pdf-format - Tillbaka till start

Verksamhets & årsredovisning 2003 

TEMA DIAKONI

VERKSAMHETS & ÅRSREDOVISNING 2003 

Ansvarig utgivare: Barbro Pettersson, kyrkorådets ordförande 

Redaktion: Anders Roos, Bo Wetterström och Iréne Bond 

Grafisk form: Johan Wessel 

Fotografier: Johan Wessel 

Tryckeri: Blomberg & Janson Offsettryck AB 

Svenska kyrkan Sollentuna 

Box 13, 191 21 Sollentuna 

Tel: 08-505 513 00 

Fax: 08-505 513 19 

E-post: sollentunaforsamling@svenskakyrkansollentuna.com 

www.svenskakyrkansollentuna.com

Innehåll 

4 Diakoni – församlingens hjärta 

och om att inte alltid räcka till 

6 Livscentrum – en plats 

för många 

10 Psykolog i församlingen 

– därför… 

13 Kyrkans familjerådgivning 

– ett kristet alternativ 

14 Samtal i olika former 

16 Samtalsgrupp för sörjande 

17 Samtal i sorgen, hemma 

och på kyrkogården 

20 Människan i kris och katastrof 

22 Diakonigrupper – en del går 

på räls, andra trevar 

24 Diakoni i gudstjänsten 

25 Andakter och hembesök 

28 Pengar ger inte lycka i sig, men 

är nödvändiga för ett bra liv 

29 Enastående läger – andrum 

tillsammans med barnen för 

ensamstående föräldrar 

30 Diakoni bland ungdomar 

32 Internationell diakoni 

36 Jourhavande medmänniska 

37 Att arbeta med hjärtat – utan lön 

38 Statistik 

Årsredovisning: 

40 Förvaltningsberättelse 

41 Flerårsöversikt 

42 Resultaträkning 

43 Balansräkning 

45 Kassaflödesanalys 

46 Noter 

50 Driftredovisning

Diakoni – församlingens hjärta 

och om att inte alltid räcka till 

AV ANDERS ROOS, PROST 

Jag minns ett par filmer från 

den tid då vi i kyrkan, på ett 

mycket mera aktivt och fritt 

sätt än som nu sker, sökte 

efter nya språk och nya vägar 

för evangeliet. Den ena filmen handlade 

om en konfirmand som var lite strulig och 

som trasslade till snart sagt varje relation, i 

synnerhet med de vuxna. Det hände både 

det ena och det andra. Hans kompisar 

önskade sig presenter och fick. Den ena 

finare än den andra. Själv visste han inte 

vad – men önskade sig. Då dagen för konfirmationen 

kom fick han en enda sak – en 

nyckel. Nyckeln till ett skåp fullt av verktyg. 

Där fanns allt man behövde för att 

reparera och tillverka. Där fanns vassa och 

livsfarliga verktyg som nu var hans. Plötsligt 

fick grabben känna att han var sedd, att 

han var upprättad, att han var någon man 

räknade med. Han blev till – nyskapad. 

I DEN ANDRA FILMEN fanns en kristusbild 

som var trasig. Kristus hade inga armar. 

Inga armar att sträcka ut till hjälp, 

inga att omfamna med eller att trösta med. 

På olika vägar fördes filmen fram till att tala 

om våra armar som Kristi armar. Det fanns 

inga andra, men våra var de enda som skulle 

finnas. De räckte både till människor alldeles 

intill och till dem som var långt borta. 

Armar som både kunde lyfta, smeka, trösta, 

ge tillrättavisning och uppmuntran. Armar 

att växa i. 

Kyrkoordningen för Svenska kyrkan beskriver 

diakoni som en del av församlingens 

grundläggande uppgift. De personer som är 

speciellt vigda för denna tjänst, diakonerna, 

har ett ansvar att göra kärlekens gärningar, 

särskilt mot utsatta människor. Uppgifterna 

varierar beroende på de lokala sociala behoven 

och församlingarnas strukturer och diakonala 

prioriteringar. …Varhelst det finns 

mänsklig nöd är det diakonernas kallelse att 

ingripa och inspirera andra att ta ansvar. 

(KO Inledningen till 7. avd.) 

KANSKE ÄR BILDERNA I filmen goda 

illustrationer på vad det kan handla om och 

hur mycket det kan handla om. Man skulle 

nog också kunna tala om diakoni som en 

kristenkärlek utan tanke på att få något 

igen, en kärlek och omsorg som är villkorslös. 

Det betyder absolut inte att den är 

menlös och förhoppningsvis inte heller meningslös. 

I församlingens målskrivning har 

vi formulerat: 

Församlingens diakoni skall 

möta människor, vara lyhörda för deras 

nöd och vara en röst för de svaga 

avslöja och påtala sociala orättvisor och 

orättfärdiga strukturer 

vara ett barmhärtighetens tecken 

skapa mötesplatser för kristen växt och 

mognad 

NÄR VI PÅ FÖLJANDE SIDOR beskriver 

en liten del av allt det som görs inom församlingens 

diakoni blir bilden lika brokig 

som samhället är. Samtidigt fylls vi av dels 

en förundran över att allt detta skall behövas 

i ett samhälle som kallas välfärdssamhälle, 

dels en känsla av otillräcklighet. Det 

finns så många fler som ropar och så mycket 

mera som kunde göras. 

Samtidigt vet och tror vi att det som görs 

både av diakoner och andra i församlingen, 

många gånger genom frivilliga och ideella 

insatser, handlar om det innersta i evangeliet: 

Kristi kärlek till en sargad värld. På något 

sätt handlar det om församlingens – 

och hela kristenhetens hjärta. En puls som 

slår för unga och gamla, friska och sjuka, 

kvinnor och män, fattiga och rika, en kraftig 

puls som når långt in i de innersta, mörkaste 

och mest torftiga vrårna i samhället 

men också långt utanför församlingens, 

landets, kyrkans och trons gränser. Det är 

en puls som slår kraftigast i samverkan med 

många andra goda krafter i samhället. 

DIAKONIN ÄR GRÄNSLÖS och därför så 

svår. Diakonin möter människor i utsatta 

lägen och kräver därför specialkunskaper 

om människor, samhälle, ekonomi och tro. 

Diakoni handlar om så mycket och behöver 

därför många medarbetare av olika slag och 

med olika kompetenser. Diakonin ser så 

mycket nöd och orättfärdiga strukturer som 

vi inte orkar med eller kan hjälpa eller förändra 

och därför har vi ofta dåligt samvete 

– för att vi vill, men inte alltid räcker till. 

Men framför allt är diakoni att leva i 

Kristus och att vara hans armar i en värld 

som trots allt är fylld av skönhet och glädje 

som skall flöda över till dem som inte har 

det som vi har fått. Allra skönast blir det 

när människor blir upprättade och får växa 

till det de är ämnade att vara: Guds avbild. 

Kristus, hjälp oss att vara ditt svar till dem, 

som saknar vad vi äger i överflöd. 

Hjälp oss att höra det rop som du har hört. 

förstå den nöd som du har förstått 

tjäna den mänsklighet som du har tjänat. 

(ur en bön av Olof Hartman) 

5

Livscentrum – 

en plats för många 

AV TORD ERSHAMMAR, PRÄST 

Jag är på jakt efter ett café. 

Det lär ligga någonstans nära 

stationen vid Sollentuna 

centrum. 

Efter ett vilset letande ser 

jag caféskylten mitt i gatan, oroväckande 

nära begravningsbyrån. Efter denna diskreta, 

men nyttiga, påminnelse om människans 

förgänglighet känns det bra att gå 

vidare mot ”Livscentrum”, som det står i 

stor skrift över entrén till caféet. 

Väl inne upptäcker jag att här finns 

många rum med plats för många. Först får 

jag ögonen på familjerådgivningen. Jag vet 

att det är många som söker sig hit, tyvärr 

oftast alldeles för sent. Det är ont om familjerådgivare 

i vårt land och kön kan bli 

lång. Bra att Svenska kyrkan Sollentuna har 

en sådan! När nu kyrkan viger så många är 

det då inte självklart att också ställa upp när 

det krisar i relationen?! 

Kaffedoften drar mig vidare in i caféet. 

Här är det lugnt och skönt, en oas i en 

annars stressig miljö. Vid disken ser caféets 

värdinna till att jag får mig något till livs. 

Några gäster samtalar vid borden. Den 

lugna miljön inbjuder till goda samtal och 

möten människor emellan. Ibland behövs 

det bara en blick, ett vänligt ord för att livet 

ska bli lättare att leva. Om jag behöver mer 

hjälp för att komma till rätta med personliga 

frågor och problem finns en samtalsmottagning 

kopplad till Livscentrum med 

både psykolog, samtalsterapeut, präst och 

diakon. Ett samtal med en av bordsgästerna 

avslöjar att man här också ingår i kvinnojourens 

nätverk för kvinnor i Sollentuna. 

Alla goda krafter behöver verkligen samverka 

mot denna brutala form av våld. 

NU VÄLLER DET PLÖTSLIGT in folk och 

kön blir lång framför kaffeborden. Det är 

deltagarna från kursen ”Att mötas i vård 

och omsorg”, som tar en paus innan man 

samtalar vidare om dagens ämne ”Livets 

mening och mål”. Jag förstår att denna typ 

av samverkan med andra aktörer ingår som 

en viktig del i målsättningen för Livscentrum. 

Bland de frivilliga medarbetarna i 

caféet finns också några som av olika skäl 

tvingats lämna sina hemländer. Förutom 

att man gör en insats och berikar gemenskapen 

kan man här få hjälp att komma 

över tröskeln in i det svenska samhället. 

Livscentrum är en samarbetspartner i kommunens 

fadderprojekt där personer som är 

7

klassade som flyktingar och som har uppehållstillstånd 

kan få hjälp att integreras i 

vårt samhälle. På detta sätt upplevs caféet 

också som en del av ett större internationellt 

rum. 

I ett angränsande rum upptäcker jag ett 

litet bibliotek med en skön läshörna. En 

dagstidning med de senaste skandalerna 

och katastroferna får min förströdda uppmärksamhet 

innan jag börjar botanisera i 

bokhyllorna. God skönlitteratur trängs med 

deckare och böcker om hälsa, tro och livsfrågor. 

Här erbjuds en spännande helhetssyn 

på människan! 

”Därför ger jag inte upp!” – så står det 

tryckt på inbjudan till en öppen samtalsgrupp 

om tro och livsmening. Utgångspunkten 

för samtalen är bibelordet och våra 

egna livserfarenheter. Varför? Därför…? 

undrar jag. Får väl återkomma för att få svar. 

En fladdrande ljuslåga lockar in mig i ett 

litet rum, som visar sig vara andaktsrummet, 

ofta fullt vid den dagliga andakten. 

Behovet av stillhet och andakt är kanske 

större än vi anar i vårt sekulariserade land. 

Ju mer stressade vi är desto mer behöver vi 

ett andrum 

PRECIS NÄR JAG TRODDE att jag avverkat 

alla rum ser jag trappan ner till källarvåningen. 

Där finns stora, öppna rum med mjuka 

mattor och skön belysning. En miljö som är 

som gjord för retreat och avspänning. Här 

måste det gå bra att dra sig tillbaka för att 

ladda batterierna och få kraft att gå vidare. 

Som ett led i ett pågående samarbete med 

sjukgymnast på Sollentuna sjukhus finns på 

Livscentrum en samtalsgrupp för människor 

som tidigare deltagit i en stresshanteringskurs. 

I ett av rummen har en sjukgymnast 

och Feldenkraispedagog sin mottagning 

och i ett annat en läkare med inriktning 

mot existensiell smärta. 

Av texten på några väggplanscher förstår 

jag att i de här lokalerna träffas också AA 

(anonyma alkoholister) och flera liknande 

grupper där man försöker komma till rätta 

med olika former av missbruk och beroenden 

med hjälp av tolvstegs-programmet. 

Även om jag anar att det kan finnas mer att 

upptäcka här, är dags för mig att dra vidare. 

Vid det här laget inser jag att Livscentrum 

inte bara är en plats för många utan en del 

av hela församlingens tjänst för så många i 

vårt samhälle. 

8

Människan i centrum 

– inte diagnosen 

AV HELENA LIND, PSYKOLOG 

Sollentuna är en av få församlingar 

som har en psykologtjänst. 

