allmän vägledning för anläggningar - Utslappshandel.se

1. I stället för att tillämpa de högsta fastställda nivåerna ska anläggningar av
kategori A åtminstone tillämpa de nivåer som anges i bilaga V till förordningen
om övervakning och rapportering för bränsle-/materialmängder av
större omfattning.
2. Angående beräkningsfaktorerna gäller samma nivåer enligt bilaga V för
kommersiella standardbränslen 56 , oberoende av anläggningskategori.
3. Om verksamhetsutövaren på ett sätt som är godtagbart för den behöriga
myndigheten visar att tillämpningen av den nivå som krävs enligt de föregående
punkterna kommer att innebära orimligt höga kostnader ( avsnitt
4.6) eller är tekniskt omöjlig ( avsnitt 4.6), får verksamhetsutövaren tilllämpa
en nivå
som är en nivå lägre för anläggningar av kategori C,
upp till två nivåer lägre för anläggningar av kategori B och A.
Nivå 1 är alltid den lägsta möjliga nivån.
4. Om de nivåer som krävs enligt den föregående punkten fortfarande är tekniskt
omöjliga eller innebär orimligt höga kostnader får den behöriga myndigheten
tillåta verksamhetsutövaren att tillämpa ännu lägre nivåer (men
minst nivå 1) under en övergångsperiod på högst tre år på villkor att verksamhetsutövaren
tillhandahåller en lämplig förbättringsplan inom den perioden.
Ovanstående gäller bränsle-/materialmängder av större omfattning. För
bränsle-/materialmängder av mindre omfattning är lägre nivåer tillåtna generellt.
I förordningen om övervakning och rapportering anges därför att den
högsta nivå som är tekniskt genomförbar och inte leder till orimligt höga kostnader
får tillämpas, men dock minst nivå 1. Detta innebär att verksamhetsutövaren
först måste ta reda på vilken nivå som faktiskt tillämpas eller kan tillämpas utan
problem. Det är den nivån som anges i övervakningsplanen 57 .
Verksamhetsutövarna förväntas tillämpa minst nivå 1 även för bränsle-
/materialmängder av liten omfattning om detta kan uppnås ”utan ytterligare
ansträngning” för verksamhetsutövaren (dvs. utan några större kostnader). I
vissa fall kan emellertid även nivå 1 medföra avsevärda eller till och med orimliga
kostnader. I dessa fall får verksamhetsutövaren använda en konservativ 58
uppskattningsmetod (dvs. en ”nivålös” metod) enligt förordningen. Verksamhetsutövaren
ska beskriva denna metod i övervakningsplanen.
I vissa fall gäller särskilda regler för beräkningsfaktorerna:
56 Följande fastställs i artikel 3.31: kommersiellt standardbränsle: kommersiella bränslen enligt
internationell standard som uppvisar ett 95-procentigt konfidensintervall som inte överstiger 1
procent för det angivna effektiva värmevärdet, inbegripet dieselolja, lätt eldningsolja, bensin, lampolja,
fotogen, etan, propan, butan, flygfotogen (Jet A1 eller Jet A), jetbensin (Jet B) och flygbensin
(AvGas).
Kommersiella standardbränslen anses vara lätta att övervaka. Enligt artikel 31.4 är samma behandling
därför även tillåten för andra bränslen som uppvisar liknande konstanta sammansättningar:
Efter en ansökan från verksamhetsutövaren får den behöriga myndigheten tillåta att effektiva
värmevärden och emissionsfaktorer för bränslen fastställs med hjälp av samma nivåer som
krävs för kommersiella standardbränslen under förutsättning att verksamhetsutövaren minst var
tredje år lägger fram bevis för att det 1-procentiga intervallet för de angivna värmevärdena har
uppfyllts under de senaste tre åren.
57 Det är viktigt att tänka på att det är den nivå som faktiskt tillämpas som ska anges i övervakningsplanen,
inte den nivå som minst krävs. Den allmänna principen är att verksamhetsutövarna
ska försöka förbättra sina övervakningssystem överallt där det är möjligt.
58 ”Konservativ” betyder att metoden inte får leda till underskattning av utsläppen.
51