Oceanseglaren 2-2012 1 - Oceanseglingsklubben

More documents

Recommendations

Info

18 Resebrev Pärlor i Sti Den 15 juni 2010 seglade Lasse och Erja Ödmark iväg från Stockholm med sin Ambika, en Beneteau Oceanis 46, för att navigera runt jorden under tre till fyra år. Efter Panamakanalen tog de “The Coconut Milk Route”, det vill säga den vanligaste vägen för långseglare som vill segla över Stilla havet. Från Franska Polynesien gick de den södra vägen via Rarotonga och Niue till Tonga, där de tillbringade en dryg månad. Den norra vägen går via Suwarrow och Samoa. I mitten av november, börjar orkansäsongen och alla skyndar snabbt vidare mot Australien eller som Ambika, till Nya Zeeland. Lättsamma Rarotonga Den 31 augusti lämnade vi Franska Polynesien och seglade 520 sjömil vidare västerut mot Cook Islands huvudö, Rarotonga. Vi fick en fantastisk segling i halvvind och slör under fem dagar, solen vrålade ner och livet lekte. Näst sista dagen, när vi tog väderprognoser via HF-radion, skriker Lasse ”STÄNG AV HF:en”! Han trodde att det var den som orsakade den elektriska branden som han upptäckt, men det visade sig vara regulatorn till de nya solpanelerna som brann! Alltid ska det vara något… Vår angöring i öns enda hamn, Avatiu var bökig på grund av den ovanliga nordanvinden och en nordlig dyning som kom rakt in i hamnen, som dessutom var trång och under ombyggnad. Till sist fick vi ankarfäste och backade in mot kajkanten där vi, med hjälp av S/Y Dolfijn, fick fast alla tampar i land. Första och andra dagen kunde vi inte lämna Ambika, utan vi fick snällt sitta ankarvakt. Äntligen kunde vi utforska Rarotonga! Ön som visade sig vara ett populärt semesterparadis för nya zeeländare och australiensare. Vi hyrde en liten Micra cabriolet och var tvungna att uppsöka polisen för att få ett Cook Island körkort innan det bar iväg. Rarotonga är vackert med vita sandstränder, turkost hav och fin snork ling. Där fanns också höga berg med stigar genom djungeln och gott om små hotell, barer och restauranger. Där bor cirka 14 000 invånare (av totalt 20 000 på samtliga femton Cook-öar) och 97 % av de bofasta är polynesier. Det var lätt att vara turist på Rarotonga. Här finns det polynesiska arvet kvar i form av mat, dans och musik. Alla tänkbara bekvämligheter fanns med bra och enkel proviantering och alla pratar engelska. Skönt efter att ha tråcklat med spanska och franska i flera månader! Don Silk, en levande legend, är bosatt här. Han drev och körde fraktfartyg mellan Cooköarna under sextiooch sjuttiotalet. Därefter blev han en omtyckt hamnkapten i Avatiu hamn. Han har också hjälpt två svenska båtar ”med besvär” att ta sig in i hamn, S/Y Tua Tua och S/Y Vindrosa. Vi köpte hans bok ”From Kauri Trees to Sunlit Seas” och fick den signerad av honom. Kul att läsa hans bok och höra honom berätta om svunna tider. Lilleputtlandet Niue Efter knappt två veckors latande i Rarotonga satte vi segel och styrde kosan mot Niue, lilleputtlandet cirka 600 sjömil västerut. Det blev en omväxlande segling med en hel del motorgång, några åskfronter, en tappad fisk (mahi mahi) samt lite kryssbogar! Oceanseglaren 2-2012 Sista dagen njöt vi av ett dopp i havet på 5 000 meters djup och vi såg solens strålar dyka svindlande långt ner i djupet. Vi angjorde Niue i mörker och lade till vid en av de cirka 15 bojar som lagts ut för småbåtsfolket. Det går inte att ankra här, för hela ön är av kalksten och det finns inget ankarfäste. Inte heller kan man enkelt ta jollen in till land på grund av den ständiga dy ningen, som inte hindras av något rev. Man har fiffigt nog satt en lyftkran på stenpiren, så när man äntligen fått fast krokarna i jollen kan man lätt lyfta upp den på piren. Niue är världens minsta självständiga land, har vi läst oss till. En kort tid var det engelskt protektorat men överfördes senare till Nya Zeeland och blev självständigt 1974. Här bor bara 1 500 människor och tyvärr har ungdomarna upptäckt att det finns mer framtid i Nya Zeeland och har ”flytt fältet”. Dessutom har orkaner (senast 2002) förstört många fastigheter, så nog kändes det lite öde att cykla runt på den lilla ön (260 km 2 ) med sina många övergiv na
