Handbok - Polisen
Handbok - Polisen
Handbok - Polisen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Ett arbetssätt<br />
- mot människohandel<br />
Prevention of and Fight<br />
Against Crime 2008
FAKTA<br />
PROJEKTÄGARE: Rikspolisstyrelsen, Bengt Svenson<br />
NATIONELL RAPPORTÖR: Kajsa Wahlberg, Rikspolisstyrelsen<br />
PROJEKTLEDARE: Ewa Carlenfors<br />
FÖRFATTARE: Ewa Carlenfors, Jonas Trolle, Sofia Tatsis, Ann Flynn<br />
TEXTREDIGERING: Lotta Lundquist<br />
DIARIENUMMER: AA-754-14976-2011<br />
TRYCK: RPS tryckeri<br />
DATUM: Februari 2011<br />
FOTO: <strong>Polisen</strong> och Kim Restrup<br />
GRAFISK PRODUKTION: Petra Sjölander<br />
KONTAKT: trafficking.stockholm@polisen.se<br />
With support from the Prevention of and Fight against Crime<br />
Programme of the European Union. European Commission<br />
- Directorate-General Home Affairs. This publication reflects<br />
the views only of the author, and the European Commission<br />
cannot be held responsible for any use which may be made<br />
of the information contained therein.
Innehåll<br />
Förord 4<br />
Människohandel ur en polisiär synvinkel 6<br />
Bakgrund 8<br />
Lagstiftning 10<br />
Köparen 13<br />
Organisatören 15<br />
Profilering 17<br />
Spaning 18<br />
Tillslag 19<br />
Förhör 20<br />
Slutord 23<br />
Socialtjänstens metodutveckling<br />
och nätverksbyggande 28<br />
Rekryteringsprocessen 29<br />
Ansvaret för den brottsutsatta 32<br />
Sekretess mellan myndigheter 35<br />
Socialtjänstens samverkanspartners 37<br />
Återvändanderutiner i Stockholms län 44<br />
Samarbetsländerna 51<br />
Övriga kontakter 58<br />
Referenser 59
Förord<br />
COPSAT - Joint Cooperation between the Police and Social Services - är ett europeiskt<br />
rättssamarbete mot människohandel för sexuella ändamål mellan polis och<br />
socialtjänst.<br />
EU-samarbetet mellan svensk, estnisk, polsk och rumänsk polis samt representanter<br />
från den sociala sfären påbörjades 1-2 oktober 2009. Under två konferensdagar i<br />
Stockholm träffades över nittio poliser och andra berörda aktörer från de sociala<br />
myndigheterna och frivilligorganisationerna i respektive land. Andra myndigheter<br />
och organisationer som deltog under konferensen var Europol, Åklagarmyndigheten,<br />
Justitiedepartementet, Länsstyrelsen i Stockholm och representanter från<br />
Östersjösamarbetet. Copsat avslutas med en konferens i Stockholm den 9 februari<br />
2011 där den här skriften distribueras.<br />
Rättssamarbetet mellan poliser och representanter från den sociala sfären i Estland,<br />
Polen, Rumänien och Sverige syftar till att utveckla koncept och metoder för<br />
att förbättra det operativa skyddet och stödet till offer för människohandeln, samt<br />
kombinera detta med utredningsarbete poliser emellan. Det polisiära brottsförebyggande<br />
arbetet mot människohandeln inom projektet bidrar till att finna och utveckla<br />
befintliga samarbetsformer för att återanpassa människohandelns brottsutsatta i<br />
deras respektive hemländer. Det är Stockholm, City polismästardistrikt och den<br />
tidigare Kommissionen mot människohandel som har initierat utbytessamarbetet<br />
för att bättre kunna ta hand om människohandelns brottsutsatta. Kommissionen mot<br />
människohandel är utförare och Rikspolisstyrelsen är projektägare. Huvudfinansiärer<br />
är EU, delfinansiär Rikspolisstyrelsen. Kommissionen är sedan 1 mars 2011 en<br />
permanent sektion placerad i City polismästardistrikt.<br />
Människohandelns cyniska och gränsöverskridande metoder utvecklas ständigt och<br />
Kommissionen mot människohandel i Stockholm har fått uppfinna sina egna framgångsmetoder<br />
för brottsbekämpning på området. Förhörsmetoderna, för att förmå<br />
den brottsutsatta att berätta om brottet, har förbättrats, och man har involverat<br />
socialtjänsten i arbetet på ett sätt som aldrig tidigare gjorts. Numera har socialtjänsten<br />
i Stockholm en aktiv medverkan under polisutredningarna. Detta för att underlätta<br />
arbetet för poliserna i polisutredningen och för den brottsutsatta. Socialtjänsten<br />
sitter med när polisen planerar tillslagen och kan således på ett tidigt stadium<br />
planera sina stödinsatser vid polisens tillslag på gatan eller i bordellerna. Dessutom<br />
närvarar socialtjänsten vid förhör, om så behövs, för att vara den brottsutsatta behjälplig<br />
med stöd och vidare kontakter.
I samband med förhören får polisen frågor från de brottsutsatta om vad som kommer<br />
att hända dem efter det första förhöret, och inte minst efter det att rättsprocessen<br />
avslutats. De frågar sig varför de ska vara polisen behjälplig med sin utsatthet,<br />
sin historia och sina uppgifter om de ändå bara kommer att skickas tillbaka till<br />
hemlandet, och där få klara sig själv. Den brottsutsatta får veta att socialtjänsten<br />
kommer att ge stöd och hjälpa denne i Sverige under den tid som utredningen pågår<br />
fram till domen. Och också att förundersökningsledaren kommer att kontakta Migrationsverket<br />
för att söka om tillfälligt uppehållstillstånd under den tid den svenska<br />
rättsprocessen pågår. Utredningarna och förhören brukar sedan ha sin gilla gång.<br />
Under tiden får utredarna frågor från de brottsutsatta om vad som kommer att ske<br />
efter rättegången avslutats. Kommer den brottsutsatta få stanna i Sverige? Om hon<br />
eller han vill åka hem, som de flesta vill, vad händer där? Går det att få någon hjälp<br />
i hemlandet? Vem kan hjälpa? Hur stora är riskerna för att utsättas för någon form<br />
av övergrepp i hemlandet?<br />
Det svåraste arbetet för en polis som arbetar mot människohandeln är att bedriva<br />
komplicerade gränsöverskridande brottsutredningar. Detta utredningsarbete försvåras<br />
av att polisen får hantera frågor om hur situationen kommer att se ut för de<br />
brottsutsatta i hemlandet, dit de förväntas återvända, när utredaren varken kan svara<br />
eller garantera den brottsutsatta ett säkert återvändande. För socialtjänsten i sin tur<br />
är det otillfredsställande att inte kunna svara på hur hela återvändandeprocessen<br />
kommer att se ut.<br />
Copsat är ett initiativ för att säkra brottsutredningarna och återvändandet och syftar<br />
till att beskriva effektiva metoder för ett bättre bemötande av människohandelsutsatta.<br />
Ewa Carlenfors<br />
Projektledare för Copsat
Människohandel<br />
– ur ett polisiärt perspektiv<br />
Denna text syftar till att ge en inblick i<br />
människohandelsbrotten utifrån ett polisperspektiv.<br />
Runt dessa brott finns även ett<br />
större antal andra brott som är ofta förekommande.<br />
Även dessa kommer i viss<br />
utsträckning att beskrivas. Människohandelsbrott<br />
är inte svårare än andra brott att<br />
arbeta med men de kan ta längre tid och<br />
kräver i vissa fall något mer resurser. Det<br />
går att bedriva utredningar om misstänkt<br />
människohandel både med spaningsarbete<br />
som grund eller när en målsägande eller<br />
ett vittne kommer in på en polisstation för<br />
att göra en anmälan. Det är en myt att det<br />
måste till stora spaningsresurser för att nå<br />
framgång.<br />
Något som är viktigt att inse är att människohandeln<br />
är en del av den grova<br />
organiserade brottsligheten, oftast med<br />
internationell koppling. Utifrån ett polisåklagarperspektiv<br />
är det därför viktigt att<br />
organisationerna följs i så stor del av sin<br />
brottslighet som bara är möjligt. Det går<br />
inte att begränsa sig till endast ett brottsområde<br />
eller ett geografiskt område. Utifrån<br />
ett Stockholmsperspektiv har därför<br />
Stockholmspolisens tidigare kommission<br />
mot människohandel haft ett länsövergripande<br />
ansvar för brottsligheten. Ett länsövergripande<br />
ansvar som då och då övergått<br />
i arbete på nationell såväl som internationell<br />
nivå.<br />
Organiserad brottslighet<br />
Det är därför på sin plats att redan här<br />
redogöra för vad organiserad brottlighet<br />
egentligen är. Detta för att placera in<br />
brottsområdet i rätt kontext från början.<br />
6 COPSAT<br />
Det ska sägas att människohandel kommer<br />
på tredje plats i världen efter vapen-<br />
och drogrelaterad brottslighet i fråga om<br />
omfattning. Det är en del av den grova,<br />
internationella, organiserade brottligheten.<br />
Organiserad brottslighet innebär samarbete<br />
med fler än två personer. Det kan vara en<br />
grupp av mindre eller större omfattning.<br />
Inom grupperingen har medlemmarna egna<br />
tilldelade arbetsuppgifter. Det är nästan<br />
alltid fråga om en lång eller obegränsad<br />
utsträckning i tid som brottslingarna tänker<br />
sig att de ska syssla med sin verksamhet.<br />
Inom grupperingen bör det också finnas<br />
någon form av<br />
disciplin- och<br />
kontrollsystem.<br />
Det ska vara<br />
fråga om allvarligakrimi-<br />
”I slutändan är syftet<br />
att söka vinning och<br />
makt. Att få bäst vinst<br />
till minst risk.<br />
nella handlingar. Detta behöver dock inte<br />
innebära att brotten måste vara särskilt<br />
allvarliga, utan det kan också vara fråga<br />
om mindre allvarliga brott av mer systematisk<br />
karaktär. Verksamhet på internationell<br />
nivå kan vara en ingrediens. Att sammanslutningen<br />
använder sig av våld eller hot<br />
är närmast en regel. Det är inte sällan fråga<br />
om att man använder sig av kommersiella<br />
och affärsmässiga strukturer. I samband<br />
med detta kommer även penningtvätt in.<br />
Organiserade kriminella försöker också påverka<br />
det offentliga livet, till exempel politik,<br />
medier, offentlig förvaltning, rättsliga<br />
myndigheter och ekonomiska institutioner.<br />
I slutändan är syftet att söka vinning och<br />
makt och att få högst vinst till minst risk.
DEFINITION<br />
- GROV ORGANISERAD BROTTSLIGHET<br />
Samarbete mellan fler än två personer<br />
Egna tilldelade arbetsuppgifter åt var<br />
och en<br />
Lång eller obegränsad utsträckning i<br />
tiden<br />
Någon form av disciplin och kontroll<br />
Misstanke om allvarliga kriminella<br />
handlingar<br />
Verksamhet på internationell nivå<br />
Användande av våld eller andra<br />
metoder för hot<br />
Användande av kommersiella eller<br />
affärsmässiga strukturer<br />
Deltagande i penningtvätt<br />
Otillbörlig påverkan på politik, medier,<br />
offentlig förvaltning, rättsliga myndigheter<br />
eller ekonomi<br />
Strävan efter vinning och/eller makt<br />
I alla ärenden som Stockholmspolisen varit<br />
inblandad i, har de kriminella sysslat med<br />
annan brottslighet parallellt med sin människohandelsrelaterade<br />
brottslighet. Helt<br />
eller delvis enligt den ovan uppräknade<br />
definitionen. Att kalla dem multikriminella<br />
är ingen underdrift.<br />
Vi har vant oss vid att det i det vanliga<br />
polisarbetet alltid är någon som tycker att<br />
polisen gör ett bra arbete. Att det är någon<br />
som är lättad och tacksam över det faktum<br />
att polisen kommer till deras undsättning.<br />
I samband med ett lägenhetsbråk kan det<br />
vara skrämda men lättade barn som känner<br />
trygghet när polisen kommer. Vid ett rån<br />
är det självklart den som rånats. När två<br />
fyllerister slåss kanske det åtminstone är<br />
den ene kontrahentens hund som känner<br />
tacksamhet för litet lugn och ro. I fråga om<br />
människohandel är det ofta på det sättet<br />
att ingen är intresserad av polisens arbete.<br />
Givetvis är inte köparna särskilt villiga att<br />
visa upp sig. Hallickarna ser ingen vinst i<br />
att bli påkomna. Men detta gäller även dem<br />
som utsätts i hanteringen, oftast kvinnor,<br />
på grund av pengabehovet. Det kan vara<br />
unga personer med prostitutionserfarenheter,<br />
som tvingats sälja sig under kortare<br />
eller längre tid. Kvinnor och barn som sålts<br />
tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i<br />
veckan.<br />
Hjälpa eller stjälpa?<br />
När arbetet mot människohandel tog fart<br />
i Stockholms län för drygt sex år sedan<br />
hade de inblandade poliserna, socialarbetarna,<br />
åklagarna med flera, en bild av att<br />
de genom sina insatser räddade människor.<br />
Att polisen dragit en lans för ett brottsutsatt<br />
offer vars tillvaro varit helvetisk. Vid en<br />
sådan insats förväntar sig hjältarna givetvis<br />
en enorm tacksamhet och tillgivenhet från<br />
dem som de har räddat. Det paradoxala är<br />
att dessa myndighetsrepresentanter oftast<br />
möts av rakt det motsatta. Hur förklarar<br />
man för ett offer att denna/denne är ett offer<br />
– när hon/han inte ser själv sig som ett?<br />
Hur hjälper man någon som inte vill bli<br />
hjälpt? Hur tacklar du själv, som tjänsteman,<br />
det faktum att den du har en bild av<br />
att du hjälper – inte vill ha din hjälp? En<br />
person som kanske till och med föraktar<br />
dig. Någon som säger att du är ett avskum<br />
som förstört hennes/hans liv. En tjänsteman<br />
som trots goda intentioner, uppfat-<br />
MÄNNISKOHANDEL 7<br />
- UR ETT POLISIÄRT PERSPEKTIV
tas som en som bara förstör för den som<br />
tjänstemannen vill hjälpa.<br />
Under följande avsnitt ska vi försöka redogöra<br />
för en del av de erfarenheter vi som<br />
poliser samlat på oss under de gångna<br />
åren i frågan hur ett bra omhändertagande<br />
av traumatiserade brottsoffer kan te sig.<br />
Bakgrund till problematiken<br />
I princip alla förhörda kvinnor i de ärenden<br />
som hanterats inom människohandelsområdet<br />
i Stockholm har mycket svåra<br />
trauman bakom sig tidigare i livet. Svensk<br />
forskning på området säger att cirka 70<br />
procent av alla personer med prostitutionserfarenhet<br />
varit utsatta för olika former av<br />
sexuella övergrepp. Vår erfarenhet är att<br />
den siffran är ännu högre när det gäller personer<br />
som kommer utomlands ifrån. Dock<br />
med den anmärkningen att en hel del av<br />
de brottsutsatta istället för att ha utsatts för<br />
sexuella övergrepp, kommer från mycket<br />
socialt dysfunktionella familjekonstellationer.<br />
Tidigt i livet har kanske föräldrarna<br />
lämnat sitt barn att leva med en äldre<br />
släkting för att de själva haft fullt upp med<br />
att underhålla ett eget missbruk. Alternativt<br />
har barnen bott kvar hemma med alkoholism,<br />
misshandel och inte sällan även<br />
sexuella övergrepp.<br />
Tidiga kränkningar, ofta en orsak<br />
De brottsutsatta har många gånger kränkts<br />
på sådana sätt att det är helt omöjligt för<br />
dem att fungera i en normal kontext. Att utsättas<br />
för olika former av övergrepp skapar<br />
ett självförakt och en oförmåga att se sig<br />
själv som en egen individ med rätt att själv<br />
bestämma över sitt liv. Sexuella övergrepp<br />
8 COPSAT<br />
gör dessutom att den utsatta tidigt i livet<br />
sexualiserar sin tillvaro genom att anse sig<br />
endast duga till olika sexuella aktiviteter<br />
och då alltid på andra människors villkor.<br />
Många av de brottsutsatta i de svenska<br />
ärendena berättar att de oftast mycket tidigt<br />
i livet utnyttjats för sexuella ändamål. Det<br />
kan vara i mindre kretsar i lokalsamhället<br />
varifrån de kommer. Detta gör dem till<br />
lätta villebråd för hallickar som vill profitera<br />
ytterligare på dem.<br />
Andra beskriver en bild av ett genombrott<br />
i prostitutionen som kommer senare i livet<br />
och då som en konsekvens av att de inte<br />
sett att de haft något annat val, där och då.<br />
Och eftersom de har en tidigare erfarenhet<br />
av att utnyttjas sexuellt är steget inte långt<br />
att gå.<br />
I Sverige är de brottsutsatta i människohandelsärendena<br />
sällan helt och hållet<br />
vilseledda. Än mer ovanligt är att de kidnappats<br />
hit.<br />
Luras till Sverige<br />
Stockholmspolisens erfarenheter säger att<br />
de som kommit till Sverige och involverats<br />
i prostitution vet att de ska komma till ett<br />
visst ställe för att utnyttjas för sexuella<br />
ändamål. Dock vet de inte att de inför sin<br />
resa kommer att sättas i skuld till hallickarna.<br />
En skuld som snarast möjligt måste<br />
regleras. Flera nigerianska kvinnor har<br />
vittnat om hur de börjat som sexslavar med<br />
en skuld på 50 000 euro. En summa som<br />
de kan få betala av i 10-15 års tid om de<br />
överhuvudtaget överlever. De vet inte att<br />
de kommer att utnyttjas sexuellt av hallickarna<br />
och deras bekanta. De känner inte till
att den bild av en ekonomisk uppgörelse<br />
mellan dem och organisatörerna, kraftigt<br />
skiljer sig från den verkliga, slutgiltiga<br />
uppgörelsen. De vet vidare inte att de förväntas<br />
vara tillgängliga för sina sexköpare<br />
24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.<br />
Att det inte går att välja sina sexköpare. Att<br />
sexköpare i vissa förekommande fall kommer<br />
att råna eller våldta kvinnan de köper<br />
alternativt både och. De vet inte att de inte<br />
kan bestämma över när de får komma hem.<br />
Ofta utan utbildning<br />
