"Regionmagasinet". (Download in Swedish) - Projekt Skagerrak - Home

www.vgregion.se ::: nr 4. 2006 

Flaskvatten 

1 000 gånger 

dyrare än 

kranvatten 

Sid 6–8 

Man måste ju 

duscha annars 

luktar man 

Sid 16–17 

Kosterfjorden 

ett världshav 

i miniatyr 

Sid 20–22 

Vatten är 

huvudsaken 

En tidning från Västra Götalandsregionen till hushållen

Patientens väg i sjukvården 

Om du blir sjuk 

Om du blir sjuk ska du i första hand vända 

dig till din läkare eller din vårdcentral för 

att få vård eller behandling. Om mottagningen/vårdcentralen 

är stängd för dagen 

kan du söka vård på jour-/akutmottagningen. 

Dit vänder du dig när du behöver akut 

vård på kvällar, nätter och helger. Telefonnummer 

och mottagningstider hittar du i 

telefonkatalogen på de blå sidorna. Vid 

behov av ambulans ring 112. Du kan även 

kontakta sjukvårdsrådgivningen för att få 

råd och hjälp (telefonnummer finns på 

sidan 31). Behöver du vård/behandling på 

sjukhus eller annan specialiserad vård hjälper 

din läkare dig att ordna det. 

Vårdgaranti 

Vårdgaranti innebär att: 

•Du ska få kontakt med primärvården i 

telefon eller på plats samma dag. Med 

primärvård menas till exempel vårdcentral, 

husläkarmottagning, jourcentral 

eller sjukvårdsrådgivning. 

•Bedömer primärvården att du behöver 

besöka en läkare där ska du erbjudas 

sådant besök inom högst sju dagar. 

•Om du, efter medicinsk bedömning, 

behöver besöka den specialiserade 

vården, ska du få en tid där så snart som 

möjligt, men senast 90 dagar efter 

beslutet om din remiss. Om du själv har 

tagit kontakt med den specialiserade 

vården räknas de 90 dagarna från den 

dagen då din vårdbegäran är mottagen 

och medicinskt bedömd. 

•Om man inom den specialiserade vården 

bedömer att du behöver behandling, ska 

du erbjudas den så snart som möjligt 

men senast 90 dagar efter beslutet. 

Mer information om vårdgarantin finns på 

www.vgregion.se/vardgaranti eller ring 

Vårdslussen på 020-44 55 55. 

Pengarna tillbaka 

Har du bokat besök på vårdmottagning 

och får vänta över 30 minuter efter avtalad 

tid har du rätt att få avgiften tillbaka. 

Detta gäller inte vid besök på 

akutmottagning eller jourmottagning. 

Vårdgaranti vid cancersjukdom 

Om det finns en välgrundad misstanke om 

cancersjukdom ska du få en tid hos specialistläkare 

inom två veckor efter att remiss 

anlänt. För barn ska väntetiden inte överstiga 

två arbetsdagar. 

Valfrihet i vården 

Du som bor i Västra Götaland har rätt att 

få vård på vilken vårdcentral eller på vilket 

sjukhus du vill inom regionen, i Halland 

eller hos privata vårdgivare som har avtal 

med Västra Götlandsregionen eller Landstinget 

Halland. 

Du har också rätt att få vård i ett annat 

landsting i mån av plats. Västra Götalandsregionen 

står för vårdkostnaderna men 

resan betalar du själv. Om vården kostar 

mer än 20 000 kr måste du ha en betalningsförbindelse 

från Vårdslussen, tel 

020-44 55 55. Högspecialiserad vård, 

till exempel provrörsbefruktning och 

fetmaoperationer ingår inte i valfriheten. 

Du har rätt att läsa din egen journal 

Du har rätt att läsa din egen journal, utom i 

vissa undantagsfall. 

Sjukresor 

Västra Götalandsregionen betalar, förutom 

en viss egenavgift, dina resekostnader 

till och från vårdgivare inom Västra 

Götalandsregionen och i Landstinget 

Halland, eller privata vårdgivare som 

regionen har avtal med. 

Kontakta sjukresekontoret för mer 

information. Adress och telefonnummer 

hittar du i telefonkatalogens blå sidor. 

Tolkhjälp 

Den som inte förstår svenska eller har 

hörsel- eller talsvårigheter har rätt att få 

tolk. Detta meddelar man personalen, 

antingen själv eller genom ombud, innan 

besöket. Tolkhjälpen är kostnadsfri. 

Om du har synpunkter på vården 

Om du är missnöjd med den vård eller 

behandling du har fått, bör du först försöka 

reda ut problemet hos den vårdcentral 

eller mottagning du har besökt. 

Om du har gjort det och ändå är missnöjd 

kan du vända dig till patientnämnden. 

Patientnämnden är en från hälso- och 

sjukvården fristående nämnd, vars uppgift 

är att stödja och hjälpa patienterna i kontakten 

med hälso- och sjukvården samt 

tandvården. Vid en del sjukhus finns även 

patientombud eller patientkonsulenter. 

Patientnämnden i Borås 

Tel: 033-17 48 50 

Patientnämnden i Göteborg 

Tel: 031-63 70 10 

Patientnämnden i Mariestad 

Tel: 0501-621 80 

Patientnämnden i Uddevalla 

Tel: 0522-67 08 60 

Du har rätt att få information 

För att du ska få en bra vård är det viktigt 

att du berättar för vårdpersonalen vad du 

vet om din sjukdom och vilka mediciner du 

använder. Läkaren är i sin tur skyldig att 

ge dig information om din sjukdom och 

vilka undersökningar som måste göras, 

samt vilka behandlingar som går att få. 

Som patient har du ansvar för din egen 

hälsa och kan därför tacka nej till vård du 

blir erbjuden. Du kan däremot inte kräva 

att få en viss behandling eller undersökning 

om inte läkaren anser att det behövs. 

Mer information finns på: 

www.vgregion.se 

(klicka på Patientinformation)

Välkommen till RM 

Hur kommer det sig att vatten som är livsviktigt är så 

billigt, medan diamanter, som är helt onödiga, är så dyra? 

Det frågade sig nationalekonomen Adam Smith 1776 

och skapade därmed begreppet värdeparadox. Frågan är 

minst lika aktuell idag och fortfarande lika svår att besvara. 

För att kunna leva ett gott liv här i Västra Götaland är 

vi beroende av bra vatten. Det har vi idag, inte minst i 

våra kranar. Men vi måste också säkra vattnet för framtiden 

och kommande generationer. 

Vattenfrågor har funnits med i Västra Götalandsregionens 

strategi för miljöarbetet ända från start. Regionen 

har en viktig roll genom att samarbeta med andra som 

arbetar med att vårda vattnet både inom och utanför 

Sveriges gränser. Samtidigt får man inte lockas att tro att 

myndigheternas experter ska fixa allt. Det är lätt hänt 

eftersom vattnet är allas och ingens och man som enskild 

har svårt att få överblick. 

Vi hade naturligtvis kunnat fylla det här numret av 

Regionmagasinet med tips om hur du själv kan bidra 

genom att duscha snabbare, sänka värmen, ta bussen till 

jobbet och så vidare. Men allt det där vet du ju redan. 

Istället vill vi ge en bild av vad som händer med vårt 

vatten ur ett lite större perspektiv. Sånt som jag tror att 

man inte hör talas om så ofta och som kanske framkallar 

ett och annat aha! 

Hur många tänker till exempel på att regnvatten och 

avloppsvatten många mil från kusten så småningom läcker 

ut i havet och skapar övergödning där? Det finns faktiskt 

de som tänker på det och försöker göra något åt det. 

Detsamma gäller de hundratals fartygsvrak som ligger 

som tickande miljöbomber på Skagerraks botten. De har 

kartlagts och folk i länderna runtomkring funderar 

gemensamt på hur problemet kan lösas. 

Hotet från stigande vattennivåer har diskuterats flitigt 

under hösten. Här handlar det om globala frågor som vi 

får ta konsekvenserna av lokalt. Och försurningen. När 

hörde du talas om den senast? Västra Götaland är surast i 

Sverige. Det har blivit bättre, men mycket återstår och 

det tar lååång tid. Låter det deprimerade? Det är det inte. 

Läs det här numret av Regionmagasinet så förstår du 

vad jag menar. 

Ps. Besök gärna Västra Götalandsregionens sidor om 

miljöarbete på www.vgregion.se/miljo 

Med önskan om trevlig läsning! 

Bettina Axelsson, 

vik. chefredaktör 

4 

6 

13 

20 

innehåll nr 4.06 

Från torka till överflöd 4 

Flaskvatten 1 000 gånger dyrare 6 

Läsarnas brev om vatten 9 

När vatten blir ett hot 10 

Utan vatten inget liv 12 

Anna är brobyggare 13 

Samarbete för bättre vatten 15 

Man måste duscha annars luktar man 16 

Musslor renar havet 18 

Kosterfjorden världshav i miniatyr 20 

Uppfinningar från havet 23 

Västra Götaland surast i landet 24 

Skydd åt vrak och koraller 26 

Världen kommer till dig 27 

Kultur i hav och på land 28 

Korsord 30 

Miljövänlig sill på julbordet 32 

BESÖK GÄRNA VÅR WEBBPLATS: 

www.vgregion.se/regionmagasinet 

Där hittar du: RM i lättläst version och kan lyssna på RM 

via internet. Vill du ha RM som taltidning – ring 033-35 76 16 

Ansvarig utgivare: Kerstin Einarsson | Chefredaktör: Jeanette Karlström (tjänstledig) | Vik.chefredaktör: Bettina Axelsson | Grafisk form: Chi Tsai/ETC | Repro: ETC 

Tryck: Tryckeriet Lagersberg | Upplaga: 740 000 ex | Kostnad/tidning: 2 kronor | Regionmagasinet: Regionens Hus, Lillhagsparken 5, 405 44 Göteborg 

Tel: 0521-27 59 20 | E-post: regionmagasinet@vgregion.se | Webbplats: www.vgregion.se/regionmagasinet 

Omslagsbild: Leif Gustafsson | ISSN: 1651-6443 

REGIONMAGASINET 4.2006 3

Från torka till överflöd 

– Utan rent vatten kan 

man inte leva! Vatten 

är liv, säger Samme 

Bogad från Somalia. 

Han vet vad han 

talar om – för han har 

levt i två världar. Och 

han tänker på det 

nästan varje dag. 

När Samme Bogad fick sitt livs första 

egna lägenhet i Sverige tappade han 

upp ett varmt bad varje dag. Han 

frossade i vatten, badade till och 

med ett par gånger om dagen ibland. 

– Det var så nära paradiset man 

kunde komma! 

Han har ett sånt där leende som 

gör en varm, Samme Bogad, 38 år, 

född i Somalia i nordöstra Afrika. 

Det störtregnar när vi möts på 

parkeringen på Wieselgrensplatsen i 

Göteborg. 

– Nu är det höst, säger jag, och 

drar ner mungiporna. 

–Visst är det härligt! 

Han fullkomligt strålar. 

– Jag förstår inte svenskarna som 

inte gillar regn. Regn ger rent vatten 

som ger liv, säger han. 

Samme är uppvuxen i en by tio mil 

utanför huvudstaden Mogadishu i 

Somalia. Men när jag inom mig ser 

bilden av den lilla svältande pojken 

som vandrar genom ökenhettan mil 

efter mil för några skålar vatten 

rättar han mig. 

–Vi hade faktiskt rinnande vatten 

hemma när jag var barn, ungefär 

fram till jag var åtta år. 

Pappa var anställd i staten och 

familjen med storebror, styvsyster 

och styvmor levde ett lägre medelklassliv 

i ett stenhus. 

4 REGIONMAGASINET 4.2006 

Det politiskt instabila Somalia 

leddes i decennier av diktatorn Siad 

Barre, stödd av Sovjetunionen. Men 

när Sovjet drog bort sitt stöd mot 

slutet av 1970-talet gick landet mot 

kaos. Samhällsekonomin kraschade 

liksom all infrastruktur – vägar, 

vatten och försörjning. 

Det hjälpte inte hur mycket 

Samme eller hans familj vred på 

vattenkranarna – det kom inte en 

droppe. 

Livet blev hårdare med torka och 

svält och invånarna i byn fick hämta 

vatten i 20-liters plastdunkar till bad, 

tvätt, matlagning och dricka, i den 

starkt förorenade floden i byn en 

halv kilometer från Sammes hem. 

’”Att köpa vatten 

på flaska. För att 

ta efter väst – 

plastflaskor som 

tar energi och 

förstör miljön. 

Vansinnigt!” 

Under torrperioderna, det vill säga 

största delen av året, och ibland mer 

än det, torkade floden ihop och invånarna 

var hänvisade till att dela det 

föreorenade vattnet med kor, getter 

och åsnor. 

– Konstigt att inte fler blev sjuka, 

man drack ju vattnet fastän det var 

så förorenat. Men det fanns inget 

alternativ. 

– Och torkan påverkade hela samhället. 

Det fanns inga grönsaker, 

ingen frukt – men periodvis ganska 

gott om kött, efter som djuren inte 

hade något bete, utan nödslaktades. 

Det är svårt att beskriva hur ett 

liv i ständig torka, utan tillgång till 

vatten, ser ut. Att varje morgon titta 

upp mot himlen och bara se den stekande 

solen. 

– Vi hatar solen, den tar allt liv. 

Medan regnet… Jaaa…!! 

Han ser ut genom fönstret, 

genom regnet som piskar mot 

caférutan, blicken når långt, långt 

bort. 

Jo, man längtar verkligen efter 

regn i Somalia. 

Samme gick med sina kamrater 

till moskén efter skolan varje dag 

och bad om regn – för trots allt 

kunde det ske ett mirakel. 

– Du förstår, många ser torkan 

som Guds straff, säger han. Man har 

inte varit tillräckligt ödmjuk, utan 

misshagat Allah på något sätt. 

– När regnperioden kom sprang 

vi ut i regnet och jublade och dansade. 

Ställde hinkar och pytsar under 

taken och samlade upp allt vi kunde. 

Regnvatten är nästan heligt för oss – 

och det smakar definitivt bättre! 

Situationen i Somalia förvärrades, 

landet var skuldsatt och isolerat, 

rivaliserande klaner härjade och 

säkerheten för alla blev allt mer 

instabil. 

Samme Bogad hade att välja på 

att stanna kvar i sitt hemland och 

antingen bli indragen i någon av de 

krigande styrkorna, eller kanske bli 

dödad i en uppgörelse. 

Alltså bestämde han sig. Pappa 

skrapade ihop pengar till resan och 

Samme hamnade i Sverige. 

– Jag visste ingenting om det här 

landet. Absolut ingenting! Och 

kände ingen som varit här. Det var 

bara att acceptera villkoren. Senare 

fick jag reda på att man kunde tagit 

sig till Europa och sökt asyl där. 

Så står han alltså där Samme 

Bogad, helt ensam, utan sin familj, 

utan kamrater. Han är 18 år och det 

är mars 1990 när han sätter foten på 

svensk mark för första gången. Och 

det är så kallt, så kallt. Han begriper 

inte hur någon kan överleva i en 

sådan kyla. Ska det här bli hans nya 

hem? 

– Det var elva grader i luften, 

plusgrader alltså. Men det kändes 

som elva grader minus, säger 

Samme. Du fattar va! 

Det blir den vanliga resan. Flyktingförläggning 

i Stockholm, trångt, 

många kulturer, mycket bråk. Ett par 

månader senare förflyttning till 

Mora i Dalarna. 

– Siljan i maj. En jättesjö med rent 

vatten, en grönska som tar andan ur 

mig. Siljan är så vacker. 

Efter folkhögskola i Bollnäs, med 

verklig kyla, hamnar Samme i Varberg 

och får sin första egna lägenhet. 

Det är nu han tycker sig ha kommit 

till paradiset med badkarsbad varje 

kväll. Det är nu han frossar i vatten. 

Han trivs i Varberg. Men känner 

sig väldigt ensam. 

– Men det är bra att komma som 

flykting till en mindre stad. Man 

tvingas ta kontakt med andra kulturer, 

lär sig mycket, på gott och ont 

och fattar ganska snart hur det 

svenska sociala livet fungerar. 

Idag bor Samme i Göteborg. Han 

arbetar som tolk och journalist både 

i Sverige och i Afrika, bland annat 

med planer på en nya utbildningskanal 

på radion i Kenya. 

Han badar inte längre i badkaret varje 

dag. Inte för att han vant sig, utan för 

att han tycker att det ligger något i 

att man ändå ska vara rädd om 

vatten, inte slösa, trots att det finns i 

ett sådant överflöd i Sverige. 

–Jag är försiktig med vattnet nu-

mera. Tänker på alla dom som inte 

har den här tillgången. Jag tänker på 

dom som lever med ständig vattenbrist. 

De här tankarna har fört Samme tillbaka 

till sitt gamla hemland. Han 

arbetar med en förening som med 

hjälp av Sida-pengar hjälper folk på 

landsbygden. Föreningen skänker 

soleldade ugnar som gör att kvinnorna 

inte behöver vandra tre mil 

för att hämta ved. Man skänker även 

ett litet billigt mätinstrument som 

gör att kvinnorna enkelt kan mäta 

om deras vatten är rent. 

