Utvärderingsrapport Stöd efter flodvågen - Arvsfonden

arn beskriver som viktiga för ny kunskap om till
exempel generaliserbara känslor: ”Då såg jag att hon
också gjorde en sån grimas, hon ville inte heller vara
glad när hon inte var det.” Det ”roliga” är det flera som
framhåller: ”Jag visste inte att det var så här kul, trodde
det var jättetråkigt … trodde vi bara skulle prata om
tråkiga saker, men det gjorde vi inte hela tiden.”
Även de lite äldre barnen och ungdomarna
framhåller att de tycker övningarna bidragit till att
skapa en tillåtande atmosfär i gruppen [Det skapade]
bra sammanhållning, som kunde användas senare när
man var mer verbal. Nyss stod jag och kastade ärtpåse
– så nu vågar jag prata!”
Tillåtande atmosfär – Flera av barnen säger att
de var ovana vid att kunna uttrycka sig så pass fritt i
stödgrupperna: ”Det är fritt att säga något, man kan
säga vad man tycker … och så kan man uttrycka sig”.
Atmosfären bidrog till att fler vågade prata: ”För det
mesta pratade alla. Bra sitta i ring, för man ser alla, det
gör man inte i skolan där man tittar på svarta tavlan.”
Några barn uppger också att de överraskats av att alla
olika känslor var tillåtna: ”Man fick vara glad. Det
trodde jag inte innan, att det skulle vara så … men man
fick känna vad som helst. För även om jag var ledsen så
var det kul att leka också.”
Konkreta tips – Många unga uppger att de fått
råd, stöd och tips om hur de ska kunna må bättre i
sin vardag. En flicka som tycker om att skriva fick
följande råd: ”De sa att jag skulle kunna skriva av
mig allt det där jag tänkte på hela tiden … allt jag
sett … och alla tårar som bara ville komma ut fast
de inte alltid gjorde det. Det blev lite bättre av det
faktiskt.” En annan deltagare fick mycket hjälp av
att spara saker som de gjort i gruppen i mappar och
efteråt använda sig av materialet: ”Att ta fram det
där collaget … och bilderna … var bra. Jag tittade på
det ofta, ja ofta ... särskilt efter skolan. Då kom det
tillbaka minnen, men sådant också som man kunde le
av. Sedan gömde jag undan det igen.” De fick också
tips om hur man kunde somna bättre: ”Om man kände
mycket … hade svårt att sova och så, så kunde man
få hjälp med det så man skulle må bättre … och inte
tänka för mycket … för mig blev det så.”
Hantera sömnsvårigheter och rädsla – En flicka
som berättar att hon fått hjälp med att sova bättre om
nätterna får exemplifiera alla barn och unga som tycker
att stödträffarna gett dem redskap för att bli mindre
oroliga. För att intervjuaren ska förstå vill flickan
berätta om den ängslan hon känt på kvällarna när hon
skulle sova: ”Jag var lite ledsen. När vi nyss kom hem
var stormen [stormen Gudrun]. Vi bor högst upp, så då
hörde man hur det blåste. Då fick jag sova hos mamma
och pappa. Jag var rädd att det skulle komma en våg
och att huset skulle välta”.
Hon fick hjälp med att beskriva och uttrycka sin
generaliserade rädsla för nya olyckor via olika övningar
för att minska oron: ”Vi pratade om det och då tänkte
jag att det [allt vatten efter regnet] kan nog inte komma
upp hit”. Även om hon fick hjälp med att kanalisera
sin oro, medger hon att hon fortfarande kan känna
samma rädsla, men i betydligt mindre omfattning än
tidigare: ”Om det regnar jättemycket kan jag känna det
nu. Sådant tänker jag ibland på om kvällarna, inte så
mycket på dagarna.”
Respons – Kategorin respons hade förmodligen lika
gärna kunnat benämnas synliggörande. För det är just
det barn och unga ger uttryck för: ”Jag var en i gruppen
och de lyssnade på mig, fast jag inte alltid visste vad
jag skulle säga. De blev inte chockade.” Att diskutera
kring sina egna funderingar framhåller några som
mycket viktigt: ”Jag såg två personer som klättrade upp
för en bergvägg, försökte ropa på dem … de hörde inte
… man tänkte ju … jag ropade så högt jag kunde …
man hör inte själv när det brusar … jag vet inte om det
brusade. Så jag tog upp det i gruppen.” Att få tillfälle
att berätta för andra som till och bland kunde fylla i
minnesluckor av det man varit med om framhålls som
värdefullt.
vuxnas åsikter om
stödgrupper för barn
I utvärderingsmaterialet finns vuxnas åsikter om hur de
upplevt stödgruppsverksamheterna för sina eller andras
barn. Några kortfattade åsikter från vuxna om vad de
tycker att deltagandet i stödgrupp betytt för barns och
ungdomars del presenteras i punktform:
Positiva utsagor
Jag är så glad att de fick möjlighet att delta, det
gjorde tjejerna gott.
Jo jag såg på henne att hon mådde bättre och
bättre, undrar hur det varit annars. Hon var till
och med glad när vi åkte hem i bilen och pratade
på om allt de gjort och så …
Det här har varit riktigt bra. Vi är kanonnöjda,
det vill vi verkligen säga. Det hade inte kunnat
bli bättre.
Alla barn som varit med om svåra saker borde
få möjlighet att delta i grupp med andra barn. Vi
vuxna kan nog inte ge samma sak, här är de ju
Stöd efter flodvågen 28