1300-talskyrka återuppstår Ung 225-åring - Svenska Frimurare Orden
1300-talskyrka återuppstår Ung 225-åring - Svenska Frimurare Orden
1300-talskyrka återuppstår Ung 225-åring - Svenska Frimurare Orden
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Goethe och frimureriet<br />
frimuraren Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832) anses av många som<br />
den tyska romantikens fader. Han recipierade i logen ”amalia zu den drei<br />
rosen” i Weimar midsommaren 1780, blev gesäll ett år senare och blev slutligen<br />
befordrad till mästare den 2 mars 1782.<br />
Goethe.<br />
Logen var knuten till den Strikta<br />
Observansen, som också påverkat<br />
det svenska frimureriet.<br />
Han var till en början entusiastisk frimurare<br />
och 1795 skrev han något som<br />
han kallade ”Das Märchen”(Sagan),<br />
som är en allegori över frimureriets<br />
tillblivelse. Sedan 2011 finns den utgiven<br />
på svenska på Bakhåll förlag.<br />
riet) är byggt med vetenskapen som<br />
bas och de sista resterna av kyrkan (en<br />
kungastaty som är ett bräckligt mischmasch<br />
av allt) har fallit samman till en<br />
klump.<br />
Templets väktare<br />
Templets väktare är nu kungar i underjorden<br />
och representerar de tre<br />
historiska tidsåldrarnas religioner som<br />
blivit mindre och mindre lysande. De<br />
bör naturligtvis hedras i det färdiga<br />
templet, men det är vishetsläraren<br />
(färjkarlen) som är präst.<br />
Demiurgen (den livgivande skaparguden)<br />
går med en lykta för att visa<br />
vägen, men vi måste hitta vägen själva.<br />
Han får hjälp av sin hustru (Kärleken)<br />
som älskar honom oavsett hans ålder.<br />
Hon har offrat sin hand i tidens flod,<br />
men hon får inget tack för det.<br />
På slutet kommer kärleken med<br />
förnyad kraft och blir visheten till<br />
hjälp att skapa templet. En jätte som<br />
är människans tidsandas tröga dumhet<br />
förmörkar solens ljus (kanske också en<br />
Irrbloss<br />
Nyckeln till Sagan ligger i ”en gåta”<br />
som är en kvinna vid namn Lilja, som<br />
bor på andra sidan en flod. Hon representerar<br />
inte oskulden som man<br />
skulle kunna förledas att tro. Liljan<br />
är här Weissheit (Vithet), men också<br />
Weisheit (Visdom). Hon är alltså Sophia<br />
– visheten som bör älskas av människan<br />
(Prinsen i Sagan) med hjälp av<br />
Filosofin (Kärleken till visheten).<br />
De omogna själarna (irrblossen i<br />
Sagan) söker henne av materiella orsaker<br />
– det är guldets glans som lockar.<br />
De sysslar då med Alkemi – konsten<br />
att göra guld.<br />
Förr i världen var man tvungen att<br />
följa en vishetslärare (en färjkarl) för<br />
att komma till vishetens land men man<br />
kunde också få hjälp av kunskapens<br />
orm. Kunskapen kan bli den bro som<br />
tar över alla till vishetens land, men<br />
först när vishetens tempel (Frimure- Boken Sagan är på 70 sidor.<br />
33<br />
”Goethes” logehus i Weimar.<br />
sinnebild för revolutionsivern under<br />
denna tid). På slutet blir denna blytunga<br />
jätte till det som den passar bäst<br />
för. En Kronos/Saturnusgestalt som<br />
visar tiden på ett stort solur, som tjänar<br />
upplysningen utan att förmörka den.<br />
Metaforer<br />
Sagan är som synes överbelamrad med<br />
metaforer, vilket gör den tung för en<br />
läsare idag. Den är dock ett tidstypiskt<br />
dokument samtida med det svenska<br />
frimureriet. Man ser här hur Goethe<br />
liksom frimuraren Voltaire vill ersätta<br />
den befintliga kyrkan med vishetens<br />
frimureriska tempel. I Sverige kom de<br />
två snarast att integreras.<br />
Mot slutet av sitt liv tycks Goethe<br />
ha blivit besviken på frimureriet,<br />
som han kallar ”den röd-vita<br />
maskeraden”, och bad att få bli passiv<br />
medlem år 1812. Han gick då<br />
mer in för en rosencreutziskt färgad<br />
naturmystik, som kom att påverka den<br />
tyska humanismen till våra dagar, med<br />
sådana avknoppningar som exempelvis<br />
Rudolf Steiners Waldorfpedagogik.x<br />
Text: CHRISTER CLAUS<br />
”Goethes berättelse ’Sagan’<br />
har ansetts obegriplig och det<br />
är den för någon som inte är<br />
frimurare och van att tänka i allegorier<br />
och symboler”, det säger<br />
broder Christer Claus som<br />
recenserade boken när den<br />
kom ut på Bakhåll förlag för en<br />
tid sedan.