Samhället utan egenskaper—Swedish Handout - Tensta konsthall

Samhället utan egenskaper
Tensta konsthall 14.2—26.5.2013
Søren Andreasen
Archizoom Associati
Thomas Bayrle
Samuel R Delany
Ane Hjort Guttu
Dave Hullfish Bailey
Jakob Jakobsen/Anders Remmer
Charlotte/Sture Johannesson
translate
Konica Minolta
Jakob Kolding
Learning Site
Sharon Lockhart
Joanna Lombard
Palle Nielsen
Xabier Salaberria
Curator Lars Bang Larsen
timeout.com
1

Samhället utan egenskaper tar avstamp
i tiden kring studentrevolterna 1968 och
rör sig via 1970- och 1980-talen fram mot
positioner inom den samtida konsten och
arkitekturen. Ämnen, frågor och problem
som då tematiserade diskussioner om
frihet plockas upp igen, bl a militans,
rätten till staden och barnet som ett aktivt
subjekt.
Utställningen fokuserar på de
konstnärer och arkitekter som förhåller
sig – ofta kritiskt – till arvet och
efterdyningarna av de modernistiska
utopier som föreslog ett nytt samhälle och
en ny människa. Den rör sig med andra
ord om konstnärer och arkitekter som
har utarbetat alternativ, men också nya
språk och former bortom det alternativa.
För konsten och den estetiska upplevelsen
erbjuder möjligheter att omvärdera
samhällets gränser: när allt kommer
omkring kan estetiska problem inte lösas i
den sociala sfären, och vice versa.
Utställningstiteln kan ses som en
anklagelse mot en stat som misslyckas
med att erbjuda ett gott liv för sina
medborgare. Det rationella samhället
har genom hela moderniteten förvandlat
företeelser,
som hejdar impulsen att projicera tydliga
bilder på framtiden, om vi vill få reda på
vilken frihet som existerar i och bortom
det nuvarande samhället.
På frågan vad det innebär att vara
vänster svarade filosofen Gilles Deleuze
i en intervju att den mest fundamentala
betydelsen ligger i att kunna orientera sig
själv mot framtiden, och vara förutseende.
På ett generellt plan korsas här vänsterns
politiska projekt med konstens – om konst
definieras som något ännu inte igenkänt
och identifierat av kulturen i stort, något
som ännu är okänt och utan mål. Det
innebär inte att konsten i sig är vänster.
Men den estetiska erfarenheten är en ofta
förbisedd förutsättning för att kunna
erkänna sociala och kulturella konflikter.
Samhället utan egenskaper handlar
på mer än ett sätt om revolutionens
barn. Vi vet att ”revolutionen, precis
som Saturnus, slukar våra egna barn.”
Som revolutionären Georges Dantons
anklagelse mot det politiska våldets
meningslöshet och paranoia under
franska revolutionen lyder – trots att
revolutionen fortfarande utgjorde det
politiska tänkandets horisont under
1960- och 70-talet. Men Dantons kända
uttalande kan också sägas beskriva varans
t ex sociala relationer, till funktioner och
ekonomiska förhållanden. Men titeln
anspelar också på Robert Musils roman
Mannen utan egenskaper (1930-42), där
huvudpersonen låter samhället forma den
egna personligheten. I Samhället utan
egenskaper är det samhället snarare än
människan som med vilja lämnas utan
igenkännbara karakteristika. Vad händer
om vi avstår från att producera de ”bättre
modeller” som har förmågan att förändra
det existerande samhället? Vad händer
om vi slutar leta efter ”stranden under
asfalten”, som 1968 års majrevolt-slogan
hävdade? Vad skulle engagemanget i
historiska processer och sociala kamper
betyda om konsten och arkitekturen i
stället försöker att resa in i framtiden utan
historiskt bagage och kulturella myter?
Välfärdsstaten, ”det stora samhället”
(”big society”), nätverkssamhället och
paradigmen för ekonomisk tillväxt, såväl
som nationalistiska visioner, är några
av de föreställningar som antas stödja
dagens parlamentariska situation. Det
är inte direkta utopier, utan egenskaper
och normer som delvis kontrollerar
och organiserar idéer om framtiden på
samhällsnivå. Kanske passar en antiutopisk
anda bra för oss idag, en anda
skenrevolution. För även en kommersiell
kultur slukar barn. I ett disciplinerande
samhälle sågs barnet som en icke-vuxen
i behov av bildning; i den kommersiella
ordningen förutses och speglas barnet av
en särskild produktionsordning.
Barn och deras lek erbjuder ett sätt
att tänka historien och framtiden.
Modellen är ett annat – ganska tvetydigt –
koncept. En modell är något arketypiskt,
föredömligt, en mall för hur saker borde
vara. Den införlivar och reproducerar
normer och hierarkier, som känner igen
sin uppkomst och struktur, som i sin
tur kopieras och vidmakthålls. Men
en modell kan också, tvärtemot, vara
något absolut, en motbild av det som
existerar – ja, till och med gentemot vad
som kan komma att existera. Den är en
skiss till vad som ännu inte är, och som
kanske aldrig kommer, eftersom det inte
kan förverkligas utanför sig själv. I den
senare betydelsen presenteras modellens
starka singularitet, eller stora, om än
obestämbara, potential. Modellen placeras
på det sättet, precis som konsten, på
gränsen till, både innanför och utanför,
samhällets sociala sammanhang. Innanför
och utanför historien.
Utställningen behandlar framtiden
2 Samhället utan egenskaper

