Skåne resorna - Föreningen Natur och Samhälle i Norden
Skåne resorna - Föreningen Natur och Samhälle i Norden
Skåne resorna - Föreningen Natur och Samhälle i Norden
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
1<br />
I <strong>Skåne</strong> med FNSiN<br />
- <strong>och</strong> Linné som<br />
färdkamrat
2<br />
<strong>Föreningen</strong> <strong>Natur</strong> <strong>och</strong> <strong>Samhälle</strong><br />
i <strong>Norden</strong> (FNSiN)<br />
FNSiN grundades år 1973<br />
Ur föreningens stadgar:<br />
§2 <strong>Föreningen</strong> skall samla intresserade av<br />
natur <strong>och</strong> samhälle i <strong>Norden</strong> till allsidiga studier<br />
därav. Genom studieverksamhet, föreläsningar,<br />
exkursioner <strong>och</strong> publikationer skall <strong>Föreningen</strong><br />
sprida kunskap om natur <strong>och</strong> samhälle med huvudinriktning<br />
på <strong>Norden</strong>. <strong>Föreningen</strong> är en religiöst<br />
<strong>och</strong> partipolitiskt obunden ideell förening.<br />
§3 <strong>Föreningen</strong>s huvudsakliga intresseområden<br />
är Danmark, Finland, Färöarna, Grönland,<br />
Island, Norge, Sverige <strong>och</strong> Åland samt områden<br />
med historisk eller annan anknytning till länderna<br />
i <strong>Norden</strong>.<br />
FNSiN samarbetar med Studieförbundet Vuxenskolan<br />
<strong>och</strong> med andra föreningar. FNSiN<br />
ingår i Förbundet för Ekoparken. Läs mer på<br />
vår hemsida www.fnsin.nu.<br />
Om denna rapport<br />
Detta är en sammanställning av texter <strong>och</strong> bilder<br />
som tillkommit i samband med att FNSiN ordnade<br />
en studiecirkel <strong>och</strong> en resa (med två grupper) med<br />
anknytning till Linnéjubiléet 2007. Vissa texter<br />
skrevs till studiecirkeln, andra ha tillkommit efter<br />
resan som genomfördes 2008.<br />
Redigeringen avslutads i februari 2011.<br />
Framsida: ”I sluten ordning dessa gråa hopar står<br />
vakt från hedenhös <strong>och</strong> folket säger att backen spökar,<br />
att den gnyr <strong>och</strong> ropar ...” (Anders Österling:<br />
Ale stenar)<br />
Foto: Sara Mariasdotter<br />
Baksidan: Säden är mogen.<br />
Foto: Claes Göran Ström<br />
Skånska Resan 2007 - 2008<br />
– i Linnés spår<br />
I maj 1749 passerade Carl von Linné gränsen till<br />
<strong>Skåne</strong> <strong>och</strong> befann sig sedan på upptäcktsfärd<br />
genom landskapet ända till början av augusti.<br />
Hans reseberättelse är en enastående inventering<br />
av natur <strong>och</strong> vardagsliv. Uppenbarligen blev han<br />
mycket tillfreds med vad han såg eftersom han<br />
konstaterade:<br />
”Alltså kan ett land av så förträffeligt klimat ej annat<br />
än vara det härligaste; ja det liknar så mycket Tyskland<br />
<strong>och</strong> Danmark, att man kunde säga, det havet liksom<br />
med våld skurit <strong>Skåne</strong> ifrån de södre länder <strong>och</strong> lagt det<br />
till Sverige.” <strong>och</strong> ”Invånarne äro alltså lyckelige, som<br />
bebo ett så ädelt land <strong>och</strong> kunde vara långt fler.”<br />
Vad är det som gör <strong>Skåne</strong> speciellt? Berggrunden,<br />
landskapsbilden, klimatet, bebyggelsen, det dubbla<br />
historiska <strong>och</strong> kulturella arvet – allt detta <strong>och</strong> en hel<br />
del annat gör <strong>Skåne</strong> särpräglat. Men vad har hänt i<br />
<strong>Skåne</strong> sedan Linné var på besök? Och vad skulle<br />
han känna igen idag? Ja, Öresundsbron har återförenat<br />
<strong>Skåne</strong> med det Danmark som det liknar<br />
<strong>och</strong> en gång var en del av. Men hur har landskapet<br />
omvandlats när bebyggelsen <strong>och</strong> vägarna<br />
brett ut sig, nya brukningsmetoder har införts,<br />
arbetet har industrialiserats <strong>och</strong> kanske klimatet<br />
är på väg att förändras? Vad hände med djurlivet?<br />
Ja, storkarna, som Linné såg ”dageligen spatsera<br />
med sina långa ben på slätten” - de försvann (men<br />
man har försökt få dem tillbaka). Vad blev det<br />
av klockgrodorna som ”bomma <strong>och</strong> sammanringa in<br />
på sena aftnarna” i dammar <strong>och</strong> vattendrag? Hur<br />
gick det för ”marsvinen” (tumlarna) i havet? Vad<br />
händer nu längs kusten när vågorna äter av<br />
stränderna <strong>och</strong> havsytan kanske stiger på grund<br />
av att klimat blir varmare? Hur gick det med de<br />
geologiska förutsättningarna – att bryta kalk,<br />
stenkol, alun mm?<br />
De naturliga förutsättningarna kan visserligen<br />
synas vara de samma, men havet äter på kusterna,<br />
kanske till följd av klimatförändringen. Näringslivet,<br />
bebyggelsen <strong>och</strong> kommunikationerna<br />
har i hög grad förvandlat kulturlandskapet. Våtmarkerna<br />
har krympt, icke minst på grund av<br />
utdikning <strong>och</strong> igenväxning, så att livsmiljön för<br />
grodor <strong>och</strong> fåglar har förändrats. Men slott,<br />
herresäten, kyrkor <strong>och</strong> fornlämningar finns kvar,<br />
ortnamnen likaså. Några av Linnés iakttagelser<br />
ledde nog till förändringar, t.ex. skiftesreformen.
Mindre föremål finns kvar på museer. Många<br />
myter <strong>och</strong> skrönor finns nertecknade. Senare<br />
tiders litteratur <strong>och</strong> konst kunde Linné förstås<br />
inte ana sig till.<br />
Under hösten <strong>och</strong> vintern 2007/08 genomförde<br />
vi i FNSiN en studiecirkel om <strong>Skåne</strong>. <strong>Föreningen</strong><br />
hade under några år hållit studiecirklar om<br />
svenska landskap <strong>och</strong> sedan gjort resor i samma<br />
landskap. Att välja <strong>Skåne</strong> var för oss ett sätt att<br />
anknyta till Linné-jubileet – 300 år efter Linnés<br />
födelse. Eftersom det 2008 var 350 år sedan<br />
<strong>Skåne</strong> överfördes till Sverige var även det ett<br />
skäl att särskilt uppmärksamma just det landskapet.<br />
När Linné besökte <strong>Skåne</strong> hade det emellertid<br />
varit en helt integrerad del av Sverige i endast<br />
30 år.<br />
Det finns naturligtvis massor av källor att ösa ur<br />
<strong>och</strong> Linnés egen reseskildring är en av de rikaste.<br />
Under studiecirkeln fördjupade vi oss var <strong>och</strong> en<br />
i ett tema som, trots att vi var ganska många <strong>och</strong><br />
ambitiösa, inte på långt när täcker in alla aspekter<br />
av landskapet.<br />
Efter studiecirkeln var så många intresserade av<br />
att se landskapet i verkligheten att det inte gick<br />
att samla alla i en grupp. Det fanns stora likheter<br />
mellan <strong>resorna</strong> men också skillnader. Båda grupperna<br />
bodde på vandrarhem först tre nätter i<br />
<strong>Skåne</strong> Tranås, sedan tre nätter i Skäralid, <strong>och</strong><br />
3<br />
gjorde ambitiösa dagsturer med inslag av natur<br />
<strong>och</strong> kultur, fåglar, blommor, slott, konst, geologiska<br />
märkvärdigheter, mat <strong>och</strong> historia, stort<br />
<strong>och</strong> smått.<br />
Den första gruppen (9 deltagare) reste 11-17<br />
maj, när det blommade <strong>och</strong> kvittrade som mest i<br />
landskapet. Den andra gruppen (7 deltagare)<br />
gjorde sin turné i <strong>Skåne</strong> under högsommaren,<br />
första juliveckan, vilket delvis påverkade programmet.<br />
Den rikaste blomningen var över, den<br />
mest intensiva fågelsången också. Men dagarna<br />
var långa <strong>och</strong> soliga. Eftersom det var varmt<br />
blev det nödvändigt att ta rejäla badraster de<br />
flesta dagarna.<br />
Den här rapporten består av texter som deltagarna<br />
skrev under studiecirkeln samt minnesanteckningar<br />
<strong>och</strong> reflektioner <strong>och</strong> bilder från <strong>resorna</strong>.<br />
<strong>Natur</strong>ligtvis är det inte i någon mening<br />
heltäckande utan mycket personligt <strong>och</strong> fragmentariskt.<br />
Det finns hur mycket som helst att<br />
säga om <strong>Skåne</strong>.<br />
Anders Schærström, Cirkelledare<br />
Vandrarhemmet vid den gamla kvarndammen i<br />
<strong>Skåne</strong>-Tranås.<br />
Foto: Claes Göran Ström
Linné, 10 juni. Lund:<br />
”Akademien i Lund hade så ansenligen blivit bättrad de<br />
ett <strong>och</strong> tjugu åren, sedan jag här studerade, att jag näppeligen<br />
ville känna henne igen ...<br />
Lundagården, som frammanför akademien var anlagd<br />
av vår makalösa överhovintendent herr baron Hårleman,<br />
var oförlikligt präktig med de många slags trän han var<br />
prydd; utom det att han var omgiven med en fast mur <strong>och</strong><br />
stängd med tre vackra järnportar. Norr om akademien<br />
var ett stort fält till stallgård, där observatorium även var<br />
tillärnat.”<br />
Lund, Linné <strong>och</strong> FNSiN<br />
Linné ägnade förvånansvärt lite uppmärksamhet åt<br />
Lund. Han sammanträffade med biskopen men nämner<br />
inte domkyrkan. Han gör en lista över professorerna,<br />
som ”voro vid denna tiden många hedervärde,<br />
lärde <strong>och</strong> namnkunnige män”, inalles 11 stycken.<br />
Han noterar att det finns 196 borgare i staden. Däremot<br />
söker han som alltid efter växter. ”Flora Lundensis,<br />
som för 20 år sedan givit mig så mången angenäm<br />
stund, besöktes nu på de förfallne vallar omkring<br />
staden, där jag såg vad förändring hon undergått<br />
på så få år”.<br />
FNSiN-grupperna har valt att samlas i Lund, proviantera<br />
<strong>och</strong> – liksom Linné – snabbt åka vidare, men<br />
hinner ändå med några av de viktigaste sevärdheterna.<br />
Om Lund hade förändrats mycket på de 20 åren<br />
mellan Linnés båda besök, så har de drygt 250 år<br />
som sedan gått inneburit förändringar som Linné<br />
4<br />
I Lund<br />
knappast kunnat ana. I början av 200-talet har Lund<br />
110 000 invånare. Universitetet har ca 45 000 studenter<br />
<strong>och</strong> ca 6 000 anställda. Och ändå finns några spår<br />
<strong>och</strong> minnen kvar.<br />
Vi promenerar genom Lundagård. Linné noterade<br />
med uppskattning Lundagård, ”som framför akademien<br />
var anlagd av vår makalösa överhovintendent<br />
herr baron Hårleman, var oförlikneligt präktig med<br />
de måna slags trän han var prydd”. Parken Lundagård<br />
ligger i Lunds historiska centrum, där det för<br />
mer än 1 000 år sedan byggdes en kungsgård. Alldeles<br />
intill står sedan 1100-talet den mäktiga domkyr-<br />
Till vänster : En tvla som anger Mmeridianen för<br />
den Akademiska Kvarten, exakt en timme <strong>och</strong> 15<br />
minuter från lokal Greenwich tid. Referenspunkten<br />
avtäcktes av Uarda-Akademien 1996 <strong>och</strong> du hittar<br />
den mitt framför fontänen vid Universitetshuset..<br />
Uarda-Akademien är en sammanslutning av lunda<br />
spexare <strong>och</strong> karnevalister, vars syfte är att "slå vakt<br />
om Uarda-traditionens kontinuitet, samt att verka för<br />
den lundensiska spex- <strong>och</strong> humortraditionens bevarande<br />
<strong>och</strong> utvecklande. Akademien bildades 1958<br />
Foto: Sara Mariasdottter
Vänstra sidan: Framför det medeltida uret i Lunds<br />
domkyrka.<br />
Ovan: Besök på Kulturen<br />
Till höger: Mannen som bryter sig ur klippan. Skulptur<br />
av Axel Ebbe.<br />
Foton: Sara Mariasdottter<br />
kan <strong>och</strong> på motsatta sidan ligger universitetsbyggnaden<br />
– som inte fanns på Linnés tid. Ett par andra<br />
byggnader fanns dock, när han kom förbi <strong>och</strong> som<br />
redan då hade ett par hundra år på nacken: Liberiet<br />
<strong>och</strong> Kungshuset, alias Lundagårdshuset.<br />
Linné skulle förmodligen ha uppskattat Botaniska<br />
trädgården, som hyser 7 000 arter. Alldeles i närheten,<br />
vid Tomegap, fann han ”La Voue (Luteola, Fl.<br />
439)” som han sökte efter.<br />
Vi besöker Kulturen, museet som grundades 1892,<br />
där byggnader från det gamla bondesamhället i södra<br />
Sverige har samlats <strong>och</strong> bevarats. Vi ser på domkyrkan<br />
med det medeltida uret <strong>och</strong> kryptan med skulpturerna.<br />
En av dem sägs vara jätten Finn, som försökte<br />
välte kyrkan men blev förstenad.<br />
Sedan fortsätter vi österut. Vårgruppen spanar efter<br />
fåglar vid Krankesjön. Sommargruppen stannar först<br />
i Fågelsångsdalen.<br />
Anders Schærström<br />
5
Fåglar som Linné såg under sin<br />
Skånska resa 1749<br />
25 fågelarter har jag hittat i boken, varav en papegoja<br />
som fanns i herr professor Brings hus i<br />
Lund.<br />
Sidensvans <strong>och</strong> tallbit omnämns bara som storleksjämförelse<br />
<strong>och</strong> ejder som detderdun som<br />
skåningarna har i de täcken som de använder t o<br />
m om sommaren.<br />
Som jämförelse: man kan se ca 100-140 arter på<br />
en tvådagarsresa till Öland om hösten<br />
Fanns det inte fler?<br />
Linnés Systema <strong>Natur</strong>ae kom i första upplaga<br />
1735 <strong>och</strong> innehöll totalt 12 foliesidor. Fåglarna<br />
rymdes där på en tredjedels sida.<br />
Jag har hittat en lista över första fynd av fåglar i<br />
Sverige <strong>och</strong> 1751 fans ca 18 st beskrivna i div.<br />
litteratur.<br />
De 2 äldsta referenserna är från runstenar:<br />
Korp från 500-talet the Järsberg stone i Vrl <strong>och</strong><br />
Näktergal på en sten i Gamla Lödöse 1250 Vg.<br />
Orre omnämns i Snorre Sturlasons Heimskringla<br />
1018<br />
Karlskrönikan, Olaus Magnus, Laurentius Petir,<br />
Rudbeck d y hör till de äldre upptecknarna.<br />
Flertalet av dagens kända fåglar har inte folkliga<br />
namn som är äldre än 200 år. De som har gamla<br />
namn är Jaktbara fåglar, Fåglar i folktron eller<br />
Fåglar som på annat sätt dragit uppmärksamhet<br />
till sig.<br />
Kände han inte igen fler?<br />
Linné hade liksom Artedi som student bevistat<br />
de första ornitologiska föreläsningarna som hölls<br />
i Sverige 1727-29 av Rudbeck d y i Upsala.<br />
Senare blev Linné informator i Rudbecks hem<br />
<strong>och</strong> kom i kontakt med <strong>och</strong> studerade Rudbecks<br />
”Fogelbok”.<br />
Rudbeck hade upptäckt <strong>och</strong> beskrivit på identifierbart<br />
sätt över 30 nya arter.<br />
Motsvarande för Linné är högst 18 <strong>och</strong> i bara tre<br />
fall är det helt säkert att L var först: Skärfläckan,<br />
högugglan <strong>och</strong> stenknäcken.<br />
6<br />
Fåglar<br />
Men Linné var nog intresserad av fåglar. Han<br />
beskriver dom i Systema <strong>Natur</strong>ae som:<br />
”luftvarelser, sångbegåvade, bevingade, fagrast<br />
av alla”.<br />
Där delar han in naturen i tre riken: växtriket,<br />
djurriket <strong>och</strong> stenriket. I djurriket ingår en avdelning<br />
som han kallar Paradoxa som behandlar<br />
drakar <strong>och</strong> satyrer, sagodjur <strong>och</strong> fantasifoster.<br />
Ornitologi är ju inte bara artkunskap.<br />
L har betytt mycket för systematisering, namnsystem,<br />
forskning.<br />
Redan i 10de upplagan av Systema <strong>Natur</strong>ae 1758<br />
är fåglarna systematiserade <strong>och</strong> indelade i 6 eller<br />
7 ordningar.<br />
1757 publicerade han en avhandling om flyttfågelforskning<br />
Migrationens Avium.<br />
Dock lär han ha trott att svalorna <strong>och</strong> även storkarna<br />
övervintrade på sjöbotten. (I <strong>och</strong> för sig<br />
inte orimligare än tron på att fåglar kan flyga<br />
tusentals mil <strong>och</strong> hitta tillbaka till exakt samma<br />
holk som förra året.)<br />
Birgitta Fransson Gidlöf<br />
Foto: Sara Mariasdottter
Första dagen – kväll vid Krankesjön<br />
(11 maj)<br />
Efter att ha sett på Lund åkte vi genom Revingehed<br />
fram till Krankesjöns östra del där vi åt<br />
upp vår medhavda mat <strong>och</strong> kunde samtidigt<br />
lyssna till tonerna från trädgårdssångare, svarthätta<br />
<strong>och</strong> näktergal. Vid sidan av Krankesjöns<br />
östra torn gick vi ut på en spång genom vassen<br />
mot ett gömsle, där på spången med en härlig<br />
känsla kunde vi avnjuta sångerna från bl. a. sävsångare,<br />
en rörligare sång än rörsångaren, ljuder<br />
