Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen
Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen
Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Johanna Arnell-Hellström: Fabeldjur i svensk medeltida heraldik<br />
djuret nosen mot stången Ett vänstervänt djur kallas<br />
flyende, ett exempel på detta är lejonet i Göteborgs stads<br />
vapen<br />
<strong>Heraldiska</strong> färger<br />
Inom den klassiska heraldiken förekommer färgerna rött,<br />
blått, svart och grönt samt purpur som beteckning för<br />
furstlig rang Metall-färgerna guld och silver kan återges<br />
med gult och vitt<br />
Huvudregeln är att färg inte läggs vid färg eller metall<br />
vid metall En röd sköld med ett lejon i guld är syns<br />
bättre på avstånd än en sköld i silver med ett lejon i guld<br />
Det är vanligt att vapen innehåller symboler för<br />
åtråvärda egenskaper Vapen verkar till en början självtagna,<br />
men under senare delen av medeltiden fick<br />
kungamakten mer inflytande i dessa frågor Enligt Knud<br />
Prange var det under medeltiden mannen som adlade<br />
vapnet och inte enbart kungen som adlade mannen<br />
Känslan för heraldik och den heraldiska smaken har<br />
enligt Prange varit på nedgång från slutet av medeltiden<br />
fram till början av 1900-talet<br />
"Förfallet" yttrar sig i att vapnen med tiden utvecklade<br />
mer eller mindre överflödiga symboler och attribut<br />
Orsaken var att vapnen inte längre användes i strid och<br />
det var därför inte nödvändigt att de var tydliga och lätta<br />
att identifiera <br />
Rätten till ett vapen<br />
Ett vapen utgjorde en samman-hållande bildsymbol för<br />
en familj, släkt eller ätt, men ett vapen kunde även verka<br />
särskiljande inom släkten För att markera en viss individ,<br />
annan ättegren, sidolinje, eller adoption inom en släkt<br />
kunde en brisyr, mindre förändring, av släktvapnet göras<br />
Att personer tillhör samma ätt är inget kriterium för att<br />
de för samma vapen <br />
Oäkta barn till riddare kunde för att visa sitt ursprung<br />
få föra en bastardsträng i sitt vapen Bastard-sträng är en<br />
heraldisk term för ett tecken som anger illegitim börd<br />
Denna sträng kan vara utformad som en smal linje<br />
diagonalt över inne-hållet i en vapensköld och är vanlig<br />
inom fransk heraldik För en illegitim son till en kunglig<br />
person var bastardsträngen en statussymbol<br />
Inom ätten Thott finns ett belägg för att oäkta sonen till<br />
riddaren Axel Pedersen 1390-1447 fick föra faderns vapen,<br />
men i tinkturerna svart/vitt (silver) Oäkta sonen till<br />
riddaren och riksrådet Oluf Axelsson 1414-64 fick sina<br />
farbröders tillstånd att föra deras fäders vapen <br />
Definitionen av Fabeldjur<br />
Fabeldjur kan vara dels männi-skodjur, delvis djur, delvis<br />
människa som harpya (örn med kvinnohuvud), kentaur<br />
(hästkropp med människo-huvud) och melusin (kvinna<br />
med delad fiskstjärt, dels odjur eller monster, sammansatt<br />
av två olika djurarter som basilisken (tupp med ormstjärt),<br />
enhörning (häst och get) och grip (lejon och örn) Djur<br />
med övernaturliga egenskaper vilka förekommer i<br />
traditionella sagor kan också kallas fabeldjur Exempel<br />
på dessa är bäckahäst, troll och varulv<br />
I fabeldjur kombineras de olika drag som symboliserar<br />
skapelsens outnyttjade möjligheter Ofta är fabeldjuren<br />
sinnebilder för kaos eller för naturens skrämmande<br />
krafter Skräckinjagande vidunder symboli-serar ofta de<br />
onda krafterna i världen eller i människans egen natur<br />
De fabeldjur och monster som under medeltiden antogs<br />
12 <strong>Sju</strong> <strong>Härolder</strong> 1:2006<br />
Sigillet för riddaren och riksrådet Folke Jonsson till<br />
Fånö (Aspenäs-ätten, även kallad blå-ätten) visar<br />
en lejonörn, ett av de första beläggen på ett<br />
heraldiskt skapat djur Sigillet är känt från 1312<br />
leva i den kända och kristna världens otill-gängliga<br />
utkanter uppfattades som Guds sanna skapelser och man<br />
tog deras existens för given Varelserna var symboler för<br />
det främmande i dessa områden Deras existens var<br />
exempel på Herrens visa och out-grundliga vägar <br />
På HEREFORDKARTAN från 1280 (förvarad i katedralen i<br />
Hereford) kan man se de då kända världsdelarna, Afrika,<br />
Asien och Europa och de varelser som levde där då I<br />
Afrikas östra delar fanns kentaurer, noshörningar och<br />
enhörningar samt människor med en fot, utan huvud<br />
eller som gick på alla fyra I Asien fanns flygande<br />
salamandrar och drakar <br />
Både världskartor och geografiska texter hävdade att<br />
Afrika söder om medelhavskusten var att betrakta<br />
närmast som obeboeligt, särskilt gällde detta trakterna<br />
närmast den brännheta ekvatorn Att medeltidens lärde<br />
placerade monster i Afrika, Asien och på hypotetiska<br />
konti-nenter berodde i allmänhet på att det okända låg<br />
så långt bort att det i praktiken var omöjligt att skaffa god<br />
information om det<br />
Fabeldjurens existens fastställdes i en mängd böcker<br />
och skrifter, många författade av kyrkofäder eller andra<br />
auktoriteter<br />
ALEXANDERROMANENS första kända version dök upp ca<br />
200 fKr i Alexandria Denna roman sades vara skriven<br />
av Alexander den Store, som bevisligen varit i Indien<br />
Under medeltiden blev denna roman mycket populär och<br />
översattes till flera språk Ett 80-tal versioner på 35 språk<br />
är kända, varav en svensk verstolkning från 1380 I denna<br />
roman skrivs om fågel Fenix i Arabien som förstörde sig<br />
själv i eld vart 500:e år varefter en ny Fenix genast reste<br />
sig ur askan Det äldsta natur-vetenskapliga verket anses<br />
vara Plinius den äldres Naturhistoria, Historia Naturalis