Det började 1997 med 

en projektanställning. Två år 

senare inrättades en psykologtjänst 

inom Livscentrum. Målsättningen är 

att öka församlingens och diakonins möjligheter 

att kunna hjälpa människor med 

psykiska problem. Psykiatrin arbetar idag 

med allt snävare gränser för sin verksamhet 

och tar i första hand emot dem med allvarliga 

psykiska symtom. Människor som lever 

i svåra livssituationer upplever ofta att de 

egna resurserna inte räcker till. Ångest, depression, 

djup personlig osäkerhet och svårigheter 

i relationer till andra blir ofta följden. 

Många behöver mer hjälp än vad t.ex. 

distriktsläkaren, personalkonsulenten eller 

kuratorn kan ge. Det är svårt att veta vart 

man ska vända sig i det stora utbud av privata 

och alternativa behandlingsformer som 

finns. Ibland är också de höga kostnaderna 

ett hinder. De som känner tillhörighet till 

kyrkan frågar ofta efter enskilda samtal som 

ger utrymme för andliga och existentiella 

frågor samtidigt som man behöver psykologisk 

hjälp. Det känns viktigt att få respekt 

för sin tro och stöd i sitt andliga sökande. 

Att vara psykolog inom församlingens 

diakoni är att vara en del av kyrkans liv och 

verksamhet. Jag har valt att arbeta inom 

kyrkan därför att det här finns en människosyn 

och ett sökande efter människans 

grundvillkor som jag delar. Både det existentiella, 

psykiska, andliga och kroppsliga 

är delar av vår livssituation. Det är människan 

som står i centrum med både resurser 

och svagheter, inte diagnosen. Eftersom 

jag är legitimerad psykolog arbetar jag 

under en särskild lag, hälso- och sjukvårdslagen 

som bl.a. innebär att jag har skyldighet 

att föra journal. Det innebär ett skydd 

för dem som söker samtal och tydliggör 

vilka krav som ställs på vår verksamhet. Det 

kan innebära att jag ibland ses som en 

främmande fågel inom diakonin. Men vi 

har ett pågående arbete med att fördjupa 

vårt samarbete. Våra olika kompetenser 

kompletterar varandra och vi lär oss av 

varandras olika arbetssätt. 

NÄR JAG TRÄFFAR EN människa för första 

gången på vår mottagning, tänker jag 

ofta på vilken stark tro hon eller han har 

som kommer till mig, en främmande person 

för att i en svår period i livet tala om 

sina svårigheter och sina behov. Och jag ber 

inom mig att Gud ska omsluta oss båda. 

11

Målet för vårt samtal är att det ska leda 

fram till en förändring. Det är ett gemensamt 

arbete att få igång en läkande process 

som lyfter bort ett psykiskt lidande och ger 

möjlighet till ett rikare liv. Mötet kan bli till 

en erfarenhet av att vara i kontakt med sig 

själv och sina känslor. I ett sådant möte kan 

man få en erfarenhet av att både kunna dela 

med sig och att få ta emot. Vad är det egentligen 

som sker när en människa upplever 

att hon kan göra sig förstådd och när hon 

känner sig förstådd? Eller när rädsla ger vika 

och hon kan känna att hon får tillbaka friheten 

i sitt liv? Eller när de traumatiska 

minnena inte längre är outhärdliga? 

PSYKOLOG I FÖRSAMLINGEN... 

därför att andlighet och psykiskt välbefinnande 

hör ihop. Själavård och psykoterapi 

är som omaka syskon, men de behöver 

varandra. Psykoterapin utvecklar redskap 

för att förstå och förändra psykiska tillstånd. 

Kyrkan har en unik kunskap och tradition 

att förvalta och tolka för vår tids 

behov. 

därför att det finns så många människor 

som har svårigheter i nära relationer till 

andra. Många bär svåra minnen av traumatiska 

erfarenheter och har därför svårt att 

vara nära sina känslor. Andra söker hjälp för 

depression och en negativ självbild. Människor 

har kroppsliga symtom som grundar 

sig i psykiska spänningar. När andlig och 

social rådgivning inte hjälper, när behoven 

ligger djupare än vad den aktuella situationen 

gett upphov till, behöver negativa 

mönster brytas. 

därför att det i vår verksamhetsidé står att 

vi vill göra Gud tydlig i världen genom att 

lyssna lyhört till Gud och människor. Vi vill 

också skapa mötesplatser för kristen växt 

och mognad. När vi lyssnar blir vi varse att 

det finns så många omkring oss som inte får 

hjälp, vi ser många hinder för att människor 

ska växa och mogna. Livscentrum 

kan vara en växtplats och erbjuda möjlighet 

till ett skyddat möte som kan förändra, som 

kan hela och befria. 

I FÖRSAMLINGEN – därför att det är det 

sammanhang där vi fungerar tillsammans. 

Våra olika bidrag inom gudstjänstliv, diakoni, 

musik, barn- och ungdomsarbete, 

studiegrupper, samtal och möten av många 

slag berikar varandra och tillsammans kan 

vi möta hela människan. 

12

Kyrkans familjerådgivning 

– ett kristet alternativ 

AV ANNA ALVHAMMAR, FAMILJERÅDGIVARE 

Svenska kyrkan Sollentuna var 

en av pionjärerna i att anställa 

en familjerådgivare. 

Vår familjerådgivningsbyrå 

var den andra i sitt slag som 

inrättades i landet. Verksamheten började 

år 1974. Den första familjerådgivningsbyrån 

i Svenska kyrkans regi öppnade i slutet 

av 1960-talet i Österåkers församling. Parallellt 

fanns då några enstaka rådgivningsbyråer 

inom landstinget. 

I dag finns cirka 40 kyrkliga familjerådgivningsbyråer 

runt om i Sverige. Familjerådgivningen 

i Sollentuna var länge en egen 

enhet, rätt så begränsad från övrig verksamhet, 

inom församlingen. Så är det för de 

flesta kyrkliga byråer fortfarande. Så småningom 

föddes idén om ett Livscentrum, 

som skulle tillgodose kroppsliga, själsliga 

och andliga behov. I dag ingår familjerådgivningen 

i Livscentrum med tillgång till 

samarbete med andra anställda med social 

och terapeutisk utbildning och erfarenhet. 

Familjerådgivningen har dock fortfarande 

en egen budget. 

FAMILJERÅDGIVNINGEN är flitigt efterfrågad. 

Skillnaden i dag och för tio år sedan 

är att de som söker i nuläget är mer öppna 

gentemot bekanta och vänner om att de går 

i samtal. De verkar stolta över att visa att de 

gör något åt sina problem. Det har nästan 

blivit ”trendigt” att gå i familjerådgivning. 

Under 2003 hade familjerådgivningen 73 

ärenden som innefattade 127 personer. 

Samtalen kan vara av olika karaktär. Det 

kan vara klargörande, reparerande, separerande, 

terapeutiska men också samarbetssamtal. 

Den största andelen sökande är i åldrarna 

30–39 år, men förvånansvärt många 40talister 

har det senaste året tillkommit i statistiken. 

Andelen omgiften utgör en växande del 

av samtliga giftermål. Nya familjestrukturer 

uppkommer. Där är det inte längre fråga 

om våra barn och andras ungar, utan mina 

barn, dina ungar och våra barn. Det tar två 

till tre år innan en familj hittar sin form. 

Flera familjemönster måste redas ut. 

Mellan fem och tio samtal brukar vara 

vanligt i familjerådgivning, men det finns 

även par som gått i ett år eller mer. 

Ungefär 70 % av familjerådgivarens tid 

upptas av samtal. Resterande 30 % består 

av förebyggande verksamhet som kontakter 

med olika myndigheter, deltagande i caféverksamheten 

och vidareutveckling av Livscentrum. 

TROTS ATT DET BLEV tvingande för 

kommunerna att genom lagstiftning från 

och med 1994 kunna anvisa familjerådgivning, 

kommer kyrkans familjerådgivning 

att ha en självklar och betydelsefull uppgift 

– inte att vara istället för kommunens skyldighet 

utan att vara ett kristet alternativ. 

13

Samtal i olika former 

AV MICK LIDBECK, SAMTALSTERAPEUT 

” 

Jag tror inte du kan ge mig 

några goda råd. Jag vill prata 

med dig om hur jag tänker. Då 

inbillar jag mig att jag klarar mig.” Orden 

är en ung kvinnas. Villrådig står hon vid ett 

vägskäl i livet och vänder sig till en äldre 

släkting. Denna replik ur Ingmar Bergmans 

film ”Saraband” visar hur en människa på 

olika sätt kan få hjälp genom ett samtal. 

Flickan utgår ifrån att det är hon själv som 

har lösningen, ingen annan kan ge råd. 

Men hon behöver berätta om sitt liv för 

någon som lyssnar, medan hennes tankar 

klarnar. Och det ger henne hopp inför 

framtiden. 

PÅ MÅNGA OLIKA SÄTT pågår i församlingen 

samtal som hjälper en människa att 

gå vidare i livet. Ibland sker det planerat, 

ibland bara uppstår ett samtal som visar sig 

bli till hjälp. Ibland lyssnar vi till någon 

som har varit med om något svårt. Hon är 

tyngd och behöver få lätta sitt hjärta, ge 

utlopp för sina känslor. Förskoleföräldrar, 

körsångare, ungdomar och förtroendevalda, 

ja alla behöver vi ibland någon att berätta 

för. Och ett samtal bara uppstår. Man kan 

få hjälp när den jag pratar med visar att hon 

vill lyssna, att vi har en stund för oss själva 

utan att bli störda och att jag kan lita på att 

hon inte berättar vidare det jag säger. En 

bra tumregel för den som lyssnar är att 

komma ihåg att vi har två öron men bara en 

mun, att vi lyssnar mer än talar. 

I församlingen finns människor med olika 

kompetens och erfarenhet. När vi kän- 

14 

ner till kollegornas vilja och fallenhet, kan 

vi både hänvisa och samarbeta. Ibland står 

människor för nära varandra för att berätta 

om egna svårigheter. Då kan det vara bra att 

personen söker samtal i ett annat av församlingens 

distrikt. 

Det finns många träffpunkter i församlingen 

för spontana samtal. Varje kyrka har 

sina tider för ”öppet hus”. Livscentrum har 

sitt Café Blå. Där finns diakoner och andra 

att samtala med. Kyrkor och kyrkogårdar är 

platser där samtal uppstår. Människor kommer 

med sina tankar eller sin sorg och möter 

någon att dela tankarna med. Alla är inte 

själavårdare, men alla kan vara själavårdande 

i sitt sätt att möta andra! 

Diakoner och präster har som en viktig 

uppgift att ta emot människor för samtal. 

Den vanligaste orsaken till ett samtal med 

prästen är säkert en kyrklig handling. Människor 

ska gifta sig, döpa sitt barn eller begrava 

en anhörig och de träffar prästen för 

att förbereda det. Kanske är de inställda bara 

på den kommande gudstjänsten och blir 

överraskade av att märka att de pratar om 

sina liv och kanske sin tro. De får mer än de 

väntat sig! Det sker säkert mest om prästen 

går på hembesök. 

MÅNGA GÅNGER KAN MAN ha stöd av 

att delta i en samtalsgrupp med människor 

som har liknande erfarenheter. Den som 

blivit änka måste naturligtvis hitta sin egen 

väg genom sorgen. Men hon kan ha tillräckligt 

mycket gemensamt med andra sörjande 

för att gruppen kan bli till stöd för 

henne och hon för de andra. Det finns samtalsgrupper 

för långtidssjuka och för personal 

inom vården. Det finns Vuxendialog 

och samtalsgrupper om tro – olika på olika 

ställen i församlingen. 

För en del av oss är samtal med människor 

enskilt eller i grupp en huvuduppgift. 

Det beror på att vi har utbildning och 

erfarenhet som passar för det. Och att det 

finns ett stort behov inom församlingen/kommunen! 

Glädjande nog verkar det i 

många sammanhang finnas ett stort förtroende 

för den hjälp man kan få i församlingen 

och många blir hänvisade till oss. 

ENSTAKA SAMTAL ELLER en samtalsserie 

– det beror förstås på behovet. Det är alltid 

någon nöd som driver en människa att 

be om hjälp. Vad kallas hjälpen? Det växlar. 

Ibland beror det på vem som ger hjälpen, 

präst, diakon, familjerådgivare, psykolog, 

samtalsterapeut eller någon annan. 

Själavårdssamtal handlar om det egna livet 

och den personliga tron. Förbön och 

andlig vägledning kan höra hit. Terapisamtal 

söker lindra eller lösa psykiska problem 

med psykologiska metoder. Stödsamtal kan 

behövas under kris och sorg. Andra samtal 

kan handla om relationer, konflikter eller 

svåra upplevelser. Enskilda samtal är ett bra 

samlingsnamn. En enskild människa får genom 

samtal hjälp i sitt liv. Handledning är 

den särskilda form av samtal som ger den 

som yrkesmässigt arbetar med människor 

möjlighet att utveckla sitt kunnande som 

yrkesperson.

