Handbok - Polisen

Ett arbetssätt 

- mot människohandel 

Prevention of and Fight 

Against Crime 2008

FAKTA 

PROJEKTÄGARE: Rikspolisstyrelsen, Bengt Svenson 

NATIONELL RAPPORTÖR: Kajsa Wahlberg, Rikspolisstyrelsen 

PROJEKTLEDARE: Ewa Carlenfors 

FÖRFATTARE: Ewa Carlenfors, Jonas Trolle, Sofia Tatsis, Ann Flynn 

TEXTREDIGERING: Lotta Lundquist 

DIARIENUMMER: AA-754-14976-2011 

TRYCK: RPS tryckeri 

DATUM: Februari 2011 

FOTO: Polisen och Kim Restrup 

GRAFISK PRODUKTION: Petra Sjölander 

KONTAKT: trafficking.stockholm@polisen.se 

With support from the Prevention of and Fight against Crime 

Programme of the European Union. European Commission 

- Directorate-General Home Affairs. This publication reflects 

the views only of the author, and the European Commission 

cannot be held responsible for any use which may be made 

of the information contained therein.

Innehåll 

Förord 4 

Människohandel ur en polisiär synvinkel 6 

Bakgrund 8 

Lagstiftning 10 

Köparen 13 

Organisatören 15 

Profilering 17 

Spaning 18 

Tillslag 19 

Förhör 20 

Slutord 23 

Socialtjänstens metodutveckling 

och nätverksbyggande 28 

Rekryteringsprocessen 29 

Ansvaret för den brottsutsatta 32 

Sekretess mellan myndigheter 35 

Socialtjänstens samverkanspartners 37 

Återvändanderutiner i Stockholms län 44 

Samarbetsländerna 51 

Övriga kontakter 58 

Referenser 59

Förord 

COPSAT - Joint Cooperation between the Police and Social Services - är ett europeiskt 

rättssamarbete mot människohandel för sexuella ändamål mellan polis och 

socialtjänst. 

EU-samarbetet mellan svensk, estnisk, polsk och rumänsk polis samt representanter 

från den sociala sfären påbörjades 1-2 oktober 2009. Under två konferensdagar i 

Stockholm träffades över nittio poliser och andra berörda aktörer från de sociala 

myndigheterna och frivilligorganisationerna i respektive land. Andra myndigheter 

och organisationer som deltog under konferensen var Europol, Åklagarmyndigheten, 

Justitiedepartementet, Länsstyrelsen i Stockholm och representanter från 

Östersjösamarbetet. Copsat avslutas med en konferens i Stockholm den 9 februari 

2011 där den här skriften distribueras. 

Rättssamarbetet mellan poliser och representanter från den sociala sfären i Estland, 

Polen, Rumänien och Sverige syftar till att utveckla koncept och metoder för 

att förbättra det operativa skyddet och stödet till offer för människohandeln, samt 

kombinera detta med utredningsarbete poliser emellan. Det polisiära brottsförebyggande 

arbetet mot människohandeln inom projektet bidrar till att finna och utveckla 

befintliga samarbetsformer för att återanpassa människohandelns brottsutsatta i 

deras respektive hemländer. Det är Stockholm, City polismästardistrikt och den 

tidigare Kommissionen mot människohandel som har initierat utbytessamarbetet 

för att bättre kunna ta hand om människohandelns brottsutsatta. Kommissionen mot 

människohandel är utförare och Rikspolisstyrelsen är projektägare. Huvudfinansiärer 

är EU, delfinansiär Rikspolisstyrelsen. Kommissionen är sedan 1 mars 2011 en 

permanent sektion placerad i City polismästardistrikt. 

Människohandelns cyniska och gränsöverskridande metoder utvecklas ständigt och 

Kommissionen mot människohandel i Stockholm har fått uppfinna sina egna framgångsmetoder 

för brottsbekämpning på området. Förhörsmetoderna, för att förmå 

den brottsutsatta att berätta om brottet, har förbättrats, och man har involverat 

socialtjänsten i arbetet på ett sätt som aldrig tidigare gjorts. Numera har socialtjänsten 

i Stockholm en aktiv medverkan under polisutredningarna. Detta för att underlätta 

arbetet för poliserna i polisutredningen och för den brottsutsatta. Socialtjänsten 

sitter med när polisen planerar tillslagen och kan således på ett tidigt stadium 

planera sina stödinsatser vid polisens tillslag på gatan eller i bordellerna. Dessutom 

närvarar socialtjänsten vid förhör, om så behövs, för att vara den brottsutsatta behjälplig 

med stöd och vidare kontakter.

I samband med förhören får polisen frågor från de brottsutsatta om vad som kommer 

att hända dem efter det första förhöret, och inte minst efter det att rättsprocessen 

avslutats. De frågar sig varför de ska vara polisen behjälplig med sin utsatthet, 

sin historia och sina uppgifter om de ändå bara kommer att skickas tillbaka till 

hemlandet, och där få klara sig själv. Den brottsutsatta får veta att socialtjänsten 

kommer att ge stöd och hjälpa denne i Sverige under den tid som utredningen pågår 

fram till domen. Och också att förundersökningsledaren kommer att kontakta Migrationsverket 

för att söka om tillfälligt uppehållstillstånd under den tid den svenska 

rättsprocessen pågår. Utredningarna och förhören brukar sedan ha sin gilla gång. 

Under tiden får utredarna frågor från de brottsutsatta om vad som kommer att ske 

efter rättegången avslutats. Kommer den brottsutsatta få stanna i Sverige? Om hon 

eller han vill åka hem, som de flesta vill, vad händer där? Går det att få någon hjälp 

i hemlandet? Vem kan hjälpa? Hur stora är riskerna för att utsättas för någon form 

av övergrepp i hemlandet? 

Det svåraste arbetet för en polis som arbetar mot människohandeln är att bedriva 

komplicerade gränsöverskridande brottsutredningar. Detta utredningsarbete försvåras 

av att polisen får hantera frågor om hur situationen kommer att se ut för de 

brottsutsatta i hemlandet, dit de förväntas återvända, när utredaren varken kan svara 

eller garantera den brottsutsatta ett säkert återvändande. För socialtjänsten i sin tur 

är det otillfredsställande att inte kunna svara på hur hela återvändandeprocessen 

kommer att se ut. 

Copsat är ett initiativ för att säkra brottsutredningarna och återvändandet och syftar 

till att beskriva effektiva metoder för ett bättre bemötande av människohandelsutsatta. 

Ewa Carlenfors 

Projektledare för Copsat

Människohandel 

– ur ett polisiärt perspektiv 

Denna text syftar till att ge en inblick i 

människohandelsbrotten utifrån ett polisperspektiv. 

Runt dessa brott finns även ett 

större antal andra brott som är ofta förekommande. 

Även dessa kommer i viss 

utsträckning att beskrivas. Människohandelsbrott 

är inte svårare än andra brott att 

arbeta med men de kan ta längre tid och 

kräver i vissa fall något mer resurser. Det 

går att bedriva utredningar om misstänkt 

människohandel både med spaningsarbete 

som grund eller när en målsägande eller 

ett vittne kommer in på en polisstation för 

att göra en anmälan. Det är en myt att det 

måste till stora spaningsresurser för att nå 

framgång. 

Något som är viktigt att inse är att människohandeln 

är en del av den grova 

organiserade brottsligheten, oftast med 

internationell koppling. Utifrån ett polisåklagarperspektiv 

är det därför viktigt att 

organisationerna följs i så stor del av sin 

brottslighet som bara är möjligt. Det går 

inte att begränsa sig till endast ett brottsområde 

eller ett geografiskt område. Utifrån 

ett Stockholmsperspektiv har därför 

Stockholmspolisens tidigare kommission 

mot människohandel haft ett länsövergripande 

ansvar för brottsligheten. Ett länsövergripande 

ansvar som då och då övergått 

i arbete på nationell såväl som internationell 

nivå. 

Organiserad brottslighet 

Det är därför på sin plats att redan här 

redogöra för vad organiserad brottlighet 

egentligen är. Detta för att placera in 

brottsområdet i rätt kontext från början. 

6 COPSAT 

Det ska sägas att människohandel kommer 

på tredje plats i världen efter vapen- 

och drogrelaterad brottslighet i fråga om 

omfattning. Det är en del av den grova, 

internationella, organiserade brottligheten. 

Organiserad brottslighet innebär samarbete 

med fler än två personer. Det kan vara en 

grupp av mindre eller större omfattning. 

Inom grupperingen har medlemmarna egna 

tilldelade arbetsuppgifter. Det är nästan 

alltid fråga om en lång eller obegränsad 

utsträckning i tid som brottslingarna tänker 

sig att de ska syssla med sin verksamhet. 

Inom grupperingen bör det också finnas 

någon form av 

disciplin- och 

kontrollsystem. 

Det ska vara 

fråga om allvarligakrimi- 

”I slutändan är syftet 

att söka vinning och 

makt. Att få bäst vinst 

till minst risk. 

nella handlingar. Detta behöver dock inte 

innebära att brotten måste vara särskilt 

allvarliga, utan det kan också vara fråga 

om mindre allvarliga brott av mer systematisk 

karaktär. Verksamhet på internationell 

nivå kan vara en ingrediens. Att sammanslutningen 

använder sig av våld eller hot 

är närmast en regel. Det är inte sällan fråga 

om att man använder sig av kommersiella 

och affärsmässiga strukturer. I samband 

med detta kommer även penningtvätt in. 

Organiserade kriminella försöker också påverka 

det offentliga livet, till exempel politik, 

medier, offentlig förvaltning, rättsliga 

myndigheter och ekonomiska institutioner. 

I slutändan är syftet att söka vinning och 

makt och att få högst vinst till minst risk.

DEFINITION 

- GROV ORGANISERAD BROTTSLIGHET 

Samarbete mellan fler än två personer 

Egna tilldelade arbetsuppgifter åt var 

och en 

Lång eller obegränsad utsträckning i 

tiden 

Någon form av disciplin och kontroll 

Misstanke om allvarliga kriminella 

handlingar 

Verksamhet på internationell nivå 

Användande av våld eller andra 

metoder för hot 

Användande av kommersiella eller 

affärsmässiga strukturer 

Deltagande i penningtvätt 

Otillbörlig påverkan på politik, medier, 

offentlig förvaltning, rättsliga myndigheter 

eller ekonomi 

Strävan efter vinning och/eller makt 

I alla ärenden som Stockholmspolisen varit 

inblandad i, har de kriminella sysslat med 

annan brottslighet parallellt med sin människohandelsrelaterade 

brottslighet. Helt 

eller delvis enligt den ovan uppräknade 

definitionen. Att kalla dem multikriminella 

är ingen underdrift. 

Vi har vant oss vid att det i det vanliga 

polisarbetet alltid är någon som tycker att 

polisen gör ett bra arbete. Att det är någon 

som är lättad och tacksam över det faktum 

att polisen kommer till deras undsättning. 

I samband med ett lägenhetsbråk kan det 

vara skrämda men lättade barn som känner 

trygghet när polisen kommer. Vid ett rån 

är det självklart den som rånats. När två 

fyllerister slåss kanske det åtminstone är 

den ene kontrahentens hund som känner 

tacksamhet för litet lugn och ro. I fråga om 

människohandel är det ofta på det sättet 

att ingen är intresserad av polisens arbete. 

Givetvis är inte köparna särskilt villiga att 

visa upp sig. Hallickarna ser ingen vinst i 

att bli påkomna. Men detta gäller även dem 

som utsätts i hanteringen, oftast kvinnor, 

på grund av pengabehovet. Det kan vara 

unga personer med prostitutionserfarenheter, 

som tvingats sälja sig under kortare 

eller längre tid. Kvinnor och barn som sålts 

tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i 

veckan. 

Hjälpa eller stjälpa? 

När arbetet mot människohandel tog fart 

i Stockholms län för drygt sex år sedan 

hade de inblandade poliserna, socialarbetarna, 

åklagarna med flera, en bild av att 

de genom sina insatser räddade människor. 

Att polisen dragit en lans för ett brottsutsatt 

offer vars tillvaro varit helvetisk. Vid en 

sådan insats förväntar sig hjältarna givetvis 

en enorm tacksamhet och tillgivenhet från 

dem som de har räddat. Det paradoxala är 

att dessa myndighetsrepresentanter oftast 

möts av rakt det motsatta. Hur förklarar 

man för ett offer att denna/denne är ett offer 

– när hon/han inte ser själv sig som ett? 

Hur hjälper man någon som inte vill bli 

hjälpt? Hur tacklar du själv, som tjänsteman, 

det faktum att den du har en bild av 

att du hjälper – inte vill ha din hjälp? En 

person som kanske till och med föraktar 

dig. Någon som säger att du är ett avskum 

som förstört hennes/hans liv. En tjänsteman 

som trots goda intentioner, uppfat- 

MÄNNISKOHANDEL 7 

- UR ETT POLISIÄRT PERSPEKTIV

tas som en som bara förstör för den som 

tjänstemannen vill hjälpa. 

Under följande avsnitt ska vi försöka redogöra 

för en del av de erfarenheter vi som 

poliser samlat på oss under de gångna 

åren i frågan hur ett bra omhändertagande 

av traumatiserade brottsoffer kan te sig. 

Bakgrund till problematiken 

I princip alla förhörda kvinnor i de ärenden 

som hanterats inom människohandelsområdet 

i Stockholm har mycket svåra 

trauman bakom sig tidigare i livet. Svensk 

forskning på området säger att cirka 70 

procent av alla personer med prostitutionserfarenhet 

varit utsatta för olika former av 

sexuella övergrepp. Vår erfarenhet är att 

den siffran är ännu högre när det gäller personer 

som kommer utomlands ifrån. Dock 

med den anmärkningen att en hel del av 

de brottsutsatta istället för att ha utsatts för 

sexuella övergrepp, kommer från mycket 

socialt dysfunktionella familjekonstellationer. 

Tidigt i livet har kanske föräldrarna 

lämnat sitt barn att leva med en äldre 

släkting för att de själva haft fullt upp med 

att underhålla ett eget missbruk. Alternativt 

har barnen bott kvar hemma med alkoholism, 

misshandel och inte sällan även 

sexuella övergrepp. 

Tidiga kränkningar, ofta en orsak 

De brottsutsatta har många gånger kränkts 

på sådana sätt att det är helt omöjligt för 

dem att fungera i en normal kontext. Att utsättas 

för olika former av övergrepp skapar 

ett självförakt och en oförmåga att se sig 

själv som en egen individ med rätt att själv 

bestämma över sitt liv. Sexuella övergrepp 

8 COPSAT 

gör dessutom att den utsatta tidigt i livet 

sexualiserar sin tillvaro genom att anse sig 

endast duga till olika sexuella aktiviteter 

och då alltid på andra människors villkor. 

Många av de brottsutsatta i de svenska 

ärendena berättar att de oftast mycket tidigt 

i livet utnyttjats för sexuella ändamål. Det 

kan vara i mindre kretsar i lokalsamhället 

varifrån de kommer. Detta gör dem till 

lätta villebråd för hallickar som vill profitera 

ytterligare på dem. 

Andra beskriver en bild av ett genombrott 

i prostitutionen som kommer senare i livet 

och då som en konsekvens av att de inte 

sett att de haft något annat val, där och då. 

Och eftersom de har en tidigare erfarenhet 

av att utnyttjas sexuellt är steget inte långt 

att gå. 

I Sverige är de brottsutsatta i människohandelsärendena 

sällan helt och hållet 

vilseledda. Än mer ovanligt är att de kidnappats 

hit. 

Luras till Sverige 

Stockholmspolisens erfarenheter säger att 

de som kommit till Sverige och involverats 

i prostitution vet att de ska komma till ett 

visst ställe för att utnyttjas för sexuella 

ändamål. Dock vet de inte att de inför sin 

resa kommer att sättas i skuld till hallickarna. 

En skuld som snarast möjligt måste 

regleras. Flera nigerianska kvinnor har 

vittnat om hur de börjat som sexslavar med 

en skuld på 50 000 euro. En summa som 

de kan få betala av i 10-15 års tid om de 

överhuvudtaget överlever. De vet inte att 

de kommer att utnyttjas sexuellt av hallickarna 

och deras bekanta. De känner inte till

att den bild av en ekonomisk uppgörelse 

mellan dem och organisatörerna, kraftigt 

skiljer sig från den verkliga, slutgiltiga 

uppgörelsen. De vet vidare inte att de förväntas 

vara tillgängliga för sina sexköpare 

24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. 

Att det inte går att välja sina sexköpare. Att 

sexköpare i vissa förekommande fall kommer 

att råna eller våldta kvinnan de köper 

alternativt både och. De vet inte att de inte 

kan bestämma över när de får komma hem. 

Ofta utan utbildning 

Utbildnings- och den generella bildningsnivån 

hos de brottsutsatta är oftast tämligen 

låg. Bilden av den universitetsstuderande 

kvinnan, som för att finansiera sina studier, 

säljer sin kropp har vi i princip aldrig sett. 

Många är de som säger att det är för att 

finansiera studier. Men det förefaller vara 

en myt för att de inför sig själva ska få en 

mer uthärdlig känsla av sina egna göranden, 

de övergrepp som de utsätts för. Själv 

har jag endast mött en person som faktiskt 

studerade under de sex år som jag arbetat 

med människohandelsproblematiken. Det 

är snarare så att de sällan eller aldrig haft 

ett vanligt lönearbete. De arbeten de haft 

har många gånger varit arbeten där vanliga 

regler och villkor saknats. I detta inryms 

även vetskap och kunskap om den omkringliggande 

världen. Geografi, kunskap 

om samhällen och deras konstitution, språk 

med mera saknas oftast helt. Känslan att 

dessa människor i stor utsträckning tycks 

leva ur i hand i mun, en dag i taget, timme 

för timme är högst påtaglig. Sociala nätverk 

och språk saknas till stora delar helt 

eller delvis. 

En kvinna från Rumänien påträffades i 

samband med en spaningsinsats mot en 

lägenhet i Sollentuna norr om Stockholm. 

