Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen
Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen
Sju Härolder - Svenska Heraldiska Föreningen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Johanna Arnell-Hellström: Fabeldjur i svensk medeltida heraldik<br />
På översikten av HAA-bilder, s 67, finns ätten Slaweka<br />
(känd 1367-68) vilken förde en vapensköld med ett lejons<br />
framkropp och fiskstjärt i horisontal dimidation Slaweka,<br />
Speckin II och Stalder borde rimligtvis återfinnas inom<br />
samma kategori då beskrivningen av deras vapen är<br />
identisk<br />
De två andra av de fyra är ätten Plata I eller von Platen<br />
främst bosatt i Småland, ursprungligen från nordvästra<br />
Rügen i Tyskland Denna ätt förde en vapensköld med<br />
två vingar med katthuvuden (känd från 1326) En<br />
liknande vapensköld fördes av Johan Knutsson (känd<br />
1292-1314), dominus i Östergötland Hans vapen var två<br />
vingar med örnhuvuden Även dessa båda vapenbilder<br />
är samman-satta och är inga fabeldjur Dessa båda<br />
vapensköldar borde kategoriseras som allmänna bilder i<br />
kom-bination, AA, dvs att motivet består av djur eller<br />
delar därav som kombinerats<br />
Förutom Jakob Stalder återfinns fyra ätter vilka levde<br />
och verkade i Danmark, inkluderat även Blekinge,<br />
Halland och Skåne Ätten Ulfeld är en av dessa och räknas<br />
till Danmarks äldsta adelsätter Stamfadern Strange blev<br />
1186 omnämnd för gåvor till Lunds domkyrka<br />
Medlemmarna i ätten Ulfeld förde från 1230 en vargörn i<br />
skölden <br />
Johannes Mus, känd 1417-20, ägde gods på Själland<br />
och i Halland och förde ett drakhuvud som vapen<br />
Magnus Scanong (Skanung I) de Scania, känd 1245-85,<br />
förde en panter i sitt vapen Peder Kruse, ärkebiskop i<br />
Lund (känd 1410-18), förde en grip i sitt vapen <br />
Från A till HAA<br />
Det finns sedan medeltiden bevarat 14 ätters vapen<br />
fördelade på 18 stycken vapensköldar inom kategori A<br />
I kategori AA, dubbel allmän bild eller allmänna bilder<br />
i kombination (bilaga 1), finns fyra vapen med fabeldjur<br />
eller fabelväsen fördelat på tre ätter (bilaga 3)<br />
I kategori HA finns fyra sköldar med fabelväsen fördelat<br />
på tre ätter På två av dessa sköldar finns gripar och på<br />
två av sköldarna finns lindormar eller jätteormar Då en<br />
av vapensköldarna är en brisyr för den yngre ätten Grip,<br />
redan räknad i kategori A är det två inte redan nämnda<br />
ätter I kategorin HAA finns en sköld med en panter <br />
Totalt förde 20 av 1250 ätter inom det dåvarande<br />
Sveriges gränser någon typ av fabeldjur eller fabelväsen<br />
som vapen och dessa ätter utgör 16% av det totala antalet<br />
ätter<br />
Bland det totala antalet vapensköldar, 1610, återfinns 26<br />
stycken med någon typ av fabeldjur och de utgör 16% av<br />
det totala antalet<br />
Draken<br />
Ätten Drake (A), lågfrälse ätt från Sunnerbo i Småland är<br />
tidigast känd genom Magnus Drake 1474-75 <br />
Folke Jarls ätt (AA), förde en drake, i en åttauddig<br />
stjärna, som vapen Denna ätt är en gren av<br />
Folkungaättens kungastam Inom Folkunga-ätten var det<br />
vanligt att uppta helt nya vapen för att särskilja olika<br />
individer och grenar inom ätten Draken på<br />
vapenskölden sägs vara en vendisk vapenbild från 1200talet<br />
som ätten upptog genom att Sune Folkesson 1237<br />
gifte sig med Elena eller Helena, dotter till Kung Sverker<br />
II (Karl Sverkersson) Folke Jarl är känd 1208 och var<br />
troligen kusin med Birger Jarl, riksföreståndare <br />
