Magiska möten - Äventyrsresor

har krävts miljontals år för de största. Mineralet
Markasit (FeS2) växer till i syrefri miljö, runt en
kärna av organiskt material som ett snäckskal
eller fiskben. Därefter har havsbottnen med
tiden skjutit i höjden och här på en sluttning
har de sedan eroderat fram ur sedimenten och
lyfts fram av tjälskjutningen. Kloten ligger på
marken som märkliga leksaker för jättar och
som kommit nedfallande från himlen. De återfinns
bara Champ Island och på en plats i Nya
Zeeland. Några leksugna deltagare passar på att
åka rutschkana på snön nedför en sluttning och
vi övriga tar massor av bilder med varandra som
måttstock invid de stora kulorna.
magiska dagar med isbjörnar och gnistrande is
Resans höjdpunkt var nog i alla fall när isbrytaren
visade musklerna och gled som en kniv
genom den tjocka släta isvidden i ett sund och
parkerade. Sen bjöds vi på ett magiskt dygn,
med nyfikna isbjörnar som kom vandrande
över isen, sniffande och snokande runt fartyget.
Först blev det svårt att hitta en glugg bland alla
nyfikna fotografer som trängdes, men efterhand
vande vi oss att ha sällskap av två-tre björnar
som lufsande runt isbrytaren, sov på isen under
bogen eller stod på bakbenen för att komma närmare
och dra in doften av oss ombord. Kvällen
fortsatte med barbecueafton på fördäck. Vodka
serverades friskt av ett par bartendrar, det osade
om grillarna och musiken flödade ur högtalarna,
besättningen showade och det dansades friskt
på däck mellan maträtterna. När alla började
troppa av klarnade det upp och blev ett magiskt,
gnistrande dygn här uppe i midnattsolens land.
Något dygn innan hade vi varit ända uppe på
81,12, så solen stod högt även på natten. Nästa
morgon fortsatte det likadant, vi fortsatte att
plöja genom den grova isen och packisen, på
ett sätt som bara en isbrytare kan. Deltagarna
solade och fotograferade vilt de omgivande dimmiga
glaciärväggarna – vi bjöds något av den
ultimata arktiska upplevelsen – med sol, is och
snö i alla former, dimbankar och knallblå himmel.
Vi följde ett par isbjörnar genom isarna,
tills alla tröttnade på att ta bilder. Därefter fortsatte
vi ut på havet längs med höga svarta berg
till Cape Tegetoff med ett par märkliga höga
konformiga klippor på stranden. Här växlade
landskapet om med gröna mossbeväxta hedar
och höga svarta bergbranter, i kontrast till den
vita värld vi nyss lämnat. Här fick de som ville
äntligen tillfälle att sträcka på benen, under
tillsyn av utposterade vakter med gevär. Det var
skönt att ge sig ut på vandrig för att bestiga en
bergskam där vi rastade under tystnad och bara
njöt av stillheten och utsikten över hav, berg och
öar. Till allas glädje åkte vi sen tillbaka in i de
isbelagda sunden till isbjörnarnas rike följande
dag. I sundet visade sig kort ett par knölvalar i
en vak innan vi gick in genom isarna i sundet
och låg där ytterligare en natt.
avslutande flygtur
Vår vistelse avslutades med att alla fick flyga
helikopter över isen och fotografera omgivningarna
och isbrytaren från luften. På kvällen gick
vi ut i öppen sjö och lade ankar. Några modiga
fick prova på att hoppa i havets nollgradiga
vatten med en säkerhetslina om magen … en
smärre köldchock, men vi belönades med ett
glas vodka och bastu efteråt. Sen var det bara
att styra kosan åter mot Murmansk, färden upp
till Franz Josef Land och ner igen tar ett par
dygn i anspråk men vi underhölls som vanligt
under resan med föredrag om geografi, upptäckarhistoria,
flora och djurliv. Men den långa
färden över havet förstärker bara upplevelsen av
att Franz Josef Land ligger så avlägset i »Höga
Arktis«.
34 35