Samtalsgrupp för sörjande 

AV KJELL SUNDMAN, DIAKON 

Lev nu! Du har bara ett liv. 

Tag vara på livet. Man lever 

bara en gång. 

Ofta hör vi de här orden. 

Allt är inriktat på livet och 

på vad vi vill ha. Att livet kan ta slut när 

som helst, det talar vi inte om. När det händer 

blir sorgen och chocken så mycket större. 

Vi borde nog förbereda oss lite mer och 

tala om döden ibland. Men det är inte så 

lätt att tala om att vi ska dö, nu när vi är 

mitt i livet. Kanske kan vi någon gång 

tänka på att vi själva ska dö, men att vår 

partner, vårt syskon eller vårt barn? 

Döden kommer mer naturligt i högre ålder, 

men sorgen och saknaden kan efter ett 

långt liv tillsammans vara ännu större då. 

Att förlora någon som stått oss nära innebär 

ofta en livskris. Vi kanske inte har så 

många eller ens någon att tala med om det 

som tynger oss och en del orkar inte lyssna. 

16 

För att få träffa människor i samma situation 

och få möjlighet att tala ut om sin 

sorg erbjuder Svenska kyrkan Sollentuna 

samtalsgrupper för sörjande. Grupperna 

träffas sex gånger på dag- eller kvällstid. En 

präst och en diakon eller två diakoner är 

samtalsledare. 

VID DEN FÖRSTA TRÄFFEN kommer 

man överens om vilka regler som ska gälla 

för gruppen. Vi låter var och en tala färdigt 

utan att bli avbruten. Det är en av samtalsledarens 

uppgifter att se till att alla får 

ordet. Ingen får bli bortglömd, samtidigt 

som att inte en person får ta för mycket 

plats. Gruppen kommer överens om att allt 

som sägs stannar där. 

Vanligen görs en presentationsrunda, där 

var och en får avgöra hur mycket han eller 

hon vill berätta om sig själv och om vad 

som har hänt. För en del deltagare känns 

det naturligt att redan från början berätta 

om det dödsfall som har inträffat, medan 

andra är mer försiktiga eller reserverade. 

Inget är rätt eller fel. När man känner igen 

sig i andras berättelser brukar det bli lättare 

att tala om det som hänt. 

Många känslor känns främmande och 

svåra att förstå. Sorgen kan också leda till 

att man gör saker som verkar konstiga eller 

helt fel. Vid samtalen kommer det fram att 

fler har känt så och upplevt liknande händelser. 

Våra reaktioner på sorgen gör att vi 

inte fungerar som vanligt och därför handlar 

irrationellt. 

Som samtalsledare för en grupp sörjande 

är det nödvändigt att vara lyhörd för stämningar 

och känslor. Man får inte vara rädd 

för att lämna ut av sig själv. När gruppen 

har träffats ett par gånger och deltagarna 

har börjat känna varandra mer, växer en 

gemenskap fram därför att man har hjälpt 

varandra med utbyte av tankar och erfarenheter.

Samtal i sorgen, 

hemma och 

på kyrkogården 

AV AIVY L. ULVEBRING, PRÄST 

OCH ANDERS ROOS, PROST 

Människans stora fråga: 

att vara eller inte 

vara? Att finnas 

till eller att inte finnas 

till? Varför? – 

ett ord som följer oss genom livet. Varför 

finns vi till? Varför finns det lidande och 

död? Varför är man rädd? Varför föds man 

egentligen och lever när man ändå skall dö? 

Samma schema finns i helheten – blommor 

knoppas men dör, löven spricker ut men 

faller av, solen går upp men försvinner, 

natten kommer och dagen gryr. Och så den 

stora frågan: Vad händer sedan? Var hamnar 

man? Hur många överraskningar finns 

kvar? Det är kanske inte underligt att frågorna 

blir särskilt viktiga då man i sin närhet 

möter lidandet och döden; man orkar 

inte längre teoretisera och hålla på avstånd. 

Det är alltid fascinerande att möta människor 

och varje möte är unikt. Att möta en 

människa som just förlorat en kär och 

älskad anhörig, ett barn, en vän är något 

ännu större. Då får man ta del av människans 

innersta tankar och funderingar. 

Det som kanske ingen annan vet. Ett sådant 

möte är fullt av ansvar, respekt och 

vördnad. Jag blir inbjuden till den sörjandes 

inre, hennes själs innersta rum. 

NÄR VI FÖRLORAR NÅGON vi älskar som 

står oss nära på något sätt hamnar vi i en 

livskris. Något är förändrat. I mötet med 

dem är det viktigt att vara öppen för det 

specifika, den människans unika behov. 

Det är inte detsamma från gång till gång. 

Det är en vandring tillsammans. 

Mötet därhemma bland bilderna, sakerna, 

kläderna och allt det gemensamma som 

byggts upp lockar fram handgripliga minnen. 

Den outhärdliga sorgen blandas med 

leenden, men också med sårade samveten 

för allt som gjorts eller inte gjorts, över allt 

som sagts och inte sagts. Viskningen efter 

bekräftelse och ofta förlåtelse finns där uttalad 

eller outtalad. Församlingen har uppgiften 

att lyssna lyhört och förmedla Kristus. 

Präst, diakon, medkristen spelar inte alltid 

så stor roll. Det viktiga är att vara där. 

VALET AV KISTA, blommor, musik, bårtäcke, 

gravplats, plats för minnesstund och 

vad som skall serveras är praktiska ting som 

både tynger och förtränger. Det måste göras 

och är en viktig del i sorgebearbetningen. 

Samverkan mellan begravningsbyrå, kyrkogård, 

och församling är viktig. Ibland hamnar 

vi mellan stolarna hur vi än försöker, 

men oftast blir det gemensamma uppdraget 

gott utfört. 

Vandringen på kyrkogården tillsammans 

med dem som arbetar där kan vara det viktigaste. 

Prästen och begravningsbyrån representerar 

kanske något man skulle vilja 

slippa medan kyrkogårdarna har något vanligt. 

Man minns de som gått före, man möter 

vanliga människor i vanliga arbetskläder, 

de valkiga händerna, det vanliga praktiska 

livet. Nu handlar det om att gräva 

större eller mindre, djupare eller grundare, 

17

DÖDEN ÄR 

EN GRYNING I 

EVIGHETEN 

18 

plantera och gör fint, var jag kan finna en 

plats för min älskade där jag kan fortsätta 

att vara tillsammans i liv och i död. Och 

andra minnen kommer fram, tas om hand 

och bevaras. 

Ena dagen en traditionell kistgrav, andra 

dagen en muslimsk begravning, någon 

gång en hinduisk bränning med anhöriga 

närvarande, ibland den namnlösa sorgen 

för ett barn, då och då en borgerlig begravning 

– stor eller liten, för det mesta en helt 

vanlig kristen begravning med avsked i kyrkan. 

Begravning efter katastrofer och mord, 

begravning av ofödda foster och gamla, 

mötet med kroppar som legat och andra 

som knappast kallnat. Så ser det ut i förorten 

till storstaden i Sverige. Allt skall tas om 

hand på kyrkogården och i församlingen 

med samma värdighet. Det handlar om att 

vara med människor av olika tro, av olika 

slag, av olika kultur – kort sagt olika. Vi 

måste vara många och med olika kunskaper 

och olika läggning. Det behövs både teologi 

och sunt bondförnuft, kunskap och fantasi, 

empati och styrka, mjukhet och fasthet, 

med-sorg och någon att puckla på. Allt 

detta är vi – inte var och en men tillsammans. 

Vaktmästare, präster, kyrkogårdsarbetare, 

begravningsbyråer, diakoner, musiker, 

begravningsbokare, församlingshemsvärdinnor 

och många fler – alla med uppgiften 

att hjälpa att leva. 

DET SVÅRASTE SOM händer är nog när 

inget hjälper. Sorgen kan vara så förlamande, 

men också en tillflykt som man 

inte vill komma ur. Sorgen kan bli ett försvar 

för att inte gå vidare, att inte orka. Då 

hjälper inte ”det vanliga”, bara lyhördheten 

och förmågan att föra vidare till specialister. 

Sjukhusen och kuratorerna, psykoterapeuter 

och psykiatri; ibland behövs det långa 

samtalsserier som vi inte klarar. Det är svårt 

att känna begränsningar men skönt att veta 

att man hjälper vidare. Och många kommer 

tillbaka när de fått hjälpen att leva 

vidare, fått se att man orkar vara en medmänniska 

för andra när sorgen har lättat. 

Att vi egentligen är av samma slag: människor 

på väg mot vårt mål. Döden är en 

gryning i evigheten. 

SAMTALEN PÅGÅR, hemma och vid graven 

eller minneslunden. De sker oftast i det 

tysta och fördolda, och de är förtroenden 

mellan människor.

Människan i kris och katastrof 

AV TORD ERSHAMMAR, PRÄST 

” 

Det händer inte mig. Om det 

händer är det någonstans långt 

borta. Inte här och nu.” 

Så aningslöst kan vi resonera. Men plötsligt 

händer det ändå. Ljudet av sirener sliter 

sönder nattens tystnad. Krisen eller katastrofen 

är ett faktum. Jag själv eller människor 

nära mig drabbas. Tryggheten rämnar. 

Det kan handla om en olycka, en smärtsam 

förlust, ett våldsamt brott, en förödande 

brand eller en livshotande sjukdom. 

Krisen eller katastrofen kan vara stor eller 

liten. För den drabbade innebär den oftast 

en traumatisk upplevelse med konsekvenser 

för både kropp och själ. Så småningom 

kommer också frågorna om ”varför?” och 

”hur ska jag orka gå vidare?”. 

Var finns kyrkan när det som inte får 

hända ändå händer? 

Erfarenheter från de senaste åren visar att 

kyrkan ofta spelar en viktig roll när en katastrof 

inträffar. Det finns ett brett förtroende 

för kyrkan, vars närvaro och medverkan ses 

som något naturligt och självklart. Kyrkan 

blir en samlande punkt dit man gärna söker 

sig för att för att få stöd och bearbeta det 

som hänt. 

Vilken beredskap har vi i Svenska kyrkan 

Sollentuna för att hjälpa människan i kris 

och katastrof? 

Här vill vi ge några exempel på församlingens 

beredskap och resurser: 

SEDAN MÅNGA ÅR FINNS en god samverkan 

med kommun och sjukvård här i 

Sollentuna. POSOM är namnet på den 

psykosociala krisberedskapsverksamhet där 

Kyrkans krisgrupp, som är en ekumenisk 

grupp, ingår. Än så länge har denna grupp 

bara behövt aktiveras vid något enstaka tillfälle. 

För att säkerställa beredskapen äger 

regelbundna övningar rum. 

Församlingens präster och diakoner är 

beredda att rycka ut och göra hembesök i 

samband med dödsfall, dödsbud eller andra 

tragiska händelser. Det går alltid att få kontakt 

med präst genom församlingens växel 

eller telefonsvarare eller via Jourhavande 

präst. 

Många söker sig i en krissituation till församlingens 

samtalsmottagning och de olika 

kyrkornas diakoner och präster. För dem 

som förlorat någon närstående finns samtalsgrupper 

för sörjande. Det finns också 

grupper för långtidssjukskrivna och dem 

som nyligen genomgått en separation. 

I församlingens omfattande verksamhet 

både i de egna lokalerna och vid läger och 

utflykter måste det också finnas en beredskap. 

Detta gäller inte minst i barn-, ungdoms 

och konfirmandverksamheten. Under 

senare år har krispärmar med anvisningar 

för åtgärder i olika situationer arbetats 

fram. Alla ledare skall vara informerade 

om dessa och veta hur man agerar i en krissituation. 

VÅRA KYRKORUM erbjuder en miljö för 

stillhet, bön och ljuständning. Den enkla 

symbolhandlingen, riten, eller kyrkans 

gudstjänst kan ge den som drabbats tröst 

och hjälp att gå vidare i livet. Mitt i krisen 

eller katastrofen kan man börja ana trons 

bärkraft. 

Psalmens ord kan landa i ens egen 

verklighet: ”Där jag bäst behöver dig är du 

allra närmast mig.” (217:2) 

21

Diakonigrupper – 

en del går på räls, 

andra trevar 

AV MARGARETA 

DAGNÅ, DIAKON 

Kläder för den frysande 

Mat för den 

hungrande 

Medicin för den sjuke 

Besök för den isolerade 

Gemenskap för den ensamme 

Stöd för den stapplande 

Upprättelse för den knäckte 

Helande för den sårade 

ALLT DETTA HANDLAR det om i församlingsdiakonins 

grupper i större eller mindre 

omfattning – liksom i enskilda möten. 

