Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Verksamhets & årsredovisning 2003<br />
TEMA DIAKONI
VERKSAMHETS & ÅRSREDOVISNING 2003<br />
Ansvarig utgivare: Barbro Pettersson, kyrkorådets ordförande<br />
Redaktion: Anders Roos, Bo Wetterström och Iréne Bond<br />
Grafisk form: Johan Wessel<br />
Fotografier: Johan Wessel<br />
Tryckeri: Blomberg & Janson Offsettryck AB<br />
Svenska kyrkan Sollentuna<br />
Box 13, 191 21 Sollentuna<br />
Tel: 08-505 513 00<br />
Fax: 08-505 513 19<br />
E-post: sollentunaforsamling@svenskakyrkansollentuna.com<br />
www.svenskakyrkansollentuna.com
Innehåll<br />
4 Diakoni – församlingens hjärta<br />
och om att inte alltid räcka <strong>till</strong><br />
6 Livscentrum – en plats<br />
för många<br />
10 Psykolog i församlingen<br />
– därför…<br />
13 Kyrkans familjerådgivning<br />
– ett kristet alternativ<br />
14 Samtal i olika former<br />
16 Samtalsgrupp för sörjande<br />
17 Samtal i sorgen, hemma<br />
och på kyrkogården<br />
20 Människan i kris och katastrof<br />
22 Diakonigrupper – en del går<br />
på räls, andra trevar<br />
24 Diakoni i gudstjänsten<br />
25 Andakter och hembesök<br />
28 Pengar ger inte lycka i sig, men<br />
är nödvändiga för ett bra liv<br />
29 Enastående läger – andrum<br />
<strong>till</strong>sammans med barnen för<br />
ensamstående föräldrar<br />
30 Diakoni bland ungdomar<br />
32 Internationell diakoni<br />
36 Jourhavande medmänniska<br />
37 Att arbeta med hjärtat – utan lön<br />
38 Statistik<br />
Årsredovisning:<br />
40 Förvaltningsberättelse<br />
41 Flerårsöversikt<br />
42 Resultaträkning<br />
43 Balansräkning<br />
45 Kassaflödesanalys<br />
46 Noter<br />
50 Driftredovisning
Diakoni – församlingens hjärta<br />
och om att inte alltid räcka <strong>till</strong><br />
AV ANDERS ROOS, PROST<br />
Jag minns ett par filmer från<br />
den tid då vi i kyrkan, på ett<br />
mycket mera aktivt och fritt<br />
sätt än som nu sker, sökte<br />
efter nya språk och nya vägar<br />
för evangeliet. Den ena filmen handlade<br />
om en konfirmand som var lite strulig och<br />
som trasslade <strong>till</strong> snart sagt varje relation, i<br />
synnerhet med de vuxna. Det hände både<br />
det ena och det andra. Hans kompisar<br />
önskade sig presenter och fick. Den ena<br />
finare än den andra. Själv visste han inte<br />
vad – men önskade sig. Då dagen för konfirmationen<br />
kom fick han en enda sak – en<br />
nyckel. Nyckeln <strong>till</strong> ett skåp fullt av verktyg.<br />
Där fanns allt man behövde för att<br />
reparera och <strong>till</strong>verka. Där fanns vassa och<br />
livsfarliga verktyg som nu var hans. Plötsligt<br />
fick grabben känna att han var sedd, att<br />
han var upprättad, att han var någon man<br />
räknade med. Han blev <strong>till</strong> – nyskapad.<br />
I DEN ANDRA FILMEN fanns en kristusbild<br />
som var trasig. Kristus hade inga armar.<br />
Inga armar att sträcka ut <strong>till</strong> hjälp,<br />
inga att omfamna med eller att trösta med.<br />
På olika vägar fördes filmen fram <strong>till</strong> att tala<br />
om våra armar som Kristi armar. Det fanns<br />
inga andra, men våra var de enda som skulle<br />
finnas. De räckte både <strong>till</strong> människor alldeles<br />
in<strong>till</strong> och <strong>till</strong> dem som var långt borta.<br />
Armar som både kunde lyfta, smeka, trösta,<br />
ge <strong>till</strong>rättavisning och uppmuntran. Armar<br />
att växa i.<br />
Kyrkoordningen för Svenska kyrkan beskriver<br />
diakoni som en del av församlingens<br />
grundläggande uppgift. De personer som är<br />
speciellt vigda för denna tjänst, diakonerna,<br />
har ett ansvar att göra kärlekens gärningar,<br />
särskilt mot utsatta människor. Uppgifterna<br />
varierar beroende på de lokala sociala behoven<br />
och församlingarnas strukturer och diakonala<br />
prioriteringar. …Varhelst det finns<br />
mänsklig nöd är det diakonernas kallelse att<br />
ingripa och inspirera andra att ta ansvar.<br />
(KO Inledningen <strong>till</strong> 7. avd.)<br />
KANSKE ÄR BILDERNA I filmen goda<br />
illustrationer på vad det kan handla om och<br />
hur mycket det kan handla om. Man skulle<br />
nog också kunna tala om diakoni som en<br />
kristenkärlek utan tanke på att få något<br />
igen, en kärlek och omsorg som är villkorslös.<br />
Det betyder absolut inte att den är<br />
menlös och förhoppningsvis inte heller meningslös.<br />
I församlingens målskrivning har<br />
vi formulerat:<br />
Församlingens diakoni skall<br />
möta människor, vara lyhörda för deras<br />
nöd och vara en röst för de svaga<br />
avslöja och påtala sociala orättvisor och<br />
orättfärdiga strukturer<br />
vara ett barmhärtighetens tecken<br />
skapa mötesplatser för kristen växt och<br />
mognad<br />
NÄR VI PÅ FÖLJANDE SIDOR beskriver<br />
en liten del av allt det som görs inom församlingens<br />
diakoni blir bilden lika brokig<br />
som samhället är. Samtidigt fylls vi av dels<br />
en förundran över att allt detta skall behövas<br />
i ett samhälle som kallas välfärdssamhälle,<br />
dels en känsla av o<strong>till</strong>räcklighet. Det<br />
finns så många fler som ropar och så mycket<br />
mera som kunde göras.<br />
Samtidigt vet och tror vi att det som görs<br />
både av diakoner och andra i församlingen,<br />
många gånger genom frivilliga och ideella<br />
insatser, handlar om det innersta i evangeliet:<br />
Kristi kärlek <strong>till</strong> en sargad värld. På något<br />
sätt handlar det om församlingens –<br />
och hela kristenhetens hjärta. En puls som<br />
slår för unga och gamla, friska och sjuka,<br />
kvinnor och män, fattiga och rika, en kraftig<br />
puls som når långt in i de innersta, mörkaste<br />
och mest torftiga vrårna i samhället<br />
men också långt utanför församlingens,<br />
landets, kyrkans och trons gränser. Det är<br />
en puls som slår kraftigast i samverkan med<br />
många andra goda krafter i samhället.<br />
DIAKONIN ÄR GRÄNSLÖS och därför så<br />
svår. Diakonin möter människor i utsatta<br />
lägen och kräver därför specialkunskaper<br />
om människor, samhälle, ekonomi och tro.<br />
Diakoni handlar om så mycket och behöver<br />
därför många medarbetare av olika slag och<br />
med olika kompetenser. Diakonin ser så<br />
mycket nöd och orättfärdiga strukturer som<br />
vi inte orkar med eller kan hjälpa eller förändra<br />
och därför har vi ofta dåligt samvete<br />
– för att vi vill, men inte alltid räcker <strong>till</strong>.<br />
Men framför allt är diakoni att leva i<br />
Kristus och att vara hans armar i en värld<br />
som trots allt är fylld av skönhet och glädje<br />
som skall flöda över <strong>till</strong> dem som inte har<br />
det som vi har fått. Allra skönast blir det<br />
när människor blir upprättade och får växa<br />
<strong>till</strong> det de är ämnade att vara: Guds avbild.<br />
Kristus, hjälp oss att vara ditt svar <strong>till</strong> dem,<br />
som saknar vad vi äger i överflöd.<br />
Hjälp oss att höra det rop som du har hört.<br />
förstå den nöd som du har förstått<br />
tjäna den mänsklighet som du har tjänat.<br />
(ur en bön av Olof Hartman)<br />
5
Livscentrum –<br />
en plats för många<br />
AV TORD ERSHAMMAR, PRÄST<br />
Jag är på jakt efter ett café.<br />
Det lär ligga någonstans nära<br />
stationen vid Sollentuna<br />
centrum.<br />
Efter ett vilset letande ser<br />
jag caféskylten mitt i gatan, oroväckande<br />
nära begravningsbyrån. Efter denna diskreta,<br />
men nyttiga, påminnelse om människans<br />
förgänglighet känns det bra att gå<br />
vidare mot ”Livscentrum”, som det står i<br />
stor skrift över entrén <strong>till</strong> caféet.<br />
Väl inne upptäcker jag att här finns<br />
många rum med plats för många. Först får<br />
jag ögonen på familjerådgivningen. Jag vet<br />
att det är många som söker sig hit, tyvärr<br />
oftast alldeles för sent. Det är ont om familjerådgivare<br />
i vårt land och kön kan bli<br />
lång. Bra att Svenska kyrkan Sollentuna har<br />
en sådan! När nu kyrkan viger så många är<br />
det då inte självklart att också ställa upp när<br />
det krisar i relationen?!<br />
Kaffedoften drar mig vidare in i caféet.<br />
Här är det lugnt och skönt, en oas i en<br />
annars stressig miljö. Vid disken ser caféets<br />
värdinna <strong>till</strong> att jag får mig något <strong>till</strong> livs.<br />
Några gäster samtalar vid borden. Den<br />
lugna miljön inbjuder <strong>till</strong> goda samtal och<br />
möten människor emellan. Ibland behövs<br />
det bara en blick, ett vänligt ord för att livet<br />
ska bli lättare att leva. Om jag behöver mer<br />
hjälp för att komma <strong>till</strong> rätta med personliga<br />
frågor och problem finns en samtalsmottagning<br />
kopplad <strong>till</strong> Livscentrum med<br />
både psykolog, samtalsterapeut, präst och<br />
diakon. Ett samtal med en av bordsgästerna<br />
avslöjar att man här också ingår i kvinnojourens<br />
nätverk för kvinnor i Sollentuna.<br />
Alla goda krafter behöver verkligen samverka<br />
mot denna brutala form av våld.<br />
NU VÄLLER DET PLÖTSLIGT in folk och<br />
kön blir lång framför kaffeborden. Det är<br />
deltagarna från kursen ”Att mötas i vård<br />
och omsorg”, som tar en paus innan man<br />
samtalar vidare om dagens ämne ”Livets<br />
mening och mål”. Jag förstår att denna typ<br />
av samverkan med andra aktörer ingår som<br />
en viktig del i målsättningen för Livscentrum.<br />
Bland de frivilliga medarbetarna i<br />
caféet finns också några som av olika skäl<br />
tvingats lämna sina hemländer. Förutom<br />
att man gör en insats och berikar gemenskapen<br />
kan man här få hjälp att komma<br />
över tröskeln in i det svenska samhället.<br />
Livscentrum är en samarbetspartner i kommunens<br />
fadderprojekt där personer som är<br />
7
klassade som flyktingar och som har uppehålls<strong>till</strong>stånd<br />
kan få hjälp att integreras i<br />
vårt samhälle. På detta sätt upplevs caféet<br />
också som en del av ett större internationellt<br />
rum.<br />
I ett angränsande rum upptäcker jag ett<br />
litet bibliotek med en skön läshörna. En<br />
dagstidning med de senaste skandalerna<br />
och katastroferna får min förströdda uppmärksamhet<br />
innan jag börjar botanisera i<br />
bokhyllorna. God skönlitteratur trängs med<br />
deckare och böcker om hälsa, tro och livsfrågor.<br />
Här erbjuds en spännande helhetssyn<br />
på människan!<br />
”Därför ger jag inte upp!” – så står det<br />
tryckt på inbjudan <strong>till</strong> en öppen samtalsgrupp<br />
om tro och livsmening. Utgångspunkten<br />
för samtalen är bibelordet och våra<br />
egna livserfarenheter. Varför? Därför…?<br />
undrar jag. Får väl återkomma för att få svar.<br />
En fladdrande ljuslåga lockar in mig i ett<br />
litet rum, som visar sig vara andaktsrummet,<br />
ofta fullt vid den dagliga andakten.<br />
Behovet av s<strong>till</strong>het och andakt är kanske<br />
större än vi anar i vårt sekulariserade land.<br />
Ju mer stressade vi är desto mer behöver vi<br />
ett andrum<br />
PRECIS NÄR JAG TRODDE att jag avverkat<br />
alla rum ser jag trappan ner <strong>till</strong> källarvåningen.<br />
Där finns stora, öppna rum med mjuka<br />
mattor och skön belysning. En miljö som är<br />
som gjord för retreat och avspänning. Här<br />
måste det gå bra att dra sig <strong>till</strong>baka för att<br />
ladda batterierna och få kraft att gå vidare.<br />
Som ett led i ett pågående samarbete med<br />
sjukgymnast på Sollentuna sjukhus finns på<br />
Livscentrum en samtalsgrupp för människor<br />
som tidigare deltagit i en stresshanteringskurs.<br />
I ett av rummen har en sjukgymnast<br />
och Feldenkraispedagog sin mottagning<br />
och i ett annat en läkare med inriktning<br />
mot existensiell smärta.<br />
Av texten på några väggplanscher förstår<br />
jag att i de här lokalerna träffas också AA<br />
(anonyma alkoholister) och flera liknande<br />
grupper där man försöker komma <strong>till</strong> rätta<br />
med olika former av missbruk och beroenden<br />
med hjälp av tolvstegs-programmet.<br />
Även om jag anar att det kan finnas mer att<br />
upptäcka här, är dags för mig att dra vidare.<br />
Vid det här laget inser jag att Livscentrum<br />
inte bara är en plats för många utan en del<br />
av hela församlingens tjänst för så många i<br />
vårt samhälle.<br />
8
Människan i centrum<br />
– inte diagnosen<br />
AV HELENA LIND, PSYKOLOG<br />
Sollentuna är en av få församlingar<br />
som har en psykologtjänst.<br />
Det började 1997 med<br />
en projektanställning. Två år<br />
senare inrättades en psykologtjänst<br />
inom Livscentrum. Målsättningen är<br />
att öka församlingens och diakonins möjligheter<br />
att kunna hjälpa människor med<br />
psykiska problem. Psykiatrin arbetar idag<br />
med allt snävare gränser för sin verksamhet<br />
och tar i första hand emot dem med allvarliga<br />
psykiska symtom. Människor som lever<br />