spekulativt, men trots allt skeptiskt och
konfronterande, eftersom den avsäger sig
nostalgin och hoppet. Nostalgi och hopp
kompenserar – inte sällan sentimentalt –
för en oviss framtid. Desillusion kan bli en
del av den estetiska formen (konstverket,
utställningen) och göras produktiv. Man
kan kalla det för en ångrandets politik,
som uppmanar oss att lyssna till det
ohörda med våra egna öron, och att röra
vid det ogripbara med våra händer. Med
filosoferna Theodor Adorno och Max
Horkheimer kan det beskrivas som en ”ny
form av illusion som ersätter varje erövrad
mytisk form.”
Samhället utan egenskaper är en del
av det undersökande projektet Den nya
modellen: En utredning, som initierades
av Maria Lind och Lars Bang Larsen 2011.
Den nya modellen tar som utgångspunkt
Palle Nielsens äventyrslekplats Modellen.
En modell för ett kvalitativt samhälle
som visades på Moderna Museet i oktober
1968. Här, i museisalarna, bad man
barnen att konstruera sina egna sociala
modeller. Samhället utan egenskaper
återkommer till Modellens huvudteman
och centrala frågeställningar, som till
exempel konstnärlig forskning; rätten till
staden; barnet som ett aktivt historiskt
personalen på Tensta konsthall. Ett
andra projektmöte ägde rum i Tensta
10–11 mars 2012, återigen i anslutning
till ett offentligt seminarium, med bl a
Palle Nielsen, Gunilla Lundgren, Erik
Stenberg och Lars Bang Larsen. Några av
Modellens och Aktion Samtals centrala
företrädare tog under seminariet på
Tensta konsthall upp Modellen utifrån
sin historiska kontext (1968), och så som
den en gång mottogs. Det vill säga från
ett konst- och kulturhistoriskt perspektiv.
Seminariet, som var ett samarbete
med Arkitekturprogrammet på KTH,
behandlade också frågan hur samtida
erfarenhet och teori kan formulera
historiska händelser som fortfarande är
viktiga och angelägna för oss idag.
translate
subjekt; och den kritiska användningen
av konstinstitutionen. Deltagarna i Den
nya modellen, Magnus Bärtås, Ane Hjort
Guttu, Dave Hullfish Bailey och Hito
Steyerl, har bjudits in att göra nya verk för
projektet. Några av de centrala frågorna
i undersökningen är: Hur kan konstens
potential som kunskapsform utforskas
i förhållande till samtidens sociala
situationer? Hur kan konsten involveras
i konstruktionen av vardagslivet utan att
återgå till lösningar som förutbestäms av
normer och det existerande samhällets
ekonomier? Hur kan konstinstitutioner,
t ex Tensta konsthall, röra sig bortom
den institutionella rutinen och på ett
meningsfullt sätt förmedla konst i
relation till en lokal publik såväl som till
professionell forskning? Vilka nya sociala
modeller kan konsten föreslå? och Hur ser
modellbyggandets estetik ut?
Två seminarier har hittills ägt rum som
delar av Den nya modellen. Det första
offentliga seminariet, med presentationer
och screenings av Lars Bang Larsen,
Hito Steyerl, Dave Hullfish Bailey och
Magnus Bärtås, arrangerades den 8
oktober 2011 på Blå huset i Tensta. I
anslutning till seminariet organiserades
ett möte med deltagarna i projektet och
3

Søren Andreasen
1. Bilder av en framtid som vänt sig mot
sig själv, 2011, serie om 10 linoleumtryck
34x34cm
2. Frihetens stil, 2013, väggmålning
Søren Andreasens linoleumsnitt väcker
tankar om gränserna för det sannolika.
Andreasen förklarar; “Om man
framställer framtiden på ett positivt sätt,
t ex genom bilder av den, så gör man
’framtiden’ till något som kan föreställas
som möjligt genom samtida förståelser
av mening och värde. På det sättet blir
’framtiden’ en del av den allmänna
uppfattningen om ekonomisk och politisk
makt. En sådan ’framtid’ kan sägas ha
vänt sig bort från sig själv, eftersom den
strävar efter att realisera idéer som ännu
inte finns. Därför kan idén om framtiden
ses som ’en längtan efter en längtan om
framtiden’”. Andreasens andra verk i
utställningen, väggmålningen Frihetens
stil, är ett enkelt proportionellt system
som kan anpassas till väggens storlek.
Det är ett slags stilistisk frihetsplan där
den estetiska upplevelsen inte längre
består av objekt, produkter, saker och
kunskap. För Andreasen abstraherar och
Archizoom Associati (Andrea Branzi)
3. No-Stop City Diagram, 1968–1974,
papper, 700x40cm
4. No-Stop City, 1968–1974, video, 9min
5. Residential Park, No-Stop City, 1969,
160x160cm
Den moderna staden ”föddes ur
kapitalismen”, skrev den italienska
arkitektgruppen Archizoom Associati
– Andrea Branzi, Lucia Bartolini,
Gilberto Corretti, Massimo Morozzi,
Dario Bartolini och Paolo Deganello. De
menade att arkitekturens utmaning ”inte
längre (var) att skapa en mer human och
bättre organiserad metropol, utan att i
stället förstå de lagar som kontrollerar
och formar stadens arkitektur (…)” Under
1968–1970 utvecklade Archizoom No-
Stop City, en modell av den moderna
staden som in absurdum radikaliserade
den rationalistiska modernistiska
arkitekturen. Branzi skriver om sin plan
för att göra staden icke-urban: ”Idén om
en billig, katatonisk arkitektur, resultatet
av den expansiva formen av systemets
logik och dess klassantagonism, var
den enda formen av modern arkitektur
som intresserade oss; en frigörande
ignorerar den estetiska upplevelsen de här
kategorierna för att i stället ge plats åt en
fri omvandling av jaget, ett avskaffande
och en pånyttfödelse av jaget och av
världen.
Självpresentation: Søren Andreasen,
född 1964, är konstnär verksam i
Köpenhamn. Bland hans senaste
utställningar kan nämnas Collection
Mabuse, Overgaden, Köpenhamn, 2011;
New Age, Brænderigården, Viborg, 2011
och ONTOTECH, Kunsthal Aarhus,
Århus, 2009. Andreasen har arbetat som
curator för utställningar som till exempel
The Soft Shields of Pleasure, Den
Frie, Köpenhamn, 2008 och Fantom,
Charlottenborg, Köpenhamn, 2006.
Andreasens texter finns bland annat i
en självutgiven serie häften med tryck,
Will and Nerve Force in relation
to Symbolic Culture (Space Poetry,
2013), och boken The Critical Mass of
Mediation (Internationalistisk Ideale,
2012) som skrevs tillsammans med Lars
Bang Larsen.
arkitektur som korresponderar med
massdemokrati, som saknar demos och
kratos (folk och styre), och som varken
har en mittpunkt eller en självbild (…) en
arkitektur som orädd ser på logiken hos
den gråa, oestetiska och avdramatiserade
industrialismen (…).” För Archizoom var
infrastruktur, löpande band, hyllfack och
kapitalisering det enda som återstod av
modernismens utopiska stad. Ett samhälle
utan egenskaper. (Archizoom Associati:
City, Assembly Line of Social Issues,
1970, och Pier Aureli: The Project of
Autonomy, 2008).
Självpresentation: Archizoom
Associati grundades 1964 och upplöstes
1974. Ett av gruppens mer kända projekt
var utställningen Superarchitettura,
ett samarbete mellan Archizoom och
Superstudio, som bland annat visades i
Pisoia 1966, och i Milano 1967. Andrea
Branzi, baserad i Milano, är arkitekt,
designer, skribent, lärare och en av
grundarna till Archizoom.
4 Samhället utan egenskaper