stundtals med iver för att då <strong>och</strong> då gå ned i ett<br />
måttligare tempo. Rörsångaren sjunger mer i en<br />
jämn ström. Där emellan hörde vi tre stycken<br />
rördrommar, tutande, ett läte som att blåsa i en<br />
glasflaska. I vassen fick vi en bra observation av<br />
en sävsparv som dinglar fram <strong>och</strong> tillbaka med<br />
vasståt, en hane med dess kolsvarta huvud <strong>och</strong><br />
sin kritvita nackring. Det kom också en glada<br />
flygande över våra huvuden, som känns igen på<br />
den långa djupt kluvna stjärten <strong>och</strong> dess roströda<br />
färg. Den lever <strong>och</strong> övervintrar i <strong>Skåne</strong> <strong>och</strong><br />
var den rovfågel som vi såg mest under <strong>Skåne</strong>resan.<br />
Rune Lundqvist<br />
7<br />
Vårkväll vidKrankesjön<br />
Foto: Anders Schærström
”Linnæus var intet stor, intet liten, mager, brunögd. Lätt,<br />
hastig, gick fort, gjorde allting prompt, tolte ej sent folk; vart<br />
hastigt rörd, sensibel.” Så porträtterar Linné sig själv i en<br />
av sina små självbiografier. Han var inte en djärv<br />
upptäckarnatur, han var snarare resenären som överallt<br />
fann sin spänning. Och hans eget forskningsfält<br />
blev vårt land – ingen kände det bättre än han.<br />
Han tillhörde partiet Hattarna, som förde en näringspolitik<br />
med förkärlek för industri i stället för lantbruk.<br />
<strong>Natur</strong>vetenskaperna kunde passa in i det<br />
mönstret, vara nyttiga för nationen <strong>och</strong> spridas till<br />
folket. Därför tyckte han att vissa skrifter borde skrivas<br />
på svenska <strong>och</strong> inte på latin. De höga herrarna<br />
trodde på Linné <strong>och</strong> det var på riksdagen uppmaning<br />
som hans tre landskapresor genomfördes. Märkvärdigheter<br />
<strong>och</strong> nytta – så sammanfattades innehållet i<br />
dessa resor. Resan till <strong>Skåne</strong> 1749 stördes tidvis av<br />
sjukdom <strong>och</strong> innehöll också ett melankoliskt möte<br />
med hembygden. Han såg inte bara landskapet <strong>och</strong><br />
dess innevånare i ljusa färger. Sverige var ett land<br />
med fattigdom <strong>och</strong> sociala problem. Män som han<br />
sett som unga drängar i sin barndom gick nu omkring<br />
skröpliga, med grått hår <strong>och</strong> vitt skägg. Det<br />
förfallet lastade Linné brännvinet för. Men vad kunde<br />
han göra? Överheten hade inte skickat ut honom<br />
för att upptäcka landets fattigdom utan dess rikedomar.<br />
Boken Skånska resan innehåller till exempel ett protektionistiskt<br />
förslag att sätta upp flätade gärdsgårdar<br />
vid flodmynningarna för att hindra fisken att fly ur<br />
landet. Linné säger i boken: Är väl något land rikare på<br />
vatten än Sverige <strong>och</strong> därmed fattigare på fisk? Orsaken är<br />
merendels, att bommar sällan sättas för fisken utan han får<br />
fritt <strong>och</strong> obehindrad passera strömmarna till havet, varifrån<br />
han icke återkommer.<br />
Klockgrodor såg han många av vid Sövdeborg. De<br />
skrek mot aftonen liksom man hade på långt håll<br />
ringt med stora klockor. Bönderna kallade detta slags<br />
grodor för korngrodor, eftersom de började höras<br />
när det var rätt tid för kornet att sås.<br />
Linné noterade att andra grodor spelade i kärren mot<br />
natten med ett oupphörligt kacklande, varje natt till<br />
midsommar, där de hos oss slutar sin lek tidigt på<br />
våren när isen har gått bort. De hade också ett helt<br />
annat läte här, smattrade som gäss eller ankor <strong>och</strong><br />
måste alltså vara ett helt särskilt släkte ifrån de svenska.<br />
Han såg också många storkbon i träden <strong>och</strong> noterade<br />
att storkarnas föda bestod av snokar, ålar <strong>och</strong><br />
8<br />
Linné, <strong>Skåne</strong>s våtmarker<br />
<strong>och</strong> groddjur<br />
grodor. Linné tyckte att grodorna var vidriga <strong>och</strong><br />
äckliga.<br />
Det finns olika våtmarker i <strong>Skåne</strong>, vidsträckta mossar<br />
med enstaka förkrympta martallar, rikkärr med färggranna<br />
orkidéer, betade strandängar utmed slättsjöarna,<br />
kärr, fuktängar <strong>och</strong> sumpskog. Men de flesta av<br />
<strong>Skåne</strong>s kvarvarande våtmarker är påverkade av dikning,<br />
skogsplanering eller torvtäkt.<br />
Stora delar av våtmarkerna i <strong>Skåne</strong> har försvunnit<br />
under de senaste 200 åren – man räknar med att 90<br />
% är förstörda sedan man började dika i stor skala.<br />
Dessutom växer många av de som finns kvar igen<br />
med träd <strong>och</strong> buskar eller torkar ut efter att omgivningen<br />
har dikats i syfte att öka virkesproduktionen<br />
<strong>och</strong> genom torvbrytning. Skogarnas myrområden har<br />
också börjat växa igen på grund av klimatförändringar,<br />
uttorkning <strong>och</strong> gödningseffekter av kvävenedfall.<br />
Våtmarkerna fungerar som naturliga reningsverk för<br />
vattnet <strong>och</strong> har mycket stor betydelse för växt- <strong>och</strong><br />
djurlivet.<br />
Tack vare sitt sydliga läge <strong>Skåne</strong> landets rikaste groddjurs-<br />
<strong>och</strong> kräldjursfauna med flera arter utöver de<br />
man vanligen finner i södra <strong>och</strong> mellersta Sverige.<br />
Bland djuren är grodorna särskilt populäre som<br />
”ambassadörer” för våtmarkerna. I <strong>Skåne</strong> finns nio<br />
av Sveriges tio grod- <strong>och</strong> paddarter. Långbensgroda,<br />
grönfläckig padda, lövgroda, lökgroda <strong>och</strong> klockgroda<br />
finns bara i <strong>Skåne</strong>.<br />
Lövgrodan är vår minsta groda, lätt igenkännlig på<br />
den i regel gröna färgen. Men den kan skifta färg <strong>och</strong><br />
anpassa sig till omgivningen. Den är tillplattad <strong>och</strong><br />
mycket smäcker. Det är en klättrande groda med<br />
häftskivor på tår <strong>och</strong> fingrar <strong>och</strong> den har ett smidigt<br />
rörelsesätt. Den är ofta svår att se där den sitter <strong>och</strong><br />
solar sig i lövverket intill en liten damm. Det händer<br />
att den också på eftersommaren låter höra sitt spelläta<br />
från buskar <strong>och</strong> träd. Artens utbredning har halverats<br />
under 1900-talet. På de friska, fuktiga ängarna i<br />
Stenshuvud kan man få se både lövgroda <strong>och</strong> klockgroda.<br />
Efter leken på försommaren ger sig lövgrodan<br />
ut på ibland kilometerlånga vandringar i grannskapet.<br />
Man kan få se den sitta alldeles stilla på ett blad i<br />
väntan på att ett lämpligt byte ska dyka upp. Elle<br />
man kanske får se den när den träffsäkert hoppar<br />
<strong>och</strong> fångar en insekt.<br />
Lökgrodan trivs på sandjordar i södra <strong>Skåne</strong> där den<br />
snabbt kan gräva ner sig <strong>och</strong> gömma sig. Den är Sveriges<br />
mest hotade <strong>och</strong> sällsynta groddjur. Nya dam-
I Bäckhalladalen<br />
Foto: Sara Mariasdottter<br />
mar har anlagts för att kunna bevara den. Ljudet av<br />
regndropparnas plaskande mot marken är en signal<br />
som lockar fram den från underjorden efter en torrperiod.<br />
Den är nattaktiv <strong>och</strong> gömmer sig i djupa,<br />
lodräta gångar. Den gräver med skovlar på bakbenen<br />
<strong>och</strong> gräver baklänges eftersom den då har uppsikt<br />
över sin omgivning <strong>och</strong> kan hoppar fram <strong>och</strong> fånga<br />
byten. Lökgrodan har ett kluckande läte.<br />
Klockgrodan är en klumpig <strong>och</strong> paddliknande, vattenlevande<br />
groda. Huden är på ryggsidan vårtig <strong>och</strong><br />
undersidan slät <strong>och</strong> bjärt färgad i blåsvart,<br />
orangerött, svart <strong>och</strong> vitt, ett varningsmönster. Teckningen<br />
på buken är unik för varje individ. Längden<br />
är upp till 4,5 cm. De är giftiga <strong>och</strong> till <strong>och</strong> med snoken<br />
låter dem vara i fred. Under sommarhalvåret går<br />
den bara upp på land för att söka föda, främst insekter.<br />
I Stenshuvud kan man både få höra <strong>och</strong> se<br />
klockgroda som också ger sig ut på vandring efter<br />
leken. Vid alkärren i parken prasslar de ibland på<br />
marken bland alla torra löv. Där är det mest långbensgrodan<br />
som håller till. Den finns också att se vid<br />
Mossen, söder om stora alkärret. Där ha den sin lekplats.<br />
Klockgrodan har sitt ursprung i Danmark <strong>och</strong> för<br />
tvåhundra år sedan var klockgrodan allmän i grunda<br />
solexponerade dammar i <strong>Skåne</strong>. Utdikning <strong>och</strong> ändrad<br />
markanvändning var viktiga orsaker till att den<br />
försvann.<br />
9<br />
Vid Mölle, som länge var den enda säkra svenska<br />
lokalen, dog klockgrodan ut i början av 1960-talet<br />
Men i början av 1980-talet startade det framgångsrika<br />
Projekt klockgroda <strong>och</strong> arten finns nu på ett flertal<br />
lokaler i <strong>Skåne</strong>, bl.a. Bäckhalladalen, Baldringe, Stenshuvud<br />
<strong>och</strong> Mölle mosse. Grodorna i Mölle har blivit<br />
helt beroende av hjälp därför att området har blivit<br />
avsevärt torrare. På sensommaren 1995 lade man<br />
ut en slang mellan en bäck <strong>och</strong> klockgrodornas vatten.<br />
Det slog väl ut <strong>och</strong> 1996 bidrog slangen <strong>och</strong><br />
den rikliga nederbörden till att det utvecklades fler<br />
ungar än på många år.<br />
Klockgrodan uppehåller sig mest vid grunda vegetationsrika<br />
slättsjöar <strong>och</strong> dammar med någorlunda<br />
klart vatten. Det är lätet som gjort klockgrodan berömd<br />
<strong>och</strong> orsakat dess namn.<br />
I slutet av april kommer klockgrodorna fram efter<br />
övervintringen <strong>och</strong> söker sig till vatten. Hannarna<br />
blåser upp sig som ballonger <strong>och</strong> spelar helt öppet<br />
flytande på vattnet. Man kan lyssna till spelet <strong>och</strong> se<br />
hanarnas revirstrider. Spelet pågår under nästan hela<br />
sommaren. Lätet brukar liknas vid en gonggong, avlägsen<br />
klockringning eller ljudet då man blåser i en<br />
tomflaska. Den har en liten, tillplattad kropp med<br />
vårtig hud. När den känner sig hotad böjer den ryggen,<br />
vrider upp benen <strong>och</strong> visar den färggranna undersidan.<br />
<strong>Natur</strong>reservatet Bäckhalladalen är en ganska okänd
naturpärla strax nordväst om Simrishamn. Reservatet<br />
har bildats till förmån för bland annat hasselmus <strong>och</strong><br />
groddjur. Flera små <strong>och</strong> grunda vattensamlingar<br />
finns i trakten <strong>och</strong> både lövgroda <strong>och</strong> klockgroda<br />
finns där. Det finns buskage, på vissa ställen tära, till<br />
förmån för hasselmus <strong>och</strong> lövgroda.<br />
Fyledalen, ungefär en mil sydost om Sjöbo, har stora<br />
botaniska <strong>och</strong> zoologiska värden. Det är en sprickdal<br />
med bokskogsklädda <strong>och</strong> branta sluttningar. I småvatten<br />
i eller vid Fyledalen har lövgrodor sina lekplatser<br />
<strong>och</strong> från dem klättrar de upp i den omgivande<br />
snår- <strong>och</strong> buskvegetationen. På vårkvällarna smattrar<br />
de i sina blöta lekplatser. Det finns också klockgrodor<br />
i de grunda pölarna.<br />
Groddjuren drabbas hårt av torrläggningar, skuggande<br />
<strong>och</strong> försurande granplantering <strong>och</strong> av att många<br />
vatten, speciellt i norra <strong>Skåne</strong>, försurats genom luftföroreningar.<br />
Plantering av gran i <strong>Skåne</strong>s lövskogar<br />
utgör ett direkt hot mot lövgrodan. Arten fordrar<br />
hög vattenkvalitet <strong>och</strong> är känslig för den pHsänkning<br />
som granplanteringar medför. Den skuggiga<br />
miljön kan också spoliera larvens utveckling till ett<br />
fullvuxet djur. Dessutom misstänks groddjuren lida<br />
av den ökade instrålningen av UV-ljus.<br />
Sverige har tillsammans med ett flertal nationer i<br />
världen förbundit sig att bevara <strong>och</strong> hejda förlusten<br />
av den biologiska mångfalden genom att värna om<br />
arter <strong>och</strong> deras livsmiljöer. Antalet våtmarker med<br />
formellt skydd, exempelvis som naturreservat eller<br />
nationalpark har ökat under senare år. <strong>Skåne</strong> är ett av<br />
fem län i Sverige som på försök utarbetar en landskapsstrategi<br />
för bevarande <strong>och</strong> hållbart nyttjande av<br />
naturresurser.<br />
Länsstyrelsen har satt upp ett miljökvalitetsmål för<br />
myllrande våtmarker <strong>och</strong> man tror att det ska kunna<br />
nås till år 2020. Men då krävs mer resurser för nyanläggning<br />
<strong>och</strong> restaurering av våtmarker, information<br />
till markägare samt effektivare ekonomiska styrmedel.<br />
Men också ett förbättrat ekologiskt helhetsperspektiv<br />
i arbetet med att anlägga <strong>och</strong> sköta våtmarkerna.<br />
Länsstyrelsen får hjälp av kommunerna <strong>och</strong><br />
ideella organisationer i arbetet för att nå miljökvalitetsmålen.<br />
Våtmarkerna bidrar också till att minska övergödningen.<br />
EU:s jordbrukarstöd är den huvudsaklige<br />
finansieringskällan <strong>och</strong> varar för mer än 85 % av<br />
åtgärderna.<br />
För att nå miljömålet Ingen övergödning måste näringstransporten<br />
från jordbruksmarken minska. Det<br />
kan man göra genom att odla fånggrödor. Då tas<br />
kvävet i marken upp av växterna i stället för att<br />
transporteras ut till vattendragen. Odlingen av fånggröda<br />
är den viktigaste åtgärden för att minska kväveläckage<br />
från åkermark.<br />
En annan metod är att anlägga skyddszoner av bevuxen<br />
mark närmast vattendragen. Vanligast är att<br />
man odlar vall. Idag kan lantbrukare söka ersättning<br />
för skyddszon i anslutning till vattendrag. Skyddszo-<br />
10<br />
nen får inte gödslas <strong>och</strong> inga kemiska bekämpningsmedel<br />
får användas. Det stora intresset för skyddszoner<br />
tyder på ett ökat miljötänkande i jordbruket.<br />
<strong>Natur</strong>ens mångfald i <strong>Skåne</strong> har inte någon motsvarighet<br />
i landet i övrigt. Det gäller både djur- <strong>och</strong><br />
växtliv <strong>och</strong> det beror på att <strong>Skåne</strong> har ett milt klimat<br />
<strong>och</strong> en stor variationsrikedom vad gäller berggrund,<br />
jordarter, jordmåner, sjöar <strong>och</strong> varierande kusttyper.<br />
Man <strong>Skåne</strong> har också en stor andel av landets rödlistade<br />
djurarter. Även om förhållandena för arter förbättras<br />
så tar det lång tid för biologiska processer att<br />
återhämta sig. Ett åtgärdsprogram har inletts för de<br />
hotade arter som har behov av riktade åtgärder.<br />
När nya våtmarker anläggs flyttar olika djur snabbt<br />
dit – ett tecken på att våtmarkerna är behövda. Storken<br />
är en symbol för våtmarkerna <strong>och</strong> den har börjat<br />
häcka igen i <strong>Skåne</strong>.<br />
Det nationella målet innebär för <strong>Skåne</strong> att samtliga<br />
våtmarksområden i Myrskyddsplan för Sverige ska<br />
ha ett långsiktigt skydd senast 2010. Minst 2500 hektar<br />
våtmarker <strong>och</strong> småvatten ska anläggas, återskapas<br />
eller vara beslutade på strategiska platser i odlingslandskapet<br />
till år 2010 med utgångspunkt från år<br />
2000. Ytterligare minst 2500 hektar våtmarker bör<br />
planeras <strong>och</strong> snarast anläggas.<br />
Länsstyrelsen följer genom regelbundna inventeringar<br />
hur det går för groddjuren. Antalet lövgrodor har<br />
t.ex. ökar under de senaste åren. Innan Sturups flygplats<br />
byggdes så fanns Sveriges största bestånd av<br />
lövgroda i Svedala kommun. Idag återstår bara ett<br />
fåtal dammar med 10-talet djur där. Nya lekvatten<br />
måste återskapas <strong>och</strong> i januari 2000 startades ett projekt<br />
med att skapa fler dammar för lövgrodans västra<br />
population. Man fick pengar från <strong>Natur</strong>skyddsföreningen,<br />
Luftfartsverket, länsstyrelsen i <strong>Skåne</strong> <strong>och</strong><br />