– Det tragiska är att när afrikanska 

länder arbetar på bättre välstånd, 

så lär de inte av västvärldens misstag. 

Som detta med vattentoaletter i 

Kenya – man sätter in vattentoaletter 

av den gamla sorten som spolar 

mycket vatten. Man borde hitta 

andra metoder. 

– Och, säger han, och nu bränner 

det till i humöret, det här med att 

köpa vatten på flaska. För att ta efter 

väst – plastflaskor som tar energi 

och förstör miljön. Vansinnigt! 

För fyra år sedan var Samme tillbaka i 

Somalia för första gången på tolv år. 

– Åhh, säger han, jag hade gjort 

mig såna romantiska bilder, hade 

glömt allt som var jobbigt och såg så 

fram mot att komma hem igen. 

Men i samma stund som han landade 

på flygplasten i Mogadishu 

längtade han hem. Hem till Sverige 

alltså. Det var så bråkigt, och krångligt 

och fullt med folk i Mogadishu. 

Samme längtade hem till det svenska 

lugnet – och den rena luften! 

– Det är bara att acceptera, jag är 

’ 

svensk. Det här är mitt hem, här har 

jag mitt liv och mina vänner. Här är 

jag uppskattad för det jag gör. Och 

härifrån kan jag arbeta för att andra, 

i Somalia, Kenya och andra länder 

ska få tillgång till rent vatten. 

Cirkeln sluts… liksom. 

När vi går ut från caféet bryr han 

sig inte ens om att fälla upp paraplyet. 

TEXT: MAUD PIHLBLAD 

FOTO: LEIF GUSTAFSSON 

”När regnperioden kom sprang vi 

ut i regnet och jublade och dansade.” 


Flaskvatten 

1000 gånger dyrare än 

KRANVATTEN 


Smakar det så kostar det. 

Hummer är dyrare än fiskbullar. Tryffel kostar mer än 

burkchampinjoner och rysk kaviar mer än Kalles. 

Men vårt allra vanligaste livsmedel tar nog ändå priset: 

dricksvatten på flaska är ungefär tusen gånger dyrare än det 

som rinner ur kranen.

Vanligt kranvatten är ojämförligen bättre för miljön än flaskvatten. Om det smakar 

bättre är just en smaksak. 

Prisskillnaden kan förefalla absurd. 

När det gäller vatten är vi konsumenter 

av någon anledning villiga 

att betala ofantligt mycket mer för 

en kvalitetsförbättring som verkligen 

kan ifrågasättas. 

Det kostar – men smakar det? 

Somliga skulle nog hävda att det 

doft- och färglösa vattnet nästan inte 

har någon smak alls. Det är i alla fall 

svårt att tänka sig att en viss variant 

av detta neutrala livsmedel skulle 

kunna smaka tusen gånger bättre än 

en annan. 

Ändå ökar försäljningen av buteljerat 

vatten år från år. Enligt den 

senaste statistiken dricker vi nu i 

genomsnitt nästan 23 liter per 

person och år – en fördubbling på 

drygt tio år. 

Men det är inte bara vi konsumenter 

som betalar dyrt för flaskvattnet. 

Det gör även miljön. 

Institutet för livsmedel och bioteknik 

(SIK) i Göteborg gjorde för ett par 

år sedan en jämförande så kallad livscykelanalys 

av några olika sorters 

buteljerat vatten och kranvatten. 

Resultatet visade två saker: 

Påverkan på miljön varierar en del 

beroende på hur flaskvattnet förpackas 

och transporteras. Men framför 

allt – kranvatten är ojämförligt 

mycket bättre för miljön. Det gäller 

vare sig man mäter förbrukning av 

energi eller utsläpp av koldioxid, 

försurande och övergödande 

ämnen. 

Ett par siffror får belysa skillnaden: 

För att tillverka och distribuera 

en liter av det minst energikrävande 

buteljerade vattnet gick det åt cirka 

800 kJ (kilojoule) energi. För en liter 

kranvatten var motsvarande siffra 

2,4 kJ. 

I en uppföljande rapport beräknade 

SIK att konsumtionen av dricksvatten 

på flaska i Sverige ökar utsläppen 

av klimatpåverkande koldioxid 

med närmare 20 000 ton per år. 

Detta jämfört med om vi hade hållit 

oss till kranvatten i stället. 

33 Fortsättning på nästa sida. 

BUTELJERAT VATTEN DELAS IN I TRE KLASSER 

Naturligt mineralvatten ska tappas direkt från en underjordisk källa och 

inget utöver kolsyra får tillsättas. Mineralinnehållet måste deklareras och 

vattnet ska vara godkänt av en nationell myndighet. 

Källvatten har liknande krav, men mineraler behöver inte deklareras. 

Myndighetskontrollen är mindre omfattande. 

Övrigt vatten har varubeteckningar som bordsvatten eller vichyvatten. 

Kraven är i princip desamma som för vanligt kranvatten. Kolsyra, mineraler 

och smakämnen får tillföras. 

Jag vill ha mer 

bubbelvatten på krogen! 

– Något att dricka? 

–Vad har ni att välja på? 

–Till kött skulle jag vilja rekommendera 

nåt mer mustigt. Med en 

viss syrlighet … Men så har vi 

också det här… det är en ovanligt 

bra årgång. Det brukar vara 

omtyckt. 

– Då tar jag det, men väl kylt. 

– Självklart! 

En scen från en svensk restaurang 

med klass. 

Fast bara i min fantasi. 

I stället brukar det fungera så här: 

– Något att dricka? 

–Vad har ni att välja på? 

– ??? Ja, vi har ju mineralvatten 

eller isvatten. 

–Vad rekommenderar ni till kött? 

– ???? 

Så kan man tänka sig fortsättningen. 

Hur servitören går ut i köket 

och varnar för bord nr 8. 

– Det sitter nån halvtokig kärring 

där som undrar vad jag kan 

rekommendera för vatten till 

köttet! 

–Till köttet? 

– Hä och hö och ha, ha, ha! Ja se 

kärringar. 

Klart det är idiotiskt att köpa 

vanligt vatten på flaska. Idiotiskt 

för miljön och allt annat. Men när 

man nu vill förlusta sig på lokal 

och äta ett stycke fin filé så skulle 

det vara roligt om det fanns något 

mer än ett sorts bubbelvatten att 

välja på. Och då menar jag inte 

champagne. 

Jag älskar vatten med bubblor, 

och har med åren blivit finsmakare. 

Kan verkligen känna skillnad 

på olika sorter – sälta, mineraler, 

mer eller mindre kolsyra. 

Det finns folk som inte kan 

dricka vin, eftersom de är nyktra 

alkoholister. Andra som inte kan 

dricka vin för att de får ont i 

huvudet efter bara några munnar. 

Och en massa människor som 

inte dricker vin för att de ska köra 

hem övriga sällskapet några 

timmar senare. 

Vi vill inte ha samma gamla 

Ramlösa varje gång (förlåt Ramlösa 

– det är jättegott men man 

vill ju pröva något annat någon 

gång). 

Och vi vill dricka i vackra 

glas på fot. Inte som senast – få 

vinglaset utbytt mot ett vanligt 

dricksglas. Vi vill inte bli degraderade, 

skrattade åt … 

I Stockholm har man öppnat en 

bar med enbart bubblande vatten 

från när och fjärran. 

Det finns dessutom en och 

annan restaurang som har buteljerat 

bubbelvatten med husets egna 

etikett. Så det är kanske på gång. 

Vanligt vatten tar vi från 

kranen, men när det ska vara fest 

då ska det vara bubblor. För nykteristernas, 

hälsofreekarnas och 

alla andra normala människors 

skull. 

Det är dags att ta oss vattenälskare 

på allvar. 

Kanske rent av starta skola för 

aqualierer med samma status som 

en sommelier. 

– Men herregud … Va gnäller 

kärringen för – hon kan ju välja på 

vatten med is och citron eller 

utan! Ska hon ha fisk får hon väl 

ta med citron då – om det ska va 

så himla speciellt. 




Flaskvatten 

1000 gånger dyrare än 

KRANVATTEN 

33 Från föregående sida. 

De långa transporterna, särskilt av 

importerat mineralvatten, är förstås 

en viktig orsak till att flaskvatten 

kommer ut så illa i jämförelsen. 

Inhemskt buteljerat vatten som 

transporteras på järnväg är minst 

dåligt i det avseendet. 

Men också själva tillverkningsprocessen 

har stor betydelse, framför 

allt tillverkningen och hanteringen 

av flaskorna. Användning av 

returflaskor, eller glas, ger mindre 

negativ miljöpåverkan 

än 

flaskor som 

återvinns. 


Men är nu verkligen dricksvatten 

på flaska en sådan miljöbov? Och är 

priset så hutlöst som antyddes nyss? 

Det beror på vad konsumenten är 

ute efter och på hur valsituationen 

ser ut. 

Om det är bubblorna som är viktigast 

– den allra största delen av det 

mineralvatten som säljs är kolsyrat – 

så är jämförelsen inte riktigt rättvis. 

Då är kranvatten och buteljerat vatten 

helt enkelt två skilda produkter. 

Andra väljer vatten på flaska för att de 

tror att det är nyttigare. Men även 

om en del flaskvatten verkligen 

innehåller noggrant specificerade 

halter av diverse mineraler så är det 

tunt med bevis för att man blir friskare 

av att dricka dem. 

Enligt Livsmedelsverket kan visserligen 

ett vatten som innehåller 

mycket kalcium, eller kalk, vara stärkande 

för tänder och benstomme. 

Men det natrium som vissa buteljerade 

vatten är rika på bör vi tvärtom 

undvika. 

Det finns dock ett bättre hälsoargument 

för flaskvattnet. 

Mycket talar nämligen för att den 

ökade konsumtionen beror på att vi 

konsumenter börjat byta ut läsk på 

flaska mot vatten på flaska. Försäljningen 

av söta, kolsyrade drycker 

har sjunkit kraftigt de senaste åren, 

samtidigt som flaskvatten tagit 

marknadsandelar. Speciellt har det 

smaksatta vattnet ökat. 

I bryggeribranschen misstänker 

man att det är sockerdebatten som 

spökar. Att Coca-Cola-koncernen 

just i år lanserat sitt första flaskvatten 

– smaksatt förstås – är möjligen 

ett tecken i tiden. 

Anna Flysjö, en av miljökonsulterna 

på SIK som var med och analyserade 

flaskvattnet medger att jämförelsen 

mellan flaskvatten och 

kranvatten haltar en aning. 

– Allt beror på sammanhanget. 

Det är självklart att buteljerat vatten 

i returflaska är bättre för miljön än 

läsk i en aluminiumburk som inte 

omfattas av retursystemet, säger 

hon. Å andra sidan ökar även försäljningen 

av flaskvatten utan kolsyra 

och smaksättning. I det fallet känns 

jämförelsen med kranvatten mer 

adekvat. 

Hur är det då med smaken? 

I Sverige anses kranvattnet hålla hög 

klass på de flesta orter. Detta i motsats 

till många länder längre söderut 

i Europa, där vattnet kan vara hårt 

klorerat. 

Men även bortsett från sådana 

tillsatser är det stor skillnad på 

vatten och vatten. Det anser i alla 

fall Åsa W Karlsson, som undervisar 

om drycker vid Restauranghögskolan 

i Grythyttan: 

– Smakskillnaderna är visserligen 

betydligt mer subtila när det gäller 

vatten än exempelvis vin. Men de 

flesta människor kan uppleva en 

påtaglig smakskillnad mellan olika 

vatten, både på flaska och ur kran. 

På Restauranghögskolan görs 

ibland vattenprovningar, enligt 

samma modell som används för 

viner. 

Trots de smakskillnader som 

finns tror hon inte att det är möjligt 

att rekommendera ett visst vatten 

till en viss maträtt – som ofta sker 

med vin. Det handlar snarare om att 

hitta det vatten som man själv tycker 

smakar gott. 

Och om det sedan är värt ett 

tusen gånger högre pris är förstås 

upp till var och en. 

– Själv köper jag vatten på flaska 

ganska ofta, framför allt när jag reser 

mellan bostaden i Stockholm och 

jobbet i Grythyttan, säger hon. 

Däremot köper hon sällan hem 

buteljerat vatten. 

– Jag tycker kranvattnet smakar 

väldigt bra – på båda ställena. 

FAKTA 

TEXT: BJÖRN FORSMAN 

FOTO: ANNA REHNBERG 

När Svenskt vatten 2005 

arrangerade tävlingen 

”Sveriges godaste kranvatten” 

vann Lilla Edet i konkurrens 

med 178 kommuner. 

1997 då tävlingen ordnades 

första gången vann Härryda. 

Hållbar utveckling Väst (HUT 

Väst) är ett samarbete mellan 

22 kommuner i Västra Götaland. 

Där undersöks just nu möjligheterna 

att starta ett projekt 

för att informera om och marknadsföra 

kranvattnet som ett 

högkvalitativt, miljöanpassat 

och ekonomiskt alternativ till 

flaskvatten. 

Läs mer på www.hutvast.se

Läsarnas brev: 

Vatten 

betyder allt! 

I förra numret av Regionmagasinet frågade vi er 

läsare om vattnets betydelse. Bland alla er som skrivit 

till oss är svaret enhälligt: vatten betyder allt! Vi 

har fått många fina berättelser om förhållanden till 

vatten förr, nu och i framtiden. Att vatten är en stor 

inspirationskälla förstår vi genom att och många av 

er skrivit väldigt poetiskt. Vi publicerar som vanligt 

utdrag från ett urval av de brev vi fått. /REDAKTIONEN 

›› Vatten är att stå 

och vela i Pressbyrån 

och inte veta 

om jag ska ha med eller utan 

bubblor. 

›› 

Johanna 

Vatten är mycket 

bra. Man kan dö utan 

vatten. Folk i världen dör 

för vatten. Med vatten 

kan man släcka elden och 

rädda andras liv. 

›› 

Drutten 

Vatten är för mig ett livselexir. 

Jag badar i Gullmarsfjorden 

varje dag året om. 

Vi är ett gäng som bara blir fler 

för varje år, som upptäckt hur 

uppfriskande det är att bada 

i havet även vintertid. Även i 

snöstorm och islägg. 

›› 

En i älvagänget 

›› 

Vatten,vatten 

Dyrt som katten! 

Så livsviktigt 

Det är riktigt. 

Utan vatten inget liv 

Regn på alla åkrar driv. 

Utav vatten blir det gröda 

Och vi får vår föda 

Växter uppå våra fält, 

Slipper svält. 

Världen måste spara! 

Det är en livsviktig vara! 

›› 

Vanja 

Eftersom jag består 

av så mycket vatten, så 

är det en av anledningarna 

till att jag kan 

skratta, så att tårarna 

rinner. 

Jag lever i ett land där jag känner mig 

mycket privilegierad vad gäller tillgång till 

vatten. Man kan inte låta bli och tänka på 

människor i andra länder där varje dag är en 

kamp för vatten och föda... ZOFIA 

PeGe 

›› 

Vatten betyder 

allt från en livsuppehållande 

funktion till 

välbefinnande. 

›› 

Lotta 

Jag växte upp på 

50-talet på ett jordbruk. 

Det hände att 

vattnet i brunnen 

sinade på sommaren. 

Ibland tog vi, mina 

syskon och jag, med 

oss korna ned till sjön 

så de fick dricka direkt 

ur sjön och vi passade 

på att bada. 

›› 

›› 

Det kluckar ljuvligt till 

och rinner sakta, stilla 

Ett ögonblick jag sitter still 

och njuter av det svala lilla 

som finner plats uti min kropp. 

Kan även njutas utanpå i form av dopp. 

I Sverige har vi detta underbara vatten 

för vår natur, för oss och livet. 

Kan njutas dagtid och om natten. 

För andra är det inte givet 

att det finns kallt och gott och rent. 

Så snälla rädda det, så vi får njuta 

Låt vattnet rinna – aldrig sluta! 

Gör något innan det är försent! 

Tack för ordet 

Vatten betyder 

allt för mig, gott 

att dricka som det 

är och till de goda 

kaffestunder som 

vattnet bjuder på, 

eller saft i ett glas, 

är härligt på sommaren. 

Annie 

›› 

EVA 

Här dricker jag samma 

vatten som dinosaurier 

druckit, som vikingar seglat 

över och som ökenfolk vandrat 

långt för att skaffa. 

Samma vatten som legat 

vilande i mäktiga glaciärer 

och som kokat i heta källor. 

Jag delar detta vatten med 

faraoner och slavar. Delar det 

med folk, djur och växter som 

jag aldrig kommer att känna, 

som sedan länge försvunnit 

från denna jord. Allt medan 

vattnet består. Fascinerande! 

Jon 

›› Så gott det är med några 

små isbitar i ett stort dricksglas 

vatten, en varm sommardag! 

Ett enda innehåll fast 

i olika former, och med en 

härligt svalkande effekt! 

Snöns otroliga formbarhet. 

Man kan leka i timmar med 

denna form av vatten! 

Sedan tappar man upp ett 

hett bad och låter sin avkylda 

kropp värmas upp av mjukt, 

följsamt vatten. 

Ja, faktiskt är ju vatten en 

stor lyxvara, för oss människor 

att verkligen vara riktigt 

rädda om! 

Christina 


Vatten är källan till allt liv på jorden. Men vatten kan också vara ett hot 

mot människor och miljö. 