Kvinnan hade en välformulerad annons 

utsatt på Internet. Hon utnyttjades av 

sexköpare i lägenheten och fördes till 

sexköparna på så kallade ”outcalls”. När 

vi gjorde tillslag mot lägenheten och grep 

den enda person som kontrollerade kvinnan 

gjorde vi en smärtsam upptäckt. Det 

visade sig att den rumänska kvinnan inte 

hade gått i skola mer än två år. Hon hade 

inga språkkunskaper, ens på sitt hemlands 

språk. Vidare hade hon förutom hallicken, 

även hon en kvinna, inga sociala nätverk 

varken i Sverige eller Rumänien. Detta 

visade sig gälla även för Rumänien. På 

grund av sin ringa skolunderbyggnad hade 

hon heller ingen uppfattning om hur det 

samhälle hon kom ifrån fungerade i fråga 

om de mest grundläggande saker. Slutligen 

hade hon ingen uppfattning om sin omgivande 

geografi. Kvinnan trodde på fullaste 

allvar att hon befann sig i Sydafrika. Hon 

berättade hur hon körts i en bil från Rumänien, 

genom flera länder. Länder vars namn 

hon inte kunde ange. Och slutligen hamnat 

i det hon trodde var Sydafrika. Utifrån en 

sådan berättelse är det inte konstigt att de 

här människorna är lätta att hantera för 

människohandlare. 

Andra exempel är brottsutsatta som trott att 

de ska få upp till fem års fängelse om de 

ertappas i prostitution av svensk polis. Det 

är brottsutsatta som inte känner till att alla 

människor i en demokratisk rättsstat har 

rätt till en rättvis prövning av sitt ärende. 

Brottsutsatta som överhuvudtaget inte på 


UR ETT POLISIÄRT PERSPEKTIV

något sätt kan redogöra för sitt eget lands 

parlamentariska läge eller statsskick. 

Mot bakgrund av detta är det på sin plats 

att resonera utifrån vad som är att anse 

som en frivillig handling och vad som är 

ett tvång. För att kunna problematisera 

kring detta behövs en redogörelse för den 

mest relevanta och viktigaste lagstiftningen, 

människohandel, koppleri och sexköp. 

Brottsbalken 4 kap 1 a §, 

människohandel 

1 a § Den som, i annat fall än som avses 

i 1 § genom olaga tvång, vilseledande, 

utnyttjande av någons utsatta belägenhet 

eller med annat sådant otillbörligt medel 

rekryterar, transporterar, överför, inhyser 

eller tar emot en person i syfte att han eller 

hon ska exploateras för sexuella ändamål, 

avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete 

eller annan verksamhet i en situation 

som innebär nödläge för den utsatte, 

döms för människohandel till fängelse i 

lägst två och högst tio år. 

Den som begår en gärning som avses i första 

stycket mot en person som inte har fyllt 

arton år döms för människohandel även 

om inte något sådant otillbörligt medel 

som anges där har använts. 

Är ett brott som avses i första - andra 

stycket mindre grovt, döms till fängelse i 

högst fyra år. Lag (2010:371). 

Kedjebrottslighet 

Initialt ska sägas att människohandel är 

en brottslighet med flera led. En kedjebrottslighet. 

Paragrafen har framförallt 

10 COPSAT 

stort fokus på utsatta kvinnor och barn. 

Skälet till varför någon handlas med är att 

personen ska utnyttjas. Rekrytering och 

transport av de brottsutsatta behöver inte 

ske mellan länder. Även om det oftast är 

fråga om gränsöverskridande brottslighet 

utifrån ett svenskt perspektiv. Det kan även 

ske inom ett land. För att kunna genomföra 

åtgärderna mot en specifik person krävs 

tvång eller så kallade otillbörliga medel. 

Vad det innebär kommer att beskrivas mer 

utförligt nedan. 

Olika moment i lagen 

Det första momentet i lagen handlar om 

handelsåtgärderna (vad som görs): 

Rekrytera 

Transportera 

Ta emot 

Inhysa 

Överföra (exempelvis mellan bordeller 

eller mellan hallickar) 

Redan efter det första momentet kan polisen 

påbörja en brottsutredning om det går 

att bevisa att personen skulle komma att utnyttjas. 

Detta därför att människohandel är 

en kedjebrottslighet som består av många 

olika led. 

Det andra momentet handlar om de otillbörliga 

medlen (hur det görs) och dess 

syfte för att: 

få offren att underkasta sig 

betvinga eller underkasta offrens vilja 

eller inkräkta på deras valmöjligheter 

alternativt utnyttja att de inte har några 

valmöjligheter 

kontrollera offrets fria och verkliga vilja

föra bort offren mot deras vilja 

vilseleda angående förutsättningarna 

missbruka sin ställning eller på annat 

otillbörligt sätt påverka 

Gemensamt är att offrens utsatta situation 

utnyttjas och att inga andra alternativ ges 

Utgångspunkten är att få de brottsutsatta 

att underkasta sig gärningsmannens vilja. 

Detta genom att antingen tvinga dem, 

inkräkta på deras valmöjligheter alternativt 

utnyttja det faktum att de utsatta inte 

har några valmöjligheter. Gärningsmannen 

får inflytande över de utsattas egna 

vilja genom att få dem att underkasta sig 

handelsåtgärden. Detta inflytande begränsar 

de utsattas valmöjligheter – otillbörliga 

medel. 

Det tredje momentet handlar om syftet 

med handeln (varför det görs) genom: 

att någon form av utnyttjande planeras, 

som sexuellt utnyttjande, tvångsarbete, 

organhandel eller krigstjänst 

att syftet med utnyttjandet kan involvera 

en ekonomisk vinning 

att offrets verkliga valmöjligheter ter sig 

begränsande för offret 

I fråga om syftet med handeln förutsätts att 

någon form av utnyttjande ska ske. Det kan 

vara utnyttjande för sexuella ändamål. Här 

ryms även sådana ändamål där en person 

utnyttjas sexuellt av en enskild människa. 

Det behöver alltså inte vara för prostitutionsändamål. 

Andra utnyttjanden är att 

den brottsutsatte tvingas arbeta mot ingen 

eller mycket ringa ersättning under mycket 

besvärliga förhållanden. Det kan också 

vara för tiggeriändamål eller att en person 

kan utnyttjas för att dennes organ ska opereras 

ut. Syftet kan också vara att utnyttjas 

för krigstjänst. Syftet med utnyttjandet 

behöver nödvändigtvis inte innebära att 

de som utnyttjar en viss person behöver 

tjäna något på utnyttjandet. De behöver 

inte göra någon vinst även om det 

förstås är en omständighet som stärker 

graden av brottets allvarlighet. 

Brottsbalken 6 kap.12 §, 

koppleri, grovt koppleri 

6 kap. 12 § Den som främjar eller på ett 

otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en 

person har tillfälliga sexuella förbindelser 

mot ersätt-ning, döms för koppleri till 

fängelse i högst fyra år. 

Om en person som med nyttjanderätt har 

upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten 

helt eller till väsentlig del används för tillfälliga 

sexuella förbindelser mot ersättning 

och inte gör vad som skäligen kan begäras 

för att få upplåtelsen att upphöra, skall 

han eller hon, om verksamheten fortsätter 

eller återupptas i lägenheten, anses 

ha främjat verksamheten och dömas till 

ansvar enligt första stycket. 

Är brott som avses i första eller andra 

stycket att anse som grovt, döms för grovt 

koppleri till fängelse i lägst två och högst 

åtta år. Vid bedömande av om brottet är 

grovt skall särskilt beaktas om brottet 

avsett en verksamhet som bedrivits i större 

omfattning, medfört betydande vinning eller 

inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av 

annan. Lag (2005:90). 



Människohandel eller koppleri? 

Många ärenden som initialt rubriceras som 

människohandel slutar ofta med koppleri 

alternativt grovt koppleri. De olika brottsrubriceringarna 

och det faktum att människohandel 

hör till brott mot frihet och frid 

medan koppleri hör till sexualbrotten, gör 

att det är svårt att skilja dem åt. Brotten går 

in i varandra och det finns risk för att en 

sammanblandning med vad som är vad när 

en bedömning görs i rubriceringsfrågan. 

Människohandelsbrottet är alltså ett brott 

som i första hand handlar om att någon 

inkräktar på en annan människas rätt till 

frihet. När det gäller koppleribrottet är det 

inte så. Enligt lagstiftningen är det inte 

fråga om att någons utsatta belägenhet 

utnyttjas eller att man inkräktar på en persons 

rätt till frihet. Detta är en mycket stor 

skillnad. Emellertid är det så att många domar 

gällande framförallt grova kopplerier 

har innehållit skrivningar som gör gällande 

att den brottsutsatta utsatts på ett sätt så att 

dennes rätt till frihet och frid inskränkts. 

Detta är enligt vår uppfattning mycket 

olyckligt och skapar en slags konkurrens 

mellan de olika lagarna. I synnerhet de 

grova kopplerierna benämns många gånger 

inte enligt sin rätta benämning – människohandel. 

Koppleri – främjande av prostitution 

Det som kan sägas om koppleri är att 

det handlar om ekonomiskt utnyttjande 

av en person som har tillfälliga sexuella 

förbindelser mot ersättning. Det vill säga 

12 COPSAT 

att någon främjar prostitution. Underlättandet 

kan vara genom att upplåta en plats 

där den som utnyttjas i prostitution kan 

vara och ta emot sina sexköpare. Det kan 

också vara att man underlättar i kontakten 

för en sexköpskund att komma i kontakt 

med en person som utnyttjas i prostitution. 

Till exempel en hotellportier som bokar ett 

möte för en gästs räkning eller en taxichaufför 

som kör en taxikund till en person 

som utnyttjas i prostitution, med anvisning 

från sexköparen att just köra till någon 

som kan sälja en sexuell tjänst. Främjandet 

kan också vara att någon förmår en annan 

att utnyttjas i prostitution. Att transportera 

personer som utnyttjas för sexuella ändamål 

eller hämta sexköpare åt desamma är 

ett främjande. Att vakta för att den som 

utnyttjas i prostitution inte ska råka illa ut 

och få sina pengar är också att främja prostitution. 

Att hyra ut en lägenhet och veta 

om vad som sker i lägenheten, att sexuellt 

utnyttjande saluförs, är också att främja. 

Det ekonomiska utnyttjandet behöver 

nödvändigtvis inte vara vinstgivande. Det 

behöver heller inte vara just pengar som 

utgör vederlaget. Även tillfälliga och högst 

enstaka tillfällen räknas. 

I kopplerilagstiftningen omtalas också 

frågan om tvång och förledande. Detta är 

dock inte nödvändigt i fråga om främjandet.

Grovt koppleri 

Ett exempel på att ett koppleri är grovt är 

att det är en stor omfattning på verksamheten. 

Det kan också vara att det är en stor 

ekonomisk vinning för den som utnyttjar. I 

talet om grovt koppleri kan också människohandelsliknande 

inslag vara något som 

utgör grovt brott. Att någon utvecklar ett 

drogberoende är även det en försvårande 

omständighet eller om den prostituerade 

misshandlas eller hotas svårt och om den 

brottsutsatta är handikappad. 

Brottsbalken 6 kap. 11 § 

köp av sexuella tjänster 

6 kap. 11 § Den som, i annat fall än som 

avses förut i detta kapitel, skaffar sig en 

tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, 

döms för köp av sexuell tjänst till böter eller 

fängelse i högst sex månader. 

Vad som sägs i första stycket gäller även 

om ersättningen har utlovats eller getts av 

någon annan. Lag (2005:90). 

Stockholmspolisens kommission mot människohandel 

anser att den svenska lagen 

som förbjuder köp av sexuella tjänster är 

ett av de bästa hjälpmedlen i kampen mot 

människohandeln. Lagen förbjuder köp 

av en sexuell tjänst men inte försäljning. 

Finessen med lagstiftningen är att den slår 

mot efterfrågan. Utan efterfrågan, inget 

utbud. Lagen gör det också möjligt för 

polisen och åklagarna att för domstolen 

bevisa en hel kedja brott som börjar med 

att någon efterfrågar en sexuell tjänst. 

Lagen gör det också möjligt att visa den 

täta sammankopplingen mellan sexköparen 

och den grova organiserade brottsligheten. 

Sexköparen är en sponsor av grov organiserad 

brottslighet. Samtidigt som denne 

medverkar 

till att förstöra 

livet 

för den som 

utnyttjas i 

prostitution. 

”Det är i stora drag högst 

vanliga och representativa 

män som köper sex. 

Vilka är då köparna? 

Stockholmspolisen är av den uppfattningen 

att köparna i stora drag är vanliga män. 

Det är i princip bara män, och de lever till 

synes normala liv med normala arbeten 

och ekonomier. Det finns förstås alltid 

undantag, men det kan klart slås fast att det 

inte är fråga om män som exempelvis är 

handikappade eller män som sammanlever 

med sina mödrar, som köper sex i någon 

större omfattning. Detta är ett argument 

som nämligen ofta framförs. Just det att det 

är fråga om personer som inte kan få sex 

på annat vis. 

Varför köper människor sex? 

Det finns många forskningsrapporter och 

uppfattningar i frågan. Stockholmspolisens 



kommission mot människohandel som 

1 mars 2011 blev en sektion har under 

flera år fortbildats i ämnet, lyssnat, läst 

och lärt. Fokus har hela tiden riktats mot 

det som föder och göder problemet med 

människohandeln, efterfrågan. Däribland 

har Stockholmspolisens kommisson mot 

människohandel tagit intryck av Sven-Axel 

Månssons rapporter om könsköparna (t.ex. 

Månsson, Sven-Axel & Linders, Annulla, 

Sexualitet utan ansikte. Könsköparna. 

1984. Stockholm: Carlsson & Jönsson 

bokförlag AB). Några svar på varför vissa 

personer köper sex har också utkristalliserat 

sig i vår dagliga kontakt med sexköparna. 

Vi kan här se att det dels handlar 

om de män som har ett behov av att köpa 

någon en halvtimme, en timme i syfte av 

att ha kontroll och äga en viss specifik 

situation, i det här fallet själva sexualakten. 

Det är enligt vår erfarenhet kanske inte 

alltid fråga om att det är just efterfrågan på 

sex som är det avgörande utan snarare möjligheten 

till ett maktutövande gentemot en 

annan person som inte har något frivilligt 

val. Här är maktutövandet en faktor. Detta 

maktutövande manifesteras genom sexualakten. 

Oftast hänvisar dessa köpare till 

sexuell nöd, bristen på sex från partnern. 

Alternativt bristen på den typ av sex som 

köparen specifikt vill ha. Detta förefaller 

dock ganska ofta som en felaktig förklaringsmodell. 

En annan typ av sexköpare är sexmissbrukaren. 

Sexmissbrukaren har ett missbruk- 

14 COPSAT 

arbeteende som vilket missbrukarbeteende 

som helst. Köpen av sexuella tjänster 

ödelägger förutom den som utnyttjas i prostitution 

även köparens liv. Köparen köper 

sex för snart sagt alla sina pengar. Köparen 

har inte förmåga att tänka på annat än 

planeringen för nästa sexköp och genomföra 

dem. Dessa personer kommer ofta efter att 

de ertappats till insikt om sin problematik. 

Till skillnad från den först beskrivna gruppen 

har de här personerna med rätt hjälp 

möjlighet att nå insikt och få förutsättningar 

att komma till rätta med sin problematik. 

Andra grupper som köper sex är de som är 

nyfikna. De genomför kanske sexköpet av 

oförstånd. Det kan också vara personer som 

till följd av grupptryck, exempelvis i samband 

med en resa tillsammans med andra 

män som köper sex, går till en som utnyttjas 

i prostitution. Klart är dock att ingen skulle 

prostituera sig utan sexköpare. Inga människohandlare 

eller hallickar skulle bjuda ut 

människor för försäljning om det inte fanns 

en efterfrågan. 

VARFÖR/VEM KÖPER SEX 

Inga Quasimodo-typer 

Inte mannen som delar säng med sin 

mamma 

En vanlig man mellan 20 och 70 år 

Genom sexköpet kan sexköparen 

manifestera makt 

Många har klara personlighetsstörningar 

En del är sexmissbrukare 

En del nyfikna 

Finansier grov organiserad brottslighet

Hallickarna 

I Sverige finns olika sätt att bedriva 

hallickverksamhet på. Den mest rotade 

och gängse bilden av en hallick är den där 

han står i päls vid ett gathörn hängandes 

vid sin Cadillac med ett buffelhorn på 

motorhuven. Bredvid honom kvinnor i 

korta kjolar och höga stövlar. Den bilden 

stämmer inte med verkligheten. En hallick 

kan vara den som finns i anslutning till 

de kvinnor på gatunivå som han utnyttjar 

ekonomiskt, men det är oftast ganska svårt 

att identifiera dem för en utomstående. 

Detta eftersom en hallick också kan vara 

en kvinna som även hon utnyttjas i prostitution 

tillsammans med sina medsystrar. 

Den vanligaste hallicken ser dock inte ut 

på något utav de ovan uppräknade sätten. 

Hallicken håller sig idag så långt ifrån dem 

som utnyttjas för sexuella ändamål som det 

bara är möjligt. Detta är delvis en konsekvens 

av att polisen lagt ner mycket arbete 

på att komma åt hallickarna och att leda 

befrämjandet av prostitutionen i bevis. Det 

är också en konsekvens av att hallickarna 

har märkt att människor går att styra utan 

att de nödvändigtvis måste ha full kontroll 

på ”sina kvinnor”. Anledningen till detta 

kommer att redovisas mer utförligt längre 

fram i texten. 

