Oceanseglaren 2-2012 1 - Oceanseglingsklubben

Oceanseglaren 2-2012 1

2 2 

Innehåll 

nr 2/2012 

Tema i detta nummer 

Avseglare 

Omslag: Ankarplatsen i 

Neiafu, Vava’U, Tonga. 

Foto: Jerk Oldenburg 

Inne i tidningen 

Tema: Avseglare 

l På väg mot äventyret 4-7 

l Avseglare som redan hunnit iväg 7 

l Hamnwiki 8-9 

l Min man gick vilse 10 

l Festen för avseglare 2012 11 

Artiklar 

l Stig Lundvall räddad 12-16 

l Färskvatten ombord 24-25 

Resebrev 

l Pärlor i Stilla havet 18-21 

l Från pärlfiske till maritimt center 22-23 

Evenemang & föredrag 

l Lyckad ”torrsegling” över Atlanten 26 

l OSK Mälardalen 26-27 

Alltid i tidningen 

Långfärdssegling 3 

Positionsrapporter 28-29 

Klubbsidor 

Ordförande har ordet 30 

Preliminärt höstprogram 30-31 

Oceanseglarkurs 30-31 

OSK på mässan 30-31 

Kontaktlista 2012 31 

På vattnet kan man komma hur 

långt som helst. Så har det alltid 

varit och så är det fortfarande. 

En ny grupp avseglare är redo att ge 

sig iväg ut på havet, från Sverige till 

fjärran länder. 

Det är något speciellt med att närma 

sig ett nytt land, en ny kultur, från sjösidan. 

Långseglare köper inte en flygbiljett 

till de exotiska platser de vill 

se, fast det vore både enklare och billigare. 

Nej, de vill tampas med de otaliga 

praktiska förberedelser och bestyr 

som seglarlivet består av. För att inte 

tala om umbäranden och problem av 

olika slag som kan uppstå när de väl 

kommit iväg… Vilka är motiven? En 

önskan att komma verkligheten in på 

Oceanseglaren är organ för Svenska Oceanseglingsklubben (OSK). 

Tidningen utkommer med fyra nummer per år. Material till tidningen skickas helst 

med e-post till redaktion@osk.org. I andra hand kan material skickas per post till 

c/o Hilkka Iivonen, Allfadersvägen 1, 141 33 Huddinge 

Ansvarig utgivare: Christer Lefvedahl 

Redaktör för detta nummer: Ingegerd Lindén 

Temaredaktör: Eva Sintorn 

Oceanseglarens redaktion: Eva Furhoff, Barbro Karlsson, Pekka Karlsson, Ingegerd 

Lindén, Birgitta Nordström-Åkerholm, Jerk Oldenburg, Hans Rosendahl och Eva Sintorn. 

Layout: Jerk Oldenburg och Hans Rosendahl 

Omslag: Jerk Oldenburg 

Tryck & efterbehandling: Exaktaprinting, Malmö. Miljöcertifierat (ISO14001) 

Priser för annonsering under ett år (4 nummer): 

Format Sv/vitt 4-färg 4-färg/baksida 

1/1-sida 6 000 8 000 12 000 

1/2-sida 3 500 5 000 

1/4-sida 2 000 3 000 

1/8-sida 1 200 2 000 

Helsida: 286 x 216 mm inkl. utfall 3 mm åt alla håll. 

Annonsmaterialet bör vara högupplöst, cmykad pdf (alla typsnitt bifogas). Ingen moms på 

annonskostnaden. Leverera gärna per e-post till redaktion@osk.org eller på CD-R. 

© Oceanseglingsklubben 2012. Upphovsrätten för artiklar/resebrev tillkommer respektive 

författare. Åsikter som framförs i tidningen är inte nödvändigtvis klubbens officiella utan 

speglar enskilda medlemmars uppfattning. Vi förbehåller oss rätten att göra redaktionella 

ändringar i insänt material. 

Svenska Oceanseglingsklubben, www.osk.org, plusgiro: 34 47 09-1 

Oceanseglaren 2-2012 

livet? Romantiska drömmar om ett 

naturligt liv i kontakt med elementen? 

Och blir det några intressanta möten 

mellan seglarna och de kulturer de 

möter, eller har de fullt upp med att 

umgås med andra seglare? De här frågorna 

intresserar oss och i tidningen 

vill vi lyfta fram dem, till inspiration 

och igenkännande. 

Vi talar ofta om långseglingen som 

en dröm, men ibland kan den bli en 

mardröm. Stig Lundvall berättar i det 

här numret om hur han genomlevde 80 

dygn på Indiska oceanen efter ett mastbrott. 

Men Stig höll sig lugn, gjorde 

rätt hela tiden, och så småningom kom 

räddningen. 

Genom OSK:s kurser, föredrag och 

temakvällar får vi mycket kunskap. Vi 

får lära oss om hjälpmedel och utrustning 

som underlättar och gör livet 

på havet säkrare. Vi gör till och med 

simulerade seglingar. Men ödmjukhet 

inför naturens krafter kan man bara 

lära sig där ute på det stora blå. 

Ingegerd Lindén

Nya böcker från Norstedts 

Mer om böckerna finns att läsa på 

www.norstedts.se 

Var är den RIKTIGA kaptenen? 

Av Maria Ingerup 

Det är frågan, som 

Maria Ingerup får 

när hon presenterar 

sig som kapten 

på Boström 31:an 

S/Y Cantare. Det 

är också är titeln på 

den bok hon skrivit 

om sina upplevelser 

som ung, kvinnlig 

skeppare på en 

tjejbåt. Efter studier vid den Seglande 

Gymnasieskolan, där en segling 

till Västindien ingick, fick Maria 

löfte att använda familjens båt för att 

på egen köl segla dit. Villkoret var 

deltagande i ARC. Under 2008 förbereds 

resan och 2009 lämnar Cantare 

Sverige för Västindien. 

Boken bygger på blogginlägg och 

e-mail till familj och vänner och däremellan 

berättande text. Personligt 

och öppenhjärtigt om livet ombord, 

social samvaro med andra besättningar, 

naturupplevelser, härliga 

seglingar och hårda vindar. Vi får 

läsa om drömmen att återse Kuba, 

annalkande squalls, fiskelycka, ljud i 

natten och allt som hör en långsegling 

till. 

Se en intervju med Maria på www. 

urplay.se En bok – en författare. 

Lisa Deutgen 

Stigfinnaren 

Av Jan Franke 

En jordenruntsegling 

i en mycket 

liten båt, som författaren 

själv beskriver 

S/Y Windsong. Med 

hustrun Ingela seglade 

han på 90-talet 

varvet runt under 

sex år. Seglingsupplevelserna, 

och 

den frihetskänsla 

det innebär att vara på havet, är en 

viktig faktor för författaren som även 

är konstnär och målar sina intryck. I 

resebeskrivningen får vi även inblickar 

i historien och kulturen på de platser 

paret besöker. 

S/Y Jennifer På kurs mot 

Alaska 

Av Lars Hässler 

I juni kommer Lars 

Hässlers bok om 

den världsomsegling 

som han just nu 

håller på att genomföra. 

Här beskriver 

han den första 

delen av seglingen 

och täcker delar av 

jordklotet som han 

inte skrivit om tidigare, 

bland annat Röda havet, Indien, 

Taiwan, Kina, och Alaska. Boken ger 

också en utmärkt inblick i hur det är att 

segla med paying crew. 

Sjörapporten 

Av L-G Nilsson & Anders Nylund 

Väderrapporterna 

i Sveriges radio är 

för oss seglare välbekanta. 

I i gången 

tid fick vi kvällsandakten 

på köpet 

innan vi oroade 

eller lugnade kunde 

krypa till kojs. I 

boken kan vi läsa 

om sjörapportens 

historia från 1939 fram till våra 

dagar samt lära känna de fyrar som 

det rapporteras ifrån. Den handlar 

även om fyrplatsen, vädret, folket, 

särskilda händelser med mera och 

boken är illustrerad med vackra 

foton. 

Stora boken om båtreparationer 

Av Richard Johnston-Bryden. 

Boken definieras 

som den kompletta 

handboken 

för segelbåtar och 

motorbåtar. 

Boken innehåller 

drygt 300 sidor med 

fakta och många 

pedagogiska bilder. 

Glöm inte att registrera dig 

i OSK:s matrikel 

Som medlem förutsätts du själv föra in 

din adress i matrikeln, som du hittar på 

OSK:s hemsida, www.osk.org. Finns 

din postadress där får du Oceanseglaren 

fyra gånger om året i brevlådan. 

Rabatt i marinor i Portugal 

Anders Rapp förmedlar följande erbjudande 

från Portugal: 

We hereby offer a discount of 10 % to 

the members of the Ocean Sailing Club 

from Sweden on all our yard fees (Lifts 

and Storage) 

This is an offer that we can make for 

both our yards in Lagos and in Lisbon. 

Läs mera på www.osk.org 

Teman i kommande 

nummer 

Papperslös navigering 

I ett kommande nummer kommer vi att ta 

upp papperslös navigering. 

Vilka är fördelarna 

och nackdelarna? 

Du som har erfarenhet 

på området, skriv 

några rader till oss på 

redaktion@osk.org 

och berätta hur du ser på 

saken. 

Appar för långseglare 

Vi efterlyser också 

tips på användbara 

appar för långseglaressmarttelefoner 

och surfplattor. 

Skriv till redaktion@osk.org 

och 

dela med dig av 

dina upptäckter i 

det snabbt växande 

utbudet av digitala 

tjänster. 

Dyrare i Panamakanalen 

Kanalmyndigheten har annonserat 

en tämligen kraftig höjning av avgiften 

för transit. Höjningen berör även 

mindre fartyg och segelbåtar och 

kommer att gälla från juli. Läs mera på 

www.osk.org och www.panama-guide. 

com. Informationen kom från Karsten 

Staffeldt i Panama. 

Rättelse 

Sonja Herlin, som nämns i redaktörspalten 

i Oceanseglaren nummer 1, 

har inte bara redigerat Kryssarklubbens 

årsbok 1983, hon har även skrivit alla 

artiklarna. 


4 


På väg mo 

De har jobbat hårt för att förverkliga sina planer och snart är det 

dags. Här berättar några av årets avseglare om vilka de är och 

sina tankar inför seglingen. 

S/Y Aurora 

Jakob & Sofie. Foto: Lydia Negusse. 

Vi heter Sofie Ungestål, Jakob Naredi, Daniel Ljunggren, Martin Johansson och 

Daniel Johansson. Vi är mellan 26 och 29 år, och tillsammans har vi köpt ketchriggade 

Aurora, en Ansö 39, från två andra långseglare: Harald och Christel Övergaard. 

Drömmen om en jordenruntsegling väcktes till liv under hösten 2010 då Sofie, som är 

sjuksköterska, blev trött på att slava för landstinget. Hennes fästman Jakob som också 

är seglingsintresserad och har fartygsbefäl klass VIII var inte sen att haka på. Efter 

annonser på internet hittade vi tillslut vår resterande besättning: Daniel Ljunggren som 

är sjöingenjör och tvillingarna Martin och Daniel Johansson, som är civilingenjörer i 

maskinteknik och vars sjöerfarenhet baseras på kitesurfing och en misslyckad seglats 

med en halvsjunken katamaran. Vi kanske inte är de långseglare med mest erfarenhet, 

men vi har en vilja och en nyfikenhet som vi tror kommer att ta oss långt! Så långt som 

runt jorden faktiskt, om ekonomin och äventyrslystnaden är på vår sida. 

Vår tänkta rutt är den klassiska: Ner till Kanarieöarna via Engelska kanalen, sedan 

över Atlanten och Karibien, Panamakanalen, Stilla Havet och Australien. Efter moget 

övervägande väljer vi bort Suezkanalen av piratskäl och går istället ner till Madagaskar 

och rundar Afrikas horn, upp mot Karibien igen, och tar eventuellt Azorerna på 

vägen tillbaka till Europa och Sverige. Vi har beräknat att detta ska ta cirka 2,5 till 

3 år, och kommer säkert att lida av en del tidsbrist. Hade vi varit förståndigare hade 

vi kanske begränsat oss till Karibien tur och retur, men vi söker äventyret minst lika 

mycket som avkopplingen, och har därför bestämt oss för att i alla fall försöka ta oss 

runt jorden. Vi hoppas få kunna uppleva: sandstränder, delfiner, sol, bad, nya miljöer 

och frihetskänslor, men vet att det är minst lika mycket, om inte mer: stormar, sömnbrist, 

reparationer, ekonomiska problem och slitningar i besättningen. Vår övertygelse 

är dock att det positiva överväger det negativa. Vi återkommer angående detta. 

När vi köpte Aurora var det speciellt en sak som lockade oss: stålskrovet. Eftersom 

vi inte har någon större praktisk erfarenhet av att segla på de stora haven var det 

också skönt att hon hade varit iväg på långseglingar tidigare. Givetvis innebär sådana 

seglatser att båten behöver mycket reparationer, men har hon klarat Atlanten en gång 

hoppas vi att hon klarar det igen. Båten är byggd 1985 och är i behov av en allmän 

genomgång och en ny rullgenua, men annars har vi inga stora projekt som behöver 

åtgärdas innan vi planerar att lämna Sverige. Säkerhetsutrustning, som en ny livflotte, 


Foto: Micke Westin 

portabel VHF, Epirb och satellittelefon 

är saker vi köpt eller ska köpa till 

båten. Eftersom våra vattentankar är på 

blott 200 liter har vi också investerat i 

en rejäl watermaker, för att kunna ligga 

extra länge i de fina ankarvikarna, eller 

unna sig en dusch då och då. En sak 

vi skulle vilja ha men ändå valt bort är 

ett vindroder. Vi har en autopilot, men 

tvivlar på att den orkar hela resan även 

om vi tar med ett gigantiskt reservdelslager. 

Vår dävert till dingen stör placeringen 

av vindrodret, och eftersom 

även ekonomin är starkt begränsad får 

vi klara oss med autopilot samt handstyrning. 

Ni kommer att kunna följa oss på 

vår hemsida www.segla.nu där vi 

tänkt blogga och lägga upp videor. Vi 

skulle verkligen uppskatta om ni seglare 

kunde titta in under de här åren 

och kanske ge oss tips eller några uppmuntrande 

ord. Vi kastar loss i augusti 

2012 för att sedan skynda oss ner till 

Kanarieöarna och värmen. Hoppas vi 

ses!

S/Y Loupan 

Foto: Eva Sintorn. 

Vi som ingår i den fasta besättningen 

är Ulla Lilja Berg och Pelle Berg. 

För seglingen över Biscaya och Atlanten 

kommer vi att ha våra söner Björn och 

Martin med som förstärkning. Vår båt 

heter S/Y Loupan och är en Arcona 430 

och vi ska vara ute i 14 månader. Vi tänker 

kasta loss den 10 juni. 

Ingen av oss är uppvuxna i båt eller har 

seglat som barn. Däremot har vi båda tillbringat 

stora delar av våra sommarlov i 

sommarhus vid havet. Ulla kom i kontakt 

med segling via goda vänner och skaffade 

en liten segelbåt, Debutant, tillsammans 

med sin före detta man och lärde sig på 

så sätt att segla. Pelle kom i kontakt med 

segling när han träffade Ulla, som vid det 

laget var hälftenägare till en Afrodite 25, 

som hon seglade. Vi har nu seglat tillsammans 

i 30 år, med ett uppehåll under några 

år när barnen var i tonåren och ville göra 

annat. Vartefter som båtarna vi haft har 

blivit större och vi har blivit mer erfarna 

har seglingsturerna blivit allt längre och 

varje sommar när det har blivit dags att 

vända åter hemåt har vi pratat om att det 

vore roligt att fortsätta ännu lite längre – 

”nu när vi kommit hit så vore det ju inte så 

långt till ….”. Vår hittills längsta segling 

har gått till Shetlandsöarna. 

