Frihetsgudinnor - Patrik Bergner

-14-
Inger
Det heter förtvivlad. Inte hysterisk. Kanske emellanåt. Kanske Francine...
Stackars, älskade... Det är mitt fel. Det är mitt fel. Jo, det är det, säg inte
emot.
Det var... jag vet inte, som om han behövde mig. Det var förvirrat alltihop,
jag kände honom inte, men han tydde sig till mig och jag värmde
honom... klappade honom. Han har ett så vackert leende. Så hälsosamt på
något sätt. Han verkade så frisk, så välbyggd. Så jag menar att det är inte
så konstigt, vad skulle jag tänka om en sådan som han kommer till mig
och vill älska med mig, skulle jag bara säga
Nej, du kanske är en galning
vad skulle jag säga?
Nej, du kanske har gjort något hemskt med dina vackra händer som smeker
mig, sluta, sluta säger jag, försvinn, mina döttrar kommer snart, de
som aldrig brukar komma, bort med dig och hit med dem, dem kommer
att känna igen dig, de vet, ser du, för de är så intelligenta, precis som deras
far och hans fru, så välvilligt beräknande att jag får skämmas varje
gång vi ska gå över gatan
Gå först du - Nej, gå först du - Nej, gå du - Nej, du går först, gå nu, gå
över gatan - Men flickor, det gör väl detsamma vem som går över först?
- Nej, mamma, det kan komma en bil.
Så var det inte alls, ni har aldrig sagt något sådant till varandra, jag vet
inte varför jag säger så. Jag är väl lite trött. Besviken.
Vad har han gjort med henne? Vad har det svinet gjort med min dotter?
Jag ska döda honom. Jag ska göra något rätt i mitt liv. Jag ska verkligen
döda honom.
Francine
Han har inte gjort någonting, mamma. Han har inte ens...
Avbryter. Ler stilla.
Inger
Till Francine, samtidigt med Katarina.
Ska du inte försöka sova?
Katarina
Till Inger, samtidigt med Inger.
Ska du inte försöka sova?