VIStidningen 2/2009

18
Cirkelledarutbildning på H
En ledares egenskaper Annika Elfstedt ledde i mars en cirkelledarkurs på Hagabergs Folkhögskola i
Södertälje. en punkt på dagordningen var att få klart för sig vilka egenskaper som gör en god cirkelledare.
I mars gick en cirkelledarutbildning
av stapeln på
Hagabergs folkhögskola i
Södertälje. Dryga tio VISare
hade samlats för att inspireras
till att lära och leda.
Kursledare under helgen var
Annika Elfstedt, som var
sträng i sin övertygelse om att
kurser i att handleda TSS-cirklar bör
hållas med enbart TSS. Först knorrade
en del av deltagarna men jag tror att
den gemensamma uppfattningen var
att det gick riktigt bra. Som Annika
Elfstedt sa när någon tyckte att det
var jobbigt… ”Det är ingen som har
sagt att det ska vara lätt. De som inte
kan teckna åt mig är handikappade”.
Skrivtolkning fanns dock på en liten
skärm för de som var i behov av det.
- Ja, varför ska vi hålla kurser i TSS?
Det är ju för att träna på att kommunicera,
inte träna på att läsa, sa Annika
och folk nickade instämmande.
Inga slingor ute
- Jag struntar i om ni tecknar rätt eller
fel. Om man tecknar så att den andra
parten förstår, vem kan klaga på det?
Annika berättade om sina egna erfarenheter
som kursledare. Om hur
hon, precis som med skrivtolkning,
även gärna avstod slinga på sina kurser.
Hon menar att om man träffar en
kompis ute så finns det ju i alla fall
inga slingor.
- Ska man träna kommunikation så
måste det vara som livet är. Blir det
fel så gör det ingenting. Om jag fick
pengar varje gång jag gjort bort mig
så skulle jag vara miljonär vid det här
laget, påpekade hon.
Hårda krav
Kursen utformades som ett slags
grupparbete. Kursledaren uppmanade
deltagarna att komma med förslag på
egenskaper som är viktiga att ha som
cirkelledare. Att kunna uppmuntra,
vara lyhörd, vara uppmärksam, vara
väl förberedd, kunna entusiasmera
och se individen, var några av de egenskaper
gruppen enades om.
- Har vi dessa krav på våra cirkelledare
är det inte konstigt om ingen vill
ställa upp, sa Annika.
Under kursen delades även olika typer
av deltagare in olika kategorier. Det
finns bland andra de som verkligen
vill lära sig och de som träffas endast
för att träna och hålla igång tecknandet,
menar Annika Elfstedt.
Varför vill vi då ha cirklar och kurser
i TSS? Flera skäl angavs. Som att det
är en form av gemenskap, ett sätt att
umgås, för att träna på att teckna, aktivera
medlemmarna och utveckla och
sprida tecken som stöd.
Diskussionen kring ledarens ämneskunskap
gick varm. Den generella
uppfattningen var nog att tröskeln för
att känna sig tillräckligt säker på sitt
eget kunnande i TSS för att kunna lära
ut, är stor. Annika replikerade dock:
- Ja men man bör göra fel, då vet man
att man har försökt. Vi kan aldrig lära
andra att teckna, vi kan bara visa hur.
Då ledarens roll diskuterats gick samtalet
vidare in på deltagarens roll. En
deltagare bör vara aktiv, intresserad,
känna ett gruppansvar, ett eget ansvar,
vara närvarande och påverka undervisningen.
Problem i grupp
Men vem kan i alla lägen uppfylla
alla dessa och i en grupp uppstår
gärna ”problem”. Det hade både Annika
Elfstedt och några av deltagarna
i kursen erfarit. Några av de vanligaste
problemen kunde vara att det blev
grupperingar inom gruppen, att kunskapsnivåerna
är väldigt olika, att det
uppstår diskussioner som stör undervisningen
och att ambitionsnivån ofta
var olika. Summan av kardemumman
var att det inte finns några enkla lösningar
utan att lyhördheten hos ledaren
måste finnas med och att problem
VIS 2/2009