Hallickarna kan finnas och verka i det 

direkta närområdet, men de kan också 

befinna sig i en annan stadsdel eller på en 

annan ort, land eller till och med i en annan 

världsdel. Svenska exempel finns där hallickar 

”fjärrstyrt” sina kvinnor från andra 

16 COPSAT 

länder, som Ryssland och Australien. Förmögenhetsöverföringen 

kan ske genom att 

hallicken besöker den plats som den som 

utnyttjas i prostitution befinner sig på. Den 

kan också ske genom möten. Det kan även 

gå till så att den som utnyttjas i prostitution 

lämnar över pengar på ett visst förutbestämt 

ställe. Ett sätt som blivit vanligt 

de senaste åren är att den som utnyttjas i 

prostitution lär sig att föra över sina pengar 

via överföring mellan bankkonton eller 

användande av Western Union, Forex eller 

liknande. 

I och med att hallicken i större utsträckning 

håller sig borta från kvinnan, innebär det 

också att det blir allt vanligare att kvinnan 

måste svara i telefon själv och boka 

in sexköpare. Kvinnan får också i större 

utsträckning än tidigare utforma sina egna 

annonser på Internet efter tydliga direktiv 

från sin hallick. 

Hallicken som en beskyddare för sina kvinnor 

och som mot sin närvaro och beskydd 

får ta del av kvinnornas intäkter, finns 

alltså i princip inte längre. Det kan tyckas 

paradoxalt att ett av de bärande fundamenten 

för hallickens roll idag i princip helt är 

borta samtidigt som den andra delen, att 

få ta del av intäkterna, ändå kan vara kvar. 

Detta kan enbart förklaras med att hallicken 

hela tiden har ett underliggande hot 

gentemot kvinnan. Reella eller upplevda 

hot. Hallicken har en förmåga att kunna 

utnyttja kvinnans utsatta situation. Tidigare 

i texten har bakgrunden till den som har 

erfarenhet av att utnyttjas i prostitution be-

skrivits och det är de svåra bakomliggande 

historierna som hallicken kan utnyttja. 

Hallicken ser till att kvinnan får känslan av 

att de inte kan lita på någon annan än sin 

hallick. Att hallicken är den enda som bryr 

sig om dem. Det skapar en normaliseringsprocess 

och den som utnyttjas i prostitution 

tror tillslut att det är normalt att ta emot 

sexköpare 24 timmar om dygnet, sju dagar 

i veckan. Hallicken vinnlägger sig också 

om att de själva är den enda person som 

kvinnan kan lita på, och ser till att kvinnan 

helt saknar sociala nätverk på den plats där 

de placerats. Hallickarna berättar också 

hemska historier om vad som ska hända 

med kvinnan som utnyttjas i prostitution 

som denna går till polisen eller berättar för 

någon annan. 

Frivillighet eller tvång 

Kort kan sägas att kvinnor som utnyttjas i 

prostitution är traumatiserade och/eller har 

ett självskadebeteende. Stockholmspolisen 

talar om att de har ett yttre, alternativt ett 

inre tvång. Ibland kan de två drivkrafterna 

verka tillsammans. Det yttre tvånget är 

givetvis mycket lättare att se. Det inre 

tvånget är svårt för en utomstående att se. 

Följande kapitel ska försöka beskriva det 

yttre tvånget men framförallt det inre. 

Yttre tvång 

Det yttre tvånget innebär att någon på ett 

mycket radikalt sätt vilseleder en människa 

att tro att något ska bli på ett sätt, men som 

visar sig bli något helt annat. Exempelvis 

en ung kvinna som i sitt hemland förespeglas 

att hon ska arbeta som städerska 

eller barnflicka utomlands. Väl där visar 

det sig att hon istället ska sälja sexuella 

tjänster. Ett annat exempel är en kidnappning. 

Personen som tas med våld tvingas 

iväg och bemästras på sådant sätt att denna 

blir hanterlig för sina banemän. Ett tredje 

alternativ kan vara en flicka som säljs av 

sina föräldrar eller en nära anhörig. 

När det gäller ovan uppräknade exempel är 

det få eller ingen som inte kan hålla med 

om att det är människohandel det handlar 

om. Det är den bild de flesta människor, 

världen 

över, har 

av människohandeln. 

”Kort kan sägas att kvinnor 

som utnyttjas i prostitution 

är traumatiserade och/eller 

har ett självskadebeteende. 

Inre tvång 

Vad är då människohandeln som uppkommer 

som en konsekvens av ett inre tvång? 

Ett inre tvång är något som är mycket 

svårare att sätta ord på och därför svårare 

att förstå. Det handlar om subtila psykologiska 

processer. Vi menar dock att det 

inte är särskilt svårt att förstå. Erfarenheten 

säger oss också att detta är den vanligaste 

formen. 

En människa med en bakgrund av svår 

social misär, där det allt som oftast också 

finns sexuella övergrepp med i bilden, 

kommer inte att behöva särskilt mycket 

yttre tvång för att bli medgörlig gentemot 

sina hallickar. En sådan person anser sig 

inte vara värd annat än att utnyttjas när 

helst någon vill utnyttja henne. En sådan 

människa går i osynliga koppel, lever i 

osynliga fängelser i förhållande till sina 

hallickar. 



Profilering 

I fråga om att profilera, identifiera och 

upptäcka människohandelsbrott samt grova 

kopplerier, har erfarenheten givit Stockholmspolisens 

kommission mot människohandel 

många handfasta och konkreta 

exempel på indikatorer. 

Mycket av sättet att identifiera ett pågående 

människohandelsbrott/kopperibrott, går att 

jämställa med det arbete som bedrivs inom 

narkotikabekämpningen. Även många av 

de tips som inkommer till polisen påminner 

om de tips som kommer in när allmänheten 

tipsar om misstänkta narkotikabrott. 

Var håller de hus? 

Människohandels- och koppleribrottet 

kan ske från gatan, lägenheter, hotell eller 

genom så kallade ”outcalls”. ”Outcalls” 

innebär att den som utnyttjas för sexuella 

ändamål åker till en sexköpare, hem till 

denne eller till ett hotell eller liknande. 

I samband med kontakterna mellan sexköparen 

och den som utnyttjas i prostitution 

händer det inte sällan att allmänheten hör 

av sig med tips till polisen. Det kan vara 

fråga om tips om så kallat ”spring” till 

en viss lägenhet eller ett visst hotellrum. 

Spring som utgörs av företrädesvis män 

vilka besöker den omtalade adressen under 

tämligen korta besök. Besöken brukar vara 

mellan fem minuter upp till cirka en halvtimme. 

Längre besök, såsom en timme eller 

en hel natt, förekommer givetvis också. 

Det är sådana besök som människor oftast 

lägger märke till. 

18 COPSAT 

En annan indikation kan komma vid 

exempelvis en fordonsförarkontroll. En 

äldre man tillsammans med två mycket 

yngre kvinnor som dessutom båda sitter i 

bilens baksäte, kan vara ett tecken på att 

något inte stämmer. Vid samtal med sådana 

personer kan det oftast märkas att de inte 

har någon som helst uppfattning inbördes 

om vad personerna i bilen heter, hur gamla 

man är eller var de andra kommer ifrån. 

PROFILERING 

Frekventa besök i en viss lägenhet/hus 

Hur ser platsen ut, säng, sexhjälpmedel, 

kondomer, potensmedel, 

papperskorg 

Utländska medborgare, vad har de 

för berättelse om varför de är i landet/ 

på platsen 

Vid trafikkontroll, dela på personerna, 

kolla av hur de känner varann, är uppgifterna 

samstämmiga? 

Mot bakgrund av vad som behandlats 

tidigare är det inte särskilt svårt att initialt 

profilera ut människor i riskzonen. En 

människa som vuxit upp i en social misär, 

med dålig skolunderbyggnad, en dålig grad 

av omvärldskunskap och små språkkunskaper, 

löper större risk att hamna i klorna på 

en människohandlare än andra. 

Stockholmspolisen har både på egen hand 

och i samverkan med andra myndigheter 

bedrivit ett arbete under flera år som går 

ut på att profilera ut personer i riskzonen. 

Det finns olika sätt att bekämpa prostitution 

och människohandel. Ett sådant sätt

är att göra det oattraktivt för människor att 

komma till en viss region. I det här fallet 

Stockholmsregionen. Profilering går att 

göra redan i samarbete med resebolagen. 

Om inte annat med andra uniformsmyndigheter 

som tull och Kustbevakning. 

Hur hittar man de brottsutsatta? 

Erfarenheten är att unga kvinnor med lite 

packning är en första indikation. Har de 

dessutom lite pengar är det ytterligare en 

indikation. För att vidare bygga upp detta 

kan konstateras att vad de har med i sin 

packning kan avgöra mycket. En packning 

innehållande mycket underkläder av mer 

erotisk utformning kan göra att misstanken 

stärks. Om det dessutom är så att personen 

i fråga medför stora förpackningar preventivmedel 

och andra sexhjälpmedel är det i 

princip helt klart att det är fråga om någon 

form av prostitutionsverksamhet. Många 

av dessa personer kan vidare inte redogöra 

för vart de ska i det land de anländer till. 

De kan heller inte berätta något om de 

personer de ska träffa, bara att det är 

någon/några som ska hämta dem. De kan 

heller inte berätta något om vart de ska. 

Oftast vet de inte om de ska tillbringa sin 

tid i Sverige i Stockholm eller Stockholmsområdet. 

Efter en sammanvägd bedömning kan 

myndigheter redan här ha så mycket underlag 

så att personen i fråga avvisas från landet 

enligt 8 kap, 8 § 2 p UtL. Är det så att 

man i det läget inte har ett spaningsärende 

eller någon underrättelse är detta en bra 

brottspreventiv åtgärd. Sverige har visat att 

det inte är en bra idé att komma hit för att 

prostituera sig. Uppfattning är att om detta 

förfaringssätt tillämpades av alla länder 

som i någon utsträckning är mottagarländer 

så skulle det enskilt verka brottspreventivt 

och brottsbekämpande. Givetvis hjälper 

inte detta de som är offer i hanteringen 

på något omfattande plan, men det gör 

möjligheterna att komma in i prostitutionen 

alternativt fortsätta i den, mycket svårare. 

Spaning 

Under spaningsfasen kommer de poliser 

som ”tittar” på de brottsutsatta se mycket 

utav det som beskrivits ovan. De kommer 

att se utsattheten. De kommer att se hur de 

brottsutsatta går helt i förövarnas ledband. 

Ett viktigt moment är att visa för den som 

sedan ska arbeta vidare med ärendet- 

polisens utredare, åklagarna och sedermera 

även domstolen att de brottsutsatta verkligen 

är kontrollerade och inte har andra 

alternativ till sin tillvaro. Även om en 

människa till synes är helt fri kan hon ändå 

vara helt i händerna på sin/sina förövare. 

Spaningen måste visa att det inte finns 

alternativa livsformer. Att den brottsutsatta 

är tillgänglig 24 timmar per dygn, sju 

dagar i veckan. Spaningen måste visa att 

det är helt omöjligt att planera ett vardagligt, 

privat liv. Att inga ”normala” sociala 

kontakter finns. Livet är helt inriktat på att 

tillfredsställa den sexköpare som ringer, 

närhelst denne ringer. Enligt vårt förmenande 

är den brottsutsatta i det läget helt i 

händerna på sina gärningsmän – ett offer 

för människohandel. Alldeles oavsett vad 

domstolen sedan dömer på. 



Spaningsarbetet ska sedan, givetvis, visa 

på kontakter mellan de som organiserar 

och de som utför arbetet. Försöka dokumentera 

förmögenhetsöverföringar. 

Försöka visa att order delas ut om hur och 

på vilket sätt som personerna ska agera 

i förhållande till sina gärningsmän och 

sexköpare. Kontakter som kan ske såväl 

fysiskt, som på telefon eller över Internet. 

Vanligare idag är att kontakter sker genom 

”fjärrstyrning” av de brottsutsatta. Gärningsmännen 

har lärt sig att det är försvårande 

för dem om de visar sig tillsammans 

med sina brottsutsatta. 

Involvera socialtjänsten tidigt 

En positiv erfarenhet är att redan på 

spaningsstadiet involvera socialtjänsten. 

I Sverige finns den möjligheten. Detta är 

bara möjligt när det finns en myndighet att 

agera mot. Finns inte det ser jag det som 

svårt. Involverandet går ut på att underrätta 

socialtjänsten om vad som är i annalkande. 

Spaningsverksamhet ger en mycket god 

bild av människor. Kan polisen i det läget 

förmedla en bild av en människa som underlättar 

en framtida förundersökning och, 

framförallt, behandling av människohandelsoffer, 

har samhället och den enskilde 

mycket att vinna. 

20 COPSAT 

Tillslag 

Ett tillslag, dagen då polisen bestämmer 

sig för att avbryta en brottslig verksamhet, 

präglas allt som oftast av ett stort mått av 

kaos för de inblandade. Ett kaos för såväl 

de brottsutsatta, de misstänkta som för de 

inblandade myndighetspersonerna. 

Tillslaget ska syfta till att dels gripa de 

misstänkta, dels beslagta information som 

kan vara till nytta för utredningen, tillslaget 

ska också dokumentera de förhållanden 

som framförallt de brottsutsatta levt under. 

Ett högt taktiskt förhållningssätt är av 

vikt. Detta för att inte riskera att personer 

avviker, att viktigt bevisning förstörs eller 

för att någon/några skadas. Med andra ord 

blir ofta våldsnivån hög. Detta är ingen bra 

grund för de förhör som ska följa. Många 

gånger är de inblandade upprivna och 

chockade. De får en avog inställning gentemot 

dem som kommer till deras undsättning. 

BESLAG 

Filma/fotografera lägenheten/lokalen 

Ta datorer, mobiltelefoner, pass, 

biljetter, anteckningar (försäljningsanteckningar), 

pengar, foton, 

videofilmer, kläder till exempel sådant 

som används vid fotografering för 

annonser, kondomer (ej begagnade) 

och glidmedel, i beslag. Fotografera/ 

filma papperskorgar med begagnade 

kondomer.

Förhör 

Förhör med personer som är brottsutsatta i 

människohandels- och koppleriärenden är 

många gånger mycket svåra att genomföra. 

Det är en mur att tränga igenom på många 

plan i fråga om att få fram bra uppgifter. 

För den som förhörs kan det också vara 

så att denna inte har särskilt mycket att 

vinna på ett förhör varför motivationsnivån 

många gånger kan vara väldigt låg. I 

de flesta ärenden som Stockholmspolisen 

kommit i kontakt med har de brottsutsatta 

inte självmant kommit till polisen utan 

först efter att ett tillslag genomförts. Att 

vara brottsutsatt i ett människohandels/ 

koppleriärende är stigmatiserande och 

något som skapar oreda för den förhörde 

oavsett om förhöret är påkallat av den 

brottsutsatta själv eller som ett resultat av 

spaning. 

Polisen har i detta läge ett försprång då de 

har en möjlighet att under en kortare eller 

längre spaningsperiod ”lära känna” den 

brottsutsatta och få en något sånär bild av 

vad personen i fråga har för sätt att vara 

på. Vad personen kan ha för behov. Den 

brottsutsatta har inget sådant försprång. En 

idé är att tidigt använda sig av detta faktum. 

Att påbörja ett förhör med en person 

som under en längre tid varit i någon annan 

människas våld är en grannlaga uppgift 

som kräver både tålamod och mod. Det 

är naivt att tro att personen i fråga själv 

kommer att se på polisen som den räddare 

i nöden polisen säkerligen många gånger 

tycker sig vara. En första åtgärd är snarare 

att kort försöka fastställa den brottsutsattas 

personliga förhållanden. 

22 COPSAT 

Se följande punkter 

Identitet 

Adress i hemlandet 

Adress 

Telefonnummer 

När personen kom till landet 

Kort om hur länge personen ska stanna 

Eventuellt något om syftet 

De personer som tas in för förhör efter 

ett tillslag förnekar allt som oftast att de 

ingått i en gruppering där de sålts. Denna 

förnekelse är inte särskilt märklig att 

förstå. Förhörsledaren blir sittande med en 

person som är högst motvillig att ens se sig 

som brottsutsatt. Detta är något som kan 

vara mycket svårt för den som förhör. Att 

svenska poliser dessutom lär sig att ha ett 

öppet förhållningssätt och värdesätta den 

fria berättelsen, underlättar inte alltid. En 

ytterligare faktor som stör är det faktum 

att det många gånger behövs en tolk för att 

kunna genomföra förhöret. En tolk kan i 

sådana sammanhang bli ett olyckligt filter 

som begränsar kommunikationen mellan 

den som förhör och den som blir förhörd. 

Vår uppfattning är att det inte går att ha 

ett fritt förhållningssätt och värdesätta den 

fria berättelsen i särskilt omfattande grad i 

början av ett förhör med en brottsutsatt i ett 

människohandels/koppleriärende. Ganska 

snabbt måste förhörsledaren spela ut en del 

av de kort denne har i fråga om bevisning 

som styrker påståendena. Oftast fungerar 

det, men inte alltid. 

Nästa steg i processen blir att försöka reda 

ut om det verkligen är sexuella tjänster

som saluförts. Delar förhörsledaren och 

den förhörde, den vi nu kallar den brottsutsatta, 

definitionen om vad som är att 

anse som en sexuell tjänst? Många av de 

brottsutsatta har andra gränser för vad som 

är en sexuell handling. Förhörsledarens 

roll blir att försöka tolka den brottsutsattas 

definition av utnyttjandet. Om det inte 

görs initialt kan det bli svårare längre fram 

i rättsprocessen. Till exempel kan det visa 

sig att den förhörde tar tillbaka sin berättelse 

och enbart uppger att denna sålt 

striptease, något som inte är att anse som 

en sexuell tjänst. 

I förhöret måste det framgå vem den 

brottsutsatta givit sina pengar till. Vem är 

denne någon eller är det flera? Vad är det 

för uppgörelse som ligger till grund för 

varför den brottsutsatta hamnade i prostitution? 

Vad sades innan? Hur mycket sexköpare 

skulle den brottsutsatta ha? Fick den 

brottsutsatta betala någon ”startavgift”? 