Thomas Bayrle
6. Frankfurtbor, 1980/2002, tapet
300x300cm
7. City, 1979/2008, tapet 300x300cm
Thomas Bayrles verk har en
olycksbådande densitet. De multiplicerade
objekten redovisas i siffror precis som om
de vore serietillverkade, massproducerade
bilar, smörpaket, pornografiska bilder
eller vad som helst. De hotar att ta över
och kväva betraktaren. Bayrle väver
strukturernas yta, infrastruktur och
arkitektur, till kala ”verklighetstyger”
som manifesterar mötet mellan sociala
krav och möjligheten till en självvald
livsrytm. Om det finns något utöver det
här, eller ett sätt att återfå kontrollen över
den här inkräktande reproduktionen,
måste man gå genom samma terräng
som man kritiserar, följa den via alla
dess skiftningar av repetitiva ytor och i
dess drivkrafters föränderliga varianter.
Man kan kalla det för ett raseri mot
kapitalet: ”Detta är det nya rummet
som alla babblar om… det oändliga
inträngandet i alla sfärer med detta
flytande material, utspottat i omgångar
av maskinernas ilskna framstötar… vari
Samuel R Delany
8. Dhalgren, 1975, science fiction-roman,
20x13cm
De flesta har lämnat Bellona, staden med
två solar. Gatorna som härjats av upplopp
och bränder är nu lämnade åt lösdrivare
som har kommit för att se hur det ser
ut efter kravallerna på Haight Ashbury.
Resterna av medelklassen låtsas som
vanligt krampaktigt som att ingenting
hänt. Barnet har amnesi, skriver poesi
och leder Skorpionerna, ett gatugäng vars
grymhet står i kontrast till deras egen
lathet. Han lever i ett trepartsförhållande
med Lanya och Denny, en förbindelse som
accepteras av hans annars heterosexuella,
svarta gäng. Folk möts på Teddys, en
bar där ölen är gratis och där en manlig
dansare i bur står för underhållningen.
I Samuel R Delanys roman Dhalgren
(1975) är tid, rum och subjektivitet satta
ur spel. Då romanen inte innehåller några
konflikter, det som vanligtvis driver en
berättelse framåt, släpps historien fri
utan att för den sakens skull förloras.
Tillståndet i Bellona är post-urbant, postekonomiskt,
post-längtansfullt. På ett sätt
finns det inga problem kvar: inga pengar,
translate
VårModerNaturen våldtas… tills du
gladeligen harvåldtagitsiform… och det är
då Odödligheten… de ”fria individernas”
oljepest… (och när du ser detta … är jag
skrift)” (Thomas Bayrle, april 1983)
Självpresentation: Thomas Bayrle
föddes i Berlin 1937 och växte upp i en
liten by i storhertigdömet Hessen. Efter
arbete på en textilfabrik började han 1957
studera på Werkkunstschule Offenbach,
där han lärde sig marknadsförings-
och boktryckarteknink. Efter skolan
tryckte Bayrle böcker tillsammans med
Bernhard Jaeger på Gulliverpress. 1967
började Bayrle experimentera med nya
tryckmetoder, bl a screentryck, och
senare, 1975, började han arbeta med
fotomontage. 1975–2005 arbetade Bayrle
som lärare på Staatliche Hochschule für
Bildende Künste Städelschule i Frankfurt
am Main. Bayrles verk har visats på
tre Documenta-utsällningar, och hans
arbeten har visats på till exempel Museum
für Moderne Kunst Frankfurt am Main;
Museu d’Art Contemporani de Barcelona;
Musée d’art moderne et contemporain i
Genève; och på Raven Row i London. Just
nu pågår en utställning på Wiels, Bryssel.
inget klassamhälle och ingen att ha sex
med. Familj och ras är icke-frågor. Lagen
är din. Kampen måste omdefinieras. I
ett brev skrivet inför Samhället utan
egenskaper återbesöker Delany sin mest
kända roman.
Självpresentation: Den prisbelönte
författaren och läraren Delany är född
1942 och uppvuxen i Harlem, New York
där han fortfarande är bosatt. Han har
bl a skrivit romanerna Nova (1968),
Dhalgren (1975), Trouble on Triton
(1976) och The Mad Man (1995). Hans
noveller finns samlade i Aye, Gomorrah,
Other Stories (2002) och Atlantis: Three
Tales (1995). Bland hans facklitterära
volymer kan bl a nämnas About Writing:
Seven Essays, Three Letters, Five
Interviews (2006) och Times Square
Red och Times Square Blue (1998) som
regelbundet används i queerteoretisk
undervisning över hela USA. Delany har
flera gånger blivit vald till årets viktigaste
homosexuella person av Out Magazine.
5