i svåra livssituationer upplever ofta att de<br />
egna resurserna inte räcker <strong>till</strong>. Ångest, depression,<br />
djup personlig osäkerhet och svårigheter<br />
i relationer <strong>till</strong> andra blir ofta följden.<br />
Många behöver mer hjälp än vad t.ex.<br />
distriktsläkaren, personalkonsulenten eller<br />
kuratorn kan ge. Det är svårt att veta vart<br />
man ska vända sig i det stora utbud av privata<br />
och alternativa behandlingsformer som<br />
finns. Ibland är också de höga kostnaderna<br />
ett hinder. De som känner <strong>till</strong>hörighet <strong>till</strong><br />
kyrkan frågar ofta efter enskilda samtal som<br />
ger utrymme för andliga och existentiella<br />
frågor samtidigt som man behöver psykologisk<br />
hjälp. Det känns viktigt att få respekt<br />
för sin tro och stöd i sitt andliga sökande.<br />
Att vara psykolog inom församlingens<br />
diakoni är att vara en del av kyrkans liv och<br />
verksamhet. Jag har valt att arbeta inom<br />
kyrkan därför att det här finns en människosyn<br />
och ett sökande efter människans<br />
grundvillkor som jag delar. Både det existentiella,<br />
psykiska, andliga och kroppsliga<br />
är delar av vår livssituation. Det är människan<br />
som står i centrum med både resurser<br />
och svagheter, inte diagnosen. Eftersom<br />
jag är legitimerad psykolog arbetar jag<br />
under en särskild lag, hälso- och sjukvårdslagen<br />
som bl.a. innebär att jag har skyldighet<br />
att föra journal. Det innebär ett skydd<br />
för dem som söker samtal och tydliggör<br />
vilka krav som ställs på vår verksamhet. Det<br />
kan innebära att jag ibland ses som en<br />
främmande fågel inom diakonin. Men vi<br />
har ett pågående arbete med att fördjupa<br />
vårt samarbete. Våra olika kompetenser<br />
kompletterar varandra och vi lär oss av<br />
varandras olika arbetssätt.<br />
NÄR JAG TRÄFFAR EN människa för första<br />
gången på vår mottagning, tänker jag<br />
ofta på vilken stark tro hon eller han har<br />
som kommer <strong>till</strong> mig, en främmande person<br />
för att i en svår period i livet tala om<br />
sina svårigheter och sina behov. Och jag ber<br />
inom mig att Gud ska omsluta oss båda.<br />
11
Målet för vårt samtal är att det ska leda<br />
fram <strong>till</strong> en förändring. Det är ett gemensamt<br />
arbete att få igång en läkande process<br />
som lyfter bort ett psykiskt lidande och ger<br />
möjlighet <strong>till</strong> ett rikare liv. Mötet kan bli <strong>till</strong><br />
en erfarenhet av att vara i kontakt med sig<br />
själv och sina känslor. I ett sådant möte kan<br />
man få en erfarenhet av att både kunna dela<br />
med sig och att få ta emot. Vad är det egentligen<br />
som sker när en människa upplever<br />
att hon kan göra sig förstådd och när hon<br />
känner sig förstådd? Eller när rädsla ger vika<br />
och hon kan känna att hon får <strong>till</strong>baka friheten<br />
i sitt liv? Eller när de traumatiska<br />
minnena inte längre är outhärdliga?<br />
PSYKOLOG I FÖRSAMLINGEN...<br />
därför att andlighet och psykiskt välbefinnande<br />
hör ihop. Själavård och psykoterapi<br />
är som omaka syskon, men de behöver<br />
varandra. Psykoterapin utvecklar redskap<br />
för att förstå och förändra psykiska <strong>till</strong>stånd.<br />
Kyrkan har en unik kunskap och tradition<br />
att förvalta och tolka för vår tids<br />
behov.<br />
därför att det finns så många människor<br />
som har svårigheter i nära relationer <strong>till</strong><br />
andra. Många bär svåra minnen av traumatiska<br />
erfarenheter och har därför svårt att<br />
vara nära sina känslor. Andra söker hjälp för<br />
depression och en negativ självbild. Människor<br />
har kroppsliga symtom som grundar<br />
sig i psykiska spänningar. När andlig och<br />
social rådgivning inte hjälper, när behoven<br />
ligger djupare än vad den aktuella situationen<br />
gett upphov <strong>till</strong>, behöver negativa<br />
mönster brytas.<br />
därför att det i vår verksamhetsidé står att<br />
vi vill göra Gud tydlig i världen genom att<br />
lyssna lyhört <strong>till</strong> Gud och människor. Vi vill<br />
också skapa mötesplatser för kristen växt<br />
och mognad. När vi lyssnar blir vi varse att<br />
det finns så många omkring oss som inte får<br />
hjälp, vi ser många hinder för att människor<br />
ska växa och mogna. Livscentrum<br />
kan vara en växtplats och erbjuda möjlighet<br />
<strong>till</strong> ett skyddat möte som kan förändra, som<br />
kan hela och befria.<br />
I FÖRSAMLINGEN – därför att det är det<br />
sammanhang där vi fungerar <strong>till</strong>sammans.<br />
Våra olika bidrag inom gudstjänstliv, diakoni,<br />
musik, barn- och ungdomsarbete,<br />
studiegrupper, samtal och möten av många<br />
slag berikar varandra och <strong>till</strong>sammans kan<br />
vi möta hela människan.<br />
12
Kyrkans familjerådgivning<br />
– ett kristet alternativ<br />
AV ANNA ALVHAMMAR, FAMILJERÅDGIVARE<br />
Svenska kyrkan Sollentuna var<br />
en av pionjärerna i att anställa<br />
en familjerådgivare.<br />
Vår familjerådgivningsbyrå<br />
var den andra i sitt slag som<br />
inrättades i landet. Verksamheten började<br />
år 1974. Den första familjerådgivningsbyrån<br />
i Svenska kyrkans regi öppnade i slutet<br />
av 1960-talet i Österåkers församling. Parallellt<br />
fanns då några enstaka rådgivningsbyråer<br />
inom landstinget.<br />
I dag finns cirka 40 kyrkliga familjerådgivningsbyråer<br />
runt om i Sverige. Familjerådgivningen<br />
i Sollentuna var länge en egen<br />
enhet, rätt så begränsad från övrig verksamhet,<br />
inom församlingen. Så är det för de<br />
flesta kyrkliga byråer fortfarande. Så småningom<br />
föddes idén om ett Livscentrum,<br />
som skulle <strong>till</strong>godose kroppsliga, själsliga<br />
och andliga behov. I dag ingår familjerådgivningen<br />
i Livscentrum med <strong>till</strong>gång <strong>till</strong><br />
samarbete med andra anställda med social<br />
och terapeutisk utbildning och erfarenhet.<br />
Familjerådgivningen har dock fortfarande<br />
en egen budget.<br />
FAMILJERÅDGIVNINGEN är flitigt efterfrågad.<br />
Skillnaden i dag och för tio år sedan<br />
är att de som söker i nuläget är mer öppna<br />
gentemot bekanta och vänner om att de går<br />
i samtal. De verkar stolta över att visa att de<br />
gör något åt sina problem. Det har nästan<br />
blivit ”trendigt” att gå i familjerådgivning.<br />
Under 2003 hade familjerådgivningen 73<br />
ärenden som innefattade 127 personer.<br />
Samtalen kan vara av olika karaktär. Det<br />
kan vara klargörande, reparerande, separerande,<br />
terapeutiska men också samarbetssamtal.<br />
Den största andelen sökande är i åldrarna<br />
30–39 år, men förvånansvärt många 40talister<br />
har det senaste året <strong>till</strong>kommit i statistiken.<br />
Andelen omgiften utgör en växande del<br />
av samtliga giftermål. Nya familjestrukturer<br />
uppkommer. Där är det inte längre fråga<br />
om våra barn och andras ungar, utan mina<br />
barn, dina ungar och våra barn. Det tar två<br />
<strong>till</strong> tre år innan en familj hittar sin form.<br />
Flera familjemönster måste redas ut.<br />
Mellan fem och tio samtal brukar vara<br />
vanligt i familjerådgivning, men det finns<br />
även par som gått i ett år eller mer.<br />
Ungefär 70 % av familjerådgivarens tid<br />
upptas av samtal. Resterande 30 % består<br />
av förebyggande verksamhet som kontakter<br />
med olika myndigheter, deltagande i caféverksamheten<br />
och vidareutveckling av Livscentrum.<br />
TROTS ATT DET BLEV tvingande för<br />
kommunerna att genom lagstiftning från<br />
och med 1994 kunna anvisa familjerådgivning,<br />
kommer kyrkans familjerådgivning<br />
att ha en självklar och betydelsefull uppgift<br />
– inte att vara istället för kommunens skyldighet<br />
utan att vara ett kristet alternativ.<br />
13
Samtal i olika former<br />
AV MICK LIDBECK, SAMTALSTERAPEUT<br />
”<br />
Jag tror inte du kan ge mig<br />
några goda råd. Jag vill prata<br />
med dig om hur jag tänker. Då<br />
inbillar jag mig att jag klarar mig.” Orden<br />
är en ung kvinnas. Villrådig står hon vid ett<br />
vägskäl i livet och vänder sig <strong>till</strong> en äldre<br />
släkting. Denna replik ur Ingmar Bergmans<br />
film ”Saraband” visar hur en människa på<br />
olika sätt kan få hjälp genom ett samtal.<br />
Flickan utgår ifrån att det är hon själv som<br />
har lösningen, ingen annan kan ge råd.<br />
Men hon behöver berätta om sitt liv för<br />
någon som lyssnar, medan hennes tankar<br />
klarnar. Och det ger henne hopp inför<br />
framtiden.<br />
PÅ MÅNGA OLIKA SÄTT pågår i församlingen<br />
samtal som hjälper en människa att<br />
gå vidare i livet. Ibland sker det planerat,<br />
ibland bara uppstår ett samtal som visar sig<br />
bli <strong>till</strong> hjälp. Ibland lyssnar vi <strong>till</strong> någon<br />
som har varit med om något svårt. Hon är<br />
tyngd och behöver få lätta sitt hjärta, ge<br />
utlopp för sina känslor. Förskoleföräldrar,<br />
körsångare, ungdomar och förtroendevalda,<br />
ja alla behöver vi ibland någon att berätta<br />
för. Och ett samtal bara uppstår. Man kan<br />
få hjälp när den jag pratar med visar att hon<br />
vill lyssna, att vi har en stund för oss själva<br />
utan att bli störda och att jag kan lita på att<br />
hon inte berättar vidare det jag säger. En<br />
bra tumregel för den som lyssnar är att<br />
komma ihåg att vi har två öron men bara en<br />
mun, att vi lyssnar mer än talar.<br />
I församlingen finns människor med olika<br />
kompetens och erfarenhet. När vi kän-<br />
14<br />
ner <strong>till</strong> kollegornas vilja och fallenhet, kan<br />
vi både hänvisa och samarbeta. Ibland står<br />
människor för nära varandra för att berätta<br />
om egna svårigheter. Då kan det vara bra att<br />
personen söker samtal i ett annat av församlingens<br />
distrikt.<br />
Det finns många träffpunkter i församlingen<br />
för spontana samtal. Varje kyrka har<br />
sina tider för ”öppet hus”. Livscentrum har<br />
sitt Café Blå. Där finns diakoner och andra<br />
att samtala med. Kyrkor och kyrkogårdar är<br />
platser där samtal uppstår. Människor kommer<br />
med sina tankar eller sin sorg och möter<br />
någon att dela tankarna med. Alla är inte<br />
själavårdare, men alla kan vara själavårdande<br />
i sitt sätt att möta andra!<br />
Diakoner och präster har som en viktig<br />
uppgift att ta emot människor för samtal.<br />
Den vanligaste orsaken <strong>till</strong> ett samtal med<br />
prästen är säkert en kyrklig handling. Människor<br />
ska gifta sig, döpa sitt barn eller begrava<br />
en anhörig och de träffar prästen för<br />
att förbereda det. Kanske är de inställda bara<br />
på den kommande gudstjänsten och blir<br />
överraskade av att märka att de pratar om<br />
sina liv och kanske sin tro. De får mer än de<br />
väntat sig! Det sker säkert mest om prästen<br />
går på hembesök.<br />
MÅNGA GÅNGER KAN MAN ha stöd av<br />
att delta i en samtalsgrupp med människor<br />
som har liknande erfarenheter. Den som<br />
blivit änka måste naturligtvis hitta sin egen<br />
väg genom sorgen. Men hon kan ha <strong>till</strong>räckligt<br />
mycket gemensamt med andra sörjande<br />
för att gruppen kan bli <strong>till</strong> stöd för<br />
henne och hon för de andra. Det finns samtalsgrupper<br />
för långtidssjuka och för personal<br />
inom vården. Det finns Vuxendialog<br />
och samtalsgrupper om tro – olika på olika<br />
ställen i församlingen.<br />
För en del av oss är samtal med människor<br />
enskilt eller i grupp en huvuduppgift.<br />
Det beror på att vi har utbildning och<br />
erfarenhet som passar för det. Och att det<br />
finns ett stort behov inom församlingen/kommunen!<br />
Glädjande nog verkar det i<br />
många sammanhang finnas ett stort förtroende<br />
för den hjälp man kan få i församlingen<br />
och många blir hänvisade <strong>till</strong> oss.<br />
ENSTAKA SAMTAL ELLER en samtalsserie<br />
– det beror förstås på behovet. Det är alltid<br />
någon nöd som driver en människa att<br />
be om hjälp. Vad kallas hjälpen? Det växlar.<br />
Ibland beror det på vem som ger hjälpen,<br />
präst, diakon, familjerådgivare, psykolog,<br />
samtalsterapeut eller någon annan.<br />
Själavårdssamtal handlar om det egna livet<br />
och den personliga tron. Förbön och<br />
andlig vägledning kan höra hit. Terapisamtal<br />
söker lindra eller lösa psykiska problem<br />
med psykologiska metoder. Stödsamtal kan<br />
behövas under kris och sorg. Andra samtal<br />
kan handla om relationer, konflikter eller<br />
svåra upplevelser. Enskilda samtal är ett bra<br />
samlingsnamn. En enskild människa får genom<br />
samtal hjälp i sitt liv. Handledning är<br />
den särskilda form av samtal som ger den<br />
som yrkesmässigt arbetar med människor<br />
möjlighet att utveckla sitt kunnande som<br />
yrkesperson.