Hur mycket i procent skulle betalas till 

hallicken? Hur har den betalningen gått 

till? Kunde den brottsutsatta välja sina 

sexköpare? Kunde den brottsutsatta välja 

vilka tider på dygnet? Fick den brottsutsatta 

lämna hanteringen när denna ville 

eller hölls denne kvar med tvång eller med 

hjälp av påtryckningar och i så fall från 

vem? Hur länge har den brottsutsatta hållit 

på? Något som också är viktigt att få fram 

är vad det varit för priser på de sexuella 

tjänster som den brottsutsatta utfört. Sådant 

kan säga mycket om hur mycket inflytande 

den brottutsatta haft på sin situation. Om 

man överhuvudtaget känt till att det exempelvis 

annonserats på Internet. I utredandet 

om taxorna kommer också möjligheten 

att jämföra med annonser från Internet. Annonser 

som kan vara en del av spaningen. 

Många gånger kan de sammankopplas med 

en viss, specifik förhörsperson. 

Det finns ofta olika former av bokföring 

som kan utgöra bra bevisning för ärendet. 

Att fråga om den brottsutsatta fört bokföring 

är bra. Har dessutom bokföring 

påträffats i samband med tillslaget kan 

man använda förhöret till att försöka få den 

förhörde att redogöra för densamma. 

FÖRHÖR 

Ta reda på om brottsutsatta som utnyttjats 

för prostitution, verkat för 

någon annan? 

Hur mycket betalas till hallicken? En 

del betalar procent, andra lämnar allt 

och får ut en slags "lön". Några får 

inget för att de har en "skuld" till sin 

hallick. Vem är det som tar betalt initialt? 

Tar hallicken pengar från sexköparen 

direkt eller kan den brottsutsatta 

ta betalt själv? 

Hur länge har den brottsutsatta utnyttjats 

i prostitution i Sverige? 

Prislista? Finns en sådan? 

Hur har marknadsföringen gått till, 

Internet? 

Är det flera personer som utnyttjats? 

Var finns hallicken? Hur når man 

denne? 

Hur många sexköpare per dag? Hur 

många totalt? 

Finns bokföring över sexköparna? 



Hur har kontakten mellan den brottsutsatta 

och sexköparna skett? 

Hur har kontakten mellan den brottsutsatta 

och hallicken skett? 

Vad för slags tjänster har den brotts 

utsatta erbjudit? Det är mycket viktigt 

att få klart för sig att det verkligen är 

sexuella tjänster som förmedlats, att det 

är fråga om samlag, oralsex o.s.v. så att 

det inte i efterhand bara påstås att det 

varit posering el. liknande. 

Var någonstans har man hållit hus, 

hembesök, hotell, egen lägenhet 

eller…? Har någon skjutsat den prostituerade 

till och mellan adresser där det 

funnits sexköpskunder? 

Missbruksförekomst? 

Har den brottsutsatta utsatts för 

någon form av hot eller fysiska övergrepp? 

Många är både våldtagna och 

misshandlade av både hallickar och 

sexköpare. 

Använd gärna video vid förhöret om det 

är möjligt. Banda annars. Dock vill inte 

de flesta filmas, respektera detta! 

Adresser där man kan nå den förhörda, 

om personen är från utlandet är det 

viktigt att ta så mycket uppgifter som 

möjligt. 

Är det en utländsk person som utnyttjas 

för sexuella ändamål är det också viktigt 

vem det är som har betalat resan för 

denna till Sverige, vem som fixat lägenhet 

och stått för de initiala kostnaderna. 

24 COPSAT 

I förhör med personer som är utnyttjade 

för sexuella ändamål krävs det att det är 

gott om tid. Det går inte att tro att svar på 

frågorna ska komma med en gång. Någon 

form av förtroende måste byggas upp om 

det alls går att hålla något förhör och få 

någon information ur det. Ofta måste flera 

förhör hållas. Många är mycket traumatiserade 

och är de dessutom från ett annat 

land är deras förtroende för myndighetspersoner 

i allmänhet och polisen i synnerhet, 

mycket lågt. Vidare måste hänsyn tas 

till att det finns olika syn på prostitution 

som förhörsledaren inte alltid delar med 

den brottsutsatta. De tycker inte att de varit 

och är utsatta för kränkningar på det sätt 

som förhörsledaren kanske tycker. Deras 

tröskel för vad som är normalt och mindre 

anmärkningsvärt är annorlunda. 

Det är mycket viktigt att ha kontakt med 

andra myndigheter t.ex. Socialtjänsten och 

med Migrationsverket. Många är mycket 

oroliga för sin framtida sociala situation, 

försörjning, terapi, bostadsort mm. Polisen 

ska inte lösa detta utan det är andra myndigheters 

uppgifter. 

Kan det konstateras att personen är utsatt 

för människohandel ska ett målsägandebiträde 

utses. Den förhörde är då att anse 

som målsägande. Annars vid koppleri ses 

den förhörde som ett vittne. 

Att försöka förmå den brottsutsatta till en 

läkarundersökning är viktigt. Detta dels 

för att säkra eventuell bevisning samt få 

kontroll på hälsostatus.

Slutord 

Mot bakgrund av det som tidigare beskrivits förstår du säkert som läsare att förutsättningarna 

för att hålla lyckade förhör i människohandelsärenden kräver kompetens 

och professionalism. Det handlar om människor som först och främst har en 

mycket besvärlig bakgrundshistoria. Människor som har mycket liten kunskap om 

sin omvärld. Människor som oftast saknar sociala kontakter och nätverk. Människor 

som saknar språk. Människor som lever helt i händerna på sina förövare. Människor 

som är traumatiserade och har en självskadeproblematik, där deras gränser 

ständigt utnyttjas och trampas på av andra. Människor som varken har tillgång till 

sina egna känslor eller sin egen berättelse. Det är svårt att förhöra människor som 

skapat distans till sina egna känslor och upplevelser. 

Klart är att dessa personer vid en ytlig betraktelse vill uppfattas som någon som 

gjort ett aktivt val. Deras klädsel och attityd signalerar att de vet vad de gör. Att det 

är helt frivilligt. Att den brottsutsatta dessutom är nöjd med sitt ”eget val”. Du som 

förhör kanske upplever att det är lättare att handskas med den du förhör om du intar 

inställningen av att denna har gjort ett aktivt val. Den gapande bristen på jämlikhet 

och rättvisa som du annars möter blir då mindre. Det här förenklade synsättet är 

ingen framkomlig väg. Synen på den brottsutsatta som ett aktivt subjekt håller inte. 

I vilka andra ärenden ser man på brottsoffer som någon som inte bara får skylla sig 

själv, utan som också själv valt att hamna där? 

Hur ska vi då förhålla oss till de kvinnor och män som vi möter i våra människohandels- 

och koppleriärenden? Att måla upp bilden av att dessa personer ska se 

polisen som deras räddande ängel är föga framgångsrik. Att spela upp de klassiska 

rollerna brottsoffer – räddare kräver att det finns ett offer som bör bete sig om ett 

offer. Ett offer, som utmålas som svag, passiv och hjälplös. Vem vill vara ett offer 

med dessa karaktärsdrag? Offerrollen stigmatiserar och är något för svaga personer. 

Den som är stark faller inte offer. Det är oerhört traumatiserande för en person 

att utmålas av en annan okänd människa att vara ett offer som det är synd om. Ett 

synsätt som skulle upplevas vara en kränkning för vem som helst. En person som 

nu ska lägga sitt fortsatta väl och ve i andras händer. Att de ska lita på och känna för 



den nya människan som säger sig vara den som vill henne väl. Här krävs en nyansering. 

Brottsoffer är de alltid enligt vårt professionella förmenande, men vi bör 

inte avkräva brottsoffren att spela upp den rollen för oss. Den brottsutsatta ska veta 

att de rättsvårdande myndigheterna är att lita på hur än hon beter sig. Att vi som 

poliser ser, lyssnar och hjälper henne även om hon inte håller sig till ”sanningen”. 

Om vi ger traumatiserade tillräckligt med tid kan de få tillgång till sina upplevelser, 

och vi får nödvändig information. Inte sällan är den brottsutsatta traumatiserad 

och har i det tillståndet inte själv tillgång till den information som efterfrågas. Det 

behöver inte handla om illvilja utan kan bero på oförmåga. Det synsätt som vi intar 

gentemot den utsatta initialt är avgörande för den fortsatta brottsutredningen. Vi 

måste därför kunna placera in oss själva och dem vi förhör i ett större sammanhang 

och veta vad vi gör och varför. Med viljan av att göra ett gott polisiärt arbete, med 

kunskap om traumans symtom och erfarenhet av att förhöra utsatta för människohandel 

har du framgångskonceptet i din hand. 

26 COPSAT 

Jonas Trolle 

Kriminalinspektör

” 

Ingen skulle prostituera sig utan sexköpare. 

Inga människohandlare eller hallickar skulle 

bjuda ut människor för försäljning om det 

inte fanns en efterfrågan.

Socialtjänstens metodutveckling 

och nätverksbyggande 

Inledning 

Copsat syftar dels till att förbättra polisarbetet 

mellan Sverige och de europeiska 

medlemstaterna för att det operativa samarbetet 

mot människohandeln ska bli bättre, 

dels till att upprätta ett värdigt återvändande 

för den brottsutsatta. Ett värdigt återvändande 

inbegriper hela processen med 

tidiga samtal med den brottsutsatta, stödåtgärder, 

förberedelser, hemresan, mottagande 

och återanpassning. Återkoppling från 

den svenska myndighetens sida är också att 

önska. I Sverige är det socialtjänsten som 

har det yttersta ansvaret för att de som vistas 

i kommunen får det stöd och den hjälp 

som de behöver. Som det ser ut idag är 

det oklart hur långt socialtjänstens ansvar 

sträcker sig vad gäller stöd till brottsutsatta 

vid ett återvändande. Därför kommer vi gå 

igenom vad Socialtjänstlagen anger och 

därefter föreslår vi rutiner till att förbättra 

möjligheterna till ett säkert omhändertagande 

i Sverige fram till återtagandet i 

mottagarlandet. När det gäller barn under 

arton år är socialtjänstlagen tydligare i 

ansvarsfrågan. Om detta står det också att 

28 COPSAT 

läsa. För att kunna möjliggöra ett säkrare 

och mer värdigt återvändande har Copsat 

inventerat samarbetsländernas möjligheter 

till att ta emot de brottsutsatta. Mottagandet 

ser olika ut i våra europeiska samarbetsländer. 

Det som förenar Estland, Polen 

och Rumänien är att dessa länder inte har 

en myndighet, som socialtjänsten i Sverige, 

som både har det operativa och samordnade 

ansvaret för mottagandet och återanpassningen. 

I Estland, Polen och Rumänien 

äskar frivilligorganisationerna ekonomiska 

medel från staten eller andra organ för att 

kunna bedriva sina verksamheter. Organisationerna 

utövar inget myndighetsansvar 

och således är det av största betydelse att 

rollfördelningen och betalningsansvaret 

klargörs innan socialtjänstens samarbete i 

återvändandeprocessen påbörjas.

Rekryteringsprocessen 

I FN:s globala rapport om människohandel 

från 2008 framgår att flera miljoner 

människor faller offer för människohandel 

varje år. Där framkommer också att 79 

procent av den globala människohandeln 

är för sexuella ändamål. Andra exempel på 

människohandel kan vara att den brottsutsatta 

utnyttjas som billig arbetskraft, 

tvingas stjäla eller tigga. Organhandel 

förekommer också. 

I rapporten Trafficking in Persons to Europe 

for Sexual Exploitation, från 2010, 

rapporterar UNODC (Förenta Nationernas 

organ för kampen mot droger och brott) att 

140 000 människohandelsoffer utnyttjas 

varje dag för sexuella ändamål och uppskattar 

att 70 000 nya offer rekryteras i 

Europa årligen. 

Det finns ett flertal forskare som påvisat 

att de brottsutsatta redan tidigare har varit 

utsatta för olika övergrepp så som sexuella 

övergrepp, psykiskt eller fysiskt våld, 

missbrukande föräldrar, fattigdom och/eller 

social misär. Antalet tidigare våldtagna är 

också starkt överrepresenterade bland de 

brottsutsatta. 

Silbert and Pines påvisar i undersökningen 

Prostitution in 5 countries: Violence and 

Post-Traumatic Stress Disorder, som omfattade 

475 kvinnor i prostitution, att 

70 procent av de intervjuade upplevt att tidigare 

sexuella övergrepp haft en inverkan 

på varför de hamnat i prostitution. 

Den brittiska regeringens undersökning 

Paying the Price från 2004 visade att mellan 

50-75 procent av prostituerade kvinnor 

i England började prostituera sig innan de 

hade fyllt 18 år, med en genomsnittsålder 

på 15 år. 

I rapporten Stolen Smiles - The physical 

and psychological health consequences 

of women and adolescents trafficked in 

Europe, från 2006 uppger 60 procent av 

de tillfrågade brottsutsatta att de har varit 

utsatta för fysiskt eller sexuellt våld innan 

de utnyttjats i människohandel. 

Varifrån de brottsutsatta rekryteras förändras 

över tid. De som idag rekryteras för 

prostitutionsändamål kommer huvudsakligen 

från Ryssland, Estland, Rumänien, 

Ungern, Albanien, Thailand och Nigeria. 

SOCIALTJÄNSTENS METODUTVECKLING 29 

OCH NÄTVERKSBYGGANDE

Kännetecken på att någon kan vara 

brottsutsatt 

För att kunna hjälpa de brottsutsatta är det 

viktigaste arbetet många gånger att lära sig 

känna igen indikatorerna för vilka som kan 

vara brottsutsatta. Ofta uppfattar de inte sig 

själva som brottsutsatta. 

Indikatorer kan vara följade. 

Saknar pass/resedokument eller har 

falska resehandlingar 

Har fått låna pengar till resan av en 

”bekant” mot otydliga återbetalningskrav 

Saknar returbiljett 

Kan inte sin egen adress och/eller kan 

ej förklara var adressen ligger 

Begränsat eller obefintligt socialt 

umgänge 

Dålig eller obefintlig omvärldskunskap 

Får inte föra sin egen talan och har 

någon som alltid närvarar vid möten och 

sjukhusbesök 

Flyttar ofta 

Uppfattas som styrd via sin mobiltelefon 

Synliga skador 

Återkommande tester rörande sexuellt 

överförbara sjukdomar 

Återkommande besök på abortmottagning 

med en man som tycks kontrollera 

kvinnan eller om samma man med-följer 

olika kvinnor som söker abort 

Läs även om polisens profilering på 

sidorna 18 och 19. 

30 COPSAT 

Konsekvenser för de brottsutsatta 

Enligt rapporten Stolen Smiles - The physical 



Europe redovisas resultaten av intervjuer 

med 200 kvinnor som varit utsatta för människohandels 

i olika europeiska länder, 

uppgav nästan samtliga att de varit utsatta 

för fysiskt och sexuellt våld. 

Som tidigare har nämnts så hade många av 

dessa även tidigare varit utsatta för fysiskt 

våld och sexuella övergrepp vilket är viktigt 

att komma ihåg inför planeringen av 

återvändandet. Många blir också utstötta 

av familjen om det framkommer att de 

befunnit sig i prostitution. 

Kvinnorna uppvisade en rad fysiska hälsoproblem 

varav de flesta var stressrelaterade 

i form av huvudvärk, magont, yrsel och 

minnesförluster. 

Utöver detta hade ungefär hälften haft 

oskyddade samlag och ungefär lika många 

hade blivit smittade av någon könssjukdom. 

Ungefär var femte kvinna hade 

genomgått abort under den tid de varit 

brottsutsatta. Många av de brottsutsatta 

drabbas av posttraumatisk stress, ångest 

och depressioner.

METODUTVECKLING OCH 29 

NÄTVERKSBYGGANDE

Individen i centrum 

Personer utsatta för människohandel och 

prostitution har ofta genomgått något traumatiskt. 

Den myndighet som först kommer 

i kontakt med den drabbade ska inledningsvis 

försöka fastställa personens akuta 

behov. Försök att så långt som möjligt 

tillmötesgå den brottsutsattas önskemål. 

Det är viktigt att vara flexibel. Vad som 

känns akut och viktigt för den brottsutsatta 

kan vara väldigt individuellt. 

Personer utsatta för människohandel och 

prostitution kan vara kvinnor, flickor, män 

eller pojkar. De har olika bakgrund, behov, 

förutsättningar och möjligheter. Därför 

måste hänsyn tas till deras specifika situation. 

Ett barnperspektiv ska alltid tillämpas 

när det gäller barn under 18 år. På grund 

av den drabbades utsatthet är det viktigt 

att minimera antalet involverade personer i 

respektive ärende. 

Ansvaret för den brottsutsatta 

Enligt 2 kap. 2 § i socialtjänstlagen har 

kommunen det yttersta ansvaret för att de 

som vistas i kommunen får det stöd och 

den hjälp som de behöver. Men det innebär 

ingen inskränkning i det ansvar som andra 

aktörer har. Ansvaret omfattar alla som 

vistas inom kommunens gränser oavsett 

skälet till vistelsen. Kommunernas ansvar 

gäller under hela den tid som exempelvis 

en person utsatt för människohandel vistas 

där, oavsett om det är fråga om ansökningstiden 

eller tid då uppehållstillstånd 

löper. Bestämmelsen är en av hörnstenarna 

i socialtjänstlagen. Av bestämmelsen följer 

att det är den kommun där den enskilde 

vistas som är ansvarig kommun (vistelse- 

32 COPSAT 

begreppet). Vidare är socialtjänsten i den 

kommun där den enskilde befinner sig när 

ett hjälpbehov uppkommer behörig att 

vidta nödvändiga åtgärder så länge som 

hjälpbehovet kvarstår – oavsett om den 

hjälpbehövande finns kvar i kommunen 

eller inte. Behörigheten upphör först när 

ärendet flyttas över till socialtjänsten i en 

annan kommun i den ordning som föreskrivs 

i 16 kap. 1 § socialtjänstlagen. Det 

utesluter emellertid inte att socialtjänsten i 

en annan kommun kan vara skyldig att bevilja 

den enskilde vård och hjälp om denne 

vistas i kommunen. 

