Regatta nr 6 2007 - Karlstads Segelsällskap

inte vi. Långbord var dock dukat
på gräsmattan under björkarna
där plats åt oss hade förberetts.
Vi grillade vårt kött över en redan
bra glöd och njöt av maten
medan vi sammanfattade dagen.
Vi skålade glatt med alla medlemmar
i Amnehärads båtklubb. Vi
hade prickat in deras årliga fest
och fixarhelg. Solen drog sitt sista
andetag denna sista varma dag
och kaptenen sprang upp för att
fota en av de vackraste solnedgångar.
Fotogenlyktor och
ljus lös upp mörkret
som kommer fort vid den
här årstiden, det skålades
och sjöngs visor. Det var
lottförsäljning, och en tioårig
tjej kammade hem storvinsten
i form av två båtkuddar i
kapock. En kapten som verkade
vara pappa till tioåringen jublade
lite högre. Alla barn vann dock på
sina lotter, bruna påsar med godis
delades ut och barnen jublade och
frossade i sega gubbar, colaflaskor
och choklad.
Kaptenen tyckte att det var rätt
läge att gå och hämta gitarren som
låg i båten. När kaptenen började
spela var det en äldre herre som
kom sig väldigt nära och tycktes
vara obönhörligt nyfiken på gitarren.
När frågan ställdes till den
äldre herren om han ville spela
då svarade hela båtklubben i ett
rungande – ja, låt honom spela.
Han hade haft sin arm bruten ett
par år tidigare och inte kunnat
spela på ett tag. Hans gitarr hade
stuvats undan och det hade gått
ett par år. När nu herren började
spela var det som om fem års gitarruppehåll
skulle tas igen. Sångerna
och visorna flödade. Det var
Dan Andersson, Wreeswijk och
givetvis till Kaptenens stora glädje
en hel repertoar av Taube visor. Vi
sjöng och skrattade i timmarna
långa. När småtimmarna började
nalkas var det dags att krypa till
kojs. Vi tackade den äkta musikanten
för lektionen i svensk
musikhistoria. Vi tackade även de
sista kvarvarande och drog oss till
bryggan, kaptenen
noterade
e t t v i s s t
s u s i trädtopparna
o c h anande vad som var på
gång. Vi stuvade om i båten för
natten, ett visst stuvande blir det
när tre vuxna som inte vill ligga
bredvid varandra ska komma till
kojs i en Shipman 28. Vi somnade
glada och nöjda, och visst
brände det lite på axlarna efter
dagens solgass.
Vid femtiden vaknade kaptenen
av det klassiska korta tjutet
i riggen som växte till sig och
vid sjutiden var det konstant.
Klockan åtta kollades vindmätaren
och den visade cirka 25
knop alltså nästan tretton me-
Nya Fyren, Fällholmen
9
ter per sekund vid bryggan där vi
låg i lä bakom ön. Vad skulle det
blåsa ute på sjön? Kaptenen satte
på sig kläder och gick upp. Besättningen
verkade livlösa och delade
inte kaptenens spänning sedan
timmar tillbaks. Väl på däck såg
han att det redan var full fart på
bryggan. Bryggan skulle förlängas
och några män jobbade med
balkar och svetsar. Det dånande
ifrån vågorna som slog emot västra
sidan av ön. Alla jobbade på
som myror och det krattades,
målades och det bjöds sedermera
på kokt med bröd och folköl.
Även kaptenen som hjälpte till
med bryggarbetet under någon
timme bjöds på mat. Besättningen
började nu vid mitt
på dagen titta upp ur kajutan.
Med en självutnämnd
guide besöktes den gamla
fyren som låg på kullen
på öns sydöstra del. Vi
gick upp längs stigen
och en ståtlig gammal
fyr med bostad
mötte oss. Fyren släcktes
när den nya byggdes. Inne i den
gamla fyren hade Amnehärads
båtklubbsmedlemmar gjort det
precis som i ett museum. Man
hade målat och fräschat upp huset
så pass att nästan nyskick råder.
Vid bordet i köket ligger såklart
Våra annonsörer
Båtservice sid. 5
Grens Bygg & Marin sid. 7
Karlstads Småbåtsvarv sid. 8
Kinnevikens Segelmakeri sid. 12
Skarven Mast sid. 16
Ocean Sails sid. 31
Hjertmans sid. 28
KSS tackar alla annonsörer!