L i o n s ’ C l u b .<br />
Regionförbundet för <strong>Skåne</strong>regionen påbörjade ett<br />
utvecklingsprogram 1997, där man sade att ”Ett bra<br />
landskap ska bli ännu bättre <strong>och</strong> kännetecknas av<br />
tillväxt <strong>och</strong> hållbarhet. Näringslivet <strong>och</strong> naturen ska<br />
blomstra.” Framtiden tillhör <strong>Skåne</strong>.<br />
Eva Pettersson<br />
Källor<br />
Carl von Linné: Skånska resan<br />
Sveriges Nationalatlas: Atlas över <strong>Skåne</strong><br />
Gunnar Broberg: ”Brunögd, lätt, hastig, gjorde allting<br />
promt” – Carl von Linné 1707-1778. Uppsala<br />
Universitet 1978<br />
Stenshuvud, nationalparken på Österlen. <strong>Natur</strong>vårdsverket<br />
1993<br />
<strong>Natur</strong>skyddsföreningen, www.snf.se<br />
Länsstyrelsen i <strong>Skåne</strong>: www.m.lst.se<br />
Miljömål http://miljomal.nu
Kristianstads vattenrike<br />
är ett skyddat våtmarksområde i Helge ås nedre lopp.<br />
2005 utsågs vattenriket av<br />
FN-organet UNESCO till biosfärreservat, det första i<br />
Sverige. Det omfattar ca 100 000 hektar <strong>och</strong> täcker<br />
en stor del av Kristinastads kommun. Sveriges lägsta<br />
punkt, 2,41 m under havsytan, ligger i K <strong>och</strong> lågläntheten<br />
var orsak till att staden anlades där av en dansk<br />
kung Kristian som försvarsanläggning i början av<br />
1600-talet.<br />
På fråga till Turistbyrån, vad man kunde satsa på om<br />
man bara hade 2 timmar <strong>och</strong> ändå ville få en uppfattning<br />
om vad vattenrike hade att erbjuda, rekommenderades<br />
vi att en tur med Flodbåt på Helge å.<br />
Turen tog just 2 timmar <strong>och</strong> förde oss uppför Helge<br />
å genom fågelrika strandängar <strong>och</strong> stora vasshav upp<br />
i Araslövsjön <strong>och</strong> åter till Tivoliparken i K. Efter en<br />
timmes färd <strong>och</strong> spaning efter pungmesbon, mal,<br />
rödspov m.m., m.m. lade vi till i en vassvik <strong>och</strong> serverades<br />
kaffe <strong>och</strong> kaka av den mångsidige <strong>och</strong> kunnige<br />
skepparen som underhöll med sakkunnig information<br />
om fågel <strong>och</strong> fisk, jordbruk, översvämningar,<br />
historik blandat med en del ålderstigna skämt om<br />
människolivet villkor <strong>och</strong> prövningar.<br />
Turen var värd sin 100-lapp <strong>och</strong> gav lust, att planera<br />
för en längre vistelse i vattenriket med rika tillfällen<br />
till fågelobservationer <strong>och</strong> andra naturupplevelser i<br />
Linnes spår. Linné besökte också området två gånger!<br />
2008-06-01<br />
Birgitta Fransson Gidlöf<br />
11<br />
Linné i Kristianstad<br />
20 maj.<br />
”Betesmarken omkring Kristianstad var utan mossa, varföre<br />
den såg ut härlig <strong>och</strong> grön samt gav ett tätare <strong>och</strong> tillräckeligare<br />
bete. Inundationen kring om staden på de fält, som endast<br />
om sommaren bliva torra, förog väl mossan, men en annor <strong>och</strong><br />
oss ännu obekant orsak hindade även mossan på de mera<br />
höglänte ställen, där vattnet icke kunde stanna.”<br />
I Vattenriket<br />
Foto: Anders Schærström
En gång, när jag tillbragte några sommardagar i min<br />
barndoms stad, kom ett par goda vänner från Stockholm<br />
på genomresa. Jag tog dem med på en bilfärd<br />
längs stranden ut mot Falsterbohalvön för att visa<br />
kusten <strong>och</strong> min favoritbadplats. Det var den väg,<br />
som Linné färdades ut mot Skanör <strong>och</strong> Falsterbo.<br />
– Det ser osvenskt ut, sade en av dem.<br />
Så hade jag inte tänkt på det, men kommentaren var<br />
nog ganska träffande, åtminstone för just den kuststräckan,<br />
men det var den kust som präglade mig<br />
under min barndom, där landet nätt <strong>och</strong> jämnt höjer<br />
sig över Östersjön.<br />
Hur ser då en typisk svensk kust ut? Skärgård, klippor?<br />
Ja, det är kanske vad många tänker på i första<br />
hand. Nej, <strong>Skåne</strong> har t.ex. ingen skärgård. Inte heller<br />
någon ”höga kusten”. Överallt ser man rakt ut till<br />
havs – låt vara att man vid Öresund, särskilt vid den<br />
norra delen, kan se över till Själland. Öarna runt <strong>Skåne</strong><br />
är lätt räknade. Ven – ”länets enda skärgårdsproblem”,<br />
som en gästföreläsande samhällsplanerare<br />
från länsstyrelsen uttryckte det en gång på en föreläsning<br />
under mina geografistudier i Lund.<br />
Hur som helst är <strong>Skåne</strong> i hög grad kustland. Och<br />
kusten är långt ifrån enhetlig – <strong>Skåne</strong> har kuster av<br />
flera olika slag. Man kan skilja mellan sandkust, klintkust,<br />
moränkust, marskkust <strong>och</strong> klippkust (SNA).<br />
Genom landskapet löper en markant geologisk gräns<br />
som ”diagonal” i nordväst-sydöst. I ena änden reser<br />
sig Kullaberg (Kullen) brant ur havet vid Öresunds<br />
utlopp. I den andra höjer sig Stenshuvud över den<br />
mjukt svängda Hanöbukten.<br />
Kusten har i hög grad präglat <strong>Skåne</strong> <strong>och</strong> det skånska<br />
livet. Kusten har inneburit näringsfång – fiske <strong>och</strong><br />
sjöfart, numera sommarturism <strong>och</strong> badliv. Havet har<br />
också inneburit ett latent hot <strong>och</strong> gör det nu än mer<br />
<strong>och</strong> på ett annat sätt än för tidigare generationer.<br />
Kusten förr <strong>och</strong> i framtiden<br />
Redan i början av sin reserapport skrev Linné att<br />
<strong>Skåne</strong> ”... det liknar så mycket Tyskland <strong>och</strong> Danmark,<br />
att man kunde säga, det havet liksom med våld<br />
skurit <strong>Skåne</strong> ifrån de södre länder <strong>och</strong> lagt det till<br />
Sverige.” Visserligen kände han inte till istider, havsytans<br />
förändringar eller landhöjning, men det låg<br />
12<br />
Skånsk kust<br />
Skånsk strandkant<br />
Foto: Sara Mariasdotter<br />
mycket i hans iakttagelse. När den stora inlandsisen<br />
smälte bort stod världshavets yta avsevärt lägre än<br />
idag. Sammanhängande land sträckte sig från dagens<br />
Sydsverige bort till vår tids Storbritannien. Det som<br />
skulle bli Östersjön var stor insjö, Baltiska issjön som<br />
för 10 000 år sedan tros ha avvattnats genom ett<br />
smalt vattendrag där Öresund idag skiljer <strong>Skåne</strong> från<br />
Själland. (SNA) Några av de tidigaste invånarna bosatte<br />
sig för omkring 7 500 år sedan å öar i en havsvik<br />
vid Skateholm, där det fanns gott om fisk, säl <strong>och</strong><br />
andra byten.<br />
Längre norrut i landet pågår landhöjningen fortfarande,<br />
men i <strong>Skåne</strong> har den avstannat <strong>och</strong> i stället har<br />
erosionen börjat äta av stränderna. Vi från FNSiN<br />
stannar en stund vid Löderup, där erosionen syns<br />
tydligare än någon annanstans i <strong>Skåne</strong>, antagligen<br />
tydligare än någon annanstans i Sverige. På 30 år har<br />
havet ätit sig upp till 150 meter inåt land.
Klippkust vid Kullen.<br />
Foto: Claes Göran Ström<br />
(Länsstyrelsen) Man har konstruerat ”hövder”, som<br />
ska skydda stranden, men det anses inte vara tillräckligt<br />
(Sjöberg).<br />
Den globala klimatförändring, som enligt de flesta<br />
experter pågår, kommer att påverka <strong>Skåne</strong>s kuster<br />
avsevärt. IPCC <strong>och</strong> SMHI har räknat med att medelvattenytan<br />
för <strong>Skåne</strong>- <strong>och</strong> Blekingekusten år 2100<br />
kan komma att ligga mellan 22 <strong>och</strong> 72 cm över dagens<br />
nivå. Ett varmare klimat kan medföra att extrema<br />
vattenstånd, kan återkomma allt oftare.(SMHI<br />
2007)<br />
Fiske <strong>och</strong> sjöfart<br />
Kusten har ger näring i form av fiske <strong>och</strong> sjöfart.<br />
Mest tänker man kanske på sill- <strong>och</strong> ålfiske. Under<br />
senmedeltiden (ca år 1200 – 1500) inföll sillfiskets<br />
stora guldålder <strong>och</strong> det lär ha kommit hela 40 000<br />
människor till Skanör <strong>och</strong> Falsterbo där <strong>Norden</strong>s<br />
största marknad ägde rum. Varje år lär 200 000 tunnor<br />
sill ha skeppats ut från de små städerna på udden.<br />
I senare delen av 1800-talet blev några små fiskelägen<br />
på Österlen <strong>och</strong> i nordvästra <strong>Skåne</strong> hemmahamnar<br />
för stora segelflottor. (Matz & Lernhagen)<br />
Linné noterade ålfisket flera gånger <strong>och</strong> vid Simrishamn:<br />
”Tobis, en kvarterslång <strong>och</strong> genomskinlig<br />
fisk utan fjäll fångas här i största myckenhet”.<br />
Än idag är <strong>Skåne</strong> en av Sveriges främsta fiskeregioner.<br />
(SNA)<br />
FNSiN-gängen festar på havets läckerheter både vid<br />
Kåseberga <strong>och</strong> Smygehuk.<br />
Linné missade stora delar av kusten. På Österlen<br />
nådde han kusten mellan Ravlunda <strong>och</strong> Kivik – Stenshuvud,<br />
Tjörnedala ... Sträckan mellan Simrishamn<br />
<strong>och</strong> Ystad var tydligen väglöst land på hans tid.<br />
(Eskeröd) Bortsett från en avstickare till Ystad mis-<br />
13<br />
sade han också hela kuststräckan mellan Simrishamn<br />
<strong>och</strong> Trelleborg. Däremot färdades<br />
han längs Öresundskustens norra del från<br />
Barsebäck, runt Kullaberg <strong>och</strong> in i Skälderviken.<br />
Vi gör flera stopp längs kusten, bara delvis<br />
samma som Linné gjorde.<br />
I Kristianstads omgivningar letar vi oss ut på<br />
marsklandet. Vi kör så långt vi kan <strong>och</strong> vandrar<br />
sedan ut i det öppna landskapet. Det är<br />
flackt, mycket flackt. Man kan ana vad som<br />
skulle hända, om havsnivån skulle stiga bara<br />
en liten aning.<br />
Vi jäktar. Vi färdas visserligen mycket fortare<br />
än Linné men har avsevärt kortare tid till<br />
förfogande. Båda FNSIN-grupperna stannar<br />
vid Stenshuvud. Vi bestiger ett par av de tre<br />
topparna. Vårgruppen insuper blomdoft. Juligruppen<br />
badar – det är värmebölja.<br />
Vi stannar till i Kivik för att se på den mäktiga kungagraven<br />
från bronsåldern <strong>och</strong> för att besöka Äpplets<br />
hus – museum, butik <strong>och</strong> servering.<br />
Vid Falsterbo strosar vi över golfbanan – <strong>och</strong> aktar<br />
oss noga för bollar – bort till fyren, stranden <strong>och</strong><br />
fågelstationen. Vi vandrar längs stranden söderut, så<br />
långt det går, <strong>och</strong> spanar mot Måkläppen, sandreveln<br />
som är naturreservat, tillhåll för fåglar <strong>och</strong> sälar <strong>och</strong><br />
som ständigt ändrar form efter havets strömmar.<br />
Som fyrplats har Falsterbo anor sedan 1200-talet,<br />
men när Linné var på besök fanns en ”lykta” – ”en<br />
korg av järn, som hänger på en hög stolpe lik en<br />
brunnsvind, uti vilken stenkol bränns om nätterna.”<br />
Den nuvarande fyren byggdes 1796, 47 år efter Linnés<br />
besök.<br />
Än idag kan man plocka bärnsten på stränderna. Linné<br />
noterade noga ”Rav plockades vid stranden, besynnerligen<br />
på västra sidan, av pojkarna i många men<br />
merendels små stycken, så att i hela Sverige finnes på<br />
intet ställe mera bärnsten än här.”<br />
Varning för golfbollar<br />
Foto: Sara Mariasdotter
Spettkaka på stranden<br />
Foto: Sara Mariasdotter<br />
Flera gånger ondgör sig Linné över flygsanden, särskilt<br />
vid Åhus, Ravlunda, Trolle Ljungby <strong>och</strong> Kämpinge.<br />
”Kämpinge by låg vid sydvästra hörnet av <strong>Skåne</strong><br />
land <strong>och</strong> var nu mycket plågad av flygsand, som kastade<br />
sig in i byen såsom stora snödrivor <strong>och</strong> fördärvade<br />
böndernas ägor.”<br />
Vi från FNSiN stannar för att besöka bärnstenssnidaren<br />
Brosts originella museum, bada, <strong>och</strong> äta spettkaka,<br />
som vi inhandlat på vägen.<br />
I Skanör stannar vi en stund för att strosa omkring i<br />
idyllen, utforska borgruinen som mest är vallar <strong>och</strong><br />
spana norrut över Öresund. Man ser långt ...<br />
Kusten inspirerar<br />
<strong>Skåne</strong>s kuster har lockat <strong>och</strong> inspirerat poeter, författare<br />
<strong>och</strong>, konstnärer.<br />
Dag Hammarskjöld köpte den gamla typiskt skånska<br />
gården Backåkra <strong>och</strong> utverkade fridlysning när området<br />
hotades av exploatering (Sehlin), men han hann<br />
aldrig få någon glädje av den <strong>och</strong> idag är den museum,<br />
belägen i Hagestads naturreservat mellan Löderup<br />
<strong>och</strong> Sandhammaren. Anders Österling fängslades<br />
av <strong>och</strong> fångade den magiska stämningen vid den<br />
stora stensättningen Ale stenar vid Kåsebergaåsens<br />
brant: ”Där kusten stupar mellan hav <strong>och</strong> himmel har Ale<br />
rest ett jätteskepp av stenar, skönt på sin plats, när axens<br />
ljusa vimmel med blockens stillhet sig förenar.”<br />
På västra sidan, vid Öresund, var Gabriel Jönsson<br />
hemma <strong>och</strong> skrev så kärleksfullt om Ven <strong>och</strong> om<br />
Glumslövs backar. ”Här vilar Ven mellan milda händer<br />
...” ... ”<strong>och</strong> när det redes mig en grav, där Glumslövs<br />
källsprång gå, ska det på stenen stå: Själv sjöng jag blott en<br />
liten stund. Sjung för mig evigt, Öresund.” Numera brusar<br />
motorvägen, E6, strax intill, men den som inte behöver<br />
ha koll på trafiken har en vidunderlig utsikt mot<br />
sundet.<br />
På Österlen rinner små bäckar genom trolska dungar<br />
14<br />
stilla ut i Hanöbukten, där en <strong>och</strong> annan fiskebod<br />
ännu står kvar, såsom Fritiof Nilsson Piratens ålabod<br />
:<br />
”Genom ett gap i de yttersta dynerna, skäggigt av<br />
marhalm, faller den ut – nej, faller är inte rätta ordet;<br />
liksom spakt <strong>och</strong> tövande lämnar bäcken den<br />
trygga fåran <strong>och</strong> de sista, glesa vassbunkarna, rinner<br />
ut på stranden <strong>och</strong> kommer sjön <strong>och</strong> vinden i våld.<br />
I dessa stilla julidagar bildar den en vidsträckt,<br />
grund lagun, ett innanhav med ebb- <strong>och</strong> flodstränder<br />
där snäckan ritar gångar <strong>och</strong> måsarna satt sin<br />
lätta piktur, med en speglande yta där sommarmolnen<br />
grönskar av sakta simmande alger.”<br />
Och Hjalmar Gullberg såg sin tillflykt i Falsterbo<br />
som ett rastställe för människor <strong>och</strong> fåglar: ”Ty över<br />
mitt huvud är byggd en autostrada, en resväg till södern, den<br />
äldsta i det blå.”<br />
***<br />
Mycket har förändrats längs kusten, men flyttfåglarna<br />
följer sina gamla vägar <strong>och</strong> liksom på Linnés tid kan<br />
man på skånska stränder finna bärnsten <strong>och</strong> fossil,<br />
särskilt av sjöborrar, som jag lärde mig att kalla<br />
”trollkonehuvuden”.<br />
Anders Schærström<br />
Linnés besök längs <strong>Skåne</strong>s kust<br />
Fiskelägen: Arillsläge (Arild), Bedinge, Höjansnäs<br />
(Höganäs), Kivik, Kullen, Mölleläge, Torreko<br />
(Torekov)<br />
Hamnar: Cimbrishamn, Skanör norra sida, Halsehamn,<br />
Hörtehamn, Ystad<br />
Landkänningar <strong>och</strong> fyrbåkar: Kullen, Falsterbo,<br />
Svinabågarne<br />
Övrigt: Tjörnedala, Trelleborg<br />
Linné om flygsand<br />
Flygsand är en fin, klar vit sand som genereras på vissa ställen<br />
i havet. Havet är en moder till jorden, på ganska underligt<br />
sätt inrättat av den oändeliga natursens Mästare. Havets<br />
vatten utdunstar <strong>och</strong> giver moln med regn, som fuktar jorden,<br />
då det mesta rinner åter neder i havet, men en del uppsupes av<br />
jorden <strong>och</strong> i de däruti växande frön, som förena vattnet med<br />
jordpartiklarne <strong>och</strong> luften, att vända det till sin natur <strong>och</strong><br />
änteligen med sin undergång föröka svartmyllan. Detta är en<br />
orsak till jordens tilltagande <strong>och</strong> vattnets förminskande.<br />
Kämpinge by låg vid sydvästra hörnet av <strong>Skåne</strong> land <strong>och</strong> var<br />
ny mycket plågad av flygsand, som kastade sig in i byen som<br />
stora snödrivor <strong>och</strong> fördärvade böndernas ägor.
