Lyman alfa-skogen

Knut Lundmark 21
Elever
Nedan följer en sammanställning av personer som disputerade under Lundmarks professorsperiod.
• Sture Holm – egentligen elev till Lundmarks företrädare Charlier, men disputerade först 1930 under Lundmarks
ämbetstid, och då på en avhandling om stjärnornas egenrörelser. [14]
• Per Collinder – disputerade i Lund 1931 på en avhandling om fördelningen av öppna stjärnhopar i
Vintergatan. [15] Collinder var nära vän med Lundmark sedan ungdomen. Han verkade inom sjömäteriet och blev
med tiden byrådirektör för Sjökarteverket.
• Axel Corlin – disputerade 1934 på en avhandling om kosmisk strålning. [16] Ämnesmässigt hamnade hans
forskning mellan de akademiska stolarna och han hade svårt att stanna kvar vid universitetet. Han verkade senare
som lärare och författare.
• Erik Holmberg – disputerade i Lund 1937 på en avhandling om galaxer och galaxhopar. [17] Han blev senare
professor i astronomi i Uppsala.
• Nils Ambolt – anställd vid Sven Hedins expedition till centralasien 1927–1933 och disputerade 1938 på en
geodetisk undersökning av vissa områden i Turkistan och Tibet. [18] Ambolt arbetade senare vid Sjökarteverket.
• Björn Svenonius – disputerade 1938 på en avhandling om fotografiska metoder för att studera galaxer. [19]
• Frida Palmér – disputerade 1939 på en avhandling om variabla stjärnor. Hon blev därmed den första kvinna i
Sverige som disputerade i ämnet astronomi. [20] Under kriget arbetade hon på Försvarets radioanstalt och blev
senare lärare i Halmstad. [21]
• Anders Reiz – disputerade 1941 på en avhandling om galaxernas fördelning runt norra galaktiska polen. Han
verkade senare som forskare vid observatoriet, och från 1958 som professor i astronomi vid Köpenhamns
universitets astronomiska observatorium. [22]
• Carl-Gustav Danver – disputerade 1942 på en avhandling om galaxernas morfologi. [23] Danver blev senare
läroverkslektor i Karlskrona.
• Arvid Ljunghall – disputerade 1948 på en avhandling om skymningsljuset. [24]
• Folke V. Nettelblad – disputerade 1953 på en avhandling om hur rörelser i jordatmosfären påverkar den
fotografiska bildkvaliten på astronomernas bilder. Nettelblad blev senare gymnasierektor i Linköping. [25]
• Bertil Anders Lindblad – disputerade 1956, precis efter Lundmarks pensionering, på en avhandling om
meteorer. [26] Lindblad fortsatte sedan sin bana inom astronomi och blev professionell astronom verksam vid
Lunds observatorium som en internationellt känd meteorforskare.
• Ingrid Torgård – disputerade 1956, precis efter Lundmarks pensionering, på en teoretiskt orienterad avhandling
om stjärnornas banor i en galaxmodell. [27] Torgård fortsatte inom astronomin fram till 1963 då hon blev
läroverkslektor.
Forskning
När Lundmark tog sig an sitt avhandlingsarbete såg astronomernas universum radikalt annorlunda ut än det vi idag är
bekanta med. Universums expansion var ännu inte upptäckt, big bang-teorin låg ett par decennier fram i tiden och
Einsteins relativitetsteorier hade ännu inte fått sitt stora genombrott. Universum var, föreställde man sig, synonymt
med Vintergatan, ett med moderna mått mätt förhållandevis litet och därtill statiskt stjärnsystem. En följd av detta
var att alla de objekt astronomerna såg i sina teleskop, inklusive de så omdiskuterade spiralnebulsorna, antogs vara
en del av Vintergatan. [28] Den senare föreställningen förstärktes vid slutet av 1910-talet genom Harlow Shapleys
banbrytande studier av de så kallade klotformiga stjärnhoparnas avstånd. Vintergatan växte tiofaldigt och hade enligt
Shapley en diameter på 300 000 ljusår. Shapley, och många med honom, tyckte sig ha goda argument för att detta
enorma stjärnsystem också var det enda. [29] Det är här Lundmark kliver in på scenen och hävdar att astronomer trots
detta gravt har underskattat universums dimensioner.