I Västra Götaland planeras nu för skyddet mot ”det farliga vattnet”, 

det som kommer när klimatet förändras: Stigande havsvatten, störtregn 

och översvämningar. Eller en plötslig flodvåg från ett dammbrott. 

När vattnet 

blir ett hot 

Så här såg det ut vid Hamngatan i Vänersborg i december 2000 då vattennivån i Vänern steg rejält. Enligt SMHI:s beräkningar kan nivån stiga med ytterligare 1,5 meter och då läggs 

Forskarna är numera tämligen överens 

om att vårt klimat blir varmare 

till följd av människans utsläpp av 

växthusgaser, främst koldioxid, från 

fossila bränslen som olja, bensin, kol 

eller naturgas. Utsläppen gör att 

solens värme lättare stannar kvar i 

det ”växthus” som jordens atmosfär 

utgör. 


En analys från SMHI i oktober 

visade att Sverige blivit avsevärt varmare 

bara under de gångna 15 åren, i 

medeltal 0.9 grader för hela landet. 

Det har också regnat mer jämfört 

med 1961–1990, den så kallade normalvärdesperioden. 

Och ännu blötare 

lär det bli framöver. 

– Enligt våra beräkningar blir Sverige 

både varmare och blötare. Det gäller 

särskilt norra och västra Sverige, 

säger Gunn Persson, klimatforskare 

på SMHI:s Rossby Centre. 

Än så länge är det nästan omöjligt 

att säga om det ”ovanliga väder” 

vi märker idag – stormar, störtregn 

eller extra varma somrar – orsakas 

av växthusgaserna eller inte. 

–Troligen kan en del av de extrema 

händelserna förklaras av ett förändrat 

klimat. Men för att vara säker 

krävs väldigt långa tidsperspektiv, 

säger Gunn Persson. 

Många västsvenskar har redan 

fått känna på vad en blötare framtid 

kan innebära. Översvämningarna 

runt Vänern 2000 och 2001 drabbade 

många hus, lantbruk och företag. 

Efteråt tillsattes den statliga 

Klimat- och sårbarhetsutredningen. 

Den 1 november presenterade utredningen 

en delrapport om bland 

annat Vänern. Här varnas för att 

västsvenska städer som Mariestad, 

Lidköping och Vänersborg kan 

läggas under vatten inom 50–100 år, 

om inget görs. Kostnaderna för förstörda 

byggnader, lantbruksmark 

och industrier skulle uppgå till 

kanske tio miljarder kronor. 

Så nu krävs enorma investeringar för 

att skydda de utsatta samhällena: 

Barriärer och förstärkta stränder, 

höjda kajer, utbyggda dagvattenledningar, 

kanske flytt av vägar, järnvägar, 

kraftstationer och bostäder. Men 

framför allt en planering för att inte 

bygga riskabelt nära vattnet. 

Vänersborg har redan beslutat 

höja sin lägsta nivå för husbyggen i 

förhållande till Vänerns yta med 30 

cm. Men det räcker inte långt för de 

framtida hoten. Översvämningarna 

för fem och sex år sedan var såna 

som inträffar vart 100:e år. Men 

inom 60–70 år kommer de att återkomma 

kanske vart 20:e år, enligt 

SMHI:s beräkningar. Och ibland blir 

läget ännu värre, med vattennivåer i 

Vänern som ligger ytterligare 1,5 

meter högre! 

–Vid de förra översvämningarna 

klarade vi oss ganska bra med hjälp 

av invallningar, men när vi talar om 

ytterligare 1,5 meter så läggs stora 

delar av stan under vatten, säger 

Christer Larsson, samhällsbyggnadschef 

i Vänersborg. 

– Nu måste vi på allvar börja 

planera och se vad vi kan göra för

’ 

”Mariestad, Lidköping och Vänersborg 

kan läggas under vatten inom 50–100 

år, om inget görs.” 

Det kommer ju inte att hända över växter i Bohusläns saltvattenfjordar 

en natt, så det är ingen akut risk. som ska ta emot allt vattnet? Här 

Men när vi bygger nytt, tänker vi finns stora naturvärden som kan 

på riskerna, säger Frida Björcman. vara i farozonen. 

Ändå tror Lennart Olofsson att 

Ett skydd mot översvämningar det kommer att behövas både ett 

är att öka avtappningen från Vänern. nytt ”avlopp” och ökad avtappning i 

Under riktigt höga tillflöden till Göta älv. 

Vänern lär det bli nödvändigt 

– Ett alternativ är att öka avrin- 

framöver. Men vart ska vattnet ta ningen via Göta älv från dagens 

vägen? Idag har Vänern bara ett 1 000 kubikmeter per sekund till 

stort utflöde – Göta älv. Och ökar runt 1 400. Men då klarar man bara 

man flödet där, ökar risken för ras hälften av det tillflöde till Vänern 

och skred i älvdalen, som redan är som vi hade 2000 och 2001, mellan 

en av landets mest rasdrabbade. 2 500 och 3 000 kubikmeter per 

Rasrisken innebär också miljö- sekund! Och det är ändå långt ifrån 

hot. Ett skred i ett område med för- de extrema flöden som Klimatutred- 

stora delar av stan under vatten. 

orenad mark kan dra med sig gifter ningen förväntar sig i framtiden, 

ner i vattnet som förorenar dricks- säger Lennart Olofsson. 

att skydda oss, för det är fullt 

vattnet för 700 000 invånare i Göte- 

möjligt. 

borgsområdet. 

Göta älvdalens kapacitet att ta emot 

Statens geotekniska institut (SGI) vatten från Vänern minskar också 

Lidköping drabbades också för 

har studerat skredriskerna vid en när klimatpåverkan får havsytan att 

fem–sex år sedan. Just nu arbetar ökad avtappning från Vänern och höjas så att ”havet flyttar upp i älven”. 

kommunen med att förse länsstyrel- uppskattar kostnaderna för invall- – Förmågan att få mycket vatten 

sen med kartor som visar olika fall ningar och förstärkningar till mellan genom älven minskar ju högre havet 

av översvämningar. 

1 och 6 miljarder kronor. 

ligger. Det betyder att 1 400 kubik- 

– Man förundras över hur långt in 

meter per sekund bara kan släppas 

vattnet kommer att sträcka sig, men En gammal idé som nu dammas av ut under vissa väderbetingelser, inte 

det beror ju på att det är så platt här. igen, är att bygga ett jättelikt 

vid lågtryck eller när det stormar 

Vi arbetar med risk- och sårbarhets- ”avloppsrör” från Vänern till någon från väster, säger Lennart Olofsson. 

analyser, där till exempel värme- av fjordarna i Bohuslän, en 25–45 km Göteborgs Stad presenterade en 

verket ingår. Det ligger nära vattnet lång tunnel för mellan 3,5 och 4,6 egen klimatrapport i våras, i samar- 

men ändå bra till eftersom de har sin miljarder kronor. Klimat- och sårbete med SMHI. Här spås havsnivån 

produktion ”en våning upp”. Så fjärrbarhetsutredningen vill ha en för- stiga ungefär 0,9 meter på 100 år. 

värmen ska vi klara även vid överstudie kring en sådan tunnel. 

Om det då inträffar en storm liknansvämningar, 

säger stadens säker- –Tanken är att tunneln också ska de Gudrun vintern 2005, får Götehetssamordnare 

Frida Björcman. producera elkraft, men det kan bli borg betydande problem. Stora delar 

Men då får vattnet inte nå upp till svårt att få den lönsam ändå, tror av centrala stadens gator och spår- 

SMHI:s värsta scenario, tre meter Lennart Olofsson, säkerhetsdirektör vägsnät ställs under vatten. 

över ”normalnivån” 44,5 meter. på länsstyrelsen i Göteborg. 

Rapporten ska nu ingå i planer- 

– Nej, det är en enorm skillnad, – Ingreppen i naturen blir enoringsunderlaget för alla verksamheter 

i så fall ligger hela stan under vatten. ma. Och vad händer med djur och i Göteborgs Stad. 

Göta älv är redan idag utsatt för erosion 

vilken kan förvärras om vattenflödet 

ökar ytterligare. 

–Vi har fått i uppdrag av kommunstyrelsen 

att ge bred spridning 

åt rapporten, säger Leif Johansson 

på stadskansliet. 

–Varje kommunal nämnd och 

bolagsstyrelse får ansvaret att ta 

med de här bedömningarna, välja en 

rimlig ambitionsnivå och starta samverkan 

så att inget ”trillar mellan 

stolarna”. 

Klimatförändringarna kommer långsamt, 

smygande. Mer dramatiskt blir 

det om någon av dammarna eller 

slussarna i Göta älv brister. Även om 

den risken är mycket liten, utreds nu 

konsekvenserna under ledning av 

energibolaget Vattenfall och statliga 

Sjöfartsverket, som äger de tio dammar 

och slussar som finns i Vänersborg, 

Trollhättan och Lilla Edet. 

Exakt vilka följderna blir om en 

flodvåg dånar nerför Göta älv vet 

ingen idag, hur många som måste 

evakueras och hur stora skadorna 

blir på bostäder och andra byggnader. 

– Även om det gjorts en del studier 

av dammbrott, måste vi få en 

bättre bild av konsekvenserna vid 

ett haveri, säger Lennart Olofsson. 

Han påpekar att kraven för 

dammsäkerhet är mycket höga. 

– Det handlar om att bygga med 

1000-årsperspektiv på säkerheten. 

Men jag vet att Vattenfall har väntat 

på Klimatutredningens slutsatser för 

att bättre förstå hur man ska förstärka 

dammar och slussar så att de kan 

motstå de krafter som klimatförändringarna 

för med sig, säger Lennart 

Olofsson. 

Studien ska vara klar under 2008. 

Mycket kommer att hållas hemligt, 

av oro för terrorism och hot mot 

”rikets säkerhet”. 

– Men de sekretessbelagda delarna 

kommer självklart att delges 

kommunerna så att de kan göra 

en rimlig planering, säger Lennart 

Olofsson. 

TEXT: MATS FAHLGREN 

FOTO: KENT ENG/TTELA, 

ANDRÉ MASLENNIKOV/PRB OCH 

MATTHIAS SCHRADER/PRB 


Följande vattentyper tar vi nog för 

givna: dricks- och matlagningsvatten, 

tvättvatten, spolvatten och fjärrvärmevatten. 

Vatten att bada, segla 

och fiska i. Vatten att vila vid, då 

viken ligger spegelblank. Samt ovan 

nämnda ösregn förstås. 

Alla miljöer där det finns liv är 

vattenmiljöer – eftersom liv inte kan 

existera utan vatten. 

I Sverige är vi aldrig utan. 

Möjligen gör överflödet oss hemmablinda. 

Det är lätt att glömma 

att även stadsmänniskan är beroende 

av naturen, att till och med en 

livsuppehållande caffe latte innehåller 

vatten, och att det är naturen 

som fixar råvaran – inte kommunens 

vattenverk, som skickar 

räkningarna. 

–Vi har vatten nu, men vi ska ha 

det sen också. Därför måste vi tänka 

framåt, säger Anna Jöborn, brobyggare, 

som du kan läsa mer om på 

nästa sida. 


Utan vatten 

inget liv 

En snabbspolning bakåt i tiden 

visar vattnets betydelse på alla plan: 

Vatten och is slipade hällarna i 

Bohuslän, gröpte ur sprickdalarna i 

Sjuhäradsbygden och Dalsland 

och bestämde städernas placering: 

Tidaholm vid Tidan, Kungälv vid 

Göta älv, Lidköping vid Lidan, Borås 

vid Viskan. Spinnerier och väverier, 

sågverk, smedjor och kvarnar och 

allt vad det var, utan vatten hade de 

inte funkat. Fortfarande går stora 

vattenmassor åt till livsmedelsproduktion 

och industrier. 

Två tredjedelar av människokroppen 

består av vatten. Vattnets betydelse 

för själen kan inte heller underskattas. 

Synen av en blank insjö eller en 

havshorisont kan ha samma inverkan 

som ett lyckopiller, simturen i 

viken efter bastubadet likaså. 

Konsten att bada har sett olika ut 

under århundradena: den franske 

upplysningsmannen Rousseau 

rekommenderade kallbad i det fria 

som moraliskt uppbyggliga – medan 

varma bad var ett fundament i den 

romerska kulturen. Bad skedde med 

livet som insats om inte en kunnig 

badläkare fanns närvarande, menade 

Karl Curman, läkare vid Lysekils 

berömda havsbad på 1800-talet. 

Curman var Sveriges främste 

balneolog på den tiden då kurorterna 

växte fram. Grunderna för 

balneologin, som använder bad av 

olika temperaturer som terapi för 

kropp och själ, lades redan under 

antiken. 

Och på det den nyttiga vattenmaten, 

siklöjan i Vänern, rödingen i Vättern, 

hummer i havet och sillen förstås, 

som skapat förmögenheter, och 

som snart ska pryda julbordet. En 

kopp te till det, koppar och te hämtades 

med ostindiefarare i Kina. Göteborg 

höll med hamn och fartyg, 

världshaven med vatten att segla på. 

Vattenvägarna var ända in i 

modern tid de snabbaste. Platser där 

båtarna måste dras över land kallades 

”ed”, jämför Lilla Edet och Dals 

Långed. Trollhättan hette förr Stora 

Edet. 

Bronsåldersfolket i Tanum byggde 

lika stora skepp som vikingarna – 

och ett antal sekler senare utvandrade 

mer än en miljon svenskar västerut. 

De tog också båten. 

Slussbyggen och kanalkonstruktioner 

har sina motsvarigheter i 

dagens miljonsatsningar på asfalterad 

infrastruktur (näst efter istiden 

sägs Vägverket ha bidragit mest till 

landskapens formgivning). 

Vatten finns överallt i våra liv, till 

och med i språket. Av de fyra elementen 

jord, eld, luft och vatten är 

det vatten som levererat flest metaforer. 

Ideologiernas spridning över 

jordklotet beskrivs ofta med ord 

som betecknar vattenrörelser: det

’ 

Sverige är ingen frizon. 

”Synen av en 

blank insjö eller 

Hög tid alltså att bena ut vad ord som 

en havshorisont ”vattenförvaltning”, ”avrinnings- 

kan ha samma 

område” och ”övergödning” egentligen 

står för. Men å andra sidan. Är 

inverkan som 

det inte det vi har experter till? Kun- 

ett lyckopiller” 

niga biologer, miljövetare, lagstiftare? 

Tendensen att lita på experter i 

livets alla skeden är ett bekymmer i 

sipprar och går i vågor, flyter och sig, förklarar Anna Jöborn. 

strömmar. Liksom vatten uppträder –Vi svenskar har en alltför stark 

idéerna i många olika tillstånd och tro på att myndigheterna ska fixa det 

rör sig på samma vis från rännil till åt oss – ”de som vet”. Det blir ett sätt 

flodvåg och ebb. 

att slippa eget ansvar. Men proble- 

I kinesisk filosofi klassas vatten men finns på vår egen farstukvist. 

som Yin, den feminina principen. Anna Jöborn träffas på före detta 

Mjukt ställs mot hårt: vatten- Vasa sjukhus i Göteborg, en gång i 

droppen urholkar stenen. 

tiden fattigvårdsanstalt med öknamnet 

Bracka, och numera säte bland 

TEXT: PIA NAURIN annat för Svenska Miljöinstitutet. 

FOTO: LISA NESTORSON Institutet förkortas IVL och arbetar 

med uppdrag och forskning kring 

miljöfrågor. Här är Anna Jöborn 

Anna bygger broar 

Det handlar om överlevnad. Delar av centrala 

Europa har akuta grundvattenproblem och 

– Vattnet är ett demokratiprojekt som angår 

alla, säger Anna Jöborn. 

Vi behöver tala mer om detta. Nya mötesplatser 

och livligare dialoger efterlyses. 

programchef – och brobyggare: 

– Institutet fungerar som en 

brygga mellan forskning och praktik. 

En jorden runt-resa förde henne 

till Bracka, kan man säga. 

– Kina blev mitt stora uppvaknande. 

Det var extremt exploaterat. Jag blev 

så chockad att jag hoppade av arkitektlinjen 

och började läsa biologi. 

I San Diego i USA mötte hon 

forskaren Faruk Azan, professor i 

marin mikrobiologi och inspirerande 

eldsjäl. Han gjorde berättelsen 

om jordens vatten till en spännande 

saga: 

– Han visade inte bara på problem, 

utan även på skönheten i hur 

naturen fungerar. 

”På tal om vatten” – heter den 

bok som VASTRA, vattenstrategiska 

forskningsprogrammet, just publice- 

För Anna Jöborn blev en resa till Kina så 

chockartad att hon hoppade av arkitektlinjen 

och började läsa biologi. 

rat (kan hämtas på www.vastra.org). 

Boken sammanfattar tio års forskning. 

Perspektivet är tvärvetenskapligt, 

det vill säga både naturvetare 

och samhällsvetare är inblandade. 

Anna Jöborn var projektledare. 

–Vi fokuserar på övergödning, 

men diskuterar också hur folk ska 

kunna samarbeta kring vattenfrågorna, 

säger Anna Jöborn. 

”Allas och ingens vatten – allmänhetens 

dilemma och tragedi”, lyder en 

av bokens rubriker. 