Källor (förutom Linné):<br />
Eskeröd, Albert: <strong>Skåne</strong>s kust.<br />
Kustvall Larsson, Folke <strong>och</strong> Virginia (2005): <strong>Natur</strong>pärlor<br />
på Österlen. En utflyktsguide. Adoxa förlag.<br />
Länsstyrelsen i <strong>Skåne</strong>: <strong>Skåne</strong>s natur i ett förändrat<br />
klimat http://www2.lansstyrelsen.se/skane/Sv/miljo<br />
-<strong>och</strong>-klimat/klimat-<strong>och</strong>-energi/klimatanpassning/<br />
forandrat-klimat/Pages/<strong>Natur</strong>.aspx<br />
Länsstyrelsen i <strong>Skåne</strong> : http://<br />
www2.lansstyrelsen.se/skane/Sv/nyheter/2010/<br />
Pages/lansstyrelsen-begar-statligt-srod-for-attmotverka-erosion.aspx<br />
Löderups Strandbads erosion: http://www.span.se/<br />
loderup/erosion.htm<br />
Matz, Erling & Lernhagen, Carina: Sill & segel i <strong>Skåne</strong><br />
STFs årsbok 1996<br />
Sehlin, Halvar (1996) Dag Hammarskjölds Backåkra.<br />
STFs årsbok 1996<br />
15<br />
Sjöberg, Anders: Löderups strandbad. Projekt Rädda<br />
sandstranden 2005.(pdf) http://www.span.se/<br />
loderup/bevara_sanden.pdf<br />
SMHI (2007) Framtida medel- <strong>och</strong> högvattenstånd i<br />
<strong>Skåne</strong> <strong>och</strong> Blekinge SMHI Rapport Nr. 2007-53<br />
SNA (Sveriges Nationalatlas):<br />
- Hav <strong>och</strong> kust<br />
- <strong>Skåne</strong><br />
Citerad skönlitteratur<br />
”Genom ett gap i de yttersta<br />
dynerna, skäggigt av marhalm,<br />
faller den ut – nej, faller är inte<br />
rätta ordet; liksom spakt <strong>och</strong><br />
tövande lämnar bäcken den<br />
trygga fåran <strong>och</strong> de sista, glesa<br />
vassbunkarna, rinner ut på<br />
stranden <strong>och</strong> kommer sjön <strong>och</strong><br />
vinden i våld. I dessa stilla julidagar<br />
bildar den en vidsträckt,<br />
grund lagun, ett innanhav med<br />
ebb- <strong>och</strong> flodstränder där<br />
snäckan ritar gångar <strong>och</strong> måsarna<br />
satt sin lätta piktur, med en<br />
speglande yta där sommarmolnen<br />
grönskar av sakta simmande<br />
alger.”<br />
(Fritiof Nilsson Piraten:<br />
Utflykt till en ålabod)<br />
Vid Verkeåns mynning<br />
Foto: Claes Göran Ström<br />
Gullberg, Hjalmar: Jag bor vid ett rastställe.<br />
Jönsson, Gabriel: Arv <strong>och</strong> eget<br />
Nilsson Piraten, Fritiof : Utflykt till en ålabod. Ingår i<br />
samlingen ”Historier från Österlen”<br />
Österling, Anders: Ale stenar
16<br />
Linné i Arild, 14 juli 1949<br />
Arillsläje, som ligger på norra sidan om<br />
Kulle, har också 40 rökar eller fiskare<br />
<strong>och</strong> fångar merendels mera fisk än Mölleläje.<br />
Vid dessa bägge fisklägen, som<br />
höra under Krapparp, fångas den myckna<br />
fisken vid Kullen. En gammal saga<br />
är, att en stjuvfader, som haft tvenne<br />
stjuvbarn, Arill <strong>och</strong> Thora, satt dem<br />
bägge på ett skepp med stenkol <strong>och</strong> sänt<br />
dem till sjöss med befallning till skepparen<br />
att itända kolen <strong>och</strong> rädda sig själv,<br />
varigenom skeppet kom i låga. Men<br />
barnen, som kastade sig i sjön, skulle<br />
blivit vräkte till lands, varefter allmogen<br />
har ännu en gammal visa.<br />
Stenshuvud, utsikt mot Hanöbukten.<br />
Foto: Claes Göran Ström<br />
Arild. Foto: Anders Schaerström<br />
Linné vid Stenshuvud, 31 maj 1749.<br />
” Stenshuvud är ett högt berg, som ligger inpå själva havskanten<br />
till en nyttig landkänning för de sjöfarande. Detta<br />
promontorium är fuller högt, dock ingalunda att förlikna<br />
med västgötabergen Hall eller Kinnekulle utan snarast med<br />
Ålleberg i anseende till höjden, fastän Stenshuvud är mindre<br />
vidlöftigt ovanpå. Det är brant <strong>och</strong> stenigt att kliva upppföre<br />
<strong>och</strong> på nordvästra <strong>och</strong> östra sidan nästan brantstupa.”
Linné i Sydskåne<br />
Vi kör kustvägen mellan Ystad <strong>och</strong> Trelleborg<br />
<strong>och</strong> fortsätter ut på det smala näset till Skanör<br />
<strong>och</strong> Falsterbo. På en karta över landsvägarna i<br />
<strong>Skåne</strong> 1742 finns ingen kustväg markerad.<br />
Sannolikt påverkade det glesa vägnätet för Linnés<br />
vägval när han sju år senare genomförde sin<br />
skånska resa. Efter att ha besökt Österlen, Lund<br />
<strong>och</strong> Malmö ställde han kosan mot Trälleborg,<br />
dit han kom via Månstorp <strong>och</strong> Slågerup den 20<br />
juni. Han noterade, att<br />
”Trälleborg var en lång, smal by med en stor<br />
gata, låg utsträckt efter södra havssidan av <strong>Skåne</strong><br />
land. Trälleborg har tillförne varit stad <strong>och</strong> på<br />
allt sätt även ännu hade skapnad av stad, uti<br />
vilken ett stort antal hantverkare bodde ...”<br />
Från Trelleborg fortsatte han mot Skanör <strong>och</strong><br />
Falsterbo. Han reflekterar över strandlinjen vid<br />
Stavsten <strong>och</strong> har mycket gott att säga om Magderup<br />
(Maglarp) <strong>och</strong> Fredshög, där nämndemannen<br />
inrättat en ”täck kålgård”. I Kämpinge<br />
däremot, noterar han att byn är ”mycket plågad<br />
av flygsand” <strong>och</strong> att ”pilarna som här blivit planterade<br />
omkring byen,hade vid starka vintren<br />
1741 tagit skada men dock kommit sig före<br />
igen”.<br />
I Skanör fann den besökande Linné att ”gatorna<br />
äro krokige <strong>och</strong> ej stenlagde, ty ingen sten finnes<br />
här på trakten till sådan förnödenhet”. Falsterbo,<br />
däremot, ”ser ut som en öppen bondby,<br />
men igenom det, att här äro planterade vita pilar<br />
överallt på gator <strong>och</strong> vägar, liknar det en vacker<br />
lund”.<br />
Från Falsterbo styrde Linné kosan mot Ystad,<br />
men uppenbarligen följde han inte kusten. Via<br />
Kämpinge kom han nämligen till Villinge by<br />
(Vellinge), Klörup, Fru Alstad, Markinge sätesgård<br />
(Markie), Annerslöv (Anderslöv), Jordberga<br />
<strong>och</strong> Dybeck. Framme i Dybeck konstaterade<br />
han, att åkerfälten sträckte sig till havsstranden<br />
<strong>och</strong> att åkrarna omgavs av diken. Vid Hörtehamn<br />
noterar han, att vattenlinjen emellanåt stiger<br />
<strong>och</strong> undrar hur det kan hänga samman med<br />
vindar <strong>och</strong> havsströmmar. Hur klimatförändringar,<br />
istider <strong>och</strong> landhöjningar hängde ihop<br />
återstod för eftervärlden att utforska. Om klimatförändringen<br />
fortsätter, så som de flesta for-<br />
17<br />
sare nu förutser, så löper Falsterbohalvön <strong>och</strong><br />
andra delar av <strong>Skåne</strong>s kuster uppenbar risk att<br />
läggas under vatten.<br />
.I förbigående nämner han fisket i Bedinge Leje.<br />
Eftersom det är den enda plats vid kusten mellan<br />
Trelleborg <strong>och</strong> Hörte som han över huvud<br />
taget namnger har han måhända inte själv besökt<br />
den utan endast noterat vad någon berättat.<br />
Från Dybeck fortsatte han via Skivarp, Marsvinsholm,<br />
Sjörup, Nibla (Nöbbelöv?), Barkare<br />
(Barkåkra?) <strong>och</strong> Gunnarslöv till Ystad.<br />
Anders Schærström<br />
Smygehuk<br />
Sveriges, <strong>och</strong> hela Skandinaviska halvöns, sydligaste<br />
udde. Här tog Nils Holgersson avsked av<br />
vildgässen: ”Han stod på stranden ett stycke öster<br />
om Smyge fiskeläge, innan det ännuvar riktigt<br />
ljust.”<br />
Linné var inte här, vilket kan ha berott på att<br />
traktens vägar var outvecklade på hans tid. Smygehamn<br />
är annars känt som fiskeläge redan på<br />
1600-talet, men platsen hade sin storhet på 1800<br />
-talet, när jordbruket, fisket, handeln <strong>och</strong> kalkindustrin<br />
var grund för ekonomin. I dag är Smyge<br />
närmast ett villasamhälle, förort till Trelleborg.<br />
Vi stannar vid fiskaffären <strong>och</strong> handlar av havets<br />
läckerheter till lunch.<br />
Berggrunden har gett förutsättningar för kalkindustrin<br />
som kom igång c 1860 <strong>och</strong> var i drift till<br />
1950-talet. Man brände kalk i ugnar av s.k. kupoltyp.<br />
De flesta av ugnarna, som en gång var 10<br />
stycken, finns kvar.<br />
Köpmansmagasinet byggdes ungefär 1810 i<br />
skuggan av Napoleonkrigen. Napoleon hade<br />
infört en blockad mot England, vilket ledde till<br />
omfattande smuggling kring Östersjön. I den<br />
hanteringen spelade magasinet i Smyge sin första<br />
roll. Idag används det för konstutställningar, visaftnar<br />
<strong>och</strong> servering.<br />
Anders Schærström
Äventyr på Kullen<br />
Jag har gått på Strömmens Stredde<br />
när jag släntrade i sta´n<br />
Jag är fylld av ljuva minnen<br />
som jag tänker på var dag<br />
Det blev många slott<br />
<strong>och</strong> några bad<br />
Det blev mycket natur<br />
<strong>och</strong> en hel del stad<br />
Det blev växter <strong>och</strong> djur<br />
det blev berg <strong>och</strong> hav<br />
Måste jag välja ?<br />
Jag vet inte vad..........!<br />
Landskaps<strong>resorna</strong> med FNSiN har lärt mig att se<br />
mer av vad som finns i naturen, under min ibland för<br />
snabba framfart igenom den. Äventyret på Kullen<br />
gick inte att göra snabbt. Snåren, som vi tog oss igenom,<br />
var alltför täta. Vi nådde inte ner till havet som<br />
vi hoppats på.<br />
Högst upp på Kullaberg står Kullens Fyr, Skandinaviens<br />
ljusstarkaste fyr, i en av världens mest trafikerade<br />
farleder, Öresund. Sedan mer än 1000 år har här<br />
funnits en fyrplats. Dagens fyr är lite över 100 år<br />
gammal. Min egen iakttagelse av fyren var, förutom<br />
att den var enormt stor, att den var väldigt vacker,<br />
med sitt ljusgröna glas. Till gruppens hörbara glädje<br />
fanns där en bröllopssvit under uppbyggnad. Där<br />
skulle man ligga, i en i kedjor upphängd säng, med<br />
utsikt över Kattegatts vida vatten. Mycket imponerande!<br />
Kullaberg blev naturreservat 1971. Mycket kan upplevas<br />
där. Man kan vandra, cykla, bada, dyka, fiska,<br />
bergsklättra <strong>och</strong> besöka grottor. Vi hann med två.<br />
Golfa <strong>och</strong> fågelskåda samtidigt? Växtligheten är<br />
mycket varierande. Totalt finns 70% av vår svenska<br />
flora på Kullaberg, om man bortser från rena fjällväxter.<br />
Stup <strong>och</strong> klippor är tilldragande, men livsfarliga.<br />
"Håll dig till befintliga stigar", stod det på webben,<br />
men det läste jag först när jag kommit hem till<br />
STHLM igen. Vårt gäng skulle vandra, vår vana trogen,<br />
från den stora fyren, ner till en liten fyr vid havet.<br />
Vi var två, som valde "en egen stig". Det skulle<br />
vi aldrig ha gjort. Den visade sig vara snårig <strong>och</strong> svår<br />
<strong>och</strong> nådde inte hela vägen ner. Den var väl mer för<br />
bergsbestigare med klätterutrustning. Tack vare "ett<br />
dumt beslut," fick jag något att skriva om, som ingen<br />
annan varit med om, förutom Monica <strong>och</strong> jag. Till<br />
en början såg det ut som en stig, men snart var den<br />
täta växtligheten överallt omkring oss. Vi fick ibland<br />
krypa på alla fyra för att ta oss igenom. Vi kunde<br />
18<br />
vinka till de andra som valt turiststigen. Eftersom jag<br />
under resans gång lärt mig att titta på vilka växter,<br />
som vi passerar, försöker jag med det även nu. Överlevnadsinstinkten<br />
vid klippornas brant var starkare,<br />
än studiemotivationen. En gissning om vilka växter<br />
vi såg ger jag mig ändå på, eftersom vi dagligen under<br />
resan, går i skola hos vår egen blomsterflicka<br />
Eva. Buskstjärnblommor förstås. Ängssyra, trift,<br />
skörbjuggsört, fibblor, glim, oxel, rödblära, vildkaprifol<br />
<strong>och</strong> ett äppelträd i blom! De vassa snåren var<br />
säkert hagtorn.<br />
Samma eftermiddag bröts Telias mobiltelefonnät,<br />
men det visste vi inte då. Med två helikoptrar ovanför<br />
oss <strong>och</strong> med röda kläder på oss, skulle nog räddningen<br />
varit nära, om något allvarligt hänt Ingen av<br />
kamraterna var arga på oss, när vi återförenades vid<br />
<strong>Natur</strong>rum. Efter medhavd gemensam lunch, bad i<br />
Ransvik, promenad genom de otroligt vackra städerna<br />
Mölle <strong>och</strong> Arild, stannade vi i Åstorp för att ta ut<br />
pengar. Vi hade svårt att hitta bankomaten, men nu<br />
är våra ögon inställda på väsentligheter, så vi hittar<br />
flera sevärdheter. Sådana tycks finnas överallt i <strong>Skåne</strong>.<br />
Elisabet Römert<br />
Klippklättring vid Kullen.<br />
Foto: Claes Göran Ström
På Kullen. Foto: Claes Göran Ström<br />
Linné <strong>och</strong> Kullen<br />
14 juli, 1749.<br />
”Kullen består av en lång bergssträcka med många rätt höga<br />
berg <strong>och</strong> klippor, som komma till sin begynnelse ifrån Södra<br />
åsen från Knutstorp <strong>och</strong> vid Kulle sträcka sig högst en mil åt<br />
väster, där de 1 kvart gå ut i havet med en hög udde, som är<br />
med en djup däld skild ifrån den andra bergssträckan. ...<br />
Fyren eller Lyktan står på den västra höjden av Kullaudden<br />
att lysa om nätterna till de sjöfarandes tjänst . Denna uppmurades<br />
nu med fast mur till en ög runde av 15 alnars höjd,<br />
att elden ovanpå måtte desto bättre <strong>och</strong> längre lysa, men inunder<br />
bevarades stenkolen till lyktan uti stenhuset. På västra<br />
havssidan nere vid stranden sågs den ordinäre stenarten vara<br />
en saxum cinereum, mica quartzo albo & spato rubicundo<br />
fint blandad. Densamma klyvde sig perpendikulärt med tvärspringor<br />
uti fyrkantiga stycken. Vid denna bergsroten <strong>och</strong><br />
över den nästan horisontella klippan , som ligger under havsstranden,<br />
stryker ett alnsbrett, rödaktigt <strong>och</strong> rent spatstreck<br />
till <strong>och</strong> igenom höga berget, där en stoll eller brotta är i berget<br />
uthuggen horisontellt av 12 alnars längd, 6 alnars höjd, 1½<br />
alns bred mest nästan perpendikulära väggar, som gå in åt<br />
öster. ...”<br />
19<br />
Vid Kullens fyr.<br />
Foto: Claes Göran Ström
En kaffepaus <strong>och</strong> en liten rundvandring på egen<br />
hand var inplanerad. Hur Lars <strong>och</strong> jag tillbringade<br />
den tiden följer här. Lite bakgrund: För två år sedan<br />
gjorde vi en guidad rundvandring i Ystad. Då besökte<br />
vi bland annat en silversmed, som visade oss sina<br />
alster (mest brudkronor) i sin egen lilla verkstad inne<br />
på en gård. Det som då påkallade vår uppmärksamhet<br />
mer än brudkronorna var det just utslagna JU-<br />
DAS-trädets purpurröda blommor. Vi hade aldrig<br />
tidigare sett något liknande. Det var smeden som<br />
upplyste oss om att det var ett judasträd.<br />
Nu var vi alltså åter i Ystad. Hur skulle vi komma i<br />
kontakt med smeden <strong>och</strong> hitta till hans trädgård för<br />
att åter få se det underbar trädet? Vi hade tur. Med<br />
hjälp av turistbyrån fick vi kontakt med smeden som<br />
välkomnade oss i sin trädgård.<br />
I ett skuggigt hörn blommade fortfarande FORSY-<br />
TIAN. Mitt emot den växte en stor KERRIA japonica<br />
översållad av gula blommor. Stolt visade vår nye<br />
vän sina 1700-tals ROSOR. Bredvid dem stod en<br />
rosenplanta, som han fått att växa från en avklippt<br />
ros. Bakom rosorna blommade ett fint beskuret<br />
ÄPPLE-träd. Det trädet var uppdraget från en kärna,<br />
men detta till trots gav det stora goda äpplen. Muren<br />
bakom äppleträdet var grön av MURGRÖNA. Rakt<br />
fram från porten räknat klättrade ett BLÅREGN<br />
ända upp till taknocken. De stora blå klasarna hade<br />
just börjat slå ut. Men var fanns judasträdet? Vi var<br />
väl inte i fel trädgård? Nej, där till vänster stod det<br />
med grenarna översållade av purpurfärgade knoppar.<br />
Trädet blommar på bar kvist <strong>och</strong> grenarna är närmast<br />
brunröda. Den röda färgen mot den blå himlen<br />
var häftig. Kanske är detta det enda judasträd i Sverige,<br />
som växer på friland. ( I Bergianska trädgården<br />
växer ett judasträd i Edvard Andersons växthus) När<br />
vi var här förra gången var vi inne i juni <strong>och</strong> då hade<br />
de klarröda blommorna just börjat slå ut. Nästa gång<br />
hoppas jag vi får se trädet i full blom. Nu fick vi slita<br />
oss från judasträdet för vår vän ville visa oss allt som<br />
växte i sin trädgård. Stolt visade han oss MULL-<br />
BÄRS-trädet, som växte i ett soligt hörn. Det gav<br />
frukt, som frun gjorde marmelad av. Så fick vi syn<br />
på två kala buskar, som just började få små blad. Det<br />
var HIBISKUS som växte på friland. Trädgården<br />
gick i vinkel <strong>och</strong> mot en annan södervägg växte två<br />
FIKON-träd i spaljé. En han- <strong>och</strong> en honplanta.<br />
Annars blir det ingen frukt fick vi veta. Över fikon-<br />
20<br />
En underbar trädgård i Ystad<br />
träden växte ett stort GULLREGN i full blom. Som<br />
marktäckare växte BLUE BELLS <strong>och</strong> klargula<br />
VALLMO. Vi var överväldigade över att bli visade<br />
runt i denna fantastiska trädgård. Hur kunde det<br />
växa så rikligt i denna lilla trädgård på drygt 30 kvadratmeter?.<br />
Jo, det visste vår vän svaret på. På 1700 –<br />
<strong>och</strong> 1800 talen hade det legat ett stall <strong>och</strong> en gödselstack<br />
här. Om jag skall nämna alla växter har jag<br />
stora OLVON-busken med underbart doftande vita<br />
blommor, PIONEN med jätteblommor <strong>och</strong> VALL-<br />
MON med stora röda blommor kvar. Dessa sist<br />
nämnda blommar i juni-juli. Nu kände Lars <strong>och</strong> jag<br />
att det var dags att tacka <strong>och</strong> säga adjö, men då tog<br />
smeden fram en nyckel <strong>och</strong> ville visa oss sitt 1700tals<br />
hus. Där fick vi se en stor kista, som varit med<br />
under 30-åriga kriget, en fantastisk bonad ,som vår<br />
vän som ung köpt i Egypten <strong>och</strong> gamla 1700-tals<br />
tavlor. Nu började vi få riktigt bråttom, men först<br />
måste vi se de finaste silverbrudkronorna som smeden<br />
tillverkat .Den ena hade hans fru burit <strong>och</strong> den<br />
andra var bygdedräktens tunga krona med band, som<br />
symboliserade oskuld, skrock <strong>och</strong> lycka. När vi sagt<br />
adjö <strong>och</strong> tackat kände jag mig rörd till tårar över vår<br />
nyfunne väns välvilja <strong>och</strong> engagemang <strong>och</strong> jag kände<br />
att han menade allvar när han sa att vi var välkomna<br />
åter .<br />
Eva Innings
Judasträd <strong>och</strong> gullregn<br />
Foto: Lars Innings<br />
21<br />
Linné i Ystad, 29 juni 1749<br />
I Ystad fann Linné mycket att notera. Ett mullbärsträd,<br />
50 stora valnötsträd <strong>och</strong> 27 små, tobaksplanering,<br />
plantager med ”varjehanda färgegräs <strong>och</strong> medicinalörter,<br />
som upp i landet icke så väl fortkkomma.”<br />
Han räknar upp sju slags färgegräs <strong>och</strong> 55 slags medicinalväxter.<br />
Mullbärsträdet uppehåller han sig vid: ”Av detta ena mullbärsträd<br />
följer dock icke, att mullbärsträn allmänt kunna<br />
planteras här på orten till silkesskötsel. Ty detta trädet står i<br />
Ystad, alltså när intill havet, som alltid bryter vinterkölden<br />
<strong>och</strong> den uppsuper. Sedan står det på södra sidan vid de högsta<br />
hus, som avhålla det kalla nordanvädret, utom det att höga<br />
hus på sidorne av torget skyla för köld <strong>och</strong> blåst. Vi have väl<br />
av senaste vinters experience vid 1740, att mullbärsträden<br />
frysa bort här i <strong>Skåne</strong>, men sådana vintrar hända sällan<br />
utom vart nittonde à tjugonde år, då mullbärsträden här mest<br />
frysa bort ovan jorden <strong>och</strong> ofta sedermera uppkomma i<br />
buskar. Till silkesplanteringen fordras förnämligast mullbärsbuskar,<br />
som här kunna sås så ycket som åstundas. Dessutom<br />
har man av förfarenheten vid sist omtalte vinter, att de vita<br />
mullbärsträden stått kvar, som äro tjänligast till silkesmaskarne,<br />
då de svarta gått bort, att jag ej ser, varföre silkesplantering<br />
icke skall kunna anläggas med båtnad här på<br />
orten.”