lla havet hus. Ön har otroligt stora och fina kalkstensgrottor, spännande vikar och mysiga naturstigar. Några få hotell finns och enstaka mataffärer, men ingenstans kan man köpa kläder eller skor. Veckans stora ”happening” på ön är när flyget från Nya Zeeland anländer (även med kläder och skor?). Vi träffade flera dykare som bestämt hävdar att här finns världens bästa dykvatten med upp till 70 meters sikt och en otrolig artrikedom. Valforskare håller till här, för i dessa vatten brukar valarna para sig och föda sina ungar. Vårt snork lande var i alla fall helt fantastiskt! Vilken ovanlig upplevelse Niue var. Vi minns ön med varma känslor, en ö som skiljer sig från alla andra. Fantastiska Tonga Från Niue var det ytterligare 230 sjömil till Tonga och under denna segling hissar vi, för första gången på Stilla havet, vår gennaker. Denna lycka blev dock inte långvarig, för snart blåste det upp och resten av seglingen regnade och blåste det 14 m/sek i halvvind. Tonga består av fyra ögrupper och 176 öar. Från norr till söder heter ögrupperna; Niuas, Vava’u, Ha’apai och Tongatapu och alla har sin egen särprägel. Dessutom ingår Minervareven, två rev mitt ute i Stilla havet 250 sjömil söder om Tonga och Fiji. Ögruppen, med drygt 100 000 invånare styrs av Kung George Tupou V och ögruppen har aldrig varit koloniserad, som så gott som alla Tongas grannländer. Det känns som om vi äntligen kommit till en värld som inte är helt västerländskt påverkad. Även om det är fattigt, så är jorden bördig och kungen har satsat hårt på utbildning och kunskap. På Wikipedia läser vi: ”Tongas utbildningssystem är gratis och obligatoriskt för alla barn upp till 14 års ålder. Efter denna ålder tas lägre avgifter ut för vidare utbildning. Tonga har en läs- och skrivkunnighet på 98 procent. Sjukvården är även den gratis, och marken på Tonga är skyddad av konstitutionen och får därför inte säljas till utlänningar.” Alla ögrupperna har sitt eget regionala styre och man måste klarera in i varje ögrupp för sig. Man får vanligtvis en månads uppehållstillstånd i Tonga, som sedan kan förlängas vid behov. Myndigheterna är väl gömda (!) och de är utspridda på olika platser, så man får fråga sig fram hos andra långseglare. På Tonga kan man på flera ställen äta ”umu” som är traditionell mat bakad i jordugn, och man kan delta i deras traditionella middagar med ett överflöd av lokala rätter, serverade i skålar och underlägg av blad och nötter. Till detta ”serveras” också ofta en traditionell dans och traditionell musik (som spelas medan musikanterna dricker cava, det lokala berusningsmedlet). Vava’u i norr Ögruppen näst längst upp i norr heter Erja snorklar i Ha’apai, ett paradis som många seglar förbi Resebrev Vava’u och är den mest populära skärgården med cirka 60 större öar. Här finns det möjlighet att chartra segelbåtar och katamaraner (om man inte kommer på egen köl), åka på valsafari, dyka, åka på snorklingturer med mera. Här finns inga marinor, utan man ligger för ankare på ankringsplatser som är väl skyddade för alla vindriktningar. På huvudön som också heter Vava’u finns en liten stad, Neiafu, med restauranger/kaféer, livsmedel (med mycket begränsat urval), en liten grönsaksmarknad, möjlighet att tanka diesel (från tankbil) och några få övriga affärer. Internet på Internetkaféer och via wifi fanns också här. En bra in komstkälla förutom fiske, jordbruk och djurhållning för invånarna är försäljning av deras fina hantverksprodukter bestående av flätade korgar, smycken gjorda av koben, träfigurer med mera. Social samvaro frodas på Vava’u på de många trevliga restaurangerna och priserna är låga. Vi hade tur och fick uppleva VM i rugby, där finalen mellan Frankrike och Nya Zeeland var en veritabel folkfest – alla ton- Oceanseglaren 2-2012 19
Page 1 and 2: Oceanseglaren 2-2012 1
Page 3 and 4: Nya böcker från Norstedts Mer om
Page 5 and 6: S/Y Loupan Foto: Eva Sintorn. Vi so
Page 7 and 8: via Bermuda, Azorerna och Skottland
Page 9 and 10: Port Ellen är en föreningsdriven
Page 11 and 12: Tema: Avseglare Festen för avsegla
Page 13 and 14: Stig räddad efter 80 dygn på Indi
Page 15 and 16: fickorna och noterade sista positio
Page 17: Ekonomisk styrka, tid, hälsa - Eta
Page 21 and 22: dyningen. evenemang. Restaurangen v
Page 23 and 24: till maritimt lanöstern Dubai, Vir
Page 25 and 26: Hur löser man det? 1. Naturligtvis
Page 27 and 28: Från vänster: Charles och Johan T
Page 29 and 30: Här befinner sig våra medlemmar A
Page 31 and 32: Torsdag 11/10 Styrelsemöte Torsdag

Oceanseglaren 2-2012 1 - Oceanseglingsklubben

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?