Tragedin är just, förklarar hon, att 

vatten är en allmänning. Många kan 

ha intressen i samma lilla å: där 

källan rinner upp, längs med vattenflödet 

– och vid avrinningsområdet. 

Olika kommuner ska säga sitt. Den 

enskilde har svårt att få överblick. 

Och hur ska man då kunna ta det där 

ansvaret? 

Till saken hör att lantbrukare, 

företagare och intresseorganisationer 

inte alltid är jämlika aktörer. En 

demokratisk balans måste till mellan 

parterna. Samtidigt måste någon ha 

mandat att överblicka helheten, och 

ta till vara kommande generationers 

intressen. 



Vattnet 

angår oss alla 


Hon tar sommarens algblomning 

i Bohuslän som exempel. Till rekreationsområdet 

Västerhavet läcker 

övergödning från Vänerområdet. 

Lantbrukarna vid Vänern och badfolket 

vid kusten tampas med samma 

problematik. Kan man tänka sig 

att fritidsseglarna betalar en slant 

för att få rent badvatten? Förresten, 

hur mycket skit släpper de själva ut 

genom att ta bilen till båten som 

också den har en bensinslukande 

motor? Och genom att ha taskig 

avloppsrening i sommarstugan? 

Kan man tänka sig vattenskatt likaväl 

som bensinskatt? Ska kustkommunerna 

kanske vara med att dra 

det lass som miljöarbetet kostar 

uppe vid Vänern? Hur mäter man 

stämningsförlusten som algsörjan 

skapar i pengar? Frågorna hopar sig. 

Vattenförvaltning, förklarar Anna 

Jöborn, handlar om att bygga upp 

realistiska former för samverkan på 

lokal och regional nivå. Vi måste 

komma fram till en gemensam syn 

på både problem och möjliga lösningar 

– både i form av kort- och 

långsiktiga åtgärder. 

–Vi behöver en debatt helt 

enkelt, kring hur vi ska sköta om 

vårt vatten. Vilken kvalitet på vattnet 

vill vi ha, hur mycket är vi villiga 

att betala för det? 

Regeln är att den som förorenar 

ska betala reningen. Det låter enklare 

än det är: 

– En rättvis balans mellan samhällets 

och individens ansvar måste 

till. 

Svensk miljöförvaltning är uppdelad i 

sektorer. Samverkan över olika 

administrativa gränser är inte 

särskilt effektiv. Nya mötesplatser 

och livligare dialog mellan aktörerna 

efterlyses. Läget är än så länge 

inte förtvivlat: 

–Vi har dämt upp hyfsat bra i de 

stora bäckarna: runt reningsverk och 

industrier. Det är de små bäckarna, 

de många diffusa utsläppen av kemikalier 

av olika slag, som fortfarande 

ställer till stora problem och som 


kan komma att bli dyra på sikt. 

EU har listat 33 kemiska riskämnen. 

Läkemedel som spolas ut i 

toa hör till de riskfaktorer som är 

svåra att överblicka. 

Att systemet med vattenklosetter 

överhuvudtaget är korkat. är vattenvårdare 

överens om. Läckande toaletter 

lär kosta en miljon per år bara 

i Västra Götalandsregionen. Till det 

ska läggas alla andra miljöaspekter. 

– Om planerarna hade vetat då, 

det vi vet idag hade vattentoaletten 

aldrig tillåtits slå igenom, förklarar 

Anna Jöborn. Vi har under årens 

lopp byggt in oss i en struktur som 

det kostar för mycket att ändra på. 

– Men det är viktigt att också visa 

på hur miljöarbetet faktiskt går 

framåt. 

Media har en tendens att ta till 

sig katastroferna. Hur många stadsbor 

har hört talas om rådgivningsprojektet 

”Greppa näringen”, 

till exempel? Det är en miljardsatsning 

som involverar många tusen 

lantbruk och många hundra rådgivare 

över hela landet – och som ger 

resultat. En tredjedel av miljömålen 

är redan uppnådda. 

I november arrangerade Greppa Näringen 

tillsammans med Jordbruksverket 

och Vattenmyndigheten en 

vattenkonferens i Vara, i samarbete 

med Vara kommun, Västra Götalandsregionen 

och Länsstyrelsen i 

Västra Götalands län. Konferensen 

var en fortsättning på förra årets 

vattendagar som hölls i Kristianstad. 

Nya fånggrödor (som håller kvar 

näringsämnen på åkern), lyckade 

kalkningsprogram, avtagande försurning, 

fisk som kommer tillbaka – 

sådant är värt mycket stora rubriker. 

– Människan behöver få höra att 

det här gjorde du bra. Annars ger 

hon upp. 

TEXT: PIA NAURIN 


Vattnet uppfyller jorden och oss 

Jorden täcks till cirka 72 procent av hav. 

Mer än 96 procent av allt vatten är 

havsvatten. Djur och växter består till 

mycket stor del av vatten, människan till 

cirka 70 procent. 

En svensk forskare i hydrologi 

sammanfattade för några år sedan 

i en föreläsning att ”vatten är märkligt från 

nästan alla synpunkter” och att ”vattnets unika fysiska och kemiska egenskaper 

har på nästan alla punkter betydelse för vårt liv på jorden”. 

Rent vatten en bristvara för många 

För en stor del av jordens befolkning är vatten en bristvara, som måste 

användas sparsamt. När vatten är förorenat med giftiga ämnen, infekterat 

med sjukdomsalstrande mikroorganismer eller hyser vattenlevande djur 

och växter som orsakar skada och sjukdom, är vatten en källa till sjukdom, 

fara och lidande. 

Varför är diamanter dyrare än vatten? 

”Hur kommer det sig att vatten som är så viktigt, att liv är omöjligt utan 

det, har ett så lågt pris, medan diamanter, som är helt onödiga, har ett så 

högt pris?” Nationalekonomen Adam Smith ställde frågan år 1776 och 

skapade därmed begreppet värdeparadox, även kallad diamant-vattenparadoxen. 

Blommande alger både bra och dåligt 

Begreppet algblomning eller vattenblomning används för tillfällen då cya- 

nobakterier eller algerna växer till och delar sig mycket kraftigt under en 

begränsad tidsperiod på grund av den rika tillgången på växttillgängliga 

näringsämnen i vattnet. Algblomningar är en normal och viktig företeelse i 

vattenmiljöer (primärproduktionen, den första byggstenen i den akvatiska 

näringsväven), men blir ett problem när de inträffar alltför ofta, är mycket 

stora, pågår under en lång tid och eventuellt också bildar giftiga ämnen. 

Vattendirektivet skapar helhetssyn 

EUs ramdirektivet för vatten kallas 

ofta för Vattendirektivet eller Ramdirektivet. 

Syftet är att skapa en helhetssyn 

på Europas och de enskilda 

ländernas vattenresurser och att få 

en enhetlig lagstiftning för vatten. 

Länderna skall arbeta på ett nytt sätt 

i sin vattenförvaltning och utgå från 

avrinningsområden (naturens egna 

vattengränser) och inte från av människan 

införda administrativa gränser 

för att komma till rätta med brister i 

vattenmiljö och vattenkvalitet. Direktivet 

skall vara genomfört i medlemsländerna 

år 2015. 

Vattnets naturliga flöden styr gränserna 

Sverige är indelat i fem vattendistrikt: Bottenvikens vattendistrikt, Botten- 

havets vattendistrikt, Norra Östersjöns vattendistrikt, Södra Östersjöns 

vattendistrikt och Västerhavets vattendistrikt. Indelningen i vattendistrikt 

följer vattnets naturliga flöden så att varje distrikt omfattar de landområden 

varifrån all ytvattenavrinning sker direkt till det angivna havet eller i 

avrinningsområden som mynnar i det angivna havet. 

Källa: www.vattenportalen.se

Samarbete för 

bättre vattenkvalitet 

Dammen som anlagts för att filtrera vattnet har blivit en populär del av undervisningen i skolan intill. 

Projektet NOLIMP har drivits av länderna 

runt Nordsjön för att testa hur 

man ska göra för att jobba enligt 

EU:s vattendirektiv. I Sverige är det 

Gullmarns avrinningsområde som 

har granskats i projektet, alltså hela 

det område vars vatten rinner ut i 

Gullmarsfjorden. Projektet var ett 

sätt att testa hur man kunde jobba 

med konkreta åtgärder för att efterleva 

EU:s vattendirektiv. 

I Färgelanda passade man på att 

anlägga en dagvattendamm intill ett 

bostadsområde. Kommunen separerade 

avloppsvatten från dagvatten 

från husen för att minska trycket på 

reningsverket. Dagvattnet skulle då 

ledas direkt in i Valboån men genom 

projektets finansiering har man 

anlagt en damm som filtrerar vattnet 

innan det når ut i ån, som är känslig 

för föroreningar. Dammen ser ut 

som en liten sjö, parkbänkar och 

brygga har satts upp och skolan intill 

använder dammen i undervisningen. 

Hur gör man för att vattnen ska må bättre? 

Ett sätt är att anlägga en dagvattendamm, 

där regnvatten renas på ett naturligt sätt. Så har 

man gjort i Färgelanda. Dammen kom till tack 

vare ett projekt för att skapa god vattenstatus. 

Dagvattnet renas från föroreningar 

som kommer från bilavgaser och luftutsläpp 

och från biltvätt och trädgårdsanvändning 

med mera. Partiklar 

sjunker till bottnen, och bakterier 

och växter omvandlar näringsämnet 

kväve till kvävgas, som inte övergöder 

vattnen. 

Anneli Harlén arbetar på Länsstyrelsen 

i Västra Götaland och är 

samordnare för vattenmyndigheten i 

Västerhavets vattendistrikt. Hon 

deltog i NOLIMP-projektet. 

– Där omformade vi också övervakningen 

av vattnen och gjorde 

modeller för att datorsimulera effekten 

av olika åtgärder, säger hon. 

En viktig uppgift var också att 

sprida information om hur miljöpåverkan 

kan minskas. Vattendirektivet 

säger att miljöarbetet ska bygga 

mycket på samarbete och delaktighet 

av många olika parter, som kommuner, 

industrier och allmänhet. 

– En annan konkret åtgärd är att 

Munkedals kommun har förbättrat 

sina reningsverk. 

EU:s vattendirektiv skapades år 2000 

och slår fast att alla grundvatten, 

sjöar, vattendrag och kustvatten i 

Europa ska hålla god vattenstatus 

senast år 2015. Nu förbereder länderna 

sig för att följa direktivet, och den 

första frågan är: vad är god vattenstatus? 

– Olika länder har olika verktyg 

för bedömningar, så nu ställer man 

in dem så att alla menar samma sak, 

säger Anneli Harlén. Men det är 

omöjligt att uppnå god status till år 

2015 hur mycket åtgärder man än 

sätter in. Det tar längre tid än så för 

naturen att helas. 

Enligt direktivet ska man börja 

med att beskriva vattnen och därefter 

göra ett åtgärdsprogram, med 

formulerade normer och mål, som 

till exempel gränser för i vilka halter 

FAKTA: NOLIMP 

I Sverige även kallat Gullmarnprojektet 

NOLIMP-WFD: North Sea Regional 

and Local Implementation of 

the Water Framework Directive. 

Pilotprojekt med stöd av EU, för 

att arbeta i EU:s vattendirektivs 

anda. Projektet avslutades i 

februari i år. 

Danmark, Norge, Holland, 

Skottland, Tyskland och Sverige 

deltog. Varje land hade egna 

pilotprojekt. I Sverige fokuserade 

man på att förbättra vattenmiljön 

i Gullmarsfjordens avrinningsområde. 

Länsstyrelsen i Västra Götaland 

är utsedd till vattenmyndighet i 

Västerhavets vattendistrikt, ett 

av Sveriges fem vattendistrikt, 

och var projektledare i svenska 

NOLIMP. 

Samarbetspartners och bidragsgivare 

var kommunerna Dals Ed, 

Färgelanda, Lysekil, Munkedal 

och Uddevalla, Länsstyrelsen, 

Skogsvårdsstyrelsen och Västra 

Götalandsregionen. 

Läs mer på: www.gullmarn.org 

www.vattenmyndigheterna.se 

olika ämnen får förekomma. Finansieringen 

av åtgärder ska ske via avgifter 

från jordbruk, hushåll och 

industri. För att försöka få med de 

direkt inblandade i beslutsprocessen 

testar man nu olika former för samverkan 

i så kallade vattenråd. 

En del i miljöarbetet är övervakning, 

att kolla att alla tar det ansvar de ska. 

I Sverige är industrier och kommuner 

skyldiga att övervaka sina egna 

utsläpp och de går ofta samman i 

vattenvårdsförbund för att göra det 

på ett bra sätt. 

TEXT: LENA M FREDRIKSSON 

FOTO: JAN SANDELL OCH DIRK HARMSEN 


”Man måste ju dusch 

Man kan nog klara sig utan att 

dricka vatten några dar, men 

duscha det måste man. 

Jesper, Alexander, 

Rebecka, Olivia och Essie och 

alla de andra eleverna i klass 

3 på Ardalaskolan söder om 

Skara vet det mesta om vatten. 

I våras jobbade klassen med vatten som tema. 

–Vi pratade mycket om vad man använder 

vatten till och att det finns länder med torka. Eleverna 

fick gå med tunga böcker på huvudet för att 

känna efter hur det skulle vara att tvingas gå långa 

sträckor och hämta vatten i en tung kruka varje 

dag, berättar lärarna Birgitta Svensson och Mari 

Welander. 

Att vatten ångas och stiger upp i molnen för att 

sedan komma ner igen som regn, är de flesta av de 

här tredjeklassarna medvetna om. 

Vatten använder man till att baka med, laga 

mat, dricka, tvätta bilen med och duscha i. Och 

borsta tänderna i förstås. 

Det finns hur mycket vatten som helst, i alla fall 

i Sverige. Men det kan ju bli smutsigt och ont om 

vatten. Och vad ska man då strunta i? 

– Man kan dricka lite mindre och låta bli att 

tvätta bilen, den håller nog ganska länge ändå. 

– Duscha då? frågar jag. 

Fem barn tittar med stora, skeptiska och förvånade 

ögon på reportern som antecknar i sitt block. 

– Är hon inte riktigt klok, den där. 

– Klart man inte kan låta bli att duscha. 

– Då blir man ju lortig och börjar lukta! 

– Det är ju pinigt! 

– Och äckligt. 




Illustration: Nora Håkansson 

Illustration: Nora Håkansson 

Illustration 

”På sommaren går vi på dass.” ”Ja 

Rebecka Ross, 9 år:”Om det inte fanns 

något vatten på jorden så skulle det bara 

vara land – man skulle kunna gå var som 

helst. Men man skulle ju inte kunna leva. 

Det skulle vara en död planet, för alla djur, 

växter, träd – alla behöver vatten. 

Man får säga till dom som smutsar ner 

vattnet, fabriker och såna, att dom inte ska 

smutsa ner. Då kanske dom säger att det 

blir för dyrt – men då får man väl svara – att 

då får det bli dyrt då. Man kanske inte 

behöver köpa så många grejer från den 

fabriken då. 

På sommaren åker vi till en stuga på en 

ö. Då måste vi hämta vatten i en hink från 

en brunn. Det går väl åt en hink på en dag. 

Om man ska diska eller så. Vi tvättar oss i 

sjön, och på kvällarna går vi ner till sjön och 

borstar tänderna, fast det är lite jobbigt för 

det är mycket mygg. Och så går man på 

dass, det är en toalett som inte har nåt 

vatten och det luktar ganska illa. Men jag 

skulle nog kunna bo så jämt … Nej förresten 

kanske inte jämt, för det är jobbigt med 

dasset. Och så kanske det skulle bli kallt, 

men det skulle nog kunna gå. Det finns 

andra länder som inte har något vatten – 

man skulle kunna ta vatten till dom från oss 

i flygplan, eller kanske i båt.” 

Alexa 

mest 

Utan 

du … 

He 

rör so 

vatte 

komm 

Ja 

blir s 

jättes 

mask 

Och s 

nen o 

tank.

a annars luktar man” 

: Rasmus Andersson 

Illustration: Alexander Jansson 

g kan uppfinna en reningsbåt.” 

nder Jansson, 9 år: ”Jorden består 

av vatten. Och vi människor också. 

vatten dör man, man torkar ihjäl vet 

mma hos pappa på landet har vi ett 

m går ner i marken och tar upp 

n. Hos mamma – hon bor i stan - 

er det ur kranen. 

g ska faktiskt bli uppfinnare när jag 

tor. Då skulle jag kunna uppfinna en 

tor båt och på båten fanns det en 

in som pumpade upp smutsigt vatten. 

en åkte det rena vattnet ut ur maskich 

så samlade man upp smutsen i en 

Det måste vara en ganska stor tank. 

Och det måste vara en stor båt också… 

och rätt så många. Kanske 30 såna stora 

båtar i varje land. 

Jag gillar att bada och se på fiskar, 

bygga kanaler i sanden Jag vet inte om det 

är vid en sjö eller ett hav vi brukar bada. 

Havet är hur stort helst. 

Om man skulle välja på sol och vatten 

måste man ha vatten, det måste man ha 

för att överleva. Sol kan man klara sig 

utan.” 