Kommunens skyldighet att pröva en 

persons behov av bistånd påverkas inte av 

vistelsetidens längd. Detta ansvar gäller 

även om en person vistas helt tillfälligt i en 

kommun men är bosatt i en annan. Omfattningen 

av det bistånd som vistelsekommunen 

kan ha skyldighet att ge kan i vanliga 

fall påverkas av den tid som han eller hon 

vistas där och under vilka förhållanden. 

Regeringen har emellertid uttalat att ett sådant 

synsätt inte är rimligt när det handlar 

om utländska medborgare som stannar i 

Sverige för att närvara vid genomförandet 

av förundersökning eller huvudförhandling 

i brottmål. Det är därför viktigt att dessa 

personer i avvaktan på att de ska få tidsbegränsat 

uppehållstillstånd vid bedömning 

av biståndsinsatser enligt socialtjänstlagen 

jämställs med personer som är bosatta i 

vistelsekommunen. Personen är både under 

ansökningstiden och efter det att tillstånd 

beviljats beroende av kommunens insatser 

för både levnadsomkostnader och stödinsatser.

Barn och unga 

Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för 

barn. När åtgärder rör barn ska det särskilt 

beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. 

Med barn avses varje människa under 

18 år. Bestämmelsen svarar mot innehållet 

i artikel 3 i Konventionen om barnets 

rättigheter, barnkonventionen, 1 kap. 2 § 

socialtjänstlagen. I 5 kap. 1-3 §§ socialtjänstlagen 

finns särskilda bestämmelser 

om socialnämndens ansvar för barn och 

unga. Socialnämnden ska verka för att barn 

och ungdom växer upp under trygga och 

goda förhållanden. Ansvaret är detsamma 

för alla barn som vistas i kommunen oavsett 

om de har uppehållstillstånd eller inte. 

När socialnämnden får kännedom om ett 

barn som blivit utsatt för människohandel 

för sexuella ändamål ska nämnden, efter 

förhandsprövningen, utan dröjsmål inleda 

en utredning för att bedöma behovet av insatser. 

Vid en utredning av om socialnämnden 

behöver ingripa till ett barns skydd 

eller stöd får nämnden för att bedöma 

behovet av insatser, konsultera sakkunniga 

och i övrigt ta de kontakter som behövs. 

Utredningen ska bedrivas så att inte någon 

onödigt utsätts för skada eller olägenhet. 

Den ska inte heller göras mer omfattande 

än vad som är motiverat av omständigheterna 

i ärendet. Utredningen ska bedrivas 

skyndsamt och vara slutförd senast inom 

fyra månader men finns det särskilda skäl 

får socialnämnden besluta att förlänga 

utredningen för viss tid, socialtjänstlagen 

11 kap. 1 § och 2 §. 

Utifall att barnet har en vårdnadshavare någon 

annanstans, till exempel i hemlandet, 

kan nya vårdnadshavare eller förmyndare 

inte utses. Istället ska en god man utses 

som tillsvidare bevakar barnets rättigheter, 

såväl socialt, juridiskt som ekonomiskt 

och ansvarar för barnets vård och omsorg. 

Ansökan om god man får göras av 

Migrationsverket och av socialnämnden i 

den kommun där barnet vistas. Den gode 

mannen är dock inte i vårdnadshavarens 

ställe och ska med andra ord inte utöva den 

faktiska vården av barnet. 

Socialnämnden ska i sin utredning kring 

barnet också respektera barnets rätt till 

återförening med sina föräldrar i enlighet 

med barnkonventionens artikel 9, punkt 3. 

Detta kan givetvis utmynna i ett beslut om 

att bevilja bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen 

till en hemresa för barnet. 

Socialnämnden ska verka för att barn och 

ungdom växer upp under trygga och goda 

förhållanden. Socialnämnden är skyldig att 

se till att barnet får ett lämpligt boende och 

omvårdnad. Det kan till exempel bli aktuellt 

att utländska målsäganden och vittnen 

under 18 år i en människohandels- eller 

kopplerirättegång placeras i ett familjehem 

eller i ett hem för vård eller boende. Barnet 

har självfallet ett omedelbart behov av 

lämpligt boende, omvårdnad och trygghet. 

4 kap. 1 § och 5 kap. 1§ socialtjänstlagen. 

Om barnet är under 15 år räcker det med 

den gode mannens samtycke för att göra 

en frivillig placering. Om barnet är över 

15 behövs även barnets samtycke. Om 

samtycke inte ges kan det bli aktuellt att 

använda lag (1990:52) med särskilda bestämmelser 

om vård av unga, även kallad 

LVU. Samma gäller den vård som social- 



nämnden anser att barnet behöver. Se bland 

annat 1 § LVU. 

Socialtjänsten 

Enligt socialtjänstlagen har kommunen 

det yttersta ansvaret för att de som vistas i 

kommunen får det stöd och den hjälp som 

de behöver. Till socialtjänstens uppgifter 

hör att svara för omsorg och service, 

upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk 

hjälp och annat bistånd till familjer 

och enskilda som behöver det. Det finns i 

lagen inte angivet alla de insatser som den 

kommunala socialtjänsten kan bistå med. 

Vissa insatser är kommunerna skyldiga att 

bistå med medan andra insatser kan ske 

mot återbetalning eller som en ren serviceinsats. 

När det finns ett behov av stöd 

och hjälp som inte kan tillgodoses på annat 

sätt än via socialtjänsten är kommunerna 

skyldiga att bistå med insatser motsvarande 

en skälig levnadsnivå. Om den enskilde 

är i en akut nödsituation är han eller hon i 

behov av omedelbart bistånd, om behovet 

inte kan tillgodoses på annat sätt. Socialtjänsten 

ska i uppsökande verksamhet 

upplysa om och erbjuda enskilda sin hjälp. 

Prostitutionsgrupperna/enheterna i Malmö, 

Stockholm och Göteborg arbetar med rådgivning 

och hjälpinsatser för personer som 

säljer och köper sexuella tjänster av olika 

slag. De arbetar också med personer som 

är utsatta för människohandel för sexuella 

ändamål. Prostitutionsgruppernas/enheternas 

verksamhet kan delas in i tre områden: 

uppsökande arbete, behandlingsarbete och 

strukturellt arbete. Det uppsökande arbetet 

bedrivs dels i den öppna gatuprostitutionen 

och dels på eskortsajter på Internet. 

34 COPSAT 

Socialtjänstens samverkan med andra 

myndigheter 

Operativ samverkan mellan myndigheter är 

en grundläggande förutsättning för att på 

bästa sätt kunna tillgodose den brottsutsattes 

behov men även för att möjliggöra en 

effektiv utredning av brottet. Den brottsutsatte 

kommer att ha behov av en rad 

tjänster från olika myndigheter och det är 

av stor vikt att myndigheterna samordnar 

tjänsterna och uppföljningen. Varje myndighet 

ansvarar i enlighet med sitt mandat 

och uppdrag. Det är viktigt med återkoppling 

mellan berörda myndigheter, till exempel 

när beslut har tagits i gemensamma 

ärenden eller då nya omständigheter har 

uppstått som kan vara av betydelse för fortsatt 

handläggning hos annan myndighet. I 

varje enskilt ärende bör respektive myndighet 

utse en ansvarig kontaktperson för att 

underlätta kontakten mellan myndigheter 

samt med övriga aktörer såsom till exempel 

skyddat boende. 

Bestämmelser om samverkan mellan 

myndigheter finns bland annat i 6 § förvaltningslagen 

(1986:223) och innebär att 

varje myndighet ska hjälpa andra myndigheter 

inom ramen för den egna verksamheten. 

Polisen ska enligt 3 § polislagen 

(1984:387) samarbeta med åklagarmyndigheterna 

och andra myndigheter och organisationer 

vilkas verksamhet berör polisverksamheten. 

Särskilt ska polisen fortlöpande 

samarbeta med socialtjänsten och underrätta 

dem om förhållanden som bör föranleda 

någon åtgärd av socialtjänsten. Socialnämndens 

insatser för den enskilde skall 

utformas och genomföras tillsammans med

honom eller henne och vid behov i samverkan 

med andra samhällsorgan och med 

organisationer och andra föreningar, 3 kap. 

5 § socialtjänstlagen (2001:453). 

För att socialnämnden ska få information 

om sådana förhållanden som kan innebära 

att nämnden behöver ingripa till ett barns 

skydd är olika myndigheter och där anställda 

samt vissa yrkesutövare inom yrkesmässigt 

bedriven enskild verksamhet skyldiga 

att genast anmäla det till socialnämnden. 

Det finns också en skyldighet att lämna alla 

uppgifter som kan vara av betydelse för 

utredning av ett barns behov av skydd. 14 

kap. 1 § socialtjänstlagen. 

När det gäller barn ska hänsyn tas till barnets 

vilja med beaktande av hennes eller 

hans ålder och mognad (3 kap. 5 § socialtjänstlagen). 

När det rör barn som far illa 

eller riskerar att fara illa ska socialnämnden 

samverka med samhällsorgan, organisationer 

och andra som berörs (5 kap. 1a § 

socialtjänstlagen). Liknande bestämmelse 

finns i 2 f § hälso- och sjukvårdslagen 

(1982:763), 6 kap. 5 § patientsäkerhetslagen 

(2010:659), och i 29 kap. 13 § skollagen 

(2010:800). 

Var och en som får kännedom om något 

som kan innebära att socialnämnden behöver 

ingripa till ett barns skydd bör anmäla 

detta till nämnden, 14 kap. 1 § socialtjänstlagen. 

Sekretess mellan myndigheter 

I statliga myndigheters uppdrag ingår en 

skyldighet att låta sig granskas av medborgarna. 

Öppenhet är huvudregeln. Samtidigt 

är mycket av myndighetsutövandet omgärdat 

av sekretess, inte minst i ärenden med 

anknytning till människohandel. De brottsutsatta 

kan i värsta fall leva under förhållanden 

där kontakt med utomstående sätter 

deras liv och hälsa i fara. Det är dessutom 

alltid en risk att vårdslös hantering av 

personinformation kan medföra exponering 

i media. Sekretess gäller inte enbart mot 

enskilda utan även mellan myndigheter. 

För att bedöma om en uppgift kan lämnas 

ut krävs att en sekretessprövning görs. 

Sekretessbestämmelserna i offentlighets- 

och sekretesslagen gäller myndigheter, 2 

kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen 

(2009:400). Om en sekretessprövning som 

görs gällande ett ärende eller uppgifter i ett 

ärende visar att uppgiften är sekretessbelagd 

krävs en sekretessbrytande regel för 

att uppgiften ska kunna lämnas ut. Flera 

sekretessbrytande regler och undantag från 

sekretess finns i kapitel 10 i offentlighets- 

och sekretesslagen. 



Exempel på regler som kan bryta vissa 

typer av sekretess är: 

Om den enskilde samtycker till det får en 

uppgift lämnas ut till en annan enskild 

eller myndighet, 10 kap. 1 §. Se även 12 

kap. 

Om uppgiften behövs för att polisen 

ska kunna ingripa omedelbart när någon 

som kan antas vara under arton år påträffas 

av socialtjänsten, under förhållanden 

som uppenbarligen innebär överhängande 

och allvarlig risk för den unges hälsa 

eller utveckling (10 kap. 20 §). 

Om uppgiften lämnas till en åklagarmyndighet 

eller en polismyndighet och 

gäller misstanke om brott som riktats 

mot någon som inte har fyllt arton år och 

det är fråga om brott som avses i 1, 3, 4 

eller 6 kap. brottsbalken, däribland människohandel, 

koppleri och köp av sexuella 

tjänster av barn (10 kap. 21 §). 

Om uppgiften gäller misstanke om 

begånget brott som lämnas till en 

åklagarmyndighet, polismyndighet eller 

någon annan myndighet som har till 

uppgift att ingripa mot det misstänkta 

brottet, om det gäller: 

brott som ger minst ett års fängelse, 

försök till brott som ger minst två års 

fängelse, eller 

brott som kan ge fängelse och kan 

antas föranleda någon annan påföljd 

än böter (10 kap. 23 § och 24 §). 

Om uppgiften lämnas ut till en annan 

myndighet och det är uppenbart att 

intresset av att uppgiften lämnas ut 

har företräde framför det intresse sekretessen 

ska skydda (10 kap. 27 §). 

36 COPSAT 

Att meddela polisen är inte detsamma som 

att göra en anmälan om brott. Uppgifter 

som lämnas till polisen för att till exempel 

diskutera en situation eller personer 

behandlas som underrättelseinformation. 

Polisen avgör hur den fortsatta bearbetningen 

av informationen ska ske. Polisen 

gör ofta den första bedömningen om en 

person kan vara brottsutsatt och polis och 

åklagare gör bedömningen om vad som är 

människohandel. Det är viktigt att känna 

till att det inte krävs någon särskilt hög 

misstankegrad för att inleda en förundersökning 

om brott. 

Tänk på! De sekretessbrytande reglerna 

och undantagen från sekretess kan höra 

ihop med olika sekretessbestämmelser. 

Om du är osäker på vilka sekretessbestämmelser 

som gäller på just din myndighet, 

kontrollera med behörig och kunnig 

personal. 

Källa: Nationella riktlinjer i arbetet mot prostitution 

och människohandel för sexuella ändamål, 2010, 

Länsstyrelsen i Stockholms län.

Socialtjänstens samverkanspartners 

Polisen 

Rikspolisstyrelsen, RPS 

I samband med Kvinnofridspropositionen 

1997/1998:55 gav regeringen Rikspolisstyrelsen 

i uppdrag att vara nationell rapportör 

för Sverige i frågor som rör handel med 

kvinnor. Skälen för regeringens beslut var 

att det inom EU bedrevs ett aktivt arbete i 

frågor som rörde handel med kvinnor. I februari 

1997 antog sedan EU:s ministerråd, 

justitie- och inrikesministrarna, en gemensam 

åtgärd för att bekämpa människohandel 

och sexuellt utnyttjande av barn. För att 

konkretisera detta beslut antog justitie- och 

jämställdhetsministrarna i april 1997 en 

deklaration med riktlinjer för att förebygga 

och bekämpa handel med kvinnor i syfte 

att sexuellt utnyttja dem, så kallad trafficking 

in women. Enligt deklarationen rekommenderades 

medlemsländerna att bland 

annat utse eller utreda förutsättningarna för 

att tillsätta en nationell rapportör i frågor 

som rör handel med kvinnor. 

Regeringen ansåg att det inom RPS fanns 

de kunskaper och den överblick som krävdes 

för att fullgöra ett sådant uppdrag, och 

utsåg därför RPS att vara nationell rapportör 

för handel med kvinnor för Sveriges 

del. I den nationella rapportörens uppdrag 

låg bland annat att samla in uppgifter om 

omfattningen av handel med kvinnor i 

Sverige och andra länder och om hur denna 

handel kan förebyggas och bekämpas samt 

att regelbundet rapportera till regeringen. 

Den nationella rapportören skulle dessutom 

samarbeta med de europeiska och 

internationella polisorganisationerna Europol 

och Interpol i dessa frågor. Uppdraget 

upphörde formellt vid utgången av år 2002, 

men funktionen som nationell rapportör 

finns kvar. Den 31 oktober 2008 tog rikspolischefen 

beslutet att lägga funktionen 

som nationell rapportör avseende människohandel 

på Polisavdelningen vid RPS. 

I den nationella rapportörens uppgifter 

ingår bland annat att: 

inventera, utvärdera, övervaka och 

analysera människohandelns karaktär, 

status och omfattning inom, till och ifrån 

Sverige. Arbetet ska utföras i enlighet 

med Polisens underrättelsemodell, PUM 

och i förekommande fall med hjälp av 

Polisens nationella utredningskoncept, 

PNU 

studera effekten av redan implementerade 

juridiska och policyskapande åtgärder 

och nationella samt lokala initiativ 

övervaka om lagstiftning som rör människohandel 

kan anses vara tillfredsställande, 

bevaka dess genomförande, 

och sammanställa en årlig översikt över 

relevanta rättsfall 

hålla sig informerad om åtgärder och 

initiativ som avser stöd och kompensation 

för dem som blivit utsatta för människohandel, 

och där ska RPS utarbeta 

rekommendationer för förbättringar 

övervaka och beakta effektiviteten inom 

rättsväsendet som berör människohandelsfrågor, 

så väl rörande utredningar, 



ättegångar såsom domar rörande köp 

av sexuella tjänster, koppleri, människohandel 

och människohandelsliknade 

brott samt organiserade och kriminella 

nätverk 

inneha ansvaret att etablera ett samarbete 

med andra nationella rapportörer rörande 

människohandel och delta i det informella, 

nyligen inrättade, EU-nätverk 

med nationella rapportörer i frågor som 

rör människohandel 

Rikskriminalpolisen, RKP 

RKP har i sitt underrättelsearbete till 

uppgift att syna och övervaka den grova 

organiserade brottsligheten inom Sveriges 

gränser och utanför. RKP verkar som kontaktcentral 

i internationella ärenden och har 

ett nära samarbete med interpol, Europol 

och polissambandsmännen i de aktuella 

länderna. 

Regionala specialenheter 

Gränspolisavdelningen i Stockholm utreder 

människohandelsbrott för icke sexuella ändamål, 

det vill säga ärenden där människohandlare 

utnyttjar barn eller vuxna för att 

stjäla, tigga eller vid slaveriliknande arbete 

och andra liknande brott. Människohandel 

för sexuella ändamål utreds av Sektionen 

mot människohandel för sexuella ändamål. 

För att polisens arbete vid dessa specialenheter 

ska fungera bra krävs att de har 

ett nära samarbete med socialtjänsten och 

Migrationsverket, men även med andra 

organisationer och myndigheter beroende 

på det specifika ärendet. 