Linné nämner en del porträttmålningar <strong>och</strong> inredningsdetaljer, bl.a. epitafier men säger annars inget om konstverk.<br />
Under våra färder i <strong>Skåne</strong> träffade vi naturligtvis på konst vid flera tillfällen. Vi ägnade en god stund åt Lars<br />
Vilks svårtillgängliga rike Nimis på Kullens branta kust. Vi såg åtskilliga exempel på Axel Ebbes skulpturer,<br />
framför allt i centrala Trelleborg men också i Lund <strong>och</strong> vid Smygehuk. I Marsvinsholms stora slottspark pågick<br />
en utställning av moderna skulpturer <strong>och</strong> vi strosade länge omkring, såg, begrundade <strong>och</strong> diskuterade. En två<br />
meter hög pudel av röd plast väckte motstridiga åsikter (bild). I Kämpinge tittade vi in hos bärnstenssnidaren<br />
Leif Brost.<br />
Om konstnärer i <strong>Skåne</strong> -<br />
några få förslag till källor<br />
Österlen<br />
Österlen med dess konstnärer <strong>och</strong> övrig omgivning:<br />
http://www.osterlen.com/samhallen/<br />
Östra <strong>Skåne</strong>s konstnärsgille <strong>och</strong> konstveckan:<br />
http://www.oskg.nu/<br />
Lista på konstnärer <strong>och</strong> andra kändisar med<br />
anknytning till Österlen. http://<br />
sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96sterlen<br />
Helge Lundström: http://www.emmas.se/<br />
page4/page4.html<br />
Äppeltavlor, Kivik: http://<br />
www.applemarknaden.se/appletavlor.html<br />
Övriga <strong>Skåne</strong><br />
Konstrundan, Nordvästra <strong>Skåne</strong>: http://<br />
www.konstrundan.nu/konst/index.htm<br />
Konst <strong>och</strong> design i <strong>Skåne</strong>: http://<br />
www.skane.se/templates/Page.aspx?id=58342<br />
Internationella konstnärer i <strong>Skåne</strong>: http://<br />
www.immi.se/ikis/ikis-skane/<br />
Wiven Nilsson http://sv.wikipedia.org/wiki/<br />
Wiwen_Nilsson<br />
Åke Arenhill: http://www.arenhill.se/ake/<br />
22<br />
Skånsk konst<br />
Bärnstenssnidaren<br />
Nära stranden i Kämpinge har Leif Brost inrättat sitt<br />
originella museum. Han har ett förflutet som röjdykare,<br />
har hittat gamla vrak <strong>och</strong> ett 11 000 år gammalt<br />
torvfält utanför Falsterbohalvön. Men att göra<br />
smycken av bärnsten <strong>och</strong> att informera om bärnsten<br />
är hans huvudsakliga yrke.<br />
http://www.brost.se/swe/info/fakta.html<br />
http://www.brost.se/swe/welcome/index.html (Här<br />
finns en virtuell tur i museet.)<br />
Hos bärnstenssnidage Brost i Kämpinge<br />
Foto: Sara Mariasdotter
Några exempel från skulpturutställningen<br />
i Marsvinsholms slottspark<br />
sommaren 2008.<br />
Foton: Sara Mariasdotter<br />
23
Nimis<br />
Mellan mörkgröna trädkronor i en klyfta vid havet<br />
ser vi Lars Vilks träkonstruktioner, spretiga<br />
på gränsen till kaos, men ändå riktiga, framväxta<br />
ur den klippiga, steniga marken i en helhet, som<br />
om de alltid tillhört denna vilda avlägsna klippstrand.<br />
Det är landet Ladonien vi har under oss.<br />
Och porten in till detta land är öppningen i en<br />
tunnel av hopspikade brädor, grenar, små träd.<br />
Tunneln slingrar sig i kurvor <strong>och</strong> avsatser ner<br />
mot en strand full av stenblock <strong>och</strong> klappersten.<br />
På flera ställen är tunneln påbyggd med utskott i<br />
höjdled. Här är alla vinklar<br />
representerade utom den räta .Vid tunnels<br />
slut reser sig några större tornkonstruktioner,<br />
gjorda på samma sätt, i samma material:<br />
tusentals träbitar i olika dimensioner i sol- blekta,<br />
urtvättade färger, slipade av havet tillorganiskt<br />
avrundade former.<br />
Allt detta virke är drivved, mödosamt hopsamlat<br />
år efter år på Kullens stränder, med en vision<br />
som drivkraft.<br />
24<br />
Jag går eller klättrar in <strong>och</strong> ner genom tunneln,<br />
över ett glest golv av brädor fogade med grov<br />
fyrtumspik. Havet skymtar genom väggarnas<br />
gallerverk av korsande brädor. Tunneln är inte<br />
sluten hela vägen, en öppning halvvägs ner mot<br />
stranden gör det möjligt at komma ut <strong>och</strong> se den<br />
från utsidan. Bredden är sådan att två personer i<br />
största delen av den med lite god vilja kan passera<br />
varandra, takhöjden är tillräcklig för att jag i<br />
stort sett kan gå upprätt.<br />
Jag kommer ut ur tunneln, befinner mig nu nere<br />
bland stenblocken på stranden. Invid mig reser<br />
sig ett av tornen, högt över mig. Ett annat torn<br />
står närmare vattnet, med en obruten havshorisont<br />
som bakgrund. Jag vänder ryggen mot havet,<br />
ser ännu en konstruktion, rätt omfattande,<br />
utbredd som ett gråvitt anarkistiskt spetsmönster<br />
mot den mörka sluttningen.<br />
Jag går ensam omkring bland dessa konstruktioner,<br />
rör mig i en syntes av arkitektur, skulptur<br />
<strong>och</strong> natur. Och jag känner en stark gemenskap<br />
med den person som skapat detta. Vi är medborgare<br />
i samma land, detta Ladonien, som för-
ut varit osynligt nu blivit visualiserat, synliggjort<br />
av Wilks. Det är också rätt tid på dagen att vara<br />
här: sent på eftermiddagen då solen lyser med<br />
ett melankoliskt snett ljus <strong>och</strong> skuggorna börjar<br />
förlängas.<br />
Himlen är intensivt blå, utan ett moln. Det är<br />
vindstilla, havsytan är orörlig, bladen hänger stilla<br />
i bokarna.<br />
25<br />
Text <strong>och</strong> foto: Claes Göran Ström
Axel Ebbe<br />
Den som besöker Trelleborg kan knappast undgå att<br />
träffa på Axel Ebbes skulpturer <strong>och</strong> andra konstverk.<br />
Om man, som jag, är uppväxt i Trelleborg är man<br />
uppväxt med dem. Från fönstret i det rum, där jag<br />
bodde i tidiga år, kunde jag se toppen av Invalidmonumentet.<br />
Ebbes skulpturer finns spridda i stan – i<br />
stadsparken, vid stranden, i badhuset <strong>och</strong> naturligtvis<br />
i Ebbes eget museum.<br />
Axel Ebbe (1868-1941) kom egentligen från byn Hököpinge,<br />
närmare Malmö, men han <strong>och</strong> hans konstverk<br />
är hög grad förknippade med Trelleborg. Där<br />
finns många av dem på offentliga platser, utomhus<br />
<strong>och</strong> inomhus. Verken finns också samlade i museet<br />
Ebbehallen. Vi besökte inte museet när vi kom till<br />
<strong>och</strong> genom Trelleborg, men vi stannade <strong>och</strong> såg på<br />
några av de mest kända. För övrigt såg vi redan i<br />
Lund det första Ebbe-verket, Mannen som bryter sig<br />
ur klippan – en bild av hur människan besegrar<br />
okunnighet <strong>och</strong> andra svårigheter. Det står centralt i<br />
planteringen mellan Universitetet <strong>och</strong> Akademiska<br />
<strong>Föreningen</strong>.<br />
Sjöormsfontönen, Sara Mariasdotter<br />
26<br />
Sjöormsfontänen, som dominerar Stortorget var ett<br />
beställningsarbete från stadens fullmäktige. Det kom<br />
till på 1930-talet <strong>och</strong> bekostades med torgfester. Ormens<br />
långa, slingrande kropp bildar en damm <strong>och</strong> ur<br />
ormens vidöppna, uppåtriktade gap sprutar vattnet<br />
ned i dammen. En sjöjungfru försöker tygla ormen<br />
genom att dra i dess vingar.<br />
Invalidmonumentet restes 1926 över de krigsinvalider<br />
som under första världskriget utväxlades med tåg<br />
mellan de stridande parterna, genom Sverige. Många<br />
överlevde inte resan <strong>och</strong> 118 av dem begravdes på<br />
Norra kyrkogården i Trelleborg. På gravkullen står<br />
Axel Ebbes monument, en hög stenpelare, vid vars<br />
fot det ligger en fallen örn av brons <strong>och</strong> på toppen<br />
sitter en ensam örn med näbben lyft som i ett tyst,<br />
evigt skri av sorg.<br />
Andra kända verk av Ebbe anknyter till folktro, klassisk<br />
mytologi <strong>och</strong> skånsk historia. Somligt är burleskt,<br />
annat skönt. Snapphanen, som står i Hässleholm,<br />
markerar ett brutalt skede i <strong>Skåne</strong>s historia.<br />
Irrblosset i Trelleborgs stadspark, hör hemma i folktron.<br />
Kyrkogrimmen är ett väsen, i det här fallet en<br />
bevingad bagge, som enligt folktron vaktade kyrkor<br />
<strong>och</strong> som man nattetid skulle hålla sig undan från.<br />
Skönheten finns i verk som Atlas dotter <strong>och</strong> Lättare<br />
än luft. På en gång vacker <strong>och</strong> skrämmande är den<br />
säregna Martyrium Humanum – en kvinna som är<br />
korsfäst på en man. På ömse sidor om den ståtliga
entrén till en byggnad i Trelleborgs centrum står två<br />
kvinnofigurer i relief – den ena strör pengar omkring<br />
sig, den andra håller stadigt ett börsliknande föremål<br />
i handen, lokalt kallade Spara <strong>och</strong> Slösa. Det är två<br />
av de tio jungfrur som Bibeln berättar om – de fåvitska<br />
<strong>och</strong> de kloka. Bakom dörrarna fanns en gång<br />
en bank. I dag är det Systembolaget.<br />
Famntaget är en naken kvinnogestalt som med högburet<br />
huvud, fladdrande hår <strong>och</strong> utbredda armar<br />
vänder sig mot vindarna. I min barndom stod hon<br />
vid stranden inne i staden, men efter hand som staden<br />
torrlade mark för att få plats till industri- <strong>och</strong><br />
lagerbyggnader – <strong>och</strong> stadens invånare faktiskt blev<br />
avskurna från strandlinjen – kom hon att stå en bra<br />
bit upp på landbacken. Därför flyttades statyn till<br />
Smygehamn <strong>och</strong> där står hon nu, inte långt från Sveriges<br />
<strong>och</strong> Skandinaviska halvöns sydligaste udde.<br />
Anders Schærström<br />
Källor:<br />
Ett par timmar i Trelleborg. Broschyr från Trelleborgs<br />
turistbyrå<br />
Kl<strong>och</strong>, Lucia: Axel Ebbe, min pappa. Gamla Trelleborg.<br />
Jubileumsårsbok 2007. S 131-138<br />
Lindal, Harald (1954) Vår stad. Anteckningar om<br />
Trelleborg<br />
Mårtensson, Jan: Invalidmonumentet – 75 år. Gamla<br />
Trelleborg, Årsbok 2002, s 175-178<br />
Wall, Ingrid: Krigsfångeutväxlingen 1915-1918.<br />
Gamla Trelleborg, Årsbok 2002, s 168-174.<br />
Wikipedia: Axel Ebbe<br />
27<br />
Invalidmonumentet, detalj.<br />
Foto: Sara Mariasdotter
Famntaget, skulptur av Axel Ebbe. Ursprungligen placerad vid stranden i Trelleborg. Sedan man fyllt<br />
ut <strong>och</strong> vunnit mark från havet kom konstverket att stå en bra bit in på landbacken. Numera står det<br />
vid Smygehuk. Foto: Sara Mariasdottter<br />
28
Linné <strong>och</strong> de skånska slotten<br />
Linné nämner inte mindre än 49 ”herregårdar” i<br />
<strong>Skåne</strong>. Vi besökte eller passerade några av de<br />
slott som även Linné besökte men också några,<br />
som han inte nämner.<br />
27 juni. Marsvinsholm, fordom Börsö eller Börsjö, är en<br />
stor sätesgård, .... Huset är uppmurat efter gammal arkitektur<br />
<strong>och</strong> fast med fyrkantige torn vid nordvästra <strong>och</strong><br />
sudöstra hörnet. Alla skorstenar äro dragne intill väggarna,<br />
att ingen står mitt uppå taket. Huset var 4 våningar,<br />
men tornen 5, av vilka alla våningar i tornen äro<br />
välvde. Hela huset är byggt på bokpålar <strong>och</strong> omgivit på<br />
alla sidor med ett bösseskotts bred damm, som går intill<br />
väggarna, att huset står likasom på själva vattnet. ... ...<br />
Karpdammar voro här de meste <strong>och</strong> ansenligaste i riket,<br />
vid pass 40 stycekn ... Trädgårdar voro hrä tvenna. Den<br />
större trädgården var av 8 tunnelands vidd, vilken på<br />
norra sidan hade präktiga häckar av avenbok på södra<br />
sidan av lind <strong>och</strong> mittuti hagtorn. Dessutom sköna alléer<br />
av lind, lönn, hästkastanjer <strong>och</strong> en liten allé av 21 valnöteträn<br />
...<br />
Man kan naturligtvis inte göra en <strong>Skåne</strong>resa utan<br />
att bese några av alla dessa slott <strong>och</strong> herresäten<br />
(närmare 100 stycken till antalet). Vi hann naturligtvis<br />
inte med allesammans utan fick begränsa<br />
oss till några stycken, närmare bestämt 10 stycken<br />
hann vi att bese under vår 6 dagars långa resa.<br />
En del tittade vi närmare på <strong>och</strong> en del nöjde vi<br />
oss med att beundrade deras trädgårdar.<br />
Följande slott besöktes:<br />
Bäckaskog, härstammar från 1200-talet, beläget<br />
ca 15 km nordöst om Kristianstad.<br />
År 1996 köptes slottet av Statens Fastighetsverk,<br />
som nu arrenderas av familjerna Lundin, Lund-<br />
29<br />
Skånska slott<br />
Slotten vi såg<br />
12 juli: (Vrams Gunnarstorp) ... Buxbomshäcken<br />
sågs här i trädgården så präktig, att jag aldrig sett den<br />
härligare, så vida jag någonsin rest, <strong>och</strong> kan han väl<br />
räknas för ett av Sveriges sällsamma ting, som giver det<br />
tydeligaste prov av <strong>Skåne</strong>s härliga klimat. Han var<br />
klippt av Buxus arborescens, 3 alnar hög <strong>och</strong> 3 alnar<br />
bred, alltså i fyrkant, men mycket lång <strong>och</strong> var dessutom<br />
så tät, att icke den minsta öppning fanns därpå. ...<br />
13 juli. (Kulla Gunnarstorp) ... Mangården var<br />
byggd på alla sidor med grundmurades stenhus, vilket på<br />
alla sidor instängdes med en fyrkantig, välmurad grav.<br />
Trädgården emellan graven <strong>och</strong> huset gick runt omkring<br />
gården. Mandlar, aprikoser, celler-nötter, spanska körsebär,<br />
apler <strong>och</strong> päronträn uppleddes vid murarne <strong>och</strong> nästan<br />
alldeles täckte väggarne, varibland päronträden gåvo<br />
mera frukt än aplarne, <strong>och</strong> låto på detta sättet bttre leda<br />
sig, men de store celelr-nötterna klevo upp till takfoten<br />
till 12 alnars höjd, att jag näppeligen i <strong>Skåne</strong> sett något<br />
hus präktigare utanpå klätt. I andra trädgården voro<br />
halva alléer av hästkastanjer <strong>och</strong> valnötter; men valnöteträden<br />
n på själva gården voro de aldra högste. Man såg<br />
här lusthus igenom espaljé täckte med pumpor, som boro<br />
sin stora frukt bättre än på något annat ställe. ...<br />
Sövdeborg<br />
Foto: Anders Schærström
om <strong>och</strong> Hervius, som där driver hotell, restaurang<br />
<strong>och</strong> konferensanläggning.<br />
Trolle Ljungby, härstammar från 1500-talet,<br />
ligger drygt en mil öster om Kristianstad <strong>och</strong> är<br />
med sin areal på 12.000 hektar ett av Sveriges<br />
största gods. På dess ägor finns det största sammanhängande<br />
bokbeståndet i landet. Slottet hör<br />
till <strong>Skåne</strong>s mest praktfulla renässansbyggnader.<br />
Trädgården hör till <strong>Skåne</strong>s vackraste <strong>och</strong> omnämns<br />
redan av Linné, som 1749 besökte den<br />
på sin skånska resa. Slottet är privat <strong>och</strong> ägs av<br />
släkten Trolle-Wachtmeister.<br />
Sövdeborg härstammar från 1100-talet, ligger ca<br />
5 km söder om Sjöbo. Slottet ägdes under nästan<br />
200 år av den Piperska släkten, men övergick<br />
1946 genom giftermål till släkten Stiernswärd,<br />
där numera deras sonson bor. Det är byggnadsminne<br />
sedan 1984. Slottet <strong>och</strong> parken visas för<br />
grupper om minst 10 personer efter överenskommelse;<br />
tel.<br />
Snogeholm härstammar från 1500 talet, ligger<br />
en knapp mil söder om Sjöbo. Är sedan mitten<br />
av 1960 en slottsrestaurang med hotell<br />
Glimmingehus<br />
Foto: Sara Mariasdottter<br />
30<br />
Krageholm ligger ca 8 km nordväst om Ystad.<br />
Själva byggnaden härstammar från 1500-talet,<br />
men gården förekommer under medeltiden ofta<br />
under namnet Krogholm <strong>och</strong> var då sätesgård<br />
för flera medlemmar av de mera betydande<br />
adelssläkterna i det dåvarande Danmark. Troligen<br />
residerade här under slutet av 1200- <strong>och</strong><br />
början av 1300-talet Jens Nielsen Due. Sedan<br />
1704 ägs slottet av släkten Piper. Egendomen<br />
omfattar idag ca 1.350 har. Slottet <strong>och</strong> slottskyrkan<br />
visas för grupper efter överenskommelse<br />
Glimmingehus härstammar från 1500-talet,<br />
ligger 10 km sydväst om Simrishamn <strong>och</strong> är<br />
<strong>Norden</strong>s bäst bevarade medeltidsborg. Det uppfördes<br />
av den danske riddaren Jens Holgersen<br />
Ulfstand, som var riksråd <strong>och</strong> riksamiral <strong>och</strong><br />
tillika länsherre på Gotland.<br />
Borgen har imponerande mått: 30 m lång, 12 m<br />
bred <strong>och</strong> nästan 26 m hög från marken till gavelspetsen.<br />
Grunden är lagd på drygt 2,5 meters<br />
djup <strong>och</strong> tack vare detta uppvisar den tunga<br />
byggnaden än i dag inte några sättningar. Borgen<br />
är uppförd i fyra våningar.