Detta är som ett eko av Jesu ord: ”Allt vad 

ni vill att andra ska göra för er, det ska ni 

göra för dem” och ”Jag var naken och ni gav 

mig kläder, hungrig och ni gav mig att äta, 

sjuk och ni…” 

Men när jag frågar – Varför gör ni det 

här? – så är det ingen som precis uttalar 

dessa ord högt. Däremot talar handlandet 

desto starkare. Och arbetsglädjen: 

Man samlar, sorterar, lagar och packar, 

kånkar och bär. 

Man snickrar, broderar, säljer och 

sänder, hoppas och ger. 

Man följer, besöker, lyssnar, stöder, 

bryr sig och ser. 

Man ringer, skjutsar, bakar, serverar, 

diskar och ler. 

Man sjunger och spelar, läser Guds 

ord och ber. 

22 

Ingen diakonigrupp är den andra lik. 

Gruppen beror ju av just de människor som 

ingår, av de behov som de vill och kan möta 

och den inspiration och ledning som finns. 

Att skapa en grupp, hålla ihop den, leda 

den, ge uppmuntran och handledning är i 

sig ett stort jobb. 

I SVENSKA KYRKAN Sollentuna finns en 

mångfald av diakonigrupper. Alla kanske 

inte kallas så, men som till sin funktion är 

de det. En del är små och täta, andra stora 

och öppna. En del leds av anställda, andra 

av frivilliga. En del går på räls, andra trevar. 

Allt låter sig inte kartläggas, men en skiss 

kan få duga. Det finns grupper för: 

Hjälparbete med klädinsamlingar 

samt undergrupper 

Handarbete med inriktning mot basarer 

Öppna mötesplatser 

Besöks- och väntjänst 

Andakt på äldreboenden m.m. 

Servering 

Samtal av olika slag 

Själavårdande omsorg 

Bön 

Fadderverksamhet 

Programplanering 

ATT VARA MED i en diakonigrupp är berikande. 

Man ger något, får något och är delaktig 

i ett meningsfullt sammanhang.

Diakoni i gudstjänsten 

AV MALIN GYLLEFORS, DIAKON 

Till den första kristna församlingens 

gudstjänster 

samlades alla slags människor 

– sjuka och friska, 

fattiga och rika. Diakonerna 

och apostlarna hade då till uppgift att 

rättvist fördela kyrkans gåvor till dem som 

så behövde. 

Då liksom nu handlade gudstjänsten om 

att tydliggöra evangeliet och att kunna se 

och möta den nöd som fanns och fortfarande 

finns hos människorna i en församling. 

För att på ett konkret sätt kunna tydliggöra 

detta ska diakonerna tjäna vid församlingens 

altare. Det är en djuphet i den kristna 

tanken att vardagen skall finnas vid altaret 

och altaret skall finnas mitt i vardagen. 

DIAKONINS ROLL OCH betydelse i gudstjänsten 

kan visas på flera olika sätt. 

Gestaltningen är litet olika i församlingens 

kyrkor, men i alla har diakonen en självklar 

plats i gudstjänsten. 

I Sollentuna kyrka ingår diakonen såväl i 

arbetet kring utformningen av kyrkans allmänna 

förbön och förbönen för de döpta 

och de avlidna som vid utdelandet av nattvarden. 

Diakonen läser ofta också någon av 

söndagens texter och har kyrkoherdens tillstånd 

att predika. I de tre övriga distriktskyrkorna; 

Edsbergskyrkan, S:t Eriks kyrka 

och Kummelby kyrka fungerar de liturgiska 

uppgifterna för diakonen på ungefär samma 

sätt som i Sollentuna. I Kummelby 

24 

kyrka erbjuds personlig förbön vid varje 

nattvardsgång och i samband med varje 

gudstjänst. Detta görs även i S:t Eriks kyrka 

och då i huvudsak i ungdomsmässorna. 

Alltså: För att den diakoni som ska genomströmma 

hela församlingens arbete ska 

bli tydlig och synliggjord för människorna 

är det viktigt att diakonerna har en självklar 

del i utformandet av varje gudstjänst. 

EN DIAKONISTUDERANDE från Ersta 

Sköndal högskola uttryckte det: ”Vad en 

präst gör vet de flesta, eller inbillar sig i alla 

fall att de vet. Men diakonen är något av en 

”doldis” inom den kyrkliga verksamheten. 

Diakonen förverkligar evangeliet med ett socialt 

perspektiv. Diakonen ger röst åt dem som 

inte har röst. Ser dem som inte syns och värnar 

om människovärdet” 

Han fortsätter med att förklara det som 

att prästen är Ordets förkunnare och att 

diakonen är Ordets görare eller om man så 

vill kyrkans händer. 

DÅ MÅLET FÖR ALLT VÅRT arbete är att 

göra Gud tydlig i våra gudstjänster och i vår 

värld är det nödvändigt att visa på att ord 

och handling kan bli ett. För det är då och 

endast då som ordet får sin verkningskraft. 

”Jesus, låt ditt liv på jorden alltid 

för mitt öga stå, 

Att i handling och i orden dig jag 

efterlikna må.” 

(Sv Ps 274)

Andakter och hembesök 

AV ANNE RUNESSON, DIAKON 

Iförsamlingen hålls det regelbundet 

andakter på servicehusen och 

på Nytorps sjukhusavdelningar. 

Andakter ingår även som en viktig 

del i trivselträffarna som äger 

rum en gång i månaden i alla våra kyrkor. 

Hembesök görs också runt om i hela Sollentuna, 

av kyrkans församlingsmedlemmar, 

diakoner och präster. 

PENSIONÄRER ÄR, som vi alla vet, en 

ökande grupp i Sverige. Samtidigt är ekonomin 

för vård och hemtjänst pressad. Den 

genomgående tanken i kommunerna idag 

är att äldre ska bo kvar hemma. Därför är 

det endast de senildementa eller de med 

större fysiska svårigheter som kan få plats 

på ett äldreboende. Det är för de allra flesta 

äldre positivt att kunna bo kvar hemma. 

De mörkare sidorna av att bli äldre kanske 

oftast inte gör sig påminda förrän några 

år efter pensioneringen. För vissa kan det i 

och för sig vara smärtsamt att förlora arbetet, 

att inte längre vara behövd eller viktig 

på arbetsmarknaden. Men annars är pensionärer 

idag ofta i god form och lever ett 

rikt liv, med resor och med möjlighet att 

göra precis det de vill av sin egen tid. Jag 

har även träffat många pensionärer som 

trots hög ålder och flera krämpor är lyckli- 

ga över att få vakna till ännu en dag, och 

över så enkla saker som att få läsa sin tidning 

och dricka sitt kaffe. 

Förr eller senare blir kroppen skröplig 

och svag, du kanske får svårt att gå, eller får 

sämre syn, hörsel eller minne. Du kanske 

drabbas av någon sjukdom. Utöver det börjar 

ofta vännerna dö bort en efter en, kanske 

mister du även din älskade och blir 

ensam. Då blir det plötsligt uppenbart hur 

lite tid barnen och barnbarnen har över. 

Har du inga barn eller barnbarn kommer 

sorg över det. Som tur är kommer hemtjänsten 

om du inte skulle klara av det nödvändigaste, 

de svischar in och ut några gånger 

25

om dagen, ser till att du får mat och kommer 

till toaletten. Du lever ditt liv i väntan 

på hemtjänsten och telefonen är tyst och du 

har ingen att ringa. Med tiden djupnar känslan 

av ensamhet. Men sällskap mot ensamhet, 

räknas inte som ett nödvändigt behov. 

JAG RINGER PÅ, har med mig en blomma 

eller en liten chokladask, dörren öppnas, 

kaffet står på. Hembesök tar tid och måste 

få ta tid. Även om vi vet att Jesus finns hos 

oss varje stund, vet att han lyssnar till oss 

och älskar oss, så behöver vi ändå ibland gemenskapen 

av en fysisk person. Någon som 

sitter där mitt emot oss, som dricker vårt 

kaffe, tycker om våra kakor och lyssnar på 

vår berättelse om hur livet blev eller inte 

blev och hur det känns just nu. Behovet av 

sådan gemenskap, särskilt när livet på flera 

fronter krymper och närmar sig sitt slut, 

kan inte nog överskattas. 

Att få lyssna till äldres livsberättelser har 

jag upplevt som mycket värdefullt. En del 

personer har varit helt ensamma, saknat 

både anhöriga och vänner. Då har det känts 

särskilt viktigt att hälsa på och hålla kontakten, 

ibland har jag haft förmånen att lära 

känna dem under flera år. När några av 

dem har blivit sjuka och hamnat på sjukhus, 

då har jag hälsat på dem där, suttit vid 

sängkanten. Vi har hållit varandras händer, 

bett tillsammans och gråtit en skvätt. Frid 

och glädje blandat med vemod. 

FÖRST TÄNKTE JAG om hembesök, att 

sällskapsdam det ska jag minsann inte bli 

efter 3,5 års socionomutbildning. Jag hade 

glömt det som först fick mig att förälska 

mig i diakonyrket, att ha tid och omsorg 

om de som ingen annan har tid eller 

omsorg för. Ibland har jag en så lång lista på 

26 

personer som jag vet skulle behöva besök, 

att jag inte vet var jag ska börja. Tyvärr är 

det inte heller så lätt att överlåta kontakter. 

Man har kanske redan en relation uppbyggd 

och personen ifråga är osäker inför 

nya bekantskaper eller vill inte vara någon 

till besvär. 

TRIVSELTRÄFFAR FÖR ÄLDRE har jag 

ibland hört kallas lite föraktfullt för godisdiakoni. 

Men ju mer jag upptäckt svårigheterna 

i att bli äldre, har jag förstått hur väl 

de behöver bli uppmuntrade av en hoppingivande 

andakt, ett livsglatt program och en 

stund av gemenskap runt kaffeborden. Det 

är inte en lyx, det kan vara en nödvändighet 

för att orka med resten av livet. 

ANDAKTEN PÅ SERVICEHUSET är speciell. 

Dessa krumma damer och herrar som 

ibland inte minns vilka de är eller vilka de 

varit. En äldre herre brukar vördnadsfullt 

hälsa mig välkommen övertygad om att jag 

är kyrkoherden. Många upprepar endast en 

och samma mening om och om igen… 

men när musikern tar upp en gammal 

psalm börjar flera av dem som genom ett 

trollslag sjunga med och orden kommer 

med melodin. En del nynnar eller klappar 

takten glatt igenkännande. 

En kvinna sittligger i en slags rullvagn. 

Smal och med genomskinlig hud, slutna 

ögon, darrande händer och halvöppen 

mun. Hon verkar helt frånvarande. Plötsligt 

när vi börjar be Fader vår, sätter hon sig 

upp och börjar be med. Ett ögonblick av 

förundran. Det känns som om änglar far 

runt i rummet och det blir svårt att hålla 

borta tårarna. 

En stund då gemenskapen i Kristus överbryggar 

både ålders- och demensbarriärer. 

NÅGON SOM SITTER 

DÄR MITT EMOT 

OSS, SOM DRICKER 

VÅRT KAFFE

Pengar ger inte lycka i 

sig, men är nödvändiga 

för ett bra liv 

AV JENNY CARLSSON, DIAKON 

Att aldrig kunna åka på 

semester och lämna Sollentuna, 

att känna oro 

inför julen eftersom inga 

pengar finns till julklappar 

eller mat, att inte kunna låta barnen 

följa med på skolutflykten eftersom det 

kostar 100 kr, att nästan aldrig kunna äta 

lunch eller fika utanför hemmet. Dessa påståenden 

är exempel på verkligheten för en 

del boende i Sollentuna. 

Sedan 75 år tillbaka finns Sollentuna 

hjälpförening som delar ut pengar till behövande. 

De pengar som förvaltas och delas ut 

av hjälpföreningen kommer från gåvor, 

kollekter och försäljning av jultian (julkort). 

Det är församlingens diakoner som 

har uppdraget att fördela pengarna. Det är 

inga stora belopp som delas ut, utan mer en 

uppmuntran eller akut överlevnadshjälp, 

såsom en bussremsa, matkasse eller medicinska 

hjälpmedel. 

