1300-talskyrka återuppstår Ung 225-åring - Svenska Frimurare Orden
1300-talskyrka återuppstår Ung 225-åring - Svenska Frimurare Orden
1300-talskyrka återuppstår Ung 225-åring - Svenska Frimurare Orden
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
är man i mångt och mycket hänvisad<br />
till utländsk frimurarlitteratur och<br />
forskningsartiklar.<br />
Källkritisk<br />
Men även i ett internationellt perspektiv<br />
är utbudet tämligen begränsat och<br />
man måste vara rejält källkritisk för att<br />
skilja myt och önsketänkande från fakta<br />
och vad som kan beläggas rent historiskt.<br />
Helt klart är emellertid att den ultimata<br />
och slutgiltiga skriften på ämnet<br />
frimurarförklädet ännu ej är skriven.<br />
Man kan dock konstatera att få,<br />
om något, objekt är så nära förknippad<br />
med bilden av en frimurare som<br />
dennes förkläde. Dess berättigande<br />
och förekomst inom det moderna frimureriet<br />
sägs vara arvet från våra stenarbetande<br />
föregångare i de medeltida<br />
bygghyttorna, ibland benämnda praktiska<br />
eller verkande frimurare.<br />
Det är även ifrån dessa vi har gillenas<br />
hierarki med lärling, gesäll och<br />
mästare vilket så tydligt avspeglas i<br />
förklädestraditionen. Förklädet är sedan<br />
lång tid synonymt med frimurardräkten,<br />
i alla länder, hos äkta som hos<br />
Under nästan hela 1900-talet bars inga förkläden av bröder med högre grad.<br />
frimurarliknande korporationer. självklarhet och i synnerhet i ”överklasslogerna”<br />
med dess ledamöter ur<br />
samhällets toppskikt ifrågasattes nödvändigheten<br />
av att klä ut sig till en simpel<br />
”jobbare”.<br />
Men som med så många andra modeattribut<br />
blev förklädena efter att de<br />
anpassats för att stämma bättre in i<br />
Som minsta gemensamma nämnare<br />
finns traditionen att lärlingeförklädet<br />
alltid är odekorerat vitt lammskin.<br />
Inom det internationella frimureriet<br />
bärs dessutom sällan bröst, grad- eller<br />
halsband, utan förklädet är helt enkelt<br />
gradinsigniet. Sedan kan halsband<br />
och bröstburna utmärkelse förekomma<br />
som en funktion av meriterande<br />
tjänstgöring alternativt medlemskap<br />
av höggradssystem.<br />
Simpel jobbare<br />
Studerar man de skriftliga källorna<br />
om frimureriet, så är de äldsta noteringarna<br />
om förklädet från 1720-talet.<br />
Utöver att det flyktigt förekommer i<br />
vinjetterna och nämns i förbigående i<br />
den Andersonska konstitutionen - som<br />
anses utgöra grunddokumentet för dagens<br />
spekulativa frimureri - finns förklädets<br />
vara eller inte vara, debatterat<br />
i England.<br />
Förklädet ansågs ingalunda vara en<br />
Foto: LARS BILLSTRÖM<br />
salongernas smak, accepterade. Ja till<br />
och med till den grad att de blev veritabla<br />
konstverk.<br />
I samband med industrialismen<br />
och skiftet mellan 1700- och 1800-talet<br />
ändrades klädsmaken rätt radikalt<br />
och frimurarförklädet stramades upp<br />
för passa in i tiden. 1815 genomförde<br />
den engelska storlogen en standardiseringsreform<br />
vars huvuddrag gällt in i<br />
våra dagar. Reformen fastslog modeller<br />
och färgsättning.<br />
Samtidigt ökade, tack var frimureriets<br />
expansion till bredare samhällslager<br />
och ut i kolonierna, efterfrågan på<br />
regalier. Genom att på allvar dra nytta<br />
av de då nya industriella produktionsmetoderna<br />
kunde snart privata fabrikanter<br />
etablera sig som leverantörer.<br />
<strong>Svenska</strong> modellen<br />
Övergår man till de svenska förhållandena<br />
bör vi betänka att vårt frimureriska<br />
system är ett resultat av flera<br />
olika utvecklingslinjer, bearbetningar<br />
35<br />
och anpassningar till externa influenser<br />
och modeyttringar.<br />
Våra äldsta loger upprättades som<br />
bekant efter franskt mönster och hade<br />
följaktligen den franska förklädestraditionen<br />
att falla tillbaka på.<br />
Ovan, på denna grund, lagd av<br />
Carl Fredrich Eckleff och som under<br />
1700-talets sista två årtionden under<br />
hertig Carls, sedermera Carl XIII, ledning<br />
vidareutvecklades till det svenska<br />
frimurarsystemet, finns den idag nästan<br />
världsunika traditionen att varje<br />
johannesloge skulle ha egna och ifrån<br />
alla andra avvikande mästarefärger.<br />
Lacksigill<br />
I samband med att den <strong>Svenska</strong> Stora<br />
Landslogen, SLL, bildades 1760 kom<br />
Eckleff att upprätta en påkostad logematrikel.<br />
I den har museet en formidabel<br />
referenssamling över de tidiga logerna.<br />
Eckleff samlade korta men viktiga noteringar<br />
om logen, ett lacksigill av logens<br />
insegel tillsammans med ett klipp<br />
av logens bandfärg. Det skall samtidigt<br />
påtalas att vid denna tidpunkt inbegrep<br />
SLL inget höggradsfrimureri utan var<br />
ett renodlat johannesförbund med riksrådet<br />
greve Carl Fredric Scheffer som<br />
landsstormästare. Eckleffs S:t Andreas-<br />
respektive kapitelloge hade knappt ens<br />
observatörstatus vid mötena.
Change language