Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Uranus ringar 35<br />
Keck-observatoriet bekräftade denna slutsats då λ-ringen blev en av de ljusaste delarna i ringsystemet. [7]<br />
Ingående analyser av Voyager 2:s bilder avslöjade azimutala variationer i ljusstyrka hos λ-ringen. [5] Variationen<br />
tycks vara periodisk och påminner om en stående våg. Upphovet till denna finstruktur i λ-ringen är ännu en gåta. [3]<br />
1986U2R/ζ-ringen<br />
År 1986 upptäckte Voyager 2 en bred och ljussvag<br />
skiva med material inuti Ring 6. [8] Denna ring gavs det<br />
provisoriska namnet 1986U2R. Ringen hade ett<br />
normalt optiskt djup på 10 −3 eller lägre och var extremt<br />
ljussvag. Den var synlig i en enda av bilderna som<br />
Voyager 2 tog. [8] Ringen var belägen mellan 37 000<br />
och 39 500 km från Uranus mittpunkt, cirka 12 000 km<br />
ovanför planetens molntäcke. [24] Ringen observerades<br />
inte igen förrän 2003–2004 då Keck-observatoriet åter<br />
fann en bred och ljussvag skiva med material precis<br />
innanför Ring 6. Denna kallades för ζ-ringen,<br />
zetaringen. [24] ζ-ringens återfunna position skiljer sig<br />
dock markant från de observationer som gjordes 1986.<br />
Den första bilden som tagits som avbildar 1986U2R-ringen.<br />
Nu ligger den mellan 37 850 och 41 350 km från planetens mittpunkt. Det finns en gradvis avtagande vidgning inåt<br />
mot planeten som når så långt ned som 32 600 km. [24]<br />
ζ-ringen observerades åter under år 2007 då några av ringarna korsade varandra och den blev då den ljusaste delen<br />
av ringsystemet och lyste starkare än alla de övriga ringarna sammantaget. [7] Det ekvivalenta optiska djupet hos<br />
denna ring är nära 1 km (0,6 km för utvidgning inåt), medan det normala optiska djupet än en gång är under 10 −3 . [24]<br />
Det förändrade utseendet på ringen kan bero på hur den studerades geometriskt då olika tekniker användes 1986<br />
respektive 2003–2007. [24] [7] Förändringar under de senaste 20 åren i hur stoftet distribuerats, vilket ringen tros bestå<br />
av, kan inte uteslutas. [7]<br />
Andra stoftband<br />
Utöver ringarna 1986U2R/ζ och λ finns det andra extremt svaga stoftband i Uranus ringsystem. [8] Stoftbanden är<br />
osynliga under ockultationer då de har försumbart optiskt djup, även om de är ljusstarka i framåtspritt ljus. [3] Bilder<br />
tagna av Voyager 2 i framåtspritt ljus avslöjade stoftbandens existens mellan λ- och δ-ringarna, mellan η- och<br />
β-ringarna, samt mellan α-ringen och Ring 4. [8] Många av stoftbanden upptäcktes åter 2003–2004 av<br />
Keck-observatoriet samt 2007 i bakåtspritt ljus men deras exakta position och relativa ljusstyrka skiljde sig åt från de<br />
observationer som gjordes av Voyager. [24] [7] Det normala optiska djupet hos stoftbanden är cirka 10 −5 eller mindre.<br />
Distributionen av stoftpartiklarnas storlek tros lyda en potenslag med index p = 2,5 ± 0,5. [5]
Change language