Vi planerar att segla från Stockholm 

och runt svenska kusten - Sydnorge - 

Skottland - Irland - över Biscaya till Spanien 

- Portugal - Madeira - Kanarieöarna 

där vi är anmälda för att segla med ARC 

till St Lucia. Vi räknar sedan med att segla 

i Karibien tills dess det är dags att starta 

resan hemåt i maj 2013 via Bermuda - 

Azorerna - Frankrike och sedan hem via 

Kielkanalen. 

Inför resan har vi bland annat förstärkt 

strömförsörjningen med en vindgenerator, 

ett par solceller och ytterligare en bränslecell. 

Vi har haft en bränslecell under 4-5 

år och varit väldigt nöjda med den. Vi har 

dubblerat autopiloten och skaffat satellitkommunikation 

via Inmarsat FleetBroadband 

150. Det blev också en watermaker, 

diverse säkerhetsutrustning som EPIRB, 

PLB:er och personliga AIS-sändare och 

så förstås lite utökad och modifierad 

segelgarderob. Plus annat smått och gott, 

till exempel skeppsapotek. 

Det känns privilegierat att få ha ett så 

här stort gemensamt projekt och det är 

ju ett äventyr, även om vi inte vill att det 


t äventyret 

ska bli alltför äventyrligt. Vi ser fram mot 

många olika upplevelser som är annorlunda 

än vår vanliga vardag. Vi hoppas 

nog att vi ska tillbringa mer tid i land än 

till sjöss, där vi ska få möjlighet att upptäcka 

nya platser och människor. Sen 

hoppas vi förstås att ha tid att göra saker 

i den takt vi vill. 

Under resan kan du följa familjen på 

bloggen www.loupan.se 

S/Y Signe 


Vi heter Tore och Miriam Hagman och 

vi seglar en Norlin 37, S/Y Signe. 

Tores seglingsintresse kommer från hans 

far och farbror som växte upp med segelbåtar 

i Bohuslän och som sedan tog med 

sina söner till sina gamla farvatten. Miriams 

seglingsintresse är färskt och började 

när vi skaffade egen segelbåt. Vi insåg 

ganska snart att vi ville göra en långsegling 

och på den vägen är det. 

Vi planerar att gå Södertälje-Göta 

kanal-Smögen, (där Tore har ett whiskyfat 

på lagring), Norge-Skottland-Irland-Galicien-Portugal-Kanarieöarna-Västindien. 

Men, det kan mycket väl bli omstuvningar 

i rutten, till exempel Cap Verde-Brasilien- 

Västindien. Vi räknar med att vara ute och 

segla minst 2 år och planerar att kasta loss 

den 15 juni. 



Vi har inte haft båten så länge. Den förre 

ägaren seglade henne till Medelhavet och 

utrustade henne för att fungera för ensamsegling, 

bland annat med rullstor, radar och SSB. 

Vi har köpt nya rullar till kutterstag och försegel 

och ett vindroder. Vi tänker också utrusta 

båten med vattenmaskin. 

Vi ser fram emot frihet, upplevelser, en 

annan vardag än den vi lever i nu. Möten 

med andra människor och kulturer. Vi vill 

också utforska mat ombord, möjligheter och 

begränsningar, eventuellt få ihop en receptsamling 

eller kokbok. 

S/Y Solit 


Vi heter Kate, Jan-Eric och Charlotte. Vi 

seglar en Malö 40 Classic som heter Solit 

och planerar att ge oss i väg den 2 juni mot 

värmen och Västindien. 

Jan-Eric är uppvuxen i Stockholms skärgård 

med stort båtintresse. Det började med 

snabba motorbåtar, sedan vaknade seglingsintresset 

med en Stortriss i mitten på 1970-talet 

och har sedan dess seglat mycket i Stockholms 

skärgård och runt våra kuster. Kate 

kommer från västkusten och uppväxt med 

sommarställe i Hamburgsund, med allt dess 

båtliv. Vi fick Charlotte i mitten av 1980-talet 

och hon fick som ettåring segla med oss i två 

månader längs Göta kanal och sedan kusten 

runt i vår Hallberg-Rassy 26. Charlotte seglar 

idag med sin egen Albin Express, både kappsegling 

och semester. 

Vi kommer att gå via Kielkanalen, längs 

Hollands kust och eventuellt in till Amsterdam 

en vända, för att sedan segla längs Bel- 

6 

gien och Frankrike. Därefter bär det av över 

Biscaya ner till Spanien och Portugal. Nästa 

etapp är att segla över till Kanarieöarna via 

Madeira. Vi räknar med att hinna segla runt 

bland de Kanariska öarna minst en månad 

innan vi startar i ARC 2012 den 25 november. 

Starten går utanför Las Palmas och förhoppningsvis 

angör vi St Lucia i Karibien 

efter cirka tre veckor. Under våren som följer 

kommer vi att segla bland de karibiska öarna 

och njuta av allt de har att erbjuda. 

Som planerna är nu så kommer vi att lägga 

upp båten i Karibien när orkansäsongen börjar 

för att åka hem och fira svensk sommar. Åker 

sedan tillbaka när orkanerna har blåst över för 

att fortsätta vår segling i det turkosblå havet i 

Karibien. Därefter får vi se vart vi tar vägen, 

det finns många alternativ. 

När vi beställde båten utrustade vi den från 

början för långsegling med bland annat elsystem 

med dieselgenerator, watermaker, navigationssystem 

med radar och AIS, ankare samt 

segelutrustning anpassat för långsegling. För 

kommunikation har vi fleet broadband sattelit 

kommunikation och för det sociala har vi SSB 

radio. Vi har under tre år kompletterat och 

testat så nu är vi nöjda och redo att ge oss iväg. 

Vi gillar att segla och se nya platser och 

träffa nya människor. Vi ser fram emot att 

bada i varma vatten med snorkling och dykning. 

S/Y SusieQ 

Foto: Privat 

Vi är Fredrik och Julia, två glada seglare 

som önskar segla jorden runt med vår 

kära båt SusieQ, en Vagabond 31, vilken vi 

rustat och putsat på de senaste åren. Vår idé 

med långsegling är att bara koppla av, njuta 

av att segla samt ha det trevligt tillsammans 

och med de människor vi träffar på. Med 

en jämförelsevis liten båt har vi haft möjlighet 

att lägga mer pengar på utrustning som 

radar, watermaker, HF-radio, segel och rigg. 

Vi satsar på att vara ute i 4 år och planerar ta 


rutten via Karibien - Panama - Nya Zeeland - 

Sydafrika - Brasilien - hemåt. Kastar loss gör 

vi senast den första juli. Läs mer om vår seglats 

på www.susieQ.se 

S/Y Windflower 

Foto: Anette Wallin 

B esättningen på Windflower består av 

Thomas Wallin, 30 år, Karolina Norrman, 

26 år och Johan Löfveberg, 30 år. Båten 

Windflower är av modellen Boström 31, 

byggd 1976. 

När jag, Karolina, var yngre var jag aktiv i 

sjöscouterna men det var först i övre tonåren 

jag började drömma om att en dag segla jorden 

runt. Flera år senare träffade jag Thomas som 

aldrig tidigare hade seglat. I Thomas fann jag 

en driven person och han började snart dela 

min dröm om en långfärdssegling. Enligt 

Thomas är få saker för svåra att lära sig så 

år 2007 köpte han sin första segelbåt – en 

Albin Vega vid namn ”Det stora blå”. Från 

att Thomas tidigare har ägnat mycket tid åt att 

mecka bilar var det nu segling för hela slanten. 

Tillsammans seglade vi i hela Stockholms 

skärgård och till Gotland. Medan Thomas 

fejade på båten mönstrade jag samma år på 

det holländska segelfartyget ”Antwerp flyer” 

och deltog på etappen Stockholm-Sczezin 

(Polen) i Tall Ship Race. Att ha seglat med en 

27,5 meter lång segelbåt med 20 stycken kojplatser 

och ett kök lika stort till ytan som min 

nuvarande lägenhet, gör att en Vega känns 

väldigt, väldigt liten därefter. 

År 2011 slog Thomas till min lite större 

glädje (ca 1 meter) helt oplanerat till på en ny 

båt – en Boström 31 (B31) vid namn Windflower. 

Trots att Windflower var i stort renoveringsbehov, 

kändes hon lite mer rejälare och 

stabilare. Sedan sommaren 2011 har planer 

om långfärdssegling tagit form och renovering 

varvats med segling. Nu är arbetet med att 

iordningställa Windflower inför hennes långa 

resa i full gång. Efter firande av den svenska 

midsommaren i år mönstrar jag, Thomas 

och vår gode vän Johan på Windflower med 

kursen inställt på Västindien. Vår rutt går via 

Visby, Kielkanalen, genom Engelska kanalen 

ner längst Västeuropas kust och från Kanarieöarna, 

eventuellt via Kap Verde, inleds vår 

atlantöversegling. Väl framme i Västindien 

kommer vi besöka så många öar vi hinner 

med innan vi ställs inför ett av fyra alternativ: 

Segla vidare, ställa upp båten för att senare 

återvända och segla vidare, sälja båten eller 

segla hem. Blir valet att segla hem går rutten

via Bermuda, Azorerna och Skottland. Allt 

som allt planerar vi vara borta i ett år. Resan 

kommer bland annat få lite av ett mat-tema då 

Johan är utbildad kock med framtida planer 

som matskribent och jag bara älskar mat. Som 

utbildad biolog kommer jag, förutom att försöka 

se så mycket djurliv som möjligt, försöka 

göra resan så miljövänlig som det bara går på 

en tajt budget och enkel utrustning, utan att 

äventyra säkerheten.Intresserade kan följa vår 

resa redan nu på www.windflower.se 

S/Y Gaija 


Familjen Björn Vahlberg, Therese Johansson, 

Linnea 16 och Pim 5 var avseglare 

förra året, men det ville sig inte riktigt då. I år 

ska de iväg! 

S/Y Frifararen 


Annika, Anders, Tore och Felix Briandt 

kommer att segla kanalerna söderut och 

i etapper med de två sönerna. De kommer att 

segla och vara hemma växelvis. 

S/Y Sea Escape 


Dag Sigurd. Avseglar den sjunde juli mot 

Portugal. 

Avseglare som 

redan hunnit i väg 

Våra namn är Erik och Mary Omming. 

Erik har seglat varje sommar sedan två 

månaders ålder. Först i en sex meter lång 

koster, därefter Folkbåt i trä, P28, Mistral, 

Sweden Yachts 370 och nu sedan några år en 

Najad 511. Marys seglingsintresse väcktes 

för drygt 30 år sedan i Marstrand med John 

Blunds Seglarskola. Sedan 1982 seglar vi 

gemensamt i Mistralen och så vidare. 

Under 1980-talet seglade vi under några 

somrar till Norge, som längst norrut Ålesund. 

Seglingarna under denna tid gick även 

till Tyskland, Belgien, England samt Holland 

inklusive Standing Mast Route. 1987 gjorde 

vi en flod och kanalfärd Travemünde - Holland 

- Belgien - Frankrike - Luxemburg - Travemünde. 

Beroende på den politiska utvecklingen 

i Östeuropa ägnade vi större delen av 1990talet 

åt detta nygamla seglingsrevir. Tallin 

1989, Östtyskland 1990, Dagö och Ösel 1991, 

Viborg och Saima Kanal 1992, Östra Tyskland 

– Polen – Kaliningrad – Litauen – Lettland 

1993, Kurisches Haff och Rigabukten 

1994, St Petersburg – uppför Neva – Ladoga 

1995 etcetera. Flera av dessa seglatser var 

eskaderseglingar i samarbete med KSSS. 

Under 2000-talets första decennium 

inskränkte sig, på grund av våra arbeten, 

semesterseglingarna till Bottenviken runt 

samt att återse gamla favoriter i Östersjön och 

Nordsjön. 


S/Y Bess Safari Too 

Erik och Mary Omming. Foto: Hans Bergman. 

Sedan flera decennier tillbaka har vi närt 

några drömseglatser. Nordnorge, Karibien 

och Medelhavet. I fjol somras uppfyllde vi en 

av dessa drömmar, vi seglade till Lofoten. Ett 

paradis vi kommer att återvända till! 

Med avgång april 2012 är nu målet Karibien. 

Seglatsen är planerad som följer. Sydnorge 

- Skottland - Irländska Sjön - Frankrike 

- norra Spanien och därefter den gängse rutten 

det vill säga Portugal - Madeira - Kanarieöarna 

- Kap Verde - Karibien - Bermuda - Azorerna 

- fastlandseuropa. Därefter seglar vi 

antingen in i Medelhavet eller upp till Skandinavien. 

Eftersom vi sedan cirka ett år tillbaka 

själva disponerar vår tid, finns dock utrymme 

för omdispositioner. 

Vi seglar som sagt en Najad 511. Hon heter 

Bess Safari Too. Då hon redan är relativt väl 

utrustad inskränker sig förberedelserna vad 

det gäller båten i sig, förutom sedvanligt 

underhåll och inspektioner, i stort sett till ytterligare 

utökning av reservdelsförrådet, installation 

av en bättre AIS än den tidigare samt att 

vi kompletterat vår fast installerade satellittelefon 

med en bärbar dito. 

Erik och Mary Omming www.ommingonsafari.se. 


8 


Hamnwiki 

Vid vårens sista avseglarträff 

var temat hamnar på väg 

söderut. I år kom Marcus 

Rejås och visade sin hemsida, en 

wiki för hamnar, där vem som helst 

kan tipsa om en bra hamn. Ingela 

Rasjö och Mats Båvner från S/Y 

Elin Alida var också där och tipsade 

om fina ställen tillsammans 

med Micke Westin. 

Kvällen inleddes med att Marcus Rejås 

berättade om sin hamnwiki, som finns 

på www.marinwiki.se. Här kan vem som 

helst lägga in information om en bra (eller 

dålig) hamn, man kan också tipsa andra 

seglare om sevärdheter, bra restauranger 

och annat. Vem som helst kan sedan gå in 

och redigera och fylla på informationen, 

eller kommentera den information som 

någon annan lämnat. 

– Det enda man inte kan ändra är själva 

positionen, så var noggrann när du markerar 

den, säger Marcus Rejås. 

Han har lagt upp sidan som ett ideellt 

projekt, och hoppas förstås att den ska 

vara till nytta för seglare som vill tipsa 

varandra. När vi går in på sidan under 

avseglarträffen visar det sig att det finns 

hamnar inlagda i Östersjön och neråt Engelska 

kanalen, men sedan tunnas det ut. 

Men Micke Westin, Ingela Rasjö och 

Mats Båvner har kommit väl förberedda 

med en lista på tips, som vi sedan hjälptes 

åt att lägga in på sidan under kvällen. 

S/Y Elin Alida gick via Norge till Skottland 

och Caledonian Canal. Sedan fortsatte 

de till södra Irland och över Biscaya. 

Vilka ställen tycker de då att man ska 

stanna till vid? 

– Skottland och Galicien, det är två ställen 

där man kan stanna länge, svarar Mats 

Båvner tveklöst. 


Bästa stället då? Ja ett av dem var 

Castle Bay i Caledonian Canal. 