Gränspolisavdelningen arbetar också med 

information, både internt inom avdelningen 

38 COPSAT 

och inom myndigheten, men också externt 

gentemot socialtjänsten, Migrationsverket, 

Försäkringskassan och ordningsvakter/ 

väktare för att dessa lättare ska kunna 

identifiera brottet och brottsutsatta. Dessa 

informeras om lagstiftning, de domar som 

finns samt möjliga scenarier där människohandel 

kan förekomma. Informationsarbetet 

är ett förebyggande arbete som avser till 

att minska det mörkertal som finns angående 

antalet brottsutsatta men också i syfte 

att öka antalet lagföringar. 

Migrationsverket 

Migrationsverket ansvarar för hela migrationskedjan, 

från invandring till utvandring 

från Sverige. De beslutar således i viseringsärenden, 

asylärenden, om uppehållstillstånd 

och medborgarskap 

Åklagarmyndigheten 

Utvecklingscentrum i Göteborg har det 

övergripande ansvaret att verka för en 

rättslig utveckling och uppföljning av människohandel, 

koppleri och sexuell tjänst. 

De internationella åklagarkamrarna har det 

operativa ansvaret för förundersökning och 

lagföring i frågorna. 

Nationellt metodstödsteam mot prostitution 

och människohandel, NMT 

Länsstyrelsen i Stockholm har fått ett 

nationellt uppdrag att samla nyckelaktörer 

som kommer i kontakt med människohandel. 

Detta team fungerar som en strategisk 

resurs för att utveckla och effektivisera 

samverkan mellan myndigheter. De aktörer 

som ingår i NMT är Rikspolisstyrelsen, 

Rikskriminalpolisen, specialenheter från

egionala polismyndigheter, specialenheter 

inom socialtjänsten, Åklagarmyndigheten 

och Migrationsverket. Frivilligorganisationerna 

ska ses som ett komplement till myndigheterna 

i detta samarbete. Läs mer om 

NMT:s arbete på www.nmtsverige.se. 

Socialtjänstens arbete i 

Stockholms stad 

Regional samordnare 

Under ett antal år har Stockholmspolisen 

och socialtjänsten i Stockholms stad 

samverkat i koppleri- och människohandelsfrågor. 

Med hjälp av statsbidrag från 

länsstyrelsen i Stockholm har en regional 

samordnare för prostitution och människohandelsärenden 

kunnat ha sin placering på 

den tidigare Kommissionen mot människohandel. 

Samordnaren är anställd av Stockholms 

Stad i egenskap av socialsekreterare 

för att bistå prostitutionsgruppen och den 

tidigare Kommissionen mot människohandel. 

Den primära uppgiften är att verka 

som en länk mellan polis och socialtjänst 

för att den brottsutsatta ska garanteras 

bästa möjliga omhändertagande. Ett av 

uppdragen är att medverka när polisen 

gör ingripanden som rör människohandel. 

Samordnarens roll är att ta hand om den 

brottsutsatta samt att skyndsamt informera 

ansvarig socialtjänst. Är det möjligt kan 

även samordnaren förvarna socialtjänsten 

om att ett ingripande är på gång. Genom 

att beskriva omständigheterna i ärendet så 

långt som möjligt underlättar samordnaren 

socialsekreterarens arbete genom att denne 

kan förbereda plats i skyddat boende samt 

andra arbetsuppgifter i samband med placering 

i skyddat boende. Denna rutin med- 

för att placeringsförvarandet löper smidigt 

vilket är till gagn för samtliga parter, den 

brottsutsatta, polisen och socialtjänsten. 

Prostitutionsgruppen 

Prostitutionsenheten är en specialistverksamhet 

inom Socialtjänstförvaltningen i 

Stockholms stad. Under ett och samma 

tak kan klienter få praktisk hjälp, rådgivning, 

samtalsbehandling och medicinsk 

rådgivning. Till Prostitutionsenheten är alla 

välkomna, oavsett kön eller sexuell identitet. 

All kontakt är frivillig och kostnadsfri. 

Enheten vänder sig till dem som är över 18 

år och: 

utsätts eller har utsatts för människohandel 

för sexuella ändamål 

har eller har haft erfarenheter av prostitution 

har betalat för sexuella tjänster 

Enhetens arbete är organiserat i följande 

verksamhetsdelar 

uppsökande arbete i kända prostitutionsmiljöer 

som riktar sig till personer med 

erfarenhet av prostitution 

praktisk hjälp, rådgivning och bearbe 

tande samtalskontakter för personer med 

prostitutionserfarenhet. Den medicinska 

mottagningen erbjuder undersökningar, 

provtagningar och medicinsk rådgivning 

hos barnmorska, gynekolog eller läkare 

arbete med människor utsatta för män 

niskohandel för sexuella ändamål 

KAST, köpare av sexuella tjänster, 

erbjuder personer som köpt eller köper 

sexuella tjänster rådgivning och bearbetande 

samtalskontakter 



Socialjouren 

Socialjouren i Stockholms stad ansvarar 

för socialtjänstens insatser vid akuta 

sociala problem i staden utanför kontorstid 

och har öppet dygnet runt. Under 2010 har 

jouren drivit projektet Arbete Mot Prostitution 

och Människohandel och har finansierats 

av länsstyrelsen. Projektet har omfattat 

all form av människohandel. 

Syftet med socialjourens projekt har varit 

att personer som misstänks vara utsatta 

för människohandel ska få sina behov av 

skydd och omvårdnad tillgodosedda. 

Mål 

Att fördjupa kunskaperna om människohandel 

hos socialjourens personal 

Att strukturera interna rutiner och samarbetsrutiner 

med andra myndigheter 

som säkerställer långsiktigt skydd och 

bistånd till personer utsatta för människohandel 

Att genom grundlig dokumentation påvisa 

behovet av insatser hos stadsdelarnas 

socialtjänst och andra berörda 

myndigheter 

Att skapa en kunskapsbank till nytta 

för staden som helhet. 

40 COPSAT 

Socialjourens rutiner 

Inom ramen för Stockholms socialjours 

människohandelsprojekt har man tagit 

fram förslag till rutiner för att tillgodose 

skydd och omvårdnad till de som utsätts 

för människohandel. 

En utredare på sektionen mot människo 

handel alternativt en människohandelsamordnare 

från prostitutionsenheten 

kontaktar socialjouren och informerar 

om att det kan bli aktuellt med placering 

av en eller flera kvinnor 

Socialjouren fattar beslut om skyddat 

boende 

Om det handlar om en kvinna under 18 

(i vissa fall upp till 20 år) kan det bli 

aktuellt med ett omedelbart omhändertagande 

enligt Lagen med särskilda 

bestämmelser om vård av unga, LVU, 6 

§ 1 och 2, om det anses nödvändigt med 

tvångsåtgärder för skydda den brottsutsatta. 

LVU 6 § ”Socialtjänstnämnden får besluta 

att den som är under 20 år omedelbart 

skall omhändertas, om 1. Det är sannolikt 

att den unge behöver beredas vård med 

stöd av denna lag, och 2 Rättens beslut 

om vård inte kan avvaktas med hänsyn 

till den unges hälsa eller utveckling eller 

till att den fortsatta utredningen allvarligt 

kan försvåras eller vidare åtgärder hindras(…)”

Tidigare erfarenheter har visat att ungdomar 

som placeras i ett frivilligt skyddat 

boende ofta skräms eller manipuleras till 

att rymma från det skyddade boendet. 

Socialjouren informerar polisen om var 

de brottsutsatta är placerade och har ett 

nära samarbete med polis och samordnare 

Förundersökningsledaren hos polisen, 

vilket oftast är åklagaren, skickar in en 

ansökan gällande tidsbegränsat uppehållstillstånd 

5 kap 15 § Utlänningslagen 

till Migrationsverket. Detta innebär att 

socialtjänsten kan återsöka pengarna för 

sina utgifter i samband med handläggningen 

Polisen har samordningsansvaret sedan 

2009 när det gäller människohandel 

för andra ändamål än de sexuella och 

ansvarar för att sammankalla socialtjänst 

och det skyddade boendet för att göra 

en planering. Denna planering ska ske 

under den första veckan i det skyddade 

boendet 

Om den som man misstänker vara utsatt 

för brott är under 18 år ska socialtjänsten 

inleda utredning enligt SoL 11 kap 1 och 

2 §§ 

SoL 11 kap 1§ ”Socialnämnden skall utan 

dröjsmål inleda utredning av vad som genom 

ansökan eller på annat sätt har kommit 

till nämndens kännedom och som kan 

föranleda någon åtgärd av nämnden. Vad 

som har kommit fram vid utredningen och 

som har betydelse för ett ärendes avgörande 

skall tillvaratas på ett betryggande 

sätt”. SoL 11 kap 2§: ” Vid en utredning 

av om socialnämnden behöver ingripa till 

ett barns skydd eller stöd får nämnden, 

för bedömningen av behovet av insatser, 

konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de 

kontakter som behövs. Utredningen skall 

bedrivas så att inte någon onödigt utsätts 

för skada eller olägenhet. Den skall inte 

göras mer omfattande än vad som är 

motiverat av omständigheterna i ärendet. 

Utredningen skall bedrivas skyndsamt och 

vara slutförd senast inom fyra månader. 

Finns särskilda skäl får socialnämnden 

besluta att förlänga utredningen för viss 

tid. Den som berörs av en sådan utredning 

skall underrättas om att en utredning 

inleds. 



Ungdomsjouren 

Maria Ungdomsenhet är stadens centrala 

enhet för ungdomar upp till 20 år. Enheten 

består av flera olika verksamheter varav 

Ungdomsjouren är en. 

Ungdomsjouren bedriver olika typer av 

socialt uppsökande arbete med barn och 

ungdomar. Uppdraget är att förebygga att 

barn och ungdomar hamnar i missbruk, 

kriminalitet, prostitution eller annat socialt 

nedbrytande beteende. Ungdomsjouren 

medverkar till att barn, ungdomar och deras 

familjer får tillgång till relevanta stöd- 

och behandlingsinsatser. 

Ungdomsjouren möter barn som kan misstänkas 

vara utsatta för människohandel på 

två olika sätt; 

42 COPSAT 

1. genom socialsekreterarna vid Citypolisens 

ungdomsrotel. Socialsekreterarna 

har särskild kompetens att arbeta 

med unga gärningsmän och har genom 

åren mött barn som tvingats begå brott 

av kriminella vuxna. Socialsekreterarna 

har mött dessa barn i olika omfattning 

sedan 2004. En av dessa socialsekreterare 

ingår i NMT-arbetet, det nationella 

metodstödsteamet. 

2. genom ungdomsjourens socialsekreterare 

i Stockholms stad. De bedriver 

uppsökande arbete i riskmiljöer. Under 

2010 genomförde denna del av ungdomsjouren 

en inventering av gatumiljöerna 

för att hitta barn som exploateras 

genom tiggeri, sälja rosor eller spela. 

Genom detta arbete har ungdomsjouren 

arbetat fram ett samarbete med Gränspolisavdelningen.

36 COPSAT

Återvändanderutiner i 

Stockholms län 

Copsats syfte är att ta fram rutiner för att 

säkerställa ett humant och säkert omhändertagande 

för de brottsutsatta. Detta är ett 

förslag på hur det kan se ut i Stockholms 

län, vid ett nära samarbete mellan polisen, 

den nationella samordnaren, socialtjänsten, 

Migrationsverket och Åklagarmyndigheten. 

Ansvar: Enligt socialtjänstlagen har 

kommunen, socialtjänsten, det yttersta 

ansvaret för de personer som vistas i kommunen. 

Det är socialtjänstens ansvar att 

erbjuda de brottsutsatta och deras närstående 

stöd och hjälp enligt 5 kap.11 § SoL, 

som handlar om brottsoffer: 

”Till socialnämndens uppgifter hör att 

verka för att den som utsatts för brott och 

dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden 

skall särskilt beakta att kvinnor 

som är eller har varit utsatta för våld eller 

andra övergrepp av närstående kan vara 

i behov av stöd och hjälp för att förändra 

sin situation. Socialnämnden skall också 

särskilt beakta att barn som bevittnat våld 

eller andra övergrepp av eller mot närstående 

vuxna är offer för brott och kan vara i 

behov av stöd och hjälp”. 

Anmälan: Om social myndighet påträffar 

en myndig person som man misstänker 

kan vara utsatt för människohandel 

eller koppleri kan denne utan hinder av 

sekretesslagen anmäla detta till polisen 

enligt 10 kap 23 § SekrL, Offentlighets- 

och sekretesslagen. I samband med att 

polisanmälan görs måste beslut fattas om 

44 COPSAT 

att inleda utredning enligt 11 kap. 1 § SoL 

(Socialtjänstlagen). Anmälan kan göras 

till vilken polismyndighet som helst för 

diarieföring. Vid misstanke om att det kan 

vara fråga om människohandel bör alltid 

en polisanmälan upprättas och lämnas till 

polismyndigheten. Lagstöd för detta återfinns 

i 10 kap 21 § SekrL, Offentlighets- 

och sekretesslagen. 

Om man ändå är osäker på om man misstänker 

att det kan röra sig om människohandel 

kan man inlämna underrättelseinformation 

till polisen. Polisen gör då en 

bedömning utifrån de inkomna uppgifterna 

om det är möjligt att driva ärendet vidare 

och registrerar de inkomna uppgifterna. 

Avser ärendet en fråga för Stockholms län 

kan man skicka e-post till: 

kut-grans.stockholm@polisen.se, 

skriv ”Människohandel” i ärendefältet. 

Under icke kontorstid kan hjälp med bedömning 

av omständigheter och insamling 

av adekvata uppgifter erhållas efter kontakt 

med Gränspolisavdelningens kommunikationscentral 

på Arlanda 

Anmälan underårig: Om social myndighet 

påträffar, eller får information om 

en underårig person som man misstänker 

är utsatt för människohandel, skall socialtjänsten 

inleda utredning enligt 11 kap 

1och 2 § § SoL och samtidigt ta ställning 

till om en polisanmälan ska göras. Huvudprincipen 

är att en misstanke om brott mot 

barn och unga skyndsamt bör polisanmälas

om det är till barnets bästa, enligt SOSFS 

2006:12 (Socialstyrelsens allmänna råd). 

Misstanke om brott mot barn enligt 3, 4 

och 6 kapitlen brottsbalken och sådana 

brott som anges i lagen (1982:316) med 

förbud mot könsstympning av kvinnor 

bör, om det är till barnets bästa, skyndsamt 

polisanmälas. Om det är oklart, om polisanmälan 

ska göras, bör polis eller åklagare 

konsulteras, SOSFS 2006:12 , Socialstyrelsens 

allmänna råd om handläggning och 

dokumentation av ärenden som rör barn 

och unga. 

Socialtjänsten har alltid ansvaret för beslut 

om att polisanmäla. I vissa fall kan socialtjänsten 

avstå från att göra polisanmälan 

om det till exempel föreligger synnerliga 

skäl. Vem inom socialtjänsten som har rätt 

att besluta om polisanmälan framgår av 

respektive kommuns delegationsbestämmelser. 

Anmälan kan göras till vilken polismyndighet 

som helst men om det finns behov 

av information om personen tidigare varit 

aktuell, för att eventuellt kunna fatta beslut 

om att omedelbart omhänderta den underårige 

enligt 6 § LVU, kan man kontakta 

gränspolisavdelningen och rådfråga. 

Om en anmälan inkommer från polisen till 

socialtjänsten bör man efterfråga tidigare 

uppgifter som kan påverka LVU-beslut, 

som efterlysningar eller registrerade brott. 

Bryssel II-förordningen artikel 56 bestämmer 

om tillfälliga placeringar utanför det 

egna hemmet. Förordningen är direkt 

bindande och tillämplig i alla unionens 

medlemsstater, med undantag för Dan- 

mark. Förordningen anger i ärenden som 

gäller andra europeiska medborgare att 

myndigheterna ska samråda med berörd 

myndighet i den brottsutsattas hemland i 

samband med placering av denna i Sverige. 

Denna förordning gör det också möjligt 

för en svensk myndighet att vända sig till 

en myndighet i ett annat EU-land för att 

utbyta information om ett aktuellt barns 

situation, pågående förfaranden eller relevanta 

beslut som rör barnet. 

Riskanalys: Socialtjänsten bör göra en 

riskanalys i samråd med polisen inför 

placering för att den ska blir så trygg som 

möjligt. En riskanalys kan eventuellt också 

bli aktuell i samband med återresa till 

hemlandet. 

Skyddat boende: Om polisen kan informera 

socialtjänsten redan innan de gör ett 

ingripande om att det kan uppstå behov 

av ett eller flera skyddade boenden, kan 

arbetet med att ta fram skyddat boende för 

den brottsutsatta påskyndas. 

Tolk: Brottsutsatta har rätt till kostnadsfri 

tolkning under brottsmålsförfarandet. 

Rätten till tolkning gäller vid polisanmälan, 

under förundersökningen och under 

rättegången. Endast auktoriserade tolkar 

bör användas. Det är av stor vikt att den 

brottsutsatta får vara med i valet av tolk. 

Den brottsutsatta har rätt att känna full tillit 

till tolken liksom myndighetsutövaren. 

Asyl: Kontakta Migrationsverket för att 

kontrollera om den brottsutsatta har ansökt 

om asyl. Om den brottsutsatta har ansökt 

om asyl får ambassad eller myndigheter i 

hemlandet inte kontaktas. 



Kontakt med vårdnadshavare: Om 

den brottsutsatta är underårig, underrätta 

i första hand ansvarig social myndighet 

i den brottsutsattas hemland. (Observera 

ovanstående punkt att man inte får kontakta 

myndigheterna i hemlandet ifall den 

brottsutsatta har ansökt om asyl.) Samråd 

sedan med polisen och tag hjälp av t.ex. 

ambassad eller sambandsman i ursprungslandet 

för att komma i kontakt med vårdnadshavare 

eller anhörig. Det går också 

att kontakta National Contact Points for 

Unaccompanied and Trafficked Children 

som omfattar; Vitryssland, Island, Norge, 

Finland, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, 

Moldavien, Polen, Ukraina och Sverige. 

