Oceanseglaren 2-2012 1 - Oceanseglingsklubben

Tema: Avseglare
Min man gick vilse!
2004 köpte vi en Bacchant 36 för att segla
långt och länge när vi slutat arbeta. Under
tiden läste vi mycket och deltog i OSK:s föreläsningar.
Vi kom iväg fria och lediga ifrån
våra arbeten 2009. En fantastisk känsla! Vi
bestämde oss för Medelhavet, till att “börja”
med. Vägen vi valde blev Västerås - Södertälje
- Travemünde - Tysklands kanaler - Rhen
och sedan ut på Donau till Constanta i Rumänien
- Svarta Havet - Istanbul och Marmaris.
Den andra juli blev starten ifrån Västerås –
tyvärr en månad försenad, men iväg var vi!!!
Det visade sig senare mot slutet av Donau, att
vi verkligen skulle behövt den där månaden vi
missade. Östersjön visade sin fula, sura sida -
motvind nästan hela tiden ända till Blekinge.
Tuffa veckor fram till Travemünde där vi
mastade av. Efter avmastningen kom en varm,
lugn och enkel tid. Vi njöt i fulla drag. Många
slussar med ett par mindre incidenter, men det
hade vi förberett oss på. Så här efteråt så gick
det över förväntan. Masten stack ut en dryg
meter både i fören och i aktern, vilket vi var
mest oroliga för.
Solen var med oss hela tiden i Tyskland och
när vi kom till Österrike stannade vi en vecka
i Wien. Efter Budapest och Belgrad började
dagarna bli lika. Det blev glest mellan byar
och inte mycket att se. Jag hann inte mer än
säga det så kände vi sandbanken väsa och
skrapa under båten (1,70 meter). Det stannade
med det - den gången.
Ett par dagar senare satt vi fast ordentligt.
En motorbåt med tre rumänska poliser hjälpte
10
Annelie och Magnus Kristiansson. Foto: privat.
oss att komma loss
efter sex timmars
kämpande. Vilken
pärs! Vad vi inte
visst då var att det
skulle bli ännu en
prövning. De bulgariskatulltjänstmännen
informerade inte
oss om att vattenståndet
hade minskat,
så mycket att
de hade dirigerat om
pråmtrafiken. Vi vet
att det vilade på oss
själva att ta reda på
sådant, men det hade
varit en enkel sak för
dem att nämna det
när vi ändå var där
och klarerade in.
Fyra timmar efter inklareringen satt vi fast,
ordentligt fast. Där blev vi kvar i ett och halvt
dygn. Vi fick hjälp av nio rumänska poliser
och två mindre pråmar. Alla gick bet! En man
på den sista pråmen sa, att kommer ni inte loss
imorgon, så ser det illa ut, för Donaus flod
sjunker med 10 centimeter per dygn. Då får
ni vara kvar tills det blir högvatten igen och
det är om cirka två till tre månader. Gissa hur
vi mådde!
Morgonen kom och som lovat skulle de
pröva att bogsera oss. Vi var trötta, spända
och nervösa. Efter två timmars bogseringsförsök
fastnade jag med vänstra tummen mellan
bogserlinan och båtkroppen. Magnus såg att
jag föll omkull och gjorde tecken till polisbåten
att omedelbart stoppa. Det var en bråkdel
av en sekund från att min tumme hade slitits
bort. Handen blev senare som en fotboll, men
tummen satt kvar!
Loss kom vi också 15 minuter senare. Den
rumänska polisen var helt underbar. Under
natten då vi satt fast så hade vi två polismän
som vakter. Detta utspelade sig mitt i ingenstans!
Kolsvart, inga byar, inga människor
ingen telefon förbindelse. Rumänska landsbygden
på vänster sida och bulgariska landsbygden
på höger. En stor eloge till Rumäniens
gränspolis.
Det var lyckliga Magnus och Annelie som
kom in till Constantakanalen. Jag med handen
i en hink med iskallt vatten. Hemma i Sverige
fick jag senare veta att den var bruten i tummens
nedre del. Nu var det i början av oktober
Oceanseglaren 2-2012
och masten restes helt intakt i en mindre hamn
utanför Constanta i Svarta Havet. Nu blev vår
Resoluta en segelbåt igen.
Svarta havet avverkade vi på en vecka. Det
var kallt och inte den bästa vinden. Äntligen
kom vi till Bosporen och den ljuvliga infarten
till Istanbul. Vi tillbringade fyra dagar där.
En hel dag tog det för oss att få vårt tillstånd
att segla i Turkiet - för vi ville göra det själva.
Ett tips - anlita en agent för detta uppdrag och
gör det helst inte i Istanbul. Vi var nu verkligen
jagade av hösten. Löven hade börjat gulna
och vi ville inte segla i Medelhavet för sent för
det började bli kallt och vi visst att vi skulle få
dåliga vindar.
Vi seglade vidare mot Dardanellerna och
oväder började dyka upp. Nu nådde vi det
stora havet och hösten hade anlänt. Vi tog
beslutet att lämna båten i Alicate för vintern
och fortsätta ner till Marmaris i april nästa år
istället. Nu hade det blivit den sjunde november.
Hemma i Sverige och Västerås
gick min man VILSE!
I januari sitter han vid datorn och fantiserar
om båten, Medelhavet och Turkiet. Så ropar
han till mig. Kom och titta på det här HUSET!
Ska vi inte resa ner och titta på det? Sagt och
gjort, vi flög ner och en vecka senare i mitten
av januari hade vi köpt det. Hjälp, och vi som
skulle segla långt och länge! Hmmmm!
April kom och vi seglade ner båten till vår
nya stad, Bodrum. Nu kom ett år med segling,
varvat med husrenovering och allt som
hör till. Huset är fantastiskt liksom staden, att
segla i Medelhavet är ljuvligt. Precis som vi
hört av andra seglare.
Nu har det gått ännu ett år! Vi är på banan
igen, det är segling som gäller nu. Och inget
annat! Nu har vi bytt ut vår båt Resoluta mot
en jordenrunt-utrustad båt med namnet Freewheel
(Tayana 55) som redan har gått 1,5
varv runt jorden. Jag förlåter min man som
gick vilse, nu har våra fyra barn och snart nio
barnbarn ett vackert hus att tillbringa sina
semestrar i, medan vi seglar långt och länge.
Man skall aldrig ge upp sina drömmar!
1 maj kl 15.00 2012 lämnar vi Bodrum
marina för det stora äventyret. Vi ses på de
sju haven!
Annelie och Magnus Kristiansson
S/Y Freewheel
syfreewheel@gmail.com