Oceanseglaren 2-2012 1 - Oceanseglingsklubben
Oceanseglaren 2-2012 1 - Oceanseglingsklubben
Oceanseglaren 2-2012 1 - Oceanseglingsklubben
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
18<br />
Resebrev<br />
Pärlor i Sti<br />
Den 15 juni 2010 seglade Lasse och Erja Ödmark iväg från Stockholm med sin Ambika, en Beneteau Oceanis<br />
46, för att navigera runt jorden under tre till fyra år. Efter Panamakanalen tog de “The Coconut Milk Route”,<br />
det vill säga den vanligaste vägen för långseglare som vill segla över Stilla havet. Från Franska Polynesien gick<br />
de den södra vägen via Rarotonga och Niue till Tonga, där de tillbringade en dryg månad. Den norra vägen går<br />
via Suwarrow och Samoa. I mitten av november, börjar orkansäsongen och alla skyndar snabbt vidare mot<br />
Australien eller som Ambika, till Nya Zeeland.<br />
Lättsamma Rarotonga<br />
Den 31 augusti lämnade vi Franska<br />
Polynesien och seglade 520 sjömil<br />
vidare västerut mot Cook Islands<br />
huvudö, Rarotonga. Vi fick en fantastisk<br />
segling i halvvind och slör under<br />
fem dagar, solen vrålade ner och livet<br />
lekte. Näst sista dagen, när vi tog väderprognoser<br />
via HF-radion, skriker Lasse<br />
”STÄNG AV HF:en”! Han trodde att<br />
det var den som orsakade den elektriska<br />
branden som han upptäckt, men<br />
det visade sig vara regulatorn till de<br />
nya solpanelerna som brann! Alltid ska<br />
det vara något…<br />
Vår angöring i öns enda hamn, Avatiu<br />
var bökig på grund av den ovanliga<br />
nordanvinden och en nordlig dyning<br />
som kom rakt in i hamnen, som dessutom<br />
var trång och under ombyggnad.<br />
Till sist fick vi ankarfäste och backade<br />
in mot kajkanten där vi, med hjälp av<br />
S/Y Dolfijn, fick fast alla tampar i land.<br />
Första och andra dagen kunde vi inte<br />
lämna Ambika, utan vi fick snällt sitta<br />
ankarvakt.<br />
Äntligen kunde vi utforska Rarotonga!<br />
Ön som visade sig vara ett<br />
populärt semesterparadis för nya<br />
zeeländare och australiensare. Vi<br />
hyrde en liten Micra cabriolet och var<br />
tvungna att uppsöka polisen för att<br />
få ett Cook Island körkort innan det<br />
bar iväg. Rarotonga är vackert med<br />
vita sandstränder, turkost hav och<br />
fin snork ling. Där fanns också höga<br />
berg med stigar genom djungeln och<br />
gott om små hotell, barer och restauranger.<br />
Där bor cirka 14 000 invånare<br />
(av totalt 20 000 på samtliga femton<br />
Cook-öar) och 97 % av de bofasta är<br />
polynesier. Det var lätt att vara turist på<br />
Rarotonga. Här finns det polynesiska<br />
arvet kvar i form av mat, dans och<br />
musik. Alla tänkbara bekvämligheter<br />
fanns med bra och enkel proviantering<br />
och alla pratar engelska. Skönt efter att<br />
ha tråcklat med spanska och franska i<br />
flera månader!<br />
Don Silk, en levande legend, är<br />
bosatt här. Han drev och körde fraktfartyg<br />
mellan Cooköarna under sextiooch<br />
sjuttiotalet. Därefter blev han en<br />
omtyckt hamnkapten i Avatiu hamn.<br />
Han har också hjälpt två svenska båtar<br />
”med besvär” att ta sig in i hamn, S/Y<br />
Tua Tua och S/Y Vindrosa. Vi köpte<br />
hans bok ”From Kauri Trees to Sunlit<br />
Seas” och fick den signerad av honom.<br />
Kul att läsa hans bok och höra honom<br />
berätta om svunna tider.<br />
Lilleputtlandet Niue<br />
Efter knappt två veckors latande i<br />
Rarotonga satte vi segel och styrde<br />
kosan mot Niue, lilleputtlandet cirka<br />
600 sjömil västerut. Det blev en<br />
omväxlande segling med en hel del<br />
motorgång, några åskfronter, en tappad<br />
fisk (mahi mahi) samt lite kryssbogar!<br />
<strong>Oceanseglaren</strong> 2-<strong>2012</strong><br />
Sista dagen njöt vi av ett dopp i havet<br />
på 5 000 meters djup och vi såg solens<br />
strålar dyka svindlande långt ner i<br />
djupet. Vi angjorde Niue i mörker och<br />
lade till vid en av de cirka 15 bojar som<br />
lagts ut för småbåtsfolket. Det går inte<br />
att ankra här, för hela ön är av kalksten<br />
och det finns inget ankarfäste.<br />
Inte heller kan man enkelt ta jollen<br />
in till land på grund av den ständiga<br />
dy ningen, som inte hindras av något<br />
rev. Man har fiffigt nog satt en lyftkran<br />
på stenpiren, så när man äntligen fått<br />
fast krokarna i jollen kan man lätt lyfta<br />
upp den på piren.<br />
Niue är världens minsta självständiga<br />
land, har vi läst oss till. En kort tid<br />
var det engelskt protektorat men överfördes<br />
senare till Nya Zeeland och blev<br />
självständigt 1974. Här bor bara 1 500<br />
människor och tyvärr har ungdomarna<br />
upptäckt att det finns mer framtid i Nya<br />
Zeeland och har ”flytt fältet”. Dessutom<br />
har orkaner (senast 2002) förstört<br />
många fastigheter, så nog kändes det<br />
lite öde att cykla runt på den lilla ön<br />
(260 km 2 ) med sina många övergiv na
Change language