Oceanseglaren 2-2012 1 - Oceanseglingsklubben

More documents

Recommendations

Info

20 Resebrev Fiskelyckan har varit god här i Polynesien. ganeser hejade på Nya Zeeland förstås. Charterföretaget Moorings har tagit fram ett underlag för sina kunder, där bra ankringsställen finns markerade och identifierade med hjälp av siffror. Ett vanligt samtal mellan båtar kan låta så här: ”Vi åker först ut till 16 för att snorkla på revet och när ostvinden kommer drar vi vidare till 21 eller 23 och där kan vi träffas och grilla på stranden…..” Vi cyklade mycket på Vava’u och eftersom det är kuperat fick konditionen en riktig dust. Barnen kom alltid springande fram till oss när vi passerade de små byarna. De vinkade och ropade glatt ”goodbye, bye-bye”! Kyrkan var de enda byggnaderna som var stadigt byggda av sten. Förklaringen var att dit går alla byborna när or kaner eller tsunamis kommer, ett säkert ställe när vädrets makter ryter. Valarna ”strövar” runt Tonga under denna period för att kalva och föda upp sina ungar. Flera seglare åkte ut med lokala turbåtar på valskådning, och ofta kunde de simma tillsammans med dessa fantastisk stora och imponerande varelser. Snorklingen var fantastisk på flera av de många rev som omgärdar Tongas öar. Sandstränderna är vidsträckta och att hitta en egen oas är enkelt trots charterbåtar och att de flesta långseglarna stannar i denna ögrupp en längre tid. Ögruppen är väl skyddad för alla vindar och oceanens dyning når inte in till innanskärgården tack vare skyddande rev. Klockan 08.30 varje morgon var det information på VHF, kanal 77, där näringsidkarna drev det lokala nätet för att ge information och hjälpa båtfolket till rätta. Toppen! Vi hade gärna stannat längre än de fyra veckor vi seglade runt i Vava’u, men orkansäsongen närmade sig (den börjar i mitten av november) och vi ville gärna uppleva de andra ögrupperna i Tonga också innan det var dags att segla över till Nya Zeeland. Ha’apai i mitten Från Vava’u var det cirka 100 sjömil till Ha’apai och vi kom fram till att vattnen var tillräckligt säkra för en nattsegling dit. Denna, den mittersta ögruppen med cirka 40 större öar, hoppar många långseglare över på grund av dess utsatthet för väder och vind och för att vattnen är dåligt utmätta. I stället seglar man från Vava’u direkt till Nya Zeeland eller vidare till Fiji och Australien. Big Mistake! Enligt väderprognosen kunde vi stanna i Ha’apai cirka sju dagar innan vädret skulle bli sämre, med hårda vindar som de låga sandöarna inte ger något vidare skydd för. Vi började lydigt med ögruppens huvudstad, Pangai på ön Lifuka i norr, där vi klarerade in. Det bor mycket få människor i staden och i hela ögruppen. Det är mycket fattigt och det finns bara ett litet kafé (som hade ett mycket långsamt wifi). En TV fanns också där men den fungerade inte när det var final i VM i Rugby, så våra vänner fick se finalen hemma hos en familj som vänligt bjöd dem hem till sig. Vi seglade till fyra öar och hade en fantastisk tid där. Det är en sällsynt vacker skärgård där de låga öarna omgärdas av vita sandstränder, vackra skyddade vikar, små byar där vi kunde byta till oss färsk fisk, kokosnötter, bananer med mera. Tillsammans med andra långseglare gjorde vi upp lägereldar och grillade middagen på stranden. Vi tog långa strandpromenader och hittade vackra strandfynd. När vi besökte en av byarna som hade en liten affär, stannade vi och pratade med ägarna och lovade dem att ge förslag på hur de skulle kunna attrahera fler långseglare, vilket vi gjorde. Bland annat skrev vi en artikel till Noonsite, alla långseglares bibel, som vi hoppas skapade ett intresse för deras ögrupp, ö och by. Oceanseglaren 2-2012 På Niue hissar man upp jollen som skydd mot den ständiga Den sista ön vi besökte fanns visserligen utmärkt på sjökortet, men verkligheten stämde dåligt med kartan. Tack vare att S/Y Circe hade laddat ner SeaMax och givit oss en papperskopia av sjökortet samt att vi med radarn kunde bestämma öns position, kunde vi angöra ön säkert. Enligt vår plotter (Navionics Gold) var Ambika ankrad mitt på ön! Att angöra på natten är inte att tänka på. Det blåste hårt (cirka 14 m/sek) när vi kom fram och hela natten, och vi kunde inte gå iland utan stannade ombord som ankarvakter tills vi drog upp ankaret för att segla vidare till tryggare hamnar i Tongatapu, en hel dagsegling bort. När vi lämnade Ha’apai tänkte vi båda att vi haft en sällsynt upplevelse, som vi kommer att leva på länge! Men nu väntade hårda vindar och vi tvingades lämna detta lilla paradis på jorden. Tongatapu i söder Tongatapu är den administrativa huvudön med kungaresidenset. Huvudstaden Nuku’alofa har cirka 23 000 invånare. Här finns också en internationell flygplats. En del långseglare stannar här för att bunkra upp inför överfarten till Nya Zeeland. Långseglarna samlades på härliga Big Mamas Marina som inte alls är en marina utan en liten sandö med ett skjul på. Skjulet var en kombinerad bar och restaurang som drevs av ”Big Mama”, en storväxt polynesisk kvinna med ett bullrande skratt och massor av energi. Hon skapade en underbar stämning och ”alla” medverkade i hennes olika