Samtalsgrupp för sörjande<br />
AV KJELL SUNDMAN, DIAKON<br />
Lev nu! Du har bara ett liv.<br />
Tag vara på livet. Man lever<br />
bara en gång.<br />
Ofta hör vi de här orden.<br />
Allt är inriktat på livet och<br />
på vad vi vill ha. Att livet kan ta slut när<br />
som helst, det talar vi inte om. När det händer<br />
blir sorgen och chocken så mycket större.<br />
Vi borde nog förbereda oss lite mer och<br />
tala om döden ibland. Men det är inte så<br />
lätt att tala om att vi ska dö, nu när vi är<br />
mitt i livet. Kanske kan vi någon gång<br />
tänka på att vi själva ska dö, men att vår<br />
partner, vårt syskon eller vårt barn?<br />
Döden kommer mer naturligt i högre ålder,<br />
men sorgen och saknaden kan efter ett<br />
långt liv <strong>till</strong>sammans vara ännu större då.<br />
Att förlora någon som stått oss nära innebär<br />
ofta en livskris. Vi kanske inte har så<br />
många eller ens någon att tala med om det<br />
som tynger oss och en del orkar inte lyssna.<br />
16<br />
För att få träffa människor i samma situation<br />
och få möjlighet att tala ut om sin<br />
sorg erbjuder Svenska kyrkan Sollentuna<br />
samtalsgrupper för sörjande. Grupperna<br />
träffas sex gånger på dag- eller kvällstid. En<br />
präst och en diakon eller två diakoner är<br />
samtalsledare.<br />
VID DEN FÖRSTA TRÄFFEN kommer<br />
man överens om vilka regler som ska gälla<br />
för gruppen. Vi låter var och en tala färdigt<br />
utan att bli avbruten. Det är en av samtalsledarens<br />
uppgifter att se <strong>till</strong> att alla får<br />
ordet. Ingen får bli bortglömd, samtidigt<br />
som att inte en person får ta för mycket<br />
plats. Gruppen kommer överens om att allt<br />
som sägs stannar där.<br />
Vanligen görs en presentationsrunda, där<br />
var och en får avgöra hur mycket han eller<br />
hon vill berätta om sig själv och om vad<br />
som har hänt. För en del deltagare känns<br />
det naturligt att redan från början berätta<br />
om det dödsfall som har inträffat, medan<br />
andra är mer försiktiga eller reserverade.<br />
Inget är rätt eller fel. När man känner igen<br />
sig i andras berättelser brukar det bli lättare<br />
att tala om det som hänt.<br />
Många känslor känns främmande och<br />
svåra att förstå. Sorgen kan också leda <strong>till</strong><br />
att man gör saker som verkar konstiga eller<br />
helt fel. Vid samtalen kommer det fram att<br />
fler har känt så och upplevt liknande händelser.<br />
Våra reaktioner på sorgen gör att vi<br />
inte fungerar som vanligt och därför handlar<br />
irrationellt.<br />
Som samtalsledare för en grupp sörjande<br />
är det nödvändigt att vara lyhörd för stämningar<br />
och känslor. Man får inte vara rädd<br />
för att lämna ut av sig själv. När gruppen<br />
har träffats ett par gånger och deltagarna<br />
har börjat känna varandra mer, växer en<br />
gemenskap fram därför att man har hjälpt<br />
varandra med utbyte av tankar och erfarenheter.
Samtal i sorgen,<br />
hemma och<br />
på kyrkogården<br />
AV AIVY L. ULVEBRING, PRÄST<br />
OCH ANDERS ROOS, PROST<br />
Människans stora fråga:<br />
att vara eller inte<br />
vara? Att finnas<br />
<strong>till</strong> eller att inte finnas<br />
<strong>till</strong>? Varför? –<br />
ett ord som följer oss genom livet. Varför<br />
finns vi <strong>till</strong>? Varför finns det lidande och<br />
död? Varför är man rädd? Varför föds man<br />
egentligen och lever när man ändå skall dö?<br />
Samma schema finns i helheten – blommor<br />
knoppas men dör, löven spricker ut men<br />
faller av, solen går upp men försvinner,<br />
natten kommer och dagen gryr. Och så den<br />
stora frågan: Vad händer sedan? Var hamnar<br />
man? Hur många överraskningar finns<br />
kvar? Det är kanske inte underligt att frågorna<br />
blir särskilt viktiga då man i sin närhet<br />
möter lidandet och döden; man orkar<br />
inte längre teoretisera och hålla på avstånd.<br />
Det är alltid fascinerande att möta människor<br />
och varje möte är unikt. Att möta en<br />
människa som just förlorat en kär och<br />
älskad anhörig, ett barn, en vän är något<br />
ännu större. Då får man ta del av människans<br />
innersta tankar och funderingar.<br />
Det som kanske ingen annan vet. Ett sådant<br />
möte är fullt av ansvar, respekt och<br />
vördnad. Jag blir inbjuden <strong>till</strong> den sörjandes<br />
inre, hennes själs innersta rum.<br />
NÄR VI FÖRLORAR NÅGON vi älskar som<br />
står oss nära på något sätt hamnar vi i en<br />
livskris. Något är förändrat. I mötet med<br />
dem är det viktigt att vara öppen för det<br />
specifika, den människans unika behov.<br />
Det är inte detsamma från gång <strong>till</strong> gång.<br />
Det är en vandring <strong>till</strong>sammans.<br />
Mötet därhemma bland bilderna, sakerna,<br />
kläderna och allt det gemensamma som<br />
byggts upp lockar fram handgripliga minnen.<br />
Den outhärdliga sorgen blandas med<br />
leenden, men också med sårade samveten<br />
för allt som gjorts eller inte gjorts, över allt<br />
som sagts och inte sagts. Viskningen efter<br />
bekräftelse och ofta förlåtelse finns där uttalad<br />
eller outtalad. Församlingen har uppgiften<br />
att lyssna lyhört och förmedla Kristus.<br />
Präst, diakon, medkristen spelar inte alltid<br />
så stor roll. Det viktiga är att vara där.<br />
VALET AV KISTA, blommor, musik, bårtäcke,<br />
gravplats, plats för minnesstund och<br />
vad som skall serveras är praktiska ting som<br />
både tynger och förtränger. Det måste göras<br />
och är en viktig del i sorgebearbetningen.<br />
Samverkan mellan begravningsbyrå, kyrkogård,<br />
och församling är viktig. Ibland hamnar<br />
vi mellan stolarna hur vi än försöker,<br />
men oftast blir det gemensamma uppdraget<br />
gott utfört.<br />
Vandringen på kyrkogården <strong>till</strong>sammans<br />
med dem som arbetar där kan vara det viktigaste.<br />
Prästen och begravningsbyrån representerar<br />
kanske något man skulle vilja<br />
slippa medan kyrkogårdarna har något vanligt.<br />
Man minns de som gått före, man möter<br />
vanliga människor i vanliga arbetskläder,<br />
de valkiga händerna, det vanliga praktiska<br />
livet. Nu handlar det om att gräva<br />
större eller mindre, djupare eller grundare,<br />
17
DÖDEN ÄR<br />
EN GRYNING I<br />
EVIGHETEN<br />
18<br />
plantera och gör fint, var jag kan finna en<br />
plats för min älskade där jag kan fortsätta<br />
att vara <strong>till</strong>sammans i liv och i död. Och<br />
andra minnen kommer fram, tas om hand<br />
och bevaras.<br />
Ena dagen en traditionell kistgrav, andra<br />
dagen en muslimsk begravning, någon<br />
gång en hinduisk bränning med anhöriga<br />
närvarande, ibland den namnlösa sorgen<br />
för ett barn, då och då en borgerlig begravning<br />
– stor eller liten, för det mesta en helt<br />
vanlig kristen begravning med avsked i kyrkan.<br />
Begravning efter katastrofer och mord,<br />
begravning av ofödda foster och gamla,<br />
mötet med kroppar som legat och andra<br />
som knappast kallnat. Så ser det ut i förorten<br />
<strong>till</strong> storstaden i Sverige. Allt skall tas om<br />
hand på kyrkogården och i församlingen<br />
med samma värdighet. Det handlar om att<br />
vara med människor av olika tro, av olika<br />
slag, av olika kultur – kort sagt olika. Vi<br />
måste vara många och med olika kunskaper<br />
och olika läggning. Det behövs både teologi<br />
och sunt bondförnuft, kunskap och fantasi,<br />
empati och styrka, mjukhet och fasthet,<br />
med-sorg och någon att puckla på. Allt<br />
detta är vi – inte var och en men <strong>till</strong>sammans.<br />
Vaktmästare, präster, kyrkogårdsarbetare,<br />
begravningsbyråer, diakoner, musiker,<br />
begravningsbokare, församlingshemsvärdinnor<br />
och många fler – alla med uppgiften<br />
att hjälpa att leva.<br />
DET SVÅRASTE SOM händer är nog när<br />
inget hjälper. Sorgen kan vara så förlamande,<br />
men också en <strong>till</strong>flykt som man<br />
inte vill komma ur. Sorgen kan bli ett försvar<br />
för att inte gå vidare, att inte orka. Då<br />
hjälper inte ”det vanliga”, bara lyhördheten<br />
och förmågan att föra vidare <strong>till</strong> specialister.<br />
Sjukhusen och kuratorerna, psykoterapeuter<br />
och psykiatri; ibland behövs det långa<br />
samtalsserier som vi inte klarar. Det är svårt<br />
att känna begränsningar men skönt att veta<br />
att man hjälper vidare. Och många kommer<br />
<strong>till</strong>baka när de fått hjälpen att leva<br />
vidare, fått se att man orkar vara en medmänniska<br />
för andra när sorgen har lättat.<br />
Att vi egentligen är av samma slag: människor<br />
på väg mot vårt mål. Döden är en<br />
gryning i evigheten.<br />
SAMTALEN PÅGÅR, hemma och vid graven<br />
eller minneslunden. De sker oftast i det<br />
tysta och fördolda, och de är förtroenden<br />
mellan människor.
Människan i kris och katastrof<br />
AV TORD ERSHAMMAR, PRÄST<br />
”<br />
Det händer inte mig. Om det<br />
händer är det någonstans långt<br />
borta. Inte här och nu.”<br />
Så aningslöst kan vi resonera. Men plötsligt<br />
händer det ändå. Ljudet av sirener sliter<br />
sönder nattens tystnad. Krisen eller katastrofen<br />
är ett faktum. Jag själv eller människor<br />
nära mig drabbas. Tryggheten rämnar.<br />
Det kan handla om en olycka, en smärtsam<br />
förlust, ett våldsamt brott, en förödande<br />
brand eller en livshotande sjukdom.<br />
Krisen eller katastrofen kan vara stor eller<br />
liten. För den drabbade innebär den oftast<br />
en traumatisk upplevelse med konsekvenser<br />
för både kropp och själ. Så småningom<br />
kommer också frågorna om ”varför?” och<br />
”hur ska jag orka gå vidare?”.<br />
Var finns kyrkan när det som inte får<br />
hända ändå händer?<br />
Erfarenheter från de senaste åren visar att<br />
kyrkan ofta spelar en viktig roll när en katastrof<br />
inträffar. Det finns ett brett förtroende<br />
för kyrkan, vars närvaro och medverkan ses<br />
som något naturligt och självklart. Kyrkan<br />
blir en samlande punkt dit man gärna söker<br />
sig för att för att få stöd och bearbeta det<br />
som hänt.<br />
Vilken beredskap har vi i Svenska kyrkan<br />
Sollentuna för att hjälpa människan i kris<br />
och katastrof?<br />
Här vill vi ge några exempel på församlingens<br />
beredskap och resurser:<br />
SEDAN MÅNGA ÅR FINNS en god samverkan<br />
med kommun och sjukvård här i<br />
Sollentuna. POSOM är namnet på den<br />
psykosociala krisberedskapsverksamhet där<br />
Kyrkans krisgrupp, som är en ekumenisk<br />
grupp, ingår. Än så länge har denna grupp<br />
bara behövt aktiveras vid något enstaka <strong>till</strong>fälle.<br />
För att säkerställa beredskapen äger<br />
regelbundna övningar rum.<br />
Församlingens präster och diakoner är<br />
beredda att rycka ut och göra hembesök i<br />
samband med dödsfall, dödsbud eller andra<br />
tragiska händelser. Det går alltid att få kontakt<br />
med präst genom församlingens växel<br />
eller telefonsvarare eller via Jourhavande<br />
präst.<br />
Många söker sig i en krissituation <strong>till</strong> församlingens<br />
samtalsmottagning och de olika<br />
kyrkornas diakoner och präster. För dem<br />
som förlorat någon närstående finns samtalsgrupper<br />
för sörjande. Det finns också<br />
grupper för långtidssjukskrivna och dem<br />
som nyligen genomgått en separation.<br />
I församlingens omfattande verksamhet<br />
både i de egna lokalerna och vid läger och<br />
utflykter måste det också finnas en beredskap.<br />
Detta gäller inte minst i barn-, ungdoms<br />
och konfirmandverksamheten. Under<br />
senare år har krispärmar med anvisningar<br />
för åtgärder i olika situationer arbetats<br />
fram. Alla ledare skall vara informerade<br />
om dessa och veta hur man agerar i en krissituation.<br />
VÅRA KYRKORUM erbjuder en miljö för<br />
s<strong>till</strong>het, bön och ljuständning. Den enkla<br />
symbolhandlingen, riten, eller kyrkans<br />
gudstjänst kan ge den som drabbats tröst<br />
och hjälp att gå vidare i livet. Mitt i krisen<br />
eller katastrofen kan man börja ana trons<br />
bärkraft.<br />
Psalmens ord kan landa i ens egen<br />
verklighet: ”Där jag bäst behöver dig är du<br />
allra närmast mig.” (217:2)<br />
21
Diakonigrupper –<br />
en del går på räls,<br />
andra trevar<br />
AV MARGARETA<br />
DAGNÅ, DIAKON<br />
Kläder för den frysande<br />
Mat för den<br />
hungrande<br />
Medicin för den sjuke<br />
Besök för den isolerade<br />
Gemenskap för den ensamme<br />
Stöd för den stapplande<br />
Upprättelse för den knäckte<br />
Helande för den sårade<br />
ALLT DETTA HANDLAR det om i församlingsdiakonins<br />
grupper i större eller mindre<br />
omfattning – liksom i enskilda möten.<br />
Detta är som ett eko av Jesu ord: ”Allt vad<br />
ni vill att andra ska göra för er, det ska ni<br />
göra för dem” och ”Jag var naken och ni gav<br />
mig kläder, hungrig och ni gav mig att äta,<br />
sjuk och ni…”<br />
Men när jag frågar – Varför gör ni det<br />
här? – så är det ingen som precis uttalar<br />
dessa ord högt. Däremot talar handlandet<br />
desto starkare. Och arbetsglädjen:<br />
Man samlar, sorterar, lagar och packar,<br />
kånkar och bär.<br />
Man snickrar, broderar, säljer och<br />
sänder, hoppas och ger.<br />
Man följer, besöker, lyssnar, stöder,<br />
bryr sig och ser.<br />
Man ringer, skjutsar, bakar, serverar,<br />
diskar och ler.<br />
Man sjunger och spelar, läser Guds<br />
ord och ber.<br />
22<br />
Ingen diakonigrupp är den andra lik.<br />
Gruppen beror ju av just de människor som<br />
ingår, av de behov som de vill och kan möta<br />
och den inspiration och ledning som finns.<br />
Att skapa en grupp, hålla ihop den, leda<br />
den, ge uppmuntran och handledning är i<br />
sig ett stort jobb.<br />
I SVENSKA KYRKAN Sollentuna finns en<br />
mångfald av diakonigrupper. Alla kanske<br />
inte kallas så, men som <strong>till</strong> sin funktion är<br />
de det. En del är små och täta, andra stora<br />
och öppna. En del leds av anställda, andra<br />
av frivilliga. En del går på räls, andra trevar.<br />
Allt låter sig inte kartläggas, men en skiss<br />
kan få duga. Det finns grupper för:<br />
Hjälparbete med klädinsamlingar<br />
samt undergrupper<br />
Handarbete med inriktning mot basarer<br />
Öppna mötesplatser<br />
Besöks- och väntjänst<br />
Andakt på äldreboenden m.m.<br />
Servering<br />
Samtal av olika slag<br />
Själavårdande omsorg<br />
Bön<br />
Fadderverksamhet<br />
Programplanering<br />
ATT VARA MED i en diakonigrupp är berikande.<br />
Man ger något, får något och är delaktig<br />
i ett meningsfullt sammanhang.