Utbildnings- och den generella bildningsnivån<br />
hos de brottsutsatta är oftast tämligen<br />
låg. Bilden av den universitetsstuderande<br />
kvinnan, som för att finansiera sina studier,<br />
säljer sin kropp har vi i princip aldrig sett.<br />
Många är de som säger att det är för att<br />
finansiera studier. Men det förefaller vara<br />
en myt för att de inför sig själva ska få en<br />
mer uthärdlig känsla av sina egna göranden,<br />
de övergrepp som de utsätts för. Själv<br />
har jag endast mött en person som faktiskt<br />
studerade under de sex år som jag arbetat<br />
med människohandelsproblematiken. Det<br />
är snarare så att de sällan eller aldrig haft<br />
ett vanligt lönearbete. De arbeten de haft<br />
har många gånger varit arbeten där vanliga<br />
regler och villkor saknats. I detta inryms<br />
även vetskap och kunskap om den omkringliggande<br />
världen. Geografi, kunskap<br />
om samhällen och deras konstitution, språk<br />
med mera saknas oftast helt. Känslan att<br />
dessa människor i stor utsträckning tycks<br />
leva ur i hand i mun, en dag i taget, timme<br />
för timme är högst påtaglig. Sociala nätverk<br />
och språk saknas till stora delar helt<br />
eller delvis.<br />
En kvinna från Rumänien påträffades i<br />
samband med en spaningsinsats mot en<br />
lägenhet i Sollentuna norr om Stockholm.<br />
Kvinnan hade en välformulerad annons<br />
utsatt på Internet. Hon utnyttjades av<br />
sexköpare i lägenheten och fördes till<br />
sexköparna på så kallade ”outcalls”. När<br />
vi gjorde tillslag mot lägenheten och grep<br />
den enda person som kontrollerade kvinnan<br />
gjorde vi en smärtsam upptäckt. Det<br />
visade sig att den rumänska kvinnan inte<br />
hade gått i skola mer än två år. Hon hade<br />
inga språkkunskaper, ens på sitt hemlands<br />
språk. Vidare hade hon förutom hallicken,<br />
även hon en kvinna, inga sociala nätverk<br />
varken i Sverige eller Rumänien. Detta<br />
visade sig gälla även för Rumänien. På<br />
grund av sin ringa skolunderbyggnad hade<br />
hon heller ingen uppfattning om hur det<br />
samhälle hon kom ifrån fungerade i fråga<br />
om de mest grundläggande saker. Slutligen<br />
hade hon ingen uppfattning om sin omgivande<br />
geografi. Kvinnan trodde på fullaste<br />
allvar att hon befann sig i Sydafrika. Hon<br />
berättade hur hon körts i en bil från Rumänien,<br />
genom flera länder. Länder vars namn<br />
hon inte kunde ange. Och slutligen hamnat<br />
i det hon trodde var Sydafrika. Utifrån en<br />
sådan berättelse är det inte konstigt att de<br />
här människorna är lätta att hantera för<br />
människohandlare.<br />
Andra exempel är brottsutsatta som trott att<br />
de ska få upp till fem års fängelse om de<br />
ertappas i prostitution av svensk polis. Det<br />
är brottsutsatta som inte känner till att alla<br />
människor i en demokratisk rättsstat har<br />
rätt till en rättvis prövning av sitt ärende.<br />
Brottsutsatta som överhuvudtaget inte på<br />
MÄNNISKOHANDEL 9<br />
UR ETT POLISIÄRT PERSPEKTIV
något sätt kan redogöra för sitt eget lands<br />
parlamentariska läge eller statsskick.<br />
Mot bakgrund av detta är det på sin plats<br />
att resonera utifrån vad som är att anse<br />
som en frivillig handling och vad som är<br />
ett tvång. För att kunna problematisera<br />
kring detta behövs en redogörelse för den<br />
mest relevanta och viktigaste lagstiftningen,<br />
människohandel, koppleri och sexköp.<br />
Brottsbalken 4 kap 1 a §,<br />
människohandel<br />
1 a § Den som, i annat fall än som avses<br />
i 1 § genom olaga tvång, vilseledande,<br />
utnyttjande av någons utsatta belägenhet<br />
eller med annat sådant otillbörligt medel<br />
rekryterar, transporterar, överför, inhyser<br />
eller tar emot en person i syfte att han eller<br />
hon ska exploateras för sexuella ändamål,<br />
avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete<br />
eller annan verksamhet i en situation<br />
som innebär nödläge för den utsatte,<br />
döms för människohandel till fängelse i<br />
lägst två och högst tio år.<br />
Den som begår en gärning som avses i första<br />
stycket mot en person som inte har fyllt<br />
arton år döms för människohandel även<br />
om inte något sådant otillbörligt medel<br />
som anges där har använts.<br />
Är ett brott som avses i första - andra<br />
stycket mindre grovt, döms till fängelse i<br />
högst fyra år. Lag (2010:371).<br />
Kedjebrottslighet<br />
Initialt ska sägas att människohandel är<br />
en brottslighet med flera led. En kedjebrottslighet.<br />
Paragrafen har framförallt<br />
10 COPSAT<br />
stort fokus på utsatta kvinnor och barn.<br />
Skälet till varför någon handlas med är att<br />
personen ska utnyttjas. Rekrytering och<br />
transport av de brottsutsatta behöver inte<br />
ske mellan länder. Även om det oftast är<br />
fråga om gränsöverskridande brottslighet<br />
utifrån ett svenskt perspektiv. Det kan även<br />
ske inom ett land. För att kunna genomföra<br />
åtgärderna mot en specifik person krävs<br />
tvång eller så kallade otillbörliga medel.<br />
Vad det innebär kommer att beskrivas mer<br />
utförligt nedan.<br />
Olika moment i lagen<br />
Det första momentet i lagen handlar om<br />
handelsåtgärderna (vad som görs):<br />
Rekrytera<br />
Transportera<br />
Ta emot<br />
Inhysa<br />
Överföra (exempelvis mellan bordeller<br />
eller mellan hallickar)<br />
Redan efter det första momentet kan polisen<br />
påbörja en brottsutredning om det går<br />
att bevisa att personen skulle komma att utnyttjas.<br />
Detta därför att människohandel är<br />
en kedjebrottslighet som består av många<br />
olika led.<br />
Det andra momentet handlar om de otillbörliga<br />
medlen (hur det görs) och dess<br />
syfte för att:<br />
få offren att underkasta sig<br />
betvinga eller underkasta offrens vilja<br />
eller inkräkta på deras valmöjligheter<br />
alternativt utnyttja att de inte har några<br />
valmöjligheter<br />
kontrollera offrets fria och verkliga vilja
föra bort offren mot deras vilja<br />
vilseleda angående förutsättningarna<br />
missbruka sin ställning eller på annat<br />
otillbörligt sätt påverka<br />
Gemensamt är att offrens utsatta situation<br />
utnyttjas och att inga andra alternativ ges<br />
Utgångspunkten är att få de brottsutsatta<br />
att underkasta sig gärningsmannens vilja.<br />
Detta genom att antingen tvinga dem,<br />
inkräkta på deras valmöjligheter alternativt<br />
utnyttja det faktum att de utsatta inte<br />
har några valmöjligheter. Gärningsmannen<br />
får inflytande över de utsattas egna<br />
vilja genom att få dem att underkasta sig<br />
handelsåtgärden. Detta inflytande begränsar<br />
de utsattas valmöjligheter – otillbörliga<br />
medel.<br />
Det tredje momentet handlar om syftet<br />
med handeln (varför det görs) genom:<br />
att någon form av utnyttjande planeras,<br />
som sexuellt utnyttjande, tvångsarbete,<br />
organhandel eller krigstjänst<br />
att syftet med utnyttjandet kan involvera<br />
en ekonomisk vinning<br />
att offrets verkliga valmöjligheter ter sig<br />
begränsande för offret<br />
I fråga om syftet med handeln förutsätts att<br />
någon form av utnyttjande ska ske. Det kan<br />
vara utnyttjande för sexuella ändamål. Här<br />
ryms även sådana ändamål där en person<br />
utnyttjas sexuellt av en enskild människa.<br />
Det behöver alltså inte vara för prostitutionsändamål.<br />
Andra utnyttjanden är att<br />
den brottsutsatte tvingas arbeta mot ingen<br />
eller mycket ringa ersättning under mycket<br />
besvärliga förhållanden. Det kan också<br />
vara för tiggeriändamål eller att en person<br />
kan utnyttjas för att dennes organ ska opereras<br />
ut. Syftet kan också vara att utnyttjas<br />
för krigstjänst. Syftet med utnyttjandet<br />
behöver nödvändigtvis inte innebära att<br />
de som utnyttjar en viss person behöver<br />
tjäna något på utnyttjandet. De behöver<br />
inte göra någon vinst även om det<br />
förstås är en omständighet som stärker<br />
graden av brottets allvarlighet.<br />
Brottsbalken 6 kap.12 §,<br />
koppleri, grovt koppleri<br />
6 kap. 12 § Den som främjar eller på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en<br />
person har tillfälliga sexuella förbindelser<br />
mot ersätt-ning, döms för koppleri till<br />
fängelse i högst fyra år.<br />
Om en person som med nyttjanderätt har<br />
upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten<br />
helt eller till väsentlig del används för tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning<br />
och inte gör vad som skäligen kan begäras<br />
för att få upplåtelsen att upphöra, skall<br />
han eller hon, om verksamheten fortsätter<br />
eller återupptas i lägenheten, anses<br />
ha främjat verksamheten och dömas till<br />
ansvar enligt första stycket.<br />
Är brott som avses i första eller andra<br />
stycket att anse som grovt, döms för grovt<br />
koppleri till fängelse i lägst två och högst<br />
åtta år. Vid bedömande av om brottet är<br />
grovt skall särskilt beaktas om brottet<br />
avsett en verksamhet som bedrivits i större<br />
omfattning, medfört betydande vinning eller<br />
inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av<br />
annan. Lag (2005:90).<br />
MÄNNISKOHANDEL 11<br />
UR ETT POLISIÄRT PERSPEKTIV
Människohandel eller koppleri?<br />
Många ärenden som initialt rubriceras som<br />
människohandel slutar ofta med koppleri<br />
alternativt grovt koppleri. De olika brottsrubriceringarna<br />
och det faktum att människohandel<br />
hör till brott mot frihet och frid<br />
medan koppleri hör till sexualbrotten, gör<br />
att det är svårt att skilja dem åt. Brotten går<br />
in i varandra och det finns risk för att en<br />
sammanblandning med vad som är vad när<br />
en bedömning görs i rubriceringsfrågan.<br />
Människohandelsbrottet är alltså ett brott<br />
som i första hand handlar om att någon<br />
inkräktar på en annan människas rätt till<br />
frihet. När det gäller koppleribrottet är det<br />
inte så. Enligt lagstiftningen är det inte<br />
fråga om att någons utsatta belägenhet<br />
utnyttjas eller att man inkräktar på en persons<br />
rätt till frihet. Detta är en mycket stor<br />
skillnad. Emellertid är det så att många domar<br />
gällande framförallt grova kopplerier<br />
har innehållit skrivningar som gör gällande<br />
att den brottsutsatta utsatts på ett sätt så att<br />
dennes rätt till frihet och frid inskränkts.<br />
Detta är enligt vår uppfattning mycket<br />
olyckligt och skapar en slags konkurrens<br />
mellan de olika lagarna. I synnerhet de<br />
grova kopplerierna benämns många gånger<br />
inte enligt sin rätta benämning – människohandel.<br />
Koppleri – främjande av prostitution<br />
Det som kan sägas om koppleri är att<br />
det handlar om ekonomiskt utnyttjande<br />
av en person som har tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning. Det vill säga<br />
12 COPSAT<br />
att någon främjar prostitution. Underlättandet<br />
kan vara genom att upplåta en plats<br />
där den som utnyttjas i prostitution kan<br />
vara och ta emot sina sexköpare. Det kan<br />
också vara att man underlättar i kontakten<br />
för en sexköpskund att komma i kontakt<br />
med en person som utnyttjas i prostitution.<br />
Till exempel en hotellportier som bokar ett<br />
möte för en gästs räkning eller en taxichaufför<br />
som kör en taxikund till en person<br />
som utnyttjas i prostitution, med anvisning<br />
från sexköparen att just köra till någon<br />
som kan sälja en sexuell tjänst. Främjandet<br />
kan också vara att någon förmår en annan<br />
att utnyttjas i prostitution. Att transportera<br />
personer som utnyttjas för sexuella ändamål<br />
eller hämta sexköpare åt desamma är<br />
ett främjande. Att vakta för att den som<br />
utnyttjas i prostitution inte ska råka illa ut<br />
och få sina pengar är också att främja prostitution.<br />
Att hyra ut en lägenhet och veta<br />
om vad som sker i lägenheten, att sexuellt<br />
utnyttjande saluförs, är också att främja.<br />
Det ekonomiska utnyttjandet behöver<br />
nödvändigtvis inte vara vinstgivande. Det<br />
behöver heller inte vara just pengar som<br />
utgör vederlaget. Även tillfälliga och högst<br />
enstaka tillfällen räknas.<br />
I kopplerilagstiftningen omtalas också<br />
frågan om tvång och förledande. Detta är<br />
dock inte nödvändigt i fråga om främjandet.
Grovt koppleri<br />
Ett exempel på att ett koppleri är grovt är<br />
att det är en stor omfattning på verksamheten.<br />
Det kan också vara att det är en stor<br />
ekonomisk vinning för den som utnyttjar. I<br />
talet om grovt koppleri kan också människohandelsliknande<br />
inslag vara något som<br />
utgör grovt brott. Att någon utvecklar ett<br />
drogberoende är även det en försvårande<br />
omständighet eller om den prostituerade<br />
misshandlas eller hotas svårt och om den<br />
brottsutsatta är handikappad.<br />
Brottsbalken 6 kap. 11 §<br />
köp av sexuella tjänster<br />
6 kap. 11 § Den som, i annat fall än som<br />
avses förut i detta kapitel, skaffar sig en<br />
tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning,<br />
döms för köp av sexuell tjänst till böter eller<br />
fängelse i högst sex månader.<br />
Vad som sägs i första stycket gäller även<br />
om ersättningen har utlovats eller getts av<br />
någon annan. Lag (2005:90).<br />
Stockholmspolisens kommission mot människohandel<br />
anser att den svenska lagen<br />
som förbjuder köp av sexuella tjänster är<br />
ett av de bästa hjälpmedlen i kampen mot<br />
människohandeln. Lagen förbjuder köp<br />
av en sexuell tjänst men inte försäljning.<br />
Finessen med lagstiftningen är att den slår<br />
mot efterfrågan. Utan efterfrågan, inget<br />
utbud. Lagen gör det också möjligt för<br />
polisen och åklagarna att för domstolen<br />
bevisa en hel kedja brott som börjar med<br />
att någon efterfrågar en sexuell tjänst.<br />
Lagen gör det också möjligt att visa den<br />
täta sammankopplingen mellan sexköparen<br />
och den grova organiserade brottsligheten.<br />
Sexköparen är en sponsor av grov organiserad<br />
brottslighet. Samtidigt som denne<br />
medverkar<br />
till att förstöra<br />
livet<br />
för den som<br />
utnyttjas i<br />
prostitution.<br />
”Det är i stora drag högst<br />
vanliga och representativa<br />
män som köper sex.<br />
Vilka är då köparna?<br />
Stockholmspolisen är av den uppfattningen<br />
att köparna i stora drag är vanliga män.<br />
Det är i princip bara män, och de lever till<br />
synes normala liv med normala arbeten<br />
och ekonomier. Det finns förstås alltid<br />
undantag, men det kan klart slås fast att det<br />
inte är fråga om män som exempelvis är<br />
handikappade eller män som sammanlever<br />
med sina mödrar, som köper sex i någon<br />
större omfattning. Detta är ett argument<br />
som nämligen ofta framförs. Just det att det<br />
är fråga om personer som inte kan få sex<br />
på annat vis.<br />
Varför köper människor sex?<br />
Det finns många forskningsrapporter och<br />
uppfattningar i frågan. Stockholmspolisens<br />
MÄNNISKOHANDEL 13<br />
- UR ETT POLISIÄRT PERSPEKTIV
kommission mot människohandel som<br />
1 mars 2011 blev en sektion har under<br />
flera år fortbildats i ämnet, lyssnat, läst<br />
och lärt. Fokus har hela tiden riktats mot<br />
det som föder och göder problemet med<br />
människohandeln, efterfrågan. Däribland<br />
har Stockholmspolisens kommisson mot<br />
människohandel tagit intryck av Sven-Axel<br />
Månssons rapporter om könsköparna (t.ex.<br />
Månsson, Sven-Axel & Linders, Annulla,<br />
Sexualitet utan ansikte. Könsköparna.<br />
1984. Stockholm: Carlsson & Jönsson<br />
bokförlag AB). Några svar på varför vissa<br />
personer köper sex har också utkristalliserat<br />
sig i vår dagliga kontakt med sexköparna.<br />
Vi kan här se att det dels handlar<br />
om de män som har ett behov av att köpa<br />
någon en halvtimme, en timme i syfte av<br />
att ha kontroll och äga en viss specifik<br />
situation, i det här fallet själva sexualakten.<br />
Det är enligt vår erfarenhet kanske inte<br />
alltid fråga om att det är just efterfrågan på<br />
sex som är det avgörande utan snarare möjligheten<br />
till ett maktutövande gentemot en<br />
annan person som inte har något frivilligt<br />
val. Här är maktutövandet en faktor. Detta<br />
maktutövande manifesteras genom sexualakten.<br />
Oftast hänvisar dessa köpare till<br />
sexuell nöd, bristen på sex från partnern.<br />
Alternativt bristen på den typ av sex som<br />
köparen specifikt vill ha. Detta förefaller<br />
dock ganska ofta som en felaktig förklaringsmodell.<br />
En annan typ av sexköpare är sexmissbrukaren.<br />
Sexmissbrukaren har ett missbruk-<br />
14 COPSAT<br />
arbeteende som vilket missbrukarbeteende<br />
som helst. Köpen av sexuella tjänster<br />
ödelägger förutom den som utnyttjas i prostitution<br />
även köparens liv. Köparen köper<br />
sex för snart sagt alla sina pengar. Köparen<br />
har inte förmåga att tänka på annat än<br />