”Utan vatten kan man inte leva.” 

Jesper Lindström, 9 år: ”Man behöver vatten för att dricka saft, kunna överleva, 

baka, duscha, gå på toaletten – utan vatten kan man inte leva. 

Och så kan man ha kul med vatten, skvätta vatten på storasyrran och lillsyrran. 

Och man kan bada i det. Då är det bra. Och tvätta kläder… 

En gång när jag var sjuk, drack jag inget på hela dan. Jag klarade det ändå. 

Om man skulle spara på vatten så kunde man strunta i att baka och tvätta 

bilen. Och kanske inte ha så mycket kläder. Jag har 15 tröjor och man kanske 

behöver bara typ tio. Då blir det inte så mycket tvätt. 

Det finns mycket mer vatten på jorden än land. Om vattnet blir för smutsigt 

då dör vi människor. Jag vet faktiskt inte om det finns någon annan planet som 

också har vatten, kanske i ett annat solsystem.” 

”Det är kul med vattenkrig.” 

Olivia Ramviken, 9 år: ”Det är kul med vatten. Vi brukar ha vattenkrig hemma 

bakom huset. Skjuter på varandra med vattenpistoler, men min lillasyster har 

ingen pistol hon använder en vattenflaska i stället. 

Man kan faktiskt klara sig utan att dricka vatten några dagar om det skulle 

bli ont om vatten. Och så kan man duscha i regnet. 

Det finns dom som gör så vattnet blir smutsigt. Man skulle kunna ha vakter 

som ser till att man inte slänger saker i vattnet. Och om någon gör det ändå får 

vakten säga till med arg röst: ’Det där får du inte slänga!’ Om dom fortsätter 

att slänga så kan dom få böta! 

Jag tror inte vattnet blir så nersmutsat så ingen på hela jorden inte kan använda 

det. Inte så länge jag lever i alla fall. Men kanske om några miljoner år.” 

”Vi hittade ett gäddskelett i sjön.” 

Essie Josefsson, 9 år: ”Ibland har det blivit strömavbrott hemma – då får vi 

dricka nåt annat och ha ljus i stället för lampor och så kan man inte använda 

toaletten, man kan inte spola i alla fall. Men man måste borsta tänderna ändå 

för annars tappar man ju dom. 

På somrarna brukar vi åka på Vänern med vår båt, vi träffa kompisar på nån 

ö och badar. Jag gillar att simma med cyklop, men jag får inte ha snorkel. En 

gång hittade vi ett skelett av en gädda, min storasyster och jag. Det låg på 

botten men vi tog upp det och såg att det var en gädda för den hade stora tänder. 

Vattnet i sjön åker upp och blir ånga i molnen och sen kommer det ner igen, 

det går runt och runt. Jag kan en sång som vi lärde oss när vi hade vattentema. 

Den går så här: 

Vattnet stiger upp och bildar vattenmoln 

som faller ner som regn eller snö 

som smälter ner…” 


Musslor gillar mat 

med mycket näring. 

Och näring finns det för 

mycket av i våra hav. 

I Lysekil har man 

låtit musselodlingar ta 

hand om lika mycket 

kväve som den mängd 

som släpps ut från det 

kommunala reningsverket. 

Musslor renar havet från 

Musslorna får mat, vattnet befrias 

från en del av övergödningen, 

hönsen får ekologiskt foder och 

trädgården en fin havskompost med 

både näring och kalk samtidigt som 

det produceras nyttig mat för oss 

människor. 

– Det var när man förde samman 

kunskaperna att musslorna mår bra 

av mycket kväve samtidigt som de 

renar havet, som idén föddes att en 

FAKTA 

Kristinebergs marina forskningsstation 

drivs av Kungliga Vetenskapsakademin 

i nära samarbete 

med Göteborgs universitet. 

Den grundades 1877 och är 

världens näst äldsta marina 

forskningsstation. Den äldsta 

ligger i Neapel. 


musselodling skulle kunna komplettera 

traditionell rening av kväve. 

I övergödda vatten finns mer 

växtplankton som musslorna äter 

och då växer de också fortare, säger 

Odd Lindahl, docent i marin ekologi 

vid Kristinebergs marina forskningsstation, 

utanför Lysekil. 

Forskarna på Kristineberg följer 

processen och har med Lysekilsexemplet 

kunnat visa hur musslorna 

gör jobbet. Genom att de filtrerar 

vattnet blir vattnet klart och när 

musslorna skördas återförs kväve 

och fosfor till land. 

Enligt lag måste kväveutsläppet från 

ett stort reningsverk minskas med 

minst 70 procent, men Lysekils 

kommun bestämde sig för att 

musselodlingarna skulle avlägsna 

allt kväve. Något som enligt Odd 

Lindahl är unikt. 

’”Enligt lag måste kväveutsläppet från 

ett stort reningsverk minskas med 

minst 70 procent, men Lysekils 

kommun bestämde sig för att musselodlingarna 

skulle avlägsna allt kväve.” 

– Det är viktigt att påpeka att 

reningsverket fungerar fullgott utom 

just när det gäller reningen av kväve. 

Kväve är ju ett viktigt gödningsmedel 

i jordbruket och det är inte 

konstigare att äta musslor från havet 

än att äta lamm som gått på naturbete, 

säger Odd Lindahl. 

Det är bara 20 procent av utsläppen 

i havet som är punktutsläpp och 

som därmed har en tydlig avsändaradress. 

Resten är diffusa utsläpp, där 

det mest handlar om läckage från 

jordbruk, skogsbruk och nedfall från 

luften. Denna övergödning, på västkusten 

framför allt från kväve, har 

medfört mer växtplankton i havet, 

sämre siktdjup, döda havsbottnar 

och igenväxta havsvikar. 

Det finns ett beslut på att 2 750 

ton kväve ska bort från Bohuskusten 

årligen. Man kan inte få bort allt 

med hjälp av musselodlingar, men 

de är en viktig pusselbit och skulle 

kunna ta bort mellan 400 och 500 

ton.

kväve 

Musselodlingarna norr om 

Lysekil finns på 18 olika platser från 

Saltöfjord i söder till Örnefjorden i 

norr. Allt som allt handlar det om 

odlingar på en yta motsvarande 

25 fotbollsplaner. En årlig skörd på 

4 500 ton musslor betyder att ungefär 

39 ton kväve också ”skördas” ur 

havet, vilket motsvarar samma 

mängd kväve som släpps ut från 

reningsverket. 

En viktig del av projektet har handlat 

om hur musselodlare ska kunna få 

betalt för sin miljöinsats. I dag finns 

inga extra bidrag att hämta för den 

som vill starta en musselodling, 

men även här hoppas Odd Lindahl 

att Lysekilsprojektet kan vara en 

förebild och att det snar ska bli möjligt 

att handla med diffusa utsläpp. 

Tills projektet är slutfört år 2011 har 

Lysekils kommun åtagit sig att 

FAKTA: MUSSLOR 

En mussla livnär sig på att filtrera 

plankton ur vattnet. En 

medelstor mussla filtrerar upp 

till fem liter i timmen. En musselodling 

med en produktion på 

cirka 500 ton musslor och en 

produktionstid på 12–18 månader 

beräknas filtrera totalt 

1 miljon kubikmeter vatten. 

Vid skörd av ett ton blåmusslor 

avlägsnar man ungefär 35 kg 

kol, 8 kg kväve och 0,5 kg 

fosfor. 

betala 1,4 miljoner kronor per år till 

musselodlaren Nordic Shell i utbyte 

mot den reningsprocess som musslorna 

utför. Kostnaden är avsevärt 

lägre än om traditionell rening 

använts. 

Blir det inte en snedvriden konkurrenssituation 

när just den här odlaren får 

ett bidrag? 

–Vi har faktiskt bara hört positiva 

tongångar från konkurrenterna. 

Som att fler odlare gör våra bohuslänska 

musslor mer kända på den 

europeiska marknaden. Det är till 

och med så att de samarbetar om 

skörderedskap, transporter och 

packning. 

Odd Lindahl ser gärna ett system 

där alla musselodlare får ersättning 

för sin miljöinsats. 

– Det skulle kunna fungera på 

samma sätt som för en lantbrukare 

som får bidrag för att hålla landskapet 

öppet. Musselodling är också en 

typ av landsbygdsutveckling som 

borde generera någon typ av stimulansstöd 

till alla odlare. 

TEXT: ANNA-LENA BJARNEBERG 

FOTO: PIA NORLING OCH 

CHRISTER HALLGREN 

… och blir mat åt 

både folk och fä 

Kretsloppet tar inte slut i vattnet. Nu 

vill Odd Lindahl att musselskörden 

ska användas klokare sedan den 

tagits upp på land. 

Du ska kunna köpa påsar med 

musselkompost från västerhavet på 

vilket köpcentrum som helst. 

När musslorna skördas är det 

ungefär två tredjedelar som kan 

användas som mat. Resten skulle 

kunna betraktas som skräp, det vill 

säga små och trasiga musslor som 

inte kan säljas. Men nu har ”skräpet” 

fått upprättelse – på två sätt. 

–Vi håller på att ta fram ett torrfoder, 

ett musselmjöl, som kan 

användas till ekologisk äggproduktion. 

Och dessutom har vi precis i 

dagarna fått ett avtal klart med det 

kommunala avfallsbolaget Rambo 

för ett försök att kompostera resterna. 

På Rambos anläggning i Lysekil ska 

musselresterna blandas med bark 

för att sedan bli till en näringsrik 

kompost, som innehåller både näringsämnen 

och kalk. 

Hur kan musselmjöl vara ekologiskt 

när inte fiskmjöl är det? 

– Fiskmjöl kan aldrig bli en ekologisk 

produkt på grund av överfiske 

och fiskets höga energiförbrukning. 

Musselodling, däremot, är redan 

krav-godkänd. 

Det var från företaget Scanfjord i 

Mollösund som man på Kristineberg 

fick idén att ge musslor till höns. 

– De hade en granne som matade 

sina höns med kokt musselkött. När 

vi fick höra om detta gjorde vi några 

försök som föll väl ut. Hönsen 

älskade musselköttet och lade välsmakande 

ägg, säger Odd Lindahl. 

FAKTA: 

Odd Lindahl med musslorna som är så 

nyttiga både för människor, djur och miljö. 

Problemet med färskt, kokt 

musselkött är att det är svårt för en 

äggproducent att hantera i stora 

mängder. Därför började man inom 

projektet att undersöka hur musselmjöl 

kan tillverkas i industriell skala. 

Detta ledde till ett större försök vid 

Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala, 

där 1 000 höns nu får traditionellt 

fiskmjöl utbytt mot musselmjöl. 

– Försöket pågår för fullt och 

kommer att kunna visa att fiskmjöl 

kan bytas ut mot musselmjöl vad 

gäller både teknik och fodrets 

näringsinnehåll. Men idag går det 

inte att få någon ekonomi i en så 

liten produktion, säger Odd Lindahl 

Nästa steg blir att få till stånd en 

demoanläggning för musselmjölstillverkning 

i Bohuslän, där potentialen 

med hela kedjan från lantbrukets 

näringsläckage till 

musselodling, musselmjölstillverkning 

och äggproduktion kan visas 

upp på ett pedagogiskt sätt. 

– Det handlar om att en ny näring 

som kan skapa många arbetstillfällen 

och samtidigt ett ekologiskt 

kretslopp från hav till land och tillbaka 

till land. 


FOTO: CHRISTER HALLGREN 

Regionerna runt Skagerrak samarbetar i EU-projektet Forum Skagerrak 

II, där Västra Götalandsregionen ingår som en partner. Projektets syfte är 

bland annat att genomföra konkreta åtgärder för ett renare hav, där övergödning 

är ett av de problemområden som identifierats. Ett av uppdragen 

är att utveckla musselodlingar som metod för att minska övergödningsproblemen. 


Sebastian Kvist studerar en bit. av brunalgen fingertare. På algen lever snäckdjur och andra organismer. 

Kosterfjorden – ett världs 

Vid Vattenholmen stannar fartyget 

Nereus från Tjärnö marinbiologiska 

laboratorium för provtagning. När 

skrapan, som dragits över botten på 

190 meters djup, når däcket på forskningsfartyget, 

väntar en grupp studenter 

ivrigt på vad som ska komma 

med upp. I skrapan finns alger, 

stenar och musselskal. Men ett 

tränat öga kan upptäcka mer. I olika 

vattenkar vaskas levande djur och 

växter fram. Cylinderros. Påfågelsrörmask. 

Bägarkoraller. Och en liten 

bläckfisk med tio armar. 

– Det finaste djuret som jag har 

sett är nog nakensnäckan. Den skimrar 

i gula nyanser och har små tentakler 

som sticker ut från kroppen, 

säger Alice Elmersson. Hon läser 


I Kosterfjorden döljer sig en unik värld. Med 

djur som finns i världshaven, hög salthalt och 

Sveriges enda levande korallrev. 

–Vi gör fortfarande nya upptäckter av arter 

här i fjorden, säger Fredrik Pleijel, professor i 

marinekologi. 

kursen Marinform och biotopkännedom 

vid Göteborgs universitet med 

några veckors fältstudier förlagda 

till Tjärnö. 

Undervisning och havsforskning 

vid Tjärnö marinbiologiska laboratorium 

har starka kopplingar till 

Kosterfjorden. Växter och djur 

studeras i sin naturliga miljö i havet, 

längs stränderna eller inne på laboratoriet. 

Från Tjärnö tar det endast 

tio minuter med båt att komma ut 

till fjorden. 

– Placeringen här är perfekt för 

marinbiologisk forskning. Kosterfjorden 

är en djup ränna som står i 

kontakt med Atlanten. Därför har vi 

en oceanisk miljö alldeles vid kusten, 

med en hög salthalt och ett djurliv 

som bara återfinns i världshaven, 

berättar Martin Larsvik, marinbiolog 

och informatör vid Tjärnö marinbiologiska 

laboratorium. 

Tobias Sundkvist är nedstänkt av lera. 

Han tar upp prover från områden 

med mjuka bottnar, där djuphavsberget 

täcks av lera. 

– Det är först när vi kommer in 

till labbet som jag på allvar kan börja 

leta efter levande djur. Det tar en 

halv dag att sålla ut dem ur leran. 

Många av organismerna är så små 

att jag måste använda lupp för att 

kunna namnge dem, säger Tobias

Martin Larsvik betraktar en vit och orange färgvariant av koralldjuret död mans hand. Ett litet exemplar av ishavsstjärna på en sten. 

Röd sjögurka som kan bli en halvmeter lång. Alice Elmersson studerar en sjöpung. 

hav i miniatyr Kosterfjorden 

Sundkvist och fyller en plastlåda 

med brunt geggigt innehåll från 

havets djup. 

Bottenproverna som Tobias 

Sundkvist just tagit upp ingår i en 

inventering av bottnarna kring 

Koster. Det finns planer på att 

Kosterfjorden om några år ska ingå i 

Sveriges första marina nationalpark. 

Tjärnö marinbiologiska laboratorium 

har fått i uppdrag av länsstyrelsen 

att göra undersökningar hur en 

eventuellt framtida nationalpark ska 

avgränsas geografiskt i havet. 

Tjärnölaboratoriet har många 

typer av uppdrag från olika uppdragsgivare. 

Sedan 15 år tillbaka 

genomför de regelbunden provtagning 

och övervakning av vatten- 

miljön åt Bohuskustens vattenvårdsförbund. 

Det är en sammanslutning 

av kommuner och företag i regionen 

vars verksamhet påverkar eller 

påverkas av havsmiljön. 

– Men vår huvudsakliga arbetsuppgift 

är forskningsarbete och 

undervisning. Många tror att vi bara 

håller på med miljöövervakning här 

ute, men det stämmer inte. Vi är en 

fältstation i marinbiologi som tillhör 

Göteborgs och Stockholms universitet, 

säger Martin Larsvik och spanar 

ut genom styrhytten på Nereus. 

På en monitor i fartyget syns de 

branta klippväggarna i havsdjupet 

där provtagningen pågår. Därnere är 


VISSTE DU ATT… 

är omkring 250 

meter djup och har en öppen 

förbindelse med Atlanten via 

Norska rännan. Fjorden är 

Sveriges enda kustnära 

oceaniska miljö med en 

salthalt på 3,5 procent. 

Kosterfjorden är en förkastningsspricka 

som bildades för 

några hundra miljoner år 

sedan. I sprickbildningen förekommer 

jordbävningsaktivitet 

som ibland även kan kännas på land. Som tur är bildas inte tsunamier, 

eftersom skalven är för svaga. 

Det finns 5 000–10 000 levande arter i Skagerrak. Många av arterna har 

Kosterområdet som enda kända svenska förekomst. 

Vattentemperaturen är 4,5–8 grader vid havsbotten. Temperaturen är 

något högre på vintern än på sommaren. Det tar sex månader innan 

sommarens uppvärmda ytvatten blandas ner i djupen. 


Kosterfjorden 

– ett världshav i miniatyr 


det mörkt, nästan svart. Fartyget kan 

även släppa ner fjärrstyrda undervattensfarkoster 

på flera hundra 

meters djup och videofilma. Men då 

krävs starka strålkastare för att 

kunna upptäcka djuren som lever 

närmast botten. 