I diakonens vigningslöften står det att 

”diakonen skall försvara människors rätt, 

stå på de förtrycktas sida…” Ett sätt att 

stödja är att hjälpa människor att få tillgång 

till de rättigheter som vår lagstiftning ger. 

Vi vet ju alla om hur svårt det kan vara att 

ge rätt information till rätt person vid rätt 

tillfälle inom rätt myndighet. Här kan vi 

som diakoner vägleda, förbereda och kanske 

närvara vid ett samtal med exempelvis 

kommunens socialsekretare. Det kan kännas 

bra att ha någon med sig eftersom fyra 

öron hör mer än två och att man sedan kan 

prata om vad som sades. Skulle det vara så 

att man har lite svårt med svenska språket 

kan det kännas skönt att någon efteråt förklarar 

vad alla termer betyder. Det kan naturligtvis 

också vara så att en auktoriserad 

tolk ska kallas in, vilket är en rättighet. 

28 

Ett annat exempel är när en person fick 

avslag på sin ansökan om ekonomisk hjälp 

från kommunen eftersom hon inte hade 

hävdat ”nöd” utan använt ett annat vokabulär 

som inte stämde med vad lagstiftningen 

angav. När detta missförstånd hade 

klarats ut så fick kvinnan sina pengar som 

hon hade rätt till. 

Diakonerna har också kunskap om fonder 

och stipendier som finns inom eller utanför 

församlingens gränser. Oftast är det så 

att varje fond eller stipendium ställer särskilda 

villkor på dem som söker. Det kan 

vara att årsinkomsten inte får överstiga ett 

visst belopp, att inte ha försörjningsstöd 

(socialbidrag), att den sökande ska ha haft 

förvärvsarbete inom en viss bransch, ha en 

viss sjukdom eller handikapp. Det är en 

djungel att hitta rätt och eventuellt kunna 

hjälpa någon att söka det som den är berättigad 

till. 

Att alla människor, oberoende av kulturell, 

religiös eller social bakgrund, ska 

bemötas med respekt känns självklart. 

Ibland kan detta kännas svårt i samband 

med utdelning från hjälpföreningen eller 

vid privatekonomiska samtal eftersom det 

också handlar om att det ska göras en bedömning 

av hur behövande en viss person 

är. Naturligtvis får en del sökanden avslag 

på sin ansökan om att få pengar från hjälpföreningen 

och ibland kan det leda till att 

personen ifråga blir besviken och sur på 

kyrkan som helhet, men det kan också leda 

till givande samtal om hur den totala levnadssituationen 

ser ut. Vi diakoner ser inte 

utdelandet av pengar eller fondsökandet 

som en total lösning på en enskilds ekonomiska 

problem utan oftast är det bara ett 

stöd på vägen som kanske kan leda till att 

man orkar gå vidare med andra lösningar.

Enastående läger – andrum 

tillsammans med barnen för 

ensamstående föräldrar 

AV MALIN GYLLEFORS, DIAKON 

OCH MARIE ELGQVIST, DIAKON 

Tillsammans utgjorde vi en 

brokig skara av härligt glada 

och förväntansfulla människor 

den där tidiga sommarmorgonen 

i juni 2003. 

Sommarlovet hade precis tagit sin början 

och vi skulle snart få stiga på bussen som 

skulle ta oss långt bort från Sollentuna och 

Stockholm, långt bort från den grå vardagen. 

Vi, allihop, stora som små skulle få åka ut 

på landet. Ut till naturen, med sjöar, ängar, 

hagar, hästar och kor. Det var semester! 

NÄR KLYFTORNA mellan människorna i 

ett samhälle tenderar att öka i allt större utsträckning 

kan och bör kyrkan genom sitt 

diakoniarbete fungera som en miljö som 

kan överbrygga dessa klyftor. Många familjer 

lever i dag med stor press och stress och 

under knappa ekonomiska förhållanden. 

Möjligheten till semester är inte en självklarhet 

för alla. Väldigt ofta är det ensamstående 

föräldrar som drabbas. Sedan sju år 

tillbaka erbjuder församlingen ensamstående 

föräldrar och deras barn några dagars 

vila och avkoppling i en lugn och vacker 

miljö med kristna förtecken. Vår förhoppning 

är att sommardagarna ska blir ett andrum 

i vardagen samtidigt som nya kontakter 

skapas och nya vänner hittas. 

GENOMFÖRANDET AV dessa läger, som 

det senaste året fått beteckningen ”Enastående 

läger”, är ett församlingsövergripande 

arbete. Detta innebär att personal från flera 

av församlingens fyra kyrkor, samt Livscentrum 

är involverade i arbetet. På lägren 

finns personal med olika yrkeskompetens; 

präst, diakon, förskollärare, ungdomsledare. 

Det som visat sig vara av extra stor 

betydelse, särskilt för barnen, har varit till- 

gången till manliga ungdomsledare. Dessa 

unga killar blir viktiga förebilder. 

Senaste lägret var förlagt till Ansgarsgården 

i Flen, ca 10 mil söder om Stockholm. 

Här fanns det möjligheter till många olika 

aktiviteter för både barn och vuxna, alltifrån 

att måla sin egen tavelram till att bada 

och paddla kanot i den närliggande sjön. 

Föräldrarna fick egen tid att samtala med 

varandra. Parallellt erbjöds barnen aktiviteter 

anpassade till deras behov. Lägereldar 

med korvgrillning och en strapats på hästryggen 

för de riktigt våghalsade blev det 

också tid till innan vi for hem igen. 

LÄGERVERKSAMHETEN följs alltid upp 

och efteråt erbjuder vi regelbundet fortsatta 

samtal för föräldrarna samt barnpassning 

med aktiviteter för barnen. Dessa träffar är 

också öppna för andra ensamstående föräldrar. 

FOTO ELISABETH WALLGREN 

29

Diakoni bland 

ungdomar 

AV ANNE RUNESSON, DIAKON 

Ungdomsgrupper finns i 

samtliga församlingens 

kyrkor. Det är församlingsassistenterna 

som har 

huvudansvaret. Men i S:t 

Eriks och Kummelby kyrkor finns diakoner 

som, sedan några år tillbaka med viss regelbundenhet, 

är med i ungdomsarbetet. I S:t 

Erik startade man hösten 2003 läxläsning 

för mellanstadiebarn fyra timmar varje 

vecka på fritidsgården Rödan på Malmvägen. 

På Rudbecksskolan har församlingen en 

skolpräst. 

Hösten 1999, påtalade församlingsassistenten 

att ungdomsgruppen i Kummelby 

kyrka var omåttligt stor för att en ledare 

skulle ha en rimlig chans att hinna möta 

eller se alla de enskilda personerna i gruppen 

(ca 50–70 personer). Det vore bra med 

ännu en vuxen i gruppen och särskilt som 

komplement, en kvinna som kunde möta 

tjejerna. Jag, som nyanställd diakon, hade 

några timmar över och på vårkanten tog jag 

mig med glädje an uppgiften. Under mina 

4,5 år som diakon i Kummelby kyrka har 

jag fortsatt att ha en fot hos ungdomarna, 

både på tisdagskvällarna, höstens ungdomsläger 

och vid behov även på konfirmandoch 

sportlovslägren. Det har blivit många 

samtal och förbönstillfällen under åren. 

MAN KAN UNDRA OM ungdomar behöver 

diakoni? Vi kanske ska börja med hur 

ungdomar kan ha det idag? Jag kan inte ge 

någon exakt vetenskaplig bild, men jag 

tänkte nämna några svårigheter som jag sett 

och tror behöver uppmärksammas. 

30 

Skolan är ofta en tuff miljö att vara i, 

både när det gäller att platsa i kompisgänget 

och skolprestationen. Det krävs ofta en 

lång utbildning idag för att få ett arbete 

överhuvudtaget, det gör att du redan som 

ung riskerar att bli bortsållad från den 

framtida arbetsmarknaden. Vidare gör kravet 

på långa studier och svårigheten att 

skaffa egen bostad och arbete att ungdomstiden 

sträcks ut, ibland till närmare 

25–30 årsåldern. 

EN HALV MILJON AV barnen i Sverige 

har varit med om att deras föräldrar har 

separerat. Som tur är har forskning visat att 

det ofta går alldeles utmärkt bra för skilsmässobarnen. 

Men jag tror tyvärr inte att 

man helt kan avskriva att en skilsmässa sätter 

spår i barnen och ungdomarna, som t ex 

känslor av rotlöshet, otrygghet och underliggande 

misstro av hållbara relationer. Att 

många föräldrar ofta arbetar hårt och inte 

har så mycket tid eller ork över till sina 

barn, det har vi hört till leda. Jag är övertygad 

om att de allra flesta föräldrar är alldeles 

utomordentliga föräldrar, trots detta. 

Men likväl kan det finnas en utsatthet hos 

barn och ungdomar i detta att ha utarbetade 

föräldrar eller att föräldrarna periodvis 

har fullt upp med sig själva och sina egna 

trassliga relationer. 

Vårt samhälles upplösning av sociala, religösa, 

etiska och sexuella regler, är både en 

befrielse och en förbannelse. Ingen vill väl 

ha tillbaka tiden när man kallade vissa barn 

för oäkta eller när flickor blev betraktade 

som lösaktig om de målade sig eller bytte 

pojkvän någon gång för mycket. Men ändå

ehöver vi människor gränser och regler. 

Goda gränser som skyddar oss från att 

skada oss själva och andra. 

Jag tror att det är svårt för föräldrar och 

andra vuxna att nå fram till ungdomar idag, 

genom ett allt starkare mediabrus. Media, 

ungdomskulturen och marknaden har en 

oerhörd påverkan på unga människor idag. 

Dessa krafter använder dessvärre inte sin 

makt av medkänsla och omsorg. De har ett 

direkt egenintresse i att få ungdomarna i 

sitt grepp. Genom att sälja kläder och ”dumåste-ha-produkter”, 

vill de göra en ekonomisk 

vinst. Ungdomar är en av de mest 

köpstarka grupperna i vårt samhälle. 

Media säljer inte bara produkter, de säljer 

även livsstil och normer. Media berättar 

villigt hur du bör vara, bete dig och se ut. 

Även om flicktidningar på någon sida ibland 

skenheligt skriver att du är fin precis 

som du är, även om du skulle råka vara fet, 

plattbröstad eller finnig, finns alltid den 

underliggande tonen, du duger inte alls 

som du är. Ungdomar dränks i en aldrig 

sinande ström av dokusåpor och skräptidningar, 

den livsstil som framställs som idealet 

är: ”Robinsonstuket”, där individen går 

före gruppen, egoismen före solidariteten 

och medmänskligheten. Kvinnosynen är 

inte direkt politiskt korrekt. I media gäller 

utsagan att kvinnor hellre bör ha silikonbröst 

än hjärna. Jämställdhet och girlpower 

i all ära, den har inget att komma med när 

det verkligen gäller i medievärlden. 

DET ÄR ÄVEN STOR uppmuntran och 

press genom medierna på både pojkar och 

flickor att tidigt börja experimentera med 

sex, med mottot – pröva allt! Många ungdomar 

tror jag känner sig övergivna med 

rådet – ”Bara du använder kondom!”. 

Sammantaget får detta konsekvenser för 

våra ungdomar. Vi läser om och vet att 

trycket på BUP ökar, att många unga 

människor mår dåligt, att många dricker 

mycket alkohol och provar på olika droger, 

att många har oskyddat sex och skaffar sig 

underlivssjukdomar, tar ”dagenefterpiller” 

mot oönskad graviditet, att en del får ätstörningar 

eller börjar skära sig… listan kan 

göras lång. 

VEM VILL LYSSNA, vem orkar möta dem? 

Trots allt är de flesta ungdomar vettiga 

och underbara. Dock ibland onödigt vilsna. 

Kanske gör de erfarenheter som de hade 

mått bättre utan, men så har det varit med 

ungdomar i alla tider… 

I mitt arbete som diakon i kyrkans ungdomsarbete, 

har jag märkt att ungdomarna 

ibland har behov av en vuxen som finns där 

och lyssnar när livet är svårt. Jag har även 

märkt att det finns ett stort sug efter motbilder 

till den livsstil och de normer som 

media förmedlar, (även om det sedan är 

svårt att leva efter dem). Där har vi som 

kyrka en viktig roll att fylla, den kristna 

tron ger just en sådan befriande motvikt 

från upptagenhet av utseende, pengar, missbruk 

och ryktbarhet. Jesus visar oss på vårt 

ansvar, den äkta omsorgen och kärleken till 

oss själva och andra, det är det bästa vi kan 

ge vidare. Därför behövs vi som kyrka ute 

bland ungdomar för att möta, stödja och 

vägleda. 