Marsvinsholm., Monica Kristensson<br />
På bottenvåningen finns utrymmen för brygghus,<br />
bakstuga <strong>och</strong> kök samt mat- <strong>och</strong> vinkällare.<br />
<strong>och</strong> en stor eldstadsanläggning, som skulle räcka<br />
till för uppvärmning av hela huset.<br />
En trappa upp finns ett vardagsrum <strong>och</strong> ett sovrum,<br />
där borgherren kan ha haft sin bostad. De<br />
två nedre våningarna är försedda med kraftiga<br />
valvkonstruktioner, som skulle hindra fienden<br />
från att sätta borgen i brand.<br />
Ytterligare en trappa upp ligger riddarsalen Den<br />
har bl.a. en vapenprydd kalkstensspis <strong>och</strong> sittbänkar<br />
av sten inbyggda i de åtta djupa fönsternischerna.<br />
Svaneholm, ett skånskt slott, som Linné inte besökte.,<br />
Monica Kristensson<br />
31<br />
Översta våningen är helt oinredd<br />
<strong>och</strong> har tjänstgjort som<br />
skytteloft. Borgen var även<br />
försedd med flera toaletter,<br />
s.k privet, som stack ut ur<br />
yttermurarna. I äldre tider var<br />
Glimmingehus kantad av vattengravar.<br />
Redan 1640 hade Glimmingehus<br />
blivit omodernt som bostad<br />
<strong>och</strong> borgen kompletterades<br />
med nya huslängor<br />
Många teorier har framförts<br />
om för vilket ändamål Glimmingehus<br />
byggdes. Borgen<br />
uppfördes i en tid av politisk<br />
oro. Jens Holgersen Ulfstand<br />
behövde försvara sig både<br />
mot kungen, mot angränsande<br />
snikna stormän, mot rikets fiender <strong>och</strong> inte<br />
minst mot sina egna underlydande. Dessa var<br />
många, eftersom riddar Jens lagt under sig stora<br />
delar av trakten.<br />
Olika familjer har under årens lopp bebott borgen<br />
men 1924 donerades den till svenska staten,<br />
som nu anordnar olika utställningar <strong>och</strong> evenemang.<br />
Väl värt ett besök.<br />
Marsvinsholm härstammar från 1600-talet, ligger<br />
ca 7 km västnordväst om Ystad <strong>och</strong> uppfördes<br />
av dåvarande ägaren Otte Marsvin som ett<br />
elegant renässansslott i Christian IV-stil. Sedan<br />
1978 ägs slottet av familjen Iacobaeus Godsets<br />
areal uppgår till ca 600 hektar.<br />
I slottsparken, som är öppen<br />
för allmänheten, spelas friluftsteater<br />
under tiden juniaugusti.<br />
Svaneholm, härstammar från<br />
1500 talet, ligger ett par km<br />
nordväst om Skurup. År 1782<br />
tog friherre Maclean över<br />
slottet. Han hade gjort karriär<br />
som militär <strong>och</strong> ämbetsman.<br />
Han var fysiokrat (d.v.s. hävdade<br />
att jordbruket var grunden<br />
till allt välstånd) men<br />
emot en stark kungamakt. Vid<br />
riksdagen 1789 blev han tillsammans<br />
med sin bror fängslad<br />
av Gustav III. Han kände
troligen också till sammansvärjningen mot kungen<br />
men var själv inte inblandad. Hans övertagande<br />
av det vanskötta Svaneholm kom att bli<br />
av genomgripande betydelse inte bara för detta<br />
gods utan även för hela det svenska jordbruket.<br />
Maclean blev den förste i Sverige som genomförde<br />
en enskiftesreform, troligen efter förebild<br />
från Danmark, där statsmannen Johan Hartvig<br />
Bernstorff drivit igenom en lag om enskifte.<br />
De fyra byarna i socknen, som alla lydde under<br />
godset, delades upp i 73 lika stora, närmast kvadratiska,<br />
lotter om vardera ca 40 tunnland <strong>och</strong><br />
en nybyggd bondgård placerades mitt i varje avstyckad<br />
lott. Även den mark som låg direkt under<br />
godset delades på samma sätt i sex lika stora<br />
utgårdar eller "farmer". Det gamla hoverisystemet<br />
(d.v.s. böndernas skyldighet att göra dagsverken<br />
på herrgården i den socken, där de bodde)<br />
avskaffades <strong>och</strong> ersattes med arrendeavgifter<br />
i reda pengar. Skiftesreformen genomfördes under<br />
hårt motstånd från bönderna, som inte ville<br />
upplösa bygemenskapen, men det nya systemet<br />
visade inom kort sina gynnsamma verkningar.<br />
Från att 1785 ha hyst ca 700 personer, vilka var<br />
skuldtyngda <strong>och</strong> inte kunde bruka varken sin<br />
egen eller godsägarens jord på bästa sätt, var<br />
godset 1811 hemvist för ca 1.500 invånare, alla<br />
välbärgade <strong>och</strong> tillförde godset betydande inkomster<br />
genom arrendeavgifterna. Framgången<br />
med reformen gjorde att rikets ständer fick större<br />
intresse för enskiftet, <strong>och</strong> 1803 antogs en ny<br />
jordfördelningslag i Sverige, lagen om enskifte.<br />
Numera ägs slottet av en andelsförening <strong>och</strong> i<br />
slottsbyggnaden driver Wemmenhögs härads<br />
Vrams Gunnarstorp, Monica Kristensson<br />
32<br />
fornminnes- <strong>och</strong> hembygdsförening ett av Sveriges<br />
förnämsta landskapsmuseer, vilket hyser rika<br />
samlingar av textilier, dräkter, redskap, leksaker,<br />
vapen, mynt <strong>och</strong> fornsaker. Där finns också,<br />
förutom högrestånds- <strong>och</strong> allmogeavdelningar,<br />
ett antal speciella miljöer från olika tider. I den<br />
sydvästra längan ligger en välkänd slottsrestaurang.<br />
Vrams Gunnarstorp härstammar från 1400talet,<br />
ligger på Söderåsens sydvästsida ca 3 km<br />
söder om Åstorp. Parken med avenboksgången<br />
<strong>och</strong> de unika buxbomshäckarna, vilka planterats<br />
<strong>och</strong> klippts som kägelspel, är öppen för allmänheten.<br />
Slottets 300-åriga parkanläggning, som är<br />
tillgänglig för allmänheten är beskriven av Carl<br />
von Linné, som gjorde två besök här på mitten<br />
av 1700-talet.<br />
Sedan 1839 ägs slottet av familjen Tornérhjelm.<br />
På Vrams Gunnarstorp arrangeras jakter samt<br />
konferenser för såväl större som mindre sällskap.<br />
Här finns också en matbod med försäljning<br />
av gårdens produkter <strong>och</strong> varje år anordnas<br />
en julmässa. Guidad visning av slott <strong>och</strong> park<br />
efter överenskommelse.<br />
Väl värt sitt besök<br />
Krapperup härstammar från 1400-talet, på Kullahalvön<br />
ca 7 km norr om Höganäs.<br />
Slottet hade ägts av många olika adelsfamiljer,<br />
men år 1667 såldes godset till Marie Sofie De la<br />
Gardie, dotter till Jacob De la Gardie <strong>och</strong> vid<br />
endast 20 års ålder änka efter riksrådet Gustaf<br />
Gabrielsson Oxenstierna.<br />
Hon ägde utom Krapperup<br />
flera andra gods <strong>och</strong> var en<br />
mycket företagsam <strong>och</strong> begåvad<br />
kvinna, som månade om<br />
lantbruket <strong>och</strong> dessutom drev<br />
flera industrier.<br />
Hon var särskilt intresserad<br />
av de till godset hörande stenkolsgruvorna<br />
vid Tinkarp<br />
norr om Helsingborg <strong>och</strong> den<br />
inkomstbringande stenkolseldningen<br />
av Kullens fyr, som<br />
hon också skaffade sig rätt till<br />
genom att utnyttja förbindelserna<br />
med sin bror, rikskanslern<br />
Magnus Gabriel De la<br />
Gardie. Under skånska kriget
odde Karl XI på Krapperup ett par månader.<br />
Under Marie Sofie De la Gardies ägartid upprustades<br />
huvudbyggnaden <strong>och</strong> flyglarna nybyggdes,<br />
varigenom anläggningen förändrades till ett barockslott,<br />
vilket hände med flera av de gamla<br />
danska borgarna under deras nya svenska ägare.<br />
Byggnadens huvudlänga fick då det åt alla fyra<br />
sidorna lutande taket, valmtaket.<br />
Slottets nuvarande utseende härrör i huvudsak<br />
från 1750-60, då Petter Gotthard von K<strong>och</strong>en<br />
lät göra en omfattande renovering. Slottet hyser<br />
bl.a. en förnämlig porträttsamling. I slottets ekonomibyggnader<br />
anordnas konserter, teaterföreställningar<br />
<strong>och</strong> utställningar av nutida konst <strong>och</strong><br />
konsthantverk. Dessutom visas slottets egna<br />
33<br />
Krapperup<br />
Foto: Monica Kristensson<br />
samlingar. Krapperup har en enastående park-<br />
<strong>och</strong> trädgårdsanläggning, vars historia går tillbaka<br />
till 1600-talets slut. Den omfattar 45 har <strong>och</strong><br />
är öppen för allmänheten.<br />
Monica Kristensson<br />
,<br />
Foto: Monica Kristensson
34<br />
I Bäckhalladalen<br />
Böljeslagsmärkena i Bäckhalladalen<br />
Under en av de första dagarna av vår <strong>Skåne</strong>resa besökte<br />
vi naturreservatet Bäckhalladalen. Reservatet<br />
ligger cirka 5 kilometer nordost om Simrishamn, <strong>och</strong><br />
man når det via någon kilometer på vägen mot<br />
Ystad. Sedan svänger man höger mot Gladsax <strong>och</strong><br />
efter någon kilometer kommer man till Gröstorp <strong>och</strong><br />
där svänger man åter höger in på en skogsväg. Vid<br />
Gröstorp finnas det en skylt med namnet Bäckahalladalen.<br />
Vi körde tills skogsvägen slutade med något som<br />
man möjligen kan kalla en parkeringsplats <strong>och</strong> där<br />
ställde vi våra bilar. Vägen övergick till en skogsväg<br />
<strong>och</strong> den följde vi. Inga skyltar eller annan information<br />
- namnet Bäckhalladalen hittade vi inte ens på<br />
kartan.<br />
Lyckan blev stor när vi fann en ståtlig rosa orkidé vid<br />
sidan av skogsvägen. Vi följde vägen uppför <strong>och</strong><br />
snart hade vi ett slätt berg framför oss. Att böljeslagsmärken<br />
har något med berg att göra visste vi.<br />
Därför traskade vi ut på det plana berget. När vi riktigt<br />
spanade på marken kunde vi faktiskt ana små<br />
vågformationer i berget, men de var övertäckta av<br />
lavar <strong>och</strong> mossor <strong>och</strong> vi kände oss ganska besvikna.<br />
Men solen sken <strong>och</strong> vi fortsatte uppåt <strong>och</strong> kom till<br />
en härlig bergsjö <strong>och</strong> bortom sjön lyste harrisbuskarna<br />
underbart gula. Det skulle finnas både lövgrodor<br />
<strong>och</strong> klockgrodor runt sjön men de gav sig inte till<br />
känna.<br />
Vi njöt av dagen i det vackra landskapet, men så<br />
småningom bröt vi upp <strong>och</strong> anträdde tillbakagången.<br />
Någon tyckte att vi skulle gå över berget i stället för<br />
att följa stigen. Då plötsligt låg de framför oss <strong>och</strong><br />
glänste i solen - böljeslagsmärkena! Här fanns de<br />
största <strong>och</strong> mäktigaste med all mossa <strong>och</strong> alla lavar<br />
bortskrapade. Vågorna lyste som om de var nyskurade.<br />
Det kändes högtidligt att stå där <strong>och</strong> tänka på att<br />
dessa vågor hade bildats i ett grunt hav för mer än<br />
520 miljoner år sedan. Berget består av den finaste<br />
sandsten som faktiskt ser ut som marmor. När vi<br />
höjde våra blickar <strong>och</strong> tittade lite längre bort såg vi<br />
att det brutits sten här, men brottet var sedan länge<br />
övergivet. Vi gick förbi brottet <strong>och</strong> nu kom vi fram<br />
till bilarna från ett annat håll. Och här fanns lite information<br />
om det märkvärdiga berget. Berget består<br />
av underkambrisk sandsten, en av de äldsta sedimentära<br />
bergarterna i Sverige. Vågorna har sedan täckts<br />
Foto: Sara Mariasdottter
av sand <strong>och</strong> berg <strong>och</strong> lava under årmiljoner <strong>och</strong> under<br />
det oerhörda trycket har sandstenen bildats. Sedan<br />
har de nedbrytande krafterna tagit vid <strong>och</strong> det<br />
skyddande berget har försvunnit. Vår sista istid blottade<br />
åter vågorna <strong>och</strong> de kraftiga vindarna som rådde<br />
när isen drog sig tillbaka slipade vågorna så släta <strong>och</strong><br />
blanka som vi ser dem i dag.<br />
Nöjda <strong>och</strong> glada tog vi oss till bilarna <strong>och</strong> vi kände<br />
att vi upptäckt något alldeles unikt.<br />
Eva Innings<br />
besökte Bäckhalladalen 2008<br />
35<br />
Efter vandringen, hos Kaj <strong>och</strong> Gertrud Anderberg.<br />
Foto: Sara Mariasdottter<br />
Foto: Eva Innings
Skäralid<br />
Efter en intressant dag vid <strong>Skåne</strong>s sydkust skall<br />
vi till vandrarhemmet i Skäralid vid Söderåsen.<br />
Av kartan framgår inte helt klart var vandrarhemmet<br />
ligger men till slut får vi syn på skyltarna<br />
som visar mot en mindre väg. Snart kommer<br />
fram till det som tidigare var Skäralids järnvägsstation<br />
<strong>och</strong> som nu är vandrarhem, vilket tydligt<br />
framgår av skyltarna. Men huset verkar helt dött.<br />
Innan vi lyckats ringa någon ansvarig kommer<br />
dock några personer från den närbelägna tältplatsen<br />
fram till oss <strong>och</strong> berättar att det inte är<br />
här vi skall bo utan i ett annat hus vid huvudvägen.<br />
Åter tillbaka vid huvudvägen hittar vi lätt<br />
rätt hus <strong>och</strong> får snabbt nycklarna till våra rum<br />
<strong>och</strong> kvällen avslutas med en att vi gemensamt<br />
äter vår medhavda mat i husets eleganta men<br />
mörka matsal.<br />
Efter en ganska lugn natt väcks åtminstone några<br />
av oss av den tunga långtradartrafiken på vägen<br />
utanför. Under dagen skall vi studera Söderåsens<br />
nationalpark <strong>och</strong> speciellt Skäralids djupa<br />
canyon. Vi hittar lätt stigarna mot dalen <strong>och</strong> följer<br />
den stig som leder mot utkikspunkten Kopparhatten<br />
vid dalens sida. Stigen går brant uppför<br />
i vacker lövskog. Nedfallna träd sinkar<br />
ibland framfarten <strong>och</strong> det finns dessutom en hel<br />
del döda stående träd. I nationalparken får alla<br />
träd som dör vara kvar. Efter några få vilopauser<br />
för att beundra den vackra naturen kommer vi<br />
snabbt, lite trötta, upp till Kopparhatten. Där får<br />
vi en strålande utsikt 90 m över dalen <strong>och</strong> Skärån.<br />
Här ser vi också några andra personer som<br />
beundrar utsikten men inte tycks ha vandrat särskilt<br />
långt. Då blir vi varse deras bil som står en<br />
bit bort. Det finns således även en bilväg hit<br />
upp.<br />
Vi fortsätter vår vandring uppåt Söderåsen förbi<br />
ytterligare några utkikspunkter. Efter en stund<br />
viker stigen av <strong>och</strong> fortsätter brant nedåt dalen.<br />
Där nere rinner ån, det är mörkare <strong>och</strong> fuktigare,<br />
vegetationen är rikligare <strong>och</strong> på dalsidorna<br />
ser vi kala rasbranter. Även här nere, där dalsidorna<br />
borde skydda, finns vindfällda träd. Vi<br />
36<br />
Skäralid—Söderåsen<br />
följer ån uppströms. Efter ett tag upphör det<br />
rinnande <strong>och</strong> porlande vattnet <strong>och</strong> ån blir nästan<br />
stillastående med starrgräs <strong>och</strong> andra vattenväxter,<br />
på stranden växer vacker strutbräken. Vid en<br />
bro över ån viker vi av mot Liagården där vi intar<br />
vår medhavda matsäck vid en av gårdens<br />
bord. Medan vi sitter där kommer en ”skolklass”<br />
med livliga barn. De har inte heller vandrat så<br />
långt för även här finns en bilväg i närheten. Under<br />
måltiden störs vi även av ett svagt motorbuller<br />
<strong>och</strong> något som låter som yxhugg. Men det<br />
finns väl ingen idag som använder yxa i skogen<br />
påstod någon. När vi efter maten fortsatte vår<br />