– Här ligger man vid en liten flytbrygga 

i en liten sjö, där ryms kanske 

fyra båtar och alldeles intill ligger en 

slottsruin. Det är fantastiskt fint. 

I Spanien och Portugal framhöll de 

bland annat Viveiro, där man kan ankra 

vid sandstranden, njuta av den spanska 

värmen och ta dingen in till den trevliga 

staden. Ett bra alternativ till gästhamnen. 

De tyckte också mycket om 

deltat lite söder om Porto och Aveiro, 

där man kan ankra gratis innanför vågbrytare. 

– Här ligger man skyddad och det är 

ett fantastiskt särpräglat deltalandskap. 

Man kan sedan ta en färja in till själva 

staden, som är jättefin, som ett portugisiskt 

Venedig med mycket kanaler och 

kakelklädda hus. 

En annan fin plats som de berättade 

om var Isla Cies, två små spanska öar 

som är naturreservat. Här kan man 

ankra vid sandstranden och i land hittar 

man både några restauranger och en 

liten supermarket. 

På www.marinwiki.se hittar du exakt 

position för hamnarna, tillsammans 

med fler tips. 

Eva Furhoff 

Isla Cies ligger vid spanska kusten. Det är två vackra öar med skyddad natur, som Ingela Rasjö och Mats Båvner tipsade om. 

Foto: Ingela Rasjö och Mats Båvner.

Port Ellen är en föreningsdriven gästhamn som ligger på ön Islay i västra Skottland. 

Foto: Ingela Rasjö och Mats Båvner. 

Skottland var en av Ingela Rasjö och Mats Båvners favoriter. Här i Tobermory finns många bra restauranger och ett destilleri värt ett besök. 

Foto: Ingela Rasjö och Mats Båvner. 



Min man gick vilse! 

2004 köpte vi en Bacchant 36 för att segla 

långt och länge när vi slutat arbeta. Under 

tiden läste vi mycket och deltog i OSK:s föreläsningar. 

Vi kom iväg fria och lediga ifrån 

våra arbeten 2009. En fantastisk känsla! Vi 

bestämde oss för Medelhavet, till att “börja” 

med. Vägen vi valde blev Västerås - Södertälje 

- Travemünde - Tysklands kanaler - Rhen 

och sedan ut på Donau till Constanta i Rumänien 

- Svarta Havet - Istanbul och Marmaris. 

Den andra juli blev starten ifrån Västerås – 

tyvärr en månad försenad, men iväg var vi!!! 

Det visade sig senare mot slutet av Donau, att 

vi verkligen skulle behövt den där månaden vi 

missade. Östersjön visade sin fula, sura sida - 

motvind nästan hela tiden ända till Blekinge. 

Tuffa veckor fram till Travemünde där vi 

mastade av. Efter avmastningen kom en varm, 

lugn och enkel tid. Vi njöt i fulla drag. Många 

slussar med ett par mindre incidenter, men det 

hade vi förberett oss på. Så här efteråt så gick 

det över förväntan. Masten stack ut en dryg 

meter både i fören och i aktern, vilket vi var 

mest oroliga för. 

Solen var med oss hela tiden i Tyskland och 

när vi kom till Österrike stannade vi en vecka 

i Wien. Efter Budapest och Belgrad började 

dagarna bli lika. Det blev glest mellan byar 

och inte mycket att se. Jag hann inte mer än 

säga det så kände vi sandbanken väsa och 

skrapa under båten (1,70 meter). Det stannade 

med det - den gången. 

Ett par dagar senare satt vi fast ordentligt. 

En motorbåt med tre rumänska poliser hjälpte 

10 

Annelie och Magnus Kristiansson. Foto: privat. 

oss att komma loss 

efter sex timmars 

kämpande. Vilken 

pärs! Vad vi inte 

visst då var att det 

skulle bli ännu en 

prövning. De bulgariskatulltjänstmännen 

informerade inte 

oss om att vattenståndet 

hade minskat, 

så mycket att 

de hade dirigerat om 

pråmtrafiken. Vi vet 

att det vilade på oss 

själva att ta reda på 

sådant, men det hade 

varit en enkel sak för 

dem att nämna det 

när vi ändå var där 

och klarerade in. 

Fyra timmar efter inklareringen satt vi fast, 

ordentligt fast. Där blev vi kvar i ett och halvt 

dygn. Vi fick hjälp av nio rumänska poliser 

och två mindre pråmar. Alla gick bet! En man 

på den sista pråmen sa, att kommer ni inte loss 

imorgon, så ser det illa ut, för Donaus flod 

sjunker med 10 centimeter per dygn. Då får 

ni vara kvar tills det blir högvatten igen och 

det är om cirka två till tre månader. Gissa hur 

vi mådde! 

Morgonen kom och som lovat skulle de 

pröva att bogsera oss. Vi var trötta, spända 

och nervösa. Efter två timmars bogseringsförsök 

fastnade jag med vänstra tummen mellan 

bogserlinan och båtkroppen. Magnus såg att 

jag föll omkull och gjorde tecken till polisbåten 

att omedelbart stoppa. Det var en bråkdel 

av en sekund från att min tumme hade slitits 

bort. Handen blev senare som en fotboll, men 

tummen satt kvar! 

Loss kom vi också 15 minuter senare. Den 

rumänska polisen var helt underbar. Under 

natten då vi satt fast så hade vi två polismän 

som vakter. Detta utspelade sig mitt i ingenstans! 

Kolsvart, inga byar, inga människor 

ingen telefon förbindelse. Rumänska landsbygden 

på vänster sida och bulgariska landsbygden 

på höger. En stor eloge till Rumäniens 

gränspolis. 

Det var lyckliga Magnus och Annelie som 

kom in till Constantakanalen. Jag med handen 

i en hink med iskallt vatten. Hemma i Sverige 

fick jag senare veta att den var bruten i tummens 

nedre del. Nu var det i början av oktober 


och masten restes helt intakt i en mindre hamn 

utanför Constanta i Svarta Havet. Nu blev vår 

Resoluta en segelbåt igen. 

Svarta havet avverkade vi på en vecka. Det 

var kallt och inte den bästa vinden. Äntligen 

kom vi till Bosporen och den ljuvliga infarten 

till Istanbul. Vi tillbringade fyra dagar där. 

En hel dag tog det för oss att få vårt tillstånd 

att segla i Turkiet - för vi ville göra det själva. 

Ett tips - anlita en agent för detta uppdrag och 

gör det helst inte i Istanbul. Vi var nu verkligen 

jagade av hösten. Löven hade börjat gulna 

och vi ville inte segla i Medelhavet för sent för 

det började bli kallt och vi visst att vi skulle få 

dåliga vindar. 

Vi seglade vidare mot Dardanellerna och 

oväder började dyka upp. Nu nådde vi det 

stora havet och hösten hade anlänt. Vi tog 

beslutet att lämna båten i Alicate för vintern 

och fortsätta ner till Marmaris i april nästa år 

istället. Nu hade det blivit den sjunde november. 

Hemma i Sverige och Västerås 

gick min man VILSE! 

I januari sitter han vid datorn och fantiserar 

om båten, Medelhavet och Turkiet. Så ropar 

han till mig. Kom och titta på det här HUSET! 

Ska vi inte resa ner och titta på det? Sagt och 

gjort, vi flög ner och en vecka senare i mitten 

av januari hade vi köpt det. Hjälp, och vi som 

skulle segla långt och länge! Hmmmm! 

April kom och vi seglade ner båten till vår 

nya stad, Bodrum. Nu kom ett år med segling, 

varvat med husrenovering och allt som 

hör till. Huset är fantastiskt liksom staden, att 

segla i Medelhavet är ljuvligt. Precis som vi 

hört av andra seglare. 

Nu har det gått ännu ett år! Vi är på banan 

igen, det är segling som gäller nu. Och inget 

annat! Nu har vi bytt ut vår båt Resoluta mot 

en jordenrunt-utrustad båt med namnet Freewheel 

(Tayana 55) som redan har gått 1,5 

varv runt jorden. Jag förlåter min man som 

gick vilse, nu har våra fyra barn och snart nio 

barnbarn ett vackert hus att tillbringa sina 

semestrar i, medan vi seglar långt och länge. 

Man skall aldrig ge upp sina drömmar! 

1 maj kl 15.00 2012 lämnar vi Bodrum 

marina för det stora äventyret. Vi ses på de 

sju haven! 

Annelie och Magnus Kristiansson 

S/Y Freewheel 

syfreewheel@gmail.com


Festen för avseglarna 2012 

Mycket tal om segling 

och drömmar och 

många ”Lycka till!” 

blev det vid OSK:s traditionsenliga 

avseglarfest. I år firade 

vi av nio båtar på Långholmen. 

Kvällen inleddes med paraplydrinkar 

och gruppbild av 

avseglarna på trappan till Sjömansskolan 

på Långholmen. Här 

har OSK:s avseglargrupp träffats 

under året som har gått under 

mörka kvällar. Men nu var det 

ljust och vårljumt och resan till 

ännu varmare breddgrader låg 

nära. 

Många gamla OSK:are slöt upp 

och under middagen var ljudnivån 

hög, när runt 60 personer njöt 

av den goda fisk- och skaldjursgrytan 

och pratade långsegling. 

Klubbmästare Anna Eronn hade 

fixat både mat och dryck. 

Hilkkas efterrätt, ”två solröda segel”. 

Anna, Martin och sonen Victor Eronn. 

Efter maten var det dags för avseglarna 

att berätta om sina planer och de 

var ganska skiftande. Någon skulle ta 

kanalerna ner mot Svarta havet och 

Medelhavet i lugn takt för att sedan se 

hur man ville fortsätta, andra siktade 

på Västindien och några hade redan 

bestämt sig för att ta sig hela varvet 

runt. En del hade planerat länge och 

jobbat med sina båtar under flera år, 

andra hade bestämt sig hastigare. 

Några hade lång seglingserfarenhet, 

andra lite mindre. 

En del skämt och skratt blev det när 

det blev tal om vem som var kapten 

ombord och hur bestämt avseglingsdatumet 

egentligen var. Men en sak 

verkade de flesta i alla fall vara överens 

om, nämligen att det var en dröm 

som de nu var på väg att förverkliga, 

även om vägen till långseglingen och 

målet såg olika ut. Text: Eva Furhoff 

Foto: Eva Sintorn, Ingegerd Lindén 

Monika Eriksson och Göran Cederstöm: 

Erfarna seglare möts. 

Aveglare 2013: Har ytterligare ett år på sig 

under OSK:s och Carl Håkans ledning. 

Anna och Christer 

Malm, hemma från 

Colombia. 

Tomas Wallin och Karolina 

Norrman glada och 

förhoppningsfulla inför 

långseglingen. 

Julia och Fredrik är väl 

förberedda. 

Pim, den yngsta avseglaren. 


12 

Foto: Stig Lundvall. 


Stig Lundvall direkt efter hemkomsten 

Foto: Per G Norén, VLT.

Stig räddad efter 80 dygn 

på Indiska oceanen 

Det känns märkligt att 

vi sitter vid köksbordet 

hemma hos Stig Lundvall 

den 27 april. För bara en vecka 

sedan satt han i sin lilla båt S/Y 

Seastar, som i nästan tre månader 

drivit vind för våg ute på Indiska 

Oceanen, utan att veta om han 

skulle bli upptäckt och räddad. 

Han är avmagrad men vid gott 

mod. Berättelsen som utspelar sig 

visar att detta är en lugn, praktiskt 

kunnig, positivt och rationellt tänkande 

man. 

Stig bor i en lantlig idyll i ett rött 

hus med vita knutar i Barkarö, en by 

i utkanten av Västerås där han har 

växt upp. Barndomshemmet syns från 

köksfönstret. Pappan var bonde och 

arrenderade en gård. Själv blev han 

elektronikingenjör. 

Båtintresset fanns redan i ungdomen. 

Han började segla i slutet av 

1960- talet och seglade gärna ensam. 

Han har seglat Junker 22, han byggde i 

tio år, en one-off båt, som han seglade 

till Madeira och Azorerna, därefter har 

han haft en IF-båt och en IW 31:a. 

En Marieholm 26 döpt till Seastar 

blev den båt han seglade ut med. Den 

hade dieselmotor, en Volvo 7,5 hk och 

bättre sittbrunn än IF-båten. Tack vare 

sina tidigare erfarenheter av båtbygge 

och att han är en händig och praktisk 

person, van att lösa problem, visste 

han hur han ville ha båten och vad som 

fungerar. Han rev ut hela inredningen 

och gjorde omfattande förstärkningar 

av skrov och roder. Byggde nytt pentry 

och skapade ett större stuvutrymme i 

förpiken där han sedan bunkrade med 

havregryn, ris, makaroner med mera. 

330 konservburkar fick också plats 

plus dricka och kläder för en nonstopsegling 

till Australien. Inredningen 

blev riktigt fin. 

”Man har den båt man har och fyller 

på det som behövs”, är Stigs filosofi. 

Han hade gjort upp en lång prioriteringslista 

på sådant han behövde, men 

slutligen var det var plånboken som 

fick styra. Han valde bland annat bort 

EPIRB:en, vilket han sedan ångrade. 

Stig valde att pensionera sig vid 63 

år. Han började planera sin långfärd 

två år innan avfärden. Målet var Perth 

i Australien efter stopp med inklarering 

i Freemantle. Det kändes tillräckligt 

långt bort och fick ta den tid det 

tog. ”Det går inte att ändra ett bestämt 

mål”, menar Stig. Att ta varvet runt 

hade han inga planer på. En tanke var 

att ta upp båten i Australien och sälja 

den. Ett annat alternativ var att eventuellt 

fortsätta nästa år och segla australiska 

sydkusten och sedan till Nya 

Zeeland, vilket han hade sjökort till. 

Vattenproblem 

Den 1 juni 2011 hissade han segel och 

lämnade hemmahamnen i Västerås 

bakom sig. 

Efter en hård kryss från Simrishamn 

till Ystad upptäckte han att han fått in 

vatten i kölsvinet där han hade sitt matförråd. 

Han länsade 20-25 liter vatten. 

Först misstänkte han att det rörde sig 

om propelleraxeln, men den var okey. 

Nästa seglingsetapp, också kryss, gick 

via Tyskland till Holland där han låg 

inblåst några dagar. Nu var det så 

mycket vatten i båten att durkarna 

nästan flöt. Orsaken var fortfarande 

oklar. I England, Falmouth, upptäckte 

han felet. Pulpitfötterna, som tätats 

med ett bygglim, hade inte hade stått 

emot trycket av vågorna när fören 

ibland dök ner under vattnet. Bygglimmet 

hade troligtvis härdats av solen. 

Han lagade och tätade rikligt med 

Sikaflex och båten blev torr. Mycket 

mat fick kasseras, bland annat havregrynen, 

som ingick i basfödan. De 

saltvattenblöta kläderna och textilierna 

måste tvättas och torkas och förpiken 

tvättas ur med färskt vatten. 

På grund av läckaget hade han blivit 

en vecka försenad. Han var tvungen 

att lämna den lånade båtplatsen och 

andra platser fanns inte, så nu blev 

det stressigt. Han bunkrade upp med 

så mycket mat att han skulle klara en 

längre tid till havs med god marginal. 

Planen var att köpa ytterligare en 

VHF, men det glömde han i brådskan. 