31

Internationell diakoni 

AV INGRID KARADUMAN 

HANSEN, DIAKON 

Jag behövde en nästa, var du 

där, var du där? 

Varken tro eller ras eller 

namn sätter gränser, var du 

där? 

Jag behövde din hjälp, men var du där, var 

du där? 

Varken tro eller ras eller namn sätter gränser, 

var du där? 

(Sv.Ps.97) 

DIAKONI SOM BETYDER omsorgen om 

nästan kan också rikta sig till omvärlden. 

Inom Svenska kyrkan Sollentuna finns det 

en väl utbyggd internationell diakoni, med 

hjälpverksamhet till Ryssland, Ukraina och 

Lettland. 

Många människor i Sollentuna har berörts 

av situationerna i dessa grannländer 

och använder sin fantasi och kraft för att 

underlätta livet för de människor som bor 

där. Varje vecka packas ett stort antal banankartonger 

med kläder för vidare transport 

till behövande barn, barnhem, vuxna 

m.m. På ett år skickas det mer än 2 000 

bananlådor! Både församlingen och enskilda 

personer ger också ekonomiskt stöd till 

hjälporganisationerna. 

32 

Hjälparbetet till Ryssland och Ukraina 

går genom hjälporganisationen Barnens 

Hopp och i Lettland samarbetar vi med Velku 

fonds och Gratis. 

I LETTLAND BYGGER hjälparbetet på en 

stor och tät kontakt med Velku fonds, som 

bl.a. arbetar mycket för att förbättra situationen 

för de handikappade barnen. Detta 

gör de genom läger för familjerna, genom 

översättning av pedagogisk litteratur som 

berör dessa barn och genom att skaffa faddrar 

till familjer med handikappade barn. 

Dessa barn har varit mycket undanskuffade 

och till största delen placerade på institutioner. 

Velku fonds har ifrån sin kristna tro, sett 

det som en stor uppgift att visa på människovärdet 

hos dessa barn. Gratis är en 

sammanslutning av 10–12 läkare i Riga 

som arbetar utan någon form av ersättning, 

på sin fritid med att ta emot patienter som 

varken har råd att betala läkare eller köpa 

medicin. 

FÖRSAMLINGEN STÖDJER också, sedan 

många år, genom bön och kollekter, översättning 

av biblar till Evenki. Evenkerna är 

en folkgrupp i norra Ryssland.

Alla dessa kontakter bygger på en klar diakonal 

tanke att ”möta människor, vara lyhörd 

för deras nöd och röst för de svaga”. 

Genom att många i vår församling kommer 

från andra länder har vi också fått förmånen 

att verka internationellt på hemmaplan. 

FÖRSAMLINGEN HAR PÅ flera håll funnit 

olika samarbetspartner i detta utmanande, 

spännande och nyskapande arbete. 

Under hösten har församlingen tillsammans 

med kommunen startat en form av 

fadderverksamhet, svenska familjer åtar sig 

att vara faddrar för familjer eller individer 

som nyligen fått uppehållstillstånd i Sverige. 

I somras anordnades enaståendeläger, 

med uppföljning under hösten (läs mer på 

sid 29). Många av mammorna på det här 

lägret kommer från andra länder. Församlingen 

deltog också i början av sommaren i 

arbetet kring Kulturens dag och en kulturbuffé, 

där det bjöds på mat från olika länder. 

Ytterligare samarbetsprojekt har varit läxläsningshjälp 

för mellanstadiebarn och kontakter 

med familjecentralen på Malmvägen. 

Vi har också medverkat i projektet KA- 

SAM, (Känsla av sammanhang) ett ungdomsprojekt 

för ungdomar på Malmvägen. 

FÖRUTOM DE OLIKA samarbetsprojekten 

har församlingen också kunnat erbjuda 

stödsamtal på olika språk. Många som 

kommer från andra länder och kulturer har 

ett stort förtroende för kyrkan, i många 

andra kulturer finns religionen med som ett 

naturligt inslag i vardagen. Saknaden och 

förvirringen kan bli stor när det utåt kan se 

ut som om vi svenskar inte har någon 

respekt för Gud och inte har någon tro alls. 

Därför blir det naturligt att söka sig till kyrkan 

för där finns det människor som uttalar 

att de har en tro på Gud. 

Det är intressant och berikande att få 

samtala kring etik, moral, livsfrågor med 

någon som har en annan kulturell bakgrund. 

Möjligheten att få lära sig om sin 

egen tro och kultur blir så mycket större vid 

mötet med någon som tänker annorlunda 

eller kanske tänker likadant, men har en 

annan infallsvinkel. 

Gud låt din kärlek bli synlig genom vårt 

handlande. 

34

PÅ ETT ÅR 

SKICKAS DET 

MER ÄN 2 000 

BANANLÅDOR 

35

Jourhavande 

medmänniska 

AV GRETA NILSSON, 

JOURHAVANDE MEDMÄNNISKA 

Ring 08-702 16 80 och en 

medmänniska svarar. 

Jourhavande medmänniska 

är en ideell förening. 

Politiskt och religiöst oberoende 

som huvudsakligen finansieras av 

Stockholms stift. Föreningen startade i 

Danderyd 1969 och består nu av nio grupper 

som arbetar i ett nätverk i Stockholmsområdet. 

Det ringer människor från hela 

landet och tillsammans i nätverket besvarar 

vi ca 8 000 samtal per år. Alla är anonyma, 

både de som ringer och de som svarar. 

Sollentunagruppen har tolv medlemmar 

som träffas regelbundet i Livscentrums lokaler 

i församlingshuset. Träffarna är välbesökta 

och används bl a för att schemalägga 

Sollentunagruppens jourtider under de närmaste 

månaderna. 

DET FINNS INGA experter i gruppen, bara 

vanliga medmänniskor. Det är därför som 

många väljer att ringa till jourhavande 

medmänniska. Man vill inte ha ett expertutlåtande, 

bara en vanlig människa som 

lyssnar. Tyvärr är det många som inte kommer 

fram, men under 2004 kommer ytterligare 

en linje att öppnas. 

Många samtal handlar om svårigheter i 

relationer, det kan också handla om arbetslöshet, 

sjukdom, sorg och missbruk. Det är 

36 

alltfler psykiskt störda människor som söker 

kontakt med Jourhavande medmänniska. 

För att öka förmågan att möta dessa 

samtal har vi under 2003 haft en studiedag 

med temat Att i joursamtalen möta människor 

med psykisk ohälsa. 

I samtalen hänvisar vi ibland till olika 

organisationer eller experter. För att få veta 

mer om dessa har de inbjudits till träffarna. 

Vi har haft besök av företrädare för Nationella 

hjälplinjen, Suicid Prevention och Efterlevandes 

Stöd – SPES samt Föräldraföreningen 

mot narkotika. 

SOM JOURHAVANDE medmänniska har 

man ett arbetspass i månaden. Jourtiderna 

har kortats från fyra till tre timmar och den 

totala jourtiden varje natt är från kl 21.00– 

06.00. Röda korset som har jourverksamhet 

i hela landet har också kommit i gång 

med egen telefonlinje som är öppen mellan 

kl 14.00–22.00. 

Genom att jourpassen nu blivit kortare 

och därmed mindre påfrestande hoppas vi 

att det ska bli lättare att rekrytera, främst 

yngre, medarbetare. 

”Vi kan aldrig ändra någons liv. Men vi 

kan ge stöd, hopp och tröst. Vi kan vara 

den röst i natten som får hoppet att vakna 

när förtvivlan är som störst.”

Att arbeta med hjärtat – utan lön 

AV BARBRO PETTERSSON, 

KYRKORÅDETS ORDFÖRANDE 

Mitt första minne av 

frivilligarbete är från 

1940–41 då Sverige, 

under andra världskriget, 

skickade frivilliga 

män till Finland. Min mamma, tillsammans 

med många andra, sydde ”fotlappar” 

och slipsar till soldaterna. Det var 

självklart att hjälpa till utan att det fanns 

någon projektgrupp, att man fick någon 

utbildning eller ersättning 

JAG HAR FUNDERAT och samtalat med 

några som är frivilligarbetare både i vår församling 

och i andra föreningar 

– Varför gör Du det här? Utan ersättning! 

Det tar ju din tid. 

– Det ger mig glädje och jag känner att 

jag behövs. Kanske hjälper jag någon att må 

bättre. Kanske min insats räddar ett liv. 

Det känns spännande med våra frivillighetsprojekt 

där vi ska se om vi kan utveckla 

det spontana frivilligarbetet. Under 2003 

har det påbörjats tre nya projekt i Svenska 

kyrkan Sollentuna. I Sollentuna kyrka har 

man dels låtit en projektgrupp fundera på 

hur man ska arbeta med det frivilliga engagemanget 

i Sollentuna kyrkas distrikt. 

Framför allt gäller det att ta tillvara de resurser 

som finns. Man väljer att kalla frivilligarbetarna 

för volontärer. En volontär är 

en person som med sitt ideella engagemang gör 

en uppgift i distriktet som är ”grädden på moset”, 

dvs ingen uppgift som en ordinarie personal 

skulle utföra. Dels har man startat Vibyprojektet 

där man med bland annat frivilliga 

insatser ska komplettera den befintliga 

barnverksamheten samt starta tonårsverksamhet 

och vuxenverksamhet. 

I Kummelby kyrka anställdes under 2003 

en person, som under en treårsperiod ska 

vidareutveckla ett långsiktigt lekmanna/frivilligarbete 

där och i hela församlingen. 

Det är med stor glädje och nyfikenhet 

som jag ska följa dessa projekt. Hela vårt 

samhälle bygger på frivillighet. Vi har inte 

råd att inte ha frivilliga. Men man får inte 

krångla till det. En projektplan kan vara till 

stöd, men den får inte ta över det spontana 

initiativet för då kan man ta död på engagemanget. 

Frivilliga insatser, måste vara spontana 

och fria. Jag tror på människans förmåga 

att ta egna initiativ. Våra ombud för 

Missionen, Lutherhjälpen och Utlandskyrkan 

är bra exempel på entusiastiska frivilligarbetare. 

De arbetar med hjärtat utan ersättning. 

Ersättningen kommer med tillfredsställelsen 

att man har hjälpt en medmänniska 

och på så sätt gjort Gud tydlig i Sollentuna. 

37

Statistik 

1994–2003 

De statistiska uppgifterna för 2003 vad avser dop, konfirmation och 

vigsel är ytterst osäkra p.g.a. förändringar i kyrkobokföringssystemet. 

st = Stockholms stift 

Vid uppgifter om procentandel konfirmerade har siffror för stiftet angetts inom parentes. 

Gudstjänster 

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 

Antal huvudgudstjänster 216 226 207 225 243 227 225 230 230 273 

% mässor av huvudgudstjänster 52,3 57,5 58 56,9 57,6 59 60,4 62,2 69,3 58 

st 45,8 st 46,9 st 47,1 st 42,4 st 53,8 st 53,7 st 56,5 

Deltagare 20 116 19 554 17 054 18 970 19 944 17 784 19 811 19 443 19 323 23 548 

Deltagare/vecka 386,8 376 328 365 384 342 380,9 373,9 371,6 453 

Deltagare/vecka/1000 inv 7,2 6,9 5,9 6,5 6,7 6,6 6,6 6,4 6,4 7,7 


Deltagare totalt vid gudstjänster 79 759 79 792 74 314 75 718 74 755 72 158 73 045 70 743 69 482 74 389 

Deltagare/vecka/1000 inv 28,5 28,1 25,8 25,9 25,2 24,1 24,2 23,3 22,9 24,2 


Dop 

Antal 615 540 555 526 517 537 492 556 567 517 

Döpta i % av nyfödda 75,5 73,1 77,3 72,1 71.5 74,3 68,7 75,6 76,5 67,3 

st 67,2 st 68,5 st 67,5 st 65,9 st 59,5 st 64,0 st 62,8 st 56,7 st 57,6 

Konfirmation 

Antal 316 294 253 303 245 250 249 291 271 286 

% av 15-år 45,7 42,1 37,3 43,1 40,4 34,9 34,6 36,6 36 


% av kyrkotillhöriga 15-år 53,2 (43,2) 46,7 (43,3) 55 (44,3) 51,4 (41,5) 45,1 (42,6) 44,9 (39,2) 49,9 (33,6) 46,7 (33,9) 47 

Vigsel 

Antal i Svenska kyrkans ordning 140 142 135 126 142 122 167 148 145 142 

% av totala antalet vigslar 61,1 58 53,1 53,4 58,4 50 55,9 51 47,5 

st 54,1 st 57,1 st 55,9 st 54,7 st 51,6 st 52,3 st 53,0 st 48,0 st 50,6 

Begravning 

Begravningar i Sv. ky. ordning 279 311 282 308 320 293 263 306 284 286 

% av avlidna 85,6 87,9 84,4 81,3 98,8 79,6 79,7 80,1 74,3 


38

Årsredovisning 2003

Förvaltningsberättelse 

VERKSAMHETS- OCH RÄKENSKAPSÅRET 2003 

ORGANISATIONSNUMMER: 

25 20 00 – 0486 

VERKSAMHETEN 

Av Kyrkoordning för Svenska kyrkan framgår 

att församlingens grundläggande uppgift 

är att fira gudstjänst, bedriva undervisning 

samt utöva diakoni och mission. I 

syfte att tydliggöra vad denna uppgift betyder 

på det lokala planet anger Kyrkoordningen 

att en Församlingsinstruktion skall 

utarbetas och beslutas av kyrkorådet och 

kyrkoherden för att sedan utfärdas av domkapitlet. 