planeringen för nästa sexköp och genomföra<br />
dem. Dessa personer kommer ofta efter att<br />
de ertappats till insikt om sin problematik.<br />
Till skillnad från den först beskrivna gruppen<br />
har de här personerna med rätt hjälp<br />
möjlighet att nå insikt och få förutsättningar<br />
att komma till rätta med sin problematik.<br />
Andra grupper som köper sex är de som är<br />
nyfikna. De genomför kanske sexköpet av<br />
oförstånd. Det kan också vara personer som<br />
till följd av grupptryck, exempelvis i samband<br />
med en resa tillsammans med andra<br />
män som köper sex, går till en som utnyttjas<br />
i prostitution. Klart är dock att ingen skulle<br />
prostituera sig utan sexköpare. Inga människohandlare<br />
eller hallickar skulle bjuda ut<br />
människor för försäljning om det inte fanns<br />
en efterfrågan.<br />
VARFÖR/VEM KÖPER SEX<br />
Inga Quasimodo-typer<br />
Inte mannen som delar säng med sin<br />
mamma<br />
En vanlig man mellan 20 och 70 år<br />
Genom sexköpet kan sexköparen<br />
manifestera makt<br />
Många har klara personlighetsstörningar<br />
En del är sexmissbrukare<br />
En del nyfikna<br />
Finansier grov organiserad brottslighet
Hallickarna<br />
I Sverige finns olika sätt att bedriva<br />
hallickverksamhet på. Den mest rotade<br />
och gängse bilden av en hallick är den där<br />
han står i päls vid ett gathörn hängandes<br />
vid sin Cadillac med ett buffelhorn på<br />
motorhuven. Bredvid honom kvinnor i<br />
korta kjolar och höga stövlar. Den bilden<br />
stämmer inte med verkligheten. En hallick<br />
kan vara den som finns i anslutning till<br />
de kvinnor på gatunivå som han utnyttjar<br />
ekonomiskt, men det är oftast ganska svårt<br />
att identifiera dem för en utomstående.<br />
Detta eftersom en hallick också kan vara<br />
en kvinna som även hon utnyttjas i prostitution<br />
tillsammans med sina medsystrar.<br />
Den vanligaste hallicken ser dock inte ut<br />
på något utav de ovan uppräknade sätten.<br />
Hallicken håller sig idag så långt ifrån dem<br />
som utnyttjas för sexuella ändamål som det<br />
bara är möjligt. Detta är delvis en konsekvens<br />
av att polisen lagt ner mycket arbete<br />
på att komma åt hallickarna och att leda<br />
befrämjandet av prostitutionen i bevis. Det<br />
är också en konsekvens av att hallickarna<br />
har märkt att människor går att styra utan<br />
att de nödvändigtvis måste ha full kontroll<br />
på ”sina kvinnor”. Anledningen till detta<br />
kommer att redovisas mer utförligt längre<br />
fram i texten.<br />
Hallickarna kan finnas och verka i det<br />
direkta närområdet, men de kan också<br />
befinna sig i en annan stadsdel eller på en<br />
annan ort, land eller till och med i en annan<br />
världsdel. Svenska exempel finns där hallickar<br />
”fjärrstyrt” sina kvinnor från andra<br />
16 COPSAT<br />
länder, som Ryssland och Australien. Förmögenhetsöverföringen<br />
kan ske genom att<br />
hallicken besöker den plats som den som<br />
utnyttjas i prostitution befinner sig på. Den<br />
kan också ske genom möten. Det kan även<br />
gå till så att den som utnyttjas i prostitution<br />
lämnar över pengar på ett visst förutbestämt<br />
ställe. Ett sätt som blivit vanligt<br />
de senaste åren är att den som utnyttjas i<br />
prostitution lär sig att föra över sina pengar<br />
via överföring mellan bankkonton eller<br />
användande av Western Union, Forex eller<br />
liknande.<br />
I och med att hallicken i större utsträckning<br />
håller sig borta från kvinnan, innebär det<br />
också att det blir allt vanligare att kvinnan<br />
måste svara i telefon själv och boka<br />
in sexköpare. Kvinnan får också i större<br />
utsträckning än tidigare utforma sina egna<br />
annonser på Internet efter tydliga direktiv<br />
från sin hallick.<br />
Hallicken som en beskyddare för sina kvinnor<br />
och som mot sin närvaro och beskydd<br />
får ta del av kvinnornas intäkter, finns<br />
alltså i princip inte längre. Det kan tyckas<br />
paradoxalt att ett av de bärande fundamenten<br />
för hallickens roll idag i princip helt är<br />
borta samtidigt som den andra delen, att<br />
få ta del av intäkterna, ändå kan vara kvar.<br />
Detta kan enbart förklaras med att hallicken<br />
hela tiden har ett underliggande hot<br />
gentemot kvinnan. Reella eller upplevda<br />
hot. Hallicken har en förmåga att kunna<br />
utnyttja kvinnans utsatta situation. Tidigare<br />
i texten har bakgrunden till den som har<br />
erfarenhet av att utnyttjas i prostitution be-
skrivits och det är de svåra bakomliggande<br />
historierna som hallicken kan utnyttja.<br />
Hallicken ser till att kvinnan får känslan av<br />
att de inte kan lita på någon annan än sin<br />
hallick. Att hallicken är den enda som bryr<br />
sig om dem. Det skapar en normaliseringsprocess<br />
och den som utnyttjas i prostitution<br />
tror tillslut att det är normalt att ta emot<br />
sexköpare 24 timmar om dygnet, sju dagar<br />
i veckan. Hallicken vinnlägger sig också<br />
om att de själva är den enda person som<br />
kvinnan kan lita på, och ser till att kvinnan<br />
helt saknar sociala nätverk på den plats där<br />
de placerats. Hallickarna berättar också<br />
hemska historier om vad som ska hända<br />
med kvinnan som utnyttjas i prostitution<br />
som denna går till polisen eller berättar för<br />
någon annan.<br />
Frivillighet eller tvång<br />
Kort kan sägas att kvinnor som utnyttjas i<br />
prostitution är traumatiserade och/eller har<br />
ett självskadebeteende. Stockholmspolisen<br />
talar om att de har ett yttre, alternativt ett<br />
inre tvång. Ibland kan de två drivkrafterna<br />
verka tillsammans. Det yttre tvånget är<br />
givetvis mycket lättare att se. Det inre<br />
tvånget är svårt för en utomstående att se.<br />
Följande kapitel ska försöka beskriva det<br />
yttre tvånget men framförallt det inre.<br />
Yttre tvång<br />
Det yttre tvånget innebär att någon på ett<br />
mycket radikalt sätt vilseleder en människa<br />
att tro att något ska bli på ett sätt, men som<br />
visar sig bli något helt annat. Exempelvis<br />
en ung kvinna som i sitt hemland förespeglas<br />
att hon ska arbeta som städerska<br />
eller barnflicka utomlands. Väl där visar<br />
det sig att hon istället ska sälja sexuella<br />
tjänster. Ett annat exempel är en kidnappning.<br />
Personen som tas med våld tvingas<br />
iväg och bemästras på sådant sätt att denna<br />
blir hanterlig för sina banemän. Ett tredje<br />
alternativ kan vara en flicka som säljs av<br />
sina föräldrar eller en nära anhörig.<br />
När det gäller ovan uppräknade exempel är<br />
det få eller ingen som inte kan hålla med<br />
om att det är människohandel det handlar<br />
om. Det är den bild de flesta människor,<br />
världen<br />
över, har<br />
av människohandeln.<br />
”Kort kan sägas att kvinnor<br />
som utnyttjas i prostitution<br />
är traumatiserade och/eller<br />
har ett självskadebeteende.<br />
Inre tvång<br />
Vad är då människohandeln som uppkommer<br />
som en konsekvens av ett inre tvång?<br />
Ett inre tvång är något som är mycket<br />
svårare att sätta ord på och därför svårare<br />
att förstå. Det handlar om subtila psykologiska<br />
processer. Vi menar dock att det<br />
inte är särskilt svårt att förstå. Erfarenheten<br />
säger oss också att detta är den vanligaste<br />
formen.<br />
En människa med en bakgrund av svår<br />
social misär, där det allt som oftast också<br />
finns sexuella övergrepp med i bilden,<br />
kommer inte att behöva särskilt mycket<br />
yttre tvång för att bli medgörlig gentemot<br />
sina hallickar. En sådan person anser sig<br />
inte vara värd annat än att utnyttjas när<br />
helst någon vill utnyttja henne. En sådan<br />
människa går i osynliga koppel, lever i<br />
osynliga fängelser i förhållande till sina<br />
hallickar.<br />
MÄNNISKOHANDEL 17<br />
UR ETT POLISIÄRT PERSPEKTIV
Profilering<br />
I fråga om att profilera, identifiera och<br />
upptäcka människohandelsbrott samt grova<br />
kopplerier, har erfarenheten givit Stockholmspolisens<br />
kommission mot människohandel<br />
många handfasta och konkreta<br />
exempel på indikatorer.<br />
Mycket av sättet att identifiera ett pågående<br />
människohandelsbrott/kopperibrott, går att<br />
jämställa med det arbete som bedrivs inom<br />
narkotikabekämpningen. Även många av<br />
de tips som inkommer till polisen påminner<br />
om de tips som kommer in när allmänheten<br />
tipsar om misstänkta narkotikabrott.<br />
Var håller de hus?<br />
Människohandels- och koppleribrottet<br />
kan ske från gatan, lägenheter, hotell eller<br />
genom så kallade ”outcalls”. ”Outcalls”<br />
innebär att den som utnyttjas för sexuella<br />
ändamål åker till en sexköpare, hem till<br />
denne eller till ett hotell eller liknande.<br />
I samband med kontakterna mellan sexköparen<br />
och den som utnyttjas i prostitution<br />
händer det inte sällan att allmänheten hör<br />
av sig med tips till polisen. Det kan vara<br />
fråga om tips om så kallat ”spring” till<br />
en viss lägenhet eller ett visst hotellrum.<br />
Spring som utgörs av företrädesvis män<br />
vilka besöker den omtalade adressen under<br />
tämligen korta besök. Besöken brukar vara<br />
mellan fem minuter upp till cirka en halvtimme.<br />
Längre besök, såsom en timme eller<br />
en hel natt, förekommer givetvis också.<br />
Det är sådana besök som människor oftast<br />
lägger märke till.<br />
18 COPSAT<br />
En annan indikation kan komma vid<br />
exempelvis en fordonsförarkontroll. En<br />
äldre man tillsammans med två mycket<br />
yngre kvinnor som dessutom båda sitter i<br />
bilens baksäte, kan vara ett tecken på att<br />
något inte stämmer. Vid samtal med sådana<br />
personer kan det oftast märkas att de inte<br />
har någon som helst uppfattning inbördes<br />
om vad personerna i bilen heter, hur gamla<br />
man är eller var de andra kommer ifrån.<br />
PROFILERING<br />
Frekventa besök i en viss lägenhet/hus<br />
Hur ser platsen ut, säng, sexhjälpmedel,<br />
kondomer, potensmedel,<br />
papperskorg<br />
Utländska medborgare, vad har de<br />
för berättelse om varför de är i landet/<br />
på platsen<br />
Vid trafikkontroll, dela på personerna,<br />
kolla av hur de känner varann, är uppgifterna<br />
samstämmiga?<br />
Mot bakgrund av vad som behandlats<br />
tidigare är det inte särskilt svårt att initialt<br />
profilera ut människor i riskzonen. En<br />
människa som vuxit upp i en social misär,<br />
med dålig skolunderbyggnad, en dålig grad<br />
av omvärldskunskap och små språkkunskaper,<br />
löper större risk att hamna i klorna på<br />
en människohandlare än andra.<br />
Stockholmspolisen har både på egen hand<br />
och i samverkan med andra myndigheter<br />
bedrivit ett arbete under flera år som går<br />
ut på att profilera ut personer i riskzonen.<br />
Det finns olika sätt att bekämpa prostitution<br />
och människohandel. Ett sådant sätt
är att göra det oattraktivt för människor att<br />
komma till en viss region. I det här fallet<br />
Stockholmsregionen. Profilering går att<br />
göra redan i samarbete med resebolagen.<br />
Om inte annat med andra uniformsmyndigheter<br />
som tull och Kustbevakning.<br />
Hur hittar man de brottsutsatta?<br />
Erfarenheten är att unga kvinnor med lite<br />
packning är en första indikation. Har de<br />
dessutom lite pengar är det ytterligare en<br />
indikation. För att vidare bygga upp detta<br />
kan konstateras att vad de har med i sin<br />
packning kan avgöra mycket. En packning<br />
innehållande mycket underkläder av mer<br />
erotisk utformning kan göra att misstanken<br />
stärks. Om det dessutom är så att personen<br />
i fråga medför stora förpackningar preventivmedel<br />
och andra sexhjälpmedel är det i<br />
princip helt klart att det är fråga om någon<br />
form av prostitutionsverksamhet. Många<br />
av dessa personer kan vidare inte redogöra<br />
för vart de ska i det land de anländer till.<br />
De kan heller inte berätta något om de<br />
personer de ska träffa, bara att det är<br />
någon/några som ska hämta dem. De kan<br />
heller inte berätta något om vart de ska.<br />
Oftast vet de inte om de ska tillbringa sin<br />
tid i Sverige i Stockholm eller Stockholmsområdet.<br />
Efter en sammanvägd bedömning kan<br />
myndigheter redan här ha så mycket underlag<br />
så att personen i fråga avvisas från landet<br />
enligt 8 kap, 8 § 2 p UtL. Är det så att<br />
man i det läget inte har ett spaningsärende<br />
eller någon underrättelse är detta en bra<br />
brottspreventiv åtgärd. Sverige har visat att<br />
det inte är en bra idé att komma hit för att<br />
prostituera sig. Uppfattning är att om detta<br />
förfaringssätt tillämpades av alla länder<br />
som i någon utsträckning är mottagarländer<br />
så skulle det enskilt verka brottspreventivt<br />
och brottsbekämpande. Givetvis hjälper<br />
inte detta de som är offer i hanteringen<br />
på något omfattande plan, men det gör<br />
möjligheterna att komma in i prostitutionen<br />
alternativt fortsätta i den, mycket svårare.<br />
Spaning<br />
Under spaningsfasen kommer de poliser<br />
som ”tittar” på de brottsutsatta se mycket<br />
utav det som beskrivits ovan. De kommer<br />
att se utsattheten. De kommer att se hur de<br />
brottsutsatta går helt i förövarnas ledband.<br />
Ett viktigt moment är att visa för den som<br />
sedan ska arbeta vidare med ärendet-<br />
polisens utredare, åklagarna och sedermera<br />
även domstolen att de brottsutsatta verkligen<br />
är kontrollerade och inte har andra<br />
alternativ till sin tillvaro. Även om en<br />
människa till synes är helt fri kan hon ändå<br />
vara helt i händerna på sin/sina förövare.<br />
Spaningen måste visa att det inte finns<br />
alternativa livsformer. Att den brottsutsatta<br />
är tillgänglig 24 timmar per dygn, sju<br />
dagar i veckan. Spaningen måste visa att<br />
det är helt omöjligt att planera ett vardagligt,<br />
privat liv. Att inga ”normala” sociala<br />
kontakter finns. Livet är helt inriktat på att<br />
tillfredsställa den sexköpare som ringer,<br />
närhelst denne ringer. Enligt vårt förmenande<br />
är den brottsutsatta i det läget helt i<br />
händerna på sina gärningsmän – ett offer<br />
för människohandel. Alldeles oavsett vad<br />
domstolen sedan dömer på.<br />
MÄNNISKOHANDEL 19<br />
UR ETT POLISIÄRT PERSPEKTIV
Spaningsarbetet ska sedan, givetvis, visa<br />
på kontakter mellan de som organiserar<br />
och de som utför arbetet. Försöka dokumentera<br />
förmögenhetsöverföringar.<br />
Försöka visa att order delas ut om hur och<br />
på vilket sätt som personerna ska agera<br />
i förhållande till sina gärningsmän och<br />
sexköpare. Kontakter som kan ske såväl<br />
fysiskt, som på telefon eller över Internet.<br />
Vanligare idag är att kontakter sker genom<br />
”fjärrstyrning” av de brottsutsatta. Gärningsmännen<br />
har lärt sig att det är försvårande<br />
för dem om de visar sig tillsammans<br />
med sina brottsutsatta.<br />
Involvera socialtjänsten tidigt<br />
En positiv erfarenhet är att redan på<br />
spaningsstadiet involvera socialtjänsten.<br />
I Sverige finns den möjligheten. Detta är<br />
bara möjligt när det finns en myndighet att<br />
agera mot. Finns inte det ser jag det som<br />
svårt. Involverandet går ut på att underrätta<br />
socialtjänsten om vad som är i annalkande.<br />
Spaningsverksamhet ger en mycket god<br />
bild av människor. Kan polisen i det läget<br />
förmedla en bild av en människa som underlättar<br />
en framtida förundersökning och,<br />
framförallt, behandling av människohandelsoffer,<br />
har samhället och den enskilde<br />
mycket att vinna.<br />
20 COPSAT<br />
Tillslag<br />
Ett tillslag, dagen då polisen bestämmer<br />
sig för att avbryta en brottslig verksamhet,<br />
präglas allt som oftast av ett stort mått av<br />
kaos för de inblandade. Ett kaos för såväl<br />
de brottsutsatta, de misstänkta som för de<br />
inblandade myndighetspersonerna.<br />
Tillslaget ska syfta till att dels gripa de<br />
misstänkta, dels beslagta information som<br />
kan vara till nytta för utredningen, tillslaget<br />
ska också dokumentera de förhållanden<br />
som framförallt de brottsutsatta levt under.<br />
Ett högt taktiskt förhållningssätt är av<br />
vikt. Detta för att inte riskera att personer<br />
avviker, att viktigt bevisning förstörs eller<br />
för att någon/några skadas. Med andra ord<br />
blir ofta våldsnivån hög. Detta är ingen bra<br />
grund för de förhör som ska följa. Många<br />
gånger är de inblandade upprivna och<br />
chockade. De får en avog inställning gentemot<br />
dem som kommer till deras undsättning.<br />
BESLAG<br />
Filma/fotografera lägenheten/lokalen<br />
Ta datorer, mobiltelefoner, pass,<br />
biljetter, anteckningar (försäljningsanteckningar),<br />
pengar, foton,<br />
videofilmer, kläder till exempel sådant<br />
som används vid fotografering för<br />
annonser, kondomer (ej begagnade)<br />
och glidmedel, i beslag. Fotografera/<br />
filma papperskorgar med begagnade<br />
kondomer.
