Magiska möten - Äventyrsresor

ISbJÖRnen
– lever på gränsen till det omöjliga
På vintern i Arktis kan lufttemperaturen falla ned
under minus 40 grader, det är mörkt dygnet
runt och en snål kall vind viner över det öppna
landskapet, men isbjörnarna klarar det. Detta vita
rovdjur utvecklades från brunbjörnar som tog
steget ut på havsisen för mer än 100 000 år sedan.
text tom arnbom
Dessa brunbjörnar blev med tiden vita till färgen
eftersom det är en bra kamoflagefärg för att
inte deras byten skall upptäcka dem. Isbjörnens
kropp är relativt rund och öronen små för att
inte förlora för mycket värme i det kalla klimatet.
Fötterna är ovanligt stora och fungerar som
snöskor för att inte sjunka ned i snön eller braka
igenom havsisen.
Pälsens hårstrån är ihåliga vilket medför att
värmen kan behållas bättre. De ihåliga håren
hjälper sannolikt även till så att isbjörnarna
flyter bättre i vattnet. Under den tjocka vita pälsen
finns den svarta huden. Den svarta färgen
betyder att isbjörnens kan dra åt sig värme bättre
än om den var vit. För att klara vintern och
längre perioder utan mat bygger isbjörnen upp
ett tjockt lager fett. Fettet innehåller inte bara
energi utan också mycket vatten, därför behöver
inte isbjörnen dricka när den ligger i idet. Detta
fantastiska rovdjur är helt enkelt byggd till ett liv,
där få andra djur klarar av att överleva.
Fantastisk jägare
Isbjörnen äter nästan bara kött. Brunbjörnen
däremot äter mest myror, bär, gräs, kadaver och
enstaka älgkalvar och är snarare en växtätare
än en köttätare. Isbjörnen är en urusel jägare
på land, men ute på havsisen är det ett effektivt
rovdjur. Högst upp på menyn står vikarsäl och
storsäl. Isbjörnen kan sitta stilla i timmar på
isen, intill en säls andningshål och vänta ut
den. Till slut kommer sälen fram för att ta ett
djupt andetag och då slår björnen blixtsnabbt
till. Vid sällsynta tillfällen kan isbjörnen även
fånga vitvalar intill iskanten och dra upp dem ur
vattnet innan de dödas. En vitval kan väga mer
än 1 000 kg.
Ett annat sätt att fånga säl är att simma mellan
olika isflak tills isbjörnen ser en säl som
vilar. Sakta simmar björnen närmare sälen och
när isbjörnen är tillräckligt kommer den med
full kraft farande upp ur vattnet och fångar
sälen.
Isbjörnshonor kommer ut ur idet på våren
ungefär samtidigt som när vikarsälarna föder
sina ungar i hålor nere i snön. Isbjörnar känner
på doften var sälkutarna finns och när de är rakt
ovanför hålan där sälkuten ligger gömd så slår
isbjörnen hål på snötaket och försöker fånga
kuten innan den försvinner ner genom andningshålet
i isen.
endast honan går i ide
Hos isbjörnarna är det endast honor som går in
i idet under vintern. Vuxna hannar stannar ute
året runt. Det är i oktober och november som de
dräktiga honorna går in i idet. Idet ligger ofta i
en snöslänt där hon kan gräva sig ned. Där inne
tillbringar hon ungefär 5–6 månader, utan att
äta eller dricka. Honan föder ungarna vid nyår
18 19