Församlingsinstruktion för Sollentuna 

församling har utfärdats av Domkapitlet 

i Stockholm 2002-06-19. Av instruktionen 

framgår såväl övergripande verksamhetsidé 

som för mandatperioden av kyrkofullmäktige 

fastställda inriktningsmål för de 

olika verksamhetsgrenarna. Dessa övergripande 

mål har sedan i viss mån brutits ned 

för de olika enheter i vilka verksamheterna 

bedrivs. 

Antalet kyrkotillhöriga i församlingen 

uppgick den 31/12 2003 till 42 813 personer. 

Detta utgör 73 % av befolkningen 

(58 884). Antalet inträdda var 37 och antalet 

utträdda 491. 

Genom de olika verksamheterna har vi 

nått många människor i Sollentuna, till 

exempel har vi i olika gudstjänster samlat 

runt 75 000 deltagare, varav vid söndagens 

huvudgudstjänst 24 000, gudstjänster vid 

kyrkliga handlingar (dop, konfirmation, 

vigsel, begravning) 28 000 och övriga gudstjänster 

23 000. Detta innebär att det totalt 

sett inte har varit någon minskning över en 

tioårsperiod även om man under perioden 

kan se vissa variationer. Barn-, ungdomsoch 

vuxenverksamhet förekommer i samtliga 

distrikt. I församlingen finns ett rikt 

musikliv med sammanlagt 20 körer. 

Under året döptes 500 varav 32 i konfirmandålder 

eller äldre (innebär ca 60 % av 

alla nyfödda). En enkät om hur föräldrar 

40 

upplever församlingens arbete kring dopet 

har genomförts under året. Antalet konfirmerade 

var 286 vilket innebär ca 47 % av 

kyrkotillhöriga 15-åringar. 

Till denna berättelse finns församlingens 

diakonala verksamhet särskilt belyst. Enligt 

beslut i kyrkorådet ingår denna beskrivning 

i en serie som under mandatperioden skall 

omfatta de fyra delarna av den grundläggande 

verksamheten. Tidigare har gudstjänstliv 

och undervisning behandlats. 

STIFTELSER 

I de fyra förvaltade stiftelserna uppgår det 

egna kapital till 1 339 240 kronor. 

BYGGNADER 

Den planerade byggnationen av församlingslokaler 

i anslutning till S:t Eriks kyrka 

har trots erhållet byggnadslov fördröjts på 

grund av ett överklagande. En fortsatt prövning 

av miljöåtgärder kring verksamheten 

vid krematoriet pågår. 

Medel har avsatts samt kyrkoantikvarisk 

ersättning har sökts för upprättande av 

vård- och underhållsplaner för Sollentuna 

kyrka med kyrkogård, S:t Eriks kyrka samt 

Garnisonskapellet. 

Under året har 2 miljoner kronor avsatts 

för framtida renovering och underhåll av 

Sollentuna kyrka. 

Anläggningsregister har upprättats. 

ORGANISATION OCH ARBETSMILJÖ 

Den från 2003-01-01 gällande organisationen 

för församlingen har under hösten utvärderats 

genom en enkät bland anställda. 

Resultatet av undersökningen presenterades 

i december för personalen och kyrkorådets 

arbetsutskott. Enkätresultatet skall under 

kommande år ligga till grund för det fortsatta 

förändringsarbetet av organisationen. 

I slutet av året påbörjades ett analysarbete 

av behovet av kompetensutveckling bland 

anställda. Bidrag för detta arbete erhålles 

från ESF-rådet. De båda undersökningarna 

ger värdefulla kunskaper för det fortsatta 

arbetet. 

Under de sista månaderna 2002 påbörjade 

Arbetsmiljöverket en omfattande systeminspektion. 

Denna har under 2003 

fortsatt med kompletterande inspektion 

och vidtagna åtgärder, bl.a. uppdatering av 

olika policies. 

Tydliga skriftliga delegationer för såväl 

ansvaret för arbetsmiljöarbete, arbetsledning 

som verksamhetsansvar finns. Regelbundna 

internkontrollrevisioner förekommer. 

Församlingens skyddskommitté sammanträder 

regelbundet. 

Särskilda resurser har av kyrkofullmäktige 

avsatts för arbete med arbetsmiljö i samband 

med förändringar i organisationen. 

Som ett led i detta arbete ordnades en konferens 

för presidierna i förtroendemannaorganen 

samt hela ledningsgruppen i Prag 

med vidare uppföljningen på hemmaplan. 

Konferenserna finns dokumenterade. 

För miljöarbete avseende sortering av sopor 

och avfall finns en särskild grupp utsedd 

i församlingen. 

JÄMSTÄLLDHET 

I församlingen finns 74 kvinnor och 40 

män anställda. Av 11 arbetsledande befattningar 

innehas 8 av män och 3 av kvinnor. 

Det finns 12 inrättade prästtjänster med för 

närvarande 6 män och 6 kvinnor. Församlingens 

7 diakoner är samtliga kvinnor och 

av 8 musiker är 3 män och 5 kvinnor. 

På kyrkogården arbetar under säsong 7 

kvinnor och 4 män. 

Medelåldern bland de anställda är 46,5 år 

för kvinnor och 52 år för män. 

Antalet förtroendevalda är 110 varav 51 

kvinnor och 59 män. Av kyrkorådets ledamöter 

är 14 kvinnor och 12 män. Presidieposterna 

i de olika förtroendeorganen är 

fördelade på 9 kvinnor och 11 män.

Flerårsöversikt 

2003–1999 

Allmänna förutsättningar 

2003 2002 2001 2000 Proforma 1999 

Tillhöriga/antal, (%) 

Kyrkoavgift inkl. 

42 813 (73,0) 43 375 (74,1) 43 817 (75,2) 44 248 (76,2) 44 336 (77,0) 

begravningsavg. (%) 0,89 0,89 0,90 0,93 0,93 

Begravningsavgift (%) 0,06 0,11 0,17 0,21 – 

Medeltal anställda 114 104 97 85 83 

Intäkts- och kostnadsanalys (tkr) 

Verksamhetens intäkter 76 558 76 447 69 220 66 202 59 735 

Verksamhetens kostnader 

Begravningsverksamhetens 

-70 013 -72 526 -58 889 -55 626 -57 696 

resultatpåverkan 

Resultat från 

5 248 -256 -2 118 -5 680 

finansiella investeringar -1 017 -840 -2 845 11 862 -255 

Årets resultat 10 776 2 825 5 368 16 758 1 784 

Personalkostnader/ 

verksamhetens intäkter (%) 54 55 51 51 68 

Av- och nedskrivningar/ 

verksamhetens intäkter (%) 6 6 7 9 6 

Ekonomisk ställning 

Kassalikviditet (%) 297 218 256 237 452 

Soliditet (%) 66 61 61 60 54 

Värdesäkring av eget kapital (%) 12 3 6 24 3 

Nyckeltalsdefinitioner 

Kyrko- och begravningsavgift (%): Anges i procent 

av den kommunalt beskattningsbara inkomsten. 

Personalkostnader/verksamhetsintäkter(%): 

Uppgiften beräknas som resultaträkningens personalkostnader 

dividerat med resultaträkningens summa 

verksamhetens intäkter. 

Av-och nedskrivningar/verksamhetens intäkter(%): 

Uppgiften beräknas som resultaträkningens av – och 

nedskrivningar av anläggningstillgångar dividerat med 

resultaträkningens summa verksamhetens intäkter. 

Kassalikviditet(%): Uppgiften beräknas som summa 

omsättningstillgångar dividerat med summa kortfristiga 

skulder. 

Soliditet(%): Uppgiften beräknas som utgående eget 

kapital dividerat med balansomslutningen (totala tillgångar 

i balansräkningen). 

Värdesäkring av egna kapitalet(%): Uppgiften beräknas 

som årets resultat dividerat med ingående eget kapital. 

Församlingen övergick frivilligt till att tillämpa årsredovisningslagen 

fr. o. m. 1 januari 2000. Uppgifterna 1999 är 

beräknade enligt då gällande lagstiftning. 

41

Resultaträkning 

Belopp i tkr 

Verksamhetens intäkter 

Not 2003 2002 

Kyrkoavgift 76 151 69 580 

Begravningsavgift 1 8 887 14 156 

Ekonomisk utjämning 

Utdelning från andelar 

-15 649 -15 447 

i prästlönetillgångarnas avkastning 2 0 0 

Erhållna bidrag 13 90 

Övriga verksamhetsintäkter 7 156 8 068 

Summa intäkter 76 558 76 447 

Verksamhetens kostnader 6 

Övriga externa kostnader 3 -23 779 -18 852 

Personalkostnader 4 -41 781 -41 997 

Av- och nedskrivningar av anläggningstillgångar -4 453 -4 892 

Nedskrivning av finansiella tillgångar 6 0 -6 785 

Summa kostnader -70 013 -72 526 

Begravningsverksamhetens resultatpåverkan 1 5 248 -256 

Verksamhetens resultat 11 793 3 665 

Resultat från finansiella investeringar 

Resultat från värdepapper och fordringar 5 4 2 

Övr ränteintäkter och liknande resultatposter 5 1 359 1 701 

Räntekostnader och liknande resultatposter -2 380 -2 543 

Resultat från finansiella poster -1 017 -840 

Resultat efter finansiella poster 10 776 2 825 

Årets resultat 10 776 2 825 

42

Balansräkning 

TILLGÅNGAR (Tkr) 

Anläggningstillgångar 

Materiella anläggningstillgångar 

Not 2003 2002 

Byggnader och mark 7 100 726 101 197 

Inventarier, verktyg och installationer 8 6 109 4 761 

Finansiella anläggningstillgångar 9 180 38 

Summa anläggningstillgångar 107 015 105 996 

Omsättningstillgångar 

Kortfristiga fordringar 

Kundfordringar 395 526 

Övriga kortfristiga fordringar 94 58 

Förutbet. kostn. och upplupna intäkter 10 1 328 1 647 

Kortfristiga placeringar 9 25 782 25 007 

Kassa och bank 24 693 20 832 

Summa omsättningstillgångar 52 292 48 070 

Summa tillgångar 159 307 154 066 

43

Balansräkning forts. 