Förhör<br />
Förhör med personer som är brottsutsatta i<br />
människohandels- och koppleriärenden är<br />
många gånger mycket svåra att genomföra.<br />
Det är en mur att tränga igenom på många<br />
plan i fråga om att få fram bra uppgifter.<br />
För den som förhörs kan det också vara<br />
så att denna inte har särskilt mycket att<br />
vinna på ett förhör varför motivationsnivån<br />
många gånger kan vara väldigt låg. I<br />
de flesta ärenden som Stockholmspolisen<br />
kommit i kontakt med har de brottsutsatta<br />
inte självmant kommit till polisen utan<br />
först efter att ett tillslag genomförts. Att<br />
vara brottsutsatt i ett människohandels/<br />
koppleriärende är stigmatiserande och<br />
något som skapar oreda för den förhörde<br />
oavsett om förhöret är påkallat av den<br />
brottsutsatta själv eller som ett resultat av<br />
spaning.<br />
<strong>Polisen</strong> har i detta läge ett försprång då de<br />
har en möjlighet att under en kortare eller<br />
längre spaningsperiod ”lära känna” den<br />
brottsutsatta och få en något sånär bild av<br />
vad personen i fråga har för sätt att vara<br />
på. Vad personen kan ha för behov. Den<br />
brottsutsatta har inget sådant försprång. En<br />
idé är att tidigt använda sig av detta faktum.<br />
Att påbörja ett förhör med en person<br />
som under en längre tid varit i någon annan<br />
människas våld är en grannlaga uppgift<br />
som kräver både tålamod och mod. Det<br />
är naivt att tro att personen i fråga själv<br />
kommer att se på polisen som den räddare<br />
i nöden polisen säkerligen många gånger<br />
tycker sig vara. En första åtgärd är snarare<br />
att kort försöka fastställa den brottsutsattas<br />
personliga förhållanden.<br />
22 COPSAT<br />
Se följande punkter<br />
Identitet<br />
Adress i hemlandet<br />
Adress<br />
Telefonnummer<br />
När personen kom till landet<br />
Kort om hur länge personen ska stanna<br />
Eventuellt något om syftet<br />
De personer som tas in för förhör efter<br />
ett tillslag förnekar allt som oftast att de<br />
ingått i en gruppering där de sålts. Denna<br />
förnekelse är inte särskilt märklig att<br />
förstå. Förhörsledaren blir sittande med en<br />
person som är högst motvillig att ens se sig<br />
som brottsutsatt. Detta är något som kan<br />
vara mycket svårt för den som förhör. Att<br />
svenska poliser dessutom lär sig att ha ett<br />
öppet förhållningssätt och värdesätta den<br />
fria berättelsen, underlättar inte alltid. En<br />
ytterligare faktor som stör är det faktum<br />
att det många gånger behövs en tolk för att<br />
kunna genomföra förhöret. En tolk kan i<br />
sådana sammanhang bli ett olyckligt filter<br />
som begränsar kommunikationen mellan<br />
den som förhör och den som blir förhörd.<br />
Vår uppfattning är att det inte går att ha<br />
ett fritt förhållningssätt och värdesätta den<br />
fria berättelsen i särskilt omfattande grad i<br />
början av ett förhör med en brottsutsatt i ett<br />
människohandels/koppleriärende. Ganska<br />
snabbt måste förhörsledaren spela ut en del<br />
av de kort denne har i fråga om bevisning<br />
som styrker påståendena. Oftast fungerar<br />
det, men inte alltid.<br />
Nästa steg i processen blir att försöka reda<br />
ut om det verkligen är sexuella tjänster
som saluförts. Delar förhörsledaren och<br />
den förhörde, den vi nu kallar den brottsutsatta,<br />
definitionen om vad som är att<br />
anse som en sexuell tjänst? Många av de<br />
brottsutsatta har andra gränser för vad som<br />
är en sexuell handling. Förhörsledarens<br />
roll blir att försöka tolka den brottsutsattas<br />
definition av utnyttjandet. Om det inte<br />
görs initialt kan det bli svårare längre fram<br />
i rättsprocessen. Till exempel kan det visa<br />
sig att den förhörde tar tillbaka sin berättelse<br />
och enbart uppger att denna sålt<br />
striptease, något som inte är att anse som<br />
en sexuell tjänst.<br />
I förhöret måste det framgå vem den<br />
brottsutsatta givit sina pengar till. Vem är<br />
denne någon eller är det flera? Vad är det<br />
för uppgörelse som ligger till grund för<br />
varför den brottsutsatta hamnade i prostitution?<br />
Vad sades innan? Hur mycket sexköpare<br />
skulle den brottsutsatta ha? Fick den<br />
brottsutsatta betala någon ”startavgift”?<br />
Hur mycket i procent skulle betalas till<br />
hallicken? Hur har den betalningen gått<br />
till? Kunde den brottsutsatta välja sina<br />
sexköpare? Kunde den brottsutsatta välja<br />
vilka tider på dygnet? Fick den brottsutsatta<br />
lämna hanteringen när denna ville<br />
eller hölls denne kvar med tvång eller med<br />
hjälp av påtryckningar och i så fall från<br />
vem? Hur länge har den brottsutsatta hållit<br />
på? Något som också är viktigt att få fram<br />
är vad det varit för priser på de sexuella<br />
tjänster som den brottsutsatta utfört. Sådant<br />
kan säga mycket om hur mycket inflytande<br />
den brottutsatta haft på sin situation. Om<br />
man överhuvudtaget känt till att det exempelvis<br />
annonserats på Internet. I utredandet<br />
om taxorna kommer också möjligheten<br />
att jämföra med annonser från Internet. Annonser<br />
som kan vara en del av spaningen.<br />
Många gånger kan de sammankopplas med<br />
en viss, specifik förhörsperson.<br />
Det finns ofta olika former av bokföring<br />
som kan utgöra bra bevisning för ärendet.<br />
Att fråga om den brottsutsatta fört bokföring<br />
är bra. Har dessutom bokföring<br />
påträffats i samband med tillslaget kan<br />
man använda förhöret till att försöka få den<br />
förhörde att redogöra för densamma.<br />
FÖRHÖR<br />
Ta reda på om brottsutsatta som utnyttjats<br />
för prostitution, verkat för<br />
någon annan?<br />
Hur mycket betalas till hallicken? En<br />
del betalar procent, andra lämnar allt<br />
och får ut en slags "lön". Några får<br />
inget för att de har en "skuld" till sin<br />
hallick. Vem är det som tar betalt initialt?<br />
Tar hallicken pengar från sexköparen<br />
direkt eller kan den brottsutsatta<br />
ta betalt själv?<br />
Hur länge har den brottsutsatta utnyttjats<br />
i prostitution i Sverige?<br />
Prislista? Finns en sådan?<br />
Hur har marknadsföringen gått till,<br />
Internet?<br />
Är det flera personer som utnyttjats?<br />
Var finns hallicken? Hur når man<br />
denne?<br />
Hur många sexköpare per dag? Hur<br />
många totalt?<br />
Finns bokföring över sexköparna?<br />
MÄNNISKOHANDEL 23<br />
- UR ETT POLISIÄRT PERSPEKTIV
Hur har kontakten mellan den brottsutsatta<br />
och sexköparna skett?<br />
Hur har kontakten mellan den brottsutsatta<br />
och hallicken skett?<br />
Vad för slags tjänster har den brotts<br />
utsatta erbjudit? Det är mycket viktigt<br />
att få klart för sig att det verkligen är<br />
sexuella tjänster som förmedlats, att det<br />
är fråga om samlag, oralsex o.s.v. så att<br />
det inte i efterhand bara påstås att det<br />
varit posering el. liknande.<br />
Var någonstans har man hållit hus,<br />
hembesök, hotell, egen lägenhet<br />
eller…? Har någon skjutsat den prostituerade<br />
till och mellan adresser där det<br />
funnits sexköpskunder?<br />
Missbruksförekomst?<br />
Har den brottsutsatta utsatts för<br />
någon form av hot eller fysiska övergrepp?<br />
Många är både våldtagna och<br />
misshandlade av både hallickar och<br />
sexköpare.<br />
Använd gärna video vid förhöret om det<br />
är möjligt. Banda annars. Dock vill inte<br />
de flesta filmas, respektera detta!<br />
Adresser där man kan nå den förhörda,<br />
om personen är från utlandet är det<br />
viktigt att ta så mycket uppgifter som<br />
möjligt.<br />
Är det en utländsk person som utnyttjas<br />
för sexuella ändamål är det också viktigt<br />
vem det är som har betalat resan för<br />
denna till Sverige, vem som fixat lägenhet<br />
och stått för de initiala kostnaderna.<br />
24 COPSAT<br />
I förhör med personer som är utnyttjade<br />
för sexuella ändamål krävs det att det är<br />
gott om tid. Det går inte att tro att svar på<br />
frågorna ska komma med en gång. Någon<br />
form av förtroende måste byggas upp om<br />
det alls går att hålla något förhör och få<br />
någon information ur det. Ofta måste flera<br />
förhör hållas. Många är mycket traumatiserade<br />
och är de dessutom från ett annat<br />
land är deras förtroende för myndighetspersoner<br />
i allmänhet och polisen i synnerhet,<br />
mycket lågt. Vidare måste hänsyn tas<br />
till att det finns olika syn på prostitution<br />
som förhörsledaren inte alltid delar med<br />
den brottsutsatta. De tycker inte att de varit<br />
och är utsatta för kränkningar på det sätt<br />
som förhörsledaren kanske tycker. Deras<br />
tröskel för vad som är normalt och mindre<br />
anmärkningsvärt är annorlunda.<br />
Det är mycket viktigt att ha kontakt med<br />
andra myndigheter t.ex. Socialtjänsten och<br />
med Migrationsverket. Många är mycket<br />
oroliga för sin framtida sociala situation,<br />
försörjning, terapi, bostadsort mm. <strong>Polisen</strong><br />
ska inte lösa detta utan det är andra myndigheters<br />
uppgifter.<br />
Kan det konstateras att personen är utsatt<br />
för människohandel ska ett målsägandebiträde<br />
utses. Den förhörde är då att anse<br />
som målsägande. Annars vid koppleri ses<br />
den förhörde som ett vittne.<br />
Att försöka förmå den brottsutsatta till en<br />
läkarundersökning är viktigt. Detta dels<br />
för att säkra eventuell bevisning samt få<br />
kontroll på hälsostatus.
Slutord<br />
Mot bakgrund av det som tidigare beskrivits förstår du säkert som läsare att förutsättningarna<br />
för att hålla lyckade förhör i människohandelsärenden kräver kompetens<br />
och professionalism. Det handlar om människor som först och främst har en<br />
mycket besvärlig bakgrundshistoria. Människor som har mycket liten kunskap om<br />
sin omvärld. Människor som oftast saknar sociala kontakter och nätverk. Människor<br />
som saknar språk. Människor som lever helt i händerna på sina förövare. Människor<br />
som är traumatiserade och har en självskadeproblematik, där deras gränser<br />
ständigt utnyttjas och trampas på av andra. Människor som varken har tillgång till<br />
sina egna känslor eller sin egen berättelse. Det är svårt att förhöra människor som<br />
skapat distans till sina egna känslor och upplevelser.<br />
Klart är att dessa personer vid en ytlig betraktelse vill uppfattas som någon som<br />
gjort ett aktivt val. Deras klädsel och attityd signalerar att de vet vad de gör. Att det<br />
är helt frivilligt. Att den brottsutsatta dessutom är nöjd med sitt ”eget val”. Du som<br />
förhör kanske upplever att det är lättare att handskas med den du förhör om du intar<br />
inställningen av att denna har gjort ett aktivt val. Den gapande bristen på jämlikhet<br />
och rättvisa som du annars möter blir då mindre. Det här förenklade synsättet är<br />
ingen framkomlig väg. Synen på den brottsutsatta som ett aktivt subjekt håller inte.<br />
I vilka andra ärenden ser man på brottsoffer som någon som inte bara får skylla sig<br />
själv, utan som också själv valt att hamna där?<br />
Hur ska vi då förhålla oss till de kvinnor och män som vi möter i våra människohandels-<br />
och koppleriärenden? Att måla upp bilden av att dessa personer ska se<br />
polisen som deras räddande ängel är föga framgångsrik. Att spela upp de klassiska<br />
rollerna brottsoffer – räddare kräver att det finns ett offer som bör bete sig om ett<br />
offer. Ett offer, som utmålas som svag, passiv och hjälplös. Vem vill vara ett offer<br />
med dessa karaktärsdrag? Offerrollen stigmatiserar och är något för svaga personer.<br />
Den som är stark faller inte offer. Det är oerhört traumatiserande för en person<br />
att utmålas av en annan okänd människa att vara ett offer som det är synd om. Ett<br />
synsätt som skulle upplevas vara en kränkning för vem som helst. En person som<br />
nu ska lägga sitt fortsatta väl och ve i andras händer. Att de ska lita på och känna för<br />
MÄNNISKOHANDEL 25<br />
- UR ETT POLISIÄRT PERSPEKTIV
den nya människan som säger sig vara den som vill henne väl. Här krävs en nyansering.<br />
Brottsoffer är de alltid enligt vårt professionella förmenande, men vi bör<br />
inte avkräva brottsoffren att spela upp den rollen för oss. Den brottsutsatta ska veta<br />
att de rättsvårdande myndigheterna är att lita på hur än hon beter sig. Att vi som<br />
poliser ser, lyssnar och hjälper henne även om hon inte håller sig till ”sanningen”.<br />
Om vi ger traumatiserade tillräckligt med tid kan de få tillgång till sina upplevelser,<br />
och vi får nödvändig information. Inte sällan är den brottsutsatta traumatiserad<br />
och har i det tillståndet inte själv tillgång till den information som efterfrågas. Det<br />
behöver inte handla om illvilja utan kan bero på oförmåga. Det synsätt som vi intar<br />
gentemot den utsatta initialt är avgörande för den fortsatta brottsutredningen. Vi<br />
måste därför kunna placera in oss själva och dem vi förhör i ett större sammanhang<br />
och veta vad vi gör och varför. Med viljan av att göra ett gott polisiärt arbete, med<br />
kunskap om traumans symtom och erfarenhet av att förhöra utsatta för människohandel<br />
har du framgångskonceptet i din hand.<br />
26 COPSAT<br />
Jonas Trolle<br />
Kriminalinspektör
”<br />
Ingen skulle prostituera sig utan sexköpare.<br />
Inga människohandlare eller hallickar skulle<br />
bjuda ut människor för försäljning om det<br />
inte fanns en efterfrågan.
Socialtjänstens metodutveckling<br />
och nätverksbyggande<br />
Inledning<br />
Copsat syftar dels till att förbättra polisarbetet<br />
mellan Sverige och de europeiska<br />
medlemstaterna för att det operativa samarbetet<br />
mot människohandeln ska bli bättre,<br />
dels till att upprätta ett värdigt återvändande<br />
för den brottsutsatta. Ett värdigt återvändande<br />
inbegriper hela processen med<br />
tidiga samtal med den brottsutsatta, stödåtgärder,<br />
förberedelser, hemresan, mottagande<br />
och återanpassning. Återkoppling från<br />
den svenska myndighetens sida är också att<br />
önska. I Sverige är det socialtjänsten som<br />
har det yttersta ansvaret för att de som vistas<br />
i kommunen får det stöd och den hjälp<br />
som de behöver. Som det ser ut idag är<br />
det oklart hur långt socialtjänstens ansvar<br />
sträcker sig vad gäller stöd till brottsutsatta<br />
vid ett återvändande. Därför kommer vi gå<br />
igenom vad Socialtjänstlagen anger och<br />
därefter föreslår vi rutiner till att förbättra<br />
möjligheterna till ett säkert omhändertagande<br />
i Sverige fram till återtagandet i<br />
mottagarlandet. När det gäller barn under<br />
arton år är socialtjänstlagen tydligare i<br />
ansvarsfrågan. Om detta står det också att<br />
28 COPSAT<br />
läsa. För att kunna möjliggöra ett säkrare<br />
och mer värdigt återvändande har Copsat<br />
inventerat samarbetsländernas möjligheter<br />
till att ta emot de brottsutsatta. Mottagandet<br />
ser olika ut i våra europeiska samarbetsländer.<br />
Det som förenar Estland, Polen<br />
och Rumänien är att dessa länder inte har<br />
en myndighet, som socialtjänsten i Sverige,<br />
som både har det operativa och samordnade<br />
ansvaret för mottagandet och återanpassningen.<br />
I Estland, Polen och Rumänien<br />
äskar frivilligorganisationerna ekonomiska<br />
medel från staten eller andra organ för att<br />
kunna bedriva sina verksamheter. Organisationerna<br />
utövar inget myndighetsansvar<br />
och således är det av största betydelse att<br />
rollfördelningen och betalningsansvaret<br />
klargörs innan socialtjänstens samarbete i<br />
återvändandeprocessen påbörjas.
Rekryteringsprocessen<br />
I FN:s globala rapport om människohandel<br />
från 2008 framgår att flera miljoner<br />
människor faller offer för människohandel<br />
varje år. Där framkommer också att 79<br />
procent av den globala människohandeln<br />
är för sexuella ändamål. Andra exempel på<br />
människohandel kan vara att den brottsutsatta<br />
utnyttjas som billig arbetskraft,<br />
tvingas stjäla eller tigga. Organhandel<br />
förekommer också.<br />
I rapporten Trafficking in Persons to Europe<br />
for Sexual Exploitation, från 2010,<br />
rapporterar UNODC (Förenta Nationernas<br />
organ för kampen mot droger och brott) att<br />
140 000 människohandelsoffer utnyttjas<br />
varje dag för sexuella ändamål och uppskattar<br />
att 70 000 nya offer rekryteras i<br />
Europa årligen.<br />
Det finns ett flertal forskare som påvisat<br />
att de brottsutsatta redan tidigare har varit<br />
utsatta för olika övergrepp så som sexuella<br />
övergrepp, psykiskt eller fysiskt våld,<br />
missbrukande föräldrar, fattigdom och/eller<br />
social misär. Antalet tidigare våldtagna är<br />
också starkt överrepresenterade bland de<br />
brottsutsatta.<br />
Silbert and Pines påvisar i undersökningen<br />
Prostitution in 5 countries: Violence and<br />
Post-Traumatic Stress Disorder, som omfattade<br />
475 kvinnor i prostitution, att<br />
70 procent av de intervjuade upplevt att tidigare<br />
sexuella övergrepp haft en inverkan<br />
på varför de hamnat i prostitution.<br />
Den brittiska regeringens undersökning<br />
Paying the Price från 2004 visade att mellan<br />
50-75 procent av prostituerade kvinnor<br />
i England började prostituera sig innan de<br />
hade fyllt 18 år, med en genomsnittsålder<br />
på 15 år.<br />
I rapporten Stolen Smiles - The physical<br />
and psychological health consequences<br />
of women and adolescents trafficked in<br />
Europe, från 2006 uppger 60 procent av<br />
de tillfrågade brottsutsatta att de har varit<br />
utsatta för fysiskt eller sexuellt våld innan<br />
de utnyttjats i människohandel.<br />
Varifrån de brottsutsatta rekryteras förändras<br />
över tid. De som idag rekryteras för<br />
prostitutionsändamål kommer huvudsakligen<br />
från Ryssland, Estland, Rumänien,<br />
Ungern, Albanien, Thailand och Nigeria.<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 29<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE
Kännetecken på att någon kan vara<br />
brottsutsatt<br />
För att kunna hjälpa de brottsutsatta är det<br />
viktigaste arbetet många gånger att lära sig<br />
känna igen indikatorerna för vilka som kan<br />
vara brottsutsatta. Ofta uppfattar de inte sig<br />
själva som brottsutsatta.<br />
Indikatorer kan vara följade.<br />
Saknar pass/resedokument eller har<br />
falska resehandlingar<br />
Har fått låna pengar till resan av en<br />
”bekant” mot otydliga återbetalningskrav<br />
Saknar returbiljett<br />
Kan inte sin egen adress och/eller kan<br />
ej förklara var adressen ligger<br />
Begränsat eller obefintligt socialt<br />
umgänge<br />
Dålig eller obefintlig omvärldskunskap<br />
Får inte föra sin egen talan och har<br />
någon som alltid närvarar vid möten och<br />
sjukhusbesök<br />
Flyttar ofta<br />
Uppfattas som styrd via sin mobiltelefon<br />
Synliga skador<br />
Återkommande tester rörande sexuellt<br />
överförbara sjukdomar<br />
Återkommande besök på abortmottagning<br />
med en man som tycks kontrollera<br />
kvinnan eller om samma man med-följer<br />
olika kvinnor som söker abort<br />
Läs även om polisens profilering på<br />
sidorna 18 och 19.<br />
30 COPSAT<br />
Konsekvenser för de brottsutsatta<br />
Enligt rapporten Stolen Smiles - The physical<br />
and psychological health consequences<br />
of women and adolescents trafficked in<br />
Europe redovisas resultaten av intervjuer<br />
med 200 kvinnor som varit utsatta för människohandels<br />
i olika europeiska länder,<br />
uppgav nästan samtliga att de varit utsatta<br />
för fysiskt och sexuellt våld.<br />
Som tidigare har nämnts så hade många av<br />
dessa även tidigare varit utsatta för fysiskt<br />
våld och sexuella övergrepp vilket är viktigt<br />
att komma ihåg inför planeringen av<br />
återvändandet. Många blir också utstötta<br />
av familjen om det framkommer att de<br />
befunnit sig i prostitution.<br />
Kvinnorna uppvisade en rad fysiska hälsoproblem<br />
varav de flesta var stressrelaterade<br />
i form av huvudvärk, magont, yrsel och<br />
minnesförluster.<br />
Utöver detta hade ungefär hälften haft<br />
oskyddade samlag och ungefär lika många<br />
hade blivit smittade av någon könssjukdom.<br />
Ungefär var femte kvinna hade<br />
genomgått abort under den tid de varit<br />
brottsutsatta. Många av de brottsutsatta<br />
drabbas av posttraumatisk stress, ångest<br />
och depressioner.
METODUTVECKLING OCH 29<br />
NÄTVERKSBYGGANDE
Individen i centrum<br />
Personer utsatta för människohandel och<br />
prostitution har ofta genomgått något traumatiskt.<br />
Den myndighet som först kommer<br />
i kontakt med den drabbade ska inledningsvis<br />
försöka fastställa personens akuta<br />
behov. Försök att så långt som möjligt<br />
tillmötesgå den brottsutsattas önskemål.<br />
Det är viktigt att vara flexibel. Vad som<br />
känns akut och viktigt för den brottsutsatta<br />
kan vara väldigt individuellt.<br />
Personer utsatta för människohandel och<br />
prostitution kan vara kvinnor, flickor, män<br />
eller pojkar. De har olika bakgrund, behov,<br />
förutsättningar och möjligheter. Därför<br />
måste hänsyn tas till deras specifika situation.<br />
Ett barnperspektiv ska alltid tillämpas<br />
när det gäller barn under 18 år. På grund<br />
av den drabbades utsatthet är det viktigt<br />
att minimera antalet involverade personer i<br />
respektive ärende.<br />
Ansvaret för den brottsutsatta<br />
Enligt 2 kap. 2 § i socialtjänstlagen har<br />
kommunen det yttersta ansvaret för att de<br />
som vistas i kommunen får det stöd och<br />
den hjälp som de behöver. Men det innebär<br />
ingen inskränkning i det ansvar som andra<br />
aktörer har. Ansvaret omfattar alla som<br />
vistas inom kommunens gränser oavsett<br />
skälet till vistelsen. Kommunernas ansvar<br />
gäller under hela den tid som exempelvis<br />
en person utsatt för människohandel vistas<br />
där, oavsett om det är fråga om ansökningstiden<br />
eller tid då uppehållstillstånd<br />
löper. Bestämmelsen är en av hörnstenarna<br />
i socialtjänstlagen. Av bestämmelsen följer<br />
att det är den kommun där den enskilde<br />
vistas som är ansvarig kommun (vistelse-<br />
32 COPSAT<br />
begreppet). Vidare är socialtjänsten i den<br />
kommun där den enskilde befinner sig när<br />
ett hjälpbehov uppkommer behörig att<br />
vidta nödvändiga åtgärder så länge som<br />
hjälpbehovet kvarstår – oavsett om den<br />
hjälpbehövande finns kvar i kommunen<br />
eller inte. Behörigheten upphör först när<br />
ärendet flyttas över till socialtjänsten i en<br />
annan kommun i den ordning som föreskrivs<br />
i 16 kap. 1 § socialtjänstlagen. Det<br />
utesluter emellertid inte att socialtjänsten i<br />
en annan kommun kan vara skyldig att bevilja<br />
den enskilde vård och hjälp om denne<br />
vistas i kommunen.<br />
Kommunens skyldighet att pröva en<br />
persons behov av bistånd påverkas inte av<br />
vistelsetidens längd. Detta ansvar gäller<br />
även om en person vistas helt tillfälligt i en<br />
kommun men är bosatt i en annan. Omfattningen<br />
av det bistånd som vistelsekommunen<br />
kan ha skyldighet att ge kan i vanliga<br />
fall påverkas av den tid som han eller hon<br />
vistas där och under vilka förhållanden.<br />
Regeringen har emellertid uttalat att ett sådant<br />
synsätt inte är rimligt när det handlar<br />
om utländska medborgare som stannar i<br />
Sverige för att närvara vid genomförandet<br />
av förundersökning eller huvudförhandling<br />
i brottmål. Det är därför viktigt att dessa<br />
personer i avvaktan på att de ska få tidsbegränsat<br />
uppehållstillstånd vid bedömning<br />
av biståndsinsatser enligt socialtjänstlagen<br />
jämställs med personer som är bosatta i<br />
vistelsekommunen. Personen är både under<br />
ansökningstiden och efter det att tillstånd<br />
beviljats beroende av kommunens insatser<br />
för både levnadsomkostnader och stödinsatser.