Däremot inhandlades en aktiv radarreflektor, 

fabrikat Echomax Active 

Radar Reflector. Den blev hans bästa 

båttillbehör på resan då den förstärkte 

ekoreflexen, så fartyg lurades tro han 

var större än han var. Dessutom varnade 

den honom med sitt pipande om 

ett fartyg närmade sig. Enligt Stig bör 

radarreflektorn inte sitta för högt för 

att inte onödigtvis registrera fartyg 

som är för långt borta och inte utgör 

någon fara. 

VHF var den enda kommunikationsutrustningen. 

Den slutade fungera 

på Indiska Oceanen, troligen på 

grund av den saltbemängda fukten. 

Han försökte laga den, men apparaten 

var för modern. De små kretskorten 

och ytmonterade komponenterna 

gjorde det omöjligt. Datadelen fungerade, 

men inte radiodelen. Det retfulla 

var att denna VHF var av ett japanskt 

kvalitetsmärke, det hade varit bättre 

att köpa två billiga. 

På båten fanns fyra GPS, varav två 

fasta. Han mätte upp att färgplottern 

drog åtta gånger mer ström än hans 

gamla svart-vita plotter. Han använde 

den strömsnålare navigatorn för navigering 

och slog bara på den mer avancerade 

plottern en gång per dag för att 

ta ut waypoints. 

För sin väderinformation använde 

han sin vanliga radio så länge det 

fanns täckning, annars var det barometern 

som gällde. 

Stig lämnade Falmouth i England 

20 juli 2011 och satte kurs mot Australien. 

Stormväder 

Stig hade avverkat sjuttio procent av 

sin nonstopsegling och rundat Afrika. 

Vindarna hade varit svaga och han låg 

efter i tidsschemat med en och en halv 

månad. Han bestämde sig då för att i 

stället lägga sig på kurs mot Mauritius. 

Den 29 januari 2012, i Indiska 

Oceanen, position 34°44´S, 43°46´E, 

drabbades han av stormen. Barometern 

hade förvarnat om vad som skulle 

komma. Stig räddade storseglet och 

satte en halvt inrullad hårdvindsfock 

på fem-sex kvadratmeter. Subjektivt 

bedömde han vinden till 20-25 meter 

per sekund och en våghöjd på åtta till 

tio meter. 


Artikel: Stig Lundvall räddad 

Rodret surrades, vindrodret kopplades 

ur. Seastar fick följa med vinden och sjön 

in låringsvis. Han hade två drivankare 

men i situationen som rådde var det svårt 

att få ut ett sådant på ett säkert sätt. Båten 

skötte sig bra som det blev. 

Skrov och rigg skakade och sittbrunnen 

var inte längre någon säker plats att 

vistas i. Han tog sin tillflykt in i ruffen. 

Det blåste så hårt att det lät som hagel på 

rufftaket, men det var när vågtopparna 

blåste av vågorna som det kraftiga ljudet 

uppstod. Stig beskriver det som att han 

satt inuti en sandbläster. 

Efter den svåra stormen, masten hade gått av vid 

spridarna. Foto: Stig Lundvall. 

I oväsendet som rådde hörde han inte när 

masten bröts av. I nattmörkret lyste han ut 

genom fönstret med en ficklampa och fick 

då se riggdelar på däcket. Han förstod att 

masten gått av, men ville inte gå ut i mörkret, 

då han var rädd att trassla in sig i vajrar 

och linor. När det ljusnade och han försökte 

ta sig ut, upptäckte han att ruffluckan 

satt fast. Bommen hade blockerat luckan 

vid grepplisten. Att nu finna att han dessutom 

var instängd var än mer olustigt. Till 

slut lyckades han rubba luckan genom att 

dra med rep och samtidigt slå uppåt. 

Masten hade gått av vid spridaren. Mastdelarna 

separerades inte utan hängde ihop 

på grund av fallen som gick inuti maströret. 

Vid babords vinsch slog det hårt mot 

skrovet där masten hade vikt sig. 

En del av riggen låg i vattnet och pekade 

35-40 grader ut från båten. Han fixerade 

riggen med tampar för att den inte skulle slå 

mot skrovet. Efter två dygn avtog vinden 

så pass att han kunde gå upp på däck. Han 

lossade bult för bult och lämpade den hopsnodda 

riggen överbord och bommen åkte 

till botten med resten av riggen. Han ångrade 

senare att han inte tog sig mer tid för 

att försöka lossa delarna. Bommen hade 

varit bättre än spirbommen som nödrigg. 

Nödriggen fungerade, han seglade nu 

med spirbom och stormfock. SeaStar gjorde 

drygt en knop, men strömmen gjorde två. 

Dagarna efter mastbrottet blev jobbiga. 

14 

Det rullade illa när masten inte längre 

dämpade rörelserna. Han tänkte på hur han 

tidigare hade gnällt över att det blåste för 

lite. Nu blåste det som bara attan och han 

kunde inte utnyttja vinden. Sjösjukan var 

borta sedan länge. 

Vid två tillfällen före stormen hade han 

haft så kallade ”knock-down” då spridarna 

slog ner i vattnet, det ena samma dag som 

stormen kom. Stig spekulerar om att det 

skulle kunna vara en orsak till sprickbildning, 

med efterföljande utmattning, som 

sedan ledde till mastbrottet. 

Stig försökte sikta mot Durban, men 

strömmarna gick både mot nordost och 

nordväst och han hamnade mitt emellan. 

Alternativa mål var Richard Bay eller 

Madagaskar. 

Det var ingen idé att använda motorn. En 

natt körde han i sex timmar för att ladda 

batterierna. De övriga 18 timmarna drev 

han tillbaka till utgångspunkten. Han ville 

spara 30-35 liter bränsle till de sista 100 

sjömilen. Motorn drog knappt en liter i 

timmen. 

En förhoppning var att han skulle driva 

in i den ekonomiska zonen, där fiskebåtar 

i 100-meters klassen brukar befinna sig, 

men han räddades innan han hamnade där. 

Överlevnadsstrategi 

De 80 dygnen gick fort. Han noterade 

i loggböcker och sjökort. Lyssnade på 

musik via kortvågsmottagaren. Skötte 

hushållssysslor och planering. Alla sysslor 

gick långsammare än vanligt. 

Han tänkte på vad han gjort i livet och 

vad han ångrade. Bland annat ångrade han 

båtbygget. Det hade varit bättre att köpa en 

färdig båt, gärna en Allegro 27. Då hade 

han i stället fått fler år att segla. Men på 

den tiden fanns inte pengarna. Han hade 

också positiva tankar, till exempel om vad 

han skulle odla i den egna täppan när han 

kom hem. Under dagarna på havet hade 

han nytta av att vara så rationell i tanken 

och han tänkte extremt positivt. Han planerade 

allt ytterst noga och räknade ut hur 

maten skulle ransoneras. Den skulle räcka 

i ytterligare två veckor. Stig är vegetarian 

och levde mest på gryn och kex. Vitamintabletterna, 

som han var beroende av, tog 

slut efter en tids ransonering. 

– När jag lämnade England hade jag 90 

liter vatten i olika stora dunkar och flaskor 

samt tio liter juice i 0,25-liters flaskor. Då 

jag hade exakt koll på vattenförbrukningen 

och kvarvarande vattenmängd var det lätt 

att avgöra när jag måste börja ransonera. 

Därtill samlade han regnvatten. Han noterade 

på ett kollegieblock allt han åt och 

drack. 


Han gjorde upp en tidplan för hushållningen. 

Var han kvar ytterligare en vecka 

måste han öppna livflotten för att komma åt 

nödprovianten. Det var inte ett lätt projekt 

när vågorna gick höga. Flotten var för sex 

personer, han skulle inte orka vända den i 

sjön. Att lösa ut den på fördäck var uteslutet, 

den var för stor. Till slut bestämde han 

sig för att försöka öppna flotten inifrån. 

Han hade tänkt ut exakt hur han skulle 

separera övre och undre halvorna på flotten 

och samtidigt säkra utlösningsmekanismen 

så den inte utlöstes. Datum för den 

farliga operationen skulle bli den 25 april. 

Under dagarna i väntan på räddning förberedde 

han exakt vad som skulle tas med. 

Alla viktiga dokument låg inpackade i 

en röd sportbag. Loggpapper, loggboken, 

pass, kontokort var vattentätt tejpade i 

plastfickor. Han fick även med sin svarta 

väska med navigationsprylar bland annat 

sin Raymarin plotter, där hela rutten fanns 

inprickad. Varje kväll öppnade han plast- 

Nödriggen fungerade, Stig seglade nu med 

spirbom och stormfock. Foto: Stig Lundvall.

fickorna och noterade sista positionen, 

lade tillbaka och återslöt påsarna igen så 

allt låg färdigt i väskan. 

Han hade tänkt ut två prioritetsnivåer 

för räddningen. Det första var att ha på sig 

sin röda seglarjacka med papper i fickorna 

plus röda sportbagen med dokumenten när 

han klättrade upp på räddningsbåten. Den 

andra var en sjösäck med sjökorten som 

han skulle gå ner en andra gång och hämta. 

Stig hade inom synhåll totalt 25-30 

fartyg av 100-125 meters längd, som passerade 

honom dagtid. Ett fartyg med ett italienskt 

klingande namn passerade honom 

så nära som 100 meter. Han kunde till 

och med läsa namnet på det. Två månader 

innan hade han rivit sönder sin röda anorak 

och fäst den på en stång, som han viftade 

med. Med en utkik på bryggan borde de 

ha sett honom. Han upptäckte också att det 

inte var alla stora fartyg som hade radarn 

påslagen. Det gällde fyra-fem fartyg som 

passerade. 

Räddningen 

Vid tretiden på natten mellan 16-17 

april sköt Stig sin sista nödraket. 

Jourhavande på bryggan på det 

grekiska fartyget, M/S Proteus uppmärksammade 

både nödraketen och 

den aktiva radarvarnaren. Kaptenen 

väcktes och räddningsaktionen 

drogs igång. M/S Proteus är ett 

bulkfartyg, hade lossat kol i Indien 

och gick nu på lätten 

till Brasilien för att lasta 

sojabönor. 

Kapten Christos Kolydas 

var liksom de övriga 

befälen greker och besättningsmännen 

var filippinare. 

Väskan, som Stig 

bar om halsen, vägde 15 

kg och kändes tung när 

han klättrade upp de elva 

metrarna på repstegen. 

Han var så svag att han 

inte orkade klättra ner en 

andra gång för att hämta 

sjösäcken. Idag saknar 

han sina originalkort där 

han noterat och markerat 

sina positioner. När Stig, 

utmattad, kom upp på 

båten frågade kaptenen 

efter id-handlingar. Det 

tog en stund innan han 

hittade dem i en plastpåse 

tillsammans med 

Forex-pengarna. Det är 

mycket viktigt att ha idhandlingarna 

med sig. 

Han fick frågan vad han ville göra med 

båten. Kapten föreslog att de kunde bärga 

den, men Stig visste att det inte skulle 

fungera med Seastars köl (långkölad), den 

skulle tippa direkt. Det är noga hur slingen 

placeras, och det var nästan tre meter 

dyning vid tillfället. Vid stilla väder kunde 

det kanske ha fungerat. Att bogsera var 

inte heller möjligt, bara att skicka ner en 

lina och en man var mycket farligt. 

Artikel: Stig Lundvall räddad 

S/Y Seastar 8 meter bredvid M/S Proteus 220 meter. Stig fick klättra elva meter på en repstege till 

säkerheten uppe på däck. Foto.: Christos Kolydas. 

Helst ville Stig sänka båten. Kaptenen 

beslöt att släppa den för att driva vind för 

våg. Ett pan-pan meddelande skickades ut 

och varnade för drivande båt. 

Han blev mycket väl omhändertagen. 

Via satellittelefon fick han kontakt med 

sina kompisar i Sverige och med ambassadpersonal. 

Han behövde inte betala en 

krona. Efter räddningen var han så uppe i 

varv att han knappt kunde sova. 

Räddningsbilden är tagen vid tretiden på natten av den grekiske kaptenen. Stig är totalt slut efter att klättrat upp för 

repstegen till den räddande båten. Oceanseglaren Foto: Christos 2-2012Kolydas. 15

16 

Artikel: Stig Lundvall 

När fartyget passerade Kapstaden 

i Sydafrika för att hämta reservdelar 

passade man på att släppa av 

Stig. Åtta sjömil utanför Sydafrika 

kom en servicebåt med delar till 

fartyget och Stig fick följa med i 

land. 

Kaptenen lade ner 15 timmars 

arbete för att hjälpa Stig. Vid 

avskedet överlämnade han en pärm 

med en sammanfattning av räddningen 

och de bilder de hade tagit 

på båten. 

Svenska ambassaden jobbade 

stenhårt med hans fall och den 

omfattande pappersexercisen. Där 

fick han hjälp av den svenske konsuln 

och två representanter för 

skeppsagenturen. Nu blev Stig 

landsjuk, vilket upplevs ungefär 

som sjösjuka. Allt gungade. Han 

erbjöds läkarkontakt men avböjde. 

Det var svårt med språket och missförstånden 

var många, men Stig 

upplevde sig mycket väl bemött. 

Hamnmyndigheten var däremot 

inte så samarbetsvillig. Stig 

hade förstås inget visum, och det 

var komplicerat att ordna för att 

han överhuvudtaget skulle slippa 

utanför grindarna, innanför räknades 

som internationellt område. På 

egen hand hade han inte klarat av 

immigrationskontrollen, det hade 

han inte krafter till. Tack vare att 

han hade sina handlingar och pass 

så fungerade det till slut. Han fick 

hjälp med bokning av flyg och 

hotell. Ambassaden såg till att han 

blev hämtad vid hotellet och chauffören 

följde med honom ända fram 

till sista incheckningen på flyget. 

Resan till Istanbul tog 15 timmar. 

Där blev han stoppad i passkontrollen 

och förd till polisstationen. Det 

visade sig att Interpols efterlysning 

inte var nedsläckt i Turkiet. Till slut 

ville de att han skulle skriva under 

ett papper med svårbegriplig juridisk 

text, skriven på turkiska och 

engelska. Stig kände det olustigt 

att skriva under, men till slut förstod 

han att det gällde tillstånd att 

ta kontakt med anhöriga i Sverige. 

Stig hade gått ner i vikt från 85 

till 65 kilo. En hel del tror han 

är vätskeförlust, vilket han snart 

tar igen. Muskelförtviningen tar 

längre tid att återställa. Nu får han 

träningsvärk så fort han gör något. 

Normalt är han är van att röra sig 

mycket med cykling och löpträ- 

ning. Läkarna i Västerås konstaterade 

vitaminbrist. Hörseln har 

försämrats under resan. Han känner 

ett konstant övertryck i huvudet. 

För övrigt tycker han att han har 

repat sig bra och sover mycket 

bättre sedan han kommit hem. 

Stig hade inte i förväg talat om 

vart han skulle ta vägen. Han ville 

inte öka pressen på sig själv, om 

han inte var på plats i tid och ville 

inte att aktioner skulle dras i gång 

i onödan Han har i efterhand fått 

veta att OSK och andra organisationer 

hade efterlyst honom. 

Försäkring fanns för de kustnära 

avsnitten men inte för seglingen 

över de största vattnen. Stig har 

själv betalat alla omkostnader, så 

när som den service konsulatet och 

kaptenen bistod med. 

Åter i vardagen 

Vår pratstund avslutades med att 

vi skjutsade Stig till Hjertmans, 

där han skulle beställa nya sjökort 

för att kunna visa sina vänner var 

han varit. 


Ny båt kommer det att bli av någon 

modell. Han vet inte vad just nu, men 

fler långfärdsseglingar har han inte för 

avsikt att göra. 

