Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen
Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen
Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Verket utkom ca år 77 eKr och behandlar ämnen som<br />
geografi, botanik, zoologi, medicin bland mycket annat <br />
Physiologus inflytande<br />
En bok som legat till grund för många naturhistoriska<br />
verk är PHYSIOLOGUS Den är troligen skriven under 370talet<br />
eKr i Caesarea Palestinae<br />
Boken består av en samling berättelser skrivna på<br />
grekiska av indiskt, egyptiskt, syriskt och judiskt<br />
ursprung De korta berättelserna beskriver det verkliga<br />
eller antagna utseendet och egenskaperna hos djur, växter<br />
och stenar Varje berättelse inleds med ett stycke ur bibeln,<br />
sedan följer en beskrivning av föremålet och sist kommer<br />
en allegorisk utläggning av densamma<br />
Översättarna lade till eller uteslöt delar av den eller<br />
missförstod den vilket ledde till att flera versioner<br />
uppstod De syriska och etiopiska översättningarna anses<br />
vara de mest fullständiga Physiologus användes till en<br />
början av kyrkofäder som källa för studier i naturvetenskap<br />
och som en exempelsamling Genom<br />
översättningar till engelska, franska och tyska blev boken<br />
under medeltiden folkets egendom<br />
Den översättning UB har är gjord från en syrisk text<br />
från 600-talet, utgiven på tyska av K Ahrens 1892<br />
Bibelorden saknas i denna version vilket av Ahrens<br />
förklaras med att boken skulle användas som lärobok i<br />
naturvetenskap <br />
Medeltidens lärde förenade kunskapen i PHYSIOLOGUS<br />
med avsnitten om djur i Isidorus av Sevillas ETYMOLOGIAE,<br />
något som från och med 900-talet resulterade i skrivandet<br />
av bestiarier Bestiarier är böcker i naturlära, som utöver<br />
biologin också försöker beskriva den icke levande<br />
naturen men som även innehåller moraliska värderingar<br />
där varningar för kätteri och uppmaningar till avhållsamhet<br />
och kyskhet överväger<br />
Bestiarierna var under medeltiden nästan lika<br />
utbredda som bibeln Ett bestiarium som fått en sär-skild<br />
betydelse i Sverige är DYALOGUS CREATURARUM OPTIME<br />
MORALIZATUS eller SKAPELSENS SEDELÄRANDE SAMTAL Det är<br />
den första bok som trycktes i landet (1483) och är som<br />
titeln antyder sedelärande samtal mellan olika varelser<br />
som: lejon, örnar, enhörningar, drakar, fiskar och en och<br />
annan grip Varje dialog är en kort berättelse om djur<br />
eller människors handlingar och resultatet därav<br />
Dialogen slutar med en hänvisning till bibeln och vilken<br />
lärdom man kan göra Boken tros vara skriven av en läkare<br />
vid namn Maynus de Mayneriis från Milano (d 1370)<br />
Förekomst av Fabeldjur på vapensköldar<br />
Enligt Raneke finns ca 1610 vapensköldar bevarade från<br />
medeltiden, fördelade på 1250 ätter eller släkter, boende<br />
mer eller mindre permanent inom nuvarande Sveriges<br />
gränser Hur många ätter som funnits inom dåvarande<br />
Sveriges gränser är vanskligt att fastställa då många ätter<br />
varit innehavare av gods och gårdar på båda sidor<br />
De ätter vilka bott inom dåvarande Sveriges gränser<br />
och fört ett fabeldjur som vapen redovisas grundligare<br />
på kommande sidor<br />
Majoriteten av de sköldar som pryds av fabeldjur finns<br />
inom kategorin allmänna bilder, A, (bilaga 1 och 2)<br />
Antalet allmänna bilder uppgår till 656 stycken vilket<br />
innebär att det är den största kategorin och utgör sköldemärken<br />
på 40,7procent av alla vapensköldar I första<br />
bandet av SVENSKA MEDELTIDSVAPEN finns på sidorna 39<br />
till 69 en enkel översikt över samtliga vapensköldar inom<br />
Johanna Arnell-Hellström: Fabeldjur i svensk medeltida heraldik<br />
Swandes fabeldjur som kombinerar en örn med en<br />
hund är ett nutida exempel på nyskapande<br />
sagodjursheraldik Teckning: Jan Raneke<br />
kategori A Fabelväsen återfinns på sidan 49 och dess<br />
antal uppgår till 22 stycken Dessa presenteras mer<br />
grundligt på sidorna 404 till 422 i samma bok Den enklare<br />
översikten stämmer inte helt och hållet med den<br />
grundligare presentationen<br />
Indelning i klasser<br />
I översikten på sidan 49 finns fyra ätter med grip som<br />
vapen, men i presentationen finns fem Likaså visas på<br />
sidan två ätter med panter som vapen, men endast en av<br />
dessa hör till kategori A, den andra är en sammansatt<br />
bild och hör till kategori HAA, i översikten på sidan 68<br />
Aspenäsätten återfinns två gånger på sidan 49, både med<br />
örnlejon och lejonörn I kategori A finns enligt Raneke 21<br />
ätter som för ett fabeldjur i skölden<br />
Fyra av dessa ätter använde vapensköldar vars motiv<br />
inte var fabeldjur Ätten Speckin II ifrån Västergötland<br />
(känd från 1400-talets början) för en vapensköld med oxes<br />
fram-kropp och en fiskstjärt Kaniken Jakob Stalder från<br />
Lund (känd 1399) för en vapensköld med en vargs<br />
framkropp och fiskstjärt Dessa båda vapensköldar är<br />
enligt beskrivningarna för-enade genom horisontal<br />
dimidation Detta innebär att två vapensköldar förenas<br />
genom att de klyvs, varefter främre halvan av den ena<br />
förenas med bakre halvan av den andra I dessa fall rör<br />
det sig om två sköldar som förenas och inte två djur<br />
Liknande delningar av vapensköldar finns i kategori<br />
HAA, med enkel häroldsbild med flera allmänna bilder<br />
1:2006 <strong>Sju</strong> <strong>Härolder</strong> 13