Barn och unga<br />
Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för<br />
barn. När åtgärder rör barn ska det särskilt<br />
beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver.<br />
Med barn avses varje människa under<br />
18 år. Bestämmelsen svarar mot innehållet<br />
i artikel 3 i Konventionen om barnets<br />
rättigheter, barnkonventionen, 1 kap. 2 §<br />
socialtjänstlagen. I 5 kap. 1-3 §§ socialtjänstlagen<br />
finns särskilda bestämmelser<br />
om socialnämndens ansvar för barn och<br />
unga. Socialnämnden ska verka för att barn<br />
och ungdom växer upp under trygga och<br />
goda förhållanden. Ansvaret är detsamma<br />
för alla barn som vistas i kommunen oavsett<br />
om de har uppehållstillstånd eller inte.<br />
När socialnämnden får kännedom om ett<br />
barn som blivit utsatt för människohandel<br />
för sexuella ändamål ska nämnden, efter<br />
förhandsprövningen, utan dröjsmål inleda<br />
en utredning för att bedöma behovet av insatser.<br />
Vid en utredning av om socialnämnden<br />
behöver ingripa till ett barns skydd<br />
eller stöd får nämnden för att bedöma<br />
behovet av insatser, konsultera sakkunniga<br />
och i övrigt ta de kontakter som behövs.<br />
Utredningen ska bedrivas så att inte någon<br />
onödigt utsätts för skada eller olägenhet.<br />
Den ska inte heller göras mer omfattande<br />
än vad som är motiverat av omständigheterna<br />
i ärendet. Utredningen ska bedrivas<br />
skyndsamt och vara slutförd senast inom<br />
fyra månader men finns det särskilda skäl<br />
får socialnämnden besluta att förlänga<br />
utredningen för viss tid, socialtjänstlagen<br />
11 kap. 1 § och 2 §.<br />
Utifall att barnet har en vårdnadshavare någon<br />
annanstans, till exempel i hemlandet,<br />
kan nya vårdnadshavare eller förmyndare<br />
inte utses. Istället ska en god man utses<br />
som tillsvidare bevakar barnets rättigheter,<br />
såväl socialt, juridiskt som ekonomiskt<br />
och ansvarar för barnets vård och omsorg.<br />
Ansökan om god man får göras av<br />
Migrationsverket och av socialnämnden i<br />
den kommun där barnet vistas. Den gode<br />
mannen är dock inte i vårdnadshavarens<br />
ställe och ska med andra ord inte utöva den<br />
faktiska vården av barnet.<br />
Socialnämnden ska i sin utredning kring<br />
barnet också respektera barnets rätt till<br />
återförening med sina föräldrar i enlighet<br />
med barnkonventionens artikel 9, punkt 3.<br />
Detta kan givetvis utmynna i ett beslut om<br />
att bevilja bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen<br />
till en hemresa för barnet.<br />
Socialnämnden ska verka för att barn och<br />
ungdom växer upp under trygga och goda<br />
förhållanden. Socialnämnden är skyldig att<br />
se till att barnet får ett lämpligt boende och<br />
omvårdnad. Det kan till exempel bli aktuellt<br />
att utländska målsäganden och vittnen<br />
under 18 år i en människohandels- eller<br />
kopplerirättegång placeras i ett familjehem<br />
eller i ett hem för vård eller boende. Barnet<br />
har självfallet ett omedelbart behov av<br />
lämpligt boende, omvårdnad och trygghet.<br />
4 kap. 1 § och 5 kap. 1§ socialtjänstlagen.<br />
Om barnet är under 15 år räcker det med<br />
den gode mannens samtycke för att göra<br />
en frivillig placering. Om barnet är över<br />
15 behövs även barnets samtycke. Om<br />
samtycke inte ges kan det bli aktuellt att<br />
använda lag (1990:52) med särskilda bestämmelser<br />
om vård av unga, även kallad<br />
LVU. Samma gäller den vård som social-<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 33<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE
nämnden anser att barnet behöver. Se bland<br />
annat 1 § LVU.<br />
Socialtjänsten<br />
Enligt socialtjänstlagen har kommunen<br />
det yttersta ansvaret för att de som vistas i<br />
kommunen får det stöd och den hjälp som<br />
de behöver. Till socialtjänstens uppgifter<br />
hör att svara för omsorg och service,<br />
upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk<br />
hjälp och annat bistånd till familjer<br />
och enskilda som behöver det. Det finns i<br />
lagen inte angivet alla de insatser som den<br />
kommunala socialtjänsten kan bistå med.<br />
Vissa insatser är kommunerna skyldiga att<br />
bistå med medan andra insatser kan ske<br />
mot återbetalning eller som en ren serviceinsats.<br />
När det finns ett behov av stöd<br />
och hjälp som inte kan tillgodoses på annat<br />
sätt än via socialtjänsten är kommunerna<br />
skyldiga att bistå med insatser motsvarande<br />
en skälig levnadsnivå. Om den enskilde<br />
är i en akut nödsituation är han eller hon i<br />
behov av omedelbart bistånd, om behovet<br />
inte kan tillgodoses på annat sätt. Socialtjänsten<br />
ska i uppsökande verksamhet<br />
upplysa om och erbjuda enskilda sin hjälp.<br />
Prostitutionsgrupperna/enheterna i Malmö,<br />
Stockholm och Göteborg arbetar med rådgivning<br />
och hjälpinsatser för personer som<br />
säljer och köper sexuella tjänster av olika<br />
slag. De arbetar också med personer som<br />
är utsatta för människohandel för sexuella<br />
ändamål. Prostitutionsgruppernas/enheternas<br />
verksamhet kan delas in i tre områden:<br />
uppsökande arbete, behandlingsarbete och<br />
strukturellt arbete. Det uppsökande arbetet<br />
bedrivs dels i den öppna gatuprostitutionen<br />
och dels på eskortsajter på Internet.<br />
34 COPSAT<br />
Socialtjänstens samverkan med andra<br />
myndigheter<br />
Operativ samverkan mellan myndigheter är<br />
en grundläggande förutsättning för att på<br />
bästa sätt kunna tillgodose den brottsutsattes<br />
behov men även för att möjliggöra en<br />
effektiv utredning av brottet. Den brottsutsatte<br />
kommer att ha behov av en rad<br />
tjänster från olika myndigheter och det är<br />
av stor vikt att myndigheterna samordnar<br />
tjänsterna och uppföljningen. Varje myndighet<br />
ansvarar i enlighet med sitt mandat<br />
och uppdrag. Det är viktigt med återkoppling<br />
mellan berörda myndigheter, till exempel<br />
när beslut har tagits i gemensamma<br />
ärenden eller då nya omständigheter har<br />
uppstått som kan vara av betydelse för fortsatt<br />
handläggning hos annan myndighet. I<br />
varje enskilt ärende bör respektive myndighet<br />
utse en ansvarig kontaktperson för att<br />
underlätta kontakten mellan myndigheter<br />
samt med övriga aktörer såsom till exempel<br />
skyddat boende.<br />
Bestämmelser om samverkan mellan<br />
myndigheter finns bland annat i 6 § förvaltningslagen<br />
(1986:223) och innebär att<br />
varje myndighet ska hjälpa andra myndigheter<br />
inom ramen för den egna verksamheten.<br />
<strong>Polisen</strong> ska enligt 3 § polislagen<br />
(1984:387) samarbeta med åklagarmyndigheterna<br />
och andra myndigheter och organisationer<br />
vilkas verksamhet berör polisverksamheten.<br />
Särskilt ska polisen fortlöpande<br />
samarbeta med socialtjänsten och underrätta<br />
dem om förhållanden som bör föranleda<br />
någon åtgärd av socialtjänsten. Socialnämndens<br />
insatser för den enskilde skall<br />
utformas och genomföras tillsammans med
honom eller henne och vid behov i samverkan<br />
med andra samhällsorgan och med<br />
organisationer och andra föreningar, 3 kap.<br />
5 § socialtjänstlagen (2001:453).<br />
För att socialnämnden ska få information<br />
om sådana förhållanden som kan innebära<br />
att nämnden behöver ingripa till ett barns<br />
skydd är olika myndigheter och där anställda<br />
samt vissa yrkesutövare inom yrkesmässigt<br />
bedriven enskild verksamhet skyldiga<br />
att genast anmäla det till socialnämnden.<br />
Det finns också en skyldighet att lämna alla<br />
uppgifter som kan vara av betydelse för<br />
utredning av ett barns behov av skydd. 14<br />
kap. 1 § socialtjänstlagen.<br />
När det gäller barn ska hänsyn tas till barnets<br />
vilja med beaktande av hennes eller<br />
hans ålder och mognad (3 kap. 5 § socialtjänstlagen).<br />
När det rör barn som far illa<br />
eller riskerar att fara illa ska socialnämnden<br />
samverka med samhällsorgan, organisationer<br />
och andra som berörs (5 kap. 1a §<br />
socialtjänstlagen). Liknande bestämmelse<br />
finns i 2 f § hälso- och sjukvårdslagen<br />
(1982:763), 6 kap. 5 § patientsäkerhetslagen<br />
(2010:659), och i 29 kap. 13 § skollagen<br />
(2010:800).<br />
Var och en som får kännedom om något<br />
som kan innebära att socialnämnden behöver<br />
ingripa till ett barns skydd bör anmäla<br />
detta till nämnden, 14 kap. 1 § socialtjänstlagen.<br />
Sekretess mellan myndigheter<br />
I statliga myndigheters uppdrag ingår en<br />
skyldighet att låta sig granskas av medborgarna.<br />
Öppenhet är huvudregeln. Samtidigt<br />
är mycket av myndighetsutövandet omgärdat<br />
av sekretess, inte minst i ärenden med<br />
anknytning till människohandel. De brottsutsatta<br />
kan i värsta fall leva under förhållanden<br />
där kontakt med utomstående sätter<br />
deras liv och hälsa i fara. Det är dessutom<br />
alltid en risk att vårdslös hantering av<br />
personinformation kan medföra exponering<br />
i media. Sekretess gäller inte enbart mot<br />
enskilda utan även mellan myndigheter.<br />
För att bedöma om en uppgift kan lämnas<br />
ut krävs att en sekretessprövning görs.<br />
Sekretessbestämmelserna i offentlighets-<br />
och sekretesslagen gäller myndigheter, 2<br />
kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen<br />
(2009:400). Om en sekretessprövning som<br />
görs gällande ett ärende eller uppgifter i ett<br />
ärende visar att uppgiften är sekretessbelagd<br />
krävs en sekretessbrytande regel för<br />
att uppgiften ska kunna lämnas ut. Flera<br />
sekretessbrytande regler och undantag från<br />
sekretess finns i kapitel 10 i offentlighets-<br />
och sekretesslagen.<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 35<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE
Exempel på regler som kan bryta vissa<br />
typer av sekretess är:<br />
Om den enskilde samtycker till det får en<br />
uppgift lämnas ut till en annan enskild<br />
eller myndighet, 10 kap. 1 §. Se även 12<br />
kap.<br />
Om uppgiften behövs för att polisen<br />
ska kunna ingripa omedelbart när någon<br />
som kan antas vara under arton år påträffas<br />
av socialtjänsten, under förhållanden<br />
som uppenbarligen innebär överhängande<br />
och allvarlig risk för den unges hälsa<br />
eller utveckling (10 kap. 20 §).<br />
Om uppgiften lämnas till en åklagarmyndighet<br />
eller en polismyndighet och<br />
gäller misstanke om brott som riktats<br />
mot någon som inte har fyllt arton år och<br />
det är fråga om brott som avses i 1, 3, 4<br />
eller 6 kap. brottsbalken, däribland människohandel,<br />
koppleri och köp av sexuella<br />
tjänster av barn (10 kap. 21 §).<br />
Om uppgiften gäller misstanke om<br />
begånget brott som lämnas till en<br />
åklagarmyndighet, polismyndighet eller<br />
någon annan myndighet som har till<br />
uppgift att ingripa mot det misstänkta<br />
brottet, om det gäller:<br />
brott som ger minst ett års fängelse,<br />
försök till brott som ger minst två års<br />
fängelse, eller<br />
brott som kan ge fängelse och kan<br />
antas föranleda någon annan påföljd<br />
än böter (10 kap. 23 § och 24 §).<br />
Om uppgiften lämnas ut till en annan<br />
myndighet och det är uppenbart att<br />
intresset av att uppgiften lämnas ut<br />
har företräde framför det intresse sekretessen<br />
ska skydda (10 kap. 27 §).<br />
36 COPSAT<br />
Att meddela polisen är inte detsamma som<br />
att göra en anmälan om brott. Uppgifter<br />
som lämnas till polisen för att till exempel<br />
diskutera en situation eller personer<br />
behandlas som underrättelseinformation.<br />
<strong>Polisen</strong> avgör hur den fortsatta bearbetningen<br />
av informationen ska ske. <strong>Polisen</strong><br />
gör ofta den första bedömningen om en<br />
person kan vara brottsutsatt och polis och<br />
åklagare gör bedömningen om vad som är<br />
människohandel. Det är viktigt att känna<br />
till att det inte krävs någon särskilt hög<br />
misstankegrad för att inleda en förundersökning<br />
om brott.<br />
Tänk på! De sekretessbrytande reglerna<br />
och undantagen från sekretess kan höra<br />
ihop med olika sekretessbestämmelser.<br />
Om du är osäker på vilka sekretessbestämmelser<br />
som gäller på just din myndighet,<br />
kontrollera med behörig och kunnig<br />
personal.<br />
Källa: Nationella riktlinjer i arbetet mot prostitution<br />
och människohandel för sexuella ändamål, 2010,<br />
Länsstyrelsen i Stockholms län.
