Ladda ner Burning Bridge katalog på svenska (pdf).

antti nylén · hatets och bitterhets essäer
filmens första bilder, och vi kan vara säkra på att de signeras lika mycket av
Lukas som agnes.
i själva verket har agnes karaktär endast ett självbiografiskt otydligt, idealiserat
drag: agnes, till skillnad från Lukas, kommer aldrig att bli en potentiell
torterare, våldtäktsman och mördare: man.
elins rum avbildas sällan. elin är obunden och vacker. agnes har däremot
bestämt sig för att ”sparka den här skitiga världen i skrevet”. Hon är hatisk
mot dem som förväntar sig att hon skall acceptera de skrattretande krav som
ställs av kön, sexualitet, arbete eller klass. Samhälleligt och socialt är hon ytterst
medveten, inte alls ”borttappad” som hon vore ifall Fucking Åmål var en
normenlig lesbisk film.
Situationen är trots allt stilistiskt renodlad. Bedroom-rebellen, som ligger
i sin säng och vill vända upp och ner på allt, är en kliché som romantikerna
vårdade i början av 1800-talet. Men Morrissey gav stereotypen ett nytt liv,
och agnes förhållningssätt till livet är framför allt morrisseyskt. agnes är Lukas
Moodysson som sextonåring, men högst antagligen var Moodyssons egen
ungdom endast en svensk cover-version av Morrisseys ungdom. Denna gjorde
det allmänt känt att han tillbringade sina tonår i sitt rum i Manchester, gömd
från världen, lyssnade, läste och skrev, planerade sitt liv som popstjärna – vilket,
enligt hans deklaration, skulle bli en hämnd på världen.
Berättelsen har drag av en helgonbiografi, eftersom den biografiska sanningen
inte längre kan särskiljas från dess tillåtna tolkningar. Den unge Steven
M:s lidanden hade en mening, om inte annat så gav de en mening åt de år
som andra olydiga flickor och pojkar spenderade i avskildhet och ”sjösjuka
redan i hamnen”. Morrisseys exempel uppmanar dem att avhålla sig från att
bli vuxna.
Precis så som den skarpaste kända Morrisseytolkaren, den brittiska intellektuellen
Mark Simpson, har bekräftat, är den rastlösa unga flickan mycket mer
allmängiltig än den unga arga mannen som redskap för den kritiska fiktionen,
eftersom ”nästan alla människor vid något skede i livet är obestämbara rastlösa
unga flickor”. Åmåls verkliga ”rastlösa flicka” är den aktiva elin, som trasslar
in sig i den passiva agnes plan (genomför den), men tillsammans bildar
de fulländningen av flickan, obundenhetens (elin) och onåbarhetens (agnes)
sammansmältning.
Flickaktigheten, som Moodysson studerar i sin film, är slutligen något allmäninhumant,
något överlägset och fantastiskt. Det är med andra ord ett
ideal. Men utan ett ideal vore verkligheten endast materia.
Även om Fucking Åmål till sina utgångspunkter är extremt morrisseysk,
så har den inte det fräcka utanförskap och nonchalans, vilka utgör grunden i
54
Burning Bridge