Ane Hjort Guttu
9. Frihet forutsetter at noen er fri, 2012,
HD video, 32 min
Vad är frihet? Vad är en fri människa?
Lever vi i ett samhälle som gör friheten till
en relevant fråga och ett rimligt svar? Är
friheten demokratins avgörande punkt,
eller är den något som liknar kulturellt
nedärvd dålig vana? Frihet forutsetter at
noen er fri (Frihet förutsätter att någon är
fri) baseras på intervjuer med en åttaårig
pojke vid en grundskola i Oslo. Filmen
ifrågasätter möjligheten att tänka kritiskt
i utbildningssystemet och samhället i stort
genom att behandla konflikten mellan den
individuella viljan och det institutionella
ramverk som skapats för allas bästa. På så
vis siktar Guttu in sig på frihetens idé, för
att kunna undersöka vad som motiverar
och underlättar kritiskt tänkande och
motstånd. Pojkens ansträngning att förstå
och utmana skolans funktion är en sorts
frihetskamp som sätter möjligheten att
föreställa sig en frihet som inte upplevs av
alla på prov. Även frihetens förverkligande
testas. Genom att på allvar närma sig
barnets brännande frågor skalar Guttu av
frihetsidéns ideologiska kopplingar och
Dave Hullfish Bailey
10. Exterior series, 2013, fotopapper,
175x75cm
Meteor City, Coconino County, Arizona
2012: from the rock pile to the culvert;
along eastbound I-40 frontage road;
crossing to shoulder of offramp; until
blacktop ends at dreamcatcher; from
western boundary of Kempton property;
at last billboard before exit; working up
the drainage; down the prevailing wind;
from sandstone trestle to trash pile; along
rimrock shelf; paralleling BNSF right-ofway;
juncture with grid; following barbed
wire to rock pile.
11. Interior images, 2013, fotopapper,
175x75cm
Meteor City, Coconino County, Arizona
2012: radiating out, circumnavigating the
sales counter.
När 1960-talets hippies flyttade från
amerikanska städer för att utforska
nya levnadssätt, engagerade sig några
i arkitektoniska/tekniska utopier. Det
resulterade bl a i att man byggde kupoler
(domes) formgivna av Buckminster Fuller.
Dave Hullfish Baileys fotografier kommer
historiska baggage. Samtidigt återfinner
hon frihetens politiska skärpa.
Självpresentation: Ane Hjort Guttu,
född 1971, är konstnär och curator
verksam i Oslo. Hennes arbete
undersöker, genom bildsamlingar, videor,
fotografier och analytiska/poetiska
essäer representationsstrategier och
maktstrukturer inom bl a arkitektur och
pedagogik. Hon har också startat flera
projekt där hon undersöker specifika
historiska konstverk. Bland hennes
senaste utställningar kan nämnas The
Rich Should Be Richer, Kunsthal Oslo;
West of the East, Y Gallery, Minsk och
Multiple Choices, KARST Projects,
Plymouth. Hon var också med-curator
till Learning for Life på Heine Onstad
Kunstcenter vintern 2012–2013. Hon är
just nu forskarassistent för ett projekt om
frihet vid Kunsthøgskolen i Oslo.
från efterforskningar kring arvet efter
Drop City i Colorado, en plats känd för
sin alternativa kultur. Kupolstrukturen
som finns i hans fotografier är en
presentaffär, ursprungligen belägen vid
Route 66, den legendariska motorvägen
som gick från USAs västkust till Illinois.
Anledningen till att presentaffären låg
där den låg var den krater som orsakats
av ett meteornedslag för 50,000 år sedan,
och som anses vara världens första och
bäst bevarade meteorkrater. Kupolens
relation till Drop City är indirekt:
presentaffärens kupol var inte där från
början utan byggdes senare. Bailey
beskriver affären som stängde i december
2012 som: ”en del av populariseringen av
Fullers kupoldesign, och dess rörelse från
seriös alternativkulturell arkitektur till en
populistiskt spektakulär mainstreamstil.
Kupolen skulle troligen frammana
rymdåldern, och låta sinnet vandra
uppåt mot himlavalvets gudomliga
kupol varifrån meteoren kom”. Utifrån
argumentet att tabula rasa-utopin
måste kontextualiseras i människors
medvetande, så föreslår Baileys fotografier
ett sammanhang som inkluderar ickemänskliga
såväl som mänskliga faktorer.
Självpresentation: Dave Hullfish Bailey,
6 Samhället utan egenskaper

som är utbildad inom naturvetenskap,
filosofi och teologi, bor och verkar i Los
Angeles. Bailey har en forskningsbaserad
konstnärspraktik som kommer till
uttryck i platsspecifika händelseförlopp,
utställningar, publikationer, expeditioner
och workshops. Aktuella utställningar
inkluderar For the blind man in the
dark room looking for the black cat
that isn’t there visad på Contemporary
Art Museum St. Louis, ICA London, De
Appel, och på andra platser, 2009–10;
Surrounded by Squares, tillsammans
med Nils Norman, Raven Row, London
2009; What’s Left to its own Devices
(On reclamation), Casco Office for Art,
Design and Theory, Utrecht 2007 och
CityCat Project, Brisbane 2006–. Några
av Baileys utgivna böcker är: Elevator
(Secession, Vienna: 2006), What’s Left
(Casco/Sternberg Press, Utrecht/Berlin:
2009), och Union Pacific (Künstlerhaus
Bethanien, Berlin: 1999). Just nu har han
en soloutställning på Malmö Konsthall.
underifrån. Den här kunskapen är inte
allmän och enhällig utan platsspecifik och
införlivad i de människor den berör.
Självpresentationer: Jakob Jakobsen
är en politiskt engagerad bildkonstnär,
pedagog och aktivist som bland annat
har drivit Copenhagen Free University
i Köpenhamn 2001–2007. Han var även
med och startade fackföreningen Unge
Kunstnere og Kunstformidlere (UKK)
samt den konstnärsdrivna TV-kanalen
tv-tv, 2004. 2006–2012 undervisade
Jakobsen på Funs Kunstakademie i
Odense. Han har bland annat deltagit
i utställningar som Billed Politik,
Overgaden, Köpenhamn, 2010; This
World We Must Leave, Kunsthal
Aarhus, 2010 och Trauma 1-11:
Stories About the Copenhagen Free
University and the Surrounding Society
in the Last Ten Years, Museet for
samtidskunst i Roskilde, 2011. Jakobsen
deltog även i AND AND AND under
dOCUMENTA13, 2012, med projektet
The Anti-University Research Project.
Anders Remmer har skapat musik
sedan slutet av 1980-talet och i hans
produktion återfinns, utöver ett flertal
samarbetsprojekt och remix-album, bl a
fyra album som trumslagare och sångare
translate
Jakob Jakobsen och Anders Remmer
12. Byggeren ger sig aldrig: en
radiopjäs om kravaller och rätten till
staden, 2011/2013, installation med ljud,
byggmaterial
Performance på vernissagen
Jakob Jakobsen och Anders Remmers
ljudmontage Byggeren ger sig aldrig:
en radiopjäs om kravaller och rätten
till staden bygger på Danmarks radios
nyhetsrapporteringar och intervjuer från
kravallerna mellan ungdomar och polis
1980. Byggeren var ett ockuperat hus i
stadsdelen Nørrebro i Köpenhamn där
barn, ungdomar och boende byggde 1973
en äventyrslekplats. Huset har också varit
en förskola. Barrikaden, som Jakobsen
och Remmer använt för att ge ljudverket
en fysisk plats i utställningen, påminner
om försöken att riva Byggeren. Något
som till slut genomfördes, men först
efter kravaller mellan aktivister och
hundratals poliser, och efter mer än en
veckas undantagstillstånd. Verket kan ses
i relation till vad Michel Foucault kallade
”osynliggjord kunskap”: marginaliserade
och bortglömda historier som inte
kommer från makten utan snarare
i bandet How Do I, sex album med
soloprojektet Dub Tractor, tre album med
bandet Future 3, två med System och ett
självbetitlat album med bandet People
Press Play.
7