dyningen. evenemang. Restaurangen var inredd så att man väntade att pirater när som helst skulle äntra barens terrass. Precis utanför ön sticker ett vrak upp hela fören ur sanden. Cirka 40 båtar var som mest ankrade utanför den lilla ön och från bryggan kunde man ta den lilla turbåten in till staden Nuku’alofa tre gånger per dag. Ånyo skulle man klarera in, och detta tog en stor del av första dagen. Några seglare låg också förtöjda med långa tampar vid en pir strax utanför staden, på huvudön. Nuku’alofa var en mysig liten stad, tyckte vi. Färggrann och med exotiska dofter, om man bortser från bilarnas avgaser. Vi stannade på Big Mamas i cirka en vecka i väntan på att vädret skulle medge en segling över till Opua, Nya Zeeland, 1 200 sjömil söderut. En mycket njutbar vecka i goda vänners lag, ivrigt diskuterande väderprognoser – alla teorier om taktik för överseglingen analyserades! En spännande och oförutsägbar överfart var att vänta… Till Nya Zeeland Vi hade beslutat att delta i ett Rally (typ eskader) som organiserades av ICA (Island Cruising Assosiation) på Nya Zeeland. Vi skulle utgå från Nuku’alofa men man kunde starta från flera ställen på Tonga och Fiji. Alla skulle dock anlända till Opua i norra Nya Zeeland senast den 12 november, det vill säga innan orkansäsongen startar på Söderhavsöarna, för att delta i sju dagar med seminarier, fester och tävlingar som Opuas samlade båtindustri sponsrade för att locka seglare dit. Efter några riktigt blåsiga dagar på Big Mamas mojnade vinden något och vi beslutade att NU var det dags! Vi hade följt våra kamraters vådliga färd via HF-radion och vi höll tummarna för att det skulle gå lite lugnare för oss. Vi var fyra segelbåtar som gav oss av inom loppet av några dagar och vi kommunicerade via HF-radion varje morgon. Nog blev det en lugn överfart i början alltid. Ingen vind alls, sedan lite motvind och kryss. Ingenting stämde! Bra att vi hade gott om bränsle… Det blev ordentligt kallt bara fem dagars segling från Tonga och vattentemperaturen sjönk från Tongas 32 grader till 17 utanför Nya Zeeland. På med seglarställ och flisunderkläder! Den sjunde dagen började det blåsa upp ordentligt – från fel håll – och vi hade att välja mellan att segla vidare rakt in i ett oväder (som visserligen spåddes bedarra innan vi skulle nå dit) eller att kryssa på den andra bogen – bort från Nya Zeeland. Vi valde alternativ ett och fick en skumpig segling ända in i mål den nionde dagen. Dock hade oväd ret den goda smaken att förflyt ta sig söderut, bort från vår färdväg. Äntligen framme - frusna och väderbitna! Det är inte en helt lätt etapp att segla. Evenemangen, festligheterna och alla vilda historier i Opua var mödan värd. Enda smolken i glädjebägaren var att vår värmare, som hade fungerat Hajjägare Lasse Resebrev klanderfritt när vi testat den varje månad under ett års tid, slutade fungera nu när vi VERKLIGEN behövde den!! Sammantaget har det varit ett fantastiskt upplevelserikt år och vi kan varmt rekommendera ”The Coconut Milk Route” med dess pärlband av öar och ögrupper i Stilla havet! När detta skrivs befinner sig Ambika i Nya Zeeland medan vi åker skidor i Jämtland. Text och foto: Erja och Lars Ödmark www.ambikasailing.blogg.se Oceanseglaren 2-2012 21
Page 1 and 2: Oceanseglaren 2-2012 1
Page 3 and 4: Nya böcker från Norstedts Mer om
Page 5 and 6: S/Y Loupan Foto: Eva Sintorn. Vi so
Page 7 and 8: via Bermuda, Azorerna och Skottland
Page 9 and 10: Port Ellen är en föreningsdriven
Page 11 and 12: Tema: Avseglare Festen för avsegla
Page 13 and 14: Stig räddad efter 80 dygn på Indi
Page 15 and 16: fickorna och noterade sista positio
Page 17 and 18: Ekonomisk styrka, tid, hälsa - Eta
Page 19: lla havet hus. Ön har otroligt sto
Page 23 and 24: till maritimt lanöstern Dubai, Vir
Page 25 and 26: Hur löser man det? 1. Naturligtvis
Page 27 and 28: Från vänster: Charles och Johan T
Page 29 and 30: Här befinner sig våra medlemmar A
Page 31 and 32: Torsdag 11/10 Styrelsemöte Torsdag

Oceanseglaren 2-2012 1 - Oceanseglingsklubben

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?