Socialtjänstens samverkanspartners<br />
<strong>Polisen</strong><br />
Rikspolisstyrelsen, RPS<br />
I samband med Kvinnofridspropositionen<br />
1997/1998:55 gav regeringen Rikspolisstyrelsen<br />
i uppdrag att vara nationell rapportör<br />
för Sverige i frågor som rör handel med<br />
kvinnor. Skälen för regeringens beslut var<br />
att det inom EU bedrevs ett aktivt arbete i<br />
frågor som rörde handel med kvinnor. I februari<br />
1997 antog sedan EU:s ministerråd,<br />
justitie- och inrikesministrarna, en gemensam<br />
åtgärd för att bekämpa människohandel<br />
och sexuellt utnyttjande av barn. För att<br />
konkretisera detta beslut antog justitie- och<br />
jämställdhetsministrarna i april 1997 en<br />
deklaration med riktlinjer för att förebygga<br />
och bekämpa handel med kvinnor i syfte<br />
att sexuellt utnyttja dem, så kallad trafficking<br />
in women. Enligt deklarationen rekommenderades<br />
medlemsländerna att bland<br />
annat utse eller utreda förutsättningarna för<br />
att tillsätta en nationell rapportör i frågor<br />
som rör handel med kvinnor.<br />
Regeringen ansåg att det inom RPS fanns<br />
de kunskaper och den överblick som krävdes<br />
för att fullgöra ett sådant uppdrag, och<br />
utsåg därför RPS att vara nationell rapportör<br />
för handel med kvinnor för Sveriges<br />
del. I den nationella rapportörens uppdrag<br />
låg bland annat att samla in uppgifter om<br />
omfattningen av handel med kvinnor i<br />
Sverige och andra länder och om hur denna<br />
handel kan förebyggas och bekämpas samt<br />
att regelbundet rapportera till regeringen.<br />
Den nationella rapportören skulle dessutom<br />
samarbeta med de europeiska och<br />
internationella polisorganisationerna Europol<br />
och Interpol i dessa frågor. Uppdraget<br />
upphörde formellt vid utgången av år 2002,<br />
men funktionen som nationell rapportör<br />
finns kvar. Den 31 oktober 2008 tog rikspolischefen<br />
beslutet att lägga funktionen<br />
som nationell rapportör avseende människohandel<br />
på Polisavdelningen vid RPS.<br />
I den nationella rapportörens uppgifter<br />
ingår bland annat att:<br />
inventera, utvärdera, övervaka och<br />
analysera människohandelns karaktär,<br />
status och omfattning inom, till och ifrån<br />
Sverige. Arbetet ska utföras i enlighet<br />
med <strong>Polisen</strong>s underrättelsemodell, PUM<br />
och i förekommande fall med hjälp av<br />
<strong>Polisen</strong>s nationella utredningskoncept,<br />
PNU<br />
studera effekten av redan implementerade<br />
juridiska och policyskapande åtgärder<br />
och nationella samt lokala initiativ<br />
övervaka om lagstiftning som rör människohandel<br />
kan anses vara tillfredsställande,<br />
bevaka dess genomförande,<br />
och sammanställa en årlig översikt över<br />
relevanta rättsfall<br />
hålla sig informerad om åtgärder och<br />
initiativ som avser stöd och kompensation<br />
för dem som blivit utsatta för människohandel,<br />
och där ska RPS utarbeta<br />
rekommendationer för förbättringar<br />
övervaka och beakta effektiviteten inom<br />
rättsväsendet som berör människohandelsfrågor,<br />
så väl rörande utredningar,<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 37<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE
ättegångar såsom domar rörande köp<br />
av sexuella tjänster, koppleri, människohandel<br />
och människohandelsliknade<br />
brott samt organiserade och kriminella<br />
nätverk<br />
inneha ansvaret att etablera ett samarbete<br />
med andra nationella rapportörer rörande<br />
människohandel och delta i det informella,<br />
nyligen inrättade, EU-nätverk<br />
med nationella rapportörer i frågor som<br />
rör människohandel<br />
Rikskriminalpolisen, RKP<br />
RKP har i sitt underrättelsearbete till<br />
uppgift att syna och övervaka den grova<br />
organiserade brottsligheten inom Sveriges<br />
gränser och utanför. RKP verkar som kontaktcentral<br />
i internationella ärenden och har<br />
ett nära samarbete med interpol, Europol<br />
och polissambandsmännen i de aktuella<br />
länderna.<br />
Regionala specialenheter<br />
Gränspolisavdelningen i Stockholm utreder<br />
människohandelsbrott för icke sexuella ändamål,<br />
det vill säga ärenden där människohandlare<br />
utnyttjar barn eller vuxna för att<br />
stjäla, tigga eller vid slaveriliknande arbete<br />
och andra liknande brott. Människohandel<br />
för sexuella ändamål utreds av Sektionen<br />
mot människohandel för sexuella ändamål.<br />
För att polisens arbete vid dessa specialenheter<br />
ska fungera bra krävs att de har<br />
ett nära samarbete med socialtjänsten och<br />
Migrationsverket, men även med andra<br />
organisationer och myndigheter beroende<br />
på det specifika ärendet.<br />
Gränspolisavdelningen arbetar också med<br />
information, både internt inom avdelningen<br />
38 COPSAT<br />
och inom myndigheten, men också externt<br />
gentemot socialtjänsten, Migrationsverket,<br />
Försäkringskassan och ordningsvakter/<br />
väktare för att dessa lättare ska kunna<br />
identifiera brottet och brottsutsatta. Dessa<br />
informeras om lagstiftning, de domar som<br />
finns samt möjliga scenarier där människohandel<br />
kan förekomma. Informationsarbetet<br />
är ett förebyggande arbete som avser till<br />
att minska det mörkertal som finns angående<br />
antalet brottsutsatta men också i syfte<br />
att öka antalet lagföringar.<br />
Migrationsverket<br />
Migrationsverket ansvarar för hela migrationskedjan,<br />
från invandring till utvandring<br />
från Sverige. De beslutar således i viseringsärenden,<br />
asylärenden, om uppehållstillstånd<br />
och medborgarskap<br />
Åklagarmyndigheten<br />
Utvecklingscentrum i Göteborg har det<br />
övergripande ansvaret att verka för en<br />
rättslig utveckling och uppföljning av människohandel,<br />
koppleri och sexuell tjänst.<br />
De internationella åklagarkamrarna har det<br />
operativa ansvaret för förundersökning och<br />
lagföring i frågorna.<br />
Nationellt metodstödsteam mot prostitution<br />
och människohandel, NMT<br />
Länsstyrelsen i Stockholm har fått ett<br />
nationellt uppdrag att samla nyckelaktörer<br />
som kommer i kontakt med människohandel.<br />
Detta team fungerar som en strategisk<br />
resurs för att utveckla och effektivisera<br />
samverkan mellan myndigheter. De aktörer<br />
som ingår i NMT är Rikspolisstyrelsen,<br />
Rikskriminalpolisen, specialenheter från
egionala polismyndigheter, specialenheter<br />
inom socialtjänsten, Åklagarmyndigheten<br />
och Migrationsverket. Frivilligorganisationerna<br />
ska ses som ett komplement till myndigheterna<br />
i detta samarbete. Läs mer om<br />
NMT:s arbete på www.nmtsverige.se.<br />
Socialtjänstens arbete i<br />
Stockholms stad<br />
Regional samordnare<br />
Under ett antal år har Stockholmspolisen<br />
och socialtjänsten i Stockholms stad<br />
samverkat i koppleri- och människohandelsfrågor.<br />
Med hjälp av statsbidrag från<br />
länsstyrelsen i Stockholm har en regional<br />
samordnare för prostitution och människohandelsärenden<br />
kunnat ha sin placering på<br />
den tidigare Kommissionen mot människohandel.<br />
Samordnaren är anställd av Stockholms<br />
Stad i egenskap av socialsekreterare<br />
för att bistå prostitutionsgruppen och den<br />
tidigare Kommissionen mot människohandel.<br />
Den primära uppgiften är att verka<br />
som en länk mellan polis och socialtjänst<br />
för att den brottsutsatta ska garanteras<br />
bästa möjliga omhändertagande. Ett av<br />
uppdragen är att medverka när polisen<br />
gör ingripanden som rör människohandel.<br />
Samordnarens roll är att ta hand om den<br />
brottsutsatta samt att skyndsamt informera<br />
ansvarig socialtjänst. Är det möjligt kan<br />
även samordnaren förvarna socialtjänsten<br />
om att ett ingripande är på gång. Genom<br />
att beskriva omständigheterna i ärendet så<br />
långt som möjligt underlättar samordnaren<br />
socialsekreterarens arbete genom att denne<br />
kan förbereda plats i skyddat boende samt<br />
andra arbetsuppgifter i samband med placering<br />
i skyddat boende. Denna rutin med-<br />
för att placeringsförvarandet löper smidigt<br />
vilket är till gagn för samtliga parter, den<br />
brottsutsatta, polisen och socialtjänsten.<br />
Prostitutionsgruppen<br />
Prostitutionsenheten är en specialistverksamhet<br />
inom Socialtjänstförvaltningen i<br />
Stockholms stad. Under ett och samma<br />
tak kan klienter få praktisk hjälp, rådgivning,<br />
samtalsbehandling och medicinsk<br />
rådgivning. Till Prostitutionsenheten är alla<br />
välkomna, oavsett kön eller sexuell identitet.<br />
All kontakt är frivillig och kostnadsfri.<br />
Enheten vänder sig till dem som är över 18<br />
år och:<br />
utsätts eller har utsatts för människohandel<br />
för sexuella ändamål<br />
har eller har haft erfarenheter av prostitution<br />
har betalat för sexuella tjänster<br />
Enhetens arbete är organiserat i följande<br />
verksamhetsdelar<br />
uppsökande arbete i kända prostitutionsmiljöer<br />
som riktar sig till personer med<br />
erfarenhet av prostitution<br />
praktisk hjälp, rådgivning och bearbe<br />
tande samtalskontakter för personer med<br />
prostitutionserfarenhet. Den medicinska<br />
mottagningen erbjuder undersökningar,<br />
provtagningar och medicinsk rådgivning<br />
hos barnmorska, gynekolog eller läkare<br />
arbete med människor utsatta för män<br />
niskohandel för sexuella ändamål<br />
KAST, köpare av sexuella tjänster,<br />
erbjuder personer som köpt eller köper<br />
sexuella tjänster rådgivning och bearbetande<br />
samtalskontakter<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 39<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE
Socialjouren<br />
Socialjouren i Stockholms stad ansvarar<br />
för socialtjänstens insatser vid akuta<br />
sociala problem i staden utanför kontorstid<br />
och har öppet dygnet runt. Under 2010 har<br />
jouren drivit projektet Arbete Mot Prostitution<br />
och Människohandel och har finansierats<br />
av länsstyrelsen. Projektet har omfattat<br />
all form av människohandel.<br />
Syftet med socialjourens projekt har varit<br />
att personer som misstänks vara utsatta<br />
för människohandel ska få sina behov av<br />
skydd och omvårdnad tillgodosedda.<br />
Mål<br />
Att fördjupa kunskaperna om människohandel<br />
hos socialjourens personal<br />
Att strukturera interna rutiner och samarbetsrutiner<br />
med andra myndigheter<br />
som säkerställer långsiktigt skydd och<br />
bistånd till personer utsatta för människohandel<br />
Att genom grundlig dokumentation påvisa<br />
behovet av insatser hos stadsdelarnas<br />
socialtjänst och andra berörda<br />
myndigheter<br />
Att skapa en kunskapsbank till nytta<br />
för staden som helhet.<br />
40 COPSAT<br />
Socialjourens rutiner<br />
Inom ramen för Stockholms socialjours<br />
människohandelsprojekt har man tagit<br />
fram förslag till rutiner för att tillgodose<br />
skydd och omvårdnad till de som utsätts<br />
för människohandel.<br />
En utredare på sektionen mot människo<br />
handel alternativt en människohandelsamordnare<br />
från prostitutionsenheten<br />
kontaktar socialjouren och informerar<br />
om att det kan bli aktuellt med placering<br />
av en eller flera kvinnor<br />
Socialjouren fattar beslut om skyddat<br />
boende<br />
Om det handlar om en kvinna under 18<br />
(i vissa fall upp till 20 år) kan det bli<br />
aktuellt med ett omedelbart omhändertagande<br />
enligt Lagen med särskilda<br />
bestämmelser om vård av unga, LVU, 6<br />
§ 1 och 2, om det anses nödvändigt med<br />
tvångsåtgärder för skydda den brottsutsatta.<br />
LVU 6 § ”Socialtjänstnämnden får besluta<br />
att den som är under 20 år omedelbart<br />
skall omhändertas, om 1. Det är sannolikt<br />
att den unge behöver beredas vård med<br />
stöd av denna lag, och 2 Rättens beslut<br />
om vård inte kan avvaktas med hänsyn<br />
till den unges hälsa eller utveckling eller<br />
till att den fortsatta utredningen allvarligt<br />
kan försvåras eller vidare åtgärder hindras(…)”
Tidigare erfarenheter har visat att ungdomar<br />
som placeras i ett frivilligt skyddat<br />
boende ofta skräms eller manipuleras till<br />
att rymma från det skyddade boendet.<br />
Socialjouren informerar polisen om var<br />
de brottsutsatta är placerade och har ett<br />
nära samarbete med polis och samordnare<br />
Förundersökningsledaren hos polisen,<br />
vilket oftast är åklagaren, skickar in en<br />
ansökan gällande tidsbegränsat uppehållstillstånd<br />
5 kap 15 § Utlänningslagen<br />
till Migrationsverket. Detta innebär att<br />
socialtjänsten kan återsöka pengarna för<br />
sina utgifter i samband med handläggningen<br />
<strong>Polisen</strong> har samordningsansvaret sedan<br />
2009 när det gäller människohandel<br />
för andra ändamål än de sexuella och<br />
ansvarar för att sammankalla socialtjänst<br />
och det skyddade boendet för att göra<br />
en planering. Denna planering ska ske<br />
under den första veckan i det skyddade<br />
boendet<br />
Om den som man misstänker vara utsatt<br />
för brott är under 18 år ska socialtjänsten<br />
inleda utredning enligt SoL 11 kap 1 och<br />
2 §§<br />
SoL 11 kap 1§ ”Socialnämnden skall utan<br />
dröjsmål inleda utredning av vad som genom<br />
ansökan eller på annat sätt har kommit<br />
till nämndens kännedom och som kan<br />
föranleda någon åtgärd av nämnden. Vad<br />
som har kommit fram vid utredningen och<br />
som har betydelse för ett ärendes avgörande<br />
skall tillvaratas på ett betryggande<br />
sätt”. SoL 11 kap 2§: ” Vid en utredning<br />
av om socialnämnden behöver ingripa till<br />
ett barns skydd eller stöd får nämnden,<br />
för bedömningen av behovet av insatser,<br />
konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de<br />
kontakter som behövs. Utredningen skall<br />
bedrivas så att inte någon onödigt utsätts<br />
för skada eller olägenhet. Den skall inte<br />
göras mer omfattande än vad som är<br />
motiverat av omständigheterna i ärendet.<br />
Utredningen skall bedrivas skyndsamt och<br />
vara slutförd senast inom fyra månader.<br />
Finns särskilda skäl får socialnämnden<br />
besluta att förlänga utredningen för viss<br />
tid. Den som berörs av en sådan utredning<br />
skall underrättas om att en utredning<br />
inleds.<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 41<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE
Ungdomsjouren<br />
Maria Ungdomsenhet är stadens centrala<br />
enhet för ungdomar upp till 20 år. Enheten<br />
består av flera olika verksamheter varav<br />
Ungdomsjouren är en.<br />
Ungdomsjouren bedriver olika typer av<br />
socialt uppsökande arbete med barn och<br />
ungdomar. Uppdraget är att förebygga att<br />
barn och ungdomar hamnar i missbruk,<br />
kriminalitet, prostitution eller annat socialt<br />
nedbrytande beteende. Ungdomsjouren<br />
medverkar till att barn, ungdomar och deras<br />
familjer får tillgång till relevanta stöd-<br />
och behandlingsinsatser.<br />
Ungdomsjouren möter barn som kan misstänkas<br />
vara utsatta för människohandel på<br />
två olika sätt;<br />
42 COPSAT<br />
1. genom socialsekreterarna vid Citypolisens<br />
ungdomsrotel. Socialsekreterarna<br />
har särskild kompetens att arbeta<br />
med unga gärningsmän och har genom<br />
åren mött barn som tvingats begå brott<br />
av kriminella vuxna. Socialsekreterarna<br />
har mött dessa barn i olika omfattning<br />
sedan 2004. En av dessa socialsekreterare<br />
ingår i NMT-arbetet, det nationella<br />
metodstödsteamet.<br />
2. genom ungdomsjourens socialsekreterare<br />
i Stockholms stad. De bedriver<br />
uppsökande arbete i riskmiljöer. Under<br />
2010 genomförde denna del av ungdomsjouren<br />
en inventering av gatumiljöerna<br />
för att hitta barn som exploateras<br />
genom tiggeri, sälja rosor eller spela.<br />
Genom detta arbete har ungdomsjouren<br />
arbetat fram ett samarbete med Gränspolisavdelningen.
36 COPSAT
Återvändanderutiner i<br />
Stockholms län<br />
Copsats syfte är att ta fram rutiner för att<br />
säkerställa ett humant och säkert omhändertagande<br />
för de brottsutsatta. Detta är ett<br />
förslag på hur det kan se ut i Stockholms<br />
län, vid ett nära samarbete mellan polisen,<br />
den nationella samordnaren, socialtjänsten,<br />
Migrationsverket och Åklagarmyndigheten.<br />
Ansvar: Enligt socialtjänstlagen har<br />
kommunen, socialtjänsten, det yttersta<br />
ansvaret för de personer som vistas i kommunen.<br />
Det är socialtjänstens ansvar att<br />
erbjuda de brottsutsatta och deras närstående<br />
stöd och hjälp enligt 5 kap.11 § SoL,<br />
som handlar om brottsoffer:<br />
”Till socialnämndens uppgifter hör att<br />
verka för att den som utsatts för brott och<br />
dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden<br />
skall särskilt beakta att kvinnor<br />
som är eller har varit utsatta för våld eller<br />
andra övergrepp av närstående kan vara<br />
i behov av stöd och hjälp för att förändra<br />
sin situation. Socialnämnden skall också<br />
särskilt beakta att barn som bevittnat våld<br />
eller andra övergrepp av eller mot närstående<br />
vuxna är offer för brott och kan vara i<br />
behov av stöd och hjälp”.<br />
Anmälan: Om social myndighet påträffar<br />
en myndig person som man misstänker<br />
kan vara utsatt för människohandel<br />
eller koppleri kan denne utan hinder av<br />
sekretesslagen anmäla detta till polisen<br />
enligt 10 kap 23 § SekrL, Offentlighets-<br />
och sekretesslagen. I samband med att<br />
polisanmälan görs måste beslut fattas om<br />
44 COPSAT<br />
att inleda utredning enligt 11 kap. 1 § SoL<br />
(Socialtjänstlagen). Anmälan kan göras<br />
till vilken polismyndighet som helst för<br />
diarieföring. Vid misstanke om att det kan<br />
vara fråga om människohandel bör alltid<br />
en polisanmälan upprättas och lämnas till<br />
polismyndigheten. Lagstöd för detta återfinns<br />
i 10 kap 21 § SekrL, Offentlighets-<br />
och sekretesslagen.<br />
Om man ändå är osäker på om man misstänker<br />
att det kan röra sig om människohandel<br />
kan man inlämna underrättelseinformation<br />
till polisen. <strong>Polisen</strong> gör då en<br />
bedömning utifrån de inkomna uppgifterna<br />
om det är möjligt att driva ärendet vidare<br />
och registrerar de inkomna uppgifterna.<br />
Avser ärendet en fråga för Stockholms län<br />
kan man skicka e-post till:<br />
kut-grans.stockholm@polisen.se,<br />
skriv ”Människohandel” i ärendefältet.<br />
Under icke kontorstid kan hjälp med bedömning<br />
av omständigheter och insamling<br />
av adekvata uppgifter erhållas efter kontakt<br />
med Gränspolisavdelningens kommunikationscentral<br />
på Arlanda<br />
Anmälan underårig: Om social myndighet<br />
påträffar, eller får information om<br />
en underårig person som man misstänker<br />
är utsatt för människohandel, skall socialtjänsten<br />
inleda utredning enligt 11 kap<br />
1och 2 § § SoL och samtidigt ta ställning<br />
till om en polisanmälan ska göras. Huvudprincipen<br />
är att en misstanke om brott mot<br />
barn och unga skyndsamt bör polisanmälas
om det är till barnets bästa, enligt SOSFS<br />
2006:12 (Socialstyrelsens allmänna råd).<br />