Charlotte och Sture Johannesson
13. Om Tyskland – i Tiden, 1976,
installation, blandmaterial
14. Ett snitt i skrevet, 2012, blandmaterial
15. Modellen. En modell för ett
kvalitativt samhälle, 1968, affisch,
70x100cm
Den 9 juni 1976 öppnade Charlotte och
Sture Johannessons hyllningsutställning
till Ulrike Meinhof på Kulturhuset i
Stockholm. Utställningen Om Tyskland
– i Tiden ville belysa förutsättningarna
för en fri politisk debatt i kölvattnet
av Västtysklands då nyinstiftade och
omstridda paragraf 88a. Paragrafen kom
till med anledning av aktioner av grupper
som RAF. Den innebar att engagemang
i och sympati för rörelser som störde
lag och ordning, hotade säkerheten
eller ifrågasatte landets grundlag ledde
till böter eller fängelse. Dessutom
förhindrades statlig anställning, det s k
yrkesförbudet. Utställningen stängdes
dock av Stockholms kulturnämnd redan
efter två dagar, strax innan kungens
och Silvia Sommerlaths bröllop, och
utställningsaffischerna som skulle sitta
på kulturtavlorna längs kortegevägen
utgångspunkt i ett nytaget medicinskt
foto av konstnärens kropp, som har fått
ett ”snitt i ljumsken” – en symbol för
tvångssterilisering och traumat efter
den svenska välfärdsstatens kriminella
medicinska metoder.
Francesca Gavin skriver om Sture
Johannesson i Dazed and Confused,
september 2011: ”Kan man vara en
konstnär om man aldrig visar sin
konst? Nästintill alla utställningar
som Sture Johannesson deltagit i i
sitt hemland Sverige, har stängts av
polisen och gjort att han hamnat i
konflikt med myndigheterna. Trots de
tydliga kopplingarna till motstånd och
undergroundkultur i denne outsiders
arbete så har hans dåliga rykte delvis
överskuggat att han har varit en av de
mest innovativa och progressiva svenska
konstnärer under de senaste 50 åren.”
Självpresentationer: Charlotte och
Sture Johannesson bor och är verksamma
i Skanör. Charlotte är född i Malmö och
arbetar med textil, paper-art, datorkonst
och måleri. Bland hennes utställningar
kan nämnas Regnbueudstillningen,
Charlottenborg, Köpenhamn, 1977;
Pejling-78, Fredrikshavn, 1978; AIR
Gallery, New York, 1981; Digitala
kom aldrig på plats. Konstnärerna
porträtterade den terroristanklagade
Meinhof, som nyligen dött i fängelse, som
en ”vanlig person” som blivit militant
eller terrorist. I sitt arbete för västtysk TV
uppmärksammade Meinhof den utsatta
situationen för unga barnhemskvinnor
efter andra världskriget och hon blev
därför, för konstnärerna, en symbol
för socialt förtryck och för kvinnors
frigörelse. Utställningen bestod av
trycksaker och fotomontage men innehöll
även verk som inte vanligtvis syns på
politiska konstutställningar. Dit hör ett
altare med ett fotografi av Meinhof och
hennes begravningskrans, och Charlotte
Johannessons punkiga gobeläng, som
kombinerar seriefiguren Snobben med
texten ”befria RAF”. Det är nu första
gången, förutom de två dagarna under
sommaren 1976, som Om Tyskland – i
Tiden visas i Stockholm. Den har dock
visats i Malmö och Göteborg.
Verket Ett snitt i skrevet relaterar till
Sture Johannessons uppväxt på barnhem
under 1940-talet. Under senare år har
man uppmärksammat hur den svenska
staten, färgad av tidens rashygieniska
tankegångar, tvångssteriliserade
barnhemsbarn. Verket tar sin
drömmar, Norrköpings Konstmuseum,
1990; Pyramid of Mars, Barbican Art
Galleries, London, 2001; Forms of
Resistance – Artists and the Desire
for Social Change, Van Abbe Museum,
Eindhoven, 2007, Charlotte & Sture
Johannesson, New Jerseyy, Basel, 2012;
Dexter Bang Sinister, Charlottenborg,
Köpenhamn, 2012.
Bland Sture Johannessons utställningar
kan nämnas Ecstacy: In and About
Altered States, MOCA, Museum
of Contemporary Art, Los Angeles;
Golden Krust, Nicole Klagsbrun
Gallery, New York; LUSTFORLIFE,
The Breeder, Aten; Strange I’ve Seen
That Face Before, Museum Abteiberg,
Mönchengladbach; Bit International
Neue Galerie Graz, ZKM Karlshruhe,
Tyskland; Forms of Resistance – Artists
and the Desire for Social Change,
Van Abbe Museum, Eindhoven; Art
and Social Change, Tate Publishing
& Afterall Books, London; Radical
Software, Den Frie, Köpenhamn; Time
as Matter, MACBA Collection,
Museu d’Art Contemporani de
Barcelona; Merz Foundation, Museum
of Contemporary Art, Turin; Sociodelic
Paths, Kraupa Tuscany, Berlin; A
8 Samhället utan egenskaper

