Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen
Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen
Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Forskningsläge<br />
Redan under 1500-talet initierade Gustav Vasa<br />
släktutredningar för att få grepp om frälsets rusttjänst<br />
och ursprunget till frälsets omfattande godsinnehav Efter<br />
kungens hovgenealog, Rasmus Ludvigsson (1540-90), är<br />
ett 20-tal släktböcker bevarade på Riksarkivet (RA)<br />
Biskop Hans Brask författade en släktbok mellan åren<br />
1512-14 innehållande genealogier, samt uppgifter om<br />
vapen och tinkturer, dvs färgsättningen av vapnen Under<br />
1600-talet skrev Peder Månsson Utter (Ludvigssons<br />
efterträdare på RA) bland annat COLLECTANEA GENEALOGICA<br />
(vapenbeskrivningar och tinkturer) Sophie Brahe och<br />
Lisbet Bryske i Danmark och Margareta Grip i Sverige är<br />
några exempel på kvinnor som dokumen-terade adliga<br />
släkt- och vapenböcker De författade omfattande manuskriptsamlingar<br />
med åtskilliga medeltidsvapen<br />
När 1626 års riddarhusordning trädde i kraft fick adeln<br />
ett eget hus i Stockholm, Riddarhuset Det är den svenska<br />
adelns ’’fackliga’’ organ som förvaltar fastigheter och<br />
donationsfonder samt ger stöd åt genealogisk forskning<br />
Forskningen inom heraldik och genealogi är<br />
omfattande då mycket möda läggs ner för att följa släkter<br />
bakåt i tiden för att fastställa genealogiska samband<br />
Tidigare forskning inom detta uppsats-område har jag<br />
inte funnit, därmed inte sagt att det inte finns<br />
Alsnö stadga införs<br />
Sverige omfattade under medeltiden huvudsakligen<br />
Götaland och Svealand men inte Blekinge, Bohuslän,<br />
Halland, Härjedalen, Jämtland och Skåne Expansionen<br />
i sydvästra Finland hade inletts <br />
1279 tillkom Alsnö stadga, vilken bland annat innebar<br />
en nyorganisa-tion av krigsväsendet Stadgan innebar<br />
även att mindre och medelstora jordägare genom<br />
rusttjänst kunde vinna frälse och frihet från skatt, något<br />
som tidigare hade varit förbehållet gamla hövdinge- och<br />
stormannaätter Fördelen med ett tungt beväpnat<br />
ryttarfölje var att det var lättrörligt och snabbt kunde<br />
sättas in mot fiendens flanker och rygg samt kunde<br />
operera över relativt stora områden<br />
"Den som ville ha sitt gods frälst, oavsett om denne var riddare<br />
eller sven skall ha en 40 marks häst, sadel och fullfärdig hjälm<br />
och fulla vapen på kropp och ben, inte undantaget av allt det,<br />
som en god man behöver för att strida med"<br />
Redan i de äldsta urkunderna kan konstateras en<br />
rangskala inom frälset Ärkebiskopen fick rida med 40<br />
hästar, biskopar och kungens ämbetsmän 30, rådsherrar<br />
12, riddare 8, riddares vederlikar 6, och lågfrälsemän 3<br />
För att inte stor-männen skulle kunna utgöra en oönskad<br />
maktfaktor och hot mot kungen begränsades storleken<br />
på ryttarföljena <br />
Vapnet en identifikation<br />
När deltagarna i det första korståget passerade Bysans<br />
1097 beskrev Anna Komnenas (1083–1148), dotter till den<br />
bysantinske kejsaren Alexios I Komnenos, riddarna och<br />
deras utrustning<br />
Sköldarna sades på framsidan vara blanka och utan<br />
dekorationer Vid det andra korståget ca 50 år senare hade<br />
riddarna individuella vapen målade på sköld och<br />
rustning och detta bruk spreds snabbt över Europa Under<br />
första hälften av 1100-talet infördes den slutna<br />
hjälmen vilken gjorde att en fullt utrustad riddare inte<br />
Johanna Arnell-Hellström: Fabeldjur i svensk medeltida heraldik<br />
Draken inom en stjärna från 1238 är troligen<br />
“prinsessan” Helena Sverkersdotters vapen, möjligen<br />
hennes man Sune Ebbesson Oavsett vem som förde<br />
vapnet är det den äldsta svenska heraldiska<br />
avbildningen av en drake, eller ska det vara en<br />
lindorm<br />
kunde skiljas från en annan, varken på kort eller långt<br />
håll<br />
Vapnet var främst till för identifikation och därför skulle<br />
det vara enkelt och tydligt<br />
Skölden kunde prydas av antingen allmänna eller<br />
heraldiska figurer Den allmänna bilden kunde vara vad<br />
som helst, djur, föremål, växt etc och stiliserades så att de<br />
mest karaktäristiska dragen framhävdes<br />
En allmän figur kan i princip vara vilket djurart eller<br />
typ av föremål som helst, men bestämda föremål eller<br />
djur kan inte användas Kravet är att bilden går att känna<br />
igen och kan beskrivas med ord<br />
Den heraldiska bilden eller häroldsbilden var<br />
uppbyggd av färgfält och linjer Linjer som avgränsar<br />
ytor från varandra kallas skuror, förutom den raka skuran,<br />
finns ett antal varianter<br />
På vapensköldar med djur är det vanligast är att djuret<br />
står på bakbenen med det högra bakbenet placerat framför<br />
det vänstra i sidled och höger framben eller framtass<br />
utsträckt högre upp i luften än det vänstra Det krigiska<br />
ursprunget föreskriver att djur och fabeldjur skall se<br />
hotfulla ut med uppspärrat gap och utfällda klor<br />
Inom heraldiken menar man med höger och vänster<br />
det som är höger och vänster för sköldens bärare Ett<br />
heraldiskt djur är högervänt om inte beskrivningen inte<br />
anger motsatsen Om vapnet används som flagga vänder<br />
1:2006 <strong>Sju</strong> <strong>Härolder</strong> 11
Change language