Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen

Johanna Arnell-Hellström: Fabeldjur i svensk medeltida heraldik
Birger Filipsson, känd 1276, (avrättad 1280) förde ett
örnlejon (A) (överdel örn, underdel lejon) i skölden
Riddaren Bengt Jonsson, känd 1352-74 och hans bror Ulf
Jonsson, även han riddare, känd 1356-93, förde båda en
förenklad variant av lejonörnen (AA)
Djäkn, Lydekasönernas ätt (A) Denna ätt var bosatt i
Finland men ägde två gods i Östergötland Ätten är känd
genom Lydeke Olofsson 1456-85 vilken verkade som
väpnare, häradshövding och underlagsman Skölden
pryds av en knäböjande munk med rovfågelhuvud, i
adorant-ställning, vilket innebär att en person ber inför
Jesus, Maria eller ett helgon Adoration betyder
ursprungligen bruket att falla ned på sitt ansikte och visa
vördnad
Fånöätten (A) var en uppländsk stormannaätt med
flera godsinnehav i Uppland och Södermanland
Domaren Johan Karlsson, känd 1274, avrättad 1280 är
den förste i släkten som för en lejonörn i skölden
Riddaren Joar Johanssons (AA) vapen, känt 1230,
tillhör ett av de tidigast belagda stor-mannavapnen i
Sverige Denne riddare förde en lejon-örn med tupphuvud
följt av en molett (sporrklinga)
Dubbelörn/tvehövdad örn (A) Hans Evertsson,
väpnare och borgmästare i Västerås var känd mellan
1455-73
Lejonet, djurens konung
Det äldsta och vanligaste djurmotivet inom heraldiken
är lejonet Ett lejon som vänder ansiktet mot betrakt-aren
kallas leopard Englands första vapen med tre gyllene
lejon på en röd sköld förekom på det stora sigill som
präglades för Rickard Lejon-hjärta ca 1195
Lejonet, djurens konung, är en av de vanligaste djursymbolerna
för mod, snabb-het, styrka, makt och majestät
inom heraldiken I den kristna konsten står ett lejon som
slåss med en drake för det goda som slåss med det onda
medan ett lejon när det håller en människa eller ett lamm
i klorna symboliserar det onda
Den beskrivning som Physiologus ger av lejonet fick
stor genomslagskraft i Europa under medeltiden Enligt
Physiologus har lejonet tre egenskaper "När han överstiger
ett berg och lukten av jägare når honom, så döljer han sina spår
med svansen, för att jägaren icke skola märka dem, finns honom
på hans läger och fånga honom Den andra egenskapen: när en
lejoninna föder fram sin unge så är den död, då bevakar
lejoninnan sin unge tills dess fadern på tredje dagen kommer,
blåser i hans näsa och reser upp honom Den tredje egenskapen:
Alltid när han sover, vakar hans ögon När han stiger på bladet
av det träd som kallas stenek, förstenas hans kropp och han blir
stående utan att kunna röra sig Lejoninnan får en unge, som
dock sönderriver sin moders liv den födes och på så sätt kommer
fram Om man smörjer in sig med njurfett av lejon och sedan
går omkring bland djur, så närma det sig ej När han river ett
djur, så äter han det ej Lukten av ett lejon är mycket stinkande"
Att lejonungar föds döda och inte vaknar till liv förrän
deras far andas liv i dem efter tre dagar gjorde lejonet till
en symbol för uppståndelsen Lejonet blev en sinnebild
för vaksamhet då det vakade när det sov och ansågs vara
en idealisk väktare vid kyrkdörrar, gravar och monument
Örnen, fåglarnas konung
Örnen, fåglarnas konung, är näst efter lejonet den
vanligaste djursymbolen Den symboliserar liksom lejonet
gudomlighet, mod, tro, vaksamhet, seger, majestät och
makt - särskilt kejserlig sådan
18 Sju Härolder 1:2006
Örnen helgades åt Zeus i Grekland och Jupiter i Rom
De romerska legionerna förde örnar i sina fälttecken och
de romerska kejsarna tog den som sitt speciella emblem
En dubbelhövdad örn som blickar åt öst och väst antogs
som det bysantinska eller östromerska rikets emblem
Physiologus beskrivning av örnen mer av moralisk
natur och visar ett kristet färgat ideal, vilket var syftet
med dylika bestiarier "Då örnen åldras och hans vingar
bliva tunga och hans ögons ljus oklart, så söker han sig en
källa med rent vatten, flyger så upp i luften, in i solens eter och
bränner bort sina vingar och sina ögons oklarhet, så nedstiger
han i källan och dyker däri tre gånger och genom denna kur,
blir han förnyad och åter ungdomlig Men i hans ögon är det
förhatligt att uppfostra och föda kycklingarna, så han driver
bort en av dem och kastar den ifrån sig Den andra behåller han
och föder den med stor möda Men en fågel kallad grå gam
låter inte den av örnen utkastade ungen omkomma, utan tar
den till sig, ger den styrka och föder upp den bland sina
kycklingar Örnarna ha flikiga vingar och äro mycket
skarpögda De älska också solstrålarna och ha skarpare blick
än alla andra fåglar som finnas Då örnen vill pröva sin maka,
om hon är en äktenskapsbryterska eller ej, så håller han
ungarna, när hon fött dem, mot solstrålarna Om deras blick är
fast som hans, låter han en av dem leva, men om deras blick
skadas, slår han ned på deras äktenskapsbryterska till moder
och kastar henne som oäkting ur redet Han vördas så av sina
ungar, att de, då han blir sjuk eller tung av ålder, tjänstvilligt
bära honom på sina vingar, dit han önskar"
I lejonörnen och örnlejonet kombineras liksom i gripen
lejonets egenskaper med örnens I sammansättningen
påminner lejonörnen om den mesopotamiska lejongripen,
men det är en lokal form förekommande i norden, utan
förbindelse med mesopotamisk bildtradition
Två evangelister
Lejonet och örnen är även symboler för två av
evangelisterna, Markus respektive Johannes Lukas och
Matteus symboliseras av en oxe respektive en människa
Dess symbolik hämtades från de väsen som förekommer
i Hesekiel 1:4-11 och Uppenbarelseboken 4:7-9
Lejonet är vilddjurens konung och står för stolthet,
kunglighet och uppståndelsen Människan, är den
synliga världens härskare, motsvarar Kristi mänsklighet
och inkarnation Oxen, kungen bland husdjuren, står för
styrka och offer och motsvarar Kristi lidande
Örnen är fåglarnas kung och står för värdighet, nåd,
gudomlighet och uppstigande i himlen
Lindormen
Ätten Snakenborg (HA och HA) ursprungligen från
Mecklenburg, känd genom Johan Snakenborg (känd
1218-55) och riddaren Gerhard Snakenborg känd 1229
Flera män i ätten verkade som hövitsmän eller fogdar på
rikets fästen i Västergötland och i Dalsland Riddaren
Heyne Snakenborg, ca 1366, ägde flera gods och gårdar i
Västergötland
Ormen är liksom draken en symbol för ondskan Det
är osäkert om kräldjuret på den snakenborgska
vapenskölden verkligen är en lindorm Enligt Raneke är
kräldjuret en orm I jämförelse med ormen i ätten Orms
vapen på sidan 403, Raneke, Band 1, framstår kräldjuret
i ätten Snakenborgs vapen mer draklikt än ormlikt Det
ser ut som en orm, men har öron och uppstående taggar
längs ryggraden Den typ av lindorm som förekommer i
sagor och folkvisor är ofta övernaturligt stor och ett