Diakoni i gudstjänsten<br />
AV MALIN GYLLEFORS, DIAKON<br />
Till den första kristna församlingens<br />
gudstjänster<br />
samlades alla slags människor<br />
– sjuka och friska,<br />
fattiga och rika. Diakonerna<br />
och apostlarna hade då <strong>till</strong> uppgift att<br />
rättvist fördela kyrkans gåvor <strong>till</strong> dem som<br />
så behövde.<br />
Då liksom nu handlade gudstjänsten om<br />
att tydliggöra evangeliet och att kunna se<br />
och möta den nöd som fanns och fortfarande<br />
finns hos människorna i en församling.<br />
För att på ett konkret sätt kunna tydliggöra<br />
detta ska diakonerna tjäna vid församlingens<br />
altare. Det är en djuphet i den kristna<br />
tanken att vardagen skall finnas vid altaret<br />
och altaret skall finnas mitt i vardagen.<br />
DIAKONINS ROLL OCH betydelse i gudstjänsten<br />
kan visas på flera olika sätt.<br />
Gestaltningen är litet olika i församlingens<br />
kyrkor, men i alla har diakonen en självklar<br />
plats i gudstjänsten.<br />
I Sollentuna kyrka ingår diakonen såväl i<br />
arbetet kring utformningen av kyrkans allmänna<br />
förbön och förbönen för de döpta<br />
och de avlidna som vid utdelandet av nattvarden.<br />
Diakonen läser ofta också någon av<br />
söndagens texter och har kyrkoherdens <strong>till</strong>stånd<br />
att predika. I de tre övriga distriktskyrkorna;<br />
Edsbergskyrkan, S:t Eriks kyrka<br />
och Kummelby kyrka fungerar de liturgiska<br />
uppgifterna för diakonen på ungefär samma<br />
sätt som i Sollentuna. I Kummelby<br />
24<br />
kyrka erbjuds personlig förbön vid varje<br />
nattvardsgång och i samband med varje<br />
gudstjänst. Detta görs även i S:t Eriks kyrka<br />
och då i huvudsak i ungdomsmässorna.<br />
Alltså: För att den diakoni som ska genomströmma<br />
hela församlingens arbete ska<br />
bli tydlig och synliggjord för människorna<br />
är det viktigt att diakonerna har en självklar<br />
del i utformandet av varje gudstjänst.<br />
EN DIAKONISTUDERANDE från Ersta<br />
Sköndal högskola uttryckte det: ”Vad en<br />
präst gör vet de flesta, eller inbillar sig i alla<br />
fall att de vet. Men diakonen är något av en<br />
”doldis” inom den kyrkliga verksamheten.<br />
Diakonen förverkligar evangeliet med ett socialt<br />
perspektiv. Diakonen ger röst åt dem som<br />
inte har röst. Ser dem som inte syns och värnar<br />
om människovärdet”<br />
Han fortsätter med att förklara det som<br />
att prästen är Ordets förkunnare och att<br />
diakonen är Ordets görare eller om man så<br />
vill kyrkans händer.<br />
DÅ MÅLET FÖR ALLT VÅRT arbete är att<br />
göra Gud tydlig i våra gudstjänster och i vår<br />
värld är det nödvändigt att visa på att ord<br />
och handling kan bli ett. För det är då och<br />
endast då som ordet får sin verkningskraft.<br />
”Jesus, låt ditt liv på jorden alltid<br />
för mitt öga stå,<br />
Att i handling och i orden dig jag<br />
efterlikna må.”<br />
(Sv Ps 274)
Andakter och hembesök<br />
AV ANNE RUNESSON, DIAKON<br />
Iförsamlingen hålls det regelbundet<br />
andakter på servicehusen och<br />
på Nytorps sjukhusavdelningar.<br />
Andakter ingår även som en viktig<br />
del i trivselträffarna som äger<br />
rum en gång i månaden i alla våra kyrkor.<br />
Hembesök görs också runt om i hela Sollentuna,<br />
av kyrkans församlingsmedlemmar,<br />
diakoner och präster.<br />
PENSIONÄRER ÄR, som vi alla vet, en<br />
ökande grupp i Sverige. Samtidigt är ekonomin<br />
för vård och hemtjänst pressad. Den<br />
genomgående tanken i kommunerna idag<br />
är att äldre ska bo kvar hemma. Därför är<br />
det endast de senildementa eller de med<br />
större fysiska svårigheter som kan få plats<br />
på ett äldreboende. Det är för de allra flesta<br />
äldre positivt att kunna bo kvar hemma.<br />
De mörkare sidorna av att bli äldre kanske<br />
oftast inte gör sig påminda förrän några<br />
år efter pensioneringen. För vissa kan det i<br />
och för sig vara smärtsamt att förlora arbetet,<br />
att inte längre vara behövd eller viktig<br />
på arbetsmarknaden. Men annars är pensionärer<br />
idag ofta i god form och lever ett<br />
rikt liv, med resor och med möjlighet att<br />
göra precis det de vill av sin egen tid. Jag<br />
har även träffat många pensionärer som<br />
trots hög ålder och flera krämpor är lyckli-<br />
ga över att få vakna <strong>till</strong> ännu en dag, och<br />
över så enkla saker som att få läsa sin tidning<br />
och dricka sitt kaffe.<br />
Förr eller senare blir kroppen skröplig<br />
och svag, du kanske får svårt att gå, eller får<br />
sämre syn, hörsel eller minne. Du kanske<br />
drabbas av någon sjukdom. Utöver det börjar<br />
ofta vännerna dö bort en efter en, kanske<br />
mister du även din älskade och blir<br />
ensam. Då blir det plötsligt uppenbart hur<br />
lite tid barnen och barnbarnen har över.<br />
Har du inga barn eller barnbarn kommer<br />
sorg över det. Som tur är kommer hemtjänsten<br />
om du inte skulle klara av det nödvändigaste,<br />
de svischar in och ut några gånger<br />
25
om dagen, ser <strong>till</strong> att du får mat och kommer<br />
<strong>till</strong> toaletten. Du lever ditt liv i väntan<br />
på hemtjänsten och telefonen är tyst och du<br />
har ingen att ringa. Med tiden djupnar känslan<br />
av ensamhet. Men sällskap mot ensamhet,<br />
räknas inte som ett nödvändigt behov.<br />
JAG RINGER PÅ, har med mig en blomma<br />
eller en liten chokladask, dörren öppnas,<br />
kaffet står på. Hembesök tar tid och måste<br />
få ta tid. Även om vi vet att Jesus finns hos<br />
oss varje stund, vet att han lyssnar <strong>till</strong> oss<br />
och älskar oss, så behöver vi ändå ibland gemenskapen<br />
av en fysisk person. Någon som<br />
sitter där mitt emot oss, som dricker vårt<br />
kaffe, tycker om våra kakor och lyssnar på<br />
vår berättelse om hur livet blev eller inte<br />
blev och hur det känns just nu. Behovet av<br />
sådan gemenskap, särskilt när livet på flera<br />
fronter krymper och närmar sig sitt slut,<br />
kan inte nog överskattas.<br />
Att få lyssna <strong>till</strong> äldres livsberättelser har<br />
jag upplevt som mycket värdefullt. En del<br />
personer har varit helt ensamma, saknat<br />
både anhöriga och vänner. Då har det känts<br />
särskilt viktigt att hälsa på och hålla kontakten,<br />
ibland har jag haft förmånen att lära<br />
känna dem under flera år. När några av<br />
dem har blivit sjuka och hamnat på sjukhus,<br />
då har jag hälsat på dem där, suttit vid<br />
sängkanten. Vi har hållit varandras händer,<br />
bett <strong>till</strong>sammans och gråtit en skvätt. Frid<br />
och glädje blandat med vemod.<br />
FÖRST TÄNKTE JAG om hembesök, att<br />
sällskapsdam det ska jag minsann inte bli<br />
efter 3,5 års socionomutbildning. Jag hade<br />
glömt det som först fick mig att förälska<br />
mig i diakonyrket, att ha tid och omsorg<br />
om de som ingen annan har tid eller<br />
omsorg för. Ibland har jag en så lång lista på<br />
26<br />
personer som jag vet skulle behöva besök,<br />
att jag inte vet var jag ska börja. Tyvärr är<br />
det inte heller så lätt att överlåta kontakter.<br />
Man har kanske redan en relation uppbyggd<br />
och personen ifråga är osäker inför<br />
nya bekantskaper eller vill inte vara någon<br />
<strong>till</strong> besvär.<br />
TRIVSELTRÄFFAR FÖR ÄLDRE har jag<br />
ibland hört kallas lite föraktfullt för godisdiakoni.<br />
Men ju mer jag upptäckt svårigheterna<br />
i att bli äldre, har jag förstått hur väl<br />
de behöver bli uppmuntrade av en hoppingivande<br />
andakt, ett livsglatt program och en<br />
stund av gemenskap runt kaffeborden. Det<br />
är inte en lyx, det kan vara en nödvändighet<br />
för att orka med resten av livet.<br />
ANDAKTEN PÅ SERVICEHUSET är speciell.<br />
Dessa krumma damer och herrar som<br />
ibland inte minns vilka de är eller vilka de<br />
varit. En äldre herre brukar vördnadsfullt<br />
hälsa mig välkommen övertygad om att jag<br />
är kyrkoherden. Många upprepar endast en<br />
och samma mening om och om igen…<br />
men när musikern tar upp en gammal<br />
psalm börjar flera av dem som genom ett<br />
trollslag sjunga med och orden kommer<br />
med melodin. En del nynnar eller klappar<br />
takten glatt igenkännande.<br />
En kvinna sittligger i en slags rullvagn.<br />
Smal och med genomskinlig hud, slutna<br />
ögon, darrande händer och halvöppen<br />
mun. Hon verkar helt frånvarande. Plötsligt<br />
när vi börjar be Fader vår, sätter hon sig<br />
upp och börjar be med. Ett ögonblick av<br />
förundran. Det känns som om änglar far<br />
runt i rummet och det blir svårt att hålla<br />
borta tårarna.<br />
En stund då gemenskapen i Kristus överbryggar<br />
både ålders- och demensbarriärer.<br />
NÅGON SOM SITTER<br />
DÄR MITT EMOT<br />
OSS, SOM DRICKER<br />
VÅRT KAFFE
Pengar ger inte lycka i<br />
sig, men är nödvändiga<br />
för ett bra liv<br />
AV JENNY CARLSSON, DIAKON<br />
Att aldrig kunna åka på<br />
semester och lämna Sollentuna,<br />
att känna oro<br />
inför julen eftersom inga<br />
pengar finns <strong>till</strong> julklappar<br />
eller mat, att inte kunna låta barnen<br />
följa med på skolutflykten eftersom det<br />
kostar 100 kr, att nästan aldrig kunna äta<br />
lunch eller fika utanför hemmet. Dessa påståenden<br />
är exempel på verkligheten för en<br />
del boende i Sollentuna.<br />
Sedan 75 år <strong>till</strong>baka finns Sollentuna<br />
hjälpförening som delar ut pengar <strong>till</strong> behövande.<br />
De pengar som förvaltas och delas ut<br />
av hjälpföreningen kommer från gåvor,<br />
kollekter och försäljning av jultian (julkort).<br />
Det är församlingens diakoner som<br />
har uppdraget att fördela pengarna. Det är<br />
inga stora belopp som delas ut, utan mer en<br />
uppmuntran eller akut överlevnadshjälp,<br />
såsom en bussremsa, matkasse eller medicinska<br />
hjälpmedel.<br />
I diakonens vigningslöften står det att<br />
”diakonen skall försvara människors rätt,<br />
stå på de förtrycktas sida…” Ett sätt att<br />
stödja är att hjälpa människor att få <strong>till</strong>gång<br />
<strong>till</strong> de rättigheter som vår lagstiftning ger.<br />
Vi vet ju alla om hur svårt det kan vara att<br />
ge rätt in<strong>format</strong>ion <strong>till</strong> rätt person vid rätt<br />
<strong>till</strong>fälle inom rätt myndighet. Här kan vi<br />
som diakoner vägleda, förbereda och kanske<br />
närvara vid ett samtal med exempelvis<br />
kommunens socialsekretare. Det kan kännas<br />
bra att ha någon med sig eftersom fyra<br />
öron hör mer än två och att man sedan kan<br />
prata om vad som sades. Skulle det vara så<br />
att man har lite svårt med svenska språket<br />
kan det kännas skönt att någon efteråt förklarar<br />
vad alla termer betyder. Det kan naturligtvis<br />
också vara så att en auktoriserad<br />
tolk ska kallas in, vilket är en rättighet.<br />
28<br />
Ett annat exempel är när en person fick<br />
avslag på sin ansökan om ekonomisk hjälp<br />
från kommunen eftersom hon inte hade<br />
hävdat ”nöd” utan använt ett annat vokabulär<br />
som inte stämde med vad lagstiftningen<br />
angav. När detta missförstånd hade<br />
klarats ut så fick kvinnan sina pengar som<br />
hon hade rätt <strong>till</strong>.<br />
Diakonerna har också kunskap om fonder<br />
och stipendier som finns inom eller utanför<br />
församlingens gränser. Oftast är det så<br />
att varje fond eller stipendium ställer särskilda<br />
villkor på dem som söker. Det kan<br />
vara att årsinkomsten inte får överstiga ett<br />
visst belopp, att inte ha försörjningsstöd<br />
(socialbidrag), att den sökande ska ha haft<br />
förvärvsarbete inom en viss bransch, ha en<br />
viss sjukdom eller handikapp. Det är en<br />
djungel att hitta rätt och eventuellt kunna<br />
hjälpa någon att söka det som den är berättigad<br />
<strong>till</strong>.<br />
Att alla människor, oberoende av kulturell,<br />
religiös eller social bakgrund, ska<br />
bemötas med respekt känns självklart.<br />
Ibland kan detta kännas svårt i samband<br />
med utdelning från hjälpföreningen eller<br />
vid privatekonomiska samtal eftersom det<br />
också handlar om att det ska göras en bedömning<br />
av hur behövande en viss person<br />
är. Naturligtvis får en del sökanden avslag<br />
på sin ansökan om att få pengar från hjälpföreningen<br />
och ibland kan det leda <strong>till</strong> att<br />
personen ifråga blir besviken och sur på<br />
kyrkan som helhet, men det kan också leda<br />
<strong>till</strong> givande samtal om hur den totala levnadssituationen<br />
ser ut. Vi diakoner ser inte<br />
utdelandet av pengar eller fondsökandet<br />
som en total lösning på en enskilds ekonomiska<br />
problem utan oftast är det bara ett<br />
stöd på vägen som kanske kan leda <strong>till</strong> att<br />
man orkar gå vidare med andra lösningar.
