13.09.2013 Views

Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen

Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen

Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Johanna Arnell-Hellström: Fabeldjur i svensk medeltida heraldik<br />

djuret nosen mot stången Ett vänstervänt djur kallas<br />

flyende, ett exempel på detta är lejonet i Göteborgs stads<br />

vapen<br />

<strong>Heraldiska</strong> färger<br />

Inom den klassiska heraldiken förekommer färgerna rött,<br />

blått, svart och grönt samt purpur som beteckning för<br />

furstlig rang Metall-färgerna guld och silver kan återges<br />

med gult och vitt<br />

Huvudregeln är att färg inte läggs vid färg eller metall<br />

vid metall En röd sköld med ett lejon i guld är syns<br />

bättre på avstånd än en sköld i silver med ett lejon i guld<br />

Det är vanligt att vapen innehåller symboler för<br />

åtråvärda egenskaper Vapen verkar till en början självtagna,<br />

men under senare delen av medeltiden fick<br />

kungamakten mer inflytande i dessa frågor Enligt Knud<br />

Prange var det under medeltiden mannen som adlade<br />

vapnet och inte enbart kungen som adlade mannen<br />

Känslan för heraldik och den heraldiska smaken har<br />

enligt Prange varit på nedgång från slutet av medeltiden<br />

fram till början av 1900-talet<br />

"Förfallet" yttrar sig i att vapnen med tiden utvecklade<br />

mer eller mindre överflödiga symboler och attribut<br />

Orsaken var att vapnen inte längre användes i strid och<br />

det var därför inte nödvändigt att de var tydliga och lätta<br />

att identifiera <br />

Rätten till ett vapen<br />

Ett vapen utgjorde en samman-hållande bildsymbol för<br />

en familj, släkt eller ätt, men ett vapen kunde även verka<br />

särskiljande inom släkten För att markera en viss individ,<br />

annan ättegren, sidolinje, eller adoption inom en släkt<br />

kunde en brisyr, mindre förändring, av släktvapnet göras<br />

Att personer tillhör samma ätt är inget kriterium för att<br />

de för samma vapen <br />

Oäkta barn till riddare kunde för att visa sitt ursprung<br />

få föra en bastardsträng i sitt vapen Bastard-sträng är en<br />

heraldisk term för ett tecken som anger illegitim börd<br />

Denna sträng kan vara utformad som en smal linje<br />

diagonalt över inne-hållet i en vapensköld och är vanlig<br />

inom fransk heraldik För en illegitim son till en kunglig<br />

person var bastardsträngen en statussymbol<br />

Inom ätten Thott finns ett belägg för att oäkta sonen till<br />

riddaren Axel Pedersen 1390-1447 fick föra faderns vapen,<br />

men i tinkturerna svart/vitt (silver) Oäkta sonen till<br />

riddaren och riksrådet Oluf Axelsson 1414-64 fick sina<br />

farbröders tillstånd att föra deras fäders vapen <br />

Definitionen av Fabeldjur<br />

Fabeldjur kan vara dels männi-skodjur, delvis djur, delvis<br />

människa som harpya (örn med kvinnohuvud), kentaur<br />

(hästkropp med människo-huvud) och melusin (kvinna<br />

med delad fiskstjärt, dels odjur eller monster, sammansatt<br />

av två olika djurarter som basilisken (tupp med ormstjärt),<br />

enhörning (häst och get) och grip (lejon och örn) Djur<br />

med övernaturliga egenskaper vilka förekommer i<br />

traditionella sagor kan också kallas fabeldjur Exempel<br />

på dessa är bäckahäst, troll och varulv<br />

I fabeldjur kombineras de olika drag som symboliserar<br />

skapelsens outnyttjade möjligheter Ofta är fabeldjuren<br />

sinnebilder för kaos eller för naturens skrämmande<br />

krafter Skräckinjagande vidunder symboli-serar ofta de<br />

onda krafterna i världen eller i människans egen natur<br />

De fabeldjur och monster som under medeltiden antogs<br />

12 <strong>Sju</strong> <strong>Härolder</strong> 1:2006<br />

Sigillet för riddaren och riksrådet Folke Jonsson till<br />

Fånö (Aspenäs-ätten, även kallad blå-ätten) visar<br />

en lejonörn, ett av de första beläggen på ett<br />

heraldiskt skapat djur Sigillet är känt från 1312<br />

leva i den kända och kristna världens otill-gängliga<br />

utkanter uppfattades som Guds sanna skapelser och man<br />

tog deras existens för given Varelserna var symboler för<br />

det främmande i dessa områden Deras existens var<br />

exempel på Herrens visa och out-grundliga vägar <br />

På HEREFORDKARTAN från 1280 (förvarad i katedralen i<br />

Hereford) kan man se de då kända världsdelarna, Afrika,<br />

Asien och Europa och de varelser som levde där då I<br />

Afrikas östra delar fanns kentaurer, noshörningar och<br />

enhörningar samt människor med en fot, utan huvud<br />

eller som gick på alla fyra I Asien fanns flygande<br />

salamandrar och drakar <br />

Både världskartor och geografiska texter hävdade att<br />

Afrika söder om medelhavskusten var att betrakta<br />

närmast som obeboeligt, särskilt gällde detta trakterna<br />

närmast den brännheta ekvatorn Att medeltidens lärde<br />

placerade monster i Afrika, Asien och på hypotetiska<br />

konti-nenter berodde i allmänhet på att det okända låg<br />

så långt bort att det i praktiken var omöjligt att skaffa god<br />

information om det<br />

Fabeldjurens existens fastställdes i en mängd böcker<br />

och skrifter, många författade av kyrkofäder eller andra<br />

auktoriteter<br />

ALEXANDERROMANENS första kända version dök upp ca<br />

200 fKr i Alexandria Denna roman sades vara skriven<br />

av Alexander den Store, som bevisligen varit i Indien<br />

Under medeltiden blev denna roman mycket populär och<br />

översattes till flera språk Ett 80-tal versioner på 35 språk<br />

är kända, varav en svensk verstolkning från 1380 I denna<br />

roman skrivs om fågel Fenix i Arabien som förstörde sig<br />

själv i eld vart 500:e år varefter en ny Fenix genast reste<br />

sig ur askan Det äldsta natur-vetenskapliga verket anses<br />

vara Plinius den äldres Naturhistoria, Historia Naturalis

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!