Oceanseglaren 2-2012 1 - Oceanseglingsklubben

20
Resebrev
Fiskelyckan har varit god här i Polynesien.
ganeser hejade på Nya Zeeland förstås.
Charterföretaget Moorings har tagit
fram ett underlag för sina kunder, där
bra ankringsställen finns markerade
och identifierade med hjälp av siffror.
Ett vanligt samtal mellan båtar kan
låta så här: ”Vi åker först ut till 16 för
att snorkla på revet och när ostvinden
kommer drar vi vidare till 21 eller 23
och där kan vi träffas och grilla på
stranden…..”
Vi cyklade mycket på Vava’u och eftersom
det är kuperat fick konditionen
en riktig dust. Barnen kom alltid springande
fram till oss när vi passerade de
små byarna. De vinkade och ropade
glatt ”goodbye, bye-bye”! Kyrkan var
de enda byggnaderna som var stadigt
byggda av sten. Förklaringen var att
dit går alla byborna när or kaner eller
tsunamis kommer, ett säkert ställe när
vädrets makter ryter.
Valarna ”strövar” runt Tonga under
denna period för att kalva och föda
upp sina ungar. Flera seglare åkte ut
med lokala turbåtar på valskådning,
och ofta kunde de simma tillsammans
med dessa fantastisk stora och
imponerande varelser. Snorklingen var
fantastisk på flera av de många rev som
omgärdar Tongas öar. Sandstränderna
är vidsträckta och att hitta en egen oas
är enkelt trots charterbåtar och att de
flesta långseglarna stannar i denna
ögrupp en längre tid. Ögruppen är väl
skyddad för alla vindar och oceanens
dyning når inte in till innanskärgården
tack vare skyddande rev. Klockan
08.30 varje morgon var det information
på VHF, kanal 77, där näringsidkarna
drev det lokala nätet för att ge
information och hjälpa båtfolket till
rätta. Toppen!
Vi hade gärna stannat längre än de
fyra veckor vi seglade runt i Vava’u,
men orkansäsongen närmade sig (den
börjar i mitten av november) och vi
ville gärna uppleva de andra ögrupperna
i Tonga också innan det var dags
att segla över till Nya Zeeland.
Ha’apai i mitten
Från Vava’u var det cirka 100 sjömil till
Ha’apai och vi kom fram till att vattnen
var tillräckligt säkra för en nattsegling
dit. Denna, den mittersta ögruppen
med cirka 40 större öar, hoppar
många långseglare över på grund av
dess utsatthet för väder och vind och
för att vattnen är dåligt utmätta. I stället
seglar man från Vava’u direkt till
Nya Zeeland eller vidare till Fiji och
Australien. Big Mistake!
Enligt väderprognosen kunde vi
stanna i Ha’apai cirka sju dagar innan
vädret skulle bli sämre, med hårda
vindar som de låga sandöarna inte
ger något vidare skydd för. Vi började
lydigt med ögruppens huvudstad,
Pangai på ön Lifuka i norr, där vi klarerade
in. Det bor mycket få människor
i staden och i hela ögruppen. Det är
mycket fattigt och det finns bara ett litet
kafé (som hade ett mycket långsamt
wifi). En TV fanns också där men den
fungerade inte när det var final i VM i
Rugby, så våra vänner fick se finalen
hemma hos en familj som vänligt bjöd
dem hem till sig.
Vi seglade till fyra öar och hade en
fantastisk tid där. Det är en sällsynt
vacker skärgård där de låga öarna
omgärdas av vita sandstränder, vackra
skyddade vikar, små byar där vi kunde
byta till oss färsk fisk, kokosnötter,
bananer med mera. Tillsammans med
andra långseglare gjorde vi upp lägereldar
och grillade middagen på stranden.
Vi tog långa strandpromenader och hittade
vackra strandfynd. När vi besökte
en av byarna som hade en liten affär,
stannade vi och pratade med ägarna
och lovade dem att ge förslag på hur de
skulle kunna attrahera fler långseglare,
vilket vi gjorde. Bland annat skrev
vi en artikel till Noonsite, alla långseglares
bibel, som vi hoppas skapade
ett intresse för deras ögrupp, ö och by.
Oceanseglaren 2-2012
På Niue hissar man upp jollen som skydd mot den ständiga
Den sista ön vi besökte fanns visserligen
utmärkt på sjökortet, men
verkligheten stämde dåligt med kartan.
Tack vare att S/Y Circe hade laddat ner
SeaMax och givit oss en papperskopia
av sjökortet samt att vi med radarn
kunde bestämma öns position, kunde
vi angöra ön säkert. Enligt vår plotter
(Navionics Gold) var Ambika ankrad
mitt på ön! Att angöra på natten är
inte att tänka på. Det blåste hårt (cirka
14 m/sek) när vi kom fram och hela
natten, och vi kunde inte gå iland utan
stannade ombord som ankarvakter tills
vi drog upp ankaret för att segla vidare
till tryggare hamnar i Tongatapu, en
hel dagsegling bort.
När vi lämnade Ha’apai tänkte vi
båda att vi haft en sällsynt upplevelse,
som vi kommer att leva på länge! Men
nu väntade hårda vindar och vi tvingades
lämna detta lilla paradis på jorden.
Tongatapu i söder
Tongatapu är den administrativa
huvudön med kungaresidenset.
Huvudstaden Nuku’alofa har cirka
23 000 invånare. Här finns också en
internationell flygplats. En del långseglare
stannar här för att bunkra upp
inför överfarten till Nya Zeeland.
Långseglarna samlades på härliga
Big Mamas Marina som inte alls är en
marina utan en liten sandö med ett skjul
på. Skjulet var en kombinerad bar och
restaurang som drevs av ”Big Mama”,
en storväxt polynesisk kvinna med ett
bullrande skratt och massor av energi.
Hon skapade en underbar stämning
och ”alla” medverkade i hennes olika