färd fick vi förklaringen på både buller <strong>och</strong> yxhugg.<br />
Det var ett arbetslag som höll på att iordningställa<br />
en trappa ned till ån. Motorbullret<br />
kom från en generator som gav elenergi till de<br />
verktyg man använde för att bygga trappan <strong>och</strong><br />
yxhuggen då man med en stor klubba slog ner<br />
pålar i marken för trappstegen.<br />
Vi följer ån nedströms. Nära dalens slut är ån<br />
uppdämd <strong>och</strong> bildar en liten sjö. Då vi går bredvid<br />
sjön får vi plötsligt se en lång snok som simmar<br />
med huvudet högt över vattenytan. Vid<br />
dammens ände bredvid fördämningen ligger nationalparkens<br />
huvudentré med naturrum <strong>och</strong><br />
restaurant. På gräsmattan mellan byggnaderna<br />
<strong>och</strong> dammens sandstrand gick en ensam sångsvan<br />
<strong>och</strong> betade.<br />
Efter en god middag på naturrummets restaurant<br />
satte vi oss i bilen för en tur till Odensjön.<br />
På vägen dit stannade vi vid Rallate där det finns<br />
en rest av en gammal vulkan i form av basaltpelare.<br />
Man ser resterna av basalten i kraterröret<br />
som när det långsamt stelnat har bildat fem- eller<br />
sexkantiga pelare.<br />
Kvällen avslutades vid den 19 m djupa Odensjön,<br />
en nästan cirkelrund sjö nedanför 30 m<br />
höga rasbranter. Man har trott att sjön var<br />
Odens öga. Tyvärr närmade vi oss sjön från dess<br />
utloppssida <strong>och</strong> inte från höglandet ovanför sjön<br />
där man betydligt bättre ser dess runda form.<br />
Lars Innings
Utsikt från Söderåsen<br />
Foto: Claes Göran Ström<br />
Utsikt från Söderåsen<br />
Foto: Anders Schaertröm<br />
37
Söderåsens nationalpark,<br />
- fyra mil öster om Helsingborg<br />
Är en nationalpark med omväxlande natur, lummiga<br />
ädellövskogar, strömmande vattendrag <strong>och</strong> sprickdalar<br />
som vindlar sig in i urbergsåsen. Spänningar i berget<br />
för ca 70-80 miljoner år sedan orsakade sprickorna<br />
i åsten som sedan vidgades successivt. Klippväggarna<br />
har mellan flera istider påverkats av intensiv<br />
frostsprängning.<br />
På platån ovanför sprickdalarna finns det hedskogar<br />
med bol, längs sluttningarna förekommer björk, ek,<br />
rönn <strong>och</strong> lind <strong>och</strong> längs vattendragen växer al <strong>och</strong><br />
avenbok. Marken är näringsrik <strong>och</strong> kalkrik, vilket gör<br />
att många<br />
olika sorters växter trivs här. Nationalparken är en av<br />
landets mest intressanta lokaler för mossor <strong>och</strong> lavar<br />
<strong>och</strong> även svampfloran är rik här.<br />
Döda träd lämnas orörda i skogen <strong>och</strong> gynnar ett<br />
flertal fågelarter <strong>och</strong> insekter.<br />
Det finns också många kulturhistoriska spår i parken.<br />
Det är främst odlingsrösen <strong>och</strong> stensträngar, troligen<br />
från brons- <strong>och</strong> järnåldern. På 1600-talet var åsen<br />
38<br />
täckt av bokskog. Men 1800-talets folkökning gjorde<br />
att stora delar av området förvandlades till öppna<br />
marker. Det var bara i de otillgängliga rasbranterna<br />
som skogen förblev opåverkad. Man kan se många<br />
torpruiner från den tiden.<br />
Vi bodde på vandrarhemmet i Skäralid, alldeles intill<br />
nationalparken <strong>och</strong> innan vi startade vår vandring<br />
uppför åsen tog vi en titt i Skäralids naturum, där<br />
åsens flora, fauna <strong>och</strong> kulturhistoria finns beskrivna<br />
på ett mycket åskådligt sätt. Det var en strålande,<br />
varm dag <strong>och</strong> bokskogens skugga svalkade oss när vi<br />
nådde utsiktspunkten Kopparhatten. Därifrån är det<br />
nära nittio meter ner till dalens botten! De öppna<br />
rasbranterna med lossprängda stenblock var fascinerande.<br />
Vi fortsatte på den norra rundan fram till Lierna,<br />
där en del av gruppen tog lunchrast för att sedan<br />
gå en kortare vandringsled tillbaka. Resten av oss<br />
fortsatte mot Härsnäsdammarn <strong>och</strong> vidare söderut<br />
ner till den djupa, mytomspunna Odensjön. Där simmade<br />
vi sedan bland de blommande, vita näckrosorna<br />
<strong>och</strong> tittade upp mot de branta skogklädda sidorna<br />
som omger källsjön. En härlig upplevelse!<br />
Och en naturskön dagsvandring genom Söderåsens<br />
nationalpark i början på juli 2008.<br />
Eva Pettersson<br />
I Skäralid<br />
Foto: Claes Göran Ström
I Skäralid<br />
Foto: Claes Göran Ström<br />
I Skäralid<br />
Foto: Anders Schaertröm<br />
39
Skånska runstenar<br />
I <strong>Skåne</strong> känner man till drygt 60 runstenar av<br />
vilka de flesta daterar sig från vikingatiden, dvs<br />
åren runt år 1000. Fyra av dem nämns i Carl<br />
von Linnés redogörelse för Skånska resan som<br />
företogs 1749. Dessa fyra är Åsum (besökt 24<br />
maj), Simris (3 juni), Vemmenhög (25 juni) <strong>och</strong><br />
Sjörup (28 juni).<br />
Av Linné nämnda stenar<br />
(Norra) Åsum-stenen:<br />
Just denna sten är medeltida <strong>och</strong> restes av ärkebiskop<br />
Absalon (1128-1201), som bl a grundlade<br />
Köpenhamn <strong>och</strong> gav Saxo Grammaticus<br />
uppdraget att skriva danskarnas historia, Gesta<br />
Danorum. Bruket av runor hade då varit ur<br />
bruk halvtannat århundrade i Danmark, men<br />
för Absalon som hade ett brinnande intresse<br />
för historia var det kanske naturligt att välja<br />
runor för minnesmärket.<br />
Krist mariu sun hiapi þem ær kirku þe<br />
(si) (g)erþ(o) absalon ærki biskup ok<br />
æsbiornmuli<br />
Krist, Marias son, hjälpe dem som denna kyrka<br />
gjorde, Absalon ärkebiskop <strong>och</strong> Esbjörn Mule<br />
Simris (”en kyrkeby, som ligger en kvart i sydväst<br />
ifrån Simrishamn”)<br />
Stenen satt på Linnes tid i kyrkogårdsmuren,<br />
flyttades på 1940-talet till närheten av prästgården<br />
men flyttades i slutet av 1990-talet tillbaka<br />
till kyrkan, till en plats intill det gamla bårhuset.<br />
Ormslingorna på stenen bildar ett mönster liknande<br />
åttor som var ett populärt stildrag bland<br />
uppländska runmästare på 1000-talet. Även att<br />
ormhuvudena visas i profil är ett icke-skånskt<br />
drag, skånska ristare brukade avbilda huvudena<br />
rakt uppifrån. Även texten har anknytning till<br />
Svealand.<br />
40<br />
Fornminnen<br />
(hela texten återges ej av Linne)<br />
biarngaiR lit raisa stain þina eftiR rafn<br />
broþur sin su(i)n kun(u)s asuiþuiþu<br />
Bjarnger lät resa denna sten efter Rafn, sin broder,<br />
kungens i Svitjod sven<br />
(Östra) Vemmenhög<br />
(hela texten återges ej av Linne)<br />
bruþiR rasþi stin þaisi aiftiR busa<br />
bruþur sin harþa kuþan trik<br />
Broder reste sten denna efter Bosse broder sin,<br />
mycket god pojke (”dräng”).<br />
Samma formulering finns f ö t ex på Örsjöstenen<br />
(Tumme sten reste denna efter Humved<br />
broder sin, mycket god pojke) <strong>och</strong> på den sten<br />
från Bjäresjö som nu står vid ingången till Kulturen<br />
i Lund (Åke satte sten denna efter Ulf<br />
broder sin, mycket god pojke).<br />
Sjörup<br />
Stenen är känd sedan 1620-talet. I början av<br />
1800-talet sprängdes den i sex delar för att användas<br />
som byggnadsmaterial i en bro över en<br />
närbelägen å. Fem av dessa delar lokaliserades<br />
1876, <strong>och</strong> på 1990-talet tog man loss fyra av<br />
dem, satte ihop dem <strong>och</strong> reste dem vid Sjörups<br />
kyrka. Texten är nu alltså ofullständig, men<br />
känd genom äldre avbildningar.<br />
(sa)ksi sati sti(n) þasi huftiR ã(s)biurn<br />
sin filagã tu(k)as sun saR flu aki a(t)<br />
yp sa(lu)m an ua maþ an uabn a(f)þi<br />
Saxe satte sten denna efter Asbjör, sin kamrat,<br />
Tokes son. Han flydde icke vid Upsala. Han<br />
dräpte medan han hade vapen.<br />
Texten kan syfta på det sägenomspunna slaget<br />
på Fyrisvallarna på 980-talet då konung Erik<br />
<strong>och</strong> hans släkting Styrbjörn Starke kämpade<br />
där. Styrbjörn hade tidigare landsförvisats av<br />
Erik men återvände med danska vikingar för<br />
att hämnas. Han besegrades dock (enligt berättelserna<br />
sedan Erik fått hjälp av Oden), varefter<br />
Erik fick tillnamnet Segersäll.
Några andra stenar<br />
Fuglie<br />
autr risþi stib þãnsi auftiR auþa<br />
bruþur sin han uarþ tauþr ã kutlati kuþ<br />
hialbi ha(n)s silu<br />
Önd reste denna sen efter Öde, broder sin.<br />
Han blev död på Gotland. Gud hjälpe hans<br />
själ.<br />
Stenen har några yngre drag, t ex skrevs broder<br />
bruþur i st f bruþuR som visar att uttalsskillnaden<br />
mellan de båda r-ljuden försvunnit,<br />
vidare skrivs hans silu i st f äldre silu hans<br />
<strong>och</strong> själva texten visar ju att den är från kristen<br />
tid.<br />
Glemminge<br />
Stenen upptäcktes 16744 i kyrkogårdsmuren<br />
vid Glemminge men står nu vid ett dike utanför<br />
kyrkans östra sida. Den innehåller en intressant<br />
förbannelse.<br />
Suini sati stin þasi iftiR tusta hin skarba<br />
fauþur sin harþa kuþan buta uirþi<br />
at rata huas ub briuti<br />
Svenne satte sten denna efter Toste den skarpe,<br />
fader sin, mycket god husbonde. Varde en rata<br />
den som uppbryter (minnesmärket).<br />
Hyby<br />
Stenen upptäckt redan 1624 i en stengärde i<br />
Vissmarlöv <strong>och</strong> innehåller en intressant avbildning<br />
av en hjort.<br />
Hällestad<br />
En fyrkantig sten med inskrift på flera sidor,<br />
inmurad i SÖ hörnet av muren vid Hällestads<br />
kyrka. Texten åsyftar samma slag som Sjörupstenen.<br />
askil sati stin þansi ift(iR) tuka kurms<br />
sun saR hulan trutin saR flu aigi at ub<br />
salum satu trikaR iftiR sin bruþr stin ã<br />
biarki stuþan runum þiR kurms tuka<br />
kiku nistiR<br />
Eskil satte sten denna efter Toke Gorms son,<br />
hans hulde herre. Han flydde icke vid Upsala.<br />
Satte kämpar efter broder sin sten på berg<br />
gravhög?) stödd med runor. De Gorms Toke<br />
gingo närmast (i striden).<br />
Södra Villie<br />
Stenen står inte på sin ursprungliga plats utan<br />
flyttades 1875 till slottsparken.<br />
kata karþi kumbl þausi iftiR suin baluks<br />
sun bunta sin saR uas þiakna<br />
41<br />
furstr<br />
Kåta gjorde kummel dessa efter Sven, Ballöges<br />
son, bonde (make) sin. Han var främst bland<br />
”þegnar” (þegn = ledare).<br />
Det kan noteras att superlativen, främst, medför<br />
att þegn står i genitiv, på samma sätt som<br />
alltjämt i isländska. Faktum är att allra i allra<br />
störst är genitiv av alla. Komparativ däremot<br />
styr dativ, han var öðrum þegnum fremri, han var<br />
främre än andra þegnar.<br />
Sövestad<br />
Stenen, som nu står i Krageholms slottspark,<br />
har en avbildning av en präst eller biskop med<br />
processionskors.<br />
Tullstorp<br />
Texten är standardmässig (Klibbe<strong>och</strong> Åsa reste<br />
kumlen dessa efter Ulf) men stenen innehåller<br />
intressanta djuravbildningar.<br />
Vallebergastenen<br />
Stenen fanns på 1700-talet i två delar på ett<br />
gärde vid Valleberga. År 1845 var den ena delen<br />
försvunnen <strong>och</strong> den andra användes som<br />
gärdsgårdsstolpe. Den försvunna delen påträffades<br />
dock 1869, <strong>och</strong> senare fördes de både<br />
delarna sammanfogade till Runstenshögen i<br />
Lund där de nu finns.<br />
Suen auk þurgutr kiarþu kuml þisi eftiR<br />
mana auk suina kuþ hialbi siaul þe-<br />
Ra uel ian þeR likia i luntunum<br />
Sven <strong>och</strong> Torgöt gjorde kummel dessa efter<br />
Manne <strong>och</strong> Sven, Gud hjälpe själ deras väl.<br />
Men de ligger i London.<br />
Möjligen har Manne <strong>och</strong> Sven varit medlemmar<br />
i Tingalidet som Knut bildade sedan han<br />
erövrat England år 1016.<br />
Erik Elvers<br />
Litteratur:<br />
Carl von Linnés Skånska resa<br />
Sven B F Janson: Sveriges runsinskrifter<br />
(Upsala 1963)<br />
Lars Magnus Enoksen: Skånska runstenar<br />
(Lund 1999)
Tulltorpsstenen<br />
Runstenen står vid Tullstorps kyrka strax söder<br />
om V. Vemmenshög kyrka.<br />
Runstenen är inte lik någon annan runsten.<br />
Texten är inte märkvärdig , den följer innehållet<br />
på de flesta av våra runstenar (Klibbe <strong>och</strong><br />
Åsa reste kumlen dessa efter Ulf). Nej, det är<br />
motiven som fascinerar. Mitt på stenen ser<br />
man en varg. Är det en varg? Djuret har man<br />
<strong>och</strong> påminner mer om ett lejon. Men vilka<br />
konstiga fötter. De ser mer ut som hovar eller<br />
klövar. Kan det vara någon som hört talas om<br />
lejon, men aldrig sett ett lejon, som ristat? Under<br />
djurmotivet ser vi<br />
en båt med sköldar <strong>och</strong> ramm i fören. Runt<br />
stenen går en slinga, som formar sig till två<br />
djurhuvuden i de två översta hörnen. Man förstår<br />
att det är en förkristen sten eftersom det<br />
inte finns något kristet kors. Det känns märkligt<br />
att stå framför stenen <strong>och</strong> beundra ristarens<br />
skicklighet <strong>och</strong> tänka på att det antagligen är<br />
mer än 1000 år sedan den ristades. Stenen står<br />
väl synlig i bortre ändan av Tullstorps kyrkogård.<br />
Kyrkan är en korskyrka från mitten av<br />
1800-talet i rött tegel. Även kyrkan är väl värd<br />
ett besök.<br />
Eva Innings<br />
Tullstorpsstenen<br />
Foto. Lars Innings ???<br />
42<br />
S:t Olof<br />
S:t Olofs kyrka<br />
Foto: Anders Schaerström<br />
Linné 7 juni: 1749<br />
”Sankt Olof är en tämmelig stor <strong>och</strong> fast byggd kyrka, som<br />
ligger inåt landet. Kyrkogården är kringplanterad av asketräd.<br />
Katolikerna hava gjort S:t Olof till denna kyrkans<br />
skyddsherre, den de ock låtit uthugga uti en bild av 5 kvarters<br />
höjd <strong>och</strong> 2 kvarters bredd, där S:t Olof sitter med sitt<br />
skägg, krönt med sin krona, omgjordad med fyra crania eller<br />
skallar, har i vänstra handen en kalk <strong>och</strong> i högra en liten<br />
yxa av silver, med en sfinx under fötterna, <strong>och</strong> en liten spelman<br />
med sin violin står vid hand högra axel. .... Söder<br />
ifrån kyrkan var den sköna S:t Olofs källa, där de nödlidande<br />
drucko eller tvättade sig samt tillförne offrade.”<br />
S:t Olof<br />
Foto: Sara Mariasdotter
Foton till höger:<br />
Ovan: Ingången till Kiviksgraven<br />
Foto: Sara Mariasdotter<br />
Nedan: Kiviksgraven, interiör.<br />
Foto: Anders Schaertröm<br />
43<br />
Kiviksgrafen. Foto: Claes Göran Ström<br />
Kiviksgraven<br />
Linné 31 maj 1749. Kivik:<br />
”Penningegraven eller en kulle söder<br />
om Kivik på Mälby ägor, besågs. Här<br />
var ett gravställe inrättat för den gamla<br />
världen. Själva graven var lagd med<br />
stora stenar jämnt med jorden. På<br />
sidorna <strong>och</strong> mot ändarna voro stora<br />
hällar lagde , så att själva graven var<br />
lång,5 alnar, bred 2 alnar, djup 1½<br />
aln. Sedan graven således blivit byggd<br />
var hon täckt med 2 à 3 stenhällar,<br />
<strong>och</strong> sedermera var här över kastad stor<br />
<strong>och</strong> grov klappur till en höjd av ordinäre<br />
ättekullar.”