Text: Christina och Hans Berggren 

OSK Mälardalen. 

Stigs mathållning när maten började 

tryta. Ur VLT 26 april 

• Frukost: ¾ dl snabbris, ¾ dl makaroner, 

1 dl vatten, ketchup, ½ skiva 

ättiksgurka. 

• Mellanmål: ½ digestivekex med 

sylt. 

• Lunch: ½ dl havregryn, ¾ dl müsli, 

+ 3/4 dl vatten ½ dl gurklag, sylt. 

• Mellanmål: ½ dl digestivekex med 

marmelad. 

• Kvällsmat: 1 msk vällingpulver, 2 

dl vatten, 2 digestivekex med marmelad. 

Se intervjun på: vlt.se/nyheter/vasteras/ 

1.1633562-bild-ljud-raddad-i-sista-stund

Ekonomisk styrka, tid, hälsa 

- Etablerat 1943 - 

hallberg-rassy 310 hallberg-rassy 342 hallberg-rassy 372 Nyhet! hallberg-rassy 412, 

1 eller 2 akterkabINer 

hallberg-rassy 40 

hallberg-rassy 43 Mk II 


För att genomföra Dina drömmars långfärdssegling, 

behöver Du den ekonomiska styrkan 

att göra så. Många som har den styrkan vill tro 

att de inte har tiden att genomföra en sådan 

segling. Och dagen de har både ekonomin och 

tiden, inser de att de inte längre har hälsan. Så 

är Du i den lyckliga situationen att Du har både 

ekonomin, tiden och hälsan, tveka inte, go for it! 

Låt Dina drömmar bli sanna i en Hallberg-Rassy. 

En Hallberg-Rassy tar Dig vart som helst, i vilket 

väder som helst, bekvämt och lätthanterligt. 



Nyhet! hallberg-rassy 64 

Hallberg-rassy VarVs ab, Hallberg-rassyVägen 1, se-474 31 ellös, sVerige. Tel +46-304-54 800. www.hallberg-rassy.com 

reserVdelar ocH TillbeHör: Hallberg-rassy ParTs ab, box 33, edebacken 2, se-474 21 ellös, sVerige. www.hr-parts.com Tel +46-304-54 990 

Oceanseglaren 2-2012 17 

Se Hallberg-raSSyS permanenta utStällning av båtar i ellöS. Hallberg-raSSy 54 - KlaSSvinnare arC både 2010 oCH 2011 

Hallberg-Rassy 40

18 

Resebrev 

Pärlor i Sti 

Den 15 juni 2010 seglade Lasse och Erja Ödmark iväg från Stockholm med sin Ambika, en Beneteau Oceanis 

46, för att navigera runt jorden under tre till fyra år. Efter Panamakanalen tog de “The Coconut Milk Route”, 

det vill säga den vanligaste vägen för långseglare som vill segla över Stilla havet. Från Franska Polynesien gick 

de den södra vägen via Rarotonga och Niue till Tonga, där de tillbringade en dryg månad. Den norra vägen går 

via Suwarrow och Samoa. I mitten av november, börjar orkansäsongen och alla skyndar snabbt vidare mot 

Australien eller som Ambika, till Nya Zeeland. 

Lättsamma Rarotonga 

Den 31 augusti lämnade vi Franska 

Polynesien och seglade 520 sjömil 

vidare västerut mot Cook Islands 

huvudö, Rarotonga. Vi fick en fantastisk 

segling i halvvind och slör under 

fem dagar, solen vrålade ner och livet 

lekte. Näst sista dagen, när vi tog väderprognoser 

via HF-radion, skriker Lasse 

”STÄNG AV HF:en”! Han trodde att 

det var den som orsakade den elektriska 

branden som han upptäckt, men 

det visade sig vara regulatorn till de 

nya solpanelerna som brann! Alltid ska 

det vara något… 

Vår angöring i öns enda hamn, Avatiu 

var bökig på grund av den ovanliga 

nordanvinden och en nordlig dyning 

som kom rakt in i hamnen, som dessutom 

var trång och under ombyggnad. 

Till sist fick vi ankarfäste och backade 

in mot kajkanten där vi, med hjälp av 

S/Y Dolfijn, fick fast alla tampar i land. 

Första och andra dagen kunde vi inte 

lämna Ambika, utan vi fick snällt sitta 

ankarvakt. 

Äntligen kunde vi utforska Rarotonga! 

Ön som visade sig vara ett 

populärt semesterparadis för nya 

zeeländare och australiensare. Vi 

hyrde en liten Micra cabriolet och var 

tvungna att uppsöka polisen för att 

få ett Cook Island körkort innan det 

bar iväg. Rarotonga är vackert med 

vita sandstränder, turkost hav och 

fin snork ling. Där fanns också höga 

berg med stigar genom djungeln och 

gott om små hotell, barer och restauranger. 

Där bor cirka 14 000 invånare 

(av totalt 20 000 på samtliga femton 

Cook-öar) och 97 % av de bofasta är 

polynesier. Det var lätt att vara turist på 

Rarotonga. Här finns det polynesiska 

arvet kvar i form av mat, dans och 

musik. Alla tänkbara bekvämligheter 

fanns med bra och enkel proviantering 

och alla pratar engelska. Skönt efter att 

ha tråcklat med spanska och franska i 

flera månader! 

Don Silk, en levande legend, är 

bosatt här. Han drev och körde fraktfartyg 

mellan Cooköarna under sextiooch 

sjuttiotalet. Därefter blev han en 

omtyckt hamnkapten i Avatiu hamn. 

Han har också hjälpt två svenska båtar 

”med besvär” att ta sig in i hamn, S/Y 

Tua Tua och S/Y Vindrosa. Vi köpte 

hans bok ”From Kauri Trees to Sunlit 

Seas” och fick den signerad av honom. 

Kul att läsa hans bok och höra honom 

berätta om svunna tider. 

Lilleputtlandet Niue 

Efter knappt två veckors latande i 

Rarotonga satte vi segel och styrde 

kosan mot Niue, lilleputtlandet cirka 

600 sjömil västerut. Det blev en 

omväxlande segling med en hel del 

motorgång, några åskfronter, en tappad 

fisk (mahi mahi) samt lite kryssbogar! 


Sista dagen njöt vi av ett dopp i havet 

på 5 000 meters djup och vi såg solens 

strålar dyka svindlande långt ner i 

djupet. Vi angjorde Niue i mörker och 

lade till vid en av de cirka 15 bojar som 

lagts ut för småbåtsfolket. Det går inte 

att ankra här, för hela ön är av kalksten 

och det finns inget ankarfäste. 

Inte heller kan man enkelt ta jollen 

in till land på grund av den ständiga 

dy ningen, som inte hindras av något 

rev. Man har fiffigt nog satt en lyftkran 

på stenpiren, så när man äntligen fått 

fast krokarna i jollen kan man lätt lyfta 

upp den på piren. 

Niue är världens minsta självständiga 

land, har vi läst oss till. En kort tid 

var det engelskt protektorat men överfördes 

senare till Nya Zeeland och blev 

självständigt 1974. Här bor bara 1 500 

människor och tyvärr har ungdomarna 

upptäckt att det finns mer framtid i Nya 

Zeeland och har ”flytt fältet”. Dessutom 

har orkaner (senast 2002) förstört 

många fastigheter, så nog kändes det 

lite öde att cykla runt på den lilla ön 

(260 km 2 ) med sina många övergiv na

lla havet 

hus. Ön har otroligt stora och fina 

kalkstensgrottor, spännande vikar och 

mysiga naturstigar. Några få hotell 

finns och enstaka mataffärer, men 

ingenstans kan man köpa kläder eller 

skor. Veckans stora ”happening” på ön 

är när flyget från Nya Zeeland anländer 

(även med kläder och skor?). Vi träffade 

flera dykare som bestämt hävdar 

att här finns världens bästa dykvatten 

med upp till 70 meters sikt och en otrolig 

artrikedom. Valforskare håller till 

här, för i dessa vatten brukar valarna 

para sig och föda sina ungar. Vårt 

snork lande var i alla fall helt fantastiskt! 

Vilken ovanlig upplevelse Niue 

var. Vi minns ön med varma känslor, 

en ö som skiljer sig från alla andra. 

Fantastiska Tonga 

Från Niue var det ytterligare 230 sjömil 

till Tonga och under denna segling 

hissar vi, för första gången på Stilla 

havet, vår gennaker. Denna lycka blev 

dock inte långvarig, för snart blåste det 

upp och resten av seglingen regnade 

och blåste det 14 m/sek i halvvind. 

Tonga består av fyra ögrupper och 

176 öar. Från norr till söder heter 

ögrupperna; Niuas, 

Vava’u, Ha’apai och 

Tongatapu och alla 

har sin egen särprägel. 

Dessutom ingår Minervareven, 

två rev mitt 

ute i Stilla havet 250 

sjömil söder om Tonga 

och Fiji. Ögruppen, 

med drygt 100 000 

invånare styrs av Kung 

George Tupou V och 

ögruppen har aldrig 

varit koloniserad, som 

så gott som alla Tongas 

grannländer. Det känns 

som om vi äntligen 

kommit till en värld 

som inte är helt västerländskt 

påverkad. 

Även om det är fattigt, 

så är jorden bördig 

och kungen har satsat 

hårt på utbildning och 

kunskap. På Wikipedia 

läser vi: ”Tongas 

utbildningssystem är gratis och obligatoriskt 

för alla barn upp till 14 års ålder. 

Efter denna ålder tas lägre avgifter ut 

för vidare utbildning. Tonga har en 

läs- och skrivkunnighet på 98 procent. 

Sjukvården är även den gratis, och 

marken på Tonga är skyddad av konstitutionen 

och får därför inte säljas till 

utlänningar.” 

Alla ögrupperna har sitt eget regionala 

styre och man måste klarera in i 

varje ögrupp för sig. Man får vanligtvis 

en månads uppehållstillstånd i Tonga, 

som sedan kan förlängas vid behov. 

Myndigheterna är väl gömda (!) och de 

är utspridda på olika platser, så man får 

fråga sig fram hos andra långseglare. 

På Tonga kan man på flera ställen äta 

”umu” som är traditionell mat bakad 

i jordugn, och man kan delta i deras 

traditionella middagar med ett överflöd 

av lokala rätter, serverade i skålar 

och underlägg av blad och nötter. Till 

detta ”serveras” också ofta en traditionell 

dans och traditionell musik (som 

spelas medan musikanterna dricker 

cava, det lokala berusningsmedlet). 

Vava’u i norr 

Ögruppen näst längst upp i norr heter 

Erja snorklar i Ha’apai, ett paradis som många seglar förbi 

Resebrev 

Vava’u och är den mest populära 

skärgården med cirka 60 större öar. 

Här finns det möjlighet att chartra 

segelbåtar och katamaraner (om man 

inte kommer på egen köl), åka på valsafari, 

dyka, åka på snorklingturer med 

mera. Här finns inga marinor, utan man 

ligger för ankare på ankringsplatser 

som är väl skyddade för alla vindriktningar. 

På huvudön som också heter Vava’u 

finns en liten stad, Neiafu, med restauranger/kaféer, 

livsmedel (med mycket 

begränsat urval), en liten grönsaksmarknad, 

möjlighet att tanka diesel 

(från tankbil) och några få övriga 

affärer. Internet på Internetkaféer 

och via wifi fanns också här. En bra 

in komstkälla förutom fiske, jordbruk 

och djurhållning för invånarna är 

försäljning av deras fina hantverksprodukter 

bestående av flätade korgar, 

smycken gjorda av koben, träfigurer 

med mera. Social samvaro frodas på 

Vava’u på de många trevliga restaurangerna 

och priserna är låga. Vi hade 

tur och fick uppleva VM i rugby, där 

finalen mellan Frankrike och Nya Zeeland 

var en veritabel folkfest – alla ton- 


20 

Resebrev 

Fiskelyckan har varit god här i Polynesien. 

ganeser hejade på Nya Zeeland förstås. 

Charterföretaget Moorings har tagit 

fram ett underlag för sina kunder, där 

bra ankringsställen finns markerade 

och identifierade med hjälp av siffror. 

Ett vanligt samtal mellan båtar kan 

låta så här: ”Vi åker först ut till 16 för 

att snorkla på revet och när ostvinden 

kommer drar vi vidare till 21 eller 23 

och där kan vi träffas och grilla på 

stranden…..” 

Vi cyklade mycket på Vava’u och eftersom 

det är kuperat fick konditionen 

en riktig dust. Barnen kom alltid springande 

fram till oss när vi passerade de 

små byarna. De vinkade och ropade 

glatt ”goodbye, bye-bye”! Kyrkan var 

de enda byggnaderna som var stadigt 

byggda av sten. Förklaringen var att 

dit går alla byborna när or kaner eller 

tsunamis kommer, ett säkert ställe när 

vädrets makter ryter. 

Valarna ”strövar” runt Tonga under 

denna period för att kalva och föda 

upp sina ungar. Flera seglare åkte ut 

med lokala turbåtar på valskådning, 

och ofta kunde de simma tillsammans 

med dessa fantastisk stora och 

imponerande varelser. Snorklingen var 

fantastisk på flera av de många rev som 

omgärdar Tongas öar. Sandstränderna 

är vidsträckta och att hitta en egen oas 

är enkelt trots charterbåtar och att de 

flesta långseglarna stannar i denna 

ögrupp en längre tid. Ögruppen är väl 

skyddad för alla vindar och oceanens 

dyning når inte in till innanskärgården 

tack vare skyddande rev. Klockan 

08.30 varje morgon var det information 

på VHF, kanal 77, där näringsidkarna 

drev det lokala nätet för att ge 

information och hjälpa båtfolket till 

rätta. Toppen! 

Vi hade gärna stannat längre än de 

fyra veckor vi seglade runt i Vava’u, 

men orkansäsongen närmade sig (den 

börjar i mitten av november) och vi 

ville gärna uppleva de andra ögrupperna 

i Tonga också innan det var dags 

att segla över till Nya Zeeland. 

Ha’apai i mitten 

Från Vava’u var det cirka 100 sjömil till 

Ha’apai och vi kom fram till att vattnen 

var tillräckligt säkra för en nattsegling 

dit. Denna, den mittersta ögruppen 

med cirka 40 större öar, hoppar 

många långseglare över på grund av 

dess utsatthet för väder och vind och 

för att vattnen är dåligt utmätta. I stället 

seglar man från Vava’u direkt till 

Nya Zeeland eller vidare till Fiji och 

Australien. Big Mistake! 

Enligt väderprognosen kunde vi 

stanna i Ha’apai cirka sju dagar innan 

vädret skulle bli sämre, med hårda 

vindar som de låga sandöarna inte 

ger något vidare skydd för. Vi började 

lydigt med ögruppens huvudstad, 

Pangai på ön Lifuka i norr, där vi klarerade 

in. Det bor mycket få människor 

i staden och i hela ögruppen. Det är 

mycket fattigt och det finns bara ett litet 

kafé (som hade ett mycket långsamt 

wifi). En TV fanns också där men den 

fungerade inte när det var final i VM i 

Rugby, så våra vänner fick se finalen 

hemma hos en familj som vänligt bjöd 

dem hem till sig. 

Vi seglade till fyra öar och hade en 

fantastisk tid där. Det är en sällsynt 

vacker skärgård där de låga öarna 

omgärdas av vita sandstränder, vackra 

skyddade vikar, små byar där vi kunde 

byta till oss färsk fisk, kokosnötter, 

bananer med mera. Tillsammans med 

andra långseglare gjorde vi upp lägereldar 

och grillade middagen på stranden. 