History of Irritated Material, A Study
in the Ethics of Discomfort: Cannabis
Gallery and A Cut in the Groin,
Raven Row, London; Sensorialités
Excentriques, Musée départemental
d’Art Contemporain de Rochechouart,
Frankrike; Dark Drives. Uneasy
Energies in Technological Culture,
curerad av Jacob Lillemose, Haus der
Kulturen der Welt, Berlin; Charlotte
& Sture Johannesson, Galerie New
Jerseyy, Basel; Dexter Bang Sinister,
Charlottenborg, Köpenhamn.
sambandet mellan tecken och betydelse.
Montaget omfamnar konflikten och rör
sig mellan våld och omprövande, oljud
och spridning, jaget och sammanhanget.
Kolding hämtar mycket av sin visuella
inspiration i den modernistiska
arkitekturen och i debatten om den. Men
hans idéer ifrågasätter också arkitekturens
till synes obestridliga ideologier och de
reflexmässiga orsaksförklaringar som
dominerar när social housing (offentligt
ägda lägenheter som hyrs ut till ett
jämförelsevis billigt pris) beskrivs som
en källa till ghettofiering och sociala
missförhållanden. Typiskt nog så
dominerar inte det byggda rummet över
människorna i Koldings verk. Han hedrar
på sätt och vis efterkrigstidens modulära
stad, bl a genom att uppmärksamma
hur den modernistiska arkitekturen i
en förlängning påverkat minimalistiska
stilriktningar i konst och musik. Den
moderna urbanismen är inte bara utopisk
i kraft av sina sociala löften och idéer utan
också då man idag sällan ser omfattande
samhälleliga visioner som något positivt,
som en möjlig maktstrategi.
Självpresentation: Jakob Kolding
är född 1971 i Albertslund och är idag
translate
Jakob Kolding
16. Headache, 2013, kollage på papper,
42x29,7cm
17. Movements, 2013, kollage på papper,
42x29,7cm
18. Balance of Power, 2013, kollage och
teckning på papper, 42x29,7cm
19. Bestiary, 2013, kollage på papper,
42x29,7cm
20. Local Authorities, 2013, kollage och
teckning på papper, 42x29,7cm
21. Lost in Space, 2013, kollage på papper,
42x29,7cm
22. Lost and Lookin’, 2013, kollage och
teckning på papper, 42x29,7cm
23. Get the Balance Right, 2013, kollage
på papper, 42x29,7cm
24. The Uncertainty of the Stability,
2012, papper, trä, glas, målat trä och
målad metall, vitrin, 200x100x100cm
Jakob Kolding arbetar främst med
kollage och montage. Det är processer
som relaterar till experimentfilmens och
avantgardegrafikens tradition men även till
k onsthantverkets och den kommersiella
konstens historia. I en förstörande gest,
som följs av rekonstruktion och nya
sammanhang, bryter montagekonstnären
baserad i Berlin. Hans verk undersöker
begreppsliggörandet av rummet. Under de
senaste åren har Koldings intresse rört sig
mot mer abstrakta rumsföreställningar,
exempelvis mentala och psykologiska.
Det har för Kolding alltid varit avgörande
att aldrig betrakta de olika sfärerna – de
mentala och de fysiska – som två helt
separata. Hans arbeten sammanför alltså
ett brett utbud av ämnen så som litteratur,
stadsplanering, fotboll, filmer, arkitektur,
konst, teater, serier, dataspel och musik,
som vävs samman till nya möjliga
platser och berättelser. Kolding har haft
separatutställningar på bl a University
of Michigan Museum of Art, Stedelijk
Museum Bureau Amsterdam, Overgaden
– Institute of Contemporary Art, Museum
in Progress, Kunstverein i Hamburg,
Galleri Nicolai Wallner, Galerie Martin
Janda och Team Gallery. Kolding har
också medverkat i grupputställningar
under 2012 på The Liverpool Biennial,
MCA Museum of Contemporary Art
Chicago, Arken Museum of Modern Art
och Bonner Kunstverein.
9

Learning Site (Rikke Luther och
Cecilia Wendt) i samarbete med Jaime
Stapleton och Viggo Wichmann
25. Audible Dwelling 0.2, 2013,
ljudinstallation. Tolkad och framförd av
Iwar Wiklander, 17min
26. Posters för Audible Dwelling 0.2,
2013
Samarbetsprojektet Learning Site,
drivet av Cecilia Wendt och Rikke
Luther, arbetar platsspecifikt utifrån
estetik och stadsplanering. Det innebär
ett kritiskt utforskande av ekonomiska
och miljömässiga faktorer men också
av arbete, äganderätt och kunskapens
distribution och produktion, både
praktiskt och teoretiskt. Här visar
Learning Site projektet Audible Dwelling
0.2 (Höra hemma 0.2). Verket består
av en stor mobil ljudinstallation, en
”trästuga” som fungerar som en högtalare,
placerad på Taxingeplan utanför Tensta
konsthall, där frågor om hur staden ser
på sig själv undersöks genom besökares
interaktion med verket. Genom att
installationens ”ljudlika” arkitektur
aktiverar stadsrummet samtidigt som
den samspelar med stadens historia kan
skapats av konstruktören Viggo Wichman
och är en del i en pågående serie med
projekt som undersöker arkitekturens tal.
House of Economy, i Auckland 2010,
och Parasite Heating Unit på Haus
Der Kulturen Der Welt i Berlin 2011, är
två andra projekt som ägt rum i serien.
Talen i Audible Dwelling 0.1 och 0.2 har
skrivits tillsammans med Jaime Stapleton,
en återkommande samarbetspartner som
även tidigare arbetat med arkitektoniska
språkprojekt, som t ex Poster Dwelling;
Land, Market and Economy – en enorm
papier-mâché-kupol som uppfördes i
New Dehli 2008, och Everywhere –
en Potemkinby som 2012 utforskade
värdefrågor i relation till Reykjaviks
stadsbild.
Audible Dwelling ses som en samtida
version av ”propagandatågen” som
under ryska revolutionen skickades
ut i Rysslands provinser, klassrum
och utställningsrum för att upplysa
landsbygdsbefolkningen. Till utställningen
i Tensta har teoretikern och experten på
ekonomi- och copyrightlagstiftning, Jaime
Stapleton, skapat ett ljudspår där staten i
form av en mansröst håller en monolog om
sin relation till befolkningen.
Självpresentationer: Cecilia Wendt och
Rikke Luther är tidigare medlemmar av
gruppen N55 och har arbetat tillsammans
som Learning Site sedan 2005. Deras
arbeten utforskar landskapets estetiska,
ideologiska och historiska förhållanden,
ofta genom att en konstruktiv och
reflekterande diskussion förs med olika
människor på olika platser. Efter Tensta
kommer Audible Dwelling 0.2 att resa
söderut för att undersöka förhållandena
vid det nya vetenskapscentret i Lund.
Därefter, som ett steg mot Audible
Dwelling 0.3, kommer den transnationella
hamnen i Malmö-Köpenhamn att
besökas. Den första versionen, Audible
Dweilling 0.1, undersökte 2009 en
asfaltsparkerings ekonomi i centrala
Columbus i Ohio. Audible Dwelling har
Sharon Lockhart
27. Podwórka, 2009, 16mm film överförd
till HD, 31min
Sharon Lockhart har i sina senare verk
utforskat barnets rum. I Podwórka
(Gårdsplan) 2009, inspelad i Łódz, ser
vi barn i olika åldrar som leker i stadens
industriområden, på parkeringsplatser,
bland metallarmaturer och i
lagerutrymmen. Platserna är öde och inte
gjorda för att vara pedagogiska men
barnen leker där alldeles själva. Barnens
frihet förstärks just av den likgiltiga
omgivningen: deras lek organiseras inte
av vuxna eller av designade lekplatser –
miljön återspeglar dem inte heller som
lärande eller konsumerande subjekt. Det
enda de måste förhålla sig till verkar vara
konstnären och hennes kamera, eller
de instruktioner hon givit. I Lockharts
arbete finns en fin balans mellan
verklighetens sociala rum och teknologins
abstraherande verkan. Hennes filmer
ger betraktaren chansen att följa och
reflektera över hur kropp och rum blir
till bild. I Lockharts kvardröjande fokus
på en specifik plats och händelse är det
tiden själv som växer fram ur minimala
10 Samhället utan egenskaper