Enastående läger – andrum<br />
<strong>till</strong>sammans med barnen för<br />
ensamstående föräldrar<br />
AV MALIN GYLLEFORS, DIAKON<br />
OCH MARIE ELGQVIST, DIAKON<br />
Tillsammans utgjorde vi en<br />
brokig skara av härligt glada<br />
och förväntansfulla människor<br />
den där tidiga sommarmorgonen<br />
i juni 2003.<br />
Sommarlovet hade precis tagit sin början<br />
och vi skulle snart få stiga på bussen som<br />
skulle ta oss långt bort från Sollentuna och<br />
Stockholm, långt bort från den grå vardagen.<br />
Vi, allihop, stora som små skulle få åka ut<br />
på landet. Ut <strong>till</strong> naturen, med sjöar, ängar,<br />
hagar, hästar och kor. Det var semester!<br />
NÄR KLYFTORNA mellan människorna i<br />
ett samhälle tenderar att öka i allt större utsträckning<br />
kan och bör kyrkan genom sitt<br />
diakoniarbete fungera som en miljö som<br />
kan överbrygga dessa klyftor. Många familjer<br />
lever i dag med stor press och stress och<br />
under knappa ekonomiska förhållanden.<br />
Möjligheten <strong>till</strong> semester är inte en självklarhet<br />
för alla. Väldigt ofta är det ensamstående<br />
föräldrar som drabbas. Sedan sju år<br />
<strong>till</strong>baka erbjuder församlingen ensamstående<br />
föräldrar och deras barn några dagars<br />
vila och avkoppling i en lugn och vacker<br />
miljö med kristna förtecken. Vår förhoppning<br />
är att sommardagarna ska blir ett andrum<br />
i vardagen samtidigt som nya kontakter<br />
skapas och nya vänner hittas.<br />
GENOMFÖRANDET AV dessa läger, som<br />
det senaste året fått beteckningen ”Enastående<br />
läger”, är ett församlingsövergripande<br />
arbete. Detta innebär att personal från flera<br />
av församlingens fyra kyrkor, samt Livscentrum<br />
är involverade i arbetet. På lägren<br />
finns personal med olika yrkeskompetens;<br />
präst, diakon, förskollärare, ungdomsledare.<br />
Det som visat sig vara av extra stor<br />
betydelse, särskilt för barnen, har varit <strong>till</strong>-<br />
gången <strong>till</strong> manliga ungdomsledare. Dessa<br />
unga killar blir viktiga förebilder.<br />
Senaste lägret var förlagt <strong>till</strong> Ansgarsgården<br />
i Flen, ca 10 mil söder om Stockholm.<br />
Här fanns det möjligheter <strong>till</strong> många olika<br />
aktiviteter för både barn och vuxna, alltifrån<br />
att måla sin egen tavelram <strong>till</strong> att bada<br />
och paddla kanot i den närliggande sjön.<br />
Föräldrarna fick egen tid att samtala med<br />
varandra. Parallellt erbjöds barnen aktiviteter<br />
anpassade <strong>till</strong> deras behov. Lägereldar<br />
med korvgrillning och en strapats på hästryggen<br />
för de riktigt våghalsade blev det<br />
också tid <strong>till</strong> innan vi for hem igen.<br />
LÄGERVERKSAMHETEN följs alltid upp<br />
och efteråt erbjuder vi regelbundet fortsatta<br />
samtal för föräldrarna samt barnpassning<br />
med aktiviteter för barnen. Dessa träffar är<br />
också öppna för andra ensamstående föräldrar.<br />
FOTO ELISABETH WALLGREN<br />
29
Diakoni bland<br />
ungdomar<br />
AV ANNE RUNESSON, DIAKON<br />
Ungdomsgrupper finns i<br />
samtliga församlingens<br />
kyrkor. Det är församlingsassistenterna<br />
som har<br />
huvudansvaret. Men i S:t<br />
Eriks och Kummelby kyrkor finns diakoner<br />
som, sedan några år <strong>till</strong>baka med viss regelbundenhet,<br />
är med i ungdomsarbetet. I S:t<br />
Erik <strong>start</strong>ade man hösten 2003 läxläsning<br />
för mellanstadiebarn fyra timmar varje<br />
vecka på fritidsgården Rödan på Malmvägen.<br />
På Rudbecksskolan har församlingen en<br />
skolpräst.<br />
Hösten 1999, påtalade församlingsassistenten<br />
att ungdomsgruppen i Kummelby<br />
kyrka var omåttligt stor för att en ledare<br />
skulle ha en rimlig chans att hinna möta<br />
eller se alla de enskilda personerna i gruppen<br />
(ca 50–70 personer). Det vore bra med<br />
ännu en vuxen i gruppen och särskilt som<br />
komplement, en kvinna som kunde möta<br />
tjejerna. Jag, som nyanställd diakon, hade<br />
några timmar över och på vårkanten tog jag<br />
mig med glädje an uppgiften. Under mina<br />
4,5 år som diakon i Kummelby kyrka har<br />
jag fortsatt att ha en fot hos ungdomarna,<br />
både på tisdagskvällarna, höstens ungdomsläger<br />
och vid behov även på konfirmandoch<br />
sportlovslägren. Det har blivit många<br />
samtal och förböns<strong>till</strong>fällen under åren.<br />
MAN KAN UNDRA OM ungdomar behöver<br />
diakoni? Vi kanske ska börja med hur<br />
ungdomar kan ha det idag? Jag kan inte ge<br />
någon exakt vetenskaplig bild, men jag<br />
tänkte nämna några svårigheter som jag sett<br />
och tror behöver uppmärksammas.<br />
30<br />
Skolan är ofta en tuff miljö att vara i,<br />
både när det gäller att platsa i kompisgänget<br />
och skolprestationen. Det krävs ofta en<br />
lång utbildning idag för att få ett arbete<br />
överhuvudtaget, det gör att du redan som<br />
ung riskerar att bli bortsållad från den<br />
framtida arbetsmarknaden. Vidare gör kravet<br />
på långa studier och svårigheten att<br />
skaffa egen bostad och arbete att ungdomstiden<br />
sträcks ut, ibland <strong>till</strong> närmare<br />
25–30 årsåldern.<br />
EN HALV MILJON AV barnen i Sverige<br />
har varit med om att deras föräldrar har<br />
separerat. Som tur är har forskning visat att<br />
det ofta går alldeles utmärkt bra för skilsmässobarnen.<br />
Men jag tror tyvärr inte att<br />
man helt kan avskriva att en skilsmässa sätter<br />
spår i barnen och ungdomarna, som t ex<br />
känslor av rotlöshet, otrygghet och underliggande<br />
misstro av hållbara relationer. Att<br />
många föräldrar ofta arbetar hårt och inte<br />
har så mycket tid eller ork över <strong>till</strong> sina<br />
barn, det har vi hört <strong>till</strong> leda. Jag är övertygad<br />
om att de allra flesta föräldrar är alldeles<br />
utomordentliga föräldrar, trots detta.<br />
Men likväl kan det finnas en utsatthet hos<br />
barn och ungdomar i detta att ha utarbetade<br />
föräldrar eller att föräldrarna periodvis<br />
har fullt upp med sig själva och sina egna<br />
trassliga relationer.<br />
Vårt samhälles upplösning av sociala, religösa,<br />
etiska och sexuella regler, är både en<br />
befrielse och en förbannelse. Ingen vill väl<br />
ha <strong>till</strong>baka tiden när man kallade vissa barn<br />
för oäkta eller när flickor blev betraktade<br />
som lösaktig om de målade sig eller bytte<br />
pojkvän någon gång för mycket. Men ändå
ehöver vi människor gränser och regler.<br />
Goda gränser som skyddar oss från att<br />
skada oss själva och andra.<br />
Jag tror att det är svårt för föräldrar och<br />
andra vuxna att nå fram <strong>till</strong> ungdomar idag,<br />
genom ett allt starkare mediabrus. Media,<br />
ungdomskulturen och marknaden har en<br />
oerhörd påverkan på unga människor idag.<br />
Dessa krafter använder dessvärre inte sin<br />
makt av medkänsla och omsorg. De har ett<br />
direkt egenintresse i att få ungdomarna i<br />
sitt grepp. Genom att sälja kläder och ”dumåste-ha-produkter”,<br />
vill de göra en ekonomisk<br />
vinst. Ungdomar är en av de mest<br />
köpstarka grupperna i vårt samhälle.<br />
Media säljer inte bara produkter, de säljer<br />
även livsstil och normer. Media berättar<br />
villigt hur du bör vara, bete dig och se ut.<br />
Även om flicktidningar på någon sida ibland<br />
skenheligt skriver att du är fin precis<br />
som du är, även om du skulle råka vara fet,<br />
plattbröstad eller finnig, finns alltid den<br />
underliggande tonen, du duger inte alls<br />
som du är. Ungdomar dränks i en aldrig<br />
sinande ström av dokusåpor och skräptidningar,<br />
den livsstil som framställs som idealet<br />
är: ”Robinsonstuket”, där individen går<br />
före gruppen, egoismen före solidariteten<br />
och medmänskligheten. Kvinnosynen är<br />
inte direkt politiskt korrekt. I media gäller<br />
utsagan att kvinnor hellre bör ha silikonbröst<br />
än hjärna. Jämställdhet och girlpower<br />
i all ära, den har inget att komma med när<br />
det verkligen gäller i medievärlden.<br />
DET ÄR ÄVEN STOR uppmuntran och<br />
press genom medierna på både pojkar och<br />
flickor att tidigt börja experimentera med<br />
sex, med mottot – pröva allt! Många ungdomar<br />
tror jag känner sig övergivna med<br />
rådet – ”Bara du använder kondom!”.<br />
Sammantaget får detta konsekvenser för<br />
våra ungdomar. Vi läser om och vet att<br />
trycket på BUP ökar, att många unga<br />
människor mår dåligt, att många dricker<br />
mycket alkohol och provar på olika droger,<br />
att många har oskyddat sex och skaffar sig<br />
underlivssjukdomar, tar ”dagenefterpiller”<br />
mot oönskad graviditet, att en del får ätstörningar<br />
eller börjar skära sig… listan kan<br />
göras lång.<br />
VEM VILL LYSSNA, vem orkar möta dem?<br />
Trots allt är de flesta ungdomar vettiga<br />
och underbara. Dock ibland onödigt vilsna.<br />
Kanske gör de erfarenheter som de hade<br />
mått bättre utan, men så har det varit med<br />
ungdomar i alla tider…<br />
I mitt arbete som diakon i kyrkans ungdomsarbete,<br />
har jag märkt att ungdomarna<br />
ibland har behov av en vuxen som finns där<br />
och lyssnar när livet är svårt. Jag har även<br />
märkt att det finns ett stort sug efter motbilder<br />
<strong>till</strong> den livsstil och de normer som<br />
media förmedlar, (även om det sedan är<br />
svårt att leva efter dem). Där har vi som<br />
kyrka en viktig roll att fylla, den kristna<br />
tron ger just en sådan befriande motvikt<br />
från upptagenhet av utseende, pengar, missbruk<br />
och ryktbarhet. Jesus visar oss på vårt<br />
ansvar, den äkta omsorgen och kärleken <strong>till</strong><br />
oss själva och andra, det är det bästa vi kan<br />
ge vidare. Därför behövs vi som kyrka ute<br />
bland ungdomar för att möta, stödja och<br />
vägleda.<br />
31
Internationell diakoni<br />
AV INGRID KARADUMAN<br />
HANSEN, DIAKON<br />
Jag behövde en nästa, var du<br />
där, var du där?<br />
Varken tro eller ras eller<br />
namn sätter gränser, var du<br />
där?<br />
Jag behövde din hjälp, men var du där, var<br />
du där?<br />
Varken tro eller ras eller namn sätter gränser,<br />
var du där?<br />
(Sv.Ps.97)<br />
DIAKONI SOM BETYDER omsorgen om<br />
nästan kan också rikta sig <strong>till</strong> omvärlden.<br />
Inom Svenska kyrkan Sollentuna finns det<br />
en väl utbyggd internationell diakoni, med<br />
hjälpverksamhet <strong>till</strong> Ryssland, Ukraina och<br />
Lettland.<br />
Många människor i Sollentuna har berörts<br />
av situationerna i dessa grannländer<br />
och använder sin fantasi och kraft för att<br />
underlätta livet för de människor som bor<br />
där. Varje vecka packas ett stort antal banankartonger<br />
med kläder för vidare transport<br />
<strong>till</strong> behövande barn, barnhem, vuxna<br />
m.m. På ett år skickas det mer än 2 000<br />
bananlådor! Både församlingen och enskilda<br />
personer ger också ekonomiskt stöd <strong>till</strong><br />
hjälporganisationerna.<br />
32<br />
Hjälparbetet <strong>till</strong> Ryssland och Ukraina<br />
går genom hjälporganisationen Barnens<br />
Hopp och i Lettland samarbetar vi med Velku<br />
fonds och Gratis.<br />
I LETTLAND BYGGER hjälparbetet på en<br />
stor och tät kontakt med Velku fonds, som<br />
bl.a. arbetar mycket för att förbättra situationen<br />
för de handikappade barnen. Detta<br />
gör de genom läger för familjerna, genom<br />
översättning av pedagogisk litteratur som<br />
berör dessa barn och genom att skaffa faddrar<br />
<strong>till</strong> familjer med handikappade barn.<br />
Dessa barn har varit mycket undanskuffade<br />
och <strong>till</strong> största delen placerade på institutioner.<br />
Velku fonds har ifrån sin kristna tro, sett<br />
det som en stor uppgift att visa på människovärdet<br />
hos dessa barn. Gratis är en<br />
sammanslutning av 10–12 läkare i Riga<br />
som arbetar utan någon form av ersättning,<br />
på sin fritid med att ta emot patienter som<br />
varken har råd att betala läkare eller köpa<br />
medicin.<br />
FÖRSAMLINGEN STÖDJER också, sedan<br />
många år, genom bön och kollekter, översättning<br />
av biblar <strong>till</strong> Evenki. Evenkerna är<br />
en folkgrupp i norra Ryssland.