Bland stendösar <strong>och</strong> ättehögar<br />
Historien är lång i <strong>Skåne</strong> ... Vi hinner bara stanna vid<br />
några enstaka exempel på de många spår som finns<br />
kvar i landskapet – dösar från stenåldern, bronsålderns<br />
ättehögar, järnålderns stensättningar <strong>och</strong> runstenar.<br />
Linné noterade också ättehögar mest i förbigående<br />
men konstaterade att lokalbefolkningen lät dem vara.<br />
44<br />
”Ätteplatsar mest låg, kullriga <strong>och</strong> ofta med stenar kringlagde,<br />
såväl som upprättade stenar <strong>och</strong> i ring lagde, sågos överallt<br />
på åkerfälten åt Maltesholmssidan. Dees lämnades orörde av<br />
bönderna, att varken stenarne bortfördes eller högarne panerades,<br />
ehuru de lågo på åkerfälten” (Linné 26 maj).<br />
Vi passerar Skegriedösen, som står väl synlig i det<br />
öppna åkerlandskapet, intill E6, där den moderna<br />
trafiken rusar förbi.<br />
Vi stannar vid Haväng, ser på dösen <strong>och</strong> strosar i<br />
sommarsolskenet med utsikt över Hanöbukten.<br />
Vi kör till Kåseberga <strong>och</strong> bestiger åsen för<br />
att se Ale stenar på nära håll. Den mäktiga<br />
skeppssättningen är konstruerad som två<br />
parabler. Den är fantasieggande <strong>och</strong> kontroversiell.<br />
Mycket tyder på att den är konstruerad<br />
med astronomisk kunskap. Somliga menar<br />
att den har använts som en kalender.<br />
Storleken för tankarna till Stonehenge.”Järn<br />
mötte brons, när äventyret hände”, diktade<br />
Anders Österling. Vetenskapen anser att den<br />
är något yngre, att den snarare är från 500talet<br />
e.Kr.<br />
Anders Schærström<br />
Foton: Sara Mariasdotter
45<br />
Foto: Anders Schærström<br />
Havängsdösen<br />
Foto: Sara Mariasdotter
46<br />
Sköna skånska stämningar<br />
Foto: Claes Göran Ström
Skånska resan – med <strong>och</strong> utan<br />
Linné:<br />
litteratur- <strong>och</strong> andra referenstips<br />
Linné i <strong>Skåne</strong><br />
Carl Linnæus Skånska resa År 1749. (Det finns en<br />
modern, vacker utgåva från 1982 med teckningar<br />
av Gunnar Brusewitz. Wahlström & Widstrand)<br />
Henrikson, Alf & Lundquist, Birger (1949) I <strong>Skåne</strong><br />
med Linné. En resa tvåhundra år senare. Bonniers<br />
Torgny, Ove (2006) Med Linné genom Sverige. Bilda<br />
Förlag [Skånska resan behandlas på sidorna 222-<br />
270]<br />
Om Linné<br />
Kulturens värld, nr 3/2007 (en resumé om Linné)<br />
<strong>Skåne</strong> – övergripande<br />
Region <strong>Skåne</strong>: www.skane.se<br />
Länsstyrelsen; www.m.lst.se<br />
SydSam, nätverk för Sydsveriges utveckling:<br />
www.sydsam.se<br />
Atlas över <strong>Skåne</strong>. Sveriges Nationalatlas (1999)<br />
Allmänt <strong>och</strong> blandat om <strong>Skåne</strong><br />
48<br />
Att läsa om <strong>Skåne</strong><br />
Ambrius, Jonny (2002) <strong>Skåne</strong>guiden – Vägvisare till<br />
tusen sevärdheter i <strong>Skåne</strong><br />
Atlas över <strong>Skåne</strong>. Sveriges Nationalatlas. 1999.<br />
Eskeröd, Albert (1960) <strong>Skåne</strong>s kust. LT:s förlag.<br />
Evers, Ture (1981) Strövtåg i kulturbygd<br />
Fries, Carl (1963) Den svenska södern.<br />
Janstad, Hans (1977) <strong>Skåne</strong>boken. <strong>Skåne</strong>bok ab<br />
Lång, Helmer (red.) (1988) Skånsk blanning. Essäer<br />
<strong>och</strong> humoresker. Skånska Akademien. Bokförlaget<br />
Settern<br />
Pamp, Bengt (1983) Ortnamn i <strong>Skåne</strong>. AWE/Gebers<br />
Petersson, Olofsson & Fribert: <strong>Skåne</strong>leden ”från<br />
kust till kust”. I samarbete med landstinget <strong>och</strong><br />
länsstyrelsen i Kristianstads län.<br />
Sandbring, Håkan & Borg, Martin (2006) Besöksguide<br />
<strong>Skåne</strong>: vägvisare till skånska härligheter<br />
Schærström, Elsa (1987) Snön föll <strong>och</strong> priserna steg.<br />
I <strong>Skåne</strong> under andra världskriget. Dialogos<br />
STFs årbok 1961: <strong>Skåne</strong><br />
STFs årsbok 1996: <strong>Skåne</strong><br />
Historia, allmänt<br />
Andersson, Ingvar (1971) <strong>Skåne</strong>s historia. Senmedeltiden<br />
Blom, K Arne & Moen, Jan (1983) Försvunna städer<br />
i <strong>Skåne</strong>land. Liber<br />
Blom & Moen: Skånska stenar berättar<br />
Hæger, Knut (1977) Ögonkast på Öresund.<br />
Hellberg, Folke (1981) <strong>Skåne</strong>s historia fram till Roskildefreden.<br />
Scania<br />
Modie, Peter & Moen, Jan (årtal saknas) Du gamla<br />
<strong>Skåne</strong>. Minnesbilder från femtio år. (Bilderbok<br />
som omfattar tiden från sekelskiftet 1900 till<br />
andra världskrigets slut.<br />
Skansjö, Sten (1997) <strong>Skåne</strong>s historia. Historiska media,<br />
pocket.<br />
Kulturen: www.kulturen.com<br />
Arkeologi, förhistoria<br />
Classon, Christer & Dunér, Anders (1996) Fornminnen<br />
i södra <strong>och</strong> västra <strong>Skåne</strong><br />
Classon, Christer & Dunér, Anders (1997) Fornminnen<br />
i norra <strong>och</strong> östra <strong>Skåne</strong><br />
Classon, Christer & Dunér, Anders (2001) Fornminnen<br />
i <strong>Skåne</strong><br />
Larsson, Lars (1978) Stenålderjägare i mellersta <strong>Skåne</strong>.<br />
Strömberg, Märta (1975) Forntid i Sydostskåne. <strong>Föreningen</strong><br />
för fornminnes- <strong>och</strong> hembygdsvård i<br />
Sydöstra <strong>Skåne</strong>. Småskrifter<br />
Strömberg, Märta; Salomonsson, Bengt & Widholm,<br />
Dag ’<strong>Skåne</strong>’. Med arkeologen Sverige runt. S. 57-<br />
80<br />
Wallin, Curt (1952) Sägner kring Glimmingehus. <strong>Föreningen</strong><br />
för fornminnes- <strong>och</strong> hembygdsvård i<br />
Sydöstra <strong>Skåne</strong>. Småskrifter Nr 5.<br />
Lantbruk <strong>och</strong> landskap<br />
Germundsson, Tomas (1993) Landsbygdens egnahem.<br />
Egnahemsrörelsen, småbruket <strong>och</strong> landskapet<br />
i sydsvenskt perspektiv. Institutionen för kulturgeografi<br />
<strong>och</strong> ekonomisk geografi, Lunds Universitet.<br />
Doktorsavhandling CXVII<br />
Lewan, Lillemor & Lewan, Nils (1995) Landskapets<br />
framtid – de stora jordegendomarnas betydelse.<br />
Den tillträdande generationens, allmänhetens <strong>och</strong><br />
de icke familjeägda godsens perspektiv. Rappor-
ter <strong>och</strong> notiser, Institutionen för kulturgeografi<br />
<strong>och</strong> ekonomisk geografi vid Lunds universitet, Nr<br />
136<br />
Möller, Jens (1989) Godsen <strong>och</strong> den agrara revolutionen.<br />
Arbetsorganisation, domänstruktur <strong>och</strong><br />
kulturlandskap på skånska gods under 1800-talet.<br />
Institutionen för kulturgeografi <strong>och</strong> ekonomisk<br />
geografi, Lunds Universitet. Doktorsavhandling<br />
CVL.<br />
Persson, Lars & Lewan, Nils (1993) Landskapets<br />
framtid – de skånska godsen <strong>och</strong> jordbrukets avreglering.<br />
Rapporter <strong>och</strong> notiser, Institutionen för<br />
kulturgeografi <strong>och</strong> ekonomisk geografi vid Lunds<br />
universitet Nr 118<br />
Riddersporre, Mats (1995) Bymarker i backspegel.<br />
Odlingslandskapet före kartornas tid. Institutionen<br />
för kulturgeografi <strong>och</strong> ekonomisk geografi,<br />
Lunds Universitet. Doktorsavhandling CXXIV<br />
Se även lista över ”Rapporter <strong>och</strong> notiser” från<br />
Lunds universitets geografiska institutioner:<br />
www.geobibl.lu.se<br />
<strong>Natur</strong><br />
Larsson, Folke <strong>och</strong> Virginia Kustvall (2006) <strong>Natur</strong>pärlor<br />
på Österlen – en utflyktsguide. Adoxa<br />
Vägen till naturen i <strong>Skåne</strong> (1979). Utgiven av länsstyrelserna<br />
i Kristianstads <strong>och</strong> Malmöhus län. [Finns<br />
senare version??]<br />
Andersson, Åke (2007)Häckande kustfåglar på<br />
Hallands Väderö 1937-2006.<br />
Malmö,Länsstyrelsen i <strong>Skåne</strong> län, 2007<br />
Loman, Jon (2006) Inventering av lövgroda i skånska<br />
dammar 2006 : med en jämförelse med tidigare<br />
inventeringar.<br />
Thorner, Ann Mari (2006) Häckfågelinventering på<br />
skånska myrar år 2006, Malmö, Länsstyrelsen i<br />
<strong>Skåne</strong> län,<br />
Svensson, Mikael, red. (2005) Fåglar i <strong>Skåne</strong>. <strong>Skåne</strong>s<br />
ornitologiska förening.<br />
Vattenriket (bisosfärområde):<br />
www.vattenriket.kristianstad.se<br />
<strong>Skåne</strong>s Ornitologiska Förening: www.skof.se/<br />
Geologi<br />
Carserud, Leif (1992) Geologiska sevärdheter i <strong>Skåne</strong>.<br />
SGU 1992<br />
Carserud, Leif (1994) Geologiska sevärdheter i <strong>Skåne</strong>.<br />
Geodeon 1994<br />
Konst <strong>och</strong> kultur<br />
Fischer, Ernst, red. (1947) Skånska målningar i<br />
49<br />
skånska museer efter 1800. <strong>Skåne</strong>s konstförenings<br />
publikation nr 13.<br />
Gustafsson, Evald & Tunander, Ingemar (1981) Kulturminnen<br />
i <strong>Skåne</strong>. En vägvisare utgiven av länsstyrelserna<br />
i Kristianstads <strong>och</strong> Malmöhus län.<br />
Kulturen, Årsbok<br />
www.kulturen.com<br />
Periodica<br />
Byahornet<br />
Kulturen (Årsbok)<br />
Kulturens värld, Kvartalstidskrift<br />
Från forntid <strong>och</strong> medeltid, Historiska museet,<br />
Lund ???<br />
Skönlitterära författare, diktare <strong>och</strong><br />
skåneskildringar<br />
Ahlgren, Ernst (alias Viktoria Benediktsson)<br />
Alfredson, Hans<br />
Bengtsson, Frans G.<br />
Berthelius, Jenny<br />
Bååth, A.U.<br />
Ekelund, Vilhelm<br />
Gullberg, Hjalmar<br />
Hansson, Ola<br />
Hellström, Gunnar<br />
Jönsson, Gabriel<br />
Lundberg, Kristian<br />
Lundgren, Max<br />
Lundqvist, Artur<br />
Mankell, Henning<br />
Nicolovius (Nils Lovén)<br />
Nilsson Piraten, Fritiof<br />
Werup, Jacques<br />
Österling, Anders<br />
Och många fler ...
Skånska resan (11-17 maj<br />
2008): Iakttagelser – lista<br />
Besökta slott <strong>och</strong> herresäten<br />
Bäckaskog<br />
Trolle Ljungby<br />
Sövdeborg<br />
Snogeholm<br />
Krageholm<br />
Glimmingehus<br />
Marsvinsholm<br />
Svaneholm<br />
Vrams Gunnarstorp<br />
Krapperup<br />
Andra byggnader<br />
S:t Olofs kyrka<br />
Akademiska föreningen, Lund<br />
Kyrkan, Ystad<br />
Kalkugnar, Smygehuk <strong>och</strong> Östra torp<br />
Träd (noterade av Eva Innings)<br />
Tulpanträd (Flickorna på Skäret)<br />
Judasträd (Trädgård i Ystad)<br />
Äkta valnöt (Kulturen i Lund)<br />
Pseudoplatan, tysk lönn (Botaniska trädgården i<br />
Lund)<br />
Akacia, Robinia pseudoakacia (Vrams Gunnarstorp)<br />
Korstörne (Botaniska trädgården i Lund)<br />
Sekvoia, kinesisk (Botaniska trädgården i Lund)<br />
Ginko biloba (Kulturen i Lund <strong>och</strong> utanför kommunalhuset<br />
i Åstorp)<br />
Solfjäderstall (Vrams Gunnarstorp)<br />
Buxbom i trädform (Vrams Gunnarstorp)<br />
Blodbok, bok<br />
Avenbok, besläktad med björk <strong>och</strong> al<br />
Brödgran, även kallad Apträd (Krapperup)<br />
Lärkträd<br />
Hästkastanj<br />
Lönn, blodlönn<br />
Blodek (Sövdeborg)<br />
Ek<br />
Tuja<br />
Lind<br />
Hänglind (Svaneholm)<br />
50<br />
Skånska resan (11-17 maj 2008):<br />
Iakttagelser<br />
Björk, hängbjörk<br />
Ask, hängask<br />
Bergtall (Bäckhalla)<br />
Tall<br />
Gran<br />
Rönn<br />
Oxel<br />
Alm<br />
Röd hästkastanj (Falsterbo)<br />
Palm (Falsterbo)<br />
Cypress (Sövdeborg)<br />
Idegran (Krapperup)<br />
Hagtorn<br />
Pil, i form av pilevall<br />
Äkta fläder, i form av berså (Flickorna på Skäret)<br />
Magnolia<br />
Poppel<br />
Vilda blommor, noterade av Eva Innings<br />
Akleja<br />
Backglim (Kullen)<br />
Backsippa<br />
Buskstjärnblomma<br />
Gråfibbla<br />
Gulplister<br />
Humleblomster<br />
Murreva<br />
Myskmadra (Söderåsen)<br />
Nävor, olika rosa<br />
Ramslök<br />
Rödblära (Kullen)<br />
Smällglim (Kullen)<br />
Skörbjuggsört (Kullen, Lahibiagrottan)<br />
St Pers Nycklar (Kullen, Arild)<br />
Tandrot (Stenshuvud)<br />
Trift<br />
Vitsippa<br />
Vårärt (Söderåsen)<br />
Ängsbräsma (Stenshuvud)<br />
Ängsnycklar (Stenshuvud)<br />
Fåglar (sedda eller hörda, noterade främst av<br />
Birgitta Fransson <strong>och</strong> Rune Lundqvist)<br />
Glada<br />
Vit stork (Sövdeborg)<br />
Skärfläcka<br />
Rördrom<br />
Ormvråk<br />
Brun kärrhök
Näktergal<br />
Koltrast<br />
Gök<br />
Svart svan (Trelleborgs stadspark)<br />
Trana<br />
Grönsångare<br />
Gulsparv<br />
Strandskata<br />
Gransångare<br />
Råka<br />
Fasan<br />
Ärtsångare<br />
Trädgårdssångare<br />
Prutgäss, misstänkta, sträck (Krankesjön)<br />
Gärdsmyg, Skäralid (under nedstigningen, vid bäcken)<br />
Gravand, Vombsjön, Arild m fl platser<br />
Sångsvan, halvtam (Skäralid vid restaurangen)<br />
Sävsparv (Krankesjön)<br />
Sävsångare (Krankesjön)<br />
Bofink, otålig matfriare (Krankesjön)<br />
Örn, möjlig (Krankesjön)<br />
<strong>och</strong> så förstås<br />
skator, råkor, svartkråkor, gråsparvar, grågäss lite här<br />
<strong>och</strong> där<br />
<strong>och</strong> diverse måsar<br />
Andra djur<br />
Snok (3 ggr), Söderåsen<br />
Hasselmus, Stenshuvud<br />
Oidentifierade nötkreatur !!??? (Sövdeborg)<br />
Fältharar, lekande grupp på en åker<br />
Karpar (vallgraven vid Glimmingehus)<br />
Geologiska sevärdheter<br />
Silvergrottan, Kullaberg<br />
Lahibiagrottan, Kullaberg<br />
51<br />
Arild: strandvallar<br />
Arilds källa (?)<br />
Skäralid<br />
Rallate<br />
S:t Olofs källa<br />
Bäckhalla, fossila böljeslagsmärken<br />
Stenshuvud<br />
Brösarps backar<br />
Diamantklipporna, Kullaberg<br />
Trollasten alias Maglesten<br />
Löderup, stranerosion <strong>och</strong> ”hövder”<br />
Odensjön, Söderåsen<br />
Skyddade naturområden<br />
Vattenriket, biosfärreservat<br />
Stenshuvud nationalpark<br />
Söderåsen nationalpark<br />
Kullaberg<br />
Krankesjön<br />
Klingavälsån<br />
Judasträd<br />
Foto: Lars Innings<br />
Fornlämningar<br />
Runsten, Tullstorp<br />
Borgruin, Skanör<br />
(Trelleborgen, rekonstruktion)<br />
Konst, konsthantverk<br />
Axel Ebbe, flera verk i Trelleborg <strong>och</strong> Lund