Vi tog långa strandpromenader och hittade 

vackra strandfynd. När vi besökte 

en av byarna som hade en liten affär, 

stannade vi och pratade med ägarna 

och lovade dem att ge förslag på hur de 

skulle kunna attrahera fler långseglare, 

vilket vi gjorde. Bland annat skrev 

vi en artikel till Noonsite, alla långseglares 

bibel, som vi hoppas skapade 

ett intresse för deras ögrupp, ö och by. 


På Niue hissar man upp jollen som skydd mot den ständiga 

Den sista ön vi besökte fanns visserligen 

utmärkt på sjökortet, men 

verkligheten stämde dåligt med kartan. 

Tack vare att S/Y Circe hade laddat ner 

SeaMax och givit oss en papperskopia 

av sjökortet samt att vi med radarn 

kunde bestämma öns position, kunde 

vi angöra ön säkert. Enligt vår plotter 

(Navionics Gold) var Ambika ankrad 

mitt på ön! Att angöra på natten är 

inte att tänka på. Det blåste hårt (cirka 

14 m/sek) när vi kom fram och hela 

natten, och vi kunde inte gå iland utan 

stannade ombord som ankarvakter tills 

vi drog upp ankaret för att segla vidare 

till tryggare hamnar i Tongatapu, en 

hel dagsegling bort. 

När vi lämnade Ha’apai tänkte vi 

båda att vi haft en sällsynt upplevelse, 

som vi kommer att leva på länge! Men 

nu väntade hårda vindar och vi tvingades 

lämna detta lilla paradis på jorden. 

Tongatapu i söder 

Tongatapu är den administrativa 

huvudön med kungaresidenset. 

Huvudstaden Nuku’alofa har cirka 

23 000 invånare. Här finns också en 

internationell flygplats. En del långseglare 

stannar här för att bunkra upp 

inför överfarten till Nya Zeeland. 

Långseglarna samlades på härliga 

Big Mamas Marina som inte alls är en 

marina utan en liten sandö med ett skjul 

på. Skjulet var en kombinerad bar och 

restaurang som drevs av ”Big Mama”, 

en storväxt polynesisk kvinna med ett 

bullrande skratt och massor av energi. 

Hon skapade en underbar stämning 

och ”alla” medverkade i hennes olika

dyningen. 

evenemang. Restaurangen var inredd 

så att man väntade att pirater när som 

helst skulle äntra barens terrass. Precis 

utanför ön sticker ett vrak upp hela 

fören ur sanden. 

Cirka 40 båtar var som mest ankrade 

utanför den lilla ön och från bryggan 

kunde man ta den lilla turbåten in till 

staden Nuku’alofa tre gånger per dag. 

Ånyo skulle man klarera in, och detta 

tog en stor del av första dagen. Några 

seglare låg också förtöjda med långa 

tampar vid en pir strax utanför staden, 

på huvudön. Nuku’alofa var en mysig 

liten stad, tyckte vi. Färggrann och 

med exotiska dofter, om man bortser 

från bilarnas avgaser. 

Vi stannade på Big Mamas i cirka 

en vecka i väntan på att vädret skulle 

medge en segling över till Opua, 

Nya Zeeland, 1 200 sjömil söderut. 

En mycket njutbar vecka i goda vänners 

lag, ivrigt diskuterande väderprognoser 

– alla teorier om taktik för 

överseglingen analyserades! En spännande 

och oförutsägbar överfart var att 

vänta… 

Till Nya Zeeland 

Vi hade beslutat att delta i ett Rally 

(typ eskader) som organiserades av 

ICA (Island Cruising Assosiation) 

på Nya Zeeland. Vi skulle utgå från 

Nuku’alofa men man kunde starta från 

flera ställen på Tonga och Fiji. Alla 

skulle dock anlända till Opua i norra 

Nya Zeeland senast den 12 november, 

det vill säga innan orkansäsongen startar 

på Söderhavsöarna, för att delta i 

sju dagar med seminarier, fester och 

tävlingar som Opuas samlade båtindustri 

sponsrade för att locka seglare 

dit. 

Efter några riktigt blåsiga dagar på 

Big Mamas mojnade vinden något och 

vi beslutade att NU var det dags! Vi 

hade följt våra kamraters vådliga färd 

via HF-radion och vi höll tummarna 

för att det skulle gå lite lugnare för 

oss. Vi var fyra segelbåtar som gav oss 

av inom loppet av några dagar och vi 

kommunicerade via HF-radion varje 

morgon. 

Nog blev det en lugn överfart i 

början alltid. Ingen vind alls, sedan lite 

motvind och kryss. Ingenting stämde! 

Bra att vi hade gott om bränsle… Det 

blev ordentligt kallt bara fem dagars 

segling från Tonga och vattentemperaturen 

sjönk från Tongas 32 grader 

till 17 utanför Nya Zeeland. På med 

seglarställ och flisunderkläder! Den 

sjunde dagen började det blåsa upp 

ordentligt – från fel håll – och vi hade 

att välja mellan att segla vidare rakt in 

i ett oväder (som visserligen spåddes 

bedarra innan vi skulle nå dit) eller 

att kryssa på den andra bogen – bort 

från Nya Zeeland. Vi valde alternativ 

ett och fick en skumpig segling ända 

in i mål den nionde dagen. Dock hade 

oväd ret den goda smaken att förflyt ta 

sig söderut, bort från vår färdväg. 

Äntligen framme - frusna och väderbitna! 

Det är inte en helt lätt etapp att 

segla. 

Evenemangen, festligheterna och 

alla vilda historier i Opua var mödan 

värd. Enda smolken i glädjebägaren 

var att vår värmare, som hade fungerat 

Hajjägare Lasse 

Resebrev 

klanderfritt när vi testat den varje 

månad under ett års tid, slutade fungera 

nu när vi VERKLIGEN behövde den!! 

Sammantaget har det varit ett fantastiskt 

upplevelserikt år och vi kan varmt 

rekommendera ”The Coconut Milk 

Route” med dess pärlband av öar och 

ögrupper i Stilla havet! 

När detta skrivs befinner sig Ambika 

i Nya Zeeland medan vi åker skidor i 

Jämtland. 

Text och foto: Erja och Lars Ödmark 

www.ambikasailing.blogg.se 


Resebrev 

Gammal kultur på mässan: Jaktfalk med falkenerare 

i förgrunden, pärlfiskare gör dykstenar 

i bakgrunden. I fonden nybyggda höghus. 

Araber inviger mässan med traditionell dans inför Sheikh Mohammed 

och mässans båtar. 

Här träffar Nammo Liab AB kunder från hela världen. 

22 


Jessica Bergenström Karlsson, Christer Bjelkmar, Maria Pikkarainen. 

Från pärlfiske 

center i Mel 

Dubai International Boatshow 

samordnar allt inom den maritima 

sektorn. Genom sitt läge 

i mellanöstern, mellan Asien, 

Afrika och Europa, har Dubai 

utvecklats till ett internationellt 

nav för tillväxt. Forskning, 

utveckling, handel och investeringar 

samordnas mellan olika 

länder i utvecklingscentra inom 

exempelvis IT, media, och 

hälsovård. Nu bygger man också 

upp ett internationellt maritimt 

center i Dry Docks World. 

Ett maritimt center i världsklass skall 

byggas, där allt inom maritimt företagande 

samlas. Dubai Maritime City 

(DMC) kan bland annat lyfta båtar på 

upp till 6 000 ton och har en flytdocka 

för yachter och motorbåtar upp till 50 

ton. DMC har också gott rykte när det 

gäller reparationer och underhåll. Se 

www.drydocks.gov.ae 

Dubai International Boatshow firar 

20-årsjubileum. Med stolthet visar de 

upp sitt kulturarv. För 20 år sedan var 

här sand och öken. Många i befolkningen 

var fiskare och pärlfiskare. Traditionella 

sätt att arbeta med detta visas 

upp mitt i båtmässan bland alla superyachter, 

lyxbilar och kraftfull båt- och 

varvsutrustning. 

På grund av piratfaran är det svårt 

att ta sig till Persiska viken, men väl 

där finns fina seglingsvatten. Du kan 

segla ända in i Persiska viken till 

Kuwait, enligt skepparen och instruktören 

Tarek Metwalli Hassan på www. 

marine-charter-concept.com 

Oman har gjort en stor nationell 

satsning på segling och turism. Man 

tränar blivande OS-seglare i laser med 

flera klasser och visar stolt upp vad den 

innehåller. 7 000 ungdomar har gått i 

seglarskola sedan 2008. I februari varje 

år går SATT, Sailing Arabia the Tour, 

från Bahrain, Doha Qatar via bland 

annat Abu Dhabi till Muscat i Oman. 

Helt unika vatten runt Oman öppnas nu 

för chartersegling, både bare-boat och 

med skeppare. www.omansail.com 

Båtturism, varv och marinor samt 

båtutrustning från hela världen visas på 

mässan. Med är Oman, Korea, Cypern,

till maritimt 

lanöstern 

Dubai, Virgin Islands, Californien, 

Seychellerna med flera och visar upp 

nya hamnar och seglings- och fiskeaktiviteter. 

Sydkorea gör en stor 

satsning på miljö och hav och bygger 

flera nya marinor. Cypern gör reklam 

för en ny fin marina i Limassol. Se 

www.limassolmarina.com. 

Bland tillbehören hittade maken 

Björn ett intressant nytt teakmaterial 

för båtdäck som kommer till Sverige 

nästa år. Se www.dek-king.com 

Sverige har med ett enda företag: 

Nammo LIAB AB, från Lindesberg, 

som säljer nödraketer över hela 

världen. De är med för fjärde året i rad. 

Volvo Penta är med genom sin lokala 

återförsäljare. 

Text och foto: Gia Gunilla Andermo- 

Näsström 

När färden blir resans mål. 

Den är så självklar att vi sällan tänker tanken fullt ut. 

Tanken på vinden. 

Vi tar den för given, skotar hem och seglar iväg. 

Och tänker inte mer på det. Trots att vinden styr allt 

vårt seglande. 

I ett invecklat mönster över hav och kontinenter 

är luftens tryck i ständig förändring. Rörelser skapas 

mellan olika tryck. Det blåser upp en vind. Och den 

vind som sprider moln och regn och får jorden att 

leva, den vinden fångar vi upp i våra segel. 

Öka SeGLiNGSGLädjeN! 

Gransegel 

Stockholm 08-718 30 60, Malmö 040-15 00 28 

Linköping 0709-494974 Oslo +47-675 803 50, 

Resebrev 

Naturen själv gör att vi kan segla. Det låter trivialt, 

men det är det inte. Vi hämtar energin till vår ’motor’ 

direkt ur luften. Den finns i obegränsad mängd, kostar 

ingenting, är fri för alla att använda. 

Vi seglar ljudlöst, vi stör ingen. Vi lämnar inga 

avgaser, bara en tillfällig strimma kölvatten bakom 

akterspegeln Det är mycket märkligt och enastående 

tilltalande. 

Vinden blåser över hela planeten och om vi vill kan 

vi kasta loss och följa den varvet runt. 

www.gransegel.se 


24 

Artikel: Färskvatten ombord 

Färskvatten ombord 

på Unicorn 

Färskvatten eller 

sötvatten är viktigt 

ombord. Dels 

behöver vi ganska 

mycket dricksvatten i 

det tropiska klimat där 

vi för det mesta befinner 

oss, men också till 

disk, tvätt och dusch 

går det åt vatten. 

Vi har länge velat ha en 

watermaker som kan göra 

friskt och bra dricksvatten 

av havsvatten. Men 

vi har länge tvekat och 

inte kunnat bestämma 

oss. Dels kostar anläggningen 

en del pengar, den 

tar en hel del plats och det 

finns många olika fabrikat 

och modeller att välja på. 

Många väljer att direktdriva 

watermakerns pump med en 

rem som drivs av en extra 

remskiva direkt på huvudmotorn. 

Det alternativet 

valde vi direkt bort eftersom 

vi inte har plats för detta i 

motorrummet. Andra väljer 

att driva pumpen med en 

växelströmsmotor. Men då 

krävs en separat dieselgenerator 

och någon sådan har 

vi inte. Då återstod för oss 

bara alternativet att driva 

högtryckspumpen via 12 V 

likström. 

För att göra sötvatten av 

havsvatten krävs ett vattentryck 

på 60-80 bar, alltså ett 

ganska högt tryck. Det går 

åt 20 bar/% salt som vattnet 

innehåller. En salthalt på 3 

% innebär då 60 bar tryck. 

Skall man ha en watermaker 

med någorlunda kapacitet 

går det alltså åt en hel del 

energi för att göra vatten. En 

del tillverkare har anlägg- 

Förfilter. 

Högtryckspump med motor. 


ningar med olika sorters energiåtervinning 

hos högtryckspumpen. Då 

går det inte åt lika mycket energi/liter 

vatten. Nackdelen är ett system med 

mycket fler packningar, tätningar och 

med fler rörliga delar. 

Vi bestämde oss till slut för att 

satsa på en 260-DML-1 från ECH 

O Tec. Denna watermaker byggs i 

Chaguaramas, Trinidad. Michael som 

kommer från Tyskland har där startat 

ett företag som bygger 

avsaltningsanläggningar. 

Den modell vi bestämde 

oss för gör 50L vatten/ 

timme. Den är i stort sett 

helt manuell. Det innebär 

att den faktiskt inte innehåller 

en enda elektronikkomponent. 

Knappt man 

tror att det är möjligt när i 

stort sett varenda brödrost 

innehåller ett par mikroprocessorer 

idag. Men 

det finns också watermakers 

som är helautomatiska 

och kan startas med 

en enda knapptryckning. 

Automatiken tar då hand 

om tryckkontroll, kontroll 

av salthalt, bakspolning 

o.s.v. Vår erfarenhet är 

att de som har sådana helautomatiska 

anläggningar har 

betydligt fler problem än de 

med manuell manövrering. 

Vi får själva, med hjälp av 

manometern på manöverpanelen, 

ställa in rätt tryck med 

en helt manuell tryckregleringsventil. 

Sedan är det vår 

smak som avgör när vattnet 

är saltfritt och kan fyllas i 

tanken. Vi provsmakar helt 

enkelt. Ett system som vi 

tycker är helt överlägset 

elektronisk provsmakning. 

När vattnet smakar bra slår 

vi om en manuell ventil och 

vattnet styrs till vår tank. 

Lite mera jobb, men betydligt 

färre saker som kan 

krångla. Även bakspolning 

sker manuellt med ett par 

olika ventiler som handmanövreras. 

Mer om det längre 

ner. 

Men håll i er nu, pumpmotorn 

förbrukar 40 Ampere 

när spänningen är 12 volt. 

Motorn som driver högtryckspumpen 

är på 1,5 Hkr.

Hur löser man det? 

1. Naturligtvis måste motorn 

vara igång när vi gör vatten. 

2. Vi har dubbla generatorer 

på motorn och har därför 

tillgång till den energi som 

behövs utan att göra avkall 

på batteriladdning. 

Vi bestämde oss faktiskt för 

denna modell redan när vi låg 

i Fort Lauderdale, USA. Men 

leveranstiden var lite för lång 

och vi ville inte bli liggandes 

kvar och vänta. Därför beslutade 

vi oss för att i stället vänta med 

leverans till St. Maarten. Som 

man kunde förvänta sig höll inte 

tillverkaren utlovad leveranstid 

utan det var tack vare Roger på 

Island Water World i St. Maarten 

som vi kunde få leverans bara en 

vecka efter utlovad tid. Roger 

ordnade att vi fick en anläggning 

som egentligen var avsedd 

för en annan kund. Denne var 

inte lika noga med tiden. Det 

blev visserligen merarbete både 

för oss och Island Water World, 

men det löste sig ändå till det 

bästa till slut. 