Det finns fortfarande kunskapsluckor 

om organismerna som lever i havet 

och deras samspel med varandra 

och omgivande miljö. En stor del av 

forskningen som görs om Kosterfjorden 

är så kallad grundforskning, 

där ny kunskap byggs upp och systematiseras 

utan syfte att lösa bestämda 

problem. Men när något oväntat 

händer i den marina miljön kan kunskaperna 

snabbt komma till användning 

förklarar, Martin Larsvik. Ett 

exempel var när laxodlingarna i havet 

slogs ut av algblomningen år 1988. 

– Då blev kunskapen om vad som 

styr algblomningen efterfrågad 

direkt. 

En del av forskningsarbetet om 

havsmiljön kring Koster påverkar 

även andra länder. För närvarande 

ingår ett 20-tal forskare i det nationella 

projektet, Marine Paint, där 

målet är att hitta miljövänligare 

alternativ till giftiga båtbottenfärger. 

– Det vår forskning kommer fram 

till kan även påverka ostronodlarna 

i Frankrike. Deras ostron uppvisar 

defekter på skal och mjukdelar. 

Vi letar efter naturliga gifter hos 

svampar och alger som skulle kunna 

ersätta de mycket giftiga ämnen som 

finns i dagens bottenfärger, säger 

Martin Larsvik. 

Miljöproblemen i havet har ofta stor 

spridningseffekt, därför pågår ett 

ständigt internationellt samarbete. 

Övergödning och miljögifter i havet 

är en angelägenhet för forskare världen 

över. Just nu finansierar EU 

Kosterfjordsexperimentet som har 

till uppgift att förklara hur korallrev 

i kalla vatten fungerar. Storbritannien, 

Nederländerna, Irland, Tyskland 

och Sverige deltar i projektet. 

–Vi har ofta gästforskare här från 

andra länder. Forskare från Nederländerna 

är avundsjuka på oss, för 

att vi har en oceanisk miljö som 

Kosterfjorden så nära kusten. För 


Alice Elmersson och Martin Larsvik kikar i hinken. Bakom syns Fredrik Pleijel. 

Tobias Sundkvist med händerna fulla av lera från 190 meters djup. 

deras del ligger närmaste havsmiljö 

med oceanisk karaktär många timmars 

båtresa ut i Atlanten, berättar 

Martin Larsvik medan han blickar 

ut över Kosterfjordens vattenyta. 

Fartyget Nereus stannar med jämna 

intervaller för nya provtagningar. 

Vinscharna brummar när skrapan 

sänks ner. Annars är allt stilla. Siluetterna 

från de gamla fyrtornen på 

Nordkoster avtecknar sig mot 

himlen i nordväst. En svanfamilj 

guppar sakta fram utanför Kilesands 

långsträckta strand. I det blånande 

vattnet intill en bränning, markerar 

några röda bojar var hummertinor 

finns utlagda. Det är svårt att förstå 

att det under fartygets skrov finns 

ännu en värld. Men de urtidsliknande 

organismerna som plockas upp 

på Nereus däck och fascinationen 

som syns i studenternas ögon, 

vittnar om att den existerar. Långt 

ner i djupen. 

TEXT: KRISTINA KARLBERG 


Fredrik Pleijel tömmer bottenskrapen. 

Forskningsfartyget Nereus. 

Nereus befälhavare Ingemar Adolfsson 

i förgrunden och Anders Billing. 

FAKTA 

Tjärnö marinbiologiska laboratorium 

håller öppet för allmänheten 

vid bestämda tider. Under 

sommarhalvåret ordnas bland 

annat strandexkursioner, utflykter 

med forskningsfartygen, 

”barnens sommarlabb” och 

populärvetenskapliga föreläsningar. 

Läs mer om forskningen 

och aktiviteterna på 

www.tmbl.gu.se

Havet en källa 

till nya uppfinningar 

Skall man lyckas med det första ostronkläckeriet 

i Sverige? Eller med att binda in molekyler 

från svampdjur i båtbottenfärger? 

På Tjärnö marinbiolgiska laboratorium kan 

både forskare och företagare få hjälp att gå 

vidare med sina idéer om marina uppfinningar. 

På Tjärnö drivs just nu ett projekt för 

att tillvarata marina uppfinningar. 

Meningen är att fler marina idéer 

ska bli till nytta i samhället, till 

exempel genom att fler företag 

etablerar sig inom området. 

–Vår roll är att komma in i ett 

tidigt skede, när grundforskningen 

är gjord, men där det finns möjligheter 

att använda resultatet till en 

kommersiell produkt, säger Eva- 

Marie Rödström, forskningssekreterare 

och projektledare för Tjärnö 

Innovationssystem, TIS, som stöds 

av Västra Götalandsregionen. 

–Vi ser en stor potential inom 

det marina området. Om man jämför 

med till exempel bil- eller läkemedelsindustrin 

så finns där redan 

uppbyggda forskningsavdelningar. 

Inom den marina näringen handlar 

det oftast om småföretag som inte 

har någon egen erfarenhet av forskning 

och det är därför vi vill kunna 

hjälpa till med vår kompetens. 

Den som har en marin näringsidé 

kan alltså höra av sig till Eva-Marie 

Rödström på TIS. Hennes uppgift är 

att sedan guida personen vidare. Det 

kanske räcker att ta kontakt med den 

lokale näringslivssekreteraren eller 

att hänvisa till en privat miljökonsult. 

När det gäller mer komplicerade 

idéer kan forskare från Tjärnö knytas 

till företagen på olika sätt. I dag arbetar 

man med flera olika projekt. 

Ett bra exempel som också visar 

hur en ny uppfinning hänger ihop 

med tidigare grundforskning är 

Eva- Marie Rödström leder projektet 

som tar tillvara marina uppfinningar, 

bland annat idén om ett svenskt ostronkläckeri. 

projekt som handlar om att ta fram 

nya båtbottenfärger. 

– I grundforskningen har man 

tittat på hur djur och växter i havet 

skickar signaler till varandra. Man 

talar om att man inte vill bli uppäten, 

att man vill para sig och så 

vidare, säger Eva-Marie Rödström. 

Som ett resultat av denna forskning 

har man hittat molekyler som påverkar 

havstulpanernas vilja att inte vilja 

sätta sig just där dessa molekyler 

finns. Effekterna av tre sådana molekyler 

har man nu tagit patent på. 

FAKTA 

Men det räcker inte att veta att 

man har en aktiv substans. Nu måste 

molekylerna bakas in i en båtbottenfärg 

för att bli användbara. Det är 

där vi befinner oss nu. Vilken färg 

ska man använda? Hur uppför sig 

molekylen i färgen? Vilka effekter 

kommer sedan färgen att ha på 

övriga organismer i havet? Det är 

några frågor som måste besvaras. 

Sedan ska färgen ut på en marknad 

och vara lönsam. 

Här arbetar bland annat forskare 

på Tjärnö och Chalmers tekniska 

högskola tillsammans med olika 

företag för att komma fram till en 

fungerande miljövänlig färg. 

’ 

”Vi ser en stor 

potential inom det 

marina området.” 

Ett annat exempel som bygger 

på samma grundforskning är ostronkläckeriet 

på Sydkoster. Här har 

forskaren och experten på larvekologi, 

Kent Berntsson, knutits 

till projektet för att stötta med sin 

marinbiologiska kunskap. Om det i 

fallet med båtbottenfärgerna gällde 

att hitta molekyler som gör att havstulpaner 

inte fäster vid något underlag, 

gäller motsatsen med ostronlarverna. 

När de blivit kläckta 

simmar de runt i ungefär fjorton 

dagar innan de söker sig mot botten. 

Då gäller att de sätter sig på rätt 

plats, där de kan äta, para sig och 

leva. Med den kunskapen har man 

kommit ett steg längre på väg mot 

ett svenskt ostronkläckeri. 

Tanken är att larverna ska kläckas 

i ett landbaserat kläckeri, sedan 

ska de sättas ut i ett mellanodlingssystem 

tills de blivit lite större och 

till sist sätts de ut för vidareodling i 

havet. 


FOTO: CHRISTER HALLGREN 

Fler projekt som stöds av TIS (Tjärnö marinbiologiska system) 

Framställning av musselmjöl och musselkompost i samarbete med Kristinebergs 

marina forskningsstation (Läs mer på sidan 18).Två biotekniska 

projekt med bland annat medicinsk tillämpning. Levande förvaring av 

kräftor. Utveckling av avgiftningssystem för musslor. Bioakustik. Hur man 

med hjälp av ljudteknik kan kontrollera hur trä blir angripet av skeppsmask. 

TIS stöds av Västra Götalandsregionen, Göteborgs universitet och 

EU:s regionala utvecklingsfond (ERUF). 


Västra Götaland 

surast i landet 

Det är surt värre i Västra Götaland. Försurningen 

har drabbat hårdare här än någon annan stans i 

landet och återhämtningen tar längre tid. Detta 

beror bland annat på att utsläpp följer med de 

sydvästliga vindarna hit och faller ner som regn. 

Flera olyckliga omständigheter gör 

att en del områden i Västra Götaland 

har drabbats mycket hårt av 

försurning. Läget i sydvästra delen 

av landet med närhet till Storbritannien 

och kontinenten gör sitt till. 

Försurande utsläpp från andra 

länder och från sjöfart följer med 

vindarna hit. När regnet faller över 


Återhämtningen kan ta mer än hundra år 

våra höglänta områden innehåller 

det försurande ämnen. 

– I de höga trakterna har vi dessutom 

ett jordtäcke som är förhållandevis 

tunt, till exempel i de inre 

delarna av Bohuslän och Dalsland 

samt ner mot södra Älvsborg, säger 

Fredrik Nilsson, vattenvårdshandläggare 

på Länsstyrelsen i Västra Göta- 

land. Det sura nedfallet rinner rätt 

igenom de tunna jordarna och hamnar 

i sjöar och vattendrag, som ju 

även drabbas av direktfallande regn. 

Det allra mest försurade området i 

hela Sverige ligger strax innanför 

kusten i Bohuslän, till exempel 

Svartedalen, väster om Lödöse och 

Älvängen. Många sjöar i regionen är 

försurade, men det är inte helt lätt 

att veta hur försurad en sjö är. 

– Nej, det finns inget normalvärde 

att ha som utgångspunkt, 

eftersom pH-värdet varierar från 

sjö till sjö och kan dessutom vara 

naturligt lågt. Men man kan via ett 

datorprogram, beräkna troliga 

ORSAKER: 

Försurningens orsaker: 

Den huvudsakliga orsaken är 

utsläpp av försurande luftföroreningar. 

De största är: 

Svaveldioxid – släpps ut vid 

eldning av kol och olja 

Kväveoxider – kommer framför 

allt från motorfordon 

Ammoniak – framför allt från gödselhantering 

Nästan 90 procent av nedfallet av 

försurande luftföroreningar i Sverige 

kommer från utlandet, till 

exempel från Polen, Storbritannien 

och Tyskland. 

Utsläpp från kol- och oljekraftverk 

samt vägtrafik har minskat på 

senare år, även utomlands. Samtidigt 

har utsläppen från internationell 

sjöfart ökat. Det är nu det 

enskilt största bidraget och står 

för mer utsläpp till Sverige än 

något enskilt land. 

Även skogsbruket bidrar till försurningen 

eftersom man för bort basiska 

ämnen, som kan motverka försurning, 

när man skördar biomassa. 

ursprungsvärden för sjöar. 

Under de senaste tjugo åren har 

det skett en återhämtning, vilket 

framför allt beror på kraftigt minskade 

svavelutsläpp. Till exempel har 

fisk och plankton kommit tillbaka till 

en del av de tidigare döda sjöarna. 

Men fortfarande är många sjöar 

tomma och nu har återhämtningen 

planat ut, trots att utsläppen minskar. 

– Att läka såren tar tid, ett århundrade 

av försurning har gett 

marken ett förråd av sura vätejoner 

som kommer att fortsätta att läcka ut 

under lång tid framöver. 

Fredrik Nilsson räknar med att återhämtning 

av sjöar och marker 

i Västra Götaland kommer att ta 

bortåt 100 år eller mer, även om 

utsläppen fortsätter minska. För att 

minimera skadorna kalkar man de 

suraste sjöarna regelbundet och 

återför kalk och aska från eldat 

biobränsle till en del av skogsmarkerna. 

Askan ger tillbaka delar 

av den näring som tas bort när man 

avverkar. 

Miljömålet ”Bara naturlig försurning”, 

som Riksdagen har fastställt 

för sjöförsurning, säger att högst 

fem procent av Sveriges sjöar ska

VAD GÖR MAN? 

Vad gör man åt försurningen? 

Restriktioner för utsläpp från 

biltrafik och förbränningsanläggningar. 

Tack vare skärpta regler 

har svavelutsläppen i Europa 

minskat med 75 procent sedan 

1980. 

EU:s direktiv om nationella 

utsläppstak fastställer maxnivåer 

av vissa utsläpp för varje 

land. Efter år 2010 får taken 

inte överskridas. 

Vissa skärpningar i utsläppsregler 

för sjöfart är på gång. 

Svavelhalten i bränslet ska 

begränsas till max 1,5 procent 

för sjöfart på vissa områden, 

medan genomsnittet nu ligger 

på 3 procent. Svavelgränsen 

för dieseldrivna vägfordon är 

mycket lägre: 0,005 procent. 

Kalkning av sjöar: Varje år 

kalkas sjöar i Sverige för 

omkring 200 miljoner kronor. 

Askåterföring till mark: Man 

sprider ut aska av eldat biobränsle 

över marker som ska 

avverkas, för att kompensera för 

näringsförlusten. Ett av Skogsstyrelsens 

sektorsmål är att 

aska ska återföras på lika stora 

areal som där biobränsle tas ut 

vid avverkning. På försök sprids 

även kalk i försurade områden. 

Läs mer på miljöorganisationernas 

internationella försurningssekretariats 

hemsida (även på 

svenska): www.acidrain.org 

eller på hemsidan för forskningsprojektet 

Gårdsjön: 

www.gardsjon.org 

Läs mer om Västra Götalandsregionens 

miljöarbete på 

www.vgregion.se/miljo 

vara försurade år 2010. Det regionala 

målet för Västra Götaland är 

satt till femton procent, för att situationen 

är värre här än i riket som 

helhet. 

– Men vi kan bara åstadkomma 

en marginell förbättring fram till år 

2010. Även om vi utökar askåterföring 

och kalkning av marker kommer 

det att ta 30–40 år innan förbättringen 

blir så stor att vi kan sluta kalka 

sjöarna. 


FOTO: ANDRÉ MASLENNIKOV/PRB 

SKADLIGA EFFEKTER 

Vissa djur- och växtarter kan inte leva i sura miljöer, 

eller fortplanta sig, till exempel fiskar, insekter, 

snäckor, kräftor, mossor och svampar. Proteinet i fiskarnas 

rom koagulerar och blir livsodugligt. 

När balansen i ekosystemet rubbas påverkar det även 

i sin tur andra arter, som exempelvis fiskätande 

fåglar. 

Hårdare miljökrav på båttrafiken 

Kan storföretag få sjöfarten att bli renare? 

Kanske. Om företagen ställer hårdare miljökrav 

på de fartyg som fraktar deras produkter 

kommer rederierna att sporras till att agera. 

Det är tanken med projektet Clean Shipping, 

som dras igång just nu. 

Sjöfarten är en stor miljöbov, både 

när det gäller luftföroreningar från 

fartygsbränsle och genom kemikalier 

som används ombord. Men sjöfart 

är också ett transportsätt som 

har stora fördelar – energiåtgången 

per fraktat ton är förhållandevis 

liten och det finns goda möjligheter 

att öka transporterna utan att 

det blir trängsel i farvattnen. 

–Vi vill gärna att sjöfarten ökar, 

men då måste man göra något åt de 

skadliga utsläppen, säger Per Hörberg, 

miljöhandläggare på Västra 

Götalandsregionen. Därför har 

miljönämnden beslutat att stödja 

projektet Clean Shipping med cirka 

200 000 kronor om året i tre år. 

Projektet är en fortsättning av 

ett annat projekt, Grön Kemi, där 

miljöingenjören Jan Ahlbom och 

toxikologen Ulf Duus utnyttjade 

marknadskrafterna för att få skadliga 

kemikalier utbytta. De fick 

KENT HALLGREN/PRB 

storköpare av till exempel hydrauloljor 

och bildäck att efterfråga mer 

miljöanpassade produkter, och då 

tog tillverkarna fram det. 

Nu ska företag som är storkunder 

till sjöfarten kontaktas och förmås 

att fråga efter fartygstransporter 

med mindre miljöpåverkan. Och 

det finns massor att göra. Till 

exempel är svavelhalten i avgasutsläppen 

från fartyg flera hundra 

gånger högre än i utsläpp från bilar. 

Miljövänligare bränsle finns, men 

är betydligt dyrare, och reglerna 

för sjöfart är mycket mildare än för 

annan trafik. Det finns också stora 

miljövinster att göra på båtbottenfärger, 

och på många andra kemikalier 

som används ombord. 

Redan nu får fartyg som använder 

bränsle med lägre svavelhalt 

vissa ekonomiska fördelar i Sverige, 

som lägre farleds- och hamn- 

Eftersom organismer som bryter ner näringsämnen i 

marker och sjöar också minskar i antal i sura miljöer, 

påverkas nedbrytningen. Det organiska materialet blir 

tjockare och håller kvar näringsämnen som magnesium 

och kalcium så att de inte blir tillgängliga för 

vatten och skog. 