Misstanke om brott mot barn enligt 3, 4<br />
och 6 kapitlen brottsbalken och sådana<br />
brott som anges i lagen (1982:316) med<br />
förbud mot könsstympning av kvinnor<br />
bör, om det är till barnets bästa, skyndsamt<br />
polisanmälas. Om det är oklart, om polisanmälan<br />
ska göras, bör polis eller åklagare<br />
konsulteras, SOSFS 2006:12 , Socialstyrelsens<br />
allmänna råd om handläggning och<br />
dokumentation av ärenden som rör barn<br />
och unga.<br />
Socialtjänsten har alltid ansvaret för beslut<br />
om att polisanmäla. I vissa fall kan socialtjänsten<br />
avstå från att göra polisanmälan<br />
om det till exempel föreligger synnerliga<br />
skäl. Vem inom socialtjänsten som har rätt<br />
att besluta om polisanmälan framgår av<br />
respektive kommuns delegationsbestämmelser.<br />
Anmälan kan göras till vilken polismyndighet<br />
som helst men om det finns behov<br />
av information om personen tidigare varit<br />
aktuell, för att eventuellt kunna fatta beslut<br />
om att omedelbart omhänderta den underårige<br />
enligt 6 § LVU, kan man kontakta<br />
gränspolisavdelningen och rådfråga.<br />
Om en anmälan inkommer från polisen till<br />
socialtjänsten bör man efterfråga tidigare<br />
uppgifter som kan påverka LVU-beslut,<br />
som efterlysningar eller registrerade brott.<br />
Bryssel II-förordningen artikel 56 bestämmer<br />
om tillfälliga placeringar utanför det<br />
egna hemmet. Förordningen är direkt<br />
bindande och tillämplig i alla unionens<br />
medlemsstater, med undantag för Dan-<br />
mark. Förordningen anger i ärenden som<br />
gäller andra europeiska medborgare att<br />
myndigheterna ska samråda med berörd<br />
myndighet i den brottsutsattas hemland i<br />
samband med placering av denna i Sverige.<br />
Denna förordning gör det också möjligt<br />
för en svensk myndighet att vända sig till<br />
en myndighet i ett annat EU-land för att<br />
utbyta information om ett aktuellt barns<br />
situation, pågående förfaranden eller relevanta<br />
beslut som rör barnet.<br />
Riskanalys: Socialtjänsten bör göra en<br />
riskanalys i samråd med polisen inför<br />
placering för att den ska blir så trygg som<br />
möjligt. En riskanalys kan eventuellt också<br />
bli aktuell i samband med återresa till<br />
hemlandet.<br />
Skyddat boende: Om polisen kan informera<br />
socialtjänsten redan innan de gör ett<br />
ingripande om att det kan uppstå behov<br />
av ett eller flera skyddade boenden, kan<br />
arbetet med att ta fram skyddat boende för<br />
den brottsutsatta påskyndas.<br />
Tolk: Brottsutsatta har rätt till kostnadsfri<br />
tolkning under brottsmålsförfarandet.<br />
Rätten till tolkning gäller vid polisanmälan,<br />
under förundersökningen och under<br />
rättegången. Endast auktoriserade tolkar<br />
bör användas. Det är av stor vikt att den<br />
brottsutsatta får vara med i valet av tolk.<br />
Den brottsutsatta har rätt att känna full tillit<br />
till tolken liksom myndighetsutövaren.<br />
Asyl: Kontakta Migrationsverket för att<br />
kontrollera om den brottsutsatta har ansökt<br />
om asyl. Om den brottsutsatta har ansökt<br />
om asyl får ambassad eller myndigheter i<br />
hemlandet inte kontaktas.<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 45<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE
Kontakt med vårdnadshavare: Om<br />
den brottsutsatta är underårig, underrätta<br />
i första hand ansvarig social myndighet<br />
i den brottsutsattas hemland. (Observera<br />
ovanstående punkt att man inte får kontakta<br />
myndigheterna i hemlandet ifall den<br />
brottsutsatta har ansökt om asyl.) Samråd<br />
sedan med polisen och tag hjälp av t.ex.<br />
ambassad eller sambandsman i ursprungslandet<br />
för att komma i kontakt med vårdnadshavare<br />
eller anhörig. Det går också<br />
att kontakta National Contact Points for<br />
Unaccompanied and Trafficked Children<br />
som omfattar; Vitryssland, Island, Norge,<br />
Finland, Danmark, Estland, Lettland, Litauen,<br />
Moldavien, Polen, Ukraina och Sverige.<br />
Det händer att personer som kommer<br />
för att hämta barnet uppvisar dokument på<br />
att de har vårdnadshavarens godkännande<br />
på att de ansvarar för barnet. Oavsett om<br />
dokumentet är äkta eller inte säger det<br />
inget om huruvida barnet är brottsutsatt<br />
eller inte.<br />
Misstänker man att den underårigas<br />
vårdnadshavare kan vara delaktig i människohandeln<br />
eller att barnet står i beroendeställning<br />
till vårdnadshavaren måste<br />
en sekretessprövning göras även gentemot<br />
vårdnadshavaren, enligt 12 kap 3§ SekrL<br />
(Offentlighets- och sekretesslagen).<br />
”Sekretess till skydd för en enskild gäller,<br />
om den enskilde är underårig, även i<br />
förhållande till dennes vårdnadshavare.<br />
Sekretessen gäller dock inte i förhållande<br />
till vårdnadshavaren i den utsträckning<br />
denne enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken<br />
har rätt och skyldighet att bestämma i<br />
46 COPSAT<br />
frågor som rör den underåriges personliga<br />
angelägenheter, såvida inte<br />
1. det kan antas att den underårige lider<br />
betydande men om uppgiften röjs för<br />
vårdnadshavaren, eller<br />
2. det annars anges i denna lag.”<br />
Placering: Socialtjänsten ansvarar för<br />
placeringen enligt 4 kap. 1 § SoL och en<br />
placering ska ske efter en sammansatt<br />
bedömning. Önskvärt är om det går att<br />
placera de brottsutsatta för människohandel<br />
i skyddat boende. Notera att om man<br />
placerar flera som varit utsatta för människohandel<br />
tillsammans så finns det en<br />
risk att de påverkar varandra negativt. Det<br />
kan t.ex. vara så att en av de brottsutsatta<br />
är känslomässigt bunden till kopplaren och<br />
hjälper kopplaren att kontrollera eventuellt<br />
övriga brottsutsatta.<br />
Vid placering när det gäller underåriga kan<br />
det vara bra att tänka på att i de fall barnen<br />
har ertappats när de begår brott förekommer<br />
det ofta att en vuxen person ger sig<br />
till känna och utger sig för att vara släkt<br />
med barnet, eller dess vårdnadshavare, i<br />
syfte att kunna hämta barnet hos polis eller<br />
socialtjänst. Då barnen utgör en betydelsefull<br />
investering för människohandlarna<br />
kan dessa gå mycket långt för att återta<br />
dem från myndigheterna. Barnen isoleras<br />
ofta socialt och är känslomässigt knutna<br />
till förövarna och är därför mycket rymningsbenägna<br />
när de placerats på skyddade<br />
boenden. De saknar också ofta tilltro till<br />
myndigheter, särskilt till polisen, och ser<br />
sig heller inte som offer för ett brott. Sammantaget<br />
resulterar detta i tidskrävande<br />
förundersökningar där förutsättningarna för
att lyckas är relativt små. Med hänsyn till<br />
den höga risken för att barnet kan komma<br />
att avvika eller att denne blir upphämtad<br />
från boendet bör man undersöka om<br />
kriterierna för ett omhändertagande enligt<br />
6 § LVU är uppfyllda och i så fall placera<br />
på låst institution för att säkerställa<br />
barnets skyddsbehov. Man bör i samband<br />
med detta omhänderta mobiltelefoner och<br />
pengar om inte detta redan gjorts av polis.<br />
Tidsbegränsat uppehållstillstånd:<br />
Initiera att åklagare ansöker om tidsbegränsat<br />
uppehållstillstånd för den brottsutsatta<br />
hos Migrationsverket. Ansökningsdagen<br />
har betydelse för att kommun och landsting<br />
ska kunna återkräva medel från staten för<br />
de kostnader de har haft i samband med<br />
placering och vård för den brottsutsatta.<br />
Målsägandebiträde: Ett särskilt biträde<br />
kan förordnas av allmän domstol för den<br />
som har utsatts för ett brott när förundersökning<br />
har inletts. Det går att begära ett<br />
målsägandebiträde genom polisen eller hos<br />
åklagaren. Målsägandebiträdet betalas av<br />
staten, Lagen om målsägandebiträde,SFS<br />
1988:609<br />
Särskild företrädare: När det finns anledning<br />
att anta att ett brott som kan leda till<br />
fängelse har begåtts mot någon som är under<br />
18 år och det kan befaras att vårdnadshavaren<br />
inte kommer att tillvarata barnets<br />
rätt, ska en särskild företrädare för barnet<br />
förordnas. Den särskilda företrädaren skall<br />
i stället för barnets vårdnadshavare ta till<br />
vara barnets rätt under förundersökningen<br />
och i den följande rättegången.<br />
Det är åklagaren som ansöker om sådant<br />
förordnande hos tingsrätten. Till särskild<br />
företrädare utses en advokat, en biträdande<br />
jurist eller någon annan med lämplig<br />
utbildning. Särskild hänsyn vid tillsättandet<br />
tas också till tidigare erfarenheter<br />
och lämpliga personliga egenskaper. Den<br />
särskilda företrädaren fungerar motsvarande<br />
vad ett målsägandebiträde gör om<br />
den brottsutsatta är myndig. (SFS Lag nr<br />
1999:997 om särskild företrädare för barn)<br />
Den som utsetts till särskild företrädare<br />
kan också vara ombud vid eventuell LVUförhandling<br />
i Länsrätten. (Se under ”Anmälan<br />
underårig ovan angående LVU)<br />
Skyddat boende: Det skyddade boendet<br />
kan på uppdrag av socialtjänsten bistå den<br />
brottsutsatta med:<br />
1. Läkarundersökning Det är viktigt att den<br />
brottsutsatta får sin fysiska och psykiska<br />
hälsa bedömd om denna själv önskar.<br />
Detta för att vården ska kunna anpassas<br />
till den brottsutsattas behov och för att<br />
man ska kunna bedöma om den brottsutsattas<br />
hälsa är tillräckligt god för ett<br />
säkert återvändande. Läkarbedömningen<br />
är också av vikt för brottsutredningen,<br />
genom att eventuella skador kan dokumenteras<br />
samt för mottagarorganisationen<br />
i hemlandet som ges ökade möjligheter<br />
att förbereda mottagandet utifrån<br />
den brottsutsattas behov. När det gäller<br />
barn och unga kan en kontakt med BuP<br />
bli aktuell.<br />
2. Motivation Eftersom de flesta utländska<br />
brottsoffren återvänder hem är det viktigt<br />
att motivera den brottsutsatta att så tidigt<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 47<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE
som möjligt ta kontakt med myndighet<br />
eller frivilligorganisation i hemlandet.<br />
Det är viktigt att den brottsutsatta får<br />
information om sina rättigheter och en så<br />
realistisk bild som möjligt av sina möjligheter<br />
till bistånd i hemlandet. Kontakten<br />
kan initialt ske anonymt.<br />
3. Pass och ID-handlingar Ibland händer<br />
det att den som är utsatt för människohandel<br />
blir ifråntagen sitt pass och sina<br />
ID-handlingar. Det är i så fall viktigt att<br />
den brottsutsatta får hjälp med att skaffa<br />
nya handlingar.<br />
4. Reflektionsperiod Den brottsutsatta har<br />
enligt EU:s direktiv rätt till en månads<br />
reflektionsperiod som ger den brottsutsatta<br />
möjlighet att tänka igenom sin<br />
situation. Personalen i det skyddade<br />
boendet hinner ta kontakt med organisationer<br />
i hemlandet och försöka motivera<br />
den brottsutsatta att se nya möjligheter<br />
och till att frigöra sig från dåliga kontakter.<br />
Under tiden kan en hjälporganisation<br />
i hemlandet förbereda mottagandet.<br />
Det skyddade boende kan i optimala<br />
fall utreda den brottsutsattas behov och<br />
planera och förebereda ett så bra mottagande<br />
som möjligt. I förberedelserna<br />
kan bland annat ingå att utreda om den<br />
brottsutsattas familj förmår eller är<br />
lämplig som stöd för den brottsutsatta eller<br />
om den brottsutsatta behöver skyddat<br />
boende även i hemlandet. Inte sällan är<br />
familj eller någon i familjens nätverk involverade<br />
i att den brottsutsatta hamnat i<br />
människohandel. Förberedande åtgärder<br />
kan även innefatta planer rörande utbildning,<br />
arbete, psykiatrisk eller medicinsk<br />
vård m.m.<br />
48 COPSAT<br />
5. Skydd Det finns stor risk att kopplaren/<br />
människohandlaren, eller någon annan<br />
i den brottsutsattas nätverk, kommer<br />
att försöka kontakta den brottsutsatta.<br />
Det kan dels vara för att påverka vad<br />
den brottutsatta ska säga till polisen<br />
men också till att försöka påverka den<br />
brottsutsatta att fortsätta dra in pengar till<br />
kopplaren/människohandlaren. Kopplaren/människohandlaren<br />
har investerat<br />
i den brottsutsatta och vill ha valuta för<br />
det arbete denna har lagt ner på att ha<br />
rekryterat den brottsutsatta. Den brottsutsattas<br />
telefoner har troligtvis beslagtagits<br />
av polisen men kopplaren/människohandlaren<br />
kan försöka kontakta den<br />
brottsutsatta via mejl, facebook, twitter<br />
eller andra forum på internet. Försiktighetsåtgärder<br />
bör därmed vidtas gällande<br />
den brottsutsattas tillgång till uppkoppling.<br />
Förberedelser inför avresa till<br />
hemlandet: Socialtjänsten ansvarar för<br />
att den brottsutsatta är väl informerad<br />
om planeringen angående hemresan. Den<br />
brottsutsatta behöver information om hur<br />
mottagandet kommer att se ut när denna<br />
kommer fram, vem som tar emot och vad<br />
de bör tänka på för att säkerheten ska vara<br />
optimal. För mottagarorganisationen är<br />
det viktigt att få så mycket information<br />
som möjligt, så tidigt som möjligt, om den<br />
brottsutsatta för att de ska kunna ta emot<br />
och förbereda mottagandet på bästa sätt.<br />
Om inte överlämningen sker på ett välplanerat<br />
och säkert sätt finns det risk att den<br />
brottsutsatta möts upp av någon som han
eller hon utnyttjats av och på så sätt riskerar<br />
att åter bli en handelsvara.<br />
Är den som ska återvända aktualiserad hos<br />
Migrationsverket ansvarar Migrationsverket<br />
för återvändandet, i annat fall socialtjänsten.<br />
Är den brottsutsatta underårig bör man<br />
beakta ålder och mognad för att avgöra<br />
om den underåriga kan resa utan att någon<br />
följer med. Flygbolagen har regler för detta<br />
och det går ibland att ta hjälp av flygbolagen.<br />
Återintegrering: Mottagarorganisationen<br />
i hemlandet hjälper den brottsutsatta, antingen<br />
med skyddat boende eller med hjälp<br />
att återupprätta kontakt/förtroende med<br />
familjen så att den brottsutsatta kan flytta<br />
hem igen. För att den brottsutsatta skall ha<br />
möjlighet att återintegrera sig i samhället<br />
krävs mycket stöd och motiveringsarbete.<br />
Den brottsutsatta kan också lida av svåra<br />
trauman. Inte sällan hyser den brottsutsatta<br />
fortfarande känslor för den som har sålt<br />
henne/honom. Det kan vara svårt att ge<br />
upp den dröm om ett glamouröst liv som<br />
den utsatta kan ha fått uppmålat för sig och<br />
att inse att man har blivit utnyttjad.<br />
Uppföljning: Mottagarorganisationen<br />
sköter uppföljningen. Många brottsutsatta<br />
riskerar att åter hamna i människohandel,<br />
dels på grund av att de kan hittas av dem<br />
som utnyttjat dem tidigare men också på<br />
grund av att de brottsutsatta genom sin sårbara<br />
situation löper högre risk än andra att<br />
åter utsättas. Det är därför viktigt att den<br />
organisation som återintegrerat den brottsutsatta<br />
följer upp ärendet, gärna två gånger<br />
per år. Det är därför viktigt att den organisation<br />
som återintegrerat den brottsutsatta<br />
följer upp ärendet, gärna två gånger per år.<br />
Barn som avviker<br />
Alla barn som avviker från en placering<br />
utifrån misstanke om att de utsatts för<br />
människohandel ska efterlysas. Är barnet<br />
omhändertaget enligt 6 § LVU (lagen med<br />
särskilda bestämmelser om vård av unga),<br />
ska socialsekreterare som handlägger<br />
ärendet efterlysa barnet genom att göra en<br />
handräckning enligt 43 § LVU. Är barnet<br />
placerat enligt 4 kap 1 § SoL (Socialtjänstlagen)<br />
är det den gode mannen som ska<br />
polisanmäla försvinnandet i egenskap av<br />
vårdnadshavare. Om det inte går att få tag<br />
på den gode mannen kan man kontakta polisen<br />
i de fall det pågår en brottsutredning.<br />
Ett säkert återvändande<br />
Alla åtgärder i återvändandeprocessen ska<br />
eftersträva att återställa den brottsutsattes<br />
mänskliga rättigheter och förhindra att den<br />
brottsutsatte utsätts för ytterligare kränkning<br />
och traumatisering. Ett väl genomfört<br />
återvändande där svenska aktörer samordnar<br />
återvändandet tillsammans med sina<br />
motparter i den brottsutsattes hemland, kan<br />
öka möjligheterna för den utsatte att ta sig<br />
ur den situation som från början var skälet<br />
till att hon eller han hamnade i prostitution<br />
och människohandel. Dessutom kan risken<br />
minskas för att personen på nytt fångas<br />
upp av människohandlarna vid hemkomst<br />
och återigen sätts in i människohandel.<br />
Det är idag oklart hur långt socialtjänstens<br />
ansvar sträcker sig vad gäller stöd till<br />
vuxna brottsutsatta vid ett återvändande<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 49<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE
och det finns inte heller idag klara riktlinjer<br />
eller direktiv som kan ge vägledning i<br />
denna del. Omfattningen av stöd och hjälp<br />
avgörs idag från ärende till ärende, med<br />
hänsyn taget till kostnader och individens<br />
behov av hjälp. Detta gäller såväl de<br />
personer som beviljats ett tidsbegränsat<br />
uppehållstillstånd som bevispersoner, som<br />
de brottsutsatta som reser hem utan att<br />
delta i en svensk rättsprocess. Det finns<br />
andra strukturella hinder i Sverige som<br />
försvårar att bygga upp ett systematiskt<br />
återvändandearbete. Om återvändandet blir<br />
kostsamt (vilket det i vissa ärenden kan<br />
bli), är det inte helt säkerställt att socialtjänsten<br />
kan täcka dessa kostnader inom<br />
ordinarie budget. Ett annat hinder är att det<br />
idag i Sverige inte finns någon ansvarig<br />
myndighet som har mandat och resurser att<br />
kontinuerligt hålla kontaktlistor uppdaterade<br />
till lämpliga mottagare i ursprungsländer.<br />
Detta kan försvåra för socialtjänster att<br />
hitta lämpliga mottagare när ett assisterat<br />
återvändande är aktuellt.<br />
50 COPSAT<br />
Socialtjänsten motsvarighet i Europa<br />
För att kunna ta fram en fungerande arbetsmetod<br />
i syfte att säkerställa rutiner för ett<br />
säkert och humant återvändande, har möten<br />
hållits med Estlands, Polens och Rumäniens<br />
frivilligorganisationer som arbetar med<br />
stöd och skydd för brottsutsatta i människohandel.<br />
Mötena har haft som mål att<br />
lyssna till organisationernas önskemål och<br />
behov för att ett säkert återvändande ska<br />
vara möjligt.<br />
Önskemål från frivilligorganisationerna<br />
Jourlinje. Tidig kontakt vid återförande,<br />
så kallad ”betänketid”. Tid att planera<br />
för mottagandet.<br />
Information om den brottsutsattas familj/<br />
nätverk för att kunna utreda om det finns<br />
behov av skyddat boende eller om den<br />
utsattas familj kan bedömas som lämplig<br />
att hjälpa den brottsutsatta.<br />
Att den brottsutsatta inte utlovas hjälp<br />
som organisationen inte har möjlighet<br />
till, utan att organisationen själva får informera<br />
om vilken hjälp de kan erbjuda<br />
så att den brottsutsatta får adekvat och<br />
realistisk information.