Det händer att personer som kommer 

för att hämta barnet uppvisar dokument på 

att de har vårdnadshavarens godkännande 

på att de ansvarar för barnet. Oavsett om 

dokumentet är äkta eller inte säger det 

inget om huruvida barnet är brottsutsatt 

eller inte. 

Misstänker man att den underårigas 

vårdnadshavare kan vara delaktig i människohandeln 

eller att barnet står i beroendeställning 

till vårdnadshavaren måste 

en sekretessprövning göras även gentemot 

vårdnadshavaren, enligt 12 kap 3§ SekrL 

(Offentlighets- och sekretesslagen). 

”Sekretess till skydd för en enskild gäller, 

om den enskilde är underårig, även i 

förhållande till dennes vårdnadshavare. 

Sekretessen gäller dock inte i förhållande 

till vårdnadshavaren i den utsträckning 

denne enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken 

har rätt och skyldighet att bestämma i 

46 COPSAT 

frågor som rör den underåriges personliga 

angelägenheter, såvida inte 

1. det kan antas att den underårige lider 

betydande men om uppgiften röjs för 

vårdnadshavaren, eller 

2. det annars anges i denna lag.” 

Placering: Socialtjänsten ansvarar för 

placeringen enligt 4 kap. 1 § SoL och en 

placering ska ske efter en sammansatt 

bedömning. Önskvärt är om det går att 

placera de brottsutsatta för människohandel 

i skyddat boende. Notera att om man 

placerar flera som varit utsatta för människohandel 

tillsammans så finns det en 

risk att de påverkar varandra negativt. Det 

kan t.ex. vara så att en av de brottsutsatta 

är känslomässigt bunden till kopplaren och 

hjälper kopplaren att kontrollera eventuellt 

övriga brottsutsatta. 

Vid placering när det gäller underåriga kan 

det vara bra att tänka på att i de fall barnen 

har ertappats när de begår brott förekommer 

det ofta att en vuxen person ger sig 

till känna och utger sig för att vara släkt 

med barnet, eller dess vårdnadshavare, i 

syfte att kunna hämta barnet hos polis eller 

socialtjänst. Då barnen utgör en betydelsefull 

investering för människohandlarna 

kan dessa gå mycket långt för att återta 

dem från myndigheterna. Barnen isoleras 

ofta socialt och är känslomässigt knutna 

till förövarna och är därför mycket rymningsbenägna 

när de placerats på skyddade 

boenden. De saknar också ofta tilltro till 

myndigheter, särskilt till polisen, och ser 

sig heller inte som offer för ett brott. Sammantaget 

resulterar detta i tidskrävande 

förundersökningar där förutsättningarna för

att lyckas är relativt små. Med hänsyn till 

den höga risken för att barnet kan komma 

att avvika eller att denne blir upphämtad 

från boendet bör man undersöka om 

kriterierna för ett omhändertagande enligt 

6 § LVU är uppfyllda och i så fall placera 

på låst institution för att säkerställa 

barnets skyddsbehov. Man bör i samband 

med detta omhänderta mobiltelefoner och 

pengar om inte detta redan gjorts av polis. 

Tidsbegränsat uppehållstillstånd: 

Initiera att åklagare ansöker om tidsbegränsat 

uppehållstillstånd för den brottsutsatta 

hos Migrationsverket. Ansökningsdagen 

har betydelse för att kommun och landsting 

ska kunna återkräva medel från staten för 

de kostnader de har haft i samband med 

placering och vård för den brottsutsatta. 

Målsägandebiträde: Ett särskilt biträde 

kan förordnas av allmän domstol för den 

som har utsatts för ett brott när förundersökning 

har inletts. Det går att begära ett 

målsägandebiträde genom polisen eller hos 

åklagaren. Målsägandebiträdet betalas av 

staten, Lagen om målsägandebiträde,SFS 

1988:609 

Särskild företrädare: När det finns anledning 

att anta att ett brott som kan leda till 

fängelse har begåtts mot någon som är under 

18 år och det kan befaras att vårdnadshavaren 

inte kommer att tillvarata barnets 

rätt, ska en särskild företrädare för barnet 

förordnas. Den särskilda företrädaren skall 

i stället för barnets vårdnadshavare ta till 

vara barnets rätt under förundersökningen 

och i den följande rättegången. 

Det är åklagaren som ansöker om sådant 

förordnande hos tingsrätten. Till särskild 

företrädare utses en advokat, en biträdande 

jurist eller någon annan med lämplig 

utbildning. Särskild hänsyn vid tillsättandet 

tas också till tidigare erfarenheter 

och lämpliga personliga egenskaper. Den 

särskilda företrädaren fungerar motsvarande 

vad ett målsägandebiträde gör om 

den brottsutsatta är myndig. (SFS Lag nr 

1999:997 om särskild företrädare för barn) 

Den som utsetts till särskild företrädare 

kan också vara ombud vid eventuell LVUförhandling 

i Länsrätten. (Se under ”Anmälan 

underårig ovan angående LVU) 

Skyddat boende: Det skyddade boendet 

kan på uppdrag av socialtjänsten bistå den 

brottsutsatta med: 

1. Läkarundersökning Det är viktigt att den 

brottsutsatta får sin fysiska och psykiska 

hälsa bedömd om denna själv önskar. 

Detta för att vården ska kunna anpassas 

till den brottsutsattas behov och för att 

man ska kunna bedöma om den brottsutsattas 

hälsa är tillräckligt god för ett 

säkert återvändande. Läkarbedömningen 

är också av vikt för brottsutredningen, 

genom att eventuella skador kan dokumenteras 

samt för mottagarorganisationen 

i hemlandet som ges ökade möjligheter 

att förbereda mottagandet utifrån 

den brottsutsattas behov. När det gäller 

barn och unga kan en kontakt med BuP 

bli aktuell. 

2. Motivation Eftersom de flesta utländska 

brottsoffren återvänder hem är det viktigt 

att motivera den brottsutsatta att så tidigt 



som möjligt ta kontakt med myndighet 

eller frivilligorganisation i hemlandet. 

Det är viktigt att den brottsutsatta får 

information om sina rättigheter och en så 

realistisk bild som möjligt av sina möjligheter 

till bistånd i hemlandet. Kontakten 

kan initialt ske anonymt. 

3. Pass och ID-handlingar Ibland händer 

det att den som är utsatt för människohandel 

blir ifråntagen sitt pass och sina 

ID-handlingar. Det är i så fall viktigt att 

den brottsutsatta får hjälp med att skaffa 

nya handlingar. 

4. Reflektionsperiod Den brottsutsatta har 

enligt EU:s direktiv rätt till en månads 

reflektionsperiod som ger den brottsutsatta 

möjlighet att tänka igenom sin 

situation. Personalen i det skyddade 

boendet hinner ta kontakt med organisationer 

i hemlandet och försöka motivera 

den brottsutsatta att se nya möjligheter 

och till att frigöra sig från dåliga kontakter. 

Under tiden kan en hjälporganisation 

i hemlandet förbereda mottagandet. 

Det skyddade boende kan i optimala 

fall utreda den brottsutsattas behov och 

planera och förebereda ett så bra mottagande 

som möjligt. I förberedelserna 

kan bland annat ingå att utreda om den 

brottsutsattas familj förmår eller är 

lämplig som stöd för den brottsutsatta eller 

om den brottsutsatta behöver skyddat 

boende även i hemlandet. Inte sällan är 

familj eller någon i familjens nätverk involverade 

i att den brottsutsatta hamnat i 

människohandel. Förberedande åtgärder 

kan även innefatta planer rörande utbildning, 

arbete, psykiatrisk eller medicinsk 

vård m.m. 

48 COPSAT 

5. Skydd Det finns stor risk att kopplaren/ 

människohandlaren, eller någon annan 

i den brottsutsattas nätverk, kommer 

att försöka kontakta den brottsutsatta. 

Det kan dels vara för att påverka vad 

den brottutsatta ska säga till polisen 

men också till att försöka påverka den 

brottsutsatta att fortsätta dra in pengar till 

kopplaren/människohandlaren. Kopplaren/människohandlaren 

har investerat 

i den brottsutsatta och vill ha valuta för 

det arbete denna har lagt ner på att ha 

rekryterat den brottsutsatta. Den brottsutsattas 

telefoner har troligtvis beslagtagits 

av polisen men kopplaren/människohandlaren 

kan försöka kontakta den 

brottsutsatta via mejl, facebook, twitter 

eller andra forum på internet. Försiktighetsåtgärder 

bör därmed vidtas gällande 

den brottsutsattas tillgång till uppkoppling. 

Förberedelser inför avresa till 

hemlandet: Socialtjänsten ansvarar för 

att den brottsutsatta är väl informerad 

om planeringen angående hemresan. Den 

brottsutsatta behöver information om hur 

mottagandet kommer att se ut när denna 

kommer fram, vem som tar emot och vad 

de bör tänka på för att säkerheten ska vara 

optimal. För mottagarorganisationen är 

det viktigt att få så mycket information 

som möjligt, så tidigt som möjligt, om den 

brottsutsatta för att de ska kunna ta emot 

och förbereda mottagandet på bästa sätt. 

Om inte överlämningen sker på ett välplanerat 

och säkert sätt finns det risk att den 

brottsutsatta möts upp av någon som han

eller hon utnyttjats av och på så sätt riskerar 

att åter bli en handelsvara. 

Är den som ska återvända aktualiserad hos 

Migrationsverket ansvarar Migrationsverket 

för återvändandet, i annat fall socialtjänsten. 

Är den brottsutsatta underårig bör man 

beakta ålder och mognad för att avgöra 

om den underåriga kan resa utan att någon 

följer med. Flygbolagen har regler för detta 

och det går ibland att ta hjälp av flygbolagen. 

Återintegrering: Mottagarorganisationen 

i hemlandet hjälper den brottsutsatta, antingen 

med skyddat boende eller med hjälp 

att återupprätta kontakt/förtroende med 

familjen så att den brottsutsatta kan flytta 

hem igen. För att den brottsutsatta skall ha 

möjlighet att återintegrera sig i samhället 

krävs mycket stöd och motiveringsarbete. 

Den brottsutsatta kan också lida av svåra 

trauman. Inte sällan hyser den brottsutsatta 

fortfarande känslor för den som har sålt 

henne/honom. Det kan vara svårt att ge 

upp den dröm om ett glamouröst liv som 

den utsatta kan ha fått uppmålat för sig och 

att inse att man har blivit utnyttjad. 

Uppföljning: Mottagarorganisationen 

sköter uppföljningen. Många brottsutsatta 

riskerar att åter hamna i människohandel, 

dels på grund av att de kan hittas av dem 

som utnyttjat dem tidigare men också på 

grund av att de brottsutsatta genom sin sårbara 

situation löper högre risk än andra att 

åter utsättas. Det är därför viktigt att den 

organisation som återintegrerat den brottsutsatta 

följer upp ärendet, gärna två gånger 

per år. Det är därför viktigt att den organisation 

som återintegrerat den brottsutsatta 

följer upp ärendet, gärna två gånger per år. 

Barn som avviker 

Alla barn som avviker från en placering 

utifrån misstanke om att de utsatts för 

människohandel ska efterlysas. Är barnet 

omhändertaget enligt 6 § LVU (lagen med 

särskilda bestämmelser om vård av unga), 

ska socialsekreterare som handlägger 

ärendet efterlysa barnet genom att göra en 

handräckning enligt 43 § LVU. Är barnet 

placerat enligt 4 kap 1 § SoL (Socialtjänstlagen) 

är det den gode mannen som ska 

polisanmäla försvinnandet i egenskap av 

vårdnadshavare. Om det inte går att få tag 

på den gode mannen kan man kontakta polisen 

i de fall det pågår en brottsutredning. 

Ett säkert återvändande 

Alla åtgärder i återvändandeprocessen ska 

eftersträva att återställa den brottsutsattes 

mänskliga rättigheter och förhindra att den 

brottsutsatte utsätts för ytterligare kränkning 

och traumatisering. Ett väl genomfört 

återvändande där svenska aktörer samordnar 

återvändandet tillsammans med sina 

motparter i den brottsutsattes hemland, kan 

öka möjligheterna för den utsatte att ta sig 

ur den situation som från början var skälet 

till att hon eller han hamnade i prostitution 

och människohandel. Dessutom kan risken 

minskas för att personen på nytt fångas 

upp av människohandlarna vid hemkomst 

och återigen sätts in i människohandel. 

Det är idag oklart hur långt socialtjänstens 

ansvar sträcker sig vad gäller stöd till 

vuxna brottsutsatta vid ett återvändande 



och det finns inte heller idag klara riktlinjer 

eller direktiv som kan ge vägledning i 

denna del. Omfattningen av stöd och hjälp 

avgörs idag från ärende till ärende, med 

hänsyn taget till kostnader och individens 

behov av hjälp. Detta gäller såväl de 

personer som beviljats ett tidsbegränsat 

uppehållstillstånd som bevispersoner, som 

de brottsutsatta som reser hem utan att 

delta i en svensk rättsprocess. Det finns 

andra strukturella hinder i Sverige som 

försvårar att bygga upp ett systematiskt 

återvändandearbete. Om återvändandet blir 

kostsamt (vilket det i vissa ärenden kan 

bli), är det inte helt säkerställt att socialtjänsten 

kan täcka dessa kostnader inom 

ordinarie budget. Ett annat hinder är att det 

idag i Sverige inte finns någon ansvarig 

myndighet som har mandat och resurser att 

kontinuerligt hålla kontaktlistor uppdaterade 

till lämpliga mottagare i ursprungsländer. 

Detta kan försvåra för socialtjänster att 

hitta lämpliga mottagare när ett assisterat 

återvändande är aktuellt. 

50 COPSAT 

Socialtjänsten motsvarighet i Europa 

För att kunna ta fram en fungerande arbetsmetod 

i syfte att säkerställa rutiner för ett 

säkert och humant återvändande, har möten 

hållits med Estlands, Polens och Rumäniens 

frivilligorganisationer som arbetar med 

stöd och skydd för brottsutsatta i människohandel. 

Mötena har haft som mål att 

lyssna till organisationernas önskemål och 

behov för att ett säkert återvändande ska 

vara möjligt. 

Önskemål från frivilligorganisationerna 

Jourlinje. Tidig kontakt vid återförande, 

så kallad ”betänketid”. Tid att planera 

för mottagandet. 

Information om den brottsutsattas familj/ 

nätverk för att kunna utreda om det finns 

behov av skyddat boende eller om den 

utsattas familj kan bedömas som lämplig 

att hjälpa den brottsutsatta. 

Att den brottsutsatta inte utlovas hjälp 

som organisationen inte har möjlighet 

till, utan att organisationen själva får informera 

om vilken hjälp de kan erbjuda 

så att den brottsutsatta får adekvat och 

realistisk information.

Estland 

Estland har ännu inte någon särskild lag 

mot människohandel men lagstiftning på 

området är på gång. Idag utgår myndigheterna 

som arbetar mot människohandel från 

diverse artiklar för att bekämpa människohandeln 

i landet. Det finns ett förbud mot 

koppleri och en lag som förbjuder slaveri. 

Det är också förbjudet att marknadsföra 

sexuella tjänster och det är förbjudet för 

fastighetsägare att tillåta prostitution i sina 

fastigheter. Justitiedepartementet arbetar 

för att få igenom en lag mot människohandel 

och för att inrätta en särskild utbildning 

för målsägandebiträden. Dessutom ska 

förändringar i lagstiftningen ske när det 

gäller ansökan om skadestånd. Idag räknas 

skadeståndsansökningar in som civilrättsliga 

mål, vilket innebär att kvinnan själv 

får stå som svarande. 

I Tallinn anser frivilligorganisationerna 

att det finns stora brister gällande vittnesskydd. 

De åtgärder som vidtas idag är inte 

tillräckliga. Målsägandena kan erbjudas ett 

separat rum under rättegången, och ibland 

även en så kallad go between som återger 

vad den andra parten sagt, för att offret 

inte ska behöva höra den anklagades ofta 

hotfulla tonfall. Målsägande kan också 

få hjälp med smink och peruk för att inte 

bli igenkänd. Dessa åtgärder är dock inte 

tillräckliga. Staten bör istället betala för 

målsägandenas rättshjälp. Idag är det frivilligorganisationerna 

som står för omkostnaderna. 

Frivilligorganisationer i Estland 

Living for Tomorrow 

arbetar förebyggande mot 

människohandel genom 

utbildning och information 

om jämställdhet och 

sexualrådgivning. 

De erbjuder telefonservice i form av hjälplinjen 

Lifeline. Ungdomar som planerar 

att söka arbete utomlands kan ringa till 

Lifeline för rådgivning om hur de ska gå 

till väga för att försäkra sig om att inte bli 

lurade och råka illa ut. 

Även oroliga föräldrar och vänner kan 

ringa dit för rådgivning. 

Kontaktinformation: 

www.lft.ee 

Telefon: +372 6607 320 

Öppen måndag - fredag kl. 10.00-18.00 

Atoll Center är ett aktivitetshus i Tallinn 

för prostituerade och personer som varit 

utsatta för människohandel. Centret bedriver 

psykosocialt rehabiliteringsarbete och 

erbjuder de brottsutsatta stödsamtal och 

samtal med psykolog. Även den brottsutsattas 

familj erbjuds stödsamtal och i vissa 

fall familjeterapi. Centret bedriver ett antal 

aktiviteter för den brottsutsattas barn, både 

på centret och utanför. Barnaktiviteterna är 

bland annat olika typer av hantverksarbete, 

museei- och biobesök samt kortare resor. 

Utöver dessa aktiviteter anordnas sommarskola 

för brottsutsatta med barn. 

Centret samlar också in statistik och gör 

sina egna undersökningar i frågor angående 

prostitution och människohandel. 



Man erbjuder vid behov skyddat boende 

i en lägenhet inte så långt ifrån centret. I 

lägenheten kan det maximalt bo två kvinnor 

samtidigt. 


