo och Julia (regi av Fredrik
Hiller).
Jag ringer upp teaterchefen Lars
Johansson för att fråga vad det beror
på:
– Jag har inte funderat på det. Men
vi har haft en lång period då vi hade
den profilen att vi spelade mycket
nyskriven svensk dramatik. Nu försöker
vi spela klassiker, och där är
Shakespeare mästerlig. Sedan handlar
det om ensemblens profil också. Nu
har vi en ålderssammansättning som
passar för många Shakespearepjäser.
Å andra sidan kräver Shakespeare rätt
stora resurser om man ska spela
honom utan alltför många dubbleringar.
Isabelle Moreau och Linus Lindman som
Romeo och Julia. Foto: Börje Gustafsson.
Lars Johansson berättar att han med
sin bakgrund som dramaturg har ett
slags kärleksrelation till Shakespeares
pjäser:
– Man kan inte låta bli att tycka om
honom, han är den främste dramatikern
jämte Strindberg. Framför allt
önskar jag mig att några teatrar i
Sverige skulle våga sig på de historiska
dramer som sällan spelats här.
Många är så aktuella, men det är bara
Kung Lear och Rickard III som tas upp.
När jag frågar Lars Johansson om han
har något speciellt starkt minne av en
Shakespeareföreställning har han först
svårt att erinra sig någon:
– Det är lite pinsamt, men jag minns
mest alla tråkiga Shakespeareuppsättningar
jag sett. Jag kan inte förstå att
man misslyckas så ofta med hans
komedier. Några av de bästa tolkningarna
av dem har jag faktiskt sett
på teaterhögskolornas slutproduktioner.
Där satsar man inte så mycket
på dekor och sådant utan spelar med
lätthet, liv och lust.
– Vad som är så fantastiskt med
Shakespeare är att han var en pragmatisk
teaterman. Hans texter tillåter
en väldig bredd i uttolkandet. Och
Göran O Erikssons översättningar är
så spelbara. Vår uppsättning av Romeo
och Julia nu är ett inlägg i debatten
om den stora klyftan som finns
mellan den arabiska världen och den
västerländska – öst och väst.
– Handlingen är placerad i ett Verona
som är ett mellanting mellan 1500-tal,
framtid och dagens Örebro. Personer-
www.shakespearesallskapet.se - 17 -
– Det måste finnas en ömsesidig
attraktion dem emellan. Då blir deras
ordlek rolig, en sexuell lek som leder
till att attraktionen blir ännu större.
Om det inte vore så kan man ju fråga
sig varför hon gifter sig med honom.
Intervju: Roland Heiel
na har nutidskläder med 1500-talsärmar
och använder tidlösa vapen. Vi
riktar oss mycket till gymnasiet och
försöker skapa identifikationsmöjligheter
för en ung publik. Ungdomar
accepterar också en alternativ dramaturgi
och alternativa formgrepp
mycket lättare än den vanliga teaterpubliken
på 40+.
Just som vi är på väg att avsluta samtalet
kommer Lars Johansson ihåg en
föreställning som han tyckte mycket
om. Det var Örebro länsteaters uppsättning
av En midsommarnattsdröm
1996. På den tiden arbetade han inte
på teatern utan kom dit som publik:
– Där kom man åt någonting i texten
som få teatrar vågar: ett slags
sensualism. Den funkade också över
alla åldrar, inte minst på grund av
Kajsa Giertz koreografi.
Intervju: Kent Hägglund
Linus Lindman och Isabelle Moreau som
Romeo och Julia. Foto: Börje Gustafsson.
SHAKESPEARE 1-2006