Etthundra år av surt nedfall har gjort att marken har 

dränerats på ämnen som kan buffra det sura, till 

exempel kalcium och magnesium. I stället frigörs 

metaller och vätejoner från den sura marken. 

De metaller som löses ut, till exempel oorganisk aluminium, 

kadmium och koppar, kan vara till skada för 

både djur och människor. 

Samma föroreningar som ger försurning är också 

skadliga för människors hälsa, påskyndar korrosion 

på byggnader, och medverkar till övergödning samt 

klimatförändringar. 

avgifter. Men fördelarna räcker 

inte för att täcka upp de ökade 

kostnaderna med renare bränsle. 

– Men om de företag som köper 

sjötransporter ställer krav på bättre 

miljövillkor så blir det ytterligare 

en ekonomisk sporre för redarna. 

Företagen kan ju också dra nytta av 

detta i sin marknadsföring, så alla 

tjänar på det, säger Per Hörberg. 

Projektet Clean Shipping kommer 

att pågå i tre år och målsättningen 

är att skapa efterfrågan på miljöanpassad 

sjöfart när det gäller 

produkter, teknik och rutiner, 

både ombord och i hamnar. 


FOTO: JOAKIM ROOS/PRB 


Farliga vrak och unika 

koraller ska skyddas 

Kartläggning av fartygsvrak 

och åtgärder för 

att skydda korallreven 

i Bohuslän. Det är 

exempel på aktiviteter 

som projektet Forum 

Skagerrak har drivit. 

Målet är att Skagerrak 

ska förbli attraktivt för 

människor och djur. 

Forum Skagerrak är ett EU-projekt 

där regioner, myndigheter och forskningsinstitut 

runt Skagerrak medverkar, 

genom att bland annat bekosta 

forskning och rapporter. Tanken 

är att det blir lättare att genomföra 

konkreta åtgärder och sprida infor- 


mation om havsområdet när olika 

intressenter samarbetar. 

– Det är viktigt att vi ser till att 

våra vatten och kuster fortsätter att 

vara attraktiva för turism, boende 

och fiske, säger Per Hörberg, miljöhandläggare 

på Västra Götalandsregionen. 

Det ingår i regionens 

uppdrag och därför bidrar vi med 

pengar till Forum Skagerrak. 

Han tycker att samarbetet över gränserna 

är ett bra sätt att få fram ett 

effektivare miljöarbete. 

–Till exempel har vi anordnat 

gemensamma konferenser där alla 

har kunnat träffas, diskutera och 

byta erfarenheter. Då har man till 

exempel enats om att gå samman 

kring vissa åtgärder. 

Forum Skagerrak har bland annat 

kartlagt de fartygsvrak som ligger på 

bottnen av Skagerrak. Det är minst 

261 fartyg. Av dessa finns 25 finns 

utefter Bohuskusten, från Marstrand 

och norrut. I en rapport redogör 

Forum Skagerrak för det miljöhot 

som vraken kan utgöra där de ligger. 

Om de rostar sönder är risken att 

olja läcker ut och flyter upp till ytan 

vid kusterna. 

FAKTA: 

EU-projektet Forum Skagerrak 

Är ett samarbetsprojekt mellan 

de regioner i Sverige, Norge och 

Danmark som ligger runt Skagerrak. 

I Sverige ingår Västra Götalandsregionen, 

Länsstyrelsen i 

Västra Götaland, Fiskeriverket, 

Tjärnö Marinbiologiska laboratorium 

och SMHI. 

Inleddes 2000–2003 och fick 

sedan en förlängning under namnet 

Forum Skagerrak II. Under 

åren 2003 till och med 2006 har 

Västra Götalandsregionen bidragit 

med totalt 1 585 000 kronor. 

Vita kolonier av ögonkorall på 85 meters 

djup i nordöstra Kosterfjorden. I framkant 

ser man liljestjärnor. 

Havsbottnarna har också kartlagts 

för att hitta de områden som är mest 

känsliga och där man behöver vara 

extra försiktig när det till exempel 

gäller fisket. 

– I kartläggningen hittades korallrev 

i Bohuslän, till exempel runt 

Koster, säger Per Hörberg. 

En överrenskommelse har gjorts 

med lokala fiskare om att undvika 

trålning på de känsliga områdena. 

En undersökning om det går att 

använda musslor för att motverka 

övergödningen i havet (läs mer på 

sidan 18) har också fått stöd av 

Forum Skagerrak. 

Forum Skagerrak har pågått 

sedan år 2000 och kommer att avslutas 

nästa år, men förhoppningen 

är att det i stället ska bli en permanent 

verksamhet. 

– Politikerna i Västra Götalandsregionen 

är positiva till det och vill 

gärna vara med och driva en fortsättning. 

Nu pågår diskussioner om 

hur det skulle kunna gå till, säger 

Per Hörberg. 


FOTO: TOMAS LUNDÄLV 

Omfattar sju områden: 

•Övergödning i havet. 

•Miljöfarliga ämnen, nedskräpning 

och oljeutsläpp. 

•Fisk- och skaldjursfrågor. 

•Planeringsfrågor för kusten. 

•Samordnad miljöövervakning. 

•Ökad kunskap om känsliga 

djupa havsbottnar. 

•Informationsarbete. 

Läs mer på: 

www.forumskagerrak.com

Världen kommer till dig! 

Trots små medel, små lokaler och lite personal går det ändå att ställa stora frågor. Med elever i klass 7 e från 

Bengtsgårdens skola pratar Ida Lagnander om kulturmöten. Utställningen Vi har ju mötts förr är ett samarbete 

med Västergötlands museum i Skara. 

Längtar du efter konst och 

kulturhistoriska upplevelser, 

men bor långt från de stora 

museerna? Sitt lugnt kvar 

hemma. Snart kommer 

kanske en buss packad med 

kultur till dig. 

”Utställningen kommer” 

stillar Regionmuseum Västra 

Götaland kulturhungern även 

på de små orterna. 

Principen är samma som för ett resande teatersällskap. 

Men i stället för att inta scener runt om 

i regionen packar teamet bakom ”Utställningen 

kommer” upp sin rekvisita på bibliotek och i 

konsthallar. 

–Vi vänder oss framför allt till skolor, men 

utställningarna ska fungera även för en vanlig 

besökare, berättar pedagogen Ida Lagnander 

som denna höstdag befinner sig med utställningen 

i Bengtsfors. 

Hon följer med när utställningarna har ett 

kulturhistoriskt tema, som ”Vi har ju mötts förr”. 

Den har varit på resande fot sedan i januari. Den 

beskriver olika möten i historien mellan kristendomen 

och islam, och huvudfrågan är; vad 

händer när olika kulturer möter varandra? 

Ida Lagnander ber eleverna i klass 7 e från 

Bengtsgårdens skola att fundera på begreppet 

kultur. För många står det för bild och musik, 

men Ida vidgar betydelsen med det enkla 

exemplet att varje familj har en kultur. Första 

besöket hemma hos nya kompisen känns ofta 

lite obekvämt. 

– Men sedan lär man sig deras kultur utan att 

tänka, säger hon. 

Och riktigt lyckat är mötet om man till och 

med tar efter varandras olika mönster. 

Med den definitionen blir ”Utställningen 

kommer” i sig ett exempel på ett lyckat kulturmöte 

eftersom verksamheten är nära knuten till 

skolornas. Inte sällan hakar skolan på utställningarna 

med egna verk på samma tema. 

– Brukarmedverkan och att anpassa lokalt 

har alltid varit vår linje, säger Bo Ekberg, som 

ansvarar för verksamheten. 

’”De ger utlopp för ens 

egen kreativitet och 

den egna fantasin.” 

I Bengtsfors är ”Utställningen kommer” ett 

välkänt begrepp. 

– De känner stället lika bra som jag, säger 

kommunens kulturchef Roland Jernberg och 

syftar på kollegerna från regionmuseet. 

Sexton olika produktioner i deras regi har 

genom åren passerat revy genom Bengtsfors, 

som med sin konsthall kan stoltsera med en av 

regionens största visningslokaler. Enligt snickaren 

Göran Olsson, som är en viktig länk i det 

resande sällskapet, är den också den bästa. Där 

går det att ta ut svängarna. Andra rum kräver 

komprimering av materialet. 

– Det är en utmaning varje gång, säger han. 

Göran Olsson har varit med från 1997, och 

har sedan dess packat och monterat utställningar 

nästan 230 gånger. Cirka 40 kommuner har 

sedan starten 1995 gästats av ”Utställningen 

kommer”. Bengtsfors hör till de kommuner som 

hittills har visat störst intresse för den ambulerande 

verksamheten. 

Enligt Roland Jernberg beror det på att utställningarna 

brukar vara så bra, men också för att 

de ger stimulans inte bara åt besökarna. Även 

han själv brukar få nya impulser. 

– De ger utlopp för ens egen kreativitet och 

den egna fantasin, säger han. 

Bo Ekberg får i sin tur ny näring av mötena 

med kulturarbetarna i de olika kommunerna. 

– Allt bygger på att vi hela tiden måste söka 

samverkan. Vi kan aldrig göra något själva, men 

det är snarare en styrka än en begränsning, 

säger han och lyfter även fram kollegerna från 

regionens övriga museiverksamhet som viktiga 

för inspiration och utveckling. 

Utställningarna har ett förhållandevis långt 

liv, och kan vandra runt i ett par år. Men eftersom 

lokal anpassning är ett honnörsord i sammanhanget, 

händer det att de ändrar gestalt 

över tiden. 

– Utställningen är aldrig färdig förrän vi är 

på sista platsen. Den är levande tills den slängs i 

containern, säger Bo Ekberg. 

TEXT OCH FOTO: 

EVA AHLSTRAND BERKLAND 


Med känsla 

för detaljer 

När Helena Samuelsson var 

liten målade hon direkt ur 

fantasin. Då tyckte hon det var 

fusk att måla av något. 

I dag lever hon på att avbilda 

djur som sjöstjärnor, havsborstmaskar 

och maneter. 

Helena Samuelsson böjer sig ner över mikroskopet 

och studerar den bruna slemmasken mycket noggrant. 

Den slingrar sig lite där den ligger i en vit 

skål fylld med saltvatten. Helena följer varje rörelse 

den gör. Framför henne ligger ett uppspänt 

akvarellpapper, där hon börjat fånga konturerna 

och färgen på masken. 

Nu gäller det att få fram skårorna på huvudet, 

säger hon. 


Helena Samuelsson har ett ovanligt yrke. Hon 

är vetenskaplig illustratör på Tjärnö marinbiologiska 

laboratorium, där hon målar av djur från havet. 

De senaste fem åren har hon enbart arbetat 

med att måla av marina, ryggradslösa flercelliga 

djur för Nationalnyckeln till Sveriges flora och 

fauna, Sveriges största bokprojekt någonsin. Över 

100 band planeras och hittills har tre kommit ut; 

om fjärilar, mångfotingar och bladmossor. Ambitionen 

är att alla levande organismer i Sverige ska 

dokumenteras. Om cirka 20 år beräknas samtliga 

böcker ha utgivits. 

Den första boken med Helenas illustrationer 

kommer att handla om tagghudingar, det vill säga 

djur som sjöstjärnor och sjöborrar. Det handlar 

om cirka 80 arter som ska fylla ett band på mellan 

300 och 400 sidor. Förutom illustrationer av 

djuren innehåller böckerna också noggranna 

artbeskrivningar gjorda av forskare. 

I Helenas fall finns flera av de forskare hon 

samarbetar med på plats på Tjärnö. Det är en 

fördel när hon behöver veta mer om djurens 

karaktär för att kunna göra en illustration. 

– Som nu när jag började med slemmasken. 

Då diskuterade jag noga med forskaren här om 

hur skårorna går och hur ögonen sitter. 

Att få vara en av dem som får vara med och 

förmedla den kunskap som finns kring många 

dåligt kända djur, är en spännande del av arbetet, 

enligt Helena Samuelsson. 

– Men det allra mest fascinerande med hela 

projektet är den höga ambitionsnivån. Att man 

sammanställer så mycket kunskap i ett enda 

bokverk och att det riktar sig till både experter 

och lekmän, säger Helena Samuelsson. 

Vilka djur tycker du bäst om att måla? 

– Alla är roligast för tillfället. Utom sjöborrar, 

för de har så många taggar. Men man måste fascineras, 

annars blir det ingen bra bild. 

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna produceras 

på uppdrag av Sveriges riksdag. Nationalnyckeln 

är en del av Svenska artprojektet, som 

syftar till att kartlägga Sveriges cirka 50 000 djur, 

växter och svampar. Svenska artprojektet drivs av 

ArtDatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet. 


ILLUSTRATION: HELENA SAMUELSSON 

FOTO: CHRISTER HALLGREN

MAGISKT LJUS VID AKVEDUKTEN I HÅVERUD 

I Håverud finns en berömd akvedukt där Dalslands kanal 

korsas av en järnvägsbro och en landsvägsbro. Denna 

världsunika knutpunkt är numera belyst av en permanent 

ljusinstallation skapad av konstnären Ann Lislegaard i 

samarbete med Sophie Sahlqvist, landskapsarkitekt och 

Jesper Carlsen, konststuderande. 

Trions intentioner är att med ljuskällor placerade i anslutning 

till broarna skapa en magisk punkt, en visuell upplevelse 

som ändras med årstidens och vädrets växlingar. 

Akvedukten i Håverud skapades 1868 av den kända 

kanalbyggaren Nils Ericson. Lösa bergarter, starka strömmar 

och branta stup gjorde att det inte gick att bygga en vanlig 

slussanläggning här. Nils Ericson konstruerade istället akvedukten, 

en fritt hängande bro ovanför forsen. Vattnet leds i 

en drygt 33 meter lång plåtränna sammanfogad med 33 000 

nitar – ännu har inte en enda nit behövt bytas ut. 

TEXT: ELISABETH WIKSTRÖM 

SJÖMANSBILDER PÅ TURNÉ 

Närmare havet kan man knappast bo, än 

i en gästateljé vid Akvarellmuseet i Skärhamn. 

Mexikanske konstnären Pedro 

Moreno tog chansen att i några månader 

byta sin myllrande hemstad Querétaro mot 

stillheten på Tjörn. Att Skärhamn saknar 

det tempo han är van vid hemifrån ser han 

som en fördel. Lugnet och naturen hjälper 

honom att koncentrera sig på skapandet. 

När längtan efter staden ändå drabbar 

honom köper han en bussbiljett till Göteborg 

för att köpa arbetsmaterial och titta 

på människor och konst. Läs hela artikeln 

på Kultur:Väst: www.kulturvast.se 


KONSTNÄRSHOLK ÖVER VATTEN 

FOTO: PETER SVENSSON 

Nu är det Uddevallabornas tur att ta del av Peter Svenssons Sjömansbilder. 

Utställningen som visats runt om i landet, bland annat på Sjöfartsmuseet i 

Göteborg, finns på Sveriges Sjömanshusmuseum i Uddevalla till och med januari. 

Fotograf Peter Svensson har arbetat i nio år med att dokumentera livet 

ombord i bilder – det lilla livet på den stora oceanen. Många sjömän lär ha valt 

yrket för frihetens skull, Peter Svensson har dock svårt att se vari friheten ligger. 

Ytan är begränsad, man lever tätt ihop och så finns det en massa fasta rutiner. 

Men kanske lockar det att ständigt vara på väg? 

Tidigt väcktes Peter Svenssons nyfikenhet på sjömanslivet. Han växte upp i 

ett hus vid hamnen i Norrköping och storebror var sjöman. 

FOTO: PÅL SVENSSON 

FOTO: ÅSA REHNSTRÖM 


HAVSSPEGEL 

VID ÄLVEN 

Göteborg har fått ett nytt landmärke, konstverket Havsspegel 

nära Göta Älvs mynning. 

Konstverket är en stor konkav yta i rostfritt stål som är 

sex meter i diameter. Däri kommer himmel och hav att 

speglas dagtid. När mörkret faller är det istället skenet 

från strålkastare som reflekteras i disken. Effekten ska bli 

ett lysande klot som ”svävar” över vattnet och kommer att 

synas vida omkring. Verket Havsspegel är skapat av konstnären 

Pål Svensson. Han är mest känd för sina 

monumentalskulpturer i sten, ofta i samspel med vatten. 

Beställare av Havsspegel är Göteborg Energi till nya 

anläggningen Rya kraftvärmeverk på Hisingen. 

FOTO: BERT LEANDERSSON 


Korsord 

gammal 

ledare 

÷ 

brukar 

skämt 

⁄ 

gjort 

större 

långrandigt 

ena 

vän n en 

i paret 

ç 

viktig näring som 

gynnas av att vi 

har friskt vatten 

vild hästtävling 

Tävla och vinn! 

De fem först öppnade rätta lösningarna belönas med boken ”Köksvägen 

till Västsverige”. Ytterligare fem korsordslösare vinner två biobiljetter vardera. 