EGET KAPITAL, AVSÄTTNINGAR 

OCH SKULDER (Tkr) 

Eget kapital 

Not 2003 2002 

Balanserat resultat -93 421 -90 596 

Årets resultat -10 776 -2 825 

Summa eget kapital 11 -104 197 -93 421 

Avsättningar 12 -1 395 -929 

Långfristiga skulder 

Skulder till kreditinstitut 13 -35 878 -37 477 

Gravskötselskuld 13 -207 -207 

Summa långfristiga skulder -36 085 -37 684 

Kortfristiga skulder 

Skulder till kreditinstitut -1 599 -1 838 

Avräkning med begravningsverksamheten 1 -2 806 -8 054 

Leverantörsskulder -3 350 -3 458 

Skatteskulder -61 -253 

Övriga kortfristiga skulder -1 347 -903 

Upplupna kostn. och förutbet intäkter 14 -8 467 -7 526 

Summa kortfristiga skulder -17 630 -22 032 

Summa eget kapital, 

avsättningar och skulder -159 307 -154 066 

Poster inom linjen 

Ställda säkerheter Inga Inga 

Ställda ansvarsförbindelser Nordea Nordea 

generell generell 

säkerhet säkerhet 

44

Kassaflödesanalys 

Den löpande verksamheten 

2003 2002 

Resultat efter finansiella poster 10 776 2 825 

Avskrivningar, avsättningar mm 4 919 5 155 

Kassaflöde från den löpande verksamheten 

före förändringar av rörelseresultatet 15 695 7 980 

Kassaflöde från förändring av rörelsekapital 

Minskning/ökning av kortfristiga fordringar 332 -165 

Ökning/minskning av kortfristiga skulder -4 321 3 365 

Kassaflöde från den löpande verksamheten 11 706 11 180 

Investeringsverksamheten 

Förvärv/tillverkning av anläggningstillgångar -5 330 -8 197 

Försäljning av anläggningstillgångar 0 90 

Förvärv av finansiella anläggningstillgångar -142 0 

Kassaflöde från investeringsverksamheten -5 472 -8 107 

Finansieringsverksamheten 

Amortering av lån -1 598 -1 598 

Kassaflöde från finansieringsverksamheten -1 598 -1 598 

Årets kassaflöde 4 636 1 475 

Likvida medel vid årets början 45 839 44 364 

Likvida medel vid årets slut 50 475 45 839 

Specifikation av likvida medel 

Kassa och bank 24 693 20 832 

Kortfristiga placeringar 25 782 25 007 

Belopp vid årets slut 50 475 45 839 

45

Noter 

REDOVISNINGSPRINCIPER 

OCH VÄRDERINGSPRINCIPER 

Allmänna redovisningsprinciper 

Årsredovisningen har upprättats enligt årsredovisningslag ÅRL, 

Kyrkoordning, begravningslag, Bokföringsnämndens allmänna råd 

och Redovisningsrådets rekommendation nr 7: Redovisning av 

kassaflöden. 

Samtliga belopp är i TSEK om inte annat anges. 

Värderingsprinciper 

Tillgångar och skulder värderas till anskaffningsvärden om inte annat 

anges. 

Fordringar har efter individuell värdering upptagits till de belopp 

varmed de beräknas inflyta. Fordringar och skulder i utländsk valuta 

värderas till balansdagens kurs. Kortfristiga placeringar värderas 

till det lägsta av anskaffningsvärde och verkligt värde. 

Finansiella anläggningstillgångar i form av aktier, obligationer och 

andra långfristiga värdepappersinnehav värderas till anskaffningsvärde 

minskat med eventuell nedskrivning vid varaktigt bedömd 

värdenedgång. 

Materiella anläggningstillgångar upptas till anskaffningsvärdet efter 

avdrag för avskrivningar, ev. investeringsbidrag samt ev. nedskrivningar. 

Nedskrivning görs vid bestående värdenedgång. Avskrivning 

sker över den bedömda ekonomiska livslängden. Följande 

avskrivningstider tillämpas: 

Mark: avskrivs ej 

Kyrkogårdsmark: 50 år (2 %/år) 

Markanläggning: 10–50 år (2–10 %/år) 

Byggnader: 33–50 år (2–3 %/år) 

Bilar: 5 år (20 %/år) 

Datautrustning: 3–5 år (20–33,3 %/år) 

Övriga inventarier, installationer och verktyg: 5–20 år (5–20 %/år) 

Fr.o.m. 020101 bruttoredovisas anläggningstillgångarna inventarier, 

verktyg och installationer. Det innebär att dessa tillgångar redovisas 

till anskaffningsvärde med avdrag för av- och nedskrivning 

samt att de ackumulerade avskrivningarna framgår av not. 

Avsättningar 

Med avsättningar avses förpliktelser på balansdagen som är säkra 

eller sannolika till sin förekomst men ovissa till belopp eller till den 

tidpunkt då de skall infrias. 

46 

NOT 1 

RESULTATRÄKNING FÖR BEGRAVNINGSVERKSAMHETEN 

2003 2002 

Externa poster 

Intäkter 

Begravningsavgifter 8 887 14 156 

Övriga externa intäkter 3 381 4 238 

Summa externa intäkter 12 268 18 394 

Kostnader 

Övriga externa kostnader -4 854 -4 372 

Personalkostnader -7 415 -6 700 

Avskrivningar -1 014 -1 042 

Summa externa kostnader -13 284 -12 115 

Interna poster 

Intäkter 

Interna ersättningar för tjänster 182 222 

Summa interna intäkter 182 222 

Kostnader 

Fördelade administrationskostnader -2 769 -4 026 

Intern ränta -1 645 -2 219 

Summa interna kostnader -4 414 -6 245 

Begravningsverksamhetens resultat -5 248 256 

Begravningsverksamhetens ack. resultat 

Ingående ackumulerat resultat 8 054 7 798 

Årets resultat för begravningsverksamheten -5 248 256 

Utgående ackumulerat resultat 2 806 8 054 

Sollentuna församling är huvudman för begravningsverksamheten 

inom församlingens geografiska område. Begravningsverksamheten 

finansieras av begravningsavgiften. Begravningsavgiften får inte 

användas till annat än de uppgifter som anges i begravningslagen.

NOT 2 

Församlingen innehar 81 st andelar i avkastningen från de stiftsvis 

förvaltade prästlönetillgångarna vilket gett 0 tkr i år. Prästlönetillgångarna 

består av prästlönefastigheter och prästlönefond. 50 % av 

avkastningen går till andelsägande församlingar och 50 % går till 

det inomkyrkliga utjämningssystemet. Andelarna innebär inget 

inflytande i förvaltningen och går ej heller att överlåta. 

NOT 3 

LEASING 

Församlingen har under året haft 343 (392) tkr i leasingkostnader. 

NOT 4 

PERSONAL 

Medelantalet anställda 2003 2002 

Kvinnor 74 66 

Män 40 38 

Totalt 114 104 

I medelantalet anställda ingår inte för räkenskapsåret 2003 anställda 

som uppburit ersättning som understiger ett halvt prisbasbelopp. 

Detta har gjorts med stöd av punkt 6 i BFNAR 2002:9. 

Könsfördelning i kyrkoråd 2003 2002 

Kvinnor 14 15 

Män 12 11 

Sjukfrånvaro 

(Avser tiden 1/7 till 31/12 2003). Sjukfrånvaron har under perioden 

1/7 till 31/12 2003 uppgått till 5 868 timmar, varav 56,5 % 

avser lång sjukfrånvaro (mer än 60 dagar). Den totala sammanlagda 

ordinarie arbetstiden uppgick till 109 462 timmar. 

Sjukfrånvaro i olika grupper (sjukfrånvaro/ord.arb.tid) 2003 

Kvinnor 6,7 % 

Män 3,1 % 

0–29 år 5 % 

30–49 år 3,3 % 

50 och äldre 7,1 % 

Församlingens sammanlagda sjukfrånvaro 

i förhållande till sammanlagd ordinarie arbetstid 5,4% 

Löner, arvoden och andra ersättningar 2003 2002 

Ledamöter i kyrkoråd och övriga nämnder 497 586 

Anställda 27 981 25 815 

Totalt 28 478 26 495 

Pensionskostnader och andra sociala avgifter 

Pensionskostnader anställda 1 636 3 735* 

Andra sociala avgifter enligt lag och avtal 10 620 8 980 

Totalt 12 256 12 715 

* Till tjänsteman har pensionsavsättning inklusive 

sociala avgifter om 2,4 mkr gjorts år 2002. 

Församlingen har inga utfästelser om pensioner eller avgångsvederlag 

till personer i ledande ställning. 

NOT 5 

RESULTAT FRÅN 

FINANSIELLA INVESTERINGAR 

2003 2002 

Räntor 592 610 

Utdelningar 771 1 093 

Nedskrivning 0 -6 785 

Summa 1 363 -5 082 

NOT 6 

JÄMFÖRELSESTÖRANDE POSTER 

2003 2002 

Jämförelsestörande kostnader 

Nedskrivning av finansiella tillgångar 0 6 785 

NOT 7 

BYGGNADER OCH MARK 

2003 2002 

Ingående anskaffningsvärden 132 561 125 514 

Inköp under året 2 916 7 047 

Utgående ackumulerade 

anskaffningsvärden 135 477 132 561 

Ingående avskrivningar -31 364 -28 107 

Årets avskrivningar -3 387 -3 257 

Utgående ackumulerad avskrivning -34 751 -31 364 

Utgående bokfört värde 100 726 101 197 

NOT 8 

INVENTARIER, VERKTYG 

OCH INSTALLATIONER 

2003 2002 

Ingående anskaffningsvärden 14 937 13 786 

Inköp under året 2 414 1 151 

Utgående ackumulerade 

anskaffningsvärden 17 351 14 937 

Ingående avskrivningar -10 176 -8 541 

Årets avskrivningar -1 066 -1 635 

Utgående ackumulerad avskrivning -11 242 10 176 

Utgående bokfört värde 6 109 4 761 

NOT 9 

VÄRDEPAPPERSINNEHAV 

Anskaffnings- Bokfört Marknadsvärde 

värde Värde 2003-12-31 

Långfristiga värdepappersinnehav 

153 153 – 

forts. nästa sida 

47

NOT 9 FORTS. 

Anskaffnings- Bokfört Marknadsvärde 

värde Värde 2003-12-31 

Kortfristiga placeringar 

Not. Aktier 

& aktiefonder 27 776 19 775 22 574 

Not.räntebärande 

värdepapper 6 215 6 007 6 008 

Summa kortfr. 

placeringar 33 991 25 782 28 582 

Summa värdepappersinnehav 

34 144 25 935 28 582 

FÖRÄNDRING AV LÅNGFRISTIGA 

VÄRDEPAPPERSINNEHAV 

2003 2002 

Ingående anskaffningsvärde 65 65 

Investeringar 115 0 

Utgående ack. anskaffningsvärden 180 65 

Ingående nedskrivningar 27 0 

Utgående ackumulerade nedskrivningar 27 27 

Utgående bokfört värde 153 38 

Som finansiell anläggningstillgång är även förutbetald leasing upptagen 

med 27 tkr. 

NOT 10 

FÖRUTBETALDA KOSTNADER 

OCH UPPLUPNA INTÄKTER 

2003 2002 

Förutbetalda hyror 88 68 

Försäkringspremier 285 239 

Upplupna ränteintäkter 65 0 

Övrigt 890 1340 

Total 1 328 1 647 

48 

NOT 11 

FÖRÄNDRING AV 

EGET KAPITAL 

Balanserat resultat Årets resultat 

Belopp vid årets ingång 90 596 2 825 

Omföring av föregående års resultat 2 825 -2 825 

Årets resultat 10 776 

Belopp vid årets utgång 93 421 10 776 

NOT 12 

AVSÄTTNINGAR 

2003 2002 

Kompletterande ålderspension 1 395 929 

NOT 13 

Andel av långfristiga skulder som förfaller senare än 5 år efter 

balansdagen 

LÅNGFRISTIGA SKULDER 

2003 2002 

Skulder till kreditinstitut 29 484 31 082 

Gravskötselskuld 207 207 

Total 29 691 31 290 

NOT 14 

UPPLUPNA KOSTNADER OCH 

FÖRUTBETALDA INTÄKTER 

2003 2002 

Upplupna sociala avgifter 796 735 

Upplupna semesterlöner 2 951 2 725 

Upplupen komptid 751 715 

Upplupen pension 2 465 2 465 

Upplupna räntor 389 405 

Övrigt 1 115 481 

Totalt 8 467 7 526

SOLLENTUNA 2004 

KYRKORÅDETS ORDINARIE LEDAMÖTER 

Barbro Pettersson Pär Åkerström Helge Johansen 

Birgitta Ivarsson Roland Johansson Maria Mannheimer 

Kristofer Runow Carin Lenneby Björlin Wolfgang Richter 

Ulla Bjerkén Joakim Jäderström Lizette Andersson 

Anders Roos 

VÅR REVISIONSBERÄTTELSE HAR AVGIVITS 2004 

Urban Gibson Tommy Müller Allan Blomqvist 

Pia Franzén Hans Klaar Jan Bergman, auktoriserad revisor

Driftredovisning 2003 

Utfall Tkr Budget Tkr Avvikelse Tkr 

Administration 4 083 4 158 75 

TN fastighetsförv. 8 807 10 038 1 231 

Begravningsverksamhet 0 680 680 

TN Serviceverksamhet 33 -2 -35 

Sollentuna kyrka 8 404 8 656 252 

S:t Eriks kyrka 6 916 6 289 -652 

Kummelby kyrka 6 100 6 266 166 

Edsbergskyrkan 6 541 7 021 480 

Livscentrum 2 918 2 796 -122 

Information & planering 7 800 7 690 -85 

Ekonomi 2 459 1 989 -470 

Summa 54 061 55 581 1 520 

50

pdf-format - Tillbaka till start

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?