Regionalt Serviceprogram Skåne 2010-2013 - Tillväxtverket

2010-2013. De regionala serviceprogrammen ersätter de tidigare lokala utvecklingsprogrammen
för kommersiell service som fanns under perioden 2002-2007. Enligt riktlinjerna ska innehållet i
programmen förankras i breda regionala partnerskap.
Programmen ska bidra till god tillgänglighet till kommersiell och offentlig service för såväl medborgare
som företag och ska därigenom också bidra till goda levnads- och tillväxtförutsättningar på
landsbygden. Genom programmen ska dagligvarubutiker och drivmedelsstationer med strategisk
betydelse för varu- och drivmedelsförsörjningen stärkas. Förutsättningar för samordnade och lokalt
anpassade servicelösningar ska beaktas och en geografisk analys ska visa på de områden som har brister
och vilka som riskerar ytterligare försämringar.
Programmet knyter an till andra program inom den regionala tillväxtpolitiken och politiken för
landsbygdsutveckling samt uppmärksammar vikten av att öka tillgängligheten till service för personer
med funktionsnedsättningar. Metoder och kunskaper från tidigare genomförda projekt har tagits
tillvara. Programmet kommer att ligga till grund för hanteringen av stöd till kommersiell service.
Definitioner
Det finns i dagsläget ingen allmänt vedertagen definition av offentlig och kommersiell service.
Begreppen anses dock fylla en central roll för programmet och därför har de aktörer som medverkat
vid framarbetandet enats om nedanstående definitioner 1 . De är därmed inte allmänt vedertagna utan
ett försök att definiera begreppen utifrån den innebörd de har i detta program.
• Service – åtgärd som utförs i syfte att betjäna invånare.
• Offentlig service – verksamhet som genomförs eller finansieras med offentliga medel och
som erbjuds och är tillgänglig för allmänheten i syfte att betjäna den.
• Kommersiell service – affärsinriktad verksamhet som tillhandahålls av privata aktörer i syfte
att betjäna invånare.
• Ideell service – verksamhet utan vinstintresse i syfte att betjäna invånare.
Det finns idag ingen enhetlig definition av vad som räknas som landsbygd. Glesbygdsverkets
definition, som tillämpas i detta program, utgår från medborgarnas tillgång till service, arbete, utbildning,
infrastruktur, samhälls- och kommersiella tjänster. Definitionen har existerat sedan 1996 och
syftar till att särskilja olika typer av geografiska områden för att synliggöra deras skilda förutsättningar.
Sedan 1 april 2009 ansvarar Tillväxtanalys för Glesbygdsverkets tidigare analysuppdrag. En översyn av
definitioner pågår för närvarande.
• Glesbygd har mer än 45 minuters bilresa till närmaste tätort större än 3 000 invånare samt
öar utan fast landsförbindelse. Definitionen kan inkludera både landsbygd och tätorter med
upp till 3 000 invånare.
• Tätortsnära landsbygd finns inom 5 till 45 minuters bilresa från tätorter större än 3 000
invånare.
• Tätorter har mer än 3 000 invånare. Till tätorter räknas även området inom 5 minuters bil
resa från tätorten.
Enligt definitionerna ovan bor 21,6 procent av landets befolkning i tätortsnära landsbygd och
2 procent bor i glesbygd (2007). I Skåne är motsvarande andelar 17 respektive 0,005 procent. Glesbygd
är således näst intill obefintligt i Skåne. Detta innebär att regionen har andra förutsättningar och
villkor än de län som till större del utgörs av glesbygd. Detta är viktigt att beakta eftersom utgångsläget
är relativt gynnsamt och de flesta skåningar har god tillgång till service.
1 Definitionen på service, kommersiell service samt offentlig service bygger på Norrbottens läns utkast till Regionalt Serviceprogram.
– 4 –