Skriv ner svaret som döljer sig i de skuggade fälten i korsordet och 

skicka det till RM – Regionmagasinet, Regionens Hus, Lillhagsparken 5, 

405 44 Göteborg (eller mejla till: svar.rm@vgregion.se) senast den 

2 januari 2007. OBS! Kom ihåg att märka kuvertet/vykortet/mejlet med 

”Kryss 4-06”. 

Kryss RM nr 4-06 

tjata 

blev 

tilltalad 

börjar 

bisats 

Namn: .............................................................................. 

Adress: ............................................................................. 

Postnummer & Ort: .............................................................. 

Rätta svaret: ...................................................................... 

Vinnare Regionmagasinet nr 3-06 

Följande korsordslösare vann ”Köksvägen till Västsverige”: 

Marianne Laine, Tidan, Wivi Gisleskog, Alingsås, Bertil Persson, 

Mölndal, Brita Larsson, Ljungskile, Gunnel Gunnarsson, Lysekil. 

Följande korsordslösare vann två biobiljetter var: 

Mona Isaksson, Borås, Viveka Mc Namara, Göteborg, Margareta 

Lundström, Vänersborg, Alice Cooper, Gråbo, Bengt Larsson, Uddevalla. 


‹ 

ç 

ç 

är 

viktigt 

för vår 

hälsa 

avenyn 

kurragömmalek 

ackord 

firas 

31 oktober 

Ç 

har en 

bra vits 

kyrkans 

man 

Ç 

hoppar 

över 

lektioner 

vill vi att våra 

sjöar och 

vatten drag 

ska vara 

gör 

lyckligas 

ögon 

⁄ 

att gå 

praktiskt 

till 

väga 

domnad 

av 

köld 

skymf 

har en 

fråga som 

gett svar 

⁄ 

✃ 

⁄ 

fält 

vanlig 

söndagsmat 

skrapa 

‹ ihop 

kortkille 

pålitlig 

ç 

är med 

hyllas 

av 

fans 

penning 

till 

vardags 

kisens 

bil ‹ 

brukar 

smarta 

rymdfigur 

använde 

kniven 

säger 

ilsken 

till på 

÷ 

den tar 

man dit 

man 

kommer 

begär 

fixa 

med 

bilen 

stråk 

som leder 

runt 

city 

mjuk 

genomkass 

flöden 

meddela 

tar om 

och om 

igen 

vrids 

ur för 

rengörning 

börjar 

dofframsa 

typ 

förord 

Lösning till kryss i RM 3-06 

kan vi 

av 

skräck 

är de 

som 

håller 

sams 

ses med 

låga 

e 

faller 

det 

mesta 

p 

s 

t 

e 

l 

n 

a 

kort 

kyrka 

fylls på 

bilen 

upp i 

toppen 

Minns du fluortanten? 

ç 

u 

n 

d 

e 

r 

s 

t 

leder 

rätta 

vägen 

hårt 

virke 

skakar 

fången 

förmågor 

ger 

rökvirke 

© svenska korsord ab 

Eller har du några andra minnen, historier eller känslor som är förknippade 

med tänder? I nästa nummer ska vi titta djupt in i västragötalänningarnas 

munnar. Därför är vi nyfikna på just dina tankar kring tänder. 

Skriv och berätta. Några av breven publiceras i nästa tidning. Du får 

gärna vara anonym, bara vi på redaktionen vet vem du är. 

Vi lottar 25 brevskrivare som får två biobiljetter vardera som tack. 

Skriv till:”TÄNDER”, Regionmagasinet, Regionens Hus, Lillhagsparken 5, 

405 44 Göteborg eller mejla till regionmagasinet@vgregion.se – glöm 

inte märka mejl/brev med ”TÄNDER”. OBS! Senast den 2 januari vill vi 

ha ditt brev. 

b 

r 

a 

hålla 

låda 

sänka 

d 

a 

l 

i 

d 

o 

ses högst 

på pallen 

övermätta 

d 

ä 

s 

t 

a 

här är gör 

budapest 

huvudbrandstadmän längtar 

friskus u 

spelas 

i tennis 

bryna i 

pan na 

är ju 

vår Ç 

framtid o 

dansar hålla i 

vackert rodret Ç över för- s 

ängen slagen 

bildar 

veckor Ç 

sån eft- d 

er person o 

stycken 

kort 

n ska 

skalor s 

ikeas 

bokhyllekille 

÷ 

b 

v 

i 

ä 

l 

s 

l 

t 

y 

r 

bär på 

fina 

anor 

a 

g 

rarus i 

floran 

r 

‹ 

g 

e 

ö 

v 

t 

har en 

alltför 

e tjock 

mage 

oförsonliga 

s v u r n a 

talar 

ej i 

gåtor r a 

går om 

k kudden 

rödluvan 

s a g a 

är 

alla 

filéer r e n s a d 

÷ 

jätte- bra så- 

längst 

den kan 

fintdan vill 

ger en 

luktar 

Ç ç 

ned 

konst- vi ha i man få Ç som ç 

språk affär ro i 

del sår 

hunden 

Ç 

÷ 

Ç › 

s 

e 

r 

v 

i 

c 

e 

plommonsort 

direkt 

l 

i 

v 

e 

t 

mynt 

duk för 

köksstädning 

d 

i 

s 

k 

t 

r 

a 

s 

a 

kvinna 

e 

k 

a 

n 

ton tre 

e 

‹ 

ger fina 

rosor 

finare 

ingång 

e 

n 

t 

r 

e 

ç 

ä 

r 

r 

förbereda 

ritt 

är nyttig 

föda 

n 

ä 

r 

a 

n 

d 

e 

intervall 

mellan 

1:a och 9:e 

to nen 

v 

n 

o 

s 

a 

r 

gör 

smärta 

för det 

mesta 

n 

k 

av vi 

ribonukleinsyra 

r 

n 

a 

m 

a 

n 

e 

r 

kan en 

ole 

vara 

o 

s 

l 

o 

b 

o 

hög- 

sätt tidlig 

att vara och 

festlig 

ç vattengudinna 

s 

o 

l 

e 

n 

n 

ohälsosam 

o 

s 

u 

n 

d 

r 

a 

n 

åker 

dit 

t 

o 

r 

s 

k 

a 

r 

kort 

doktor 

© svenska korsord ab

S, c och fp fortsätter regera 

Den politiska majoriteten i Västra 

Götalandsregionen är densamma 

som under förra mandatperioden. 

Det betyder att socialdemokraterna, 

centerpartiet och folkpartiet 

fortsätter att styra. Däremot finns 

många nya namn bland både 

regionråd och oppositionsråd. 

Antalet regionråd och oppositionsråd 

har minskat från 17 till 15. Detsamma 

gäller antalet ersättare. 

Vid det nya fullmäktiges sammanträde 

den 7 november valdes bland 

annat regionfullmäktiges presidium 

och regionstyrelsens ledamöter . 

Regionfullmäktiges presidium Ordförande 

Hans Aronsson (s), Mariestad, 

1:e vice ordförande Bertil 

Jonsson (m), Lidköping, samt 2:e vice 

ordförande Ulla Y Gustafsson (s), 

Göteborg. 

Regionråd: 

Ordförande Roland Andersson (s), 

Gånghester, Annelie Stark (s), 

Grästorp, Johnny Nilsson (s), 

Sjuntorp, Karin Engdahl (s), Uddevalla, 

Leif Blomqvist (s), Västra 

Frölunda, Jonas Andersson (fp), 

Partille, Lars Nordström (fp), Göteborg 

samt Kent Johansson (c), Skara. 

Oppositionsråd: 

Vice ordförande Johnny Magnusson 

(m), Göteborg, Annika Tännström 

(m), Kärna, Martin Andreasson (m), 

Viktiga adresser och telefonnummer 

Sjukvårdsrådgivningen: 

Har du frågor eller behöver råd 

om sjukdom och hälsa? 

Vill du veta vart du skall söka 

dig för en viss sjukdom? 

Ring till sjukvårdsupplysningen 

så får du tala med kunnig 

vårdpersonal som kan hjälpa dig 

vidare. 

Göteborg 

(betjänar även Bohuslän utanför 

Fyrbodalsområdet) 

Tel: 031-703 15 00. 

Öppet dygnet runt. 

Skaraborg 

Vardagar kl 08.00–17.00: 

ring din vårdcentral. 

Övriga tider: 

ring sjukvårdsrådgivningen. 

Tel:0774-40 20 20. 

Södra Älvsborg 

Tel: 0771-801 801. 

Öppet dygnet runt. 

Fyrbodal 

Tel: 0771-117 117. 

Öppet dygnet runt 

Vill du veta mer om regionens 

hälso-och sjukvård gå in på 

www.vgregion.se (klicka på hälsaoch 

sjukvård). 

Patientnämnden: 

Borås, tel: 033-17 48 50. 

Göteborg, tel: 031-63 70 10. 

Mariestad, tel: 0501-621 80. 

Uddevalla, tel: 0522-67 08 60. 

Vårdgaranti och 

Valfrihet i vården 

Har du frågor om vårdgarantin 

ska du i första hand vända dig till 

din läkare/mottagning. Allmän 

information om vårdgarantin och 

om valfrihet i vården finns på 

www.vgregion.se/vardgaranti 

och hos Vårdslussen på tel: 

020-44 55 55, e-post: 

vardslussen@vgregion.se 

Regionens Hus 

Göteborg, tel: 031-63 05 00. 

Vänersborg, tel: 0521-27 57 00. 

Mariestad, tel: 0501-620 00. 

Uddevalla, tel: 0522-67 08 00. 

Borås, tel: 033-17 48 00. 

Skövde, tel: 0500-49 56 00. 

Tillväxt och utveckling 

Västra Götalandsregionen. Tel: 

031-63 05 00. www.vgregion.se 

(klicka på Tillväxt & Utveckling) 

Kontakta din politiker 

Västra Götalandsregionen. 

Tel: 0521-27 57 00. 

www.vgregion.se 

(klicka på Politik och beslut) 

Göteborg, Gunilla Levén (m), Vara, 

Göteborg, Monica Selin (kd), Sjuntorp, 

Sören Kviberg (v), Göteborg, 

samt Stefan Kristiansson (mp), 

Göteborg. 

Ersättare i regionstyrelsen 

Lena Jansson (s), Alingsås, 

JanÅke Simonsson (s), Öckerö, 

Kerstin Brunnström (s), Göteborg, 

Hans Aronsson (s), Mariestad, 

Frank Andersson (s), Göteborg, 

Lisbeth Sundén Andersson (m), 

Göteborg, SvenOlof Carlsson (m), 

Tostared, Stefan Caplan (m), 

Mölndal, Birgitta Adolfsson (fp), 

Skärhamn, Benny Strandberg (kd), 

Kållered, Conny Brännberg (kd), 

Skövde, Cecilia Andersson (c), 

Brämhult, Elving Andersson (c), 

Uddevalla, Annette Ternstedt (v), 

Dals Långed, samt Birgitta Losman 

(mp), Bollebygd. 

Västra Götalandsregionens samtliga förtroendevalda finns på www.vgregion.se/troint 

Allmänna handlingar 

Hos Västra Götalandsregionen 

kan du hitta handlingar på: 

www.vgregion.se (klicka på Diariet) 

Eller kontakta något av regionens 

diarier: 

Diariet Regionens Hus 

i Borås, tel: 033-17 48 04. 


i Göteborg, tel: 031-63 09 03, 

031-63 06 38. 


i Mariestad, tel: 0501-620 88, 

0501-620 89, 0501-620 91. 

Diariet Regionens Hus i Skövde, 

tel: 0500-49 56 12, 

0500-49 56 13. 


i Uddevalla, tel: 0522-67 08 58. 


i Vänersborg, tel: 0521-27 51 09, 

0521-27 51 10. 

Regionfullmäktige via radion 

Lyssna via www.vgn.nu eller se 

i lokaltidningen för rätt frekvens 

i ditt område. 

Regionfakta 

Västra Götaland, 

länet, regionen 

och länsstyrelsen 

Vad är egentligen skillnaden 

mellan Västra Götalandsregionen, 

Västra Götaland, 

landsting och länsstyrelsen? 

Att hålla isär begreppen är inte 

helt lätt. Här är en lathund: 

Västra Götalands län 

Det geografiska området, 

länet, Västra Götaland bildades 

1998 då Göteborgs och 

Bohus län, Älvsborgs län samt 

Skaraborgs län slogs ihop. 

Västra Götalandsregionen 

(Västra Götalands läns 

landsting) 

Regionen är vårt lokala 

självstyre. De tre landstingen i 

Bohuslän, Älvsborg och Skaraborg 

slogs ihop med sjukvården 

i Göteborg 1999 och 

bildar idag Västra Götalandsregionen. 

Förutom hälso- och 

sjukvården har Västra Götalandsregionen 

numera, liksom 

Region Skåne i söder, övertagit 

ansvaret även för de 

regionala tillväxt- och utvecklingsfrågorna 

(till exempel 

utbyggnad av vägar och järnvägar), 

från länsstyrelserna – 

för att flytta besluten närmare 

invånarna. 

Länsstyrelsen 

Länsstyrelsen är en tillsynsmyndighet 

som svarar för den 

statliga förvaltningen i länet. 

Den är statens ”lokalkontor” 

och kontaktyta i länet. Länsstyrelsen 

ansvarar bland annat 

för tillsynen inom naturvård, 

miljöskydd och social omvårdnad 

med mera. Chefen för länsstyrelsen 

är landshövdingen. 

Kommunerna 

Kommunen har hand om det 

kommunala, lokala politiska 

styret och förvaltningen. 

I Västra Götaland finns 49 

kommuner. 


Anders Lissborg, Christian Henning och Kjell Fast vill ge sig ut och fiska kravsill med Silvervåg som väntar vid kajen. 

Miljövänlig sill på julbordet 

Att kravmärkt julskinka kommer 

från glada grisar vet vi. 

Då måste väl kravmärkt julsill 

komma från glada sillar, 

eller? Vi ställde frågan till 

Anders Lissborg som tillsammans 

med kollegan Krister 

Jonsson är först i Sverige med 

att fiska kravgodkänd sill. 

Lyssna på RM via internet! 

Är fiskargubbarna extra snälla när de drar upp 

sillen eller matas den med miljövänligt foder 

precis som kravgrisarna? 

– Nej inte alls, skrattar Anders Lissborg, och 

förklarar att det handlar om att sillen fiskas i bestånd 

som krav har bedömt klarar sig långsiktigt. 

För att försäkra sig om att fisken tas från just 

dessa bestånd måste den kunna spåras. Dessutom 

ställs miljökrav på båtar fiskemetoder och redskap. 

Maskorna i näten ska exempelvis vara tillräckligt 

stora för att släppa igenom småfisk. När det gäller 

den färdiga produkten ställs även miljökrav på 

övriga ingredienser och på tillverkningen. 

När Anders och Krister som har sina hemmahamnar 

i på Hönö och i Fiskebäck fick frågan från Abba 

om de ville fiska kravsill så tvekade de inte. 

– Det kan vara ett sätt att vara kvar i fisket på 

sikt. Vi tror att det kan slå väl ut och jag har hittills 

bara fått positiva reaktioner, säger Anders 

Lissborg. 

Nu kan du lyssna på Regionmagasinet via internet. 

Gå in på www.regionmagasinet.se. Klicka på Lättläst och taltidning. 

Returadress: Regionens Hus, Lillhagsparken 5, 405 44 Göteborg 

FAKTA: KRAV 

Krav är en ekonomisk 

förening med 28 rikstäckandemedlemsorganisationer. 

Kravs 

verksamhetsidé är att 

verka för en hållbar 

utveckling genom att 

ta fram regler för 

ekologisk produktion, 

kontrollera ett de 

efterlevs och informera om kravmärket. Kravmärket 

står för bra miljö, god djuromsorg, 

god hälsa och socialt ansvar. 

Läs mer om kravgodkänt fiske på: 

www.krav.se/fiske 

Han berättar att de fått sina båtar genomgångna 

och godkända genom att byta till miljöcertifierade 

smörjfetter, tvättmedel, oljor, bottenfärger 

och liknande. 

– Själva fisket är ju inte annorlunda och det 

kostar inte mer att fiska kravmärkt. Däremot får vi 

lite bättre betalt för den kravmärkta sillen, säger 

Anders Lissborg. 

Anders Hjort som arbetar med fiskefrågor på 

krav säger att man valt en medelväg för att inte 

avskräcka fiskenäringen från att prova på kravfiske. 

– Men nivån får inte heller vara för låg. Vi 

kommer att revidera reglerna efter hand, säger 

Anders Hjort. 

Han gläds åt att det nu blir enklare att välja fisk 

med miljöprofil och på så vis långsiktigt ta ansvar 

för miljön i världshaven och kommande generationer. 

– Sedan tidigare finns endast kravmärkta räkor 

och odlad lax så jag hoppas att politiker och myndigheter 

vill fortsätta att jobba för att vi ska få fler 

kravmärkta fisksorter. 

Västra Götalandsregionen har bidragit med 

pengar till inventeringen av sillbestånden i Kattegatt 

och Skagerrak och utveckling av regler, kontroll- 

och certifieringsmetoder för miljömärkning 

av vild fisk och skaldjur. 

TEXT: BETTINA AXELSSON 


Nästa nummer av Regionmagasinet kommer i april

"Regionmagasinet". (Download in Swedish) - Projekt Skagerrak - Home

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?