3.11, Oscar - Studiecirkeln nykter skapelse - NBV

I år fyller Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet 40 år. Men
metoden som används, studiecirkeln, har ytterligare 70 år på nacken.
Så här startade det hela – i nykterhetsrörelsen anno 1902. NBV:s Åke
Marcusson guidar genom historien.
HÄR FÖDS
STUDIECIRKELN
I NBV:s verksamhet är målet att människor ska utvecklas, förkovra
sig och uppleva något extra positivt i livet. Gösta Vestlund, som vi
kallar ”herr folkbildning”, har sagt i en intervju nyligen; ”Att höja den
kulturella nivån är att höja kunskapsnivån. Det leder till insikt, som i
sin tur leder till höjd analysförmåga och ökar toleransnivån i samhället.”
Det visar på folkbildningens betydelse i det öppna samhälle som
Sverige representerar.
Folkbildning handlar om människors egen utveckling. Ordet
bildning kommer ur tyskans Bildung och betyder ”formning efter förebild”.
Det användes första gången av Johann Gottfried von Herder.
Med den utgångspunkten kan man förstå att folkbildningens idé har
utvecklats under lång tid. Och under stort inflytande från humanismens
idéströmning i Europa under 1700- och 1800-talen.
De humanistiska idéerna växte fram redan i antikens Grekland
och skapade ett bildningsideal med fokus på att kunna handla rätt
och leva ett liv i harmoni. Gösta Vestlund skriver i en av sina böcker
att dessa ideal också fanns i t.ex. utbildningen av ämbetsmän i
Babylon, av brahmanerna i Indien och av mandarinerna i Kina. Om vi
fått begreppet bildning från Tyskland så har de i sin tur fått det från
grekiskans Paideia som stod för vishet och en allsidig utveckling av
människans alla sinnen. I vart fall när det gäller innebörden av ordet.
Bildningsutvecklingen i början av 1800-talet hade fokus
på den högre utbildningen. Statsmannen Wilhelm von
Humboldt är grundaren av Berlins universitet 1810. Som
bildningsminister förespråkade han där ”undervisningens frihet”.
Därigenom skulle man kunna ta vara på människans naturliga strävan
att utveckla sin inre potential och kapacitet. Där hittar vi alltså
grunden till de bildningsideal som är kärnan i vad vi kallar folkbildning,
även om det då endast avsåg den högre utbildningen.
I Sverige fanns aktiva människor som omfattades av humanismens
ideal. Biskopen Jesper Svedberg i Skara hade redan på
1720-talet ställt ut boklådor i kyrkan för att stimulera församlingsborna
att ”utveckla sin inre potential genom att läsa”. Kyrkan
fortsatte att skapa bibliotek och hade under 1800-talet flera tusen.
1838 kom den första motionen i riksdagen om att allmänna bibliotek
skulle inrättas. 1842 kom den berömda folkskolestadgan, som
skulle lära alla svenskar att läsa och skriva.
Folkrörelsernas intåg i Sverige satte nytt fokus på bildningsidealen
i perspektivet att alla människor skulle omfattas. Den tidiga
bildningsrörelsen i första halvan av 1800-talet grundades på ett
elitistiskt tänkande. Makt och inflytande kunde man meritera sig
för. Den allmänna rösträtten var tänkbar men bara när bildningen
hade lärt människor hut och hyfs. Det klassiska bildningsarvet var
reserverat för de samhällsklasser som kunde skicka sina barn till
läroverk och universitet. Alternativet till detta växte fram inom de tre
klassiska folkrörelserna under 1800-talet, väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen
och arbetarrörelsen.
För att nå de ”politiska målen” om alla människors lika rätt och
värde krävdes att organisationerna organiserade studiekurser, bibelstudier
och föreläsningar. Under 1880-talet stod diskussionen mellan
å ena sidan synen att bildningen var lösningen på den sociala
frågan. Den linjen företräddes av liberalerna med Anton Nyström i
spetsen. August Palm och socialisterna, å andra sidan, hävdade att
det inte var okunnighet som orsakade fattigdom utan det var fattigdom
som orsakade okunnighet.
Palm vann den politiska debatten men de två linjerna fördes
senare samman av till exempel Hjalmar Branting till ett traditionellt
bildningsideal. Nu fokuserades på självbildningens kraft som etablerades
av filosofen och akademiledamoten Hans Larsson. Synsättet
att bildning är en del av en egen aktivitet drevs också av Ellen Key,
som såg folkrörelserna som den kraft som bar upp folkbildningsarbetet.
Dessa två hade stor påverkan på Oscar Olsson, som anammade
tron på att självundervisning var nyckeln till framgång. Därmed slöts
folkbildningscirkeln till det grekiska ursprunget i Paideia och framför
allt Sokrates beskrivning av dialogen som vapen för bildning. Oscar
var mycket aktiv i IOGT och engagerade sig starkt i studiekurserna
som den lärare han utbildat sig till. Han deltog i det internationella
arbetet och var IOGTs internationella president från 1930 till 1947.
Oscar hade också ett starkt politiskt engagemang och var 1913–
1948 riksdagsman för socialdemokraterna.
I
➻
nr 3/2011 | Oscar | 5
juli 1902 skulle IOGT i Sverige hålla kongress i Stockholm. IOGT
International hade just firat sitt 50-årsjubileum och den svenska
grenen var detta år för första gången den största nationella