När alla delar var på plats 

ombord började ett mödosamt 

installationsarbete. Det första 

som upptäcktes var att pumpen inte 

kunde monteras vertikalt som planerat. 

Pumpen var tvungen att sitta horisontellt 

för att få ordentlig smörjning. 

Därför blev det till att tänka om helt och 

hållet. En horisontell bräda fick sättas 

upp som ”golv” i garderoben bakom 

toaletten. Som tur var hade jag sparat 

sittbrädan från gamla kasserade jollen. 

Med lite anpassning i längd och vinkel 

passade den nu perfekt som 

support för pumpenheten. 

Membranet fick plats i 

hörnet av garderoben, men 

det krävdes att jag flyttade en 

brandsläckare till ny plats. 

Förfilterenheten hänger på 

väggen som täcker septiktanken. 

Det var därför som 

den nya toatanken måste 

vara plats före montage av 

watermakern. 

Först går havsvattnet 

genom dessa förfilter. Där 

rensas eventuella partikelföroreningar 

bort. Ena filterpatronen 

är på 20 micron och 

den andra på 5 micron (1000dels 

millimeter). Manome- 

Backspolningsfilter. 

tern visar när filtrena börjar sättas igen 

och det är dags för byte av patroner. 

Efter förfiltrering hamnar havsvattnet 

i högtryckspumpen som syns nedan. 

Från högtryckspumpen går vattnet via 

en tryckregleringsventil till membranet. 

Inuti detta sker en omvänd osmosis och 

saltet reduceras till nära O%. Det som 

ser ut som ett filter är en patron som 

neutraliserar det producerade vattnets 

Kontrollpanel. 

Artikel: Färskvatten ombord 

Ph-värde. Det färdiga vattnet 

har ganska lågt Ph och smakar 

bättre om man höjer värdet. Det 

blir då också mindre aggressivt 

mot rostfria komponenter som 

vattentankar och annat. 

Kontrollpanelen sitter infälld i 

vägen ovanför locket till motorrummet. 

Det tog oss många 

timmars funderande innan vi 

bestämde oss för den placeringen. 

Men det blev väldigt bra 

till slut. Både ur betjäningsoch 

monteringsperspektiv. 

Det tog totalt fyra dagars 

arbete att få alla komponenter på 

plats. Det krävdes då också ett 

antal besök hos järnhandeln för 

att köpa rör/slang komponenter. 

Det kändes ganska nervöst 

att starta upp systemet första 

gången, skulle det fungera? 

Skulle alla kopplingar vara täta? 

Skulle det verkligen komma 

något sötvatten? Det gick 

ganska bra, efter bara 30 sekunder 

rann det gott och friskt 

dricksvatten från utgången för 

testvatten. Några småläckage 

hade vi men det var lätt åtgärdat 

med lite efterdragning och i 

annat fall lite mer teflonband på 

gängorna. 

En annan sak som behövde åtgärdas 

var arean på strömförsörjningskablaget. 

Jag hade tagit till för dåligt med 

spänningsfall vid pumpmotorn som 

följd. Dessutom kunde man känna att 

kablarna verkligen blev varma. Det fick 

bli en tur till elaffären och skaffa grövre 

doningar. Det hjälpte och spänningsfallet 

blev betydligt mindre. 

Watermakern håller verkligen vad 

den lovar och producerar 

till och med i överkant av 

50 L/timme. Det känns fantastiskt 

att alltid ha tillgång 

till rent och bra vatten. Vi 

slipper kånka med dunkar 

eller betala dyra marinor för 

att kunna tanka vatten som 

ibland är av tvivelaktig kvalitet. 

När vi tillverkat vatten 

”bakspolar” vi hela systemet 

med sötvatten. Det förhindrar 

att mikroorganismer 

växer i framför allt membranet. 

Håkan Börjesson 

S/Y Unicorn 


26 

Evenemang och föredrag 

Lyckad ”torrsegling” 

över Engelska kanalen 

Torsdagen den 29 mars genomförde 

OSK ett övningsseminarium i form 

av en simulerad segling över Engelska 

kanalen. Anders Hemgren ledde 

övningen med fast hand och glatt 

humör trots överfallande fiktiva oväder 

och starka tidvattenströmmar enligt 

tabellerna på sträckan Isle of Wight- 

Guernsey/Peters Port- Falmouth. 

Hela seglingen hade Anders beräknat 

till 66 timmar, men vi klarade enkelt av 

sträckan på knappa två timmar denna 

torsdagskväll. 

Starten gick från Isle of Wight 

klockan 12.00. Anders såg till att vi 

fick nya väderprognoser var sjätte 

timme. OSK:s egen klubbmeteorolog, 

Anna Eronn, hade fixat prognoserna i 

förväg. Vi var fyra båtar/övningsbord 

med besättningar/kursdeltagare som 

startade. Anders hade försett oss med 

båtfakta: hur fort vi ansågs segla genom 

vattnet vid kryss, 

halvvind och slör vid 

olika vindstyrkor. 

I besättningarna 

på ”båtarna” blev 

det en engagerad och 

livfull diskussion 

om kurs och taktik 

vid varje ny väderprognos 

som kom 

var sjätte timme. Då 

kollade vi också upp 

de aktuella tidvattenströmmarna 

i området 

där vi befann oss. 

Dessutom måste vi 

anpassa vår rutt till 

de intensivt, av stora 

fartyg trafikerade, 

separationszonerna. Anders Hemberg 

Det gällde att ta den kortaste vägen, 

nämligen vinkelrätt. 

Vi ville ju inte heller angöra de för 

oss okända tidvattenhamnarna St. 

Peters Port på Guernsey och Falmouth 

i mörker, utan behövde dreja bi och 

avvakta gryningen. Dock slapp vi 

dimma, stort tack för det Anders! Inte 

heller drabbades någon av besättningarna 

av akut sjösjuka! 

Vår ”torrsegling” gav flera nyttiga 

erfarenheter. Framför allt: se till att du 

har en flexibel tidsplan. Mycket kan 

inträffa, som gör att du behöver mer tid 

för överseglingen än du tänkt dig. Du 

kanske når hamnen när det är mörkt, du 

får strömmen emot dig, det slutar blåsa 

eller börjar storma, dimman vältrar in, 

du anländer vid lågvatten eller annat 

som förrycker din i förväg uträknade 

tidplan. Vissa hamnar kan också vara 

svåra att angöra vid ofördelaktig vind, 

till exempel hamnen på kanalön Aldernay. 

Det här var OSK:s första torrseglingsseminarium. 

En idé, som diskuterades 

för kommande övningar, var 

att fortlöpande visa på en storduk hur 

båtarna avancerar under varje sextimmarsperiod 

och i samband med det 

redovisa besättningarnas olika överväganden. 

Det kan bli ett roligt utbyte av 

tankar och funderingar kring dessa farliga 

farvatten! 

Deltagarna var mycket nöjda med 

kvällen på världens mest trafikerade 

farvatten. En nyttig, social och trevlig 

kväll! Tack Anders för en välsimulerad 

segling på Engelska kanalen! Nu 

väntar bara praktiken på egen köl! 

Christer Lindén 


OSK Mälardalen har 

haft en aktiv vårsäsong 

Aktivitetslistan blev lång och utrymmet 

litet, så det blir en komprimerad 

rapport. 

En seglats till världens ände 

Den 15 februari besöktes vi av Milo 

Dahlmann som visade bilder och 

engagerat berättade om sitt andra 

och lyckade försök att nå Antarktis 

med S/Y Artemisia II. En berörande 

skildring av ett mål som inte många 

når och tänkvärda tankar kring vår 

livsstil och miljöfrågor. 

Milo Dahlmann berättade engagerat om sin 

färd till Antarktis. 

Rigg och segel för långfärd 

Den 18 januari inleddes vårsäsongen 

med en givande temakväll kring rigg 

och segel. 

Värdar var Charles och Johan Tillander, 

Västerås Segelservice, (Johan 

tillhör eliten i finnjolle) samt Bengt 

Falkenberg, segelmakare från Albatross 

segel i Göteborg. 

Bengt nämnde att hälften av Albatross 

produktion gäller segel för långfärdssegling. 

De har ett stort samarbete 

med Jorden Runt Seglar Klubben. Mer 

än 40 båtar är nu ute och långseglar

Från vänster: Charles och Johan Tillander, Bengt Falkenberg. 

med Albatrossegel, så här finns mycket erfarenhet att hämta för just långseglare. Se 

gärna http://www.albatrossegel.se. 

Vi fick många goda råd och kunskaper om segel, segeldukar och riggning. Segelsättning 

under olika sjö- och vindförhållanden och mycket mer avhandlades. 

Längesegling med S/Y Sally 

Ruth från Västerås till Rom 

Onsdagen den 21 mars blev historisk i 

OSK. Jan och Lisa Lempert Reimersson 

bjöd på en fullödig reseberättelse 

med alla segel hissade, det vill säga en 

temperamentsfylld och livsbejakande 

skildring med många skratt. Där ingick 

båten, drömmen, vackra vyer, möten 

med människor och motigheterna, men 

mest glädjen. 

Det historiska då? Jo, när vi bildmässigt 

närmar oss det av Evert Taube 

Lisa och Jan Lempert Reimersson illustrerade delar av sitt föredrag med musik. 

Evenemang och föredrag 

skildrade Colla Bella kom dragspel 

och ukulele fram. Jan och Lisa lotsade 

oss genom Taubes visa ”Fritiof i Arkadien” 

under allsång. Musik är en fantastisk 

stämningshöjare. Så vitt jag vet 

har inget bildföredrag i OSK skildrats 

med levande musik tidigare. 

Själva seglingen startade i Västerås 

och gick bland annat via Skottland och 

Irland och vidare genom de franska 

kanalerna till kulturdränkta platser i 

Medelhavet. Jodå, de sticker fortfarande 

upp ovan ytan. I Rom tog resan 

en vinterpaus, men i mitten av april 

gick den vidare i Odysseus kölvatten. 

Vi ser redan fram emot att få följa 

fortsättningen. För den som är nyfiken 

går deras irrfärder att följa via deras 

blogg http://www.sallyruthsailing. 

blogspot.com. Lisa och Jan vill gärna 

att ni är delaktiga och lämnar små 

kommentarer där. 

Kort sagt en festlig kväll. 

Jerk Oldenburg tog oss med jorden runt på 

S/Y Vindela. 

Kors och tvärs runt kulan 

Den 18 april fick vi följa med på en 

seglats runt jorden med en Monsun, 

S/Y Vindela. Jerk Oldenburg höll 

i rodret, eller var det Vindela som 

bestämde? Nåja, vi fick i alla fall 

utlovade minnesfragment och alldeles 

sanna skepparhistorier i en underbar 

blandning. 

o O o 

Därmed avslutar vi vårsäsongen. Segla 

lugnt. Vi hörs och syns till hösten. 

Text: Hans Berggren 

Foto: Christina Berggren 


Positionsrapporter 

Här kommer SISTA rapporten från Lindisfarne! 

Det är nu mitten av maj och 

vi är i Portland Oregon, uppe 

i nordvästra USA, och levererar 

Lindisfarne till hennes nya ägare. 

Lindisfarne kommer att byta namn och 

ha sött flodvatten i sin hemmahamn 

några år innan det bär av mot Mexico. 

Detta med att byta båt har gått väldigt 

fort och var kanske lite impulsivt, 

något vi nog inte är kända för. 

Förklaringen är ”enkel”. Alla vill ju 

ha en lite större båt och nyss hemkomna 

till Lindisfarne från Sverige i början av 

mars kände vi oss lite instäng da nere 

i båten under allt regnande. När vi då 

hittade drömbåten på nätet – en Koopman 

47 - blev det plötsligt skarpt läge. 

Skulle vi göra slag i saken eller 

låta detta unika tillfälle gå oss ur händerna? 

Båten var inte bara tre fötter 

större, som vi drömt om, utan tre meter 

längre! Men det skulle ju bli vårt hem 

för resten av livet, så va f--n! 

En dryg vecka senare satt vi på planet 

till Malaysia för att titta på drömmen. 

Vi hade redan före resan lagt ett bud 

info@pantaenius.se 

28 

med förbehåll, som accepterats, och 

dessutom ett muntligt kontrakt på 

försäljningen av Lindisfarne i ”fickan”. 

Vårt nya hem var invändigt lika fin 

som på bilderna från byggnationen 

2001! Men utvändigt bar hon på en del 

bevis av fyra års stillaliggande under 

en gassande sol. En del annat eftersatt 

underhåll kunde vi också notera. Slutresultatet 

blev att vi, efter 10 dagar och 

en del våndor, skrev kontrakt på en 15 

procent lägre summa än vi först bjudit, 

betalade handpenning och åkte hem 

till Lindisfarne i British Columbia, 

Kanada. 

Ja hem och hem… Lite frustrerande 

var det att sätta igång och göra 

henne klar för leverans och import till 

USA. Tankarna for ständigt iväg till 

nya kärleken och all planering för att 

göra henne i ”Lindisfarne-kvalitet”, 

och tur var väl det för, annars hade det 

nog varit svårt att göra sig av med den 

gamla kärleken. 

Nu i mitten på maj är allt klart med 

Tyskland · Storbritannien · Monaco · Danmark · Österrike · Spanien · Sverige · USA 

Föreningsgatan 26 · 211 52 Malmö · Tel. +46-40-20 66 60 

www.pantaenius.se 


överlämnandet av Lindisfarne och vi 

har packat klart bohaget för transport 

till Malaysia. Det är ingen lätt sak att 

på främmande mark tömma sitt hem, 

packa det i lådor och sen skicka det till 

ny främmande mark. Många logistiska 

problem, för att inte tala om platsbehovet. 

Lyckligtvis har vi fått utnyttja 

köparens hus för merparten av våra 

behov, inklusive logi. 

Vår webbsida kommer att leva kvar 

med vissa förändringar. Svårast för 

oss och alla som följt oss blir nog att 

namnet Lindisfarne försvinner. 

