Frihetsgudinnor - Patrik Bergner
Frihetsgudinnor - Patrik Bergner
Frihetsgudinnor - Patrik Bergner
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Ser på Katarina.<br />
-26-<br />
Francine<br />
Katarina<br />
Men du måste stanna hos oss. Du får inte säga sådana där saker. Du får<br />
inte försvinna iväg någonstans där vi inte kan följa med. Lämna oss inte...<br />
med henne.<br />
Francine<br />
Snart öppnar han dörren. Han kommer att kalla på mig för att vi ska göra<br />
samma saker igen, sakerna som vi inte gjorde, och då ska jag förråda honom.<br />
Jag kan bara inte hata honom, det skulle vara så mycket lättare då,<br />
men jag som fryser är den enda som kan komma åt honom. Ni har era<br />
karriärer att tänka på. Jag ville få barn, jag ville så gärna få barn och en<br />
mening med tillvaron. Nu är jag hungrig. Hemska, kalla fingrar... ensamma<br />
händer som trevar över mig. Jag biter för jag vill ha mitt päron,<br />
ett knäckebröd, en riskaka och det enda jag får i mig är en bit av hans<br />
läpp... Han skrek. Det är logiskt, det gjorde ont och han är bara en människa...<br />
som jag önskar jag kunde hata. Men... Men jag kan inte älska honom.<br />
Jag har försökt, men jag kan inte förmå mig till att älska honom. Så<br />
hur ska jag kunna hata honom? Hur skulle jag kunna döda honom... då?<br />
Inger<br />
Jag har varit så självisk. Jag har bara tänkt på mig själv hela tiden, det har<br />
varit... Det är ju ändå jul. Men jag är sådan, tänk om ni kunde acceptera<br />
mig som jag är. Alla passar inte att bli morsor... Och här går jag omkring<br />
och undrar hur jag ska få ihop mitt liv, och jag tycker verkligen inte att<br />
det är så onaturligt att en människa känner sina egna känslor först, jag<br />
tycker inte det... Att se någon blöda eller något krig med krypskyttar eller<br />
vad de hittar på, då är det första jag tänker "Vilken tur att det inte är<br />
jag"... Och så måste det vara för varje normal människa, det är på ett sätt<br />
det som är medkänsla: Att förstå att det gör ont hos den där människan<br />
som jag ser på TV samtidigt som jag käkar ostbågar. Det är bara det att<br />
efter en stund glömmer jag bort att det fortfarande gör ont hos den där<br />
människan... och efter en stund fortfarande gör ont... och sedan slickar<br />
jag av fingrarna och ställer undan skålen och det gör fortfarande ont...<br />
och jag kan undra vad jag ska laga för gott till middag och inte komma på<br />
något och tycka att det är ett problem... och de har fortfarande ont... Och
Change language