Estland<br />
Estland har ännu inte någon särskild lag<br />
mot människohandel men lagstiftning på<br />
området är på gång. Idag utgår myndigheterna<br />
som arbetar mot människohandel från<br />
diverse artiklar för att bekämpa människohandeln<br />
i landet. Det finns ett förbud mot<br />
koppleri och en lag som förbjuder slaveri.<br />
Det är också förbjudet att marknadsföra<br />
sexuella tjänster och det är förbjudet för<br />
fastighetsägare att tillåta prostitution i sina<br />
fastigheter. Justitiedepartementet arbetar<br />
för att få igenom en lag mot människohandel<br />
och för att inrätta en särskild utbildning<br />
för målsägandebiträden. Dessutom ska<br />
förändringar i lagstiftningen ske när det<br />
gäller ansökan om skadestånd. Idag räknas<br />
skadeståndsansökningar in som civilrättsliga<br />
mål, vilket innebär att kvinnan själv<br />
får stå som svarande.<br />
I Tallinn anser frivilligorganisationerna<br />
att det finns stora brister gällande vittnesskydd.<br />
De åtgärder som vidtas idag är inte<br />
tillräckliga. Målsägandena kan erbjudas ett<br />
separat rum under rättegången, och ibland<br />
även en så kallad go between som återger<br />
vad den andra parten sagt, för att offret<br />
inte ska behöva höra den anklagades ofta<br />
hotfulla tonfall. Målsägande kan också<br />
få hjälp med smink och peruk för att inte<br />
bli igenkänd. Dessa åtgärder är dock inte<br />
tillräckliga. Staten bör istället betala för<br />
målsägandenas rättshjälp. Idag är det frivilligorganisationerna<br />
som står för omkostnaderna.<br />
Frivilligorganisationer i Estland<br />
Living for Tomorrow<br />
arbetar förebyggande mot<br />
människohandel genom<br />
utbildning och information<br />
om jämställdhet och<br />
sexualrådgivning.<br />
De erbjuder telefonservice i form av hjälplinjen<br />
Lifeline. Ungdomar som planerar<br />
att söka arbete utomlands kan ringa till<br />
Lifeline för rådgivning om hur de ska gå<br />
till väga för att försäkra sig om att inte bli<br />
lurade och råka illa ut.<br />
Även oroliga föräldrar och vänner kan<br />
ringa dit för rådgivning.<br />
Kontaktinformation:<br />
www.lft.ee<br />
Telefon: +372 6607 320<br />
Öppen måndag - fredag kl. 10.00-18.00<br />
Atoll Center är ett aktivitetshus i Tallinn<br />
för prostituerade och personer som varit<br />
utsatta för människohandel. Centret bedriver<br />
psykosocialt rehabiliteringsarbete och<br />
erbjuder de brottsutsatta stödsamtal och<br />
samtal med psykolog. Även den brottsutsattas<br />
familj erbjuds stödsamtal och i vissa<br />
fall familjeterapi. Centret bedriver ett antal<br />
aktiviteter för den brottsutsattas barn, både<br />
på centret och utanför. Barnaktiviteterna är<br />
bland annat olika typer av hantverksarbete,<br />
museei- och biobesök samt kortare resor.<br />
Utöver dessa aktiviteter anordnas sommarskola<br />
för brottsutsatta med barn.<br />
Centret samlar också in statistik och gör<br />
sina egna undersökningar i frågor angående<br />
prostitution och människohandel.<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 51<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE
Man erbjuder vid behov skyddat boende<br />
i en lägenhet inte så långt ifrån centret. I<br />
lägenheten kan det maximalt bo två kvinnor<br />
samtidigt.<br />
Kontaktinformation:<br />
E-post: atoll.center@gmail.com<br />
Telefon: +372 6556 140<br />
Måndag - fredag kl. 15.00-19.00<br />
Estonian Woman’s Shelters Union är en<br />
rikstäckande frivilligorganisation i Estland<br />
motsvarande ROKS, Riksorganisationen<br />
för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige,<br />
eller SKR, Sveriges Kvinno- och tjejjourers<br />
Riksorganisation, som erbjuder skyddat<br />
boende och stöd för misshandlade kvinnor.<br />
För närvarande har man nio skyddade<br />
boenden utspridda över Estland.<br />
Organisationen erbjuder också stödsamtal,<br />
juridisk rådgivning och hjälp i kontakten<br />
med andra myndigheter som polis och<br />
socialtjänst.<br />
Organisationen tillhandahåller också en<br />
telefonservice liknande den svenska Kvinnofridslinjen<br />
och erbjuder stödsamtal och<br />
rådgivning om vart man ska vända sig och<br />
vilken hjälp man kan få.<br />
Kontaktinformation:<br />
www.naisteliin.ee<br />
Telefon: +372 5624 0606<br />
Öppen måndag - fredag kl. 09.00-21.00<br />
52 COPSAT<br />
Om man inte kan ringa under telefontiden<br />
kan man lämna ett meddelande på telefonsvararen<br />
så blir man uppringd så snart som<br />
möjligt.<br />
Organisationen finansieras av donationer<br />
och de använder sig av media för att samla<br />
in pengar, bland annat hålls en årlig välgörenhetsgala.<br />
Polen<br />
I Polen är det lagligt att sälja och köpa<br />
sexuella tjänster. Det bedrivs inte något<br />
reellt arbete mot prostitution. Gatuprostitutionen<br />
är idag inte synlig i storstäderna<br />
men det annonseras i dagstidningarna om<br />
massageinstitut och eskortservice. Den<br />
synliga prostitutionen finns utanför stadskärnorna,<br />
utmed transitlederna. År 2005<br />
antog Polen Europarådets konvention om<br />
åtgärder mot människohandel. Det finns<br />
ännu inget program för barn som utsätts<br />
för människohandel. Utlänningslagen ger<br />
utländska medborgare rätt att ansöka om<br />
tillfälligt uppehållstillstånd i sex månader<br />
som i vissa fall kan förlängas vid behov.<br />
För att få detta tillstånd krävs att man uppfyller<br />
följande kriterier:<br />
1. Att man stannar i landet<br />
2. Att man samarbetar med polis och<br />
myndigheter<br />
3. Att man upphör och avhåller sig från all<br />
kriminell aktivitet.<br />
Socialtjänstlagen ger människohandelsoffer<br />
och deras familjer rätt till hjälp och<br />
stöd. Trots att kampen mot människohandel<br />
är en prioriterad fråga så har problemet
ökat snarare än minskat. Anledningarna till<br />
det är järnridåns fall och att gränserna öppnades<br />
i och med att Polen gick med i EU.<br />
Frivilligorganisationer i<br />
Polen<br />
La Strada i Polen grundades<br />
1995 och var då den<br />
första organisation som<br />
började arbeta mot människohandel<br />
på gräsrotsnivå.<br />
Medarbetarna arbetar ideellt och<br />
samarbetar med jurister. La Strada har ett<br />
avtal med polisen som innebär att organisationen<br />
får ekonomisk ersättning av<br />
staten för sitt arbete. Dessutom finansieras<br />
organisationen av privata donationer.<br />
La Strada i Polen ingår i ett internationellt<br />
nätverk som verkar i nio länder och har sitt<br />
sekretariat i Nederländerna.<br />
Arbetet bedrivs på olika plan, lobbyverksamhet<br />
för att öka medvetenheten, utbildningsinsatser<br />
och genom ett förebyggande<br />
arbete samt genom en ”hotline” där man<br />
kan få råd och akuta stödåtgärder. Idag<br />
räknar man med att organisationen hjälper<br />
trehundra brottsutsatta per år varav åttio<br />
är kvinnor. Det betyder att de flesta man<br />
hjälper är offer för slaveri.<br />
Organisationen tar ingen ställning emot<br />
prostitution som sådan utan endast mot<br />
människohandel.<br />
Inledningsvis förhörs den brottsutsatta av<br />
polisen för att polisen ska kunna identifiera<br />
denna som ett brottsoffer. Efter identifieringen<br />
önskar man hålla en telefonintervju<br />
med den brottsutsatta för att kunna bedöma<br />
dennas behov av stöd. Man utser därefter<br />
en så kallad ”case manager” som har som<br />
uppgift att lägga upp en individuell plan<br />
för den brottsutsatta och hålla direktkontakt<br />
med denna och alla kringkontakter<br />
samt ha överblick över ärendet.<br />
Kontaktinformation:<br />
www.lastradainternational.org.<br />
E-post: strada@pol.pl.<br />
Telefon: +31 20 688 14 14<br />
Fax: +31 (0)20 688 10 13<br />
ITAKA- Centrum för efterforskning av<br />
försvunna personer.<br />
grundades 1999<br />
och arbetar<br />
huvudsakligen<br />
med att eftersöka<br />
ungdomar som försvunnit alternativt rymt<br />
hemifrån men de söker även efter försvunna<br />
vuxna.<br />
En del av de tonåringar som rymmer hemifrån<br />
återfinns på bordeller i till exempel<br />
Tyskland eller Belgien.<br />
Bakgrunden till varför de rymmer kan vara<br />
föräldrar med alkoholproblem, våld i hemmet,<br />
fattigdom och skolproblem. En del<br />
ungdomar försöker prostituera sig på egen<br />
hand men de fångas oftast upp av människohandlare.<br />
2009 påträffade man tio som varit utsatta<br />
för människohandel varav några var män/<br />
pojkar.<br />
De brottsutsatta påträffades i Italien, Spanien,<br />
England och Nederländerna.<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 53<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE
Organisationen driver en telefonservice i<br />
form av en hjälplinje, The Missing Childrens<br />
Help Line.<br />
Kontaktinformation:<br />
www.zaginieni.pl<br />
E-post: itaka@itaka.org.pl<br />
Telefon: The Missing Childrens Help Line,<br />
tel +48 116 000 (från Polen) Ringer du från<br />
utlandet är numret +48 22 654 70 70<br />
Nobody’s Children Foundation<br />
arbetar med att ordna boende<br />
för barn som utsatts för människohandel<br />
och där man<br />
inte kan utesluta att det har<br />
skett med familjens kännedom<br />
eller medverkan. Det är inte ovanligt<br />
att en anhörig eller en bekant till familjen<br />
har rekryterat barnet.<br />
Ett normalfall går till så att en tonåring blir<br />
upplockad i ett köpcentrum eller blir såld<br />
av styvföräldrar, äldre släktingar eller till<br />
och med föräldrarna.<br />
Exempel finns där föräldrarna sålde samtliga<br />
sina tre barn, två flickor och en pojke.<br />
Barnen skickades bort över helgen för att<br />
sälja sexuella tjänster och kom sedan hem<br />
och gick i skolan under veckorna.<br />
Enligt organisationen säljs pojkar företrädesvis<br />
till Prag eller Tyskland, där pojkprostitution<br />
är mer vanligt förekommande.<br />
Nobody’s Children Foundation utreder de<br />
brottsutsattas familjers omsorgsförmåga.<br />
Framkommer det att föräldrarna inte förmår<br />
att skydda sina barn från att åter bli utsatta<br />
letar organisationen upp ett alternativt<br />
boende i form av barnhem eller fosterhem.<br />
54 COPSAT<br />
Kontaktinformation:<br />
www.fdn.pl<br />
E-post: dziecicudzoziemskie@fdn.pl,<br />
Telefon: +48 22 616 16 69<br />
Nobody’s Children Foundation driver<br />
också ett EU-projekt tillsammans med The<br />
Orange Foundation där barn kan anmäla<br />
om de har blivit trakasserade eller kontaktade<br />
av vuxna via internet. 2008 gjordes<br />
1 644 anmälningar via denna hjälplinje.<br />
Hjälplinjen kan endast kontaktas inom<br />
landet på 800 100 100, helpline.org.pl<br />
Nobody’s children foundation sponsras av<br />
internationella organisationer och privata<br />
sponsorer. Regeringen har tagit på sig att<br />
bekosta deras publikationer.<br />
Rumänien<br />
I Rumänien är det förbjudet att sälja sexuella<br />
tjänster men tillåtet att köpa. Lagen<br />
försvårar för prostituerade att anmäla<br />
människohandel eftersom många är rädda<br />
för att de har begått ett brott även om de i<br />
själva verket är brottsoffer.<br />
Brottsutsatta kan få hjälp via frivilligorganisationer<br />
även om de inte har identifierats<br />
som brottsoffer av polisen, men möjligheterna<br />
begränsade.<br />
ANITP National Agency Against Trafficking<br />
in Persons är en myndighet som<br />
arbetar under det rumänska förvaltningsdepartementet<br />
och den rumänska<br />
polisen. ANITP drev<br />
under 2009 en kampanjen<br />
Your money makes the traffickers<br />
rich … your money<br />
kills souls. Kampanjen drevs
med bistånd från EU och utgångspunkten<br />
var att reducera människohandel genom<br />
att minska efterfrågan. Målet vara att<br />
medvetandegöra allmänheten om att deras<br />
agerande påverkar det antal personer som<br />
årligen utsätts för människohandel.<br />
ANITP har femton regionala kontor<br />
utspridda över hela landet som har till<br />
uppgift att övervaka omfattningen och i<br />
vilken form den bedrivs på lokal nivå och<br />
rapportera trender och problem. ANITP<br />
samarbetar med frivilligorganisationer som<br />
bistår personer utsatta för människohandel<br />
och har till uppgift att se till att samarbetet<br />
dem emellan fungerar till de brottsutsattas<br />
bästa.<br />
ANITP bedriver också preventivt arbete i<br />
form av information om vad man bör tänka<br />
på om man söker arbete utomlands.<br />
Kontaktinformation:<br />
E-post: anitp@mai.gov.ro<br />
Telefon: “Infoline” 0800 800 678, inrikes<br />
Telefon: +40 21 313 31 00<br />
Telefax: +40 21 319 01 83<br />
Frivilligorganisationer i Rumänien<br />
”Generatie Tanara ”<br />
betyder nästa generation, och är en frivilligorganisation<br />
som grundades<br />
2002 i Timisoara.<br />
Organisationen<br />
finansieras bland<br />
annat av Unga Liv<br />
i Sverige. Generatie Tanara har verksamheter<br />
i Bukarest, Galati, Calarasi. Iasi, Bacu<br />
och Constanta. Organisationen erbjuder<br />
skyddat boende för personer som varit<br />
utsatta för människohandel för sexuella ändamål<br />
med boenden i Timisoara, Bukarest<br />
och Calacea. I Timiosara finns tjugofem<br />
platser i det skyddade boendet och 2009<br />
hjälpte organisationen 196 brottsutsatta,<br />
varav 85 fick hjälp med ett skyddat boende.<br />
I Timisoara har organisationen 31 betalda<br />
medarbetare och 150 volontärer. Det<br />
skyddade boendet i Timisoara är uppdelat<br />
på fyra olika lägenheter vilket möjliggör<br />
att man kan placera de brottsutsatta utifrån<br />
den brottsutsattas individuella behov. Generatie<br />
Tanara har ett nära samarbete med<br />
polis och migrationsmyndigheter. Vanligtvis<br />
åker personal ut till flygplatsen för att<br />
ta emot den brottsutsatta efter samtal med<br />
myndigheterna. Initialt utvärderar man den<br />
brottsutsattas behov av hjälp och sedan<br />
inventerar man dennas nätverk. Om det<br />
framkommer att den brottsutsattas familj<br />
kan innebära en risk eller kanske inte kan<br />
acceptera det den brottsutsatta har varit<br />
utsatt för, erbjuder man den utsatta skyddat<br />
boende. Det finns ingen bestämmelse<br />
angående hur många antal boendedagar<br />
den brottsutsatta får vara i det skyddade<br />
boendet. Utifrån inventeringen upprättar<br />
man en återanpassningsplan. Efter utflyttning<br />
görs uppföljningar två gånger per år.<br />
Kontaktinfo:<br />
www.generatietanara.ro<br />
E-post: office@generatietanara.ro<br />
Telefon: +40 372 738 749<br />
Telefon akuta ärenden: +40 723 545 255<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 55<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE
ADPARE The Association for Developing<br />
Alternative Practicies For Reintergration<br />
and Education är en frivilligorganisation<br />
som grundades 2003 och arbetar med<br />
vuxna människohandelsoffer, i undantagsfall<br />
även med barn förutsatt att föräldrarna<br />
tillåter det. Deras arbete inleds med en<br />
psykologisk utvärdering och man hjälper<br />
sedan den brottsutsatta i kontakten med<br />
familj, socialtjänst och myndigheter. Den<br />
brottsutsatta erbjuds läkarundersökning<br />
samt juridisk rådgivning och stöd samt<br />
hjälp med ID-handlingar. Organisationen<br />
saknar för närvarande ett skyddat boende i<br />
egen regi, men man samarbetar med andra<br />
frivilligorganisationer för att kunna bistå<br />
med skyddat boende. I nödfall erbjuder<br />
man brottsutsatta enstaka nätter på hotell.<br />
År 2009 tog man emot 72 brottsutsatta och<br />
insatserna kan pågå från ett par dagar upp<br />
till två år.<br />
56 COPSAT<br />
Det är vanligtvis den inhemska polisen<br />
eller socialtjänster i andra länder som<br />
aktualiserar ärendena som ADPARE tar sig<br />
an. ADPARE börjar med att informera den<br />
brottsutsatta om rättsprocessen men det är<br />
upp till den brottsutsatta att samarbeta med<br />
polisen.<br />
ADPARE samarbetar med ANITP som<br />
i vissa fall bistår organisationen med att<br />
möta upp den brottsutsatta på flygplatse<br />
Kontaktinformation:<br />
E-post: adpare@adpare.eu<br />
Telefon: +40 21 253 29 04
Sverige<br />
Polisanmälan angående människo-<br />
handelsbrott i Stockholms län<br />
Vid brådskande fall utanför kontorstid kan<br />
man kontakta gränspolisens kommunikationscentral<br />
på Arlanda för hjälp med bedömning<br />
av omständigheter och insamling<br />
av adekvata uppgifter.<br />
Vid misstanke om människohandelsbrott<br />
kan man lämna underrättelseinformation<br />
till polisen på följande e-postadress: Kutgrans.stockholm@polisen.se<br />
Vid frågor om sexuellt utnyttjande av barn<br />
utomlands går det bra att skriva till childabuse@rkp.police.se<br />
Socialtjänsten<br />
Socialjouren i Stockholm handlägger<br />
sociala ärenden på icke kontorstid och nås<br />
på socialjouren.saf@stockholm.se eller<br />
telefon +46 8 508 40 000<br />
Andra organisationer och kampanjer<br />
Safetrip är en informationskampanj som<br />
riktar sig till kvinnor som är utsatta eller<br />
riskerar att utsättas för människohandel.<br />
Genom affischer och informationskort på<br />
flygplatser, tunnelbanor och gator uppmuntrar<br />
kampanjen dem som är i behov att<br />
ringa den nationella hjälplinjen för kvinnor,<br />
Kvinnofridslinjen 020-50 50 50.<br />
Informationen finns på svenska, engelska,<br />
rumänska, ryska, spanska och thailändska.<br />
Östersjöstaternas råd finansierar med<br />
samarbetspartners som Nationellt centrum<br />
för kvinnofrid, NCK och Länsstyrelsen i<br />
Stockholm. www.safetrip.se/sv eller www.<br />
www.safetrip.se/en<br />
ROKS<br />
Riksorganisationen för<br />
Kvinnojourer och tjejjourer<br />
i Sverige:<br />
E-post: info@roks.se<br />
Telefon: +46 8 442 99 30<br />
SKR<br />
Sveriges Kvinno- och tjej-<br />
jourers Riksförbund<br />
E-post: info@kvinnojour.com<br />
Telefon: +46 8-642 64 01<br />
Kvinnofridslinjen<br />
Kvinnor som är utsatta för koppleri eller<br />
människohandel kan ringa till Kvinnofridslinjen<br />
för rådgivning och stödsamtal samt<br />
få information om skyddat boende med<br />
mera. Telefonen är bemannad dygnet runt.<br />
Telefon: 020-50 50 50.<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 57<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE
Axplock av övriga internationella<br />
organisationer/projekt<br />
Norge<br />
ROSA projektet<br />
Assistans till kvinnor som utnyttjas i<br />
prostitution<br />
www.rosa-help.no<br />
E-post: stopp.kvinnehandel@online.no<br />
Telefon dagtid : +47 22 33 11 60<br />
KOM-projektet<br />
Koordineringsenheten för brottsutsatta för<br />
människohandel<br />
E-post: KOM.pod@politiet.no<br />
Telefon: +47 23 36 41 45 (kontorstid)<br />
Mobil: +47 92 41 55 62 (kontorstid)<br />
IOM Oslo<br />
Driver på uppdrag av de norska myndigheterna<br />
ett program för frivilligt återvändande<br />
till hemlandet för offer for människohandel.<br />
www.iom.no<br />
E-post: iomoslo@iom.int<br />
Telefon: +47 23 10 53 20<br />
Finland<br />
IOM Helsingfors<br />
Regionalkontor för de nordiska och<br />
baltiska länderna.<br />
E-post: mrfhelsinkiavr@iom.int<br />
Telefon: +358 9 684 1150<br />
För kontakt angående assisterade frivilliga<br />
återvändanden:<br />
58 COPSAT<br />
England<br />
”The Poppy Project” erbjuder skyddade<br />
boenden med mera för kvinnor som har<br />
blivit utsatta för människohandel i England.<br />
De finansieras av The Office of Criminal<br />
Justice och har 54 platser i skyddat<br />
boenden nationellt.<br />
E-post: post@eaveshousing.co.uk Telefon:<br />
020 7735 2062 (endast inrikes)<br />
National Contact Points for Unaccompanied<br />
and Trafficked Children<br />
www.childcentre.info<br />
International Social Services<br />
Frivilligorganisation som arbetar med att<br />
återintegrera barn som har varit utsatta för<br />
människohandel i ett flertal europeiska och<br />
utomeuropeiska länder.<br />
www.iss-ssi.org<br />
IOM - huvudkontor<br />
Internationell Organisation för Migration<br />
Huvudkontor i Geneve<br />
E-post: telex@iom.int<br />
Telefon: +41 22 717 91 11
Referenser<br />
Nationella riktlinjer i arbetet mot prostitution<br />
och människohandel för sexuella<br />
ändamål 2010, Länsstyrelsen i Stockholms<br />
län.<br />
The Ministerial Declaration on European<br />
Guidelines for Effective Measures to Prevent<br />
and Combat Trafficking in Women for<br />
the Purpose of Sexual Exploitation (Hague,<br />
24-26 April 1997).<br />
Ref: Jari Kuosmanen m.fl. Prostitution i<br />
Norden TemaNord 2008:604<br />
SOU 2010:49, Förbud mot köp av sexuell<br />
tjänst- En utvärdering 1999-2008.<br />
Statens Offentliga Utredningar 2010.<br />
SOSFS 2006:12 (S) Socialstyrelsens allmänna<br />
råd om handläggning och dokumentation<br />
av ärenden som rör barn och unga.<br />
FN/UNODC, Global, 2008, Global Report<br />
on Trafficking in Human Beings.<br />
FN/UNODC, 2010,Trafficking in Persons<br />
to Europe for Sexual Exploitation.<br />
Kajsa Claude, 2010. ”Targeting The Sex<br />
Buyer. The Swedish Example: Stopping<br />
Prostitution And Trafficking Where It all<br />
Begins” Svenska Institutet. Sidan 7.<br />
Melissa Farley, Julie Bindel och Jacqueline<br />
M. Golding , 2009 ”Men Who Buys Sex”,<br />
Eaves, London.<br />
Cathy Zimmerman, Mazeda Hossain, Kate<br />
Yun, Brenda Roche, Linda Morison and<br />
Charlotte Watts Stolen Smiles - The physical<br />
and psychological health consequences<br />
of women and adolescents trafficked in<br />
Europe, 2006.<br />
Silber och Pines”Prostitution in 5: Countries:<br />
Violence and Post-Traumatic Stress<br />
Disorder”1981 PÅ ”Prostitution Research<br />
& Education<br />
SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 59<br />
OCH NÄTVERKSBYGGANDE