Alla dessa kontakter bygger på en klar diakonal<br />
tanke att ”möta människor, vara lyhörd<br />
för deras nöd och röst för de svaga”.<br />
Genom att många i vår församling kommer<br />
från andra länder har vi också fått förmånen<br />
att verka internationellt på hemmaplan.<br />
FÖRSAMLINGEN HAR PÅ flera håll funnit<br />
olika samarbetspartner i detta utmanande,<br />
spännande och nyskapande arbete.<br />
Under hösten har församlingen <strong>till</strong>sammans<br />
med kommunen <strong>start</strong>at en form av<br />
fadderverksamhet, svenska familjer åtar sig<br />
att vara faddrar för familjer eller individer<br />
som nyligen fått uppehålls<strong>till</strong>stånd i Sverige.<br />
I somras anordnades enaståendeläger,<br />
med uppföljning under hösten (läs mer på<br />
sid 29). Många av mammorna på det här<br />
lägret kommer från andra länder. Församlingen<br />
deltog också i början av sommaren i<br />
arbetet kring Kulturens dag och en kulturbuffé,<br />
där det bjöds på mat från olika länder.<br />
Ytterligare samarbetsprojekt har varit läxläsningshjälp<br />
för mellanstadiebarn och kontakter<br />
med familjecentralen på Malmvägen.<br />
Vi har också medverkat i projektet KA-<br />
SAM, (Känsla av sammanhang) ett ungdomsprojekt<br />
för ungdomar på Malmvägen.<br />
FÖRUTOM DE OLIKA samarbetsprojekten<br />
har församlingen också kunnat erbjuda<br />
stödsamtal på olika språk. Många som<br />
kommer från andra länder och kulturer har<br />
ett stort förtroende för kyrkan, i många<br />
andra kulturer finns religionen med som ett<br />
naturligt inslag i vardagen. Saknaden och<br />
förvirringen kan bli stor när det utåt kan se<br />
ut som om vi svenskar inte har någon<br />
respekt för Gud och inte har någon tro alls.<br />
Därför blir det naturligt att söka sig <strong>till</strong> kyrkan<br />
för där finns det människor som uttalar<br />
att de har en tro på Gud.<br />
Det är intressant och berikande att få<br />
samtala kring etik, moral, livsfrågor med<br />
någon som har en annan kulturell bakgrund.<br />
Möjligheten att få lära sig om sin<br />
egen tro och kultur blir så mycket större vid<br />
mötet med någon som tänker annorlunda<br />
eller kanske tänker likadant, men har en<br />
annan infallsvinkel.<br />
Gud låt din kärlek bli synlig genom vårt<br />
handlande.<br />
34
PÅ ETT ÅR<br />
SKICKAS DET<br />
MER ÄN 2 000<br />
BANANLÅDOR<br />
35
Jourhavande<br />
medmänniska<br />
AV GRETA NILSSON,<br />
JOURHAVANDE MEDMÄNNISKA<br />
Ring 08-702 16 80 och en<br />
medmänniska svarar.<br />
Jourhavande medmänniska<br />
är en ideell förening.<br />
Politiskt och religiöst oberoende<br />
som huvudsakligen finansieras av<br />
Stockholms stift. Föreningen <strong>start</strong>ade i<br />
Danderyd 1969 och består nu av nio grupper<br />
som arbetar i ett nätverk i Stockholmsområdet.<br />
Det ringer människor från hela<br />
landet och <strong>till</strong>sammans i nätverket besvarar<br />
vi ca 8 000 samtal per år. Alla är anonyma,<br />
både de som ringer och de som svarar.<br />
Sollentunagruppen har tolv medlemmar<br />
som träffas regelbundet i Livscentrums lokaler<br />
i församlingshuset. Träffarna är välbesökta<br />
och används bl a för att schemalägga<br />
Sollentunagruppens jourtider under de närmaste<br />
månaderna.<br />
DET FINNS INGA experter i gruppen, bara<br />
vanliga medmänniskor. Det är därför som<br />
många väljer att ringa <strong>till</strong> jourhavande<br />
medmänniska. Man vill inte ha ett expertutlåtande,<br />
bara en vanlig människa som<br />
lyssnar. Tyvärr är det många som inte kommer<br />
fram, men under 2004 kommer ytterligare<br />
en linje att öppnas.<br />
Många samtal handlar om svårigheter i<br />
relationer, det kan också handla om arbetslöshet,<br />
sjukdom, sorg och missbruk. Det är<br />
36<br />
alltfler psykiskt störda människor som söker<br />
kontakt med Jourhavande medmänniska.<br />
För att öka förmågan att möta dessa<br />
samtal har vi under 2003 haft en studiedag<br />
med temat Att i joursamtalen möta människor<br />
med psykisk ohälsa.<br />
I samtalen hänvisar vi ibland <strong>till</strong> olika<br />
organisationer eller experter. För att få veta<br />
mer om dessa har de inbjudits <strong>till</strong> träffarna.<br />
Vi har haft besök av företrädare för Nationella<br />
hjälplinjen, Suicid Prevention och Efterlevandes<br />
Stöd – SPES samt Föräldraföreningen<br />
mot narkotika.<br />
SOM JOURHAVANDE medmänniska har<br />
man ett arbetspass i månaden. Jourtiderna<br />
har kortats från fyra <strong>till</strong> tre timmar och den<br />
totala jourtiden varje natt är från kl 21.00–<br />
06.00. Röda korset som har jourverksamhet<br />
i hela landet har också kommit i gång<br />
med egen telefonlinje som är öppen mellan<br />
kl 14.00–22.00.<br />
Genom att jourpassen nu blivit kortare<br />
och därmed mindre påfrestande hoppas vi<br />
att det ska bli lättare att rekrytera, främst<br />
yngre, medarbetare.<br />
”Vi kan aldrig ändra någons liv. Men vi<br />
kan ge stöd, hopp och tröst. Vi kan vara<br />
den röst i natten som får hoppet att vakna<br />
när förtvivlan är som störst.”
Att arbeta med hjärtat – utan lön<br />
AV BARBRO PETTERSSON,<br />
KYRKORÅDETS ORDFÖRANDE<br />
Mitt första minne av<br />
frivilligarbete är från<br />
1940–41 då Sverige,<br />
under andra världskriget,<br />
skickade frivilliga<br />
män <strong>till</strong> Finland. Min mamma, <strong>till</strong>sammans<br />
med många andra, sydde ”fotlappar”<br />
och slipsar <strong>till</strong> soldaterna. Det var<br />
självklart att hjälpa <strong>till</strong> utan att det fanns<br />
någon projektgrupp, att man fick någon<br />
utbildning eller ersättning<br />
JAG HAR FUNDERAT och samtalat med<br />
några som är frivilligarbetare både i vår församling<br />
och i andra föreningar<br />
– Varför gör Du det här? Utan ersättning!<br />
Det tar ju din tid.<br />
– Det ger mig glädje och jag känner att<br />
jag behövs. Kanske hjälper jag någon att må<br />
bättre. Kanske min insats räddar ett liv.<br />
Det känns spännande med våra frivillighetsprojekt<br />
där vi ska se om vi kan utveckla<br />
det spontana frivilligarbetet. Under 2003<br />
har det påbörjats tre nya projekt i Svenska<br />
kyrkan Sollentuna. I Sollentuna kyrka har<br />
man dels låtit en projektgrupp fundera på<br />
hur man ska arbeta med det frivilliga engagemanget<br />
i Sollentuna kyrkas distrikt.<br />
Framför allt gäller det att ta <strong>till</strong>vara de resurser<br />
som finns. Man väljer att kalla frivilligarbetarna<br />
för volontärer. En volontär är<br />
en person som med sitt ideella engagemang gör<br />
en uppgift i distriktet som är ”grädden på moset”,<br />
dvs ingen uppgift som en ordinarie personal<br />
skulle utföra. Dels har man <strong>start</strong>at Vibyprojektet<br />
där man med bland annat frivilliga<br />
insatser ska komplettera den befintliga<br />
barnverksamheten samt <strong>start</strong>a tonårsverksamhet<br />
och vuxenverksamhet.<br />
I Kummelby kyrka anställdes under 2003<br />
en person, som under en treårsperiod ska<br />
vidareutveckla ett långsiktigt lekmanna/frivilligarbete<br />
där och i hela församlingen.<br />
Det är med stor glädje och nyfikenhet<br />
som jag ska följa dessa projekt. Hela vårt<br />
samhälle bygger på frivillighet. Vi har inte<br />
råd att inte ha frivilliga. Men man får inte<br />
krångla <strong>till</strong> det. En projektplan kan vara <strong>till</strong><br />
stöd, men den får inte ta över det spontana<br />
initiativet för då kan man ta död på engagemanget.<br />
Frivilliga insatser, måste vara spontana<br />
och fria. Jag tror på människans förmåga<br />
att ta egna initiativ. Våra ombud för<br />
Missionen, Lutherhjälpen och Utlandskyrkan<br />
är bra exempel på entusiastiska frivilligarbetare.<br />
De arbetar med hjärtat utan ersättning.<br />
Ersättningen kommer med <strong>till</strong>fredsställelsen<br />
att man har hjälpt en medmänniska<br />
och på så sätt gjort Gud tydlig i Sollentuna.<br />
37
Statistik<br />
1994–2003<br />
De statistiska uppgifterna för 2003 vad avser dop, konfirmation och<br />
vigsel är ytterst osäkra p.g.a. förändringar i kyrkobokföringssystemet.<br />
st = Stockholms stift<br />
Vid uppgifter om procentandel konfirmerade har siffror för stiftet angetts inom parentes.<br />
Gudstjänster<br />
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003<br />
Antal huvudgudstjänster 216 226 207 225 243 227 225 230 230 273<br />
% mässor av huvudgudstjänster 52,3 57,5 58 56,9 57,6 59 60,4 62,2 69,3 58<br />
st 45,8 st 46,9 st 47,1 st 42,4 st 53,8 st 53,7 st 56,5<br />
Deltagare 20 116 19 554 17 054 18 970 19 944 17 784 19 811 19 443 19 323 23 548<br />
Deltagare/vecka 386,8 376 328 365 384 342 380,9 373,9 371,6 453<br />
Deltagare/vecka/1000 inv 7,2 6,9 5,9 6,5 6,7 6,6 6,6 6,4 6,4 7,7<br />
st 7,2 st 7,2 st 6,8 st 6,8 st 6,4 st 6,2 st 6,1<br />
Deltagare totalt vid gudstjänster 79 759 79 792 74 314 75 718 74 755 72 158 73 045 70 743 69 482 74 389<br />
Deltagare/vecka/1000 inv 28,5 28,1 25,8 25,9 25,2 24,1 24,2 23,3 22,9 24,2<br />
st 30,5 st 30,6 st 29,6 st 29,0 st 28,1 st 28,1 st 28,4<br />
Dop<br />
Antal 615 540 555 526 517 537 492 556 567 517<br />
Döpta i % av nyfödda 75,5 73,1 77,3 72,1 71.5 74,3 68,7 75,6 76,5 67,3<br />
st 67,2 st 68,5 st 67,5 st 65,9 st 59,5 st 64,0 st 62,8 st 56,7 st 57,6<br />
Konfirmation<br />
Antal 316 294 253 303 245 250 249 291 271 286<br />
% av 15-år 45,7 42,1 37,3 43,1 40,4 34,9 34,6 36,6 36<br />
st 36,7 st 33,5 st 32,7 st 32,7 st 30,3 st 30,9 st 28,6<br />
% av kyrko<strong>till</strong>höriga 15-år 53,2 (43,2) 46,7 (43,3) 55 (44,3) 51,4 (41,5) 45,1 (42,6) 44,9 (39,2) 49,9 (33,6) 46,7 (33,9) 47<br />
Vigsel<br />
Antal i Svenska kyrkans ordning 140 142 135 126 142 122 167 148 145 142<br />
% av totala antalet vigslar 61,1 58 53,1 53,4 58,4 50 55,9 51 47,5<br />
st 54,1 st 57,1 st 55,9 st 54,7 st 51,6 st 52,3 st 53,0 st 48,0 st 50,6<br />
Begravning<br />
Begravningar i Sv. ky. ordning 279 311 282 308 320 293 263 306 284 286<br />
% av avlidna 85,6 87,9 84,4 81,3 98,8 79,6 79,7 80,1 74,3<br />
st 82,5 st 82,4 st 81,9 st 80,6 st 78,0 st 81,1 st 81,6<br />
38
Årsredovisning 2003
Förvaltningsberättelse<br />
VERKSAMHETS- OCH RÄKENSKAPSÅRET 2003<br />
ORGANISATIONSNUMMER:<br />
25 20 00 – 0486<br />
VERKSAMHETEN<br />
Av Kyrkoordning för Svenska kyrkan framgår<br />
att församlingens grundläggande uppgift<br />
är att fira gudstjänst, bedriva undervisning<br />
samt utöva diakoni och mission. I<br />
syfte att tydliggöra vad denna uppgift betyder<br />
på det lokala planet anger Kyrkoordningen<br />
att en Församlingsinstruktion skall<br />
utarbetas och beslutas av kyrkorådet och<br />
kyrkoherden för att sedan utfärdas av domkapitlet.<br />
Församlingsinstruktion för Sollentuna<br />
församling har utfärdats av Domkapitlet<br />