En drake kan vara en eller flerhövdad, två- eller fyrbent,<br />
bevingad med orm- eller fiskfjäll Ofta spyr draken eld<br />
14 <strong>Sju</strong> <strong>Härolder</strong> 1:2006<br />
eller etter (eter) Den kan flyga, simma, krypa och gräva<br />
sig fram under jorden och håller helst till på öde och<br />
otillgängliga platser<br />
Ormen kan liksom draken symbolisera vattendrag -<br />
floden som både ger och tar liv och som kräver ett offer för<br />
att uppföra sig<br />
Kometer och liknande himlafenomen ansågs under<br />
medeltiden vara flygande drakar<br />
Bevingade och flygande drakar hör inte till den äldsta<br />
traditionen i Norden På flera runstenar avbildas ormliknande<br />
odjur, utan vingar eller ben Motivet kan tolkas<br />
som Sigurds kamp med Fafner eller Tors kamp med<br />
Midgårdsormen Länge var den enda flygande drake i<br />
nordisk tradition Nidhögg I Hels rike (dödsriket) sägs<br />
den frossa på lik eller gnaga på världsträdet Yggdrasils<br />
rot<br />
God eller ond<br />
I Orienten är draken i allmänhet godsint och knuten till<br />
himlens krafter, medan den i Västerlandet är destruktiv<br />
och ond samt associeras med underjorden Drakar kan<br />
också vara väktare av skatter och portar som döljer<br />
hemliga kunskaper Kampen mot draken symboliserar<br />
de svårigheter som man måste övervinna för att nå fram<br />
till den sanna inre kunskapen och den är även en bild för<br />
kraftmätningen mellan ljuset och mörkret Drakdödaren<br />
besegrar ond-skans och mörkrets krafter i världen eller i<br />
sig själv<br />
Att befria en jungfru ur en drakes våld innebär att befria<br />
renheten och oskulden från ondskans fjättrar I den<br />
kristna tron jämställs draken med ormen och<br />
symboliserar den yttersta av ondskans krafter - Djävulen,<br />
den lede frestaren, men även, död, mörker, hedendom<br />
och kätteri<br />
Draken är attribut till helgon som Cado, Klemens av<br />
Metz, St: Göran (George), Margareta, Martha och<br />
Sylvester och aposteln Filip Även inom Sumerisk/<br />
semitisk tro står draken för fienden och ondskans krafter<br />
Romarna antas ha övertagit drakbanéret från Dacien<br />
under 100-talet e Kr Varje större enhet, kohort, i den<br />
romerska armén förde ett drakbanér Banerets bärare<br />
kallades draconarius Via de oriental-iska trupperna i<br />
tjänst hos romerska armén upptog Wales den röda draken<br />
i sin flagga <br />
Hjälten och draken<br />
Flera legender om hjältens kamp med odjuret har sin<br />
ursprung i trakterna kring östra Medelhavskusten<br />
En av dessa legender är om St: Göran och draken Den<br />
uppträder för första gången under 1100-talet Göran blev<br />
officer i den romerska armén och kristen Då kejsar<br />
Diocletianus (284–305 e Kr) beordrade en förföljelse av<br />
de kristna vägrade Göran att lyda och blev efter lång tortyr,<br />
under vilken han inte yttrat ett ord, halshuggen 303 e Kr<br />
Under tidig medeltid dyrkades St Göran som<br />
soldaternas helgon och beskyddare Dels hade Göran<br />
varit officer och dels hade han stått emot andligen mot<br />
världens furste, den romerske kejsaren vilken var de<br />
kristnas värste fiende tills Konstantin den store gjorde<br />
kristen-domen till statsreligion i början av 300-talet eKr<br />
Ärkeängeln Michael kunde träda i Guds ställe som<br />
drakdödare För att göra likheterna mellan St Göran och<br />
ärkeängeln Michael större lades kampen mellan draken<br />
och St: Göran in som en symbol för godhetens seger över<br />
det onda
Change language