förskjutningar. Här kan vi återfå en
känslighet inför det vi ser och inför vår
egna självbild.
Självpresentation: Sharon Lockhart
bor och arbetar i Los Angeles. Hon
arbetar med fotografi och film, baserade
på år av djupgående forskningssamarbeten
med olika grupper. Hennes projekt, som
ofta behandlar frågor om arbetskraft, är
konceptuellt genomtänkta, formellt exakta
och socialt och historiskt grundade.
Hennes arbeten har bl a visats på Walker
Art Center i Minneapolis, Kunsthalle
Zürich, Vienna Secession, och på San
Francisco Museum of Art. Hennes senaste
verk, Sharon Lockhart | Noa Eshkol
visades på The Israel Museum i Jerusalem
och på Los Angeles County Museum
of Art. Utställningen visas just nu på
The Jewish Museum in New York och
Thyssen-Bornmeszia Art Contemporary
Augarten i Wien.
undermineras. Ljusbacken behandlar
även det som man kan kalla minnesplatser:
alltså psykologiskt laddade platser som
innehåller minnen och trauman, och
som utmanar oss att se mönster i sättet vi
tänker kring vad och hur vi minns.
Självpresentation: Joanna Lombard
är född 1972 i Algeriet, av svensk-franska
föräldrar. Hon examinerades från Kungl.
Konsthögskolan i Stockholm 2010. Hon
arbetar ofta med iscensättningar av
situationer med autentisk bakgrund,
och som behandlar frågor om identitet,
ursprung och utanförskap. I hennes filmer
är berättelserna avsiktligt tvetydiga. I
filmen En studie i tillfälligheternas
spel (2007) undersöker hon hur en
födelseplats påverkar självbilden och
den fortsatta utvecklingen–en lek med
tillfälligheter. Videoverket Details From
the Future (2007) är baserad på filmen
Z–han lever av Costa-Gavras (1969). I
videoinstallationen Orbital Re-enactment
(2010) iscensätts fyra scener, inspirerade
av hennes bakgrund i kollektivrörelsen,
1970-talets sexuella frigörelse och
Wineraktionisten Otto Mühls karismatiska
aktioner.
translate
Joanna Lombard
28. Ljusbacken..., 2007/2013,
diabildsinstallation
Joanna Lombards verk dokumenterar
konstnärens minnen från uppväxten
i kollektivet Ljusbacken. Lombard
återvände till huset i Norrland för att
fotografera de platser där hennes mamma
födde hennes syskon, vuxna hade gruppsex
och ett självmordsförsök ägde rum,
saker som ett barn inte bör se. Lombards
kusliga foton på Ljusbackens interiörer,
och det som skulle kunna kallas för deras
heterotopa arkitektur, kommenteras
med korta beskrivningar av rummen
och berättelser om saker som utspelats
där. Verket återinför barnets perspektiv
i 1960-talets alternativkultur, som
präglades av radikala och kollektivistiska
livstilsexperiment. Alternativkulturer
brukar ofta identifiera sig med barnet
– hippies kallades som bekant flowerchildren
(blomsterbarn) – men samtidigt
var deras livsstil sällan oskyldig. När
harmoni utlovas och när en längtan till
ett rent ”ursprung” uttrycks, så förloras
möjligheten till att kritisera makten
då det politiska och etiska språket
Palle Nielsen
29. Modellen. En modell för
ett kvalitativt samhälle, 1968,
dokumentation, bildspel, 10min
Modellen. En modell för ett kvalitativt
samhälle var en äventyrslekplats för
barn på Moderna Museet under tre
veckor i oktober 1968. Modellen,
initierad och designad av Palle Nielsen i
samarbete med vänsteraktivister från det
stockholmsbaserade nätverket Aktion
Samtal, gjorde utställningsrummet
tillgängligt för barn att leka i, fullt
utrustat med verktyg, byggmaterial,
färg, utklädningskläder och masker
samt LP-skivor som kunde spelas
genom museets ljudsystem. Ett antal
pedagogik-studenter observerade barnen
och använde materialet i sina studier.
Även om projektet senare skulle ses
som en föregångare till den uppsökande
verksamhet som etablerades på museer
under 70-talet, så var den inte initierad
av någon institution. Modellen var en
aktivistisk utopi som syftade till att
använda en anti-elitistisk konstnärlig
metod för att skapa en kollektiv människa
och ett rum i staden som även var till
11

