Lyman alfa-skogen

Knut Lundmark 19
Knut Lundmark
Knut Emil Lundmark, född 14 juni 1889 i Älvsbyn, Norrbottens län,
död 23 april 1958 i Lund [1] , var en svensk astronom utbildad vid
Uppsala universitet, men senare huvudsakligen verksam som professor
i astronomi vid Lunds universitet. [2] Lundmark räknas till en av
pionjärerna inom galaxastronomin och var en av de första som visade
att de så kallade spiralnebulosorna var självständiga stjärnsystem som
låg utanför vår egen Vintergata. Vid sidan av sitt yrkesastronomiska
arbete var har en mycket flitig och uppskattad populärvetenskaplig
författare och föreläsare.
Biografi
Uppväxt och utbildning
Lundmarks föräldrar, August och Lovisa Lundmark, var
hemmansägare i den lilla byn Krokträsk i Älvsby socken i Norrbotten.
Det fanns ingen akademisk tradition i familjen, men däremot ett stort
bokligt intresse, vilket banade väg för den bokslukande ynglingen.
Hans begåvning upptäcktes snart och Lundmark fick möjlighet att
studera vid Luleå högre elementarläroverk. För att försörja sig var han
emellertid tvungen att arbeta extra som korrekturläsare på
Knut Lundmark 1908 som student vid Luleå
läroverk, med namnteckning.
Norrskensflamman. Han tog sin mogenhetsexamen i juni 1908, och kunde genom ett stipendium skriva in sig vid
Uppsala universitet senare samma år. [3] Under sina år i Uppsala var Lundmark utöver studier och forskning mycket
aktiv i Norrlands nation, där han verkade som andre kurator 1916–1919, samt därefter som skattmästare 1924–1927,
och han kallades till hedersledamot av nationen år 1926. [4] Efter sin grundutbildning gifte han sig 1915 i Uppsala
med Birgitta Carlsson (1886–1974).
Redan den första terminen vid universitetet började Lundmark studera astronomi under professor Nils Dunérs
ledning. Dunér, som var föreståndare för Uppsala astronomiska observatorium, hade 1878 introducerat
spektroskopin och därmed astrofysiken i den svenska astronomin. [5] Astrofysiken hade emellertid vid denna tid
fortfarande en något oklar status [6] , varför Lundmarks första vetenskapliga undersökning hämtade ämne från den
traditionella astronomin, det vill säga den celesta mekaniken, och ägnades en banbestämning av 1802 års komet. [7]
Efter detta tog även Lundmark steget in i astrofysiken, både vad gäller metoder och ämnesval, och kom för resten av
sin karriär att specialisera sig på de objekt som vid den tiden gick under benämningen spiralnebulosor.
Dunér pensionerades år 1911, och efterträddes då som professor av sin elev Östen Bergstrand. Bergstrand blev
samtidigt Lundmarks handledare, och under Bergstrands ledning fördjupade Lundmark sig i olika metoder för att
bestämma kosmiska avstånd. [8] Lundmark disputerade år 1920 på en avhandling där han försökte visa att
Andromedanebulosan, eller Andromedagalaxen som den heter idag, är ett självständigt stjärnsystem som ligger långt
utanför Vintergatssystemet. [9] Avhandlingen innebar också att han förklarades docentkompetent.