Nya namnet blir av många skäl 

Moon, ett är att det känns ungefär som 

om vi på kort tid gjort den omöjliga 

resan till månen och tillbaka 

Hälsningar från Annika & Björn 

i mitten av maj - mellan två hem. 

www.sailaround.info 

Detta nner du bara 

hos Pantaenius 

Fast överenskommet 

försäkringsbelopp 

Ingen självrisk vid t ex totalförlust, 

inbrott, brand, transportskada, 

blixtnedslag 

Använd båten året runt utan tillägg 

Full täckning för maskinskada ingår tills båten är 8 år 

50% av självrisken för medlemmar i OSK 

Nytt för gammalt – inga 

åldersavskrivningar 

Möjlighet till världstäckande 

seglingsområde 

Pantaenius täcker skador för force 

majeure som tex naturkatastrofer 

SWE11092 www.hqhh.de

Här befinner sig våra medlemmar 

ARGENTINA Nemo of Sweden 

BAHAMAS Windfall 

BERMUDA Habibi 

BRASILIEN Artic, Frideborg, Orca 

COLOMBIA Kaiso 

DANMARK Qwerty 

FRANKRIKE Rut 

GREKLAND Apostrof, Catten, Johanna, Madeleine, 

Martinette, Pinta, Supernova 

GRENADA Charlotte, Ellinor, Lady Glion, 

Septima, Vagabond 

GUADELOUPE Unicorn, 

ITALIEN Gracilia II, Pela, SallyRoth, Shira 

JUNGFRUÖARNA Elvina 

KAP VERDE Blue Horizon 

KROATIEN Felicia 

MADEIRA Amiga Maris, Arctic Fox 

MALAYSIA Xora 

MALTA Jilla II, Reginan 

MARTINIQUE Rosalinda 

MÉXICO Misty 

NEDERLÄNDERNA Athena 

NEDERLÄNDSKA Flying Penguin, Palmina 

ANTILLERNA 

NYA KALEDONIEN Ambika 

NYA ZEELAND Circe 

PORTUGAL Alacrity, Artic Fox, Ayfer 

SALVADOR Noatun, Woy 

SPANIEN Aguila, Blue Moon, Cinderella, Corinne, 

Corona AQ, Crystal Magic, 

Custina, Daphne, I li, Lewanna, 

Noa Noa II, Sine Cura, Sulamit 2, 

Synapsen, Tango, Willrose 

ST. LUCIA Ayama, Shaddock 

ST. VINCENT Katarina, Terpsichore 

& GRENADINERNA 

TRINIDAD Image, Octav 

& TOBAGO 

TURKIET Bijou, Melody, Rani, Solhumla I, 

USA Frideborg, Lindisfarne, Nordic Lady, 

seaQwest 

Listan uttagen 120515 

Foto: Erja & Lars Ödmark 

Foto: Jerk Oldenburg 

Nordens största Mast & Riggcenter 

Sveriges största och bästa seglarbutik 

Fraktfritt 

inom Sverige i vår 

Webshop 

tom 30 juni 2012 

ej skrymmande gods 

Rodkick 

Benn’s rodkick är ett effektivt hjälpmedel 

för både kapp seglaren och 

semesterseglaren. Underlättar segelhanteringen 

då den hindrar bommen från 

att falla ner i sittbrunn eller på rufftak. 

Rodkick 10, 800 N 2795:- 3315:- 

Rodkick 10, 1200 N 2895:- 3440:- 

Rodkick 20, 1200 N 3545:- 4190:- 

Rodkick 20, 1800 N 3795:- 4495:- 

Rodkick 20, 2500 N 3995:- 4750:- 

Med gasfjäder och integrerad talja. 

800 N 

2795:- 

3315:- 

Ankarolina 

Komplett med monteringsbeslag 

och handtag. Vitt band. 

24 m 25 mm 1375:- 1950:- 

35 m 25 mm 1450:- 1995:- 

56 m 25 mm 1945:- 2650:- 

56 m 35 mm 2190:- 3095:- 

24 m 25 mm 

1375:- 

1950:- 

Båtsmansstol 

Säker och bekväm, sydd i kraftig nylonväv. 

Rostfria beslag, verktygsfickor, 

dubbla ben- och ryggband. 

395:- 

Stövlar 

Andande skor och stövlar med GORE- 

TEX membran från Irländska Dubarry. 

Bästa prestanda, stil och kvalitet. 

Pris från 

2695:- 

Öppettider: Vard 9.00-18.00 · Lörd 9.00-15.00 

Öppet alla röda dagar: 18 mars - 17 juni 10.00-14.00 

Handla när du vill: www.benns.se 

Prästkragens Väg 20 

132 45 Saltsjö-Boo 

Tel 08-556 147 00 

Fax 08-556 147 10 

info@benns.se 

www.benns.se 

Oceanseglaren 2-2012 29 

695:-

30 

Klubbsidor 

Ordförande har ordet 

Efter tre dagar ute brukar det lugna 

sig. Osäkerheten lägger sig, då är det 

inte längre någon mening med att 

vända. Då har inte väderleksutsikterna 

samma betydelse längre. Då är de bara 

en beskrivning av en verklighet man 

kommer att möta. Tre dagar ut har en ny 

trygghet uppstått. Det här kommer vi 

att klara. Det är också då världen både 

krymper och blir väldig. Den krymper 

till det synliga och båtens litenhet på 

det oändliga havet gör allt förståeligt. 

På nattvakterna är man ensam med 

universum. Karlavagnen börjar allt 

tydligare tippa över och så småningom 

kryper Södra korset över horisonten. De 

stora händelserna blir från storstads - 

perspektiv pyttesmå. Men där ute blir 

mötet med havssulorna av stor dignitet. 

Tre dagar ut börjar man leta efter 

böckerna som togs med, men än så 

länge är det bara en tanke. Fortfarande 

är allt nytt och stort, vi befinner oss på 

tröskeln till en ny värld. Just då är vi 

där, i seglandet, i närvaron. 

Vi seglar av nödvändighet, och det är 

också namnet på vår nya båt, Necessity. 

Sarita, vår förra båt, kommer att stäva 

ut med ny besättning, men någonstans 

i hennes inre finns en del av våra drömmar. 

Hur tar man avsked av en dröm? 

Man måste ha båt för att vara fri. Det 

kanske inte är helt sant, men det är en 

bra myt att odla. I vår försäljning av 

Sarita ingick en ny båt. Inte helt så som 

vi hade tänkt oss, men vi provar och 

ser. Varje ny båt innebär anpassning. 

Enligt Fredrik Lindströms dialektprogram 

rörde sig goterna från Gotland 

ner över Europa, delade sig, blev östgoter 

i Rom och västgoter i Spanien. 

Kan vandringslusten bli en genetisk 

ingrediens? Som öbo ifrågasätter man 

aldrig havets farbarhet. Nu vet jag inte 

hur långt det gotländska sträcker sig i 

mig. Men om man tillhör en släkt av 

öbor har ju i alla fall någon i tidigare 

led kommit över havet, någon som 

haft betydelse för våra liv. Det är en 

romantisk föreställning att våra långresor 

över havet kan påverka flera 

generationer. Att det påverkar oss som 

genomför seglingarna är det ingen som 

ifrågasätter. Vi kommer hem med nya 

erfarenheter, kunskaper och insikter. 

På ett lite krångligt sätt har jag nu 

kommit till syftet med mina rader: Just 

nu är det avseglingstid, ni som ger er 

ut är viktiga för oss. Vi vill dela era 

upplevelser och erfarenheter. Lämna 

oss inte i sticket utan kom tillbaka och 

berätta. Delge oss i OSK era upplevelser. 

Skicka in resebrev till tidningen, 

kom och berätta på våra träffar. Bli 

aktiva i klubben när ni kommer tillbaka. 

I sagorna vandrar hjälten ut, besegrar 

monster i fjärran länder, får prinsessan 

eller prinsen. Vi lade till vid en liten 

ö i Perlasakipelagen i Panama. På 

eftermid dagen blev vi inbjudna till en 

familj. Deras hus hade ett enkelt plåttak 

som regnet smattrade mot. En av 

döttrarna förberedde sig för kvällens 

dans. Har ni ingen ung man ombord, 

frågade hon oss? Nej, tyvärr, måste vi 

svara. Med ett skratt föreslog hon: Ta 

mig med, om de inte hittar hit får jag 

väl leta upp dem. 

Havet ger oss möjligheter. Det är 

något vi söker när vi seglar ut, kom 

hem och berätta vad ni funnit. 

Det ser bra ut med en båt vid bryggan. 

Dock rycker den i förtöjningarna 

och vill i väg. Kan man på nytt ta upp 

de gamla drömmarna? Vi har egentligen 

aldrig gjort ett uppehåll i seglandet 

men vi har inte längre samma drömmar 

som när vi seglade ut på åttiotalet. 

Nu har Sarita, vårt stolta skepp, seglat 

i väg med annan besättning. Vi är tillbaka 

vid utgångspunkten, men det 

ligger en båt med namnet Necessity 

vid vår brygga. 


Christer Lefvedahl 

Preliminärt höstprogram i Oceanseglingsklubben 

Plats: Sjömansskolan på Långholmen i 

Stockholm, där ej annat anges. 

Lördag 25/8 Välkommna på seglarfest hos 

ordföranden! 

Position: N 59.20.209 E 18.37.644 

Mer information om festen finns på 

www.osk.org 

Torsdag 6/9 Styrelsemöte 

Torsdag 13/9 Segla jorden runt med 

en katamaran , fördelar och nackdelar och 

”lessons learned”. Hans Ahlinder på S/Y 

Natibou berättar. 

Torsdag 20/9 Vi besöker ett segelloft. 

Bengt Lindholm på North Sails ger oss 

information och lärdomar om segel 

för långfärd. Lidingövarvet kl 18.30. 

Hemvändare välkomnas särskilt. 

Torsdag 27/9 Med S/Y Flying Penguin 

från St Martin via Bermuda upp till Maine 

och möte med orkanen Irene. Hjalle och 

Brittis Shibbye berättar. 

Torsdag 4/10 Besättningen på S/Y Salt 

af Waxholm, Herman, Karolina, Hugo och 

Karl Holm delar med sig om sin resa till 

Västindien. (Datumet är preliminärt.) 

OCEANSEGLARKURS 

Har du börjat planera din drömresa? Då ska 

du delta i kursen ! 

Oceanseglingsklubben anordnar nu sin 

åttonde Oceanseglingskurs med start den 3 

september 2012. I kursen behandlas under 

15 trevliga måndagskvällar allt som långseglaren 

behöver veta: 

Långfärdsbåten och dess utrustning, 

dokument och byråkrati, sjökort och seglingsbeskrivningar, 

navigation med tidvattenberäkningar, 

meteorologi, hårt väder 

till havs, dimma, radiokommunikation, 

ankring, sjukvård och mycket annat. Till 

detta kommer två heldagar (lördag-söndag) 

med dieselmotorlära och mekanik, en heldag 

med första hjälpen och hjärt-lungräddning 

samt en eftermiddag med livflotteövning i 

bassäng. 

OSK på mässan 

Traditionsenligt visade Oceanseglingsklubben 

upp sig under vårens båtmässa, Allt 

för sjön, i Älvsjö. Förutom ambitionen att 

få visa upp verksamheten kan man också 

se utställningen som ett sätt att värva medlemmar. 

Under mässdagarna är det extra


Torsdag 18/10 Ensamsegling och 

haverier. Stig Lundvall och Milo Dahlman 

utbyter erfarenheter. 

Torsdag 25/10 Relationer ombord: 

Christer Lefvedahl och Annika Ottander 

lotsar oss genom dessa farvatten. 

Torsdag 1/11 Sjukvård ombord med 

Nina och Pär Olofsson på S/Y Osophine. 

(Datumet.är preliminärt). 

Torsdag 8/11 Radio ombord. Jörgen 

Hülphers och Mats Andersson delar med 

sig av sina kunskaper. 


Torsdag 22/11 Simulerad segling i 

Engelska kanalen. Vi vidareutvecklar den 

första torrrseglingen vi gjorde i mars i år. 

Torsdag 29/11 Program ännu ej fastställt 

Fredag 7/12 PUBAFTON – mars 

månads succé testas igen. Öl, macka och 

bryggsnack. 


Sista-minuten-ändringar: 

Ibland tvingas vi ställa in eller ändra i 

programmet. Kontrollera därför alltid på 

www.osk.org för aktuell information. 

Efter kursens slut sker prov för Utsjöskeppare 

och Båtmekaniker. Kursen är också 

anpassad till de säkerhetskrav ”Atlantic 

Rally for Cruisers” ställer på deltagande 

skeppare. 

Kostnad för kursen är 3.900:- (betalning 

senast den 10 augusti). 

Start sker den 3 september med sista 

kursdag den 10 december. Lokal: Sjömansskolan, 

Långholmen. 

Information och anmälningar: kurskontakt@osk.org 

Carl-Håkan Lundin, mobil 076-256 15 16 

Kurslitteratur: Yachtmaster for Sail and 

Power av Alison Noice, Yachtmaster exercises, 

Handbok för Båtmekaniker, Euroregs 

for Inland Waterways samt diverse kompendier. 

förmånligt att teckna nytt medlemskap, då 

man bjuds på inträdesavgiften. Tjugo nya 

medlemmar blev det, trots OSK-monterns 

ganska undanskymda plats, längst bort på 

kortsidan av A-hallen. 

Som ansvarig mässarrangör hade Jörgen 

Hülphers en krävande uppgift i att ordna 

Kontaktlista 2012 

OCEANSEGLINGSKLUBBEN 

Postadress: OSK, c/o Hilkka 

Iivonen, Allfadersvägen 1, 141 33 

Huddinge 

Plusgiro: 34 47 09–1 

Internet: http://www.osk.org 

STYRELSE 

Ordförande 

Christer Lefvedahl 0708-48 72 33 

ordforande@osk.org 

Vice ordf. & kursansvar/certifikat 

Carl-Håkan Lundin 0762-56 15 16 

kurskontakt@osk.org 

Sekreterare & annonser 

Kåre Sintorn 0706-382437 

sekreterare@osk.org 

Kassör & medlemsregister 

Hilkka Iivonen 

kassor@osk.org 

LEDAMÖTER 

Uteseglare 

Milo Dahlmann 

info@milodahlmann.se 

Christer Brehmer 

pinta39@hotmail.com 

Webmaster & avseglare 

Anders Hemgren 0705-11 30 57 

webmaster@osk.org 

Klubbmästare 

Anna Eronn 0709-61 86 65 

martin-anna@sailing-mare.com 

SUPPLEANTER 

Jan-Åke Larsson 0707-87 02 25 

alfa.larsson@telia.com 

Milo Dahlmann 

milo@milodahlmann.se 

monterns obrutna bemanning av två 

till tre klubbmedlemmar åt gången. 

En del besökare har en vanföreställning 

om OSK, då de tror att man ska ha 

seglat på oceanerna för att få tillhöra 

klubben. De många medlemmarna som 

bemannade montern fick försöka rätta 

Klubbsidor 

FUNKTIONÄRER 

Kontakt nya medlemmar 

Christer Lefvedahl och Kåre Sintorn 

E-post se ovan 

Kontakt avseglare 

Anders Hemgren 


Kontakt uteseglare 

Milo Dahlmann och Christer Brehmer 


Kontakt hemvändare 

vakant 

REVISORER 

Ulf Olhagen, Lennart Johansson 

VALBEREDNING 

Bo Malmros (sammankallande) Micke 

Westin, Christer Johansson 

OCEANSEGLAREN 

Eva Furhoff, Barbro Karlsson, Pekka 

Karlsson, Ingegerd Lindén (även utebliven 

tidning), Birgitta Nordström- 

Åkerholm, Jerk Oldenburg, Hans 

Rosendahl, Eva Sintorn. 

redaktion@osk.org 

WEBBGRUPP 

Christer Brehmer, Anders Hemgren 

(webmaster), Jörgen Hülphers (teknik 

och drift) Anders Rapp, Micke Westin. 

webmaster@osk.org 

MATRIKEL 

Adress, båtändringar & användarkonto 

på hemsidan. 

Jörgen Hülphers och Anders Rapp 

matrikel@osk.org 

o O o 

till denna felaktiga uppfattning. OSK 

är till för alla: de som drömmer om 

långsegling, de som är ute och långseglar 

och de som har varit ute och vill 

dela med sig av sina upplevelser. 

Text: Pekka Karlsson 


32 

Avsändare: Svenska Oceanseglingsklubben, c/o Hilkka Iivonen, Allfadersvägen 1, SE-141 33 Huddinge, Sweden 


Porto 

betalt

Oceanseglaren 2-2012 1 - Oceanseglingsklubben

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?