i Stockholm 2002-06-19. Av instruktionen<br />
framgår såväl övergripande verksamhetsidé<br />
som för mandatperioden av kyrkofullmäktige<br />
fastställda inriktningsmål för de<br />
olika verksamhetsgrenarna. Dessa övergripande<br />
mål har sedan i viss mån brutits ned<br />
för de olika enheter i vilka verksamheterna<br />
bedrivs.<br />
Antalet kyrko<strong>till</strong>höriga i församlingen<br />
uppgick den 31/12 2003 <strong>till</strong> 42 813 personer.<br />
Detta utgör 73 % av befolkningen<br />
(58 884). Antalet inträdda var 37 och antalet<br />
utträdda 491.<br />
Genom de olika verksamheterna har vi<br />
nått många människor i Sollentuna, <strong>till</strong><br />
exempel har vi i olika gudstjänster samlat<br />
runt 75 000 deltagare, varav vid söndagens<br />
huvudgudstjänst 24 000, gudstjänster vid<br />
kyrkliga handlingar (dop, konfirmation,<br />
vigsel, begravning) 28 000 och övriga gudstjänster<br />
23 000. Detta innebär att det totalt<br />
sett inte har varit någon minskning över en<br />
tioårsperiod även om man under perioden<br />
kan se vissa variationer. Barn-, ungdomsoch<br />
vuxenverksamhet förekommer i samtliga<br />
distrikt. I församlingen finns ett rikt<br />
musikliv med sammanlagt 20 körer.<br />
Under året döptes 500 varav 32 i konfirmandålder<br />
eller äldre (innebär ca 60 % av<br />
alla nyfödda). En enkät om hur föräldrar<br />
40<br />
upplever församlingens arbete kring dopet<br />
har genomförts under året. Antalet konfirmerade<br />
var 286 vilket innebär ca 47 % av<br />
kyrko<strong>till</strong>höriga 15-åringar.<br />
Till denna berättelse finns församlingens<br />
diakonala verksamhet särskilt belyst. Enligt<br />
beslut i kyrkorådet ingår denna beskrivning<br />
i en serie som under mandatperioden skall<br />
omfatta de fyra delarna av den grundläggande<br />
verksamheten. Tidigare har gudstjänstliv<br />
och undervisning behandlats.<br />
STIFTELSER<br />
I de fyra förvaltade stiftelserna uppgår det<br />
egna kapital <strong>till</strong> 1 339 240 kronor.<br />
BYGGNADER<br />
Den planerade byggnationen av församlingslokaler<br />
i anslutning <strong>till</strong> S:t Eriks kyrka<br />
har trots erhållet byggnadslov fördröjts på<br />
grund av ett överklagande. En fortsatt prövning<br />
av miljöåtgärder kring verksamheten<br />
vid krematoriet pågår.<br />
Medel har avsatts samt kyrkoantikvarisk<br />
ersättning har sökts för upprättande av<br />
vård- och underhållsplaner för Sollentuna<br />
kyrka med kyrkogård, S:t Eriks kyrka samt<br />
Garnisonskapellet.<br />
Under året har 2 miljoner kronor avsatts<br />
för framtida renovering och underhåll av<br />
Sollentuna kyrka.<br />
Anläggningsregister har upprättats.<br />
ORGANISATION OCH ARBETSMILJÖ<br />
Den från 2003-01-01 gällande organisationen<br />
för församlingen har under hösten utvärderats<br />
genom en enkät bland anställda.<br />
Resultatet av undersökningen presenterades<br />
i december för personalen och kyrkorådets<br />
arbetsutskott. Enkätresultatet skall under<br />
kommande år ligga <strong>till</strong> grund för det fortsatta<br />
förändringsarbetet av organisationen.<br />
I slutet av året påbörjades ett analysarbete<br />
av behovet av kompetensutveckling bland<br />
anställda. Bidrag för detta arbete erhålles<br />
från ESF-rådet. De båda undersökningarna<br />
ger värdefulla kunskaper för det fortsatta<br />
arbetet.<br />
Under de sista månaderna 2002 påbörjade<br />
Arbetsmiljöverket en omfattande systeminspektion.<br />
Denna har under 2003<br />
fortsatt med kompletterande inspektion<br />
och vidtagna åtgärder, bl.a. uppdatering av<br />
olika policies.<br />
Tydliga skriftliga delegationer för såväl<br />
ansvaret för arbetsmiljöarbete, arbetsledning<br />
som verksamhetsansvar finns. Regelbundna<br />
internkontrollrevisioner förekommer.<br />
Församlingens skyddskommitté sammanträder<br />
regelbundet.<br />
Särskilda resurser har av kyrkofullmäktige<br />
avsatts för arbete med arbetsmiljö i samband<br />
med förändringar i organisationen.<br />
Som ett led i detta arbete ordnades en konferens<br />
för presidierna i förtroendemannaorganen<br />
samt hela ledningsgruppen i Prag<br />
med vidare uppföljningen på hemmaplan.<br />
Konferenserna finns dokumenterade.<br />
För miljöarbete avseende sortering av sopor<br />
och avfall finns en särskild grupp utsedd<br />
i församlingen.<br />
JÄMSTÄLLDHET<br />
I församlingen finns 74 kvinnor och 40<br />
män anställda. Av 11 arbetsledande befattningar<br />
innehas 8 av män och 3 av kvinnor.<br />
Det finns 12 inrättade prästtjänster med för<br />
närvarande 6 män och 6 kvinnor. Församlingens<br />
7 diakoner är samtliga kvinnor och<br />
av 8 musiker är 3 män och 5 kvinnor.<br />
På kyrkogården arbetar under säsong 7<br />
kvinnor och 4 män.<br />
Medelåldern bland de anställda är 46,5 år<br />
för kvinnor och 52 år för män.<br />
Antalet förtroendevalda är 110 varav 51<br />
kvinnor och 59 män. Av kyrkorådets ledamöter<br />
är 14 kvinnor och 12 män. Presidieposterna<br />
i de olika förtroendeorganen är<br />
fördelade på 9 kvinnor och 11 män.
Flerårsöversikt<br />
2003–1999<br />
Allmänna förutsättningar<br />
2003 2002 2001 2000 Proforma 1999<br />
Tillhöriga/antal, (%)<br />
Kyrkoavgift inkl.<br />
42 813 (73,0) 43 375 (74,1) 43 817 (75,2) 44 248 (76,2) 44 336 (77,0)<br />
begravningsavg. (%) 0,89 0,89 0,90 0,93 0,93<br />
Begravningsavgift (%) 0,06 0,11 0,17 0,21 –<br />
Medeltal anställda 114 104 97 85 83<br />
Intäkts- och kostnadsanalys (tkr)<br />
Verksamhetens intäkter 76 558 76 447 69 220 66 202 59 735<br />
Verksamhetens kostnader<br />
Begravningsverksamhetens<br />
-70 013 -72 526 -58 889 -55 626 -57 696<br />
resultatpåverkan<br />
Resultat från<br />
5 248 -256 -2 118 -5 680<br />
finansiella investeringar -1 017 -840 -2 845 11 862 -255<br />
Årets resultat 10 776 2 825 5 368 16 758 1 784<br />
Personalkostnader/<br />
verksamhetens intäkter (%) 54 55 51 51 68<br />
Av- och nedskrivningar/<br />
verksamhetens intäkter (%) 6 6 7 9 6<br />
Ekonomisk ställning<br />
Kassalikviditet (%) 297 218 256 237 452<br />
Soliditet (%) 66 61 61 60 54<br />
Värdesäkring av eget kapital (%) 12 3 6 24 3<br />
Nyckeltalsdefinitioner<br />
Kyrko- och begravningsavgift (%): Anges i procent<br />
av den kommunalt beskattningsbara inkomsten.<br />
Personalkostnader/verksamhetsintäkter(%):<br />
Uppgiften beräknas som resultaträkningens personalkostnader<br />
dividerat med resultaträkningens summa<br />
verksamhetens intäkter.<br />
Av-och nedskrivningar/verksamhetens intäkter(%):<br />
Uppgiften beräknas som resultaträkningens av – och<br />
nedskrivningar av anläggnings<strong>till</strong>gångar dividerat med<br />
resultaträkningens summa verksamhetens intäkter.<br />
Kassalikviditet(%): Uppgiften beräknas som summa<br />
omsättnings<strong>till</strong>gångar dividerat med summa kortfristiga<br />
skulder.<br />
Soliditet(%): Uppgiften beräknas som utgående eget<br />
kapital dividerat med balansomslutningen (totala <strong>till</strong>gångar<br />
i balansräkningen).<br />
Värdesäkring av egna kapitalet(%): Uppgiften beräknas<br />
som årets resultat dividerat med ingående eget kapital.<br />
Församlingen övergick frivilligt <strong>till</strong> att <strong>till</strong>ämpa årsredovisningslagen<br />
fr. o. m. 1 januari 2000. Uppgifterna 1999 är<br />
beräknade enligt då gällande lagstiftning.<br />
41
Resultaträkning<br />
Belopp i tkr<br />
Verksamhetens intäkter<br />
Not 2003 2002<br />
Kyrkoavgift 76 151 69 580<br />
Begravningsavgift 1 8 887 14 156<br />
Ekonomisk utjämning<br />
Utdelning från andelar<br />
-15 649 -15 447<br />
i prästlöne<strong>till</strong>gångarnas avkastning 2 0 0<br />
Erhållna bidrag 13 90<br />
Övriga verksamhetsintäkter 7 156 8 068<br />
Summa intäkter 76 558 76 447<br />
Verksamhetens kostnader 6<br />
Övriga externa kostnader 3 -23 779 -18 852<br />
Personalkostnader 4 -41 781 -41 997<br />
Av- och nedskrivningar av anläggnings<strong>till</strong>gångar -4 453 -4 892<br />
Nedskrivning av finansiella <strong>till</strong>gångar 6 0 -6 785<br />
Summa kostnader -70 013 -72 526<br />
Begravningsverksamhetens resultatpåverkan 1 5 248 -256<br />
Verksamhetens resultat 11 793 3 665<br />
Resultat från finansiella investeringar<br />
Resultat från värdepapper och fordringar 5 4 2<br />
Övr ränteintäkter och liknande resultatposter 5 1 359 1 701<br />
Räntekostnader och liknande resultatposter -2 380 -2 543<br />
Resultat från finansiella poster -1 017 -840<br />
Resultat efter finansiella poster 10 776 2 825<br />
Årets resultat 10 776 2 825<br />
42
Balansräkning<br />
TILLGÅNGAR (Tkr)<br />
Anläggnings<strong>till</strong>gångar<br />
Materiella anläggnings<strong>till</strong>gångar<br />
Not 2003 2002<br />
Byggnader och mark 7 100 726 101 197<br />
Inventarier, verktyg och installationer 8 6 109 4 761<br />
Finansiella anläggnings<strong>till</strong>gångar 9 180 38<br />
Summa anläggnings<strong>till</strong>gångar 107 015 105 996<br />
Omsättnings<strong>till</strong>gångar<br />
Kortfristiga fordringar<br />
Kundfordringar 395 526<br />
Övriga kortfristiga fordringar 94 58<br />
Förutbet. kostn. och upplupna intäkter 10 1 328 1 647<br />
Kortfristiga placeringar 9 25 782 25 007<br />
Kassa och bank 24 693 20 832<br />
Summa omsättnings<strong>till</strong>gångar 52 292 48 070<br />
Summa <strong>till</strong>gångar 159 307 154 066<br />
43
Balansräkning forts.<br />
EGET KAPITAL, AVSÄTTNINGAR<br />
OCH SKULDER (Tkr)<br />
Eget kapital<br />
Not 2003 2002<br />
Balanserat resultat -93 421 -90 596<br />
Årets resultat -10 776 -2 825<br />
Summa eget kapital 11 -104 197 -93 421<br />
Avsättningar 12 -1 395 -929<br />
Långfristiga skulder<br />
Skulder <strong>till</strong> kreditinstitut 13 -35 878 -37 477<br />
Gravskötselskuld 13 -207 -207<br />
Summa långfristiga skulder -36 085 -37 684<br />
Kortfristiga skulder<br />
Skulder <strong>till</strong> kreditinstitut -1 599 -1 838<br />
Avräkning med begravningsverksamheten 1 -2 806 -8 054<br />
Leverantörsskulder -3 350 -3 458<br />
Skatteskulder -61 -253<br />
Övriga kortfristiga skulder -1 347 -903<br />
Upplupna kostn. och förutbet intäkter 14 -8 467 -7 526<br />
Summa kortfristiga skulder -17 630 -22 032<br />
Summa eget kapital,<br />
avsättningar och skulder -159 307 -154 066<br />
Poster inom linjen<br />
Ställda säkerheter Inga Inga<br />
Ställda ansvarsförbindelser Nordea Nordea<br />
generell generell<br />
säkerhet säkerhet<br />
44
Kassaflödesanalys<br />
Den löpande verksamheten<br />
2003 2002<br />
Resultat efter finansiella poster 10 776 2 825<br />
Avskrivningar, avsättningar mm 4 919 5 155<br />
Kassaflöde från den löpande verksamheten<br />
före förändringar av rörelseresultatet 15 695 7 980<br />
Kassaflöde från förändring av rörelsekapital<br />
Minskning/ökning av kortfristiga fordringar 332 -165<br />
Ökning/minskning av kortfristiga skulder -4 321 3 365<br />
