Skåne resorna - Föreningen Natur och Samhälle i Norden

Spettkaka på stranden
Foto: Sara Mariasdotter
Flera gånger ondgör sig Linné över flygsanden, särskilt
vid Åhus, Ravlunda, Trolle Ljungby och Kämpinge.
”Kämpinge by låg vid sydvästra hörnet av Skåne
land och var nu mycket plågad av flygsand, som kastade
sig in i byen såsom stora snödrivor och fördärvade
böndernas ägor.”
Vi från FNSiN stannar för att besöka bärnstenssnidaren
Brosts originella museum, bada, och äta spettkaka,
som vi inhandlat på vägen.
I Skanör stannar vi en stund för att strosa omkring i
idyllen, utforska borgruinen som mest är vallar och
spana norrut över Öresund. Man ser långt ...
Kusten inspirerar
Skånes kuster har lockat och inspirerat poeter, författare
och, konstnärer.
Dag Hammarskjöld köpte den gamla typiskt skånska
gården Backåkra och utverkade fridlysning när området
hotades av exploatering (Sehlin), men han hann
aldrig få någon glädje av den och idag är den museum,
belägen i Hagestads naturreservat mellan Löderup
och Sandhammaren. Anders Österling fängslades
av och fångade den magiska stämningen vid den
stora stensättningen Ale stenar vid Kåsebergaåsens
brant: ”Där kusten stupar mellan hav och himmel har Ale
rest ett jätteskepp av stenar, skönt på sin plats, när axens
ljusa vimmel med blockens stillhet sig förenar.”
På västra sidan, vid Öresund, var Gabriel Jönsson
hemma och skrev så kärleksfullt om Ven och om
Glumslövs backar. ”Här vilar Ven mellan milda händer
...” ... ”och när det redes mig en grav, där Glumslövs
källsprång gå, ska det på stenen stå: Själv sjöng jag blott en
liten stund. Sjung för mig evigt, Öresund.” Numera brusar
motorvägen, E6, strax intill, men den som inte behöver
ha koll på trafiken har en vidunderlig utsikt mot
sundet.
På Österlen rinner små bäckar genom trolska dungar
14
stilla ut i Hanöbukten, där en och annan fiskebod
ännu står kvar, såsom Fritiof Nilsson Piratens ålabod
:
”Genom ett gap i de yttersta dynerna, skäggigt av
marhalm, faller den ut – nej, faller är inte rätta ordet;
liksom spakt och tövande lämnar bäcken den
trygga fåran och de sista, glesa vassbunkarna, rinner
ut på stranden och kommer sjön och vinden i våld.
I dessa stilla julidagar bildar den en vidsträckt,
grund lagun, ett innanhav med ebb- och flodstränder
där snäckan ritar gångar och måsarna satt sin
lätta piktur, med en speglande yta där sommarmolnen
grönskar av sakta simmande alger.”
Och Hjalmar Gullberg såg sin tillflykt i Falsterbo
som ett rastställe för människor och fåglar: ”Ty över
mitt huvud är byggd en autostrada, en resväg till södern, den
äldsta i det blå.”
***
Mycket har förändrats längs kusten, men flyttfåglarna
följer sina gamla vägar och liksom på Linnés tid kan
man på skånska stränder finna bärnsten och fossil,
särskilt av sjöborrar, som jag lärde mig att kalla
”trollkonehuvuden”.
Anders Schærström
Linnés besök längs Skånes kust
Fiskelägen: Arillsläge (Arild), Bedinge, Höjansnäs
(Höganäs), Kivik, Kullen, Mölleläge, Torreko
(Torekov)
Hamnar: Cimbrishamn, Skanör norra sida, Halsehamn,
Hörtehamn, Ystad
Landkänningar och fyrbåkar: Kullen, Falsterbo,
Svinabågarne
Övrigt: Tjörnedala, Trelleborg
Linné om flygsand
Flygsand är en fin, klar vit sand som genereras på vissa ställen
i havet. Havet är en moder till jorden, på ganska underligt
sätt inrättat av den oändeliga natursens Mästare. Havets
vatten utdunstar och giver moln med regn, som fuktar jorden,
då det mesta rinner åter neder i havet, men en del uppsupes av
jorden och i de däruti växande frön, som förena vattnet med
jordpartiklarne och luften, att vända det till sin natur och
änteligen med sin undergång föröka svartmyllan. Detta är en
orsak till jordens tilltagande och vattnets förminskande.
Kämpinge by låg vid sydvästra hörnet av Skåne land och var
ny mycket plågad av flygsand, som kastade sig in i byen som
stora snödrivor och fördärvade böndernas ägor.