E-post: atoll.center@gmail.com 

Telefon: +372 6556 140 

Måndag - fredag kl. 15.00-19.00 

Estonian Woman’s Shelters Union är en 

rikstäckande frivilligorganisation i Estland 

motsvarande ROKS, Riksorganisationen 

för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, 

eller SKR, Sveriges Kvinno- och tjejjourers 

Riksorganisation, som erbjuder skyddat 

boende och stöd för misshandlade kvinnor. 

För närvarande har man nio skyddade 

boenden utspridda över Estland. 

Organisationen erbjuder också stödsamtal, 

juridisk rådgivning och hjälp i kontakten 

med andra myndigheter som polis och 

socialtjänst. 

Organisationen tillhandahåller också en 

telefonservice liknande den svenska Kvinnofridslinjen 

och erbjuder stödsamtal och 

rådgivning om vart man ska vända sig och 

vilken hjälp man kan få. 


www.naisteliin.ee 

Telefon: +372 5624 0606 

Öppen måndag - fredag kl. 09.00-21.00 

52 COPSAT 

Om man inte kan ringa under telefontiden 

kan man lämna ett meddelande på telefonsvararen 

så blir man uppringd så snart som 

möjligt. 

Organisationen finansieras av donationer 

och de använder sig av media för att samla 

in pengar, bland annat hålls en årlig välgörenhetsgala. 

Polen 

I Polen är det lagligt att sälja och köpa 

sexuella tjänster. Det bedrivs inte något 

reellt arbete mot prostitution. Gatuprostitutionen 

är idag inte synlig i storstäderna 

men det annonseras i dagstidningarna om 

massageinstitut och eskortservice. Den 

synliga prostitutionen finns utanför stadskärnorna, 

utmed transitlederna. År 2005 

antog Polen Europarådets konvention om 

åtgärder mot människohandel. Det finns 

ännu inget program för barn som utsätts 

för människohandel. Utlänningslagen ger 

utländska medborgare rätt att ansöka om 

tillfälligt uppehållstillstånd i sex månader 

som i vissa fall kan förlängas vid behov. 

För att få detta tillstånd krävs att man uppfyller 

följande kriterier: 

1. Att man stannar i landet 

2. Att man samarbetar med polis och 

myndigheter 

3. Att man upphör och avhåller sig från all 

kriminell aktivitet. 

Socialtjänstlagen ger människohandelsoffer 

och deras familjer rätt till hjälp och 

stöd. Trots att kampen mot människohandel 

är en prioriterad fråga så har problemet

ökat snarare än minskat. Anledningarna till 

det är järnridåns fall och att gränserna öppnades 

i och med att Polen gick med i EU. 

Frivilligorganisationer i 

Polen 

La Strada i Polen grundades 

1995 och var då den 

första organisation som 

började arbeta mot människohandel 

på gräsrotsnivå. 

Medarbetarna arbetar ideellt och 

samarbetar med jurister. La Strada har ett 

avtal med polisen som innebär att organisationen 

får ekonomisk ersättning av 

staten för sitt arbete. Dessutom finansieras 

organisationen av privata donationer. 

La Strada i Polen ingår i ett internationellt 

nätverk som verkar i nio länder och har sitt 

sekretariat i Nederländerna. 

Arbetet bedrivs på olika plan, lobbyverksamhet 

för att öka medvetenheten, utbildningsinsatser 

och genom ett förebyggande 

arbete samt genom en ”hotline” där man 

kan få råd och akuta stödåtgärder. Idag 

räknar man med att organisationen hjälper 

trehundra brottsutsatta per år varav åttio 

är kvinnor. Det betyder att de flesta man 

hjälper är offer för slaveri. 

Organisationen tar ingen ställning emot 

prostitution som sådan utan endast mot 

människohandel. 

Inledningsvis förhörs den brottsutsatta av 

polisen för att polisen ska kunna identifiera 

denna som ett brottsoffer. Efter identifieringen 

önskar man hålla en telefonintervju 

med den brottsutsatta för att kunna bedöma 

dennas behov av stöd. Man utser därefter 

en så kallad ”case manager” som har som 

uppgift att lägga upp en individuell plan 

för den brottsutsatta och hålla direktkontakt 

med denna och alla kringkontakter 

samt ha överblick över ärendet. 


www.lastradainternational.org. 

E-post: strada@pol.pl. 

Telefon: +31 20 688 14 14 

Fax: +31 (0)20 688 10 13 

ITAKA- Centrum för efterforskning av 

försvunna personer. 

grundades 1999 

och arbetar 

huvudsakligen 

med att eftersöka 

ungdomar som försvunnit alternativt rymt 

hemifrån men de söker även efter försvunna 

vuxna. 

En del av de tonåringar som rymmer hemifrån 

återfinns på bordeller i till exempel 

Tyskland eller Belgien. 

Bakgrunden till varför de rymmer kan vara 

föräldrar med alkoholproblem, våld i hemmet, 

fattigdom och skolproblem. En del 

ungdomar försöker prostituera sig på egen 

hand men de fångas oftast upp av människohandlare. 

2009 påträffade man tio som varit utsatta 

för människohandel varav några var män/ 

pojkar. 

De brottsutsatta påträffades i Italien, Spanien, 

England och Nederländerna. 



Organisationen driver en telefonservice i 

form av en hjälplinje, The Missing Childrens 

Help Line. 


www.zaginieni.pl 

E-post: itaka@itaka.org.pl 

Telefon: The Missing Childrens Help Line, 

tel +48 116 000 (från Polen) Ringer du från 

utlandet är numret +48 22 654 70 70 

Nobody’s Children Foundation 

arbetar med att ordna boende 

för barn som utsatts för människohandel 

och där man 

inte kan utesluta att det har 

skett med familjens kännedom 

eller medverkan. Det är inte ovanligt 

att en anhörig eller en bekant till familjen 

har rekryterat barnet. 

Ett normalfall går till så att en tonåring blir 

upplockad i ett köpcentrum eller blir såld 

av styvföräldrar, äldre släktingar eller till 

och med föräldrarna. 

Exempel finns där föräldrarna sålde samtliga 

sina tre barn, två flickor och en pojke. 

Barnen skickades bort över helgen för att 

sälja sexuella tjänster och kom sedan hem 

och gick i skolan under veckorna. 

Enligt organisationen säljs pojkar företrädesvis 

till Prag eller Tyskland, där pojkprostitution 

är mer vanligt förekommande. 

Nobody’s Children Foundation utreder de 

brottsutsattas familjers omsorgsförmåga. 

Framkommer det att föräldrarna inte förmår 

att skydda sina barn från att åter bli utsatta 

letar organisationen upp ett alternativt 

boende i form av barnhem eller fosterhem. 

54 COPSAT 


www.fdn.pl 

E-post: dziecicudzoziemskie@fdn.pl, 

Telefon: +48 22 616 16 69 

Nobody’s Children Foundation driver 

också ett EU-projekt tillsammans med The 

Orange Foundation där barn kan anmäla 

om de har blivit trakasserade eller kontaktade 

av vuxna via internet. 2008 gjordes 

1 644 anmälningar via denna hjälplinje. 

Hjälplinjen kan endast kontaktas inom 

landet på 800 100 100, helpline.org.pl 

Nobody’s children foundation sponsras av 

internationella organisationer och privata 

sponsorer. Regeringen har tagit på sig att 

bekosta deras publikationer. 

Rumänien 

I Rumänien är det förbjudet att sälja sexuella 

tjänster men tillåtet att köpa. Lagen 

försvårar för prostituerade att anmäla 

människohandel eftersom många är rädda 

för att de har begått ett brott även om de i 

själva verket är brottsoffer. 

Brottsutsatta kan få hjälp via frivilligorganisationer 

även om de inte har identifierats 

som brottsoffer av polisen, men möjligheterna 

begränsade. 

ANITP National Agency Against Trafficking 

in Persons är en myndighet som 

arbetar under det rumänska förvaltningsdepartementet 

och den rumänska 

polisen. ANITP drev 

under 2009 en kampanjen 

Your money makes the traffickers 

rich … your money 

kills souls. Kampanjen drevs

med bistånd från EU och utgångspunkten 

var att reducera människohandel genom 

att minska efterfrågan. Målet vara att 

medvetandegöra allmänheten om att deras 

agerande påverkar det antal personer som 

årligen utsätts för människohandel. 

ANITP har femton regionala kontor 

utspridda över hela landet som har till 

uppgift att övervaka omfattningen och i 

vilken form den bedrivs på lokal nivå och 

rapportera trender och problem. ANITP 

samarbetar med frivilligorganisationer som 

bistår personer utsatta för människohandel 

och har till uppgift att se till att samarbetet 

dem emellan fungerar till de brottsutsattas 

bästa. 

ANITP bedriver också preventivt arbete i 

form av information om vad man bör tänka 

på om man söker arbete utomlands. 


E-post: anitp@mai.gov.ro 

Telefon: “Infoline” 0800 800 678, inrikes 

Telefon: +40 21 313 31 00 

Telefax: +40 21 319 01 83 

Frivilligorganisationer i Rumänien 

”Generatie Tanara ” 

betyder nästa generation, och är en frivilligorganisation 

som grundades 

2002 i Timisoara. 

Organisationen 

finansieras bland 

annat av Unga Liv 

i Sverige. Generatie Tanara har verksamheter 

i Bukarest, Galati, Calarasi. Iasi, Bacu 

och Constanta. Organisationen erbjuder 

skyddat boende för personer som varit 

utsatta för människohandel för sexuella ändamål 

med boenden i Timisoara, Bukarest 

och Calacea. I Timiosara finns tjugofem 

platser i det skyddade boendet och 2009 

hjälpte organisationen 196 brottsutsatta, 

varav 85 fick hjälp med ett skyddat boende. 

I Timisoara har organisationen 31 betalda 

medarbetare och 150 volontärer. Det 

skyddade boendet i Timisoara är uppdelat 

på fyra olika lägenheter vilket möjliggör 

att man kan placera de brottsutsatta utifrån 

den brottsutsattas individuella behov. Generatie 

Tanara har ett nära samarbete med 

polis och migrationsmyndigheter. Vanligtvis 

åker personal ut till flygplatsen för att 

ta emot den brottsutsatta efter samtal med 

myndigheterna. Initialt utvärderar man den 

brottsutsattas behov av hjälp och sedan 

inventerar man dennas nätverk. Om det 

framkommer att den brottsutsattas familj 

kan innebära en risk eller kanske inte kan 

acceptera det den brottsutsatta har varit 

utsatt för, erbjuder man den utsatta skyddat 

boende. Det finns ingen bestämmelse 

angående hur många antal boendedagar 

den brottsutsatta får vara i det skyddade 

boendet. Utifrån inventeringen upprättar 

man en återanpassningsplan. Efter utflyttning 

görs uppföljningar två gånger per år. 

Kontaktinfo: 

www.generatietanara.ro 

E-post: office@generatietanara.ro 

Telefon: +40 372 738 749 

Telefon akuta ärenden: +40 723 545 255 



ADPARE The Association for Developing 

Alternative Practicies For Reintergration 

and Education är en frivilligorganisation 

som grundades 2003 och arbetar med 

vuxna människohandelsoffer, i undantagsfall 

även med barn förutsatt att föräldrarna 

tillåter det. Deras arbete inleds med en 

psykologisk utvärdering och man hjälper 

sedan den brottsutsatta i kontakten med 

familj, socialtjänst och myndigheter. Den 

brottsutsatta erbjuds läkarundersökning 

samt juridisk rådgivning och stöd samt 

hjälp med ID-handlingar. Organisationen 

saknar för närvarande ett skyddat boende i 

egen regi, men man samarbetar med andra 

frivilligorganisationer för att kunna bistå 

med skyddat boende. I nödfall erbjuder 

man brottsutsatta enstaka nätter på hotell. 

År 2009 tog man emot 72 brottsutsatta och 

insatserna kan pågå från ett par dagar upp 

till två år. 

56 COPSAT 

Det är vanligtvis den inhemska polisen 

eller socialtjänster i andra länder som 

aktualiserar ärendena som ADPARE tar sig 

an. ADPARE börjar med att informera den 

brottsutsatta om rättsprocessen men det är 

upp till den brottsutsatta att samarbeta med 

polisen. 

ADPARE samarbetar med ANITP som 

i vissa fall bistår organisationen med att 

möta upp den brottsutsatta på flygplatse 


E-post: adpare@adpare.eu 

Telefon: +40 21 253 29 04

Sverige 

Polisanmälan angående människo- 

handelsbrott i Stockholms län 

Vid brådskande fall utanför kontorstid kan 

man kontakta gränspolisens kommunikationscentral 

på Arlanda för hjälp med bedömning 

av omständigheter och insamling 

av adekvata uppgifter. 

Vid misstanke om människohandelsbrott 

kan man lämna underrättelseinformation 

till polisen på följande e-postadress: Kutgrans.stockholm@polisen.se 

Vid frågor om sexuellt utnyttjande av barn 

utomlands går det bra att skriva till childabuse@rkp.police.se 

Socialtjänsten 

Socialjouren i Stockholm handlägger 

sociala ärenden på icke kontorstid och nås 

på socialjouren.saf@stockholm.se eller 

telefon +46 8 508 40 000 

Andra organisationer och kampanjer 

Safetrip är en informationskampanj som 

riktar sig till kvinnor som är utsatta eller 

riskerar att utsättas för människohandel. 

Genom affischer och informationskort på 

flygplatser, tunnelbanor och gator uppmuntrar 

kampanjen dem som är i behov att 

ringa den nationella hjälplinjen för kvinnor, 

Kvinnofridslinjen 020-50 50 50. 

Informationen finns på svenska, engelska, 

rumänska, ryska, spanska och thailändska. 

Östersjöstaternas råd finansierar med 

samarbetspartners som Nationellt centrum 

för kvinnofrid, NCK och Länsstyrelsen i 

Stockholm. www.safetrip.se/sv eller www. 

www.safetrip.se/en 

ROKS 

Riksorganisationen för 

Kvinnojourer och tjejjourer 

i Sverige: 

E-post: info@roks.se 

Telefon: +46 8 442 99 30 

SKR 

Sveriges Kvinno- och tjej- 

jourers Riksförbund 

E-post: info@kvinnojour.com 

Telefon: +46 8-642 64 01 

Kvinnofridslinjen 

Kvinnor som är utsatta för koppleri eller 

människohandel kan ringa till Kvinnofridslinjen 

för rådgivning och stödsamtal samt 

få information om skyddat boende med 

mera. Telefonen är bemannad dygnet runt. 

Telefon: 020-50 50 50. 



Axplock av övriga internationella 

organisationer/projekt 

Norge 

ROSA projektet 

Assistans till kvinnor som utnyttjas i 

prostitution 

www.rosa-help.no 

E-post: stopp.kvinnehandel@online.no 

Telefon dagtid : +47 22 33 11 60 

KOM-projektet 

Koordineringsenheten för brottsutsatta för 

människohandel 

E-post: KOM.pod@politiet.no 

Telefon: +47 23 36 41 45 (kontorstid) 

Mobil: +47 92 41 55 62 (kontorstid) 

IOM Oslo 

Driver på uppdrag av de norska myndigheterna 

ett program för frivilligt återvändande 

till hemlandet för offer for människohandel. 

www.iom.no 

E-post: iomoslo@iom.int 

Telefon: +47 23 10 53 20 

Finland 

IOM Helsingfors 

Regionalkontor för de nordiska och 

baltiska länderna. 

E-post: mrfhelsinkiavr@iom.int 

Telefon: +358 9 684 1150 

För kontakt angående assisterade frivilliga 

återvändanden: 

58 COPSAT 

England 

”The Poppy Project” erbjuder skyddade 

boenden med mera för kvinnor som har 

blivit utsatta för människohandel i England. 

De finansieras av The Office of Criminal 

Justice och har 54 platser i skyddat 

boenden nationellt. 

E-post: post@eaveshousing.co.uk Telefon: 

020 7735 2062 (endast inrikes) 

National Contact Points for Unaccompanied 

and Trafficked Children 

www.childcentre.info 

International Social Services 

Frivilligorganisation som arbetar med att 

återintegrera barn som har varit utsatta för 

människohandel i ett flertal europeiska och 

utomeuropeiska länder. 

www.iss-ssi.org 

IOM - huvudkontor 

Internationell Organisation för Migration 

Huvudkontor i Geneve 

E-post: telex@iom.int 

Telefon: +41 22 717 91 11

Referenser 

Nationella riktlinjer i arbetet mot prostitution 

och människohandel för sexuella 

ändamål 2010, Länsstyrelsen i Stockholms 

län. 

The Ministerial Declaration on European 

Guidelines for Effective Measures to Prevent 

and Combat Trafficking in Women for 

the Purpose of Sexual Exploitation (Hague, 

24-26 April 1997). 

Ref: Jari Kuosmanen m.fl. Prostitution i 

Norden TemaNord 2008:604 

SOU 2010:49, Förbud mot köp av sexuell 

tjänst- En utvärdering 1999-2008. 

Statens Offentliga Utredningar 2010. 

SOSFS 2006:12 (S) Socialstyrelsens allmänna 

råd om handläggning och dokumentation 

av ärenden som rör barn och unga. 

FN/UNODC, Global, 2008, Global Report 

on Trafficking in Human Beings. 

FN/UNODC, 2010,Trafficking in Persons 

to Europe for Sexual Exploitation. 

Kajsa Claude, 2010. ”Targeting The Sex 

Buyer. The Swedish Example: Stopping 

Prostitution And Trafficking Where It all 

Begins” Svenska Institutet. Sidan 7. 

Melissa Farley, Julie Bindel och Jacqueline 

M. Golding , 2009 ”Men Who Buys Sex”, 

Eaves, London. 

Cathy Zimmerman, Mazeda Hossain, Kate 

Yun, Brenda Roche, Linda Morison and 

Charlotte Watts Stolen Smiles - The physical 



Europe, 2006. 

Silber och Pines”Prostitution in 5: Countries: 

Violence and Post-Traumatic Stress 

Disorder”1981 PÅ ”Prostitution Research 

& Education

Handbok - Polisen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?