för barn. Modellens högtflygande och
ambitiösa sociala planer var långt mer
radikala än dagens etablerade idéer om
”öppna” konstverk och interaktivitet
och därför är det vanskligt att försöka
förstå det i vår tids tankar om konst och
konstinstitutioners utveckling. I stället bör
det ses som ett unikt politiskt konstverk
specifikt för sin tid men som fortfarande
talar till oss.
Självpresentation: Palle Nielsen
utbildade sig till målare på Kungliga
konsthögskolan i Köpenhamn 1963–67
och medverkade under studietiden i
flera utställningar. Nielsen valde att
avsluta sin utbildning med en anställning
hos stadsarkitekterna i en större
förortskommun där han stod för design
och uppförande av flera lekplatser.
Han deltog i en serie urbana aktioner i
Köpenhamn i början av 1968 och reste
senare till Stockholm för att delta i
planeringen av Aktion Samtal. I juli 1968
mottog han ett forskningsstipendium
i ämnet ”barn och stadsrum” från
avdelningen för landskapsplanering (ledd
av professor Sven Ingvar Andersson) vid
Kungliga arkitekturskolan i Köpenhamn.
Det bidrog till att han, tillsammans med
en grupp vänner i Stockholm, kunde
Xabier Salaberria
30. Hammare, 2012, metallobjekt,
bearbetad mässing och syntetisk färg
25x6x5cm
Xabier Salaberria är intresserad av
hur material förvandlas med hjälp av
ingenjörsteknik och industridesign och när
de skulpteras. Även om ingenjörsteknik
och design understryker det funktionella
i objekt - ändamålsenlighet, läsbarhet
och användarvänlighet - så är
servicefunktioner och bruksvärde
inte något som är direkt närvarande
i hans arbete. Objekten är snarare
främmandegjorda genom sin historia
och semiotiska komplexitet och insisterar
istället på att vara otydliga symboler.
De är en sorts platshållare för framtida
händelser. Hammare är ett förstorat
hammarhuvud på en piedestal. Trots
sin enkelhet blir det ändå tvetydigt och
problematiskt, bruksvärdet är heller inte
särskilt tillgängligt. Det är inte heller
läsbart som modell för ett monument; det
är förstorat, men vad skulle ett sådant
monument hedra eller fira? Då objektet
på det här sättet förminskas och förskjuts
från sin konkreta och sociala kontext,
förverkliga utställningen Modellen. En
modell för ett kvalitativt samhälle på
Moderna Museet i Stockholm i oktober
1968.
I början av 1969 blev idéerna från
Moderna Museet prövade i ett
bostadsområde i Västerås. Projektet hette
Ballongen. Nielsen har forskat i barns
lek i stadsrum, studerat pedagogik på
Köpenhamns universitet, undervisat i
pedagogik, skrivit arkitekturkritik samt
uppfört lekplatser som arkitekt, utfört
stora utsmyckningsuppdrag i offentliga
byggnader samt under en lång tid
arbetat som handledare för arbetslösa
genom stora kreativa projekt. 1998
uppmärksammade Lars Bang Larsen
dokumentationsmaterial från Modellen
som varit begravt i 30 år hemma hos
Nielsen. Sedan dess har materialet
visats på utställningar i Europa samt
distribuerats genom tidskrifter. 2009
donerade han material till MACBA
i Barcelona, som visade det som ett
nyskapande verk genom bild och ljud samt
gav ut en bok. Verket ställdes sedan ut på
Biennalen i Sao Paulo och i Paris. 2009
uppförde Nielsen verket The Childrens
Peace Square i Utrecht.
blir monumentet fråntaget sin materiella
styrka. Kanske är det då vi kan se det som
det politiska instrumentet det faktiskt är.
Självpresentation: Xabier Salaberria är
född 1969 och bor och jobbar i Donosti/
San Sebastian. Han skriver att han
intresserar sig för: “Omvandlingen av
material genom tillverkningsprocesser.
Relationer och skärningspunkter
mellan referenser; den industriella eran;
modernitet, design, skulptur, monument,
bruk, funktion och form. Förskjutningen
av ett objekt genom dess historia som
en kulturell produkt, isolerad och omkontextualiserad.
En attack av sakers
mening (mening, socialt samförstånd).
Idén att av-naturalisera det vi har framför
oss, det som är bekant och vardagligt
– nästan osynligt – för att upptäcka
vad det döljer. Ett fokus på teman som
jag hanterar från utgångspunkterna
abstrakt tänkande och oförmågan hos
sammahängande och artikulerad diskurs.
I Hammares fall, ger det en övning i att
återställa konnotationer till ett objekt
som är mitt emellan abstraktion och en
igenkännbar form, inklusive en återgång
till dess ursprungliga design, manipulation
och iscensättning. En direkt förklaring
av driften riskerar att avaktivera den
12 Samhället utan egenskaper

mentala ansträngning som krävs för att
ifrågasätta saker...” Salaberria har haft
separatutställningar på Frankfurter
Kunstverein, Galería Carreras Mugica i
Bilbao och på Liquidación Total i Madrid.
Han har deltagit i grupputställningar
på Göteborgs Konsthall, Raven Row i
London, Sala Rekalde i Bilbao, och han
deltog i Manifesta 5, Documenta 13 och
U-Turn Triennial i Köpenhamn.
Det här händer på Tensta konsthall under
Samhället utan egenskaper. Genomförs
i samarbete med ABF.
Varje torsdag och lördag 14:00,
introduktion av utställningen
Onsdag 13.2, 17:00–20:00
Vernissage med performance av Jakob
Jakobsen och Anders Remmer
Torsdag 14.2, 14:00–17:00
Konstnärerna presenterar sina verk i
utställningen. Lars Bang Larsen berättar
om Modellen.
Lördag 16.2, 14:00
Lars Bang Larsen introducerar
utställningen
Torsdag 21.2, 17:00
Workshop: Posters och politik. För
ungdomar 15-22 år. Med Hedvig Wiezell.
Lördag 23.2, 14:00
Konsthallschef Maria Lind introducerar
utställningen
Torsdag 14.3, 17:00
Workshop: Konst på torg. För ungdomar
translate
15-22 år. Med Emily Fahlén.
Onsdag 10.4, 18:30
Föreläsning av Lars Bang Larsen: Om
sociodelikern Sture Johannesson
Torsdag 11.4, 14:00
Lars Bang Larsen introducerar
utställningen
Lördag 13.4, 15:00
Filmprogram av Lars Bang Larsen med
utgångspunkt i 1970-talets vänsterradikala
grupper som brukade våld för att främja
sina politiska mål. Filmerna handlar
om händelser som satt sin prägel på den
politiska debatten och den akademiska
världen. Med film av bl a Armando
Andrade Tudela.
10–12.4 Lars Bang Larsen leder ett stängt
seminarium om Charles Fourier på Kungl.
Konsthögskolan
Torsdag 11.4, 17:00
Workshop: Fotografi och minne. För
ungdomar 15-22 år. Med Emily Fahlén.
13

Tack till Galleri Nicolai Wallner och
Kulturkontakt Nord. Sharon Lockhart
tackar neugerriemschneider, Berlin,
Gladstone Gallery, New York och Bryssel
samt Blum & Poe, Los Angeles. Learning
Site tackar Konstnärsnämnden, Sverige
och Konstnärsnämnden, Danmark.
Den nya modellen har genomförts med
stöd av European Cultural Foundation,
Goethe Institut, Kulturkontakt Nord
och inom ramen för COHAB, ett tvåårigt
projekt initierat av The Showroom,
Casco - Office for Art, Design and Theory,
Utrecht och Tensta konsthall, med stöd
från Europeiska Unionens kulturprogram.
1–2. Søren Andreasen
3–5. Archizoom Associati (Andrea Branzi)
6–7. Thomas Bayrle
8. Samuel R Delany
9. Ane Hjort Guttu
10–11. Dave Hullfish Bailey
12. Jakob Jakobsen och Anders Remmer
13–15. Charlotte och Sture Johannesson
16–24. Jakob Kolding
25–26. Learning Site (Rikke Luther och
Cecilia Wendt) i samarbete med Jaime
Stapleton och Viggo Wichmann
27. Sharon Lockhart
28. Joanna Lombard
29. Palle Nielsen
30. Xabier Salaberria
14 Samhället utan egenskaper

Samhället utan egenskaper
Tensta konsthall 14.2—26.5.2013
floor plan
29
3
4
5
30
12
6 7
10
15
11
25 på Taxingeplan
utanför konsthallen
28
27
16–23
24
26
14
8
9
13
2
1
15

16 Samhället utan egenskaper