Kassaflöde från den löpande verksamheten 11 706 11 180<br />
Investeringsverksamheten<br />
Förvärv/<strong>till</strong>verkning av anläggnings<strong>till</strong>gångar -5 330 -8 197<br />
Försäljning av anläggnings<strong>till</strong>gångar 0 90<br />
Förvärv av finansiella anläggnings<strong>till</strong>gångar -142 0<br />
Kassaflöde från investeringsverksamheten -5 472 -8 107<br />
Finansieringsverksamheten<br />
Amortering av lån -1 598 -1 598<br />
Kassaflöde från finansieringsverksamheten -1 598 -1 598<br />
Årets kassaflöde 4 636 1 475<br />
Likvida medel vid årets början 45 839 44 364<br />
Likvida medel vid årets slut 50 475 45 839<br />
Specifikation av likvida medel<br />
Kassa och bank 24 693 20 832<br />
Kortfristiga placeringar 25 782 25 007<br />
Belopp vid årets slut 50 475 45 839<br />
45
Noter<br />
REDOVISNINGSPRINCIPER<br />
OCH VÄRDERINGSPRINCIPER<br />
Allmänna redovisningsprinciper<br />
Årsredovisningen har upprättats enligt årsredovisningslag ÅRL,<br />
Kyrkoordning, begravningslag, Bokföringsnämndens allmänna råd<br />
och Redovisningsrådets rekommendation nr 7: Redovisning av<br />
kassaflöden.<br />
Samtliga belopp är i TSEK om inte annat anges.<br />
Värderingsprinciper<br />
Tillgångar och skulder värderas <strong>till</strong> anskaffningsvärden om inte annat<br />
anges.<br />
Fordringar har efter individuell värdering upptagits <strong>till</strong> de belopp<br />
varmed de beräknas inflyta. Fordringar och skulder i utländsk valuta<br />
värderas <strong>till</strong> balansdagens kurs. Kortfristiga placeringar värderas<br />
<strong>till</strong> det lägsta av anskaffningsvärde och verkligt värde.<br />
Finansiella anläggnings<strong>till</strong>gångar i form av aktier, obligationer och<br />
andra långfristiga värdepappersinnehav värderas <strong>till</strong> anskaffningsvärde<br />
minskat med eventuell nedskrivning vid varaktigt bedömd<br />
värdenedgång.<br />
Materiella anläggnings<strong>till</strong>gångar upptas <strong>till</strong> anskaffningsvärdet efter<br />
avdrag för avskrivningar, ev. investeringsbidrag samt ev. nedskrivningar.<br />
Nedskrivning görs vid bestående värdenedgång. Avskrivning<br />
sker över den bedömda ekonomiska livslängden. Följande<br />
avskrivningstider <strong>till</strong>ämpas:<br />
Mark: avskrivs ej<br />
Kyrkogårdsmark: 50 år (2 %/år)<br />
Markanläggning: 10–50 år (2–10 %/år)<br />
Byggnader: 33–50 år (2–3 %/år)<br />
Bilar: 5 år (20 %/år)<br />
Datautrustning: 3–5 år (20–33,3 %/år)<br />
Övriga inventarier, installationer och verktyg: 5–20 år (5–20 %/år)<br />
Fr.o.m. 020101 bruttoredovisas anläggnings<strong>till</strong>gångarna inventarier,<br />
verktyg och installationer. Det innebär att dessa <strong>till</strong>gångar redovisas<br />
<strong>till</strong> anskaffningsvärde med avdrag för av- och nedskrivning<br />
samt att de ackumulerade avskrivningarna framgår av not.<br />
Avsättningar<br />
Med avsättningar avses förpliktelser på balansdagen som är säkra<br />
eller sannolika <strong>till</strong> sin förekomst men ovissa <strong>till</strong> belopp eller <strong>till</strong> den<br />
tidpunkt då de skall infrias.<br />
46<br />
NOT 1<br />
RESULTATRÄKNING FÖR BEGRAVNINGSVERKSAMHETEN<br />
2003 2002<br />
Externa poster<br />
Intäkter<br />
Begravningsavgifter 8 887 14 156<br />
Övriga externa intäkter 3 381 4 238<br />
Summa externa intäkter 12 268 18 394<br />
Kostnader<br />
Övriga externa kostnader -4 854 -4 372<br />
Personalkostnader -7 415 -6 700<br />
Avskrivningar -1 014 -1 042<br />
Summa externa kostnader -13 284 -12 115<br />
Interna poster<br />
Intäkter<br />
Interna ersättningar för tjänster 182 222<br />
Summa interna intäkter 182 222<br />
Kostnader<br />
Fördelade administrationskostnader -2 769 -4 026<br />
Intern ränta -1 645 -2 219<br />
Summa interna kostnader -4 414 -6 245<br />
Begravningsverksamhetens resultat -5 248 256<br />
Begravningsverksamhetens ack. resultat<br />
Ingående ackumulerat resultat 8 054 7 798<br />
Årets resultat för begravningsverksamheten -5 248 256<br />
Utgående ackumulerat resultat 2 806 8 054<br />
Sollentuna församling är huvudman för begravningsverksamheten<br />
inom församlingens geografiska område. Begravningsverksamheten<br />
finansieras av begravningsavgiften. Begravningsavgiften får inte<br />
användas <strong>till</strong> annat än de uppgifter som anges i begravningslagen.
NOT 2<br />
Församlingen innehar 81 st andelar i avkastningen från de stiftsvis<br />
förvaltade prästlöne<strong>till</strong>gångarna vilket gett 0 tkr i år. Prästlöne<strong>till</strong>gångarna<br />
består av prästlönefastigheter och prästlönefond. 50 % av<br />
avkastningen går <strong>till</strong> andelsägande församlingar och 50 % går <strong>till</strong><br />
det inomkyrkliga utjämningssystemet. Andelarna innebär inget<br />
inflytande i förvaltningen och går ej heller att överlåta.<br />
NOT 3<br />
LEASING<br />
Församlingen har under året haft 343 (392) tkr i leasingkostnader.<br />
NOT 4<br />
PERSONAL<br />
Medelantalet anställda 2003 2002<br />
Kvinnor 74 66<br />
Män 40 38<br />
Totalt 114 104<br />
I medelantalet anställda ingår inte för räkenskapsåret 2003 anställda<br />
som uppburit ersättning som understiger ett halvt prisbasbelopp.<br />
Detta har gjorts med stöd av punkt 6 i BFNAR 2002:9.<br />
Könsfördelning i kyrkoråd 2003 2002<br />
Kvinnor 14 15<br />
Män 12 11<br />
Sjukfrånvaro<br />
(Avser tiden 1/7 <strong>till</strong> 31/12 2003). Sjukfrånvaron har under perioden<br />
1/7 <strong>till</strong> 31/12 2003 uppgått <strong>till</strong> 5 868 timmar, varav 56,5 %<br />
avser lång sjukfrånvaro (mer än 60 dagar). Den totala sammanlagda<br />
ordinarie arbetstiden uppgick <strong>till</strong> 109 462 timmar.<br />
Sjukfrånvaro i olika grupper (sjukfrånvaro/ord.arb.tid) 2003<br />
Kvinnor 6,7 %<br />
Män 3,1 %<br />
0–29 år 5 %<br />
30–49 år 3,3 %<br />
50 och äldre 7,1 %<br />
Församlingens sammanlagda sjukfrånvaro<br />
i förhållande <strong>till</strong> sammanlagd ordinarie arbetstid 5,4%<br />
Löner, arvoden och andra ersättningar 2003 2002<br />
Ledamöter i kyrkoråd och övriga nämnder 497 586<br />
Anställda 27 981 25 815<br />
Totalt 28 478 26 495<br />
Pensionskostnader och andra sociala avgifter<br />
Pensionskostnader anställda 1 636 3 735*<br />
Andra sociala avgifter enligt lag och avtal 10 620 8 980<br />
Totalt 12 256 12 715<br />
* Till tjänsteman har pensionsavsättning inklusive<br />
sociala avgifter om 2,4 mkr gjorts år 2002.<br />
Församlingen har inga utfästelser om pensioner eller avgångsvederlag<br />
<strong>till</strong> personer i ledande ställning.<br />
NOT 5<br />
RESULTAT FRÅN<br />
FINANSIELLA INVESTERINGAR<br />
2003 2002<br />
Räntor 592 610<br />
Utdelningar 771 1 093<br />
Nedskrivning 0 -6 785<br />
Summa 1 363 -5 082<br />
NOT 6<br />
JÄMFÖRELSESTÖRANDE POSTER<br />
2003 2002<br />
Jämförelsestörande kostnader<br />
Nedskrivning av finansiella <strong>till</strong>gångar 0 6 785<br />
NOT 7<br />
BYGGNADER OCH MARK<br />
2003 2002<br />
Ingående anskaffningsvärden 132 561 125 514<br />
Inköp under året 2 916 7 047<br />
Utgående ackumulerade<br />
anskaffningsvärden 135 477 132 561<br />
Ingående avskrivningar -31 364 -28 107<br />
Årets avskrivningar -3 387 -3 257<br />
Utgående ackumulerad avskrivning -34 751 -31 364<br />
Utgående bokfört värde 100 726 101 197<br />
NOT 8<br />
INVENTARIER, VERKTYG<br />
OCH INSTALLATIONER<br />
2003 2002<br />
Ingående anskaffningsvärden 14 937 13 786<br />
Inköp under året 2 414 1 151<br />
Utgående ackumulerade<br />
anskaffningsvärden 17 351 14 937<br />
Ingående avskrivningar -10 176 -8 541<br />
Årets avskrivningar -1 066 -1 635<br />
Utgående ackumulerad avskrivning -11 242 10 176<br />
Utgående bokfört värde 6 109 4 761<br />
NOT 9<br />
VÄRDEPAPPERSINNEHAV<br />
Anskaffnings- Bokfört Marknadsvärde<br />
värde Värde 2003-12-31<br />
Långfristiga värdepappersinnehav<br />
153 153 –<br />
forts. nästa sida<br />
47
NOT 9 FORTS.<br />
Anskaffnings- Bokfört Marknadsvärde<br />
värde Värde 2003-12-31<br />
Kortfristiga placeringar<br />
Not. Aktier<br />
& aktiefonder 27 776 19 775 22 574<br />
Not.räntebärande<br />
värdepapper 6 215 6 007 6 008<br />
Summa kortfr.<br />
placeringar 33 991 25 782 28 582<br />
Summa värdepappersinnehav<br />
34 144 25 935 28 582<br />
FÖRÄNDRING AV LÅNGFRISTIGA<br />
VÄRDEPAPPERSINNEHAV<br />
2003 2002<br />
Ingående anskaffningsvärde 65 65<br />
Investeringar 115 0<br />
Utgående ack. anskaffningsvärden 180 65<br />
Ingående nedskrivningar 27 0<br />
Utgående ackumulerade nedskrivningar 27 27<br />
Utgående bokfört värde 153 38<br />
Som finansiell anläggnings<strong>till</strong>gång är även förutbetald leasing upptagen<br />
med 27 tkr.<br />
NOT 10<br />
FÖRUTBETALDA KOSTNADER<br />
OCH UPPLUPNA INTÄKTER<br />
2003 2002<br />
Förutbetalda hyror 88 68<br />
Försäkringspremier 285 239<br />
Upplupna ränteintäkter 65 0<br />
Övrigt 890 1340<br />
Total 1 328 1 647<br />
48<br />
NOT 11<br />
FÖRÄNDRING AV<br />
EGET KAPITAL<br />
Balanserat resultat Årets resultat<br />
Belopp vid årets ingång 90 596 2 825<br />
Omföring av föregående års resultat 2 825 -2 825<br />
Årets resultat 10 776<br />
Belopp vid årets utgång 93 421 10 776<br />
NOT 12<br />
AVSÄTTNINGAR<br />
2003 2002<br />
Kompletterande ålderspension 1 395 929<br />
NOT 13<br />
Andel av långfristiga skulder som förfaller senare än 5 år efter<br />
balansdagen<br />
LÅNGFRISTIGA SKULDER<br />
2003 2002<br />
Skulder <strong>till</strong> kreditinstitut 29 484 31 082<br />
Gravskötselskuld 207 207<br />
Total 29 691 31 290<br />
NOT 14<br />
UPPLUPNA KOSTNADER OCH<br />
FÖRUTBETALDA INTÄKTER<br />
2003 2002<br />
Upplupna sociala avgifter 796 735<br />
Upplupna semesterlöner 2 951 2 725<br />
Upplupen komptid 751 715<br />
Upplupen pension 2 465 2 465<br />
Upplupna räntor 389 405<br />
Övrigt 1 115 481<br />
Totalt 8 467 7 526
SOLLENTUNA 2004<br />
KYRKORÅDETS ORDINARIE LEDAMÖTER<br />
Barbro Pettersson Pär Åkerström Helge Johansen<br />
Birgitta Ivarsson Roland Johansson Maria Mannheimer<br />
Kristofer Runow Carin Lenneby Björlin Wolfgang Richter<br />
Ulla Bjerkén Joakim Jäderström Lizette Andersson<br />
Anders Roos<br />
VÅR REVISIONSBERÄTTELSE HAR AVGIVITS 2004<br />
Urban Gibson Tommy Müller Allan Blomqvist<br />
Pia Franzén Hans Klaar Jan Bergman, auktoriserad revisor
Driftredovisning 2003<br />
Utfall Tkr Budget Tkr Avvikelse Tkr<br />
Administration 4 083 4 158 75<br />
TN fastighetsförv. 8 807 10 038 1 231<br />
Begravningsverksamhet 0 680 680<br />
TN Serviceverksamhet 33 -2 -35<br />
Sollentuna kyrka 8 404 8 656 252<br />
S:t Eriks kyrka 6 916 6 289 -652<br />
Kummelby kyrka 6 100 6 266 166<br />
Edsbergskyrkan 6 541 7 021 480<br />
Livscentrum 2 918 2 796 -122<br />
In<strong>format</strong>ion & planering 7 800 7 690 -85<br />
Ekonomi 2 459 1 989 -